April april…

Idag började inte bra. Dottern på vift i London ringer hysteriskt gråtande till mig och meddelar att hon missat planet hem. Kaos utbryter i min hjärna och en himla massa samtal måste ringas innan allt lugnar sig. 1400 kronor senare är kon på isen räddad. Då vaknar dotter nummer tre och ger mig en skopa för att hon försovit sig. Hon ignoreras en aning på grund av det större kaoset som redan varit. 10 minuter senare ringer samma dotter och ber den motvilliga dotter nummer två att ta med det glömda busskortet. Kort kaos utbryter innan busskort lokaliseras av undertecknad. Allt detta med dotter nummer fyra på armen och de två yrvakna sönerna äter sin frukost.

Beslut tas att söner och dotter nummer två tillsammans ska göra en ansträngning för att komma i tid till skola och förskola. Barn görs iordning och strax är vi på väg i bil. Edgar säger tyst – jag är hungrig, glömde äta smörgås…Modershjärtat skriker. Jag måste hem och hämta mackan så han inte måste gå hungrig till lunch. Först måste emellertid Inez lämnas vid skolan.

Åker i tillåten högsta hastighet tillbaka hem, lämnar tre barn i bilen och tar nogsamt med nyckeln in så att ingen katastrof ska hinnas med den minut jag springer in för mackhämtning. 

Edgar får sin smörgås och vi är återigen på väg…

När jag parkerat vid dagis öppnar jag i vanlig ordning för Frank först. Men….mitt hjärta stannar…Var är ungen? Han har knäppt loss bältet och smitit ur bilen medan jag hämtat smörgåsen tänker jag och kan knappt andas. Då sticker en liten hand fram och vinkar till mig. Han har åkt ihopkurad bakom ena sätet hela vägen, jag har inte märkt någonting mitt i det inre kaoset. Jag andas ut men är skakad. Det hade kunnat vara katastrof ändå känner jag och svär inför mig själv att aldrig någonsin lämna barnen ensamma i bilen, ens för att bara springa in och hämta något.

Killarna springer genom grinden, de gillar att vara där även om de ofta hävdar motsatsen.
Puss, och vink och kram och luftpussar! Jag åker hemåt. Egentligen skulle jag åkt direkt till Ekerö men kraften finns inte där. Jag måste mellanlanda hemma och känna efter om jag orkar. Luther knackar mig på axeln och jag samlar ihop mig efter att lillan fått mat. 

Nu ska jag uträtta något verkligt! Såklart somnar hon i bilen för att vakna och vara tröstlös när jag ska utföra det jag planerat. Såklart somnar hon i bilen på tillbakavägen när jag ger mig av hemåt. 
Jag försöker andas på hemvägen och lugna ned mig. 

Om någon försöker dra ett aprilskämt idag kommer jag sannolikt gå på det men om det innefattar någon typ av panik kommer vederbörande få en smäll känner jag….


 


 
 Påskpynt från Form från Skå till butiken.




Adieu!

#voltairesvardag #vardagspanik #varförgörbarnensåhärmotmig #jagfårsnartenhjärtattack #tacksamattalltlösersig #serframemotpension #småbarnsliv #tonårsmammangrånar #merkonjunktivåtfolket

To be or not to be……a doctor!

Jag har under det senaste året funderat mycket på vad jag egentligen vill göra i livet. Det är ju en sak att ha en vilja och en önskan, en helt annan vad som är realistiskt och genomförbart.


Jag ska försöka skriva utan att bli för subjektiv och bitter för när allt kommer omkring finns det talibaner i Afghanistan…

Jag var en late starter, började i fel ända, födde barn och sen utbildning. Jag är inte karriärsugen men vill kunna leva ett liv där man har råd att ta barnen på en sol- och en skidsemester om året. Och jag vet att alla inte har råd med detta så visst, det kanske är höga krav.

Jag tog examen -09 från läkarlinjen och har jobbat och fött barn sedan dess. Nu söker jag AT på olika sjukhus i Stockholm och närliggande län. Det är otroligt få platser som delas ut och konkurrensen är stenhård. Inget kösystem utan man får börja från noll varje gång. För er som inte vet vad AT är kan jag berätta att det är en utbildning där läkare med examen (5,5 års studier) får arbeta inom olika bestämda specialiteter under 18 eller 21 månader för att sedan göra ett prov, blir man godkänd får man ansöka om legitimation. 
Det är delvis staten som betalar AT-tjänsterna, vilket innebär att man är väldigt billig arbetskraft för landstingen. En AT-läkare i Stockholm har en ingångslön på 26500kr tror jag i år. 
Efter legitimationen kan man söka en ST-tjänst (Specialisttjänstgöring) som tar  fem år och därefter kan man jobba inom den specialitet man valt. Mellan 12-12,5 år tar det att bli ”klar”.

Jag vill gärna bli psykiater men kan tänka mig annat också, jag finner glädje i det mesta och gillar att jobba med människor. Just psykiater finns ett skriande behov av och därför tycker jag att det vore extra roligt. Tyvärr anses inte psykiatri vara en fin specialitet inom läkarkåren och jag har fått höra att det inte varit så meriterande att jag valt att jobba med det 1,5 år nu mellan examen och AT…
Paradoxalt att när någon väl vill jobba med knarkare, hemlösa, ångestdrivna självskadare och psykiskt sjuka så ska man inte få chansen på grund av att man just gillar detta; och med tanke på hur mycket pengar som läggs just på detta område för att attrahera folk. Och hur stort och växande behovet är.

Så här sitter jag, sex barn, en man som snart är klar med sin utbildning, och får inte någon AT vilket gör att jag inte riktigt kan planera framåt. Eventuellt måste jag flytta från Stockholm för att få AT men det är lite klurigt när man inte kan flytta på sina barn på grund av att man är skild. 
Man bryts ned en aning varje gång man får ett svar i stil med:

Bästa kollega! Trots lysande meriter och goda vitsord kan vi ej erbjuda dig en tjänst hos oss, välkommen att söka om sex månader…

Mm nu har jag sökt 10ggr till kanske totalt 250-300 block som det kallas utan att få en tjänst….och en gnagande känsla av att en 43-årig kvinna med sex barn kanske inte är önskvärd…Men jag e inte bitter;)
Nu har jag ju lite tid på mig att fundera eftersom jag är föräldraledig men lite stressande är det. I det läget börjar man fundera på om man ska strunta i läkarjobbet och satsa fullt ut på designen och butiken….kanske få till den där boken man skrivit ändå….?


Därför ringde jag idag Stina, som ritar mina kläder, och sa åt henne att köra vidare på min vilande idé om att göra underkläder. Vi har redan tagit fram två olika trosmodeller nu fattas en topp. Tankarna på Bh:ar lade vi ned idag för det tog Stina 5 timmar att sy upp proven, det går snabbare när man gjort några men 2,5 timmar sömnad, dyrt italienskt siden, och sen alla andra kostnader och moms på det skulle göra en sådan Bh osäljbar. Vi snackar minst 2500kr ca om det skulle göras någon som helst vinst på den. Att köpa en Bh för 149kr….ja det är helt fantastiskt helt enkelt!

Siden skickas sedan till Hedemora för att nya blusar och klänningar ska bli till och jag funderar på höstens färger. Det är lite annorlunda att ha butik för man lever lite sex månader fram i tiden. Nu måste hösten planeras fast våren knappt har kommit. 

När jag tittar i backspegeln borde jag kanske ha sökt Konstfack ändå som jag ville för kläder och inredning är ju egentligen min passion. Fast som sagt kan man inte rita är det svårt, det var faktiskt enklare att komma in på läkarlinjen för mig. 
Det är så roligt med kläder, tyger och spets. När jag syr mår jag riktigt bra och känner mig duktig. Något skapas och det ger enorm tillfredsställelse. Sen när någon köper det man designat och kommer igen, ja den känslan är ju helt fantastisk!

Nu ska jag leta upp alla trosor och tygprover jag har i gömmorna och försöka få ihop en underklädeskollektion….Å vad det ska bli spännande!




Svart- och cremefärgat siden med elastan, jag älskar det tyget!



Allt du inte vill veta om din graviditet…..och lite till

Inspiration kommer ofta när man som minst anar det. Idag var det via Instagram. Såg en text där som en känd person ripoffat från en annan känd person. Modigt av den förra kan jag tycka i detta lilla land där alla snart vet allt om alla och det mediala utbudet är ganska litet.

Nåväl det hela handlade om en gravidbok. Jag har själv ingen sådan, fick Ett barn blir till av Lennart Nilsson när det begav sig och det har räckt gott för mig. Nu kanske jag är dryg, jag är ju läkare och har mer kunskaper i ämnet än gemene man, men jag har alltid litat till biologin och varit trygg med det.

Jag har genom-lev t/-lidit sex graviditeter och lika många förlossningar. Alla av olika kvalitet. Det jag saknat är nog inte information om antibristningsolja utan snarare saklig, torr information om what not to do och worst case scenario…sån e jag! Jag tycker inte om den här sockersöta bilden av den väntande mamman och allt snack med magen. Det är tvärtom ganska stressande för somliga att ständigt få läsa om detta. För alla känner inte för att prata med magen och det behövs heller inte. Jag tycker snarast att det är skönt att hålla lite distans så ifall det värsta händer. Det lät väl fruktansvärt för alla…men faktum är att ju mer bilder du skapar i huvudet desto mer sorg blir det om det går illa. Anknytning till barnet får du ju tid till efter att det tittat ut!
Jag vill veta när något är farligt eller hotar att bli det, inget annat. Av den anledningen och erfarenhet av förlossningar har jag aldrig skrivit något sk förlossningsbrev/önskemål. Jag vill att barnet ska komma ut på ett säkert sätt för mig och barnet, punkt slut. 
Hoppa över platsblomman och svenska flaggan också för min del, jag har dig hellre i rummet när jag krystar…


Det känns spontant lockande att skriva en bok om allt det trista men helt normala som händer när man väntar och får barn. Min andra tanke är, vem vill ge ut den? Ingen antagligen för jag uppfattar det som att hela samhället är helt upptaget av att skyffla allt obehag under mattan och nästan skämmas för helt normala saker. Att få baby blues har ju uppmärksammats sedan slutet av 90-talet. När tre senaste barnen fötts har t o m pappans psykiska hälsa varit i fokus!!! (Hoppas inte detta gör att morsorna glöms bort).


Jag har väl inte egentligen haft svåra graviditeter i den meningen att det varit fara för mig eller bebisarna men jag har inte varit på topp..

Efter första barnet fick jag själv upptäcka avslaget. Det hade jag inte fått höra ett ord om! Trist var det också, och tog tid att bli av med. Jag rasade i vikt , 28kg på två och en halv månad, jag blev tillsagd att vara glad åt mitt friska barn och amma vidare….början till slutet.
Jag har varit utmattad (barn ett och tre), funderat på att kasta ut bebisen genom fönstret (barn ett), foglossning from hell (barn tre, fyra och fem), ferritinbrist, migrän, gastrit, ödem, psykotisk av lustgas, klipp, sugklocka, blåa barn och kanske lite till som jag valt att förtränga.

Jag har fött med och utan bedövning, med rekommenderas. Den totala upplevelsen av förlossning i Stockholm är…..låt bli! Ta semester innan och föd på ett annat sjukhus med katastrofberedskap!

Så har ni några frågor om er graviditet eller tiden efter skriv så svarar jag efter bästa förmåga! 
Under tiden skriver jag boken:  Allt du inte vill veta om din graviditet…och lite till. En bok olämplig för känsliga magar!

Jag svarar inte som kanske framgått på vilket märke av gravidolja du ska välja för det finns ingen som hjälper mot bristningar, det har med din hud att göra!


Ett sista ord på vägen…om barnmorskan säger att du inte ska krysta..LYD!!!

Nu ska jag amma!

A








Tre månader senare, tillbaka i kräkträsket.

Idag blev Tylla tre månader gammal. Hon följer sin kurva och allt är frid och fröjd men,  hon kräks! PÅ MIG!! Jag har inte kläder nog att hålla oss båda rena och fräscha hela tiden. Det är i och för sig inte ett problem för vi hasar mest runt här hemma hon och jag. Hon hasar inte så mycket men jag. Upp och ned för trappen med tvätt, fram och tillbaka med dammsugaren och emellanåt till affären för att handla mat och blöjor. Detta måste snart gå över!


Dagarna går så fort och jag tänker mest på att sova (och att se nästa avsnitt av True Detectives). Jag blir så sentimental av att vara mammaledig, tänker på när jag var liten och att jag skulle vilja ge mina barn lika mycket upplevelser som jag fick. Då såg jag en annons från Ving, där var en tävling om en resa till Karibien. Där var jag när jag var tre med mamma och pappa. Lillebrorsan lämnades hemma hos farmor (!?!) så gick det till på 70-talet!
Jag bad mamma plocka fram de bilder som togs då och så lade jag upp dem på Instagram…hoppas hopppas jag vinner! Fast vi skulle väl få lägga till egna pengar för resan var värd 25000kr och det räcker nog inte för att flyga oss åtta över Atlanten;) Här är bilden iallafall, december 1973, St Thomas, Virgin islands och bilen gick på banan…







I lördags var jag bjuden på finfest på Östermalm…DET var ett äventyr. Mest innan kan jag säga för jag skulle vara fin var tanken. Jag hade i god tid bokat in mig hos frissan. 
Det hade kunnat bli en skön stund men jag bokade även tid för mina två illbattingar och det blev allt annat än lugnt. 

Salongen ligger i entréplanet i hennes hem och en dörr ledde upp till deras vardagsrum. Edgar försvann helt plötsligt. Han återfanns två våningar upp under en säng där han hittat en intressant leksakshund.
Det fortsatte i den stilen tills jag ringde maken som fick komma och hjälpa till.

Nåväl, det lockiga håret blev platt och jag kände mig ganska snygg.
När klockan började närma sig sex var det dags att byta om. Klänningen var struken, stumporna, smycken och presenter framtagna. 
Smink på och sen underklänning, klänning, strumpor och vad i hela helvete…det ser ju inte klokt ut!!! Underklänningen sticker ut under fållen och spetsen bubblar sidenet!!!

Upp i garderoben, leta upp andra underklänningen som sedan flera år ligger gömd.

OK, detta är en hållinalltsomrörsigpåettdallrigtssättochknäppsigrenenunderklänning…Inte direkt den storlek som passar tre månader efter förlossning men jag har inget val här och tiden håller på att rinna ut.
Av med alla kläder och i underklänningen från helvetet!
Stön! Den går på med lite knak men då inser jag att nu går ju inte strumpbyxorna på!!
Av med klänningen, på med nylonet, på med helvetesklänningen igen (lite mer knak), sen den rosa klänningen och NU är jag klar!

Det funkar, då ringer 17-åringen och bara MÅÅÅÅSTE ha ett par blå joggingskor. OK jag fixar (oförmögen att säga nej). Kastar mig i supersäkra Volvon som under hela färden, med ökande frenesi, tjuter för att jag inte spänt fast säkerhetsbältena till alla barnstolar!! WTF? Svetten rinner längs ryggraden…inte köra för fort, inte köra för fort…

Kastar mig ur bilen, levererar skor, drar kortversionen av vad som utspelat sig i garderoben, får noll sympati men desto mindre tid, kastar mig tillbaka i bilen efter att jag spänt fast alla bilstolar ordentligt. Styr mot Öfvre i lagom takt. Såklart! Maroon 5 på hög volym och sjunger för full hals, man får passa på när man är ensam..

Jag är först på plats och, visar det sig senare, den enda som ej bär svart. Jag är för övrigt den enda med eventuellt ett undantag som ej befolkar Östermalm. Odd bird alltså. 

Det är kul att komma ut då och då men jag måste jobba på minglandet inser jag på väg hem. Och hitta hårfönen…och kolla upp det där med naglar…och googla vad en Pradaväska går för nu för tiden….Jag är en förortare!!

Älskade Frida om du läser detta tack för senast, jag kommer i svart nästa gång och lovar vara lite lätt salongsberusad så du slipper skämmas;)

Nu ska jag sova! Gonatt!









Nu gäller det!

Första söndagen i mars..

Varje år samma visa, Vasaloppet framför TV:n, jag blir så inspirerad att själv ta mig de nio milen till Mora. En gång har jag också anmält mig men då pajjade ett knä och planerna avstyrdes. I måndags blev det ändå en anmälan till Sveriges näst största skidklubb, Sundbybergs.

Jag har inte tränat regelbundet på åtta år och sedan dess har jag fött ytterligare tre barn. Jag sportade mycket som barn och är uppväxt i en sportfånefamilj. Älskar att titta på skidor och friidrott bland annat, jag hade i det längsta tänkt att bojkotta Sotji men i sista sekund var driften för stark och jag fick maken till att ordna med en månads tittande nu när jag ändå är mammaledig. Jag skäms för det nu när det händer läskiga saker i Ukraina men så illa är det med mig!

Jag gav mig ut på min första löprunda på mycket länge. Jag tänkte en kort stund att jag skulle använda mig av någon kom-igång, intervall för dummies, träna efter förlossningen app men jag var så otålig att jag struntade i det och bara kastade mig ut. Medan jag sprang tänkte jag att vaffan, jag är ju van att träna, är läkare och hur svårt kan det vara att träna sig själv…och så tänkte jag, jag bloggar om det så får vi se!

Min tanke var att springa i ett försiktigt tempo och låta kroppen bestämma hur mycket den orkade. Först blev jag förvånad att bäckenet inte sade ifrån, minsta ungen är ju bara två månader än. Jag sprang tills jag inte orkade mer och gick sedan tills andningen var OK. Sen löpa igen osv osv. I mitt stilla sinne hoppades jag att inte möta någon jag kände, det sket sig efter ca 1 km då min bästis från högstadiet dök upp i skogen. Vi träffas en gång per 15 år så det var bara att stanna och snacka en stund, sen ursäkta sig och fortsätta vidare. Hennes mamma tyckte iallafall att jag var smal….hon ser nog inte så bra, men väldigt vänligt var det.

Det blev 2,5 km på 18 minuter med fem gåstopp och en pratstopp. Vanligen går jag samma runda med hunden på ca 20-25 min i rask takt. Ingen jätteprestation iallafall. 
Jag var mycket nöjd och nu tre dagar senare har värken i benhinnorna lagt sig så det ska nog bli en runda senare idag.

Jag tänker att det får vara samma slinga tills jag kommer lite mer i form och då vet maken var han ska hitta mig om jag dör också…

Jag har, hoppas jag, lurat med mig min svåger samt fd grannen från Dalarna och har jag lite tur så kommer min skidförebild, tillika farbror Lennart att vara med på resan. Han har klarat at inte mindre än sex Vasalopp och är även en hejjare på utförsåkning. Firade 80-årsdagen i Kanadensisk pudersnö. Åkte upp i helikopter med ett gäng 25-30-åringar…Fast coolaste brillorna hade han, dem hade jag köpt till honom i julklapp!

Så nu gäller det att få en biljett, inte pajja nån kroppsdel, fixa skidutrustning och inte tappa sugen och få skämmas resten av livet!

En svensk klassiker vore ju drömmen men Lidingöloppet avskräcker, jag fullkomligt hatar att springa. Simning är ju min grej så Vansbro är nog ingen fara…Cykla, hm det verkar också farligt. Jag får köra en halvklassiker kanske!?! Ett annat år!


My fifteen minutes of fame

My fifteen minutes of fame

Igår lades detta ut på Expressens web tv http://www.expressen.se/leva-och-bo/titta-in-hemma-hos-designer-anna-voltaire/, lite stolt är jag allt. 
Synd bara att Fanny inte hade krossat spisen tidigare för då hade jag fått visa mitt ”nya” kök….Jag trivs mycket bra med ekskivan och tro det eller ej, billigaste induktionshällen, Folklig, från IKEA gör mig gladare än den dyra vi hade från Elektrolux. Den gillade jag aldrig  riktigt. 
Nya spisen är snabbare, ger jämnare värme, är mindre och lättare att hantera. Enda klagomålet är att alla ljudsignaler är högre än den tidigare spisens, vilket jag finner onödigt då man ju står precis bredvid!

Detta eviga pipande från hushållsmaskiner förstår jag mig inte på. Torktumlaren två våningar ned i källaren väcker mig ibland på nätterna för att tala om att den är klar/har stängts av och behöver tömmas på vatten. Diskmaskinen larmar när den är klar och spisen som sagt larmar när jag petar på den!?! Galet irriterande!

I förra huset hade vi Siemens överallt och jag svor dyrt och heligt att aldrig släppa en maskin av det märket över min tröskel igen. Detta endast på grund av att de ständigt och jämt larmade om en massa oviktiga saker. När det däremot kokar över och stängs av automatiskt är det sällsamt tyst….DÅ skulle jag vilja veta att något hänt! Annars besvärar det mig endast. 


DIY

Att gå hemma och vänta på att ett barn ska födas kan vara väldigt ansträngande. Man ställer automatiskt in sig på att det datum man får från MVC på något sätt är fastställt. I mitt fall har det de tidigare fem gångerna avvikit med allt från 18 dagar (tre gånger), 10 dagar (en gång) och sju dagar med lilla Alva. Det är ganska troligt att jag går över tiden även denna gång, jag kan bara hoppas att jag kan parera förbi 22/12, då Edgar fyller, 24/12 då det är julafton och 31/12 för det känns som att man vill ha en egen dag för det lilla livet. 
Under tiden försöker jag förbereda lite hemma för bebisen. Sängkläder har jag sytt, kläder har plockats fram från gömmorna, grannens bilbarnstol har lånats, babysitter håller vi på att bestämma oss för och brorsans bärsele måste lokaliseras.




                                   Nysydda sängkläder till Tylla

Vad gäller butiken har jag tänkt sälja lite av mina egna handgjorda saker. Jag sydde grytlappar i resttyger som jag blev väldigt nöjd med. Stickade och tovade dito är på gång och nästa steg kanske faktiskt blir att sy sängkläder för baby. Det är både roligt och går snabbt, precis min stil alltså!








 

Fördriva tiden..

När man väntar på ett barn som ska komma är det lätt att man blir lite rastlös. Svårt att jobba på riktigt på grund av själva grossessen och svårt med tidsplaneringen. Jag som helst vill ha kontroll på allt och planera i detalj finner att jag gärna gör saker som är lätta att tidsbestämma. Långsamma processer är inte min melodi.


Jag är väldigt traditionell när det kommer till högtider. Asiatiska julbord, nej tack! Det ska vara dopp i grytan, brunkål, rödbetssallad osv. Aladdinasken är förvisso tradition sedan ett långt tag men jag stretar emot och vill här slå ett slag för hemmagjort julgodis. Då vet du vad du får i dig och barnen brukar gilla att vara med i själva tillverkningen.

En outsinlig källa till inspiration finner jag sedan många år i Anna och Fanny Bergenströms bok, Vinterns goda ting (utgiven 1995 och som jag förstår det svår att få tag på..). Där har jag hittat recept på orangetter, knäck och annat gott som jag lagar till jul och andra tillfällen. I år när jag redan är stor som ett hus tänkte jag ge mig på fruktstängerna. Det lät lite nyttigare än allt annat.

Dock tyckte jag att smeten blev lite ohanterlig varför jag ändrade om lite och resultatet blev fruktbollar med mörk choklad. Så här kommer mitt egenhändigt modifierade recept på……..









Chokladdoppade fruktbollar
ca 25 st

4dl russin
10 torkade fikon
10 torkade aprikoser
10-15 torkade dadlar
2 msk vatten
1 msk citronsaft och rivna skalet av densamma
1-2 dl grovt hackad mandel
4 dl kokosflingor
150g mörk choklad

Alla ingredienser utom 2 dl av kokosen och chokladen mixas till en geggig masa. Först ska du noppa fikonen bara!
När allt har en konsistens som en chokladboll rullar du dem på samma vis som just en sådan boll. Rullas dem i kokos och ställ kallt. Chokladen smälts och bollarna doppas och får svalna på bakplåtspapper tills du kan få ned dem i en burk. Om inte chokladen är med är väl detta att betrakta som raw-godis….

Klart! 

(Jag hade tänkt ge bort en påse till våra gulliga grannar! En bra julklapp till den som redan har allt, och det gäller väl de flesta av oss!) 





        








Jag köpte en minibyrå från IKEA till yngsta dottern som hon ratade. Den kom i retur och då började det klia i fingrarna. Lådorna är så små att inte något vettigt riktigt ryms i den….jag hade i samma veva varit på Granit och handlat efterlängtade stämplar. Så en natt kom jag på att jag skulle göra en kryddbyrå!



Jag gick igenom vilka kryddor jag har huller om buller i ena köksskåpet. De vanligaste fick sitt namn på en av lådfronterna.

Det du behöver är:

minibyrå
stämpeldyna
stämplar
tejp
linjal
blyertspenna
sudd
sandpapper om du är en slarver

Jag måttade ut var på lådan texten skulle vara, mätte och drog streck i blyerts som ett stöd för texten. Fäste tejp där jag inte ville ha spillfärg. Måttade in mig så namnet blev centrerat. Stämplade och lät torka. Det som kletats vid sidan eller hamnat fel gick bra att sandpappra bort försiktigt. Sen suddade jag bort hjälplinjer och voilà! En kryddbyrå hur hemmagjord som helst. 

Nu kanske ni undrar om en kryddburk går i…nej se det gör den inte men man kan köpa lösvikt, billigare och mer miljövänligt och dessutom kan man faktiskt väldigt enkelt (och ännu billigare) odla själv och torka så det så!

För övrigt kan man ju ha vad katten som helst i en liten byrå av detta slag. Det var bara så att jag hade en väldig oreda och därför valde jag detta!



 

    


Nu ska jag sätta mig och noga tänka igenom vilken dag som passar att föda Tylla på…22/12 går bort , det är Edgars födelsedag….24/12 var det en annan snubbe som vi firar…26/12 ska vi till svärfar å Hanne….28 är menlösa barn verkar trist…31/12 smäller det…..Hmmmmmm jag tar 27/12 då är det inget annat som stör!

Nån som vill satsa pengar???


Ajöss for now.

A













Nu jular vi!

Jag har inte skrivit något vettigt på tio dagar nu, dels beror det på datatrassel på grund av havererad skärm i efterförloppet av dotterns fest…Dels graviditeten som bokstavligen suger musten ur mig, dels att vi blivit utan spis och vatten sedan i måndags då ovan nämnda dotter slog till igen och spräckte induktionshällen.


Det har varit en tung månad med ringanden till försäkringsbolag och annat. Nu börjar det arta sig, vi har ersatt hela bänkskivan faktiskt. Det kändes riktigt bra. Jag gillade aldrig den gamla som var en nödlösning. Nu har vi valt ek, trots att jag egentligen är lite trött på det. Men det blev mycket varmare och behagligare med den än den fula grå laminaten med aluminiumkant som låg där innan. Senare ikväll kommer en elektriker och kopplar in spisen. Vi hade trott att det bara var att köpa en IKEA-spis och sen koppla in den i befintliga tre fas uttag som vi installerade då vi renoverade för fyra år sedan, men se så enkelt ska det inte vara. Spisen saknade helt sladd och det var inte någon trefas så nu fick vi snällt vänta och äta hämtmat . Ganska vilsamt på ett sätt att slippa laga mat, men att inte kunna diska annat än i duschrummet är värre. Disken hopar sig nu på alla avställningsytor i huset och jag längtar tills vattnet är på igen och jag kan köra några maskiner.



             
                Före…                                              Efter!


Bygga hus

Igår var jag återigen på tomten vi vill köpa, denna gång tillsammans med arkitekten. Han gjorde tummen upp och tydligen behöver vi inte spränga här. Det passar mig för jag tycker att man ska följa naturen och inte göra onödiga ingrepp om man inte absolut måste. Sen blir det nog billigare också vilket alltid är välkommet, framför allt eftersom den här tomten är snäppet dyrare än den förra. Så nu håller vi andan och hoppas vi kan få köpa den och snart dra igång med husritning och inredningsdrömmande.





                            Söker inspiration
                          

Jula på


Idag ska julen flytta in i vårt hus, iallafall en aning. Min barndoms jular har gjort mig ganska mätt på röda dekorationer, plasttomtar och glitter. Jag älskar dock fortfarande julen och vill gärna göra fint och traditionell juligt för mig och min familj. Jag väljer bara bort det värsta skräpet och gör det lite naturligare och enklare. Vad gäller ärvda dekorationer som är underbart vackra och sköra försöker jag blanda in dem så gott det går utan att det blir cirkus. Varje år frsöker jag ha något slags färgtema och på så sätt kan man ha olika julhängen olika år och inte överhänga granen. 
I år ska jag ju dekorera butiken också och det ska bli både roligt och läskigt. 



                            Uppladdning
                            


Jag gillar belysning i form av små varma vita ljus. Gärna i en grön mossa, gran eller buxbom. Jag inhandlade två batteridrivna elslingor av transparent plast och snodde runt en och gran här hemma. Jag antog att det var vitt ljus men när elen slogs på var ena rosa och den andra multifärgad. Inte glad över detta men lät det vara eftersom mina två killar, 4 och 3 år blev helt överförtjusta och nu ägnar dessa ljus stort intresse varje gång vi passerar ytterdörren. Estetiken får vila och barnen är nöjda.



Trevlig advent!





Det lackar mot jul

När man har butik gäller det att ligga steget före, julen planeras i juni, vårenoktober ungefär. Det tar lite tid att vänja sig vid det. Nu har min butik funnits i ett halvår och det är mycket svårare att sköta en butik än man kan ana. Löner, bokföring, inköp, lagerhållning, skyltning, marknadsföring och inte minst kunder som man ska serva…


Jag har en jättebra personalstab som är ung och alert. utan dem hade det redan gått åt pipsvängen. I dagarna ska det skyltas inför julen och jag har varit några vändor på IKEA, Lagerhaus och Åhléns. Lagerhaus har jag inte besökt så mycket tidigare men där finns en hel del fina och roliga grejer. Åhléns är en gammal favorit, ett tag kändes det som om allt hemma hos oss kom därifrån. Textilen där är väldigt fin.

På IKEA hittade jag egentligen inte så mycket, det vanliga, lite presentpapper, en fejkad granslinga och roliga pepparkaksmått. Måtten är gjorda så att kakorna kan stå upp. Lite extra att ha vid pepparkakshuset. Jag hittade också ett fint tyg, som jag antar ska användas som väggdekoration, med en vintrig gran. Jag hade gärna köpt den men det strider lite mot min snålhetsprincip att köpa ett tyg som man bara använder en kort stund och sedan packar ned i en låda. Om jag ser den på rean efter jul kanske kanske jag slår till för den är verkligen jättefin!







  
                 Foto Karin Foberg, jag gjorde huset


Idag ska jag baka lussebullar. Jag har varit på gång med detta i tre dagar nu men ej kommit till skott. Det beror på barnen, husvisningar och allmän matthet. Nu på måndagen ska det ske iallafall!
Jag har haft svårt för saffransbröd under hela livet. Det skyller jag på min mamma. Hon lagar fantastiskt god mat men bakning är inte riktigt hennes starka sida. Det hindrar henne dock inte från att ideligen baka…
Under hela min uppväxt plågade hon oss med stenhårda, tunga saffransbröd. Hennes bror undrade om hon hade avtal med dåvarande Skånska cement. Han vågar säga sådant för han är 2m lång, väldigt vältränad och har vapenlicens.
Vi andra teg och led. Sen helt plötsligt var det som om hon fick en uppenbarelse, receptet granskades och det visade sig vid jämförelser att  förhållandet jäst – mjöl var fel och därav utebliven jäsning. Numera bakas luftiga bröd i föräldrahemmet. Nu väntar vi bara på att hon ska lista ut hur man undviker att allt som bakas är svart på undersidan.
Jag följer bakrecept till punkt och pricka. Bakning är inget för folk som skjuter från höften. När jag lagar mat är jag lite cowboy och det går nästan alltid bra. Jag har lärt mig att väga mjöl och det gör allt mycket lättare. En dl ska väga 60g. Där viker jag inte en tum.
Så fort alla barn är på respektive skola ska degen sättas.
Snart klart för pensling och gräddning





Nya tag!

Fredag, sista dagen i arbetsveckan. Jag hade tänkt att dra upp skisser inför torsdagens möte med en förläggare men inspirationen och flowet uteblir. Då är det bättre att städa, tvätta, handla och laga mat. På så sätt kan man ta det lite lugnare när det bränner till med barnen så att säga.

Jag har egentligen allt klart för boken i huvudet, det är bara finlir kvar men jag känner alltid ett behov av att jobba på när jag är ensam hemma. Detta ger mig lite mindre dåligt samvete över att barnen är på dagis.



Min älskade oversizeanteckningsbok



Jag lagade till en favorit häromdagen, pulled pork. Den blev godare än någonsin och idag äter vi blandade rester, jag tar den! Maken ska få en entrecote med köpebearnaise så han blir nöjd men min brysselkål kommer familjen inte undan, inte för att de vill komma undan, det är jättegott.

Tricket med brysselkål är att ta bort den bittra smaken som många har svårt för. Det gör man med hjälp av salt, smör och ännu mer salt! Jag hörde på radion hur man gör, det var en kemist som vetenskapligt undersökt just detta…







Brysselkål a la chemie


Skär av den lilla stjälken, tag bort fula blad, halvera kålen. Lägg kålen i kraftigt saltat vatten och låt koka några minuter. den ska bli lite genomskinlig men ej överkokt. Häll av vattnet.
I en panna smälts smör som ej får bränna men gärna bli lite brunt. Lägg i kålen med den flata siden nedåt och bryn den tills den får lite färg.

Klart att serveras till kötträtter, fisk eller kanske blanda med apelsinfiléer till julbordet!


Pulled pork


När det gäller pulled pork är det det enklaste man kan laga till, allt gör sig själv i princip.

Du behöver fläskkarré i bit, 2 gula lökar, två flaskor BBQ sås, 1 hel vitlök, salt och peppar.

Tillbehör: Frallor 1-2/person, majs, hackad rödlök och gräddfil.

Lägg köttet i en ugnsfast gryta, salta och pepra. Klyfta löken och lägg omkring i grytan. skala vitlöken och fördela kring köttet. Häll över såsen och tjoff in i ugn 150 grader minst 4 timmar, gärna ännu mer!

När köttet är riktigt mört tar du bort allt fett och annat med en eller två gafflar, drar sönder köttet och lägger tillbaka i grytan. Varsågod att äta!




                   


Nu är klockan snart tre och småkillarna ska hämtas. Det ska bli en skön helg med reducerad barnaskara då de två äldsta är i London med sin pappa och tokshoppar antar jag….ja inte har de fått shoppingen av mig iallafall!

Trevlig helg!

Anna