Guilty pleasures – skämmiga begär

Jag vet, det kan vara tjatigt att höra men vårt hus alltså, eller egentligen platsen vi bor på, den slår ALLT! När som helst nu ska jag släppa in min/a inredningstidningsvän/vänner kanske och säga att det är fritt fram att plåta hela härligheten…men först måste 200 städtimmar kastas in, av någon annan. OCH jag behöver måla om allt vitt för fem smutsiga små fingrar har jag gånger tre….

 

Mina ungar alltså, kläder är så överskattat tycker de. Citroner däremot är kul. De leker så fint med dem. Och ska man gå och bada är de viktiga att ta med. Ihop med en Törnrosabarbie….och som ni ser….där vi bor slutar allmän väg. typ.

Jag lyssnade på P3 idag hör och häpna. Jag var på väg i bil (för att ha en anledning att spänna fast barnen och få en lugn stund) till Louise som illustrerat min kommande bok. Hon skulle få ett paket men jag insåg att det nog var billigare med min bensinsnåla bil att kanske köra det själv. Fortare skulle det gå också….And off we went!

Jag hörde då för första gången uttrycket guilty pleasures. Och funderade på om jag har några. Alltså några böjelser jag inte riktigt vill stå för…. utöver de som kanske hör det sexuella (inget onaturligt jag lovar) till så tror jag faktiskt inte det. MEN jag kom på min man idag. Han lyssnar på Justin Bieber (stavas det så?) Desposito. Jo, jag har ju hört den jag med, barnen gillar, det svänger och det är ju inte sååååå skämmigt att lyssna på som till exempel ”Bada nakna” eller ”Groupie” men när jag frågade vad det var sa han……Kizz. Hahahahahaha ja herregud, det är ju verkligen oskämmigt. Kizz……. inte dödsmetall direkt.

Innan alla skrek på en gång och kivades…total harmoni. I cirka 20 minuter…eller kanske 15…10? Spana in Sharkboy!!!!

Blir jag rik någon gång så är en pool något som nog skulle passa ihop med huset och utsikten. En infinity end kinda pool….eller mer en jet stream/bubbelbad hett som bara den så jag kan simma alla mil jag behöver för att må riktigt bra. Det kanske ni inte visste om mig men jag har varit simmare förstår ni. När jag insåg att OS i Seoul inte var realistiskt lade jag av. Efter ett träningspass som bland annat Bengt Baron höll i…det ni. En gång simmade jag en mil på ett läger i Fagersta…ingen drickapaus där inte. 12 var jag vid det tillfället. Stenhård träning och jag undrar hur jag stod ut så länge….vi simmade ju i princip varje dag minst fem kilometer tills jag var 17?

Så till något annat. Barnen undergår nu en transformation. Jag har bestämt mig för att uppfostra dem. Jag ska inte skrika på avstånd, sucka när de inte lyder eller ge upp och klaga på att jag är trött och har ont. Jag ska ta tag i saker. Så, jag sa till maken att det vi INTE vill att de gör, det ska adresseras direkt och konkret. Då måste man också avgränsa vad som inte får göras för annars riskerar det bli ett enda stort NEEEEEEJ här hemma. Det har faktiskt gått ganska bra (jag spände också fast barnen i bilen i drygt en och en halv timme idag).

På kvällen gick vi till poolen vi passar och när tjut och gallskrik uppstod och retsamma småsparkar….då sa vi: -Nu går vi, och så gjorde vi det. Barnen är lite i chockfas just nu, vi utvärderar till helgen. Så kanske, kanske jag ska slå mig ihop med en annan lysande person som skriver bra/har barn och författa den ultimata barnuppfostringsboken trots allt. (Att just HA barn är en tillgång när man ska skriva böcker i ämnet, en del som inte har egna telningar är ju annars ypperliga på att uppfostra andras eller ha synpunkter…som sedan ofta kommer på skam när de själv blir föräldrar). Anna Wahlgrens är ju lite daterad kan man säga och i och med detta ligger världen öppen för Anna Voltaires samlade tips för småbarnsmammor (och såklart småbarnspappor, bonusföräldrar av olika slag osv osv osv). The wonderful book of childupbringing…är det ett eller tre ord?

Innan solen hann gå ned på sitt fantastiska sätt så hann jag med att grundmåla mitt egentillverkade kycklinghus dit de små snart ska flytta. De ska bo med de stora hönorna men vi är lite oroliga att de ska bli hackade på så jag byggde detta med lite spillvirke för att de ska kunna komma undan. Undrans om de kommer in genom hålet eller om maken måste såga upp det lite. de var så otroligt små när de kom och nu är de säkert tio gånger större, på bara fyra veckor!

Nu ska jag pussa maken, och alla ni som stöttar mig genom den svåra fas jag nu befinner mig i….TACK! Inget i världen är så fanastiskt som att ha…fem eller sex vänner att vända sig till i sin nöd, INGET. Och jag har ett elefantminne så om någon någon gång behöver amputera ett finger eller bli undersökt på obskyra ställen….TVEKA INTE att ringa eller skicka en bild;) Kärlek, på allvar till alla!!!!

Eller jag kanske har en böjelse som jag har lite svårt att erkänna…jag älskar fina saker, form och färg är löjligt viktigt för mig. Och jag satt igår och tittade på några av de finaste jag har. Just den här boken är väl inte så snygg på omslaget men första sidan….så snyggt! Jag har Kinfolk vid min säng…The KINFOLK table. Love it!

Att uppfostra en man – saker man kan lära sig på en spinnkurs

Före detta handelsbod nummer två. Notera sneda dörren, så charmigt!

Ni vet ju att jag gjorde en utflykt för ett tag sedan för att handla kycklingar. Då valde jag bort fika på McDonalds till förmån för Hallagården nära Lekhyttan. När jag kom in blev jag helt tagen av allt garn. Jag köpte på mig lite och snart har jag en långkofta i grått handspunnet garn. Men jag ville tillbaka och bokade in en spinnkurs med mina tre äldsta för att göra något roligt ihop och samtidigt ge dem en liten inblick i hur man gjorde garn förr. Vi tog in på B&B kvällen innan och jag sov som en stock.

Spartanskt men precis allt vad man behöver. Det man kan säga om tonåringarna är väl att en del klarar av livet i fält bättre än andra…jag sov väldigt tungt iallafall och vaknade utvilad.

 

Krullig ull

 

Jag hade en idé om att jag skulle lära mig att spinna med slända men det blev spinnrock. Jag testade för all del lite slända för allt eftersom timmarna gick dök det upp fler och fler kvinnor med ull som de skulle spinna. Vi var nog så många som 20 i samma rum vid ett tillfälle. En kvinna såg hur jag satt och slängde långa blickar på hennes slända och hon tittade frågande på mig och jag nickade, jag ville testa. det var SÅ svårt! Och jag ÄR ett kontrollfreak, måste veta exakt hur man gör innan jag testar vissa saker….iallafall om jag inte direkt fattar. Jag analyserar liksom processen och sen kan jag. Handspunnet blir slitstarkare än maskinspunnet och jag lovar er, vi hade alla de lenaste händer när vi var klara med dagen.

På radion igår tror jag att jag hörde om mikroplaster. Varje gång man tvättar ett plagg i syntetmaterial slits plast loss och hamnar i haven. Så kan vi inte ha det. Det var slitage från däck också visserligen men det kommer ju vara svårare att komma ifrån tror jag.

Sedan länge vägrar jag syntetmaterial, jag vill inte ha det på mig av flera skäl, varmt, luktar svett på ett trist sätt och just, varför gå klädd i PLAST? Fleece är speciellt avskyvärt tycker jag. Och jag VET att det är en återvunnen plast men jag liksom vägrar. Har aldrig köpt, kommer aldrig att göra.

Gunilla på Hallagården inledde kursen med att vi kommer gå till historien som plastålderns människor….så tråkigt att höra. säkert sant. Och så körde hon på. Endast svensk ull hos henne och det känns ju trevligt. Sen pratade hon om sina djur och bland annat Alpackor. Det var väldigt intressant. Hon berättade att alpackor inte lär sig någonting om man inte berömmer dem…..

Lägg en fotboll framför en alpacka och bara vänta. Förr eller senare (sannolikt mycket senare) kommer den sparka till bollen. Då ska man berämma väldeliga. Då fattar alpackan att den gjort något bra och kommer sparka till bollen igen…och igen och IGEN. Och så har man fått sig en fotbollsspelande alpacka. Förstår ni undertexten här….? Om ej, läs tidigare inlägg HÄR om min kamp med maken…..och sockorna.

Det är rena Bullerbyn här men full action.

Jag är nog mitt i en existentiell kris tänkte jag på vägen hem. Jag vill vara en bondmora på 1800-talet….eller jag vill ha internet för det är det bästa (och värsta) som finns men jag vill leva mer hållbart, naturligt och faktiskt tror jag att jag måste vara lite mer hantverklig. Ja, jag menar exakt det. Jag vill tillverka saker som jag behöver och jag googlade sländor, spinnrockar, träsvarvar och funderade på hur jag ska komma över päronträ att göra smörknivar av inatt när jag vaknade av att ligga på 30 cm säng….

Man blir liksom lite kär i dyra apparater även om man inte kan hantera dem helt bra.

Jaha, då var det dag då. Kardad alpackaull tror jag att det är.

Inte jättelätt men inget är lätt första gången påpekade Gunilla om och OM igen för mig. Tjejerna spann på, sytrådstunnt….jo, jo…

Jag hade stora svårigheter att få till den rätta knycken. Mycket berodde nog på stressen. Jag kämpade och kämpade men till slut sa kursledaren till mig att bara fortsätta trampa och så fick jag ett garnnystan och ett par stickor. Sen gick det bättre. Jag kan ärligt säga att vi var tysta väldigt mycket under lördagen, stor koncentration från allas sida trots att det hände mycket i ullstudion och folk strömmade in. På vägen hem i bilen somnade två av barnen och jag hade fullt sjå att inte somna själv. Jag fick lyssna på P1 för att hålla mig pigg. Jag  somnade vid åtta när jag lade Edgar och vaknade igen halv två och började genast googla runt efter svarvar, spinnrockar och annat……Nätet alltså, fantastiskt på så himla många sätt.

Gunilla hade lite trix för att få stressade småbarns- (och tonårs-) mammor att slappna av. Jag fick trampa med fötterna OCH sticka samtidigt. Och se då lossnade det lite. Jämnt och snyggt blev det, stickningen alltså. Jag borde sticka mer.

När man väl fått ett garn med två trådar ska man göra en härva av den. Om man tänker att jag faktiskt kan dra axelleder i led är det ganska intressant att detta kan vara en sådan utmaning.

Fanny kom igång fort på sin Ashford…..

Skorna av, för bästa kontroll och känsla. Men såklart turkosa metallicballerinor when spinning….;)

Här försöker Gunilla övertyga mig om att jag inte alls har tillverkat ett uselt garn….det gick rätt bra då men när jag tittar på det här hemma inser jag att det nog får fortsätta vara en rätt så snygg härva just och inget stickat. Kvaliteten ligger i uttrycket, inte själva garnet.

Hyffsat stolt och glad över vad jag har presterat iallafall. Den största vinsten var nästan ett dygn ihop med mina äldsta tre och att visa dem något nytt. Jag hoppas att de en gång i framtiden minns att man kan klippa ett får, tvätta dess ull, karda, spinna och sedan sticka sig ett par fantastiska strumpor som INTE sliter på naturen.

Fannys härva var väl den som tilltalade mig mest rent estetiskt. Men alla tjejerna var helt suveräna på att spinna jämnt och tunt.

På ovanvåningen kan man sitta ner för en fika eller enklare lunch.

Vi avslutade med lunchmacka och sen bar det av hemåt. Jag köpte med mig den underbara mandelkakan och syltkakor till de små.

 

Det står tomt…lite som Villavillerkulla, så synd, ett tomt hus. Det skulle jag vilja hyra/köpa/ha som kursgård i …..jag vet inte, vad som helst. Hur man andas genom vänster näsborre kanske?

Jag började googla sländor vid halv två inatt när jag vaknade. Men så slog det mig att man ju kan göra en rätt enkelt själv med en blompinne, en krok och en rund tyngd. Lådan är hittegods och jag tog den för knoppens skull. Jag tänkte ha den på hönshuset sedan. Här en liten knubbig hand som också gillade den.

 

Olika förutsättningar

Utsikten från större delen av våra fönster är ändå ganska svårslagen måste jag säga. Vi bara står och stirrar vissa kvällar. Och snart, snart kommer vi kunna sitta ute, i lä och njuta av detta utan att behöva balansera i en jordig sluttning….

Största felet jag gör (och säkert många med mig) är att jag antar att alla har det ungefär som jag, normalt typ. Meeeen så minns jag att jag ju inte har det så normalt. Jag har sex barn, en knasigt försenad karriär, har haft en butik helt nyss och lever helt udda. Men normalt ändå i mitt tycke. Jag är ju min egen norm.

Här sitter jag och äter frulle i en wellpappbåt ihop med mina två minsta.

Vi storrar in i dörren och inget annat.

Jag fick fem jordätskockor för ett tag sen av en odlingsintresserad bekant. Hon kom för att kolla in hönsen. Idag fick de komma ner i lerjorden. En liten skyddsanorning tillverkades också så vi inte glömmer av dem i villervallan här. Tre meter höga kan de bli och ge en ofantlig mängd nya skockor. Hoppas på det! Tack Elina! Det ser lite ut som en skeppssättning för en orm eller något nu när jag ser det från detta håll….

Här ett collage av dagen som jag totade ihop när jag drabbades av den stora avundsjukan. Jag sitter iallafall i lä i detta totala kaos av lera, grus och halvmeterdjupa hål som maken ska gräva minst 17 stycken av innan han kan bygga en altan med sjöutsikt….Kanske någon tycker att detta vore väldans mycket mysigare än att bo i en trea i Fucking Åmål….?;)

Sen såg jag en bild en kompis lagt upp på Instagram och då insåg jag (igen) att vi alla lever så olika liv. Jag satt inte på en Toskansk bergstopp och drack champagne imorse, jag åt frukost ihop med två barn i en IKEAkartong (helt allvarligt). Jag äger heller ingen riktig stråhatt även om det står på min ”att köpa lista”, men min ska vara från Boston, en Shakerhatt som en bekant har. Ska bara vänta ut att Trump ersätts först men sen åker jag dit och köper en.

Igår arbetade jag dagjour på psyk. Det innebär att man har konsulttelefonen och rondrar en av de två avdelningarna ihop med bakjouren. Det är lite knasigt för man bli i princip alltid störd i alla samtal för att det ringer hela tiden och man måste då springa ifrån och svara.

Jag bedömde människor som intoxikerat på ”nästanIVA”, medicinakuten och kirurgakuten. Därtill sprang jag till NoA som är jourpsyk kan man säga som åker ut till folk som mår dåligt och bedömde två till och sen en annan konslutgrej via ett annat mobilt team. Ganska svettigt faktiskt och så var även förra jouren. Lunch åt jag halv fyra….Men on the bright side, jag fick på 10 arbetade timmar 40 timmar kompledigt som jag ska använda till min bok. redigering. Inte med Toskana vid mina fötter men väl en Mälarsnutt. Jag har beslutat att INTE städa innan jag sätter mig för att arbeta, jag ska hämta och lämna barnen, se till att det finns mat till middag men annars ska jag bara jobba med boken……och kanske plocka lite från golvet, tvätta, ta hand om hönsen och så….träna ryggen?!? Jo det kommer bli bra, jag kommer fixa det. Det brukar oftast lösa sig för mig.

Imorgon ska jag besöka våra odlingslotter, maken är inte så intresserad, han vill gräva hål…..

Nu ska jag se något på Svtplay tror jag…kanske det kommit något nytt avsnitt av Gisslan? Eller DCI Banks?

Gonatt!

Kackel

Vi har verkligen ansträngt oss vad gäller hönshuset och trots att maken (m.fl) var motsträviga har vi nu genomfört detta och jag fick ett sms från maken idag att han längtade hem till hönsen….vi blev rikligt belönade och jag känner mig stolt som en tupp! Maken har STOR del i detta då han omsorgsfullt byggt och planerat för våra små. Kanske vi får tillökning????

I helgen åkte jag ju och hämtade hem två höns. Det blev en lång resa som ryggen fick betala dyrt för men idag var det så väldigt värt allt besvär.

Nu syns ju inte färgen så bra mot ännu turkosare kartong men de har en underbar färg och man känner sig rik på något knasigt sätt fast än så länge har väl äggen kostat 1000kr/styck.

 

Vi hade fått höra att hönsen nog inte värper närmaste tiden, de ska acklimatiseras och känna sig hemma för att värpa. Vi var förberedda på en vecka minst utan ägg. Men idag när jag kom hem hade Garbo och Fiffi lagt varsitt perfekt turkost ägg och det kändes som att dra vinstlotten verkligen. Vilken lycka. Men så fort jag berövade dem sina varma ägg kände jag mig som en tjuv…..jag fick sådan lust att låta dem ruva dem och kläcka fram små kycklingar. Ägg inger sådant hopp på något sätt. Men jag vet ju att tuppar är ett problem när man bor i tätort….fast jag inte riktigt kan förstå varför. Så snabbt tog jag in äggen i kylen och ringde uppföderskan. Hon gratulerade och berömde oss för att vi verkade ha gjort så fint och trevligt för hönsen. Hon berättade också att den här sorten gärna ruvar så jag skulle nog kunna få till små kycklingar på ca tre veckor…..OM de nu vill ruva….och OM de är befruktade. Vi har nu 10-12 dagar på oss att bestämma oss…

Det var mycket som piggade upp idag, bland annat fick jag den här bilden från Mälaröarnas keramikdrottning (Form från Skå) hon har glaserat och bränt mina ”jåglar” som pappa brukar säga. De ska hänga i mitt påskris snart. Jag har tre egenhändigt skulpterade också som jag vill glasera, vi får se om hon orkar med det också! En annan rolighet idag var ett samtal från Berlin, de ville köpa in mina servetter med björktryck till svenska ambassaden där igen…så många jag kunde avvara. Plötsligt händer det tänker jag, lite medvind!

Jag lade upp bilder på FB och vilken respons, folk verkar ÄLSKA höns och det är inte svårt att förstå, de är helt ljuvliga! De kacklade så melodiskt i bilen på väg hem. Först var de helt tysta med mot slutet av den långa resan lät det som de sjöng nästan. Detta skulle kunna bli en drog!

Nu ska jag hämta kraft via sömn, jag har varit så ofantligt trött på sista tiden, jag tror det kan bero på att vi ständigt byter arbetsplats/rutiner/medarbetare, det tar mer på krafterna än man vill tro. Men nu har jag ett eget skåp och har kommit lite in i rutinerna…det blir ljusare känns det som även om sluten psykiatrisk vård inte är någon lek. ALLS. Och då är jag ändå inte patient….

Lilla Tylla hade hittat mina förstoringsglasögon och klgt sig till rätta med storebror som klappar henne på magen…så söta!

Här nr 2, 5 och 6 i vår säng. Den är verkligen som en ormgrop, alla vill ligga där huller om buller. Men jag ligger mest i barnsängar känns det som….

Nu in i drömmarnas rike där alla hönor sprätter fritt och tuppar får leva lika mycket som hönorna…en utopi.

Varför gör jag det här?

IMG_7624

Jag var i stan igår, Östermalm närmare bestämt. Jag inledde med att åka för långt, ta fel tunnelbana tillbaka och sen virra runt lite åt fel håll. Det var uteslutande gpsens fel för jag hade kunnat hitta utan, bara jag kopplat på hjärnan. Här lite chokladklubbor från Vetekatten i den provisoriska saluhallen.

Det går väl att bara leva på, vakna, lämna barn, arbeta, laga mat, lägga barn, ge maken en godnattpuss och sen blogga lite…eller skriva och kanske drömma om framtiden.

Jag får ofta höra att jag ska fokusera, bita ihop, kämpa på och en hel del kring vad jag INTE ska göra….som att blogga, skriva och planera nya upptåg. Det är lite som döden för mig, att stå stilla, knyta näven i fickan och inte göra något.

Jag tänker ofta på meningen, nyttan med saker. Det kanske blir så när man har väldigt lite tid, då måste man prioritera och Luthersk som man är bör saker ha en högre nytta. Inte högre i någon gudomlig mening utan mer syfta framåt, uppåt eller vara sparsamt på något sätt.

Jag har brottats med mitt behov av att tillverka saker, driva butik och förse världen mer mer prylar som den sannerligen inte behöver men igår träffade jag en person som verkligen tänkt på detta och inte ser något fult i det. Det var väldigt skönt. För man kan sälja saker som man inte direkt BEHÖVER och ändå göra det på ett bra sätt, som syftar framåt, ökar medvetenhet och är hållbart. Det känns väl bra? Det gör det för mig iallafall och jag kände mig lättare om hjärtat efter vårt möte och det blir mer om detta framöver. Det är inte så ofta man träffar en person som delar i princip alla ens egna värderingar och som sett ”ljuset” så där…..Nu låter jag kanske för flummig och fanatisk men jag tror ni känner igen känslan, den när man förstår varandra och det bubblar i en.

Ni ska få veta mer sedan, det lovar jag men nu ska jag ta hand om en dageneftermake som sovit till halv tio medan jag handdiskat alla glasen från vår härliga middag med gamla och lite nyare vänner som verkade ”klicka” jättebra. Jag känner att värdinnan i mig vaknat till liv igen. Jag orkar bjuda in igen utan att stressa upp mig och för en gångs skull var jag PÅKLÄDD när gästerna kom!

Skärmavbild 2017-01-21 kl. 09.32.01

Den här bar jag igår med ett guldskärp från Filippa K runt midjan. Visst är den vacker, kolla manschetterna, de ska vikas upp men jag gillar när de är nedfällda också. Den är redan en favorit och finns som klänning också. KWOSHARE kommer den ifrån. De har rea nu på förra säsongens kläder. Förra året köpte jag velourbyxor och tre toppar där. Byxorna sliter jag ordentligt på just nu. Jag provade också den fantastiska pälsen jag visade tidigare, den vita. Hade jag lite pengar över skulle den varit min nu. Den satt som en smäck och var så vacker i verkligheten.

 

IMG_7622

Jag är helt klart i stan väldigt sällan. Detta bygge hade helt gått mig förbi men ska tydligen stå kvar minst ett år från nu…Det var fint där inne.

 

IMG_7621

Jag med det galet frissiga håret en makalös päls av mink och get. Återvunnen päls konstfullt ihopsytt.

 

IMG_7637

Här i min nya skjorta, jag bara måste gå en fotokurs! Här är håret mindre frissigt iallafall….

 

IMG_7636

Jag använder sällan bordsduk, jag tycker det är krångligt med dukar. de ska strykas, tvättas och passa ihop med säsong osv osv osv. Jag tycker att mina mönstrade tallrikar räcker som dekoration, och ljusstakarna.

 

 

 

Hemmadag

 

IMG_7519

Det blir så mycket härligare att gå i en allé. Vi planterar på tok för lite alléer nuförtiden. Mer sånt för folket! 19 minuter tog det att gå hem ifrån butiken, jag frös om öronen, det är nog bra, det betyder att jag var ute länge, annars har jag aldrig mössa. Velourbralla hade jag också på, det var ett bra val för de är varmare än nia vanliga jeans.

 

IMG_7521

I slutet av månaden, innan barnbidraget gör jag egen hallonsylt. Det känns mycket bättre än att betala fyra gånger priset för den köpta.

IMG_7520

Här förmiddagens pyssel. Återanvända och att inte slösa är dagens tema.

IMG_7523

Laxpudding alltså, varför lagade min mamma aldrig det när jag var liten? Vi åt aldrig fisk som inte var i pinnform, fy skäms mamma!

IMG_7522

Men vilken inspirerande bild! Linssoppa in the make. Blir den bra får ni receptet!

Idag har det hänt grejer här…jag är billös så därför sker saker per fot. Dotter till dagis, vandring till ICA med dramaten. Handlade EXAKT det jag behövde och sen hem igen i minusgraderna. Jag fick ett trevligt mail eller två faktiskt, båda trevliga och ger energi.  Nu har jag två laxpuddingar i matlådeformat i ugnen, en deg väntar på ugnen, hallonsylten kokar och linssoppan verkar färdig. Jag hade egentligen tänkt tapetsera en fondvägg i barnens rum men maken glömde flytta den superfina (läs dyra) våningssängen så han har gått med på att jag kan göra detta ikväll…om ryggen tillåter. Vi får se. Jag ska snart göra alla mina sjukgymnastiska övningar och se om jag håller linan ut. Jag delar med mig av några bilder där tre är snodda.

Skärmavbild 2017-01-17 kl. 12.02.46

Här är sängen jag inte orkar flytta själv. Vår är inte helt vit utan i vit lasyr, från Rafa kids. En pjäs!

Skärmavbild 2017-01-17 kl. 11.54.23

För drygt ett år sedan sprang jag förbi en Pop-up butik i Bromma blocks. Jag gick in och blev kär….köpte velourbrallan jag har på nästan jämt, sen scarf och tre toppar. Nu såg jag denna på deras hemsida…man nästan dör ju! Päls, ja det stämmer men återvunnen! Och så vacker! Jag har tre minkar här hemma som jag ärvt. Jag tycker det är så synd att inte använda dem men de passar mig inte. En är från 80-talet med puffärm, en från 60-talet med kort. Den är snyggast men lite för liten. och så fick jag Hannes nyligen och jag har länge tänkt att göra en pläd eller något av dem. Djuren är ju ändå döda, varför inte göra något bra av det som ändå finns kvar av dem?

Skärmavbild 2017-01-17 kl. 11.54.38

Och så denna! Fårskinn kan man ju motivera lite mer än mink för man äter ju faktiskt djuret under skinnet. Och denna talar till mig, påminner om en folkdräktsjacka och jag har även en sådan begagnad här i gömmorna…kanske det är dags nu att alla kommer ur garderoben?

 

Här finns länk till kläderna Kwoshare

Författare

IMG_7428

Lilla pruttan, sjuk hela veckan. Idag är det min tur att ”vabba”. Maken drar tyngsta lasset här annars med sjukfall.

Så tjatigt kanske ni tycker, att jag skriver om min ”bok” igen men nu är det ett faktum. Jag ska få ge ut en bok!!! Jag kan inte säga att det varit en barndomsdröm eller ens en dröm men sedan ”kokboken” kom till har det liksom känts lite nesligt att den aldrig kom i tryck trots kontrakt och allt. Men NU efter att fem förlag velat ge ut har jag valt ett och jag tror det blev helt rätt! Jag kan också berätta att en av mina absoluta favoritillustratörer kommer att jobba ihop med mig med detta, jag ligger lite lågt där….ni får veta senare, papper ska skrivas och så men jag lovar det kommer blir bra. Även om min text skulle suga så kommer bilderna bli smashing! Det är helt säkert! Och ni kommer få följa med på resan mot färdig bok.

Tack och lov är mitt jobb redan gjort, jag hade aldrig orkat som det är nu. Jag skrev ju boken i ett försök att bli frisk och jag tror på allvar att det höll min näsa över vattenlinjen. Nu vet jag knappt vad som står i den helt ärligt! Men snart snart kan jag kalla mig författare och jag har börjat fundera på et nytt visitkort. Ett som beskriver MIG, jag hoppas att min vän Babs som känner mig väl vill ta sig an detta….hon är så fantastiskt duktig med bokstäver och sånt. Jag bara kladdar.

FullSizeRender

Jag har ju rötter i Dalarna, kanske det är därför jag gillar kurbits så?

Så, nu vet ni. Jag ska vila nu, jag har en hel natt med blixthalka framför mig och har knappt hämtat mig från gårdagen. Jag hoppas på en lugn resa men vet att man inte alltid får vad man önskar även om jag känner att just jag ofta har fått just allt jag önskat.

IMG_7414

Gammalt och nytt kladd….missade strecket på t….

Kram och tack för alla fina kommentarer senaste tiden, jag lever på dem!

IMG_7416

Tänk om man var lite duktigare på datorer och så…..