Dödsångest

Saker att göra idag och imorgon. Igår tog jag mig för väldigt mycket. Då hade jag ett barn hemma, nu tre. Men de två som är vakna (T sover fortfarande pga sjuk!) visade sina soligaste sidor och morgonen har varit så mysig. Första december de öppnade julkalendern, Edgar erkände att han fuskat, och sen satt jag lugnt och tittade på min serie och stickade.

 

Ni som följer mig noga vet att jag har en farbror som är sjuk. Han är på hospice nu…..jag var där två timmar igår (nu kommer jag börja gråta) och höll hans hand. Min näst äldsta dotter kom sista timmen och då turades vi om. Han ville ha sin hand i mitt knä, där brände det till bakom ögonlocken, han vilade den där. Vi satt helt tysta alla, skickade några sms till hans vänner och anhöriga, tog emot några och framförde hälsningar. Han är trött, sover mest men vaknar när man tilltalar honom. Han har inte ont, men han var inte klar med livet, nu är han inte arg längre. Nu rinner snor och tårar. Jag tänker på fina stunder ihop, historier han berättat, saker som andra berättat om honom, mest pappa.

I förrgår påminde jag honom om när han lärde mig och min bror åka skidor. Det fick bli en tvåstegsraket för sörsta gången, när vi var ensamma med honom i Storlien, blev han magsjuk. Så jag och min lillebror som nog var 11 då fick klara oss själva. Jag minns det som att vi åkte skidor helt OK efter det….kanske vi gick i skidskola också, minns ej. Hur som helst hamnade min lillebror och jag i ”Ravinen” och hur fasiken vi tog oss ur den vet jag ej. Men vi hade kul (inte farbrorn då) och vi överlevde. Nästa gång jag åkte slalom var i Zell am Zee, med farbrodern och hans fru. Då var det sol och snö, mycket schischule och han hotade med knödel….Bara bra minnen som jag minns det. Han hade velat lära Tylla (hans lilla fjälla som han brukar säga) åka skidor men det kommer inte bi av, det får jag göra. Han lärde Frank simma i Frankrike förra året när de var där utan mig.

Jag ska göra jul här idag. Det känns ändå bra. Men det har varit så mycket nu. Lokalisera alla prylar, få sprutt på hyacinterna som inte riktigt höll vad som utlovats…Ser ni? Halloween inte riktigt bortstädat än, I bakgrunden en stor trumma jag fått av min farbror. Den är livsfarligt hög och tung men bra att trumma på…

 

Jag parat inte så mycket när jag sitter vid sjuksängen men jag påminner honom om bra stunder, roliga saker och frågar om allt är bra. Vill han ha dricka, ska jag smörja hans fötter, har han ont och så vidare. Igår fotade Inez mig i smyg där jag satt. Det är en fin bild men kanske inget man vill visa. Sen tänker jag att det är sådant man ska visa….att livet tar slut, att man är ledsen, att det är meningslöst att leva men att det är svårt med döden. Att man blir oförklarligt och orimligt ledsen av att en snart 86-årig man som levt ett fantastiskt liv ska dö. Man kommer sakna honom såklart och kanske rädslan över att han ska ligga där ensam och rädd när ingen av oss är där och kanske att man själv ska dö så. Eller andra kära….. Det är många konstiga känslor på samma gång.

Jag missade att vara med när min farmor dog. Jag kom femton minuter för sent, dörren var låst, jag fattade ingenting, blev arg. Och sen, när pappa kom tog vi av henne hennes halsband och ringar, lät bli att ringa farbrodern, han var och åkte skidor i Kanada då….Såna saker….

A

Vård i världsklass

I effektivitetens namn har jag sammansatt en lista för maken att ägna sig åt när han vabbar…jag vet men han har liksom ingen styrsel…kommer av sig och plötsligt tittar han på slap stick humor på Youtube….

Nu blir det jobbigt här….jag har en cancersjuk släkting. Han ligger på en trevlig avdelning och tacklar av sekund för sekund. Över en vecka nu inlagd och han delar rum med tre andra. Vi trängs i omgångar vid hans säng, det finns en stol och en pall. Ingen sophink, man får sträcka in en hand hos en av medpatienterna och be om ursäkt att man stör. Samma om man ska tvätta händer eller så. En kille snett mitt emot låg flera dagar där och gapflabbade åt högljudda youtubeklipp…hon på andra sidan det blå pappersdraperiet suckar och ojjar sig. Yngsta killen gör inte så mycket väsen av sig men min farbror hyschar oss, han vill inte att vi stör de andra för han har klagat på att de för oväsen så han vill inte göra samma…Idag ringde jag och önskade att de kanske kunde ge honom ett enkelrum, om detta är hans sista dagar i livet och han inte hinner får den där platsen på hospice. De lovade göra vad de kunde.

Jag mätte mitt tryck imorse när jag kom till jobbet, kom på att det är lite smidigt att ha en sån här till hands (fast egentligen gillar jag de manuella bäst). Jag hade inte ett normalt blodtruyck en enda gång men pulsen sjönk från 78 till 53 iallafall….

I söndags blev Tylla akut sjuk med feber. 40,7 toppade hon med och hon fick tillbaka febern igen efter att ha varit feberfri ett dygn. När det var som värst natten till måndag försökte vi få en taxi för att komma till ALB. Det var efter att vi väntat två timmar på att komma fram till vårdguiden, det var kö…många som ringde. Så ingen ambulans och jag behövde komma kvickt till sjukhus. Jag slog 112 och svarade på vad som stod på. Jag undrade om det var rimligt med en ambulans för en snart femårig flicka som hade svårt med andningen. Det tyckte de och skickade en. Den kom drygt 40 min senare….men efter 15 ca ringde de och frågade om hon fortfarande var cyanotisk (dvs blå om läpparna av syrebrist!) nej sa jag, det har hon aldrig varit men OM hon hade varit det var kanske 40 min lite länge att vänta på en bil….Vi fick slutligen god vård och valde att stanna hemma istället för att följa med till sjukhuset. Inhalationer, adrenalin och kortison. Jag boostade alvedon och gav mer kortison på morgonen.

På sjukhuset på väg hem från min sjuke släkting mötte jag X. Hon var sjukhusklädd. Vi kramades och jag frågade vad katten hon gjorde där. Vi är kollegor nämligen så hon brukar vara den i vita rocken. Hon hade fått högt blodtryck…och sen, ja jag ska inte avslöja allt men hon har haft det tufft ett tag. Kom till Sverige från Kina, gick delar av utbildningen i Sverige, fick en forskarutbildning här, gjorde AT med mig och blev efter det erbjuden två ST-tjänster. MEN, och detta är ett stort MEN. Hon har aldrig under alla dessa år fått arbetstillstånd mer än 6 månader i taget. Det tär. Oro, pengar för jurister och sen på det arbeta heltid och betala av sin bostadsrätt…..Hon är väldigt kompetent men till slut gav hon upp. Sverige ville inte ha henne. Hon sa att hon fick mer rättvisa i sitt hemland och flyttade.  Men nu hade hon tagit ena tjänsten och kommit tillbaka men blivit sjuk och inlagd. Hon är utskriven fr.o.m idag och ska följas upp inom 3-4v på vårdcentralen.

Hon smsade mig och sa att hon tar flyget hem, hon är rädd för trycket…jag sa att det var väl lite riskabelt, tänk om hon blir akut sjuk mitt i luften?!? Hon sa att hon tyckte det var större risk att vänta 3-4v på alla undersökningarna här, hon vill ta sina chanser och hade redan fått alla undersökningar bokande under kommande vecka hemma i Kina…..

Slutknorr?

Behöver jag summera detta egentligen? Jag tror ni fattar….vi är itutade att vi lever i den bästa av världar men när livet drabbar oss, ja då är det inte så där hundra som man skulle kunna önska. Och vad gäller att bekosta en utbildning i flera år av en läkare, sen forskarutbildning och en åtrådd AT-tjänst men sen inte ha vett att ta hand om investeringen man gjort med skattepengar och ge människan ett arbetstillstånd!?! Det är sådant slöseri, vittnar om ett katastrofalt feltänk i systemet och då har jag inte ens nämnt det mänskliga lidandet hon utsatts för. Vet ni, hon kan inte ens använda sin svenska läkarutbildning i sitt hemland, men hon har hellre ett annat jobb där…

Jag hoppas hon snart är friskförklarad och kommer tillbaka och slåss för ett arbetstillstånd, allt annat är galenskap! Är man väldigt krass kan man säga att staten bekostat minus en läkare här. Hon fick en plats som en svensk kunde fått och den blev nu inte läkare medan den som blev det kanske aldrig får bli specialist här. KATASTROF! Det mina vänner tycker jag är ett skattebrott! Försnilla våra surt förvärvade slantar. Fy skäms på er som bestämmer om detta, är det Migrationsverket månne?

 

Jag minns inte varför jag gick med i Linked in igen och idag kände jag att jag behövde avslutat kontor IGEN. Vilken totalt osympatisk (men säkert sann) PR-grej. Det viktigaste är inte vad du kan utan vilka du känner….?!? Och så Halo-effekten på den (ni vet snygga, smala och långa personer får högre lön osv). Människor alltså.

Nu ska jag se Scott & Bailey och hoppas att Tylla blir frisk imorgon för jag vill vara på jobbet på fredag, stackars maken har vabbat två av tre dagar nu, jag en. Men fredag blir det min tur om det inte vänder.

 

 

Ja, det var ju ett år sedan men bedöms alltså fortfarande vara aktuellt, tyvärr….

 

Köpte en jacka för halva priset till Frank på outlet i ”stan”. frank blev mycket nöjd.

 

Och en fleece trots att det strider mot min övertygelse att ha plast som kläder. Frank älskade den med..

Jag upcyklar

 

Jag lämnade in mina älskade stövlar hos skomaeri Framåt i onsdags och någon dag efter fick jag den här bilden. De hade hittat en läst och gav förslag på hur den ”nya” tån skulle se ut. Och jag godkände. När jag hämtar dem och det second handfyndade paret ska jag ta reda på mer om hur klackar ska utformas för att man ska kunna gå utan att se full ut i högklackat. Carina där började med en lång utläggning som vi inte kunde avsluta där och då men det gick väl ungefär ut på att nu för tiden tillverkas skor på så sätt att de inte är gjorda för att gå i utan mer för att vara snygga på en hylla…..det ante mig. Man kan alltså lämna in skor (av bra kvalitet) för justeringar så man inte måste ”knäa” sig fram genom stan….

 

Sammanbiten. Så är det nu. Jag är konstant orolig för min farbror. Jag försöker sätta mig in i hur han har det…ligger där på fyrsal med en kille som ser ”skit” på Youtube och gapflabbar medans min farbror är förbannad för att han snart ska dö. Han drämmer näven i sängen och svär. Han ville ju åka skidor med Tylla…vi hade en plan om Altenmark…..Så trist! Och JAG hade inte velat ligga i det rummet I tall you. Jag ringde just för att höra vad planen var. Hospice eller ASIH i hemmet. Hemma hoppas vi på så vi kan ses där snart!

Tylla har fotat sig och mig i bilen på väg till sjukhuset efter balettuppvisningen som av någon anledning inföll flera veckor innan sista dansen….jag var helt oförberedd och det kändes knasigt.

Vår lilla ballerina. det är en sådan KAMP att ta henne dit varje lördag och sen har hon så roligt! Nästa termin blir det en annan dansskola, lite närmare hem och inte in i stan. Halva priset också…vilket möjliggör att JAG kan börja på vuxenbalett, ja ni hörde rätt. MOI ska lära mig dansa IGEN! Målet? Ja inte ska jag kunna hänga i spagat mellan två bord iallafall men två piruetter i rad utan att kräkas?!?

Pga att jag fokuserade på ungen och att inte fota andras barn blev det kornigt. Men jag tycker den är så fin.

Hon ville ha hjärtana utåt men det är nog fodret….sitter och skriver av ala ord hon ser på väg in till Base23.

Den blev inte bra den skärmdumpen. Men Ann Margaret har en helt fantastisk klänning här. Kolla in den på Instagram! Nederdelen är sååå fin!

Äntligen! Jag börjar tro att garderober är svaret på ALLT! Två och ett halvt år tog det att få till detta! Tack mamma för julklappen!

Jag och I på sjukhuset. Vi sitter mest medans L sover. Passar på att föreviga oss….Jag i Stickad Kenzokofta från Ditt och Datt i Ålsten. Runt halsen ett nyckelband i mönster från Josef Frank…sytt av fodret från en gammal väska.

När jag är på besök hos dottern i stan blir jag så glad. Hon har mina saker där, och i detta fall min farmors gamla kakburk, En pressglasskål från sin fars farmors bror Ulf och senaste inköpet på Stadsmissionen, en kanna i lergids glaserad i blått och vitt för TJUGO KRONOOOOOR! Ett FYND som min farmor skulle sagt! Jo, en liten askt också i plåt med det ljuvligaste fodret av turkost sammet, också från Stadsmissionen i Södertälje.

SÄPO

Säpo vill inte informera skriftligen om luckor i den svenska säkerheten….DET gör mig väldigt oroad! Det antyder väl att vi har en läcka….typ?

Återkommer under dagen.

AT och läkarlöner mm

Det har varit lite mycket på sistone. Både privat och på arbetsfronten….har ni hört DET förut?!? Men det är lite extra nu trots att jag verkligen försöker varva ned, ta en sak i taget osv. Precis igår fick vi sorgliga besked gällande min sjuke farbror, metastaser….Livet kastas om, mer sjukhusbesök för alla i familjen alltså, svåra avväganden om de små barnen ska med, alla på en gång, varje dag…osv. Men så är livet. Ibland exploderar allt på en och samma gång. Jag som just andats ut, bestämt mig för deltid fram till slutet av februari…Jag räknade på det eftersom det kommer förlänga ST och det kändes ju inte bra. Det blir NIO dagar. Det kan jag leva med. Men det var ändå en lättnad att veta att i nio veckor kommer jag bara vara fyra dagar på jobbet. Hur sjukt är inte DET?

Jag var så trött på torsdagskvällen att jag somnade halv sju med kläderna på. Detta gjorde att jag vaknade vid midnatt av div. barn och katter. Sen ett sus från tvättstugan, vägen och…var fasiken var telefonen? Hade jag ställt klockan?!?

Jag letade lite men hittade ej. Jag bytte säng, kastade ut katten i vardagsrummet och lade mig för att sova. HELT omöjligt! Så jag läste mejl, en artikel i lokalbladet och se spridda saker. Via Aftonbladet och en antisemitisk överläkare som trakasserat judiska kollegor hamnade jag i Läkartidningen och såg att nu kanske AT försvinner….läkarlönserna ska utredas osv. För min personliga del skiter jag just nu i pengar. Att kvinnliga läkare på en livstid tjänar en halv miljon mindre än en manlig dito…ja, vad ska man säga? Dåligt. Och att jag som väntat i SJU år på AT, gick den LÅNGA varianten (21 istället för som nu 18 månader) kommer få betydligt lägre livsinkomst än yngre kollegor….ja det är kanske väldigt oroande. Jag vet inte vad jag ska tycka om att AT försvinner….kanske det är jättebra, det tyckte jag förr. Men när jag ser att REGERINGEN ska bestämma i frågan blir jag orolig. Jag har så lågt förtroende för politiker. De bryr sig bara om sig själva är jag rädd, som de flesta andra. Jag känner mig kritisk till ALLT just nu. Satan vad trött jag är på idioter av olika slag.

EN bra sak hände igår iallafall, min äldste son fick besked att han kommer in på IES (jag som egentligen inte gillar friskolor utan vill ha statlig skola!). Han ska slippa att gå i en kommunal skola med betygsglidning, mikrober i väggarna och skitiga toaletter framöver. Jag oroar mig däremot över att de två yngsta ska gå där i ett respektive fyra år…..Ibland tror jag att hemundervisning är en bra sak. Eller distansundervisning som nu ska provas norröver. Jag har skrivit om det förr. Australien praktiserar ju detta (pga stora avstånd). WHY NOT? Enda problemet är väl de som inte har det bra hemma….som inte får komma bort en stund om dagen, eller att man inte får träffa andra barn….mobbing lär man ju komma undan iallafall. Och ibland är verkligen helvetet andra människor!

Nu ska jag försöka somna. Morgondagen bär på arbete några timmar på mottagningen (fick inte komp hela dagen pga en patient gick ej att flytta!) och sen till sjukhuset för besök hos farbrodern med en eller två av döttrarna. Sen…helg. Som antagligen kommer innehålla mer sjukhusbesök i olika konstellationer, arbete, matlagning och ja, livet. LIVET som kan ta slut plötsligt det vet vi så det ska jag försöka ta vara på bättre. Pengar…..det kan vi väl ta och skita i va?

Avskaffa AT?

Två lediga timmar

Märkligt hur min hemstad förvandlas. Igår strax innan fyra var det tomt på bilar mitt utanför Åhléns City…kändes som i en film mitt i natten….och spårvagn på det….Jag hade två timmar mellan att kursen slutade och föreläsningen började. Jag gick, fotade, stirrade på trafiken och blev riktigt lugn.

 

Idag pustar jag ut. Psykofarmakologi är INGEN lek I tell you! Och för att hjärnan inte ska koka över är jag hemma idag. Jag har just isolerat växthuset med bubbelplast vilket höjt temperaturen till tre grader från 0,7…men istället gjort att det ser ut som ett lapptäcke.
Nu när jag konstaterat att Annie Lööf misslyckats satte jag mig för att skriva på min kommande bok. Jag hade fått mycket lugnande och uppmundrande besked från redaktören, jag var på rätt spår, det var stringent (typ, men inte så virrigt som jag befarat), välskrivet och UNDERHÅLLANDE! Så jag är typ lycklig nu. För att ni OCKSÅ ska fatta hur jäkla kul jag är ska ni få ett smakprov på senaste passagen i boken den är tagen ur sitt sammanhang men…..ja jag tycker själv att det är väldigt kul….kanske den inte kommer med i slutversionen man måste ju som bekant döda sina darlingar men här är den!
 
Här gäller det ju att alla i familjen är ense, man måste alltså prata med varandra och kunna se för- och nackdelar med att en person behöver mer avslappning och känna medningsfullhet i livet. Man måste ju inte odla för att ha mening med livet, det kan ju vara att gå en balettkurs ihop med sina barn…..Det ska jag snart göra (läs: jag jobbar aktivt för att barnen ska förstå det fantastiska i detta och övertyga dem om att en mamma i trikåer INTE är pinsamt för dem, bara för MIG!)

 

Jag ser dem överallt nu, smäckra rumsavdelare, klätterväggar som dekorationer och blir SÅ sugen på att göra något liknande här hemma, kanske utomhus eller i hallen….vi får se. Det får lägga sig lite.

Vegansk soppa…det var INTE meningen. Men den skulle vara supergod. Snygg var den iallafall! Och god.

Kolla ”smörkolan” så snyggt! Och påhittigt!

Sven Vintappares gränd, här ligger ett hotell/café och ett skomakeri där jag just lämnade två stövlar av god kvalitet för uppiffning.

Oooooiiiiiiii, på Centrum för psykiatriforskning. Väldigt snygga lokaler!

Jag bodde tio meter ifrån innan barnen kom. Då fanns bara en pizzeria på gatan…

Fina kuddar var det på Bageri Haga, jag i handstickad ”helveteskofta” som hon som stickade kallade den surdegen. Men handspunnet garn iallafall och mammas Balmainsidenscarf från 70-talet.

Jag var på föreläsning och schizofreni efter kursen. Det var som en familjemiddag…mor och far var med som arbetat ihop med min nuvarande kollega och kände några av de övriga. Mycket bra föreläsning och efter den en personlig berättelse av en patient som varit psykotisk och helt obehandlad i TOLV ÅR! Kan ni tänka! Han förlorade ALLT (bl.a en mycket dyr bil, våningen och familjen) men är nu lyckligare än tidigare….det säger något mycket viktigt om oss människor och det samhälle vi byggt upp. Pengar är inte allt och vart fan tar alla skattepengar vägen när vi inte kan hjälpa sjuka människor. Jag hade honom till bordet sedan och jag tror att jag för alltid kommer bära med mig honom och hans berättelse genom livet, nära hjätat. Trots detta vill jag fortfarande ha en snabb bil…..vi är verkligen komplicerade varelser. Vi var på Clarion Hotel och så här gör de med överbliven fika….Det kändes väldigt konstigt i min mage när jag såg bakverk behandlas så här. Särskilt då det stod på flera ställen att de var så miljömedvetna. Klart slöseri med resurser och jag skulle absolut ha kunnat ta hand om de fina marängbakelserna på ett bättre sätt. Kanske delat ut dem i kylan en bit längre bort på plattan???? Eller är det bara mig det är fel på här?

Här är skomakeriet jag gillar allra bäst. Nu ska de leta fram en läst till mina gamla stövlar och sedan kapa toppen och göra vad vi inom medicinen kallar en lambå. Det vill säga ta kvarvarande skinn (hud) och sy fast över ”såret” som bli efter amputationen. Ska bli väldigt spännande!

De ljuvligaste små babytossingarna gör de i mjukaste skinn. 800kr/styck men vet ni, det är nog precis vad man ska betala för dem!

Fatta sortimentet!

När man blir glad av skosnören…..

KOlla skylten, så gullig liten gränd! De handsyr skor om du har en egen våt dröm om hur en sko ska se ut….

Nu närmas julen på allvar!

 

My perfect weekend

På Lidl har jag hittat LED-belysning för julen i olika omgångar. Jag har aktat mig för renar med tillhörande släde (!) men varje gånge ett ”paket” dykt upp har jag släpat hem dem. Nu har jag tre och där räcker det. Man vill ju inte bli känd på ön som hon med alla galna julbelysningarna. (det finns en fanilj i närheten som t.o.m. varit med på TV så risken är nog ganska liten….Här sitter jag iallafall och limmar på kulörta plastmappar som jag klippt i remsor. Ett trevligt (och brännhett) lördagspyssel för den som ändå är nykter…. Ser ni mina fina nya strumpor i grått och blått med guldglitter. Christmas spirit all the way!

Inte helt enkelt faktiskt då ljusslingan är olika tjock på olika ställen och kröker sig här och var. Men till slut blev det klart. Tur man inte har den där egenheten att man avbryter bara för att det blir lite motigt. Inte ens när vi stod i hokhettan i somras och demonterade växthuset gav jag (vi) upp fast så nära har jag ALDRIG varit att bara släppa och gå. Edgar har gjort armband till oss alla med solen och alla planeter. Jag bad om några extra svarta hål och fick det. Kändes passande.

Resultatet! Och Simba missuppfatatde det kan man säga. Det är alltså inte en kattbur utan en juldekoration. Och den ska bi utomhus men jag VÄGRAR julpynta innan dece,ber, vägrar. Det är ett otyg (men jag har druckit upp en flaska glögg från förra året redan och ätit ett och ett halvt paket av Änglamarks supertunna och jättegoda pepparkakor. Gillar den nya serien skarpt! Jag gjorde så tunt jag kunde med den röda plasten vilket gav en rosa effekt. Jag var mer frikostig när jag gjorde den första så den ser röd ut. Trevligt med variation. Jag har en till som jag ej tagit mig an ännu. Det blir den sista jag lovar. Den ska vara grön och röd tror jag. Om jag inte hittar svart plast som kan bli grå…med rosa ”snöre”….

Jag var hos neurokirurgen på lördagen. Min nacke….var det INGET fel på!!! Så skönt, operationer av det slaget vill man helst inte underkasta sig. Jag är däremot en gamnacke med för lite muskulatur på ryggen (trapetzius och romboideus…och så måste jag jobba med scalenerns..) vilket kommer innebära daglig träning typ ett år…Men jag sa också att jag redan mådde bättre där och bad henne titta på ländryggen som de tidigare velat operera. Och DET tyckte hon var en bra idé!!!! Fan, jag hade det på känn, den är inte helt OK. Man ska inte vakna varje morgon och behöva känna efter om man tror att man klarar sig ur sängen. En kota är helt förstörd. Så jag blev lite ledsen och vad gör man då? Man åker till en handlesträdgård, Brunnsviken helst, och köper sig rosor och sparris! Så nu vet jag vad som väntar. Stadig försämring av sakrala delarna, träning ska bota axel och nacke (yes we can do it) och sen finns det yttersta, steloperation och förhoppningsvis ett helt nytt liv. Kanske innan 50? Vi får se. Mitt ST-schema är rätt tight så 2-3 månaders heltidssjukskrivning känns…..som at det får vänta lite till. Men rosorna va!!!

 

Jag har nu blivit partipolitiskt obunden. Så skönt! Min mamma har alltid varnat mig för politiken, hon har sagt att jag skulle bli galen av alla tröga människor, processer och bara bränna ut mig. Hon hade delvis rätt. Men jag tänker att det blåser lite nya vindar nu. Jag tänker på Macron, Göteborg som plötsligt får ett nytt kraftfullt parti och att de traditionella riksdagspartierna inte verkar lyckas med någonting egentligen och bara positionerar sig och nog satsar på nyval…..jag är speciellt irriterad på Annie Lööf faktiskt, speciellt efter att ha hört om deras BRUNA historia där en av deras stora företrädare stått upp och sagt rakt ut att han var stolt antisemit (lyssna på P1 ska ni få höra!). Och visst, det är inte hennes fel att hon företräder ett fd. rasistiskt parti, alla har skelett i garderoben, mer eller mindre färska. V var VPK när jag växte upp i skuggan av Sovjet och muren…nu har vi SD som sannolikt kommer vara helt rumsrena om säg 50 år….Annie måste kanske stå starkare än andra i stormen men som sagt, att driva sin EGEN politik och att få stöd av antidemokrater….ja, kanske inte det sämsta istället för att släppa in de som är helt olika ideologiskt när det gäller allt annat.

Jag ska iallafall fortsätta skriva insändare i Mälarö Tidning och Mälaröarnas nyheter (ni kan läsa på nätet om ni är intresserade) för jag tycker det är roligt att angripa politiker och makthavare, speciellt de som så tydligt inte arbetar i det allmännas bästa.

Så, nu har jag beställt garderober, en ny matta (det blev inget på auktionen) fast samma sort som tidigare i grått denna gång, ett tittskåp (det vet inte maken om) och sen ska Edgars rum danas om!

 

Ha en skön söndag!

A

 

Black friday

 

Här helgens lektyr! Jag klarade testet online men ilsknade till lite på en fråga om bipolaritet typ II och mani….då är det nämligen typ I!!! Jag mailade såklart. Bäst att utmärka sig INNAN kursstart!;)

Idag ska det vara black friday har jag hört. Jag var ledig idag för att STUDERA! Och det gjorde jag. Men jag var väldigt trött för jag var nattjour dagen innan. Ingen ringde under natten men jag arbetade hela dagen från halv åtta till midnatt. Så det där med att masa sig upp sex för att ta hand om barnen…det blev makens uppdrag. Jag var för trött!

Den här köpte jag INTE fast den var så fin så den står kvar! Jag har redan en tekanna som jag ALDRIG använder så en till behövs inte hur snygg och billig den än är!

När min ena studieuppgift var inlämnad och godkänd tog jag tag i köket, disken och tvätten. För sen behövde jag åka till jobbet ändå för att hämta en bok som jag behöver nästa vecka och sen skulle hönsfoder, jord och kanske några reaväxter kunna smygköpas!?!

Den här ville jag köpa till F, lite för snäv för mig men snyggbi läder. Hon gollar inte muddar….så den hänger kvar för 20kr den med! Bild tagen för att visa dottern…inget mer.

På väg från arbetet till Granngården passerade jag kommunhuset och Röda korsets butik….jag fick en impuls att köpa något….men när jag var på väg tillbaka fann jag först ingen parkering och sen tyckte jag det såg väldigt stängt ut. Så jag bestämde att åka till Stadsmissionens butik istället!

den vid kanalen som ligger så vackert.

Bilen full av saker. Jag saknar min Chrysler Grand Voyager. Jag kan inte vänja mig vid min pyttebil…

parkeringen är det dyra i den stan, och svår att få tag på men jag lyckades. Jag tittade lite på julgrejerna. Är fascinerad av jultallrikar…de är så fina och billiga. Inte alla den investering de utlovades att vara. Lite som Teliaaktien… Jag köpte inga den här gången heller, bara sorterade. Jag gillar Gustavsbergs bäst. En vacker dag….

Passa på att köpa lökar nu! 5 påsar för 100kr nu! Skynda fynda!

Tylla fotade mig i ena nya toppen!

 Jag kollade efter lite leksaker, Tylla hade önskat sig en bärsele men ingen stod att finna. Så jag deogs mot keramik, glas och slutligen kläder. Jag plockade snabbt åt mig en ostkupa men insåg att jag är kär i idén om en sådan och att det kanske kan bli verklighet när knga småbarn bor här. Nu stor risk för glaskross.  Men jag fann en vacker kanna som min äldsta dotter ska få! 20kr!!! Och en burk som var tönkt som present meeeen jag gillar den så mycket. Den får bo här ett tag.

Om jag tänker närmare på vad jag egentligen skulle behöva är det en längre svart kappa….jag hittade en som nog var väldigt snygg i nyskick från Carin Wester men den var noppig, sönder i fodret och saknade tre knappar…kostade 300kr!

istället fann jag ett par svarta mycket höga stövlar i perfekt storlek för 150kr, en sommartopp, en vinterklänning och en benvit tröja. Alla kläder 20kr/st, stövlarna 100 pix!

På vägen hem hörde jag om cirkulär ekonomi, Malmös initiativ till att renovera slitna möbler i kommunen och att vi ska sluta tära på planeten. Jag kände mig väldigt oskyldig och helt rätt. Väl hemma skrev jag ännu en insändare där jag påpekar det dåliga i att se en mandatperiod framåt i tiden och inte underhålla till exempel skolor…Det börjar bli många insändare nu.

Svart kavaj till nu och sen utan i sommar!

Modellande är inte min grej men kolla ryggen. Jag gillade den. Och stövlarna!!! De ska sulas om nu och få kärlek! Jag kan ha kort kjol hela vintern nu och ändå vara varm! Älskar höga stövlar!

Zooma in! Den är som en kappa egentligen med en hög krage. Det får bli pärlor till den! Jag fryser på mitt rum på jobbet det hör blir perfekt! Den var aldrig använd, lappen hängde kvar!

Barnen fick se en film via biblioteket! Så bra, tacl för tipset Åsa!
A

Food for thought

Jag har nog fingertoppskänsla för vad de breda massorna vill ha….billiga klockor från Kina marknadförda av kändisar. #viärdömdatillundergång

Men god morgon på er. Det är gråare än grått. Maken stock kring sju för han tar ett extrapass idag. Jag tittar ut genom glipan i gardinerna, GRÅTT! Det där gråvädret som nästan känns på huden. Natten var halvbra. Fram till fem fick vi kanske sova. Sen kom ett bar efter ett. Två kom för att sova och somnade om tätt intill. Sen kom ett barn som ville vara vaket. Han släppte in katten som rev ett av de sovande barnen som då vaknade. Han fick gå ut, med katt. Somnade nästan om. Meken kommer in för att säga att katten bajsat på köksmattan…jag replikerade: Behöver jag veta det nu? Han stack kort därefter. Tylla sov trots allt detta och jag började läsa lite på telefonen. Jag såg detta om den dyraste lägenheten och det gav mig energi att resa mig, snabbt men tyst och smidigt som en katt (läs gravid elefant) för att skriva av mig och förhoppningsvis få en lugn stund vid matbordet med kaffe, dator och ett tänkt ljus. Nej just det, tända ljus går bort för katter brinner så bra. Och varför katter vill svassa omkring tända ljus är för mig en gåta. Jag ska nog komma på en lösning där….värmeljus i lykta blir det nog, eller stormljus? Ja det är bättre.

 

  1. Men där står ju lyktan jag behöver! Och en gipsavgjutning av formen till mina betongplattor, så praktiskt! Hur källsorterar man gips? Man måste väl till återvinningen kan jag tänka!

    FARS DAG, tänk det glömde jag säga till maken när jag fick kattbajsinformationen. Men han är INTE glömd. Faktum är att han tjatade till sig sin present i förväg. Kanske därför jag glömde”. Jag var på ett fantastiskt bröllop nyligen och toastmaster/min bordsgranne hade den här snygga skjortan på. Och jag måste säga att den är all that. Den klädde honom mycket bra. Jag tror jag bestämde mig då för att köpa en likadan till maken. Lite i det dyraste laget men han köper nog en skjorta varannat år, kanske minde så det var det värt! Vi får se om han har den på idag….

    Tack Rickard för tipset! Och trevligt sällskap vid bordet!

     

  2. Pappa kommer få den här, brorsan ”pitchar in” också. Jag hoppas han gillar den för den är ju lite galen…men det passar vid närmare eftertanke helt perfekt!

     

     

    Sökte efter bladmönster att ha på den sjal jag nu stickat 2 cm på….jag kom på att en mosstickad sjal kan bli just lite mossig. Jag kom också på att jag ju hellre kan göra de där stickändringarna jag tänkt på ett tag så det gjorde jag igår. Sjalen får vänta lite. Ena projektet blev halvklart (ska bara fästas) och det andra är iallafall påbörjat. Det krävde att jag löste upp en enorm härva av olika garner först så jag hann nästan bara det och cirka en centimeter av själva projektet. Men det kommer bli bra och jag slog maken med häpnad med mina stickkunskaper. Han har nästan aldrig sett mig sticka annat än Lovikkavantar så när tunnaste stickorna och mucher kom till….ja då blev han imponerad. Tänk det! Tänk bort färgen på bilden, lavendel lever inte i min garderob, bara i trädgården!

     

    Varifrån numreringarna kommer här i texten är för mig en gåta som kommer att förbli olöst. Nu har jag tre barn att ta hand om (en sover tack och lov ännu), en parkourträning att ta dem till, disken, bajsmattan, hönsen och sen en middag för just MIN far att komma i tid till. Ingen panik ALLT KOMMER ATT GÅ BRA!

Hej då allt det grå!

En obehaglig känsla

Varje fredag går jag förbi den här förfallande byggnaden och tycker det är så sorgligt. Jag förstår mig inte på att inte underhålla saker. Jag vill klättra över staketet och rädda alla tegelstenarna och ta dem med hem till det orangeri jag vill bygga. Det är så vackert trots förfallet…

Jag stänger då och då av radion för att skona mig från omvärlden. Gångna veckan (var det det?) om att pedofilin tycks breda ut sig eller iallafall bli grövre. Jag höll på att kräkas och kastade mig över radion för att inte behöva höra. Hela den dagen blev en plåga. Jag lyssnar mycket på P1 när jag färdas fram och tillbaka till jobbet, och det blir ju ett par timmar om dagen, och sen i köket….

Sen kom det här med den försvunna pojken som nu hittats död. Gräsligt, man får hoppas att det var en olycka, andra scenarier vill jag heller inte tänka på. En arbetskamrat sa att hon just nu renoverar köket och inte kan höra nyheter nu. Hon hade aldrig mått så bra.

Nyheterna är en drog och då och då avgiftar jag mig. Men sen sugs jag in igen. Dels för att hänga med (inte bara bo i La la land) och ha koll på vad ffa politikerna tar sig till med också för att höra om nya upptäckter. En ny grej var att barn som matas med fet och söt mat oftare dricker mer i tonåren (alkohol alltså). Jag var först mycket skeptisk till den här studien men läste på och det visade att de korrigerat för utbildningsnivå hos föräldrarna (vilket annars är vanligaste orsaken till en massa skit) och sen hur sträng uppfostran barnen fick (?!?) Jag får här tillägga att det INTE var en svansk studie. Den var en nutritionsitstudie som ni kan läsa här: Barn och socker/fett

 

Var på Tom Tits för att köpa ett paket, köpte INTE den här, INTE men jag gillar den. Hade baksidan varit snyggare hade jag ej tvekat.

Sen kom DOMEN i förra veckan. En man i 30 års åldern blir dömd till (var det 2 år?) i fängelse för att han inte stämt av under pågående sexualakt att kvinnan var HELT med på, som reportern beskrev det, varje nytt steg i akten. Jag kan bara veta hur jag själv agerat i liknande situationer och handen på hjärtat kan jag då och då ha varit lite otydlig, lite berusad, inte helt med på alla noter och att mannen som varit med mig skulle kunna tolka alla mina känslor eller upplevelser bedömer jag som mycket små om inte obefintliga. Jag tänker också att kanske orimligt mycket krav ligger på mannen att försäkra sig om att någon vill ligga. Har motparten inte samma krav på att signalera?  Hon var delvis med på detta. Det förekom oralsex och lite mer men sen ville hon inte längre. OK. Men tydligen missade mannen detta…. han får nu avtjäna straffet. Jag vet, minerad mark här men jag kan inte låta bli att skriva av mig. Jag försöker få rätsida på detta och en bild av hur det ska gå till i praktiken. På riktigt HUR GÖR MAN DETTA??????

Vi har blivit med gatlykta. Den skulle ha varit på plats 1/1-15 enligt kontraktet men vad är väl 35 månader i beckmörker…? JO det är jätteskönt! Den här fula jävla felriktade lyktstolpen med massor med vad jag antar är blåskinande LED-ljus  gör mig galen! Nu lyser det förbannade företaget jag knappt vill nämna vid namn upp både FRAM- OCH BAKSIDA av huset….alltså på allvar!?! Skitfult. Senare ska jag fota den stolpe de ställt hos grannen för att plogbilarna inte ska köra på den fula vägkanten de byggt. Snälla låt inte dessa personer bygga mer i kommunen och framförallt INTE ett badhus!

Min make sa i början av den här debatten att han skulle börja sälja kondomer med ett avtal på i två delar. Innan sexet skulle mannen och kvinnan skriva under en del var och när kondomförpackningen bröts i två delar skulle de ta den med den andres signatur. Kanske man ska utveckla den idén och ha boxar att kryssa för för alla olika steg i en sexakt…Hm..förspel med eller utan tunga/fingrar/vibrerande apparat…ja ni får fylla i jag är inte så välbevandrad. Och sen setg två penetration JA/NEJ man får sen specificera penetration med VAD och framförallt VAR!!!! Mycket viktigt! Hur man ska göra vid gruppsex har han ingen lösning på…..Det kan låta raljant men alla som haft fumligt sex kan nog föreställa sig att det finns oändliga svårigheter och möjligheter här….

Jag träffar många människor som har svårt att läsa av andras känslor, som har svårt att förmedla sina egna och som jag då och då, trots att jag själv tyckte mötet gick jättebra, klagar på att jag inte fattat dem alls eller att jag rent av betett mig helt motsatt vad jag själv tyckte…..och det är där jag blir riktigt orolig. För jag är nykter när jag arbetar. Jag är helt fokuserad på den jag har framför mig och ändå kan jag inte läsa av dem. Jag brukar vanligtvis säg 95% av gångerna få höra att patienten verkligen uppskattat mötet men några få gånger varje år är det en eller två som varit mycket missnöjda. Min handledare brukar säga ”you can´t please them all” och att vårt viktigaste verktyg är bemötande. Jag jobbar stenhårt på det men vet också att hur jag än anstränger mig kan jag bli missförstådd.

Så den här domen där man steg för steg ska kolla av att båda vill samma…jag kan liksom inte se hur det ska gå till. Jag uttryckte detta för min make som sa:

-Man får filma! Jag protesterade att då får vi SÅÅÅÅÅ mycket mer problem och filmer kommer spelas in och fara runt på nätet. Osv. osv. osv. Men han berättade då om en man som blivit anklagad för att ha våldtagit en tjej på en krogtoalett.

Kvinna dömd för lögn Det hela slutade med att den unga tjejen istället blev dömd då han kunde bevisa genom sin inspelning att hon visst varit med på noterna. Hon vidhöll ändå efter att hon hört inspelningen att hon blivit våldtagen och dömdes därför. 

Att efter ett samlag känna sig utnyttjad, kanske besviken över att det inte blev något mer av relationen eller något annat är ju inte helt ovanligt. Men är det verkligen en våldtäkt då? Jag blir rädd för att mina pojkar inte ska vara superduktiga att läsa av andra människor, at de ska bli för fulla på krogen om….30 år och ha sex med en tjej som sen anmäler dem. TVÅ år i fängelse. Det är lång tid men det är inte det värsta. Jag har arbetat med dömda personer, 30 år på Kumla-typen (en av mina favoriter) och när de kommer ut det är då straffet börjar. Det är svårt att få jobb, vissa jobb blir omöjliga att få, kanske alla vet och det blir ett stigma, de kanske aldrig mer vågar närma sig en kvinna?

Jag kan inte tänka mig något värre än sexuella övergrepp, speciellt mot små barn, men jag vet inte om jag tycker den här lagen är bra. Jag får en oro i magen.