Priset på arbetet

Snyggt mönster jag screendumpat någonstansifrån.

Jag funderade på väg till jobbet idag på vilka kostnader det för med sig att arbeta. Det handlar ju lite om att motivera att INTE arbeta. Man måste ju tänka igenom alla aspekterna. Och såklart…pensionen, den får man inte glömma. Det finns ett liv efter de yrkesverksamma åren. Ibland tänker jag att det är DÅ man verkligen lever så där som man önskade hela tiden, fast man då är lite tröttare och det mesta roliga man hade lust till kanske inte längre är möjligt(?).

Nå, jag googlade: Vad kostar det att arbeta, i hopp om (men utan vidare stora förväntningar) att hitta någon som räknat på detta. En kille hade faktiskt räknat (eller det finns säkert fler personer) och jag hamnade på en blogg som nog skrevs av en pensionär, och där fick jag lite mer insikter. Några hade jag innan.

Den här mannen hade iallafall räknat fram att han och hustrun tjänade 5000kr i månaden på att inte arbeta. Dvs kostnaderna sjönk, men såklart också intäkterna. Det var ungefär vad jag räknat fram själv men jag sitter ju i en sits där 1500kr/mån är barnomsorg pga måste ha barnen hos andra vuxna för att kunna arbeta.

En kommentar på bloggen var att man måste räkna in fackföreningsavgift. Oj, det hade jag glömt! Läkarförbundet som är så dyrt! 379kr/mån.

Bil: Bensin, slitage, försäkring, parkering, färjan och då och då p-bot. Måste vägas mot att man kan dra av på skatten ju! Men slitage, försäkring och parkering är en ökad kostnad. Färd till jobbet kan ju ske per fot, cykel, kollektivt eller som i mitt fall bil. SL-kort är en kostnad för mig just nu.

Kläder: Slitage, hålla sig rimligt snygg…men jag har ju så länge jag är på sjukhus inga kostnader för det och är ingen modenörd på jobbet så bara slitage för att ha dem på mig då.

Mat: Matlåda ska man ju ha men åtminstone en gång i veckan köper väl folk något lite dyrare för man kanske glömt eller så?

Tidsbrist: Vad är det tänker ni? Jo det är ökade kostnader för saker du INTE hinner göra hemma utan låter någon annan göra åt dig…ofta med RUT-avdrag eller liknande. Städning, läxläsning, biltvätt…ja inte vet jag. Vi använder väldigt lite sådant för jag hävdar alltid att det är för dyrt jämfört med vad jag tjänar. Det kostar mig 250kr per timme och även om min egen timlön är nästan precis det så finns det annat som väger in. Som att jag ändå måste plocka innan, ingen lär sig hålla rent (inte för att de gör det på det vis vi gör nu heller men ni fattar).

Om jag försöker mig på att räkna nu tror jag att bilen i p-avgift måste kosta minst 300kr/mån om jag står på personalpark men det GÖR jag ju inte för då förlänger jag pendlandet med minst 30 min/dag så det är ca 50kr/arbetad dag….250kr/v dvs 1000kr/mån. Slitage…kan man tänka 120 mil/mån? 1000kr/mån?

Maten, 400kr/mån?

Tid? 50h/vecka och ibland 60?

Jag får fram minst 4000kr/mån i arbetskostnad. Då drar jag det från lönen….alltså efter skatt och har då: 31841 kronor kvar. Det är 144,7 kronor efter skatt per timme jag inte är hemma. Alltså…jag har inte råd med städhjälp!

Men vad var det jag ville komma fram till här? Jo, jag skulle förlora pengar på att inte arbeta. Ca 32000kronor/månad närmare bestämt. Men jag tror att det finns andra kostnader här också och det kan vara bröd som inte bakas hemma, köttbullar som mamma Scan har rullat, snabbmat när man inte orkar och hinner. Storhandlandet blir billigare och kanske jag skulle hinna sälja av saker jag inte behöver/skriva en ny bok osv.Jag kanske skulle komma ned till -30000kr om jag var duktig.
Men, en väldigt viktig sak här är: TIDEN MED BARNEN! Och bara för att den inte har en prislapp kan den inte räknas fram så lätt. Vad är en timme med dina barn värd? En lugn promenad i solen hem från Dagis vid 15 istället för med andan i halsen halv sex…..vad KOSTAR DET OSS? Jag är mentalt på väg bort från heltiden. Jag vill inte slarva bort den här sista slurken barndom som finns kvar i mina små. Jag vill vara med! Ja, jag vet det låter mindfullt och det är helt OK med mig. Jag vill kasta mig ut i hemmafruslivet och kanske kompensera ”pengatappet” på ett smartare sätt…vilket det nu skulle vara…det får bli jourarbete tror jag för det är det enda som kan kompensera för detta. Jag ska fundera lite till på vad barn och lugn i kroppen är värt per timme. Ni får gärna kommentera kring detta med någon kul uträkning av vad utmattning, stress, avsaknad av fysioterapi för ond rygg/arm kan KOSTA oss. Det kanske handlar om tidigare död….minskad tid med hjärnan i behåll och skilsmässa, vad vet jag!?!Så, nu har jag tragglat klart här. Hit me!

 

Rättshaverist

Tjena alla monsterdiggare, nu har jag något riktigt rysligt att dela med mig av! Idag när jag kom hem efter ännu en intressant dag på psykakuten fann jag att vi har 24 ägg i kylen och därtill fem kokta som ska bli matlådor imorgon. Vetskapen om att det daligen kommer minst 2,5 till gjorde att jag tog ett sexpack in till grannarna. Frun i huset där är blivande advokat och hon upplyste mig om ett besök hon fått idag av näringsidkaren nedanför våra hus. Ni vet där de spelar discomusik och har dans på taket när andan faller på….En liten lustighet där är att det är olagligt med spontandans, det renderar fängelse. Men det kände inte ägaren till(!!!). Nåväl, han har nu planer på att expandera. Han vill ha AW på nämnda tak. Han vill att vi ska gilla läget…Grannfrun upplyste honom om att vi redan nu är störda av matos, buller och annat och att vi nog inte ville ha mer av den varan utan att de byggde det 2m höga bullerskydd som vi utlovats. Han menade då på att vi ju faktiskt hade köpt tomter i vetskapen om att det fanns en väg och skulle byggas affärslokaler….

Jo, sa hon då men det var ju så att vi skulle SKYDDAS från detta mha ett bullerplank som aldrig kommit till stånd och att man inte får spela musik i villaområde utomhus om natten (jo det får man om man inte dansar till musiken och den inte överstiger 30dB(A)) varje dag i veckan (typ). Då tyckte han att vi skulle vända blad och gilla läget ungefär.

Jag tänkte lite på den uppkomna situationen, hur galet det är att sådant här kan hända, att politikerna skiter i en och att Länsstyrelsen i Stockholm inte gör ett skit och NÄR de gör ett skit blir det fel (ja, vi har ett annat ärende som gått till Miljödomstolen och där påpekade de att Länsstyrelsen fattat fel, saken skickades tillbaka till dem med de fattar fortfarande inget och så håller det på för våra skattepengar). Så, vi bor i ett hus sedan tre år utan utlovad bullerskärm, vi ska acceptera detta och få mer av störningar…och det roliga är att det tog dem två timmar att avhandla detta. Han ska tydligen hit också för att sälja in idén om AW utanför min uteplats varje dag i veckan under sommarhalvåret. Det kommer inte ske. Två timmar lägger jag inte på detta, knappt fem minuter faktiskt.

När jag gick ut för att filma den fantastiska solnedgången och skicka till barnen insåg jag att filmen nog är mer avskräckande än lockande, så jag skickade den aldrig. kanske Länsstyrelsen ska få den? Eller polisen? Det är olagligt störande i min mening att ha det så här. Och tänk, detta är halv nio. Mao LITE trafik mot vad det kan vara. Jag har faktiskt räknat hur många bilar som passerar här en vardag mellan 10-11 och det är över 1000 stycken! Fatta jobbigt att vara hemma och skriva då! man blir trött i skallen. Men snart kommer ljudkillarna och mäter så vi får ordning på detta för vi har rätt, vi har ett kontrakt som säger att vi ska ha ett bullerplank. Att politikerna inte fattar…är jag inte förvånad över. Jag blir sällan förvånad numera, tyvärr får jag säga. Imorgon ska jag blogga om något mycket roligare, att mina nya bok snart är tryckt och klar, den är krispig och maxad, ni kommer bli så pepp av den att bara lägga er i en skog och andas!;)

Love på er alla godingar!

Jag filmar utsikten och får med ljudmattan.

 

Yogadag på ön

I den nedre ringen ska det stå 14,3. Högst där uppe i andra ringen stod jag när det begav sig. Väldigt högt känner jag nu och mamma om du ser detta…..vad skönt att du slapp veta detta då. Det räckte liksom med bungy-jumpet va? Om mina barn skulle få för sig att hoppa där hade jag blivit helt vild.

I fredags ringde min vän, kunde jag komma med på en yogadag med kort varsel. Ja, det kunde jag. Igår fick vi en heldag ihop. Yoga i två pass, en promenad i tystnad och sen käkade vi middag ihop här hemma med 2/3 av min familj. Jättehärligt alltihopa och nu blev jag ombedd att lämna omdöme.

Jag har väldigt svårt för att vara kritisk på ett konstruktivt sätt. Jag brukar gilla det mesta och igår var jag verkligen helt nöjd. Jag var kanske mest nöjd med mig själv (inte helt oväntat!) då jag utan någon hjälp (det var helt ärligt inte svårt alls) stod på huvudet för första gången i mitt liv. Jag undanbad mig att göra det men sen plötsligt när instruktören passerat mig och börjat med nästa släppte pressen (ja för lite press är det när allas blickar vänds mot en och man ska stå på sitt huvud första gången i livet). Jag gjorde som hon sagt och plötsligt var jag i huvudstående. Ett partytrick tänkte jag genast!

Efter den ayurvediska lunchen (ni fattar jag fick ”rätt” mat enligt det antiinflammatoriska schema jag själv påbörjat sedan drygt en vecka) gick vi ut för en promenad i tystnad. Mm….pressen där alltså. Jag som har så oerhört svårt att vara tyst på beställning fick verkligen skärpa mig i början. Vi gick snabbt i det fina vädret, mot vattnet och naturen. Med flit började jag med att gå sist, så jag slapp känna mig tittad på men sen ballade det ur. Jag gick istället långt fram i gruppen om sju tysta kvinnor.

Jag tänkte för fullt, på allt jag såg, att jag borde slappna av och så på vad folk omkring tänkte när vi kom som en tyst grupp….ja, det var ganska knasigt, på ett bra sätt. Eller, jag förstår poängen. Strax innan promenaden var slut kom vi till Stenbrottet. Där var jag mycket som tonåring på somrarna. Man kunde hoppa och klättra där. Min nuvarande och tidigare make hade svagt förtroende för mig när jag berättade om att jag hoppat från 18,…..och jag hade nästan själv börjat tvivla. Men igår var jag där igen och nu har de t.o.m skrivit ut höjderna på de olika etapperna….så där fick de!

Den här taburetten köpte jag för länge sedan. Den behöver kläs om. Men jag har börjat fundera på hur gammal den kan vara…..jag kan inte placera den och vad är det för stil egentligen. Jag köpte den för den ljusa färgen och se dmå svarvade knorrarna på bakstycket. Någon som vet?

Jag och min kompis kämpade på med att vara tysta, hon lyckades. Jag var tvungen att viska en gång, och peka, nicka och gestikulera. 3,2km är en låååååång väg att gå utan ett ord. Värst var det när vi passerade fyra jättekåkar som låg tätt och verkade vara en samlingpunkt för folk med husbil och en förkärlek till att smycka sin trädgård med allt som inte fanns plats för inomhus…..och då inkluderade det palmer i konstmaterial. Jag ska bara säga en sak om det, fejkblommor åldras inte med värdighet i vårt klimat och det blir inte en prydnad. Jag säger inget mer. Tänk vad man kan bli orolig i själen av junk. Naturen ska vara junkfri.

Här en annan grej jag köpt och behöver klä om. Snart ska den stå hos min äldsta dotter där den var menad att stå. Rosa sammet blir det!

Jag var så otroligt trött efter yogan igår att jag fick kämpa för att hålla mig vaken och maken kom och väckte mig i Tyllas säng. Jag hade inte kunnat hålla emot. Säkert somnade jag kring nio.

MIn lilla plutta. Kattöron och tröstisar….laddad för Fjärilshuset!

Här är undersidan. Jag tycker det ser ut som gammal sadelgjord….men hur vet man?

Har jag nämnt att dom fallit i min sak? Ja det har jag väl. Men jag ville bara berätta. Det vägräcke jag ondgjort mig över som Ladza AB uppfört på vår tomtgräns, det ska de ta sig en titt på igen. Och Länstyrelsen som skulle ha utrett detta fick alltså bakläxa, killen som gjorde detta hade fattat fel! Ja, det stämmer. Han har inte gjort sitt jobb. Och om jag inte missminner mig har detta varit på tapeten över 1,5 år hos dem. Och på den tiden har de alltså inte kunnat läsa det A4 som vi skickat!!!! Nåväl, han var inkompetent så nu antar jag att Miljönämnden här på ön ska kolla om det verkligen inte behövs ett bygglov för en så knasig sak som bygget här. Jag funderar lite på hur gruppen som ska utreda detta ser ut…en är från det parti jag gick ur. De är ganska irriterade på mig så där får jag nog räkna med att de inte lägger två strån i kors, sen är det en som är kompis med de som byggde….och ja, vi får se helt enkelt. Men nu vet de att de gjorde fel första gången och då kanske vi får en ny bedömning. Spännande ändå att de som sitter på makten kan göra fel utan konsekvens. Och dra ut på saker i tre år som det nu blir från det att jag klagade till kommunen….

Idag ny dag med balett för T och sen iväg med mig, en annan balettflicka och hennes härliga mamma som jag dansar ihop med på torsdagar. Vi ska till Fjärilshuset, så det blir en svettdag i växthus för mig!

Au revoir!

Hamletcitat

Jag märker att jag inte får så många nya upslag på rubriker (eller för den delen nya inlägg). Precis innan jag skulle skriva drog jag en djup suck och tänkte ge detta inlägg rubriken to be or not to be och sen mindes jag att jag nog redan använt det…eller? Kanske jag backade ur då med? Djup suck iallafall. Vilken jävla arbetsdag. En halvtimme sen och hela vägen hem funderade jag på om detta är det jag vill göra. Jag ska inte gå in på varför för det blir för mycket men jag tycker mig skönja ett mycket stort missnöje överlag med hur saker sköts, platsläget med mycket annat och det är tungt med vård. Bara det faktum att vi nu var två läkare FÖR MYCKET så att vi fick slåss om datorerna (det finns sex i rummet men en fungerade ej och då får man vänta på sin tur. Sen funkade bara fyra plötsligt och ja, då tappar man lite sugen. Men jag gör inget drastiskt, bara omvärderar ALLT, som att det ju inte är allt i världen att bli specialist Det kanske är OK att bara vara jag och göra något som inte ständigt påminner om att det är en djungel att ta sig fram i vårdapparaten, att datorer krånglar, stolarna är sönder, tjänstenummer numera är allt mer sällsynt och att man får sitta ändlöst länge i telefon vissa dagar utan att jobbet går framåt. OCH att det är ett till tre års väntetid för att få en neuropsykiatrisk utredning….Ja, det var kort. Kanske man ska spruta fillers och botox på folk istället och låta sitt inre rika liv vara inspirationen och inte jobbet? Jag jobbar med mina tankar kring detta. Kan man göra lappkast och ge folket vad folket vill ha….?

Jag återkommer. med all säkerhet. Nu ta hand om barn. Och sjuk man. MANSSJUKA, fy böveln!

Tio tusen dagar

Jerry Seinfeldt sa någon gång att strumporna tar chansen i tvätten…de sticker till ”sock heaven”. Här alla udda sockor vi har, mer än en handfull som ni ser.

 

Jag sitter och lyssnar på Söndagsintervjun, Ebba L, hon har också bråttom, vill hinna med mycket och sa att hon tänker att hon har ca 10000 dagar kvar och hon vill handskas väl med dem. Det vill jag med. Jag vill vara där i stunden och njuta i acken av barnen eller när jag sitter där och sorterar strumpor. Men det är så svårt när man konstant blir övermannad av barn och arbete. Igår var första dagen på lovet för oss kan man säga, vi tog oss till den lokala skidbacken med tre av de små och ett extra barn (franks kompis). Edgar hade plötsligt blivit skidrädd….och gallskrek/grät hela vägen upp i backen. Sen lade han sig ned i snön och fortsatte vråla så att jag skämdes ordentligt över situationen och blev helt matt.

Jag lyfte upp honom, ställde honom mellan mina ben och plogade ned med honom under det att han fortsatte gråta och hulka. Inte alls så jag hade föreställt mig en dag i backen på lovet.

Han satte sig i en snödriva och började leka med den smältande snön. Mycket blöt pojke blev resultatet.

Jag fortsatte åka med Tylla mellan benen, maken fick ont i knäna…….Jag märkte att jag behövde nya pjäxor. Jag gled runt i ena dotterns för stora och det sög ganska mycket energi att kämpa för att få fäste där.

Men det bättrade sig. Jag kom på ett vi kunde öva att åka på kullen nedanför fiket. Vi gick upp, åkte ned några gånger och sen, som genom ett trollslag, ville E åka själv. Han togg knappliften (jag tätt efter) och åkte själv upp till toppen och plogade sedan ned. För varje åk blev han mer säker och han avslutade dagen med att helt ensam åka ned, ta knappliften och välja den lite brantare och bredare backen. Mitt jobb var klart! Ungen åker.

Här en bild från min arbetsvecka. Påtagligt svag infrastruktur tänker jag. Så sårbart. Två filer av fyra avstängda under flera dagar och trafikstockning. Vilket för mig betyder mindre tid med barnen.

Äkta guld faktiskt!

För en ros eller tre…

Men den här köpte jag. Jag tyckte den var fin, vände och såg….GN. Här har någon nog missat vad det var de satte 15 kr på. Eller inte….

Så där ja!

Jag försökte sälja in denna anskrämliga grej hos maken. Men han sa nej. Han gör konstiga ”shakes” till sig själv nu. Och detta är bättre än alla livsfarliga knivar som far omkring nu tycker jag…

Jag slank återigen förbi en Stadsmissionenbutik efter jobbet, på väg för att handla. Då hittade jag denna! Jag har redan tre med andra motiv från den här serien så jag lät bli att köpa den. Dessutom kostade den 125kronor vilket jag inte hade lust att ge, hela poängen med att snoka på sådana ställen är att man kan hitta dem för 25 kronor….Men den är fin den där igelkotten! Finns i Moraberg om någon undrar.  10

Utan smartphone försmäktar jag på denna ö

Vad ska man säga, ofrivillig telefonlöshet. Jag har tappat den en gång för mycket i golvet och sedan två veckor (tror jag) fungerar inte nedre delen av min iPhone. Detta innebär att jag inte kan använda instagram, skriva sms med mellanslag, punkt och komma utan att vända telefonen, inte dela saker på FB eller ringa med knappsatsen. Väldigt intressant…..Så därför viss bloggtorka och noll inlägg på Instagram. Jag bad maken beställa skruvar till telefonen först. Jag bad bara inte tillräckligt tydligt. Det tog över en vecka för honom att inse att jag menade allvar (och ja jag hade kanske kunnat göra det själv för egen är bästa dräng, men jag är lliksom lite rädd för elektronik….typ) och sen när de väl kom var det fel…och han tittade närmare på telefonen och sa att det nog snarare behövdes en ny SKÄRM. Som han INTE beställde för jag var inte T Y D L I G nog att förmedla denna önskan. Detta då efter en dryg veckas smsande utan mellanslag, stor bokstav och en massa c och b insprängda i bokstavsfloden…..

Jag väntar och väntar.

Jag ska snart byta arbetsplats igen, till psykakuten. Det kanske kommer ge nya insikter och gödsel till bloggen, eller inte. Jag känner redan att jag måste hushålla med krafterna efter gårdagens nattjour. Bäst igår (eg tidigt imorse) var när nattsyrran ringde och frågade efter en Hans…..jag svarade att han måste ringt fel. Jag var ju lite sömndrucken men han fortsatte att insistera på att få tala med Hans….jag svarade att han måste slagit FEL nummer. Han förklarade då att han sökte jouren, vilket ju var jag och så småningom kom vi fram till att det var MIG han sökte men att han på grund av att det var en Hans som var jour 12/2 och klockan passerat midnatt så hade förvirring uppstått. Vi redde ut våra problem med en snabb ordination och så fick jag sova igen.

Jag hade tänkt ta igen mig på lunchen, att bara sova 4,5h en natt när man arbetat från halv åtta till halv ett på natten gör inget för välmåendet. Men sen frågade en kollega om hon fick bjuda på lunch och, ja….det lät för trevligt för att tacka nej. Så nu ligger jag i sängen och skriver, benen värker och jag önskar att klockan var nio och inte sex så jag kunde somna utan problem (dvs nattning och läxläsning med barn).

Vila får man göra när man är död som min mor brukar säga.

Tja!

A

Motorsport för klimatet ska bort?

Jag sitter och stickar en mössa till maken och inväntar slalomtävlingen. Då tittar jag på annan sport som är på gång, motorsport…..gasen i botten, miljön kroknar? Jag måste säga att om vi ska tänka på miljön finns det ju en hel del att tänka på vad gäller off shore racing, formel ett rally, rally cross och jag vet inte hur många andra bensin/diesel/raktebränslestinna sporter vi kanske kunde vara utan? Formel i synnerhet då de också är kända för att ha paradbrudar och spruta magnumflaskor med champagne (absolut mest onödiga sättet att använda vindruvor på). Kan inte MP vara lite modiga här och föreslå totalförbud för scotertävlingar och annat som kräver fossila bränslen? DET skulle jag verkligen kunna vara utan!

 

(Kanske detta inte är en jättestor miljöbov men om jag får välja segling eller motocross….ja då tror jag segling är det bästa miljövalet om man inte tar med materialtillverkning…men man kan ju segla i träbåt….)

Neon, so help me God!

Lovö kyrkallé i vinterskrud 2015.

Jag ska strax sätta mig med en inlämningsuppgift, men pga väldigt rörig morgon börjar jag med frukost klockan 10 och slår på P1. Stil deklarerar att neonfärgen är på väg tillbaka. Men gud utbrister jag mitt i fruktsalladen, inte en gång TILL! Alltså, neon är inte snyggt, det är knappt tufft. Det är HEMSKT och passar på blåljuspersonal i utryckningsfordon och vid flygplatser, trafikkrockar och inte på kläder. Jag får huvudvärk. Så nej tack. Inte en tredje vända med detta, jag MÅR ILLA som Herr Uggla säger så fint i sin ständigt aktuella låt. Har ni tänkt på att de flesta av de personer han besjunger fortfarande är i rampljuset på ett eller annat sätt. Utom Henning-Penning som dött. I vissa fall har personerna bytts ut av deras avkomma….Inget nytt under solen alltså blir dagens summering. Nu: fruktsallad och sen plugga……puh!

Uppe med tuppen?

Nej, min tupp sover gott. Jag vaknar av helt andra grejer. Som barn, inte första ungen, han smög fint ned vid min sida men den andra som kom kvart i fem, hon gjorde mer väsen av sig. Och så blev det så trångt att jag tvingades röra mig…och då…kom kroppen ihåg att den har ont. Så, det blev till att gå upp, det fanns ingen plats kvar för min kropp. Jag satte mig vid matbordet, katterna runt fötterna och kollade igenom anteckningarna från igår. Och då ser jag att jag blev satans förbannad över ehn hemtjänstbil (privat sort) som swishde förbi mig i bussfilen innan nio när jag var på väg mot centrum. Jag brukar alltid skriva ned reg.nr. för jag tänker att om det händer igen ska jag banne mig kolla upp vem som kör som en idiot här utanför. Med en logga lika stor som bilen tänker jag att personalen i skulle fatta att man måste sköta sig!?! Om jag hade ett företag med så högprofilierad grundare, som dessutom syns titt som tätt i lokalbladet…då skulle jag be mina anställda att sakta ned. Så jag mailade…och påpekade detta. Vi får se om det har effekt..

Sen ko jag att tänka på att just trafikpoliser är en synnerligen bra sorts polis. De kan faktiskt vara första steget mot att fånga de riktigt stora fiskarna. För hur tror ni att tungt kriminella färdas? Med buss? NOOOOOO, omman har ett lik inlindat i en matta, 30 handgranater, 100kg heroin eller liknande då åker man BIL! Och med rutinmässiga kontroller får man fast dem. Det kanske inte är det säkraste för själva polisen men jag lovar, det är detta de är utbildade för och jag tror att när vi ser dem på gatan kommer trafikdödligheten minska. Jag är livrädd för poliser i trafiken. Jag känner alltid att jag gjort något fel och att de ska ta mig. Och jag har ju all anledning att VERKLIGEN sköta mig där…..ALL!

Så jag fortsätter att vara min egen lilla trafikpolis, jag skriver små mail när jag ser fartdårar/rödljuskörare m.fl i trafiken, särskilt då de har företagslogga, då ska man verkligen sköta sig. En gång i tiden när jag simmade så var det väldigt noga, med klubbens träningsoverall på förväntades man sköta sig EXTRA bra, man hade ett rykte att värna.

Igår satt jag på ett ”cybermöte” med EF, ni vet de som skickar våra unga (och en gång mig) på språkresor. Efter min var jag väl ganska övertygad om att om jag någonsin fick barn skulle de ALDRIG få åka iväg…och nu sitter jag här med ett barn som vill resa till USA. Jag tänker skolskjutningar, galna fester, långt bort, dyra läkarnotor och ni vet…allt kan hända och man är på andra sidan Atlanten. Men det verkade uppstyrt, och kollade familjer, som gör det gratis?!? Det tycker jag är udda….ingen som helst ersättning fast man tar emot en människa som ska äta och bo…..vad betalar jag då 100000kr för, till EF/mottagande skola, resa?

Ja, hur som helst en slant för mat skulle jag gärna skicka den familj som tar emot mitt barn. Men det som verkligen gjorde mig orolig var när den som talade gick in på religion och politik. Uppmaningen var: -Prata inte politik eller religion, amerikaner är bestämda där, det är my way or the highway typ….Man ska åtminstone följa med till kyrkan, acceptera hur de gör där, lära sig det amerikanska sättet osv. Visst, hon reser för upplevelsen, språket kan hon redan.

Och då fattar man den här Trumpismen. man ska inte diskutera politik! Hon sa, det är inte som i Sverige där vi accepterar andras åsikter och kan låta det gå…..kanske ha en ideologisk diskussion och vara vänner trots att en är katolik och man själv är ateist. Det funkar inte så ”over there”. Ja, och där har vi väl kärnan i detta som jag verkligen inte kan fatta, hur Donald Trump kan vara president i världens största demokrati, eller det kanske är Indien förresten..Men ni fattar, landet i väst som alla vill bli som (Nästan alla. Inte de som tycker att raka motsatsen är bra, stränga lagar, odemokrati och offentlig piskning av oliktänkande osv). Så, nu har jag gnällt på fortkörare, hyllat poliser, klagat på enögdhet och vad finns kvar? Kaffe! Jag måste koka kaffe! För snart är hela huset vaket, jag har bara en kvart på mig innan väckarklockan ringer…och jag ska iväg på magnetröntgen, igen. Denna gång även bäcken. Värst är att ligga stilla. Har ni sett avsnittet där Cameron i Modern Family ska göra en sådan undersökning och får full panik? Mkt roligt, och helt sant. Man måste blunda, tänka glada tankar, men inte för glada så man rör sig, då blir bilderna dåliga. Man måste ligga blickstilla och DET är det värsta för mig. Det gör ju så ONT! Men, en alvedon i förebyggande syfte kanske kan hjälpa.

Inte diskutera politik…herrregud, hur GÖR man det sen när man ska åka över och hämta hem barnet? Kan man välja en ateistisk demokratisk familj nära Kanadensiska gränsen? Snäääällla!

 

Jag satte på kaffe, och radion. Och vad hör jag? Morgonandakten….som säger att du är aldrig ensam, gid är alltid vid din sida. Du är älskad osv. Och så tänker jag igen på alla barn som torteras, homosexuella som förföljs, fängslade journalister och kanske så vanliga saker som hustrumisshandel eller annat som sker inom husets fyra väggar. Och då blir jag ännu mer övertygad om att vi är HELT ensamma. Det finns bara du och du måste själv ta hand om dig och stå upp för dig och dina rättigheter, så länge de är dina rättigheter. För när som helst kan främmande makt komma och ta över ditt land…och plötsligt har vi a whole new ballgame!

Yttrandefrihet, religionsFRIHET och jämställdhet. Det är vad jag önskar mig i julklapp, varje dag!