Min helg 2.0

Jag i en minst 20 år gammal POP-tröja som jag bara älskar! Och så min lilla damhjärna runt halsen! Jag skulle åkt till Eva i helgen för att hämta krukan men orkan var låg. Jag tror nästa lördag blir bra. Då har både lönen kommit och förhoppningsvis halsondat försvunnit. OCH kanske kanske jag har kunnig göra en HJÄRNA!!!! To be continued…

Japp, nu var helgen över. Den inleddes i paracetamolens tecken och trots detta ligger jag nu här med halsont och lätt feber….Jag hoppas jag inte smittade någon av er alla som kom förbi!

Ingen kom härifrån utan grönkål, citronverbena och annat smått och gott från trädgården iallafall.

Jag är för trött för mycket text nu, ni får hålla tillgodo med bilderna!

Mitt älskade IKEA-skåp är en skattgömma för barnen. Jag försöker hålla lite styrsel där, de vet att mina viktiga saker förvaras i den men nu är det som att det är fritt fram….Något gott kom ändå ur detta. Tylla hittade min kartong med visitkort som jag glömt bort. De använde vi som terapimålning en stund mellan gästerna….Kolla outfiten. Svarta mocka Converse, rosaskimrande tights grafitgrå tyllkjol med satin och så batiktröja…wow alltså!

Efter två kort insåg jag att handloven INTE ska släpa över kortet…bra där dr Voltaire….Men handkolorerade personliga visitkort är ju nästan japanskt. Får man säga så? Jag menar, de tar ju visitkort på största allvar. Och vad kan vara finare än unika visitkort??? INGET tror jag!

Har jag visat den förut? Det var kanske på jobbet. Maken svabbade. Barn verkar gilla att se på tv med allt blod i huvudet, det blir kanske mer intensivt då? Kanske ska testa ikväll….?

Den här blev jag lite sugen på……tänk yurkost zebratyg i linne och svarta kuddar med turkos bollfrans….all in.

Citronträdet får bo hos grannarna över vintern. Som motprestation bar maken upp deras skrivbord på övervåningen. Så jobbar vi på vår gata. Jag älskar mina grannar, har jag sagt det? Nästa år kanske jag får frukt för första gången då. Jag sådde fåret för kanske 15 år sedan men det blir liksom inte riktigt bra utan en kylperiod i ljus. Den har klippts ned ordentligt också för att passa i mitt planerade orangeri.

Jag tar in så mycket kryddor jag kan just nu och torkar. det är som en sport. Nässlor hänger i köket nu till hönsen. Jag tror de ska få hänga på en spik i hönsgården sen under taket när allt grönt är borta.

Jag hängde över trappräcket en stund och ser då plötsligt min guldkedja jag saknat…..det är ett under att jag har något alls kvar av mina smycken så som lille Edgar ligger i.

Det var mkt kort från mig. Jag laddar för nästa vecka. Jag hoppas på SOL för jag vill skörda ännu mer så jag slipper köpa så mycket kryddor under vintern. Det känns fel på något sätt. Nästa säsong hoppas jag att jag kan få ut maximalt av trädgården och jag har börjat samla fröer nu av mina bästa växter. Februari here I come!

 

Vissa dagar

Just när jag satt mig för att dricka mitt morgonkaffe och pusta ut såg jag detta…..

Jag vaknade på fredagen med halsont. En hel arbetsdag kämpade jag mig igenom och när jag kom hem var jag väldigt väldigt trött. Efter maten (korv med bröd) lade jag mig i sängen och somnade. Tanken var att bara vila benen en liten stund men jag somnade stenhårt fullt påklädd. Jag vaknade halv fem på morgonen av värk och att hela sängen var överfull. Jag gick upp, klädde om till nattkläder, tog två alvedon och gick och lade mig i Edgars säng istället. Jag somnade om direkt och väcktes av att Edgar återigen kom för att sova med mig. Jag tror han sov en stund med mig men vaknade och tröttnade på mig. Nästa gång jag vaknade var halv tio. då hade jag nog sovit 13 timmar…..vad är det om? Övertrött? Sjuk eller på allvar SJUK?

När jag väl kom ur sängen var det ju strålande väder. Jag fick en argattack på maken pga hans knasiga sätt att hantera sina kläder och den anordning han gjort i sovrummet med nån förbannad tv-mojäng. Casting? Nån sak som är nästan som AppleTV fast billigare…helt ärligt, jag fattar ingenting av detta och på allvar tycker han att jag ska lära mig att styra detta från min iPhone! Han har liksom inte lärt sig någonting om mig de senaste 10 åren….jag tar inte in mer saker nu som inte är analoga, NADA, ZIP, NOLL!!!

Jag blir så glad av den här tapetern OCH mina Mårbackapelarginer.

Jag fotade hela eländet så ni kan få se magnituden av galenskapen och det betyder INTE att jag hatar honom och att vårt äktenskap är dysfunktionellt, bara att vi är fruktansvärt olika och att allt jag tycker är bra är precis helt fel för honom och totalt poänglöst.

Ja, jag tror att ord är överflödiga här. Men man kunde säga: Finn fem (eller fler) fel…

Buntband. Sååååå praktiskt! Till ALLT!

Så fin komposition, total harmoni.

Och så alla dessa man slängt i sitt liv. Men jag undrar om någon annan än jag någonsin gjort det…för jag tycker att det alltid är jag som hittar dem men aldrig tar loss dem…äter ju inte överdrivna mängder bröd liksom….

Jag tog mig ned till tvättrummet och där fick jag ytterligare ett vredesgenombrott. Denna gång på en tonåring. Jag minns nämligen att det sista jag sade innan tvättningen var -Allt med vitt i är vittvätt! och fick ett slött: -Jag veeeeeeeet, döh! till svar.

Båda tvättmaskinerna var fulla. Ena med ljusa färger och vitt. Den var tvättad. Den andra med mörka färger och vitt, den hade fått i sig tvättmedel såg jag men ej satts igång…tur det.

Jag satt där på gliet i tvättstugan och djupandades en stund. Jag kunde nämligen inte skrika på ansvarigt barn men funderade lite över livet och hur i helvete jag ska få någon ordning på allt här. Jag tycker ändå att jag har försökt. Många sätt, olika anslag och mått av vrede. Tydligen finns inget sätt att lära någon något här hemma. Dystert. Och då är ju såklart det grundläggande feltänket att JAG sitter inne med alla svar. Som att vit tvätt ska hållas vit…osv.

Jag tänkte först att jag får skriva en lapp som jag sätter upp på väggen i tvättrummet. På den skulle det stå:

  1. All textil som har något vitt i sig räknas som VITTVÄTT även om en annan färg förekommer
  2. Töm fickor innan tvätt och om det låter ”klonk” eller rasslar när man kastar in plagget i tvättmaskinen, ta ut och vittja!
  3. Tvättmedel finns i två sorter, den för VIT tvätt eller FÄRGAD tvätt. Den det står vit på hör ihop med vittvätten osv.
  4. Man ska gärna trycka igång maskinen när man lagt i tvätt, hällt i tvättmedel och stängt luckan. När man sedan har satt igång det hela är det bra att försöka minnas detta så att man också kan tömma den innan allt luktar mögel!
  5. Tvätta inte alla möjliga material i samma tvätt. Det finns olika fibrer nämligen som tål värme och centrifugerna dåligt. Exempel på detta är siden och ull.
  6. Vissa saker som efter tvätt ska strykas behöver inte torktumlas, de hängs på torkställning. Exempel på DETTA är: Köksanddukar, skjortor, örngott, mammas fina ylletröjor som tvättades med ylleprogrammet och SIDEN.

När jag hade tänkt ut hela den här listan blev jag arg igen och tänkte att lappen endast skulle innehålla TÄNKT TILL NU!

Så de skulle leta efter tvättråden och göra RÄTT! Den lappen sitter inte där ännu för jag har inte haft tid. Solen sken ju som bekant så jag tog en promenix med killarna, delade ut kalasinbjudningar till några pojkar och lapar till bullerutsatta grannar i närheten om att de kunde kontakta mig eller min granne för att vi ska få den snöbollen i rullning…..sen lät jag hönsen spatsera och sprätta i trädgården under det att jag planterade om lite. Ett fikon hamnade i ”dödsgropen” som maken kallar det för allt jag hittills planterat där har dött men den här gången tror jag det ska gå bra. Fikon är tåliga.

Grannarna har så fin stenläggning fram till huset. Jag vill ha något liknande.

 

Blandad kompott av ”dödsgropen” min citronverbena som ska få flytta in och de två minsta hönsen som kom till oss en dag gamla.

Lagning av älsklingsbrallor. Det gör jag GÄRNA! Lite senare på dagen lagade jag en trasig täckjackas innerficka och gjorde en extra, bara för att skoja till det lite…;)

Enkel men god lunch idag.

 

Så många dB är det precis vid vägen. vi bor ovan den och utan något bullerskydd på stora delar av tomten…det ska vi ändra på nu hade vi tänkt!

Ser nu hur högt vårt hus ligger!!! Jag gillar att se vårt hus från olika vinklar. Då får jag en känsla för hur det tar sig ut liksom. Jag är lite kär idet!

Ja, det var väl i stort min dag…jag hade tänkt skriva lite om telefonhyfs och swishkaos men det får bli en annan dag. Jag tycker det räcker nu.

Maken var på begravning och lilla T fick följa med för hon har histat lite. Hon hade varit knäpptyst och skött sig exemplariskt tydligen. Men innan de kom iväg var det tydligen kaos för hon kom med det ena galna klädförslaget efter det andra som inte riktigt passade ihop med dagens allvar. Till slut en Molotröja och en grafitgrå tyllkjöv och stickade tights. Värdigt tycker jag och jag gillar tanken av barn på begravningar. Det gör allt mindre tungt och de ska också skolas in i detta att människor dör och man håller ceremonier kring det för att sluta cirklarna och gå vidare på ett bra sätt. När mina äldstas gammelmormor gick bort tog vi alla avsked av henne i hennes eget hem och egna säng. En judisk (och kanske andra kulturers tradition) som jag tycker är mycket bra och naturlig. Inget av barnen reagerade knasigt på det. Hon låg där i sin säng, vi kom in, sa några ord och tog/pussade och klappade på henne. Mer sådant tycker jag. Döden ska inte gömmas undan, den ska vara en naturlig del av livet.

Jag körde en liten rensardag idag. Nu ska allt gammalt ut och jag har redan planer för nästa bok och en inspirationslåda för den som kanske kommer efter…så många roliga planer jag får till bara jag får lite sömn och sol.

 

Ha det!

A

Pil till våren

Maken tycker att jag är galen. Han har missförstått mig helt. Jag tyckte ändå att jag förklarat en hel del… Han trodde levande staket som bildade en grön växtvägg men jag vill ha en liggande för vindskydd och för att kunna stänga hönsen ute. I mars-april ska detta ordnas.

 

Jag gillar att jobba lite pö om pö i vardagen. Dels för att ryggen inte tål så mycket mer än så men också för att då märks det inte så mycket vad man gör och man får lite betänketid emellan. Här har jag flyttat jordgubbar och smultron som stod där nya ingången ska vara.

Hönsen har fått en lite större hönsgård. Jag vill så gärna att kycklingarna ska gå ut men de vill inte riktigt. Sedan igår har vi kopplat på värmen nattetid. Det blev inget ägg idag men förhoppningsvis ett imorgon då. Bygget gjordes på överblivet material och lite från grannens hus. De ska ha vindskydd, lite tak och i helgen blir det ett sandbad också under taket.

När man bygger med restvirke blir det inte alltid 100 procent men det har också sin charm.

Stora trafiksvårigheter imorse…jag längtar till nya stället, då ska det ta 37 min att åka, mer tid med barnen och så får jag åka båt två gånger om dagen som möjliggör total avkoppling i 10 minuter. Jag ska tänka ut vad dessa minuter ska ägnas åt…..

Jag försöker plugga på små stunder på jobbet. Här triagering på skadeplats. Viktigt att välja var resurserna ska läggas men det kändes hårt att ”lägga filten ” över den 40-åriga kvinnan…..

Och så lite KOL på det…forcerad expiratorisk volym…..peax expiratory flow..LADA, B-2-stimulerare och LABA….

 

När man arbetar heltid, pluggar på lediga stunder och försöker sälja in sin bok om hur man håller sig i balans då hjälper det INTE att kommunen struntar i ens boendemiljö. Hälsofarligt är vad det är att tillåta bostäder utan att se till att det finns tillräckligt bullerskydd. Men nu är det skickat vidare en överklagan för det fula sk staketet och bullret är nästa anhalt…..

 

Både Törnrosa och Jessie svimmade av när det såg makens samlade hög med ”skrammel”…..

 

Den här tidningen blev alltför kortlivad. Ecoqueen. Jag skulle gärna plocka upp den bollen och driva ett magasin för kvinnor. Helt fritt från face news och reklam om dyr antirynkkräm, hälsopreparat mm. Däremot skulle jag kunna skriva om var du hittar bästa vintagemodet, inredningsdetaljer från stadsmissionen, hur du odlar din hälsosamma grönkål och styr upp en trädgård. Och som Carlsson förlag så fint tryckt på sina tygväskor. Det som inte trycks på papper är förlorat.

 

Jag är ju inte så mycket för spetsunderkläder men jag tycker bilden är vacker. Jag gillar inte spets alls egentligen om den inte läggs ovanpå ett annat tyg eller över ens ansikte som ett flor…

Intervjuer på löpande band…

Älskar att plocka svamp!

Snart kommer mitt livs andra intervju på pränt! Så spännande. Och jag måste säga till alla mina läsare här och ni som hört av er på FB mm stort TACK för all uppmuntran och glada tillrop. Via maken får jag höra att någon läser min bok i KALIX nu! Shit alltså!

Vi gick helt fel väg men vi hittade lite svamp, ett enormt buskage med björnbär och massor med blåbär. Antioxidanter au naturelle.

Nu ska nu få ett helt gratis tips på hur man mår bättre. Gå ut! Sista solstrålarna kanske snuddar vårt land nu och sen blir det mörkt som i en säck fram till april ju. Igår tog jag det stora steget att ta med 18-åringen med på svamppromenad. Nyinflyttade som vi är vet vi ju inte riktigt var man kan hitta skogsguld men snälla inbodda grannen tipsade och vi hamnade på toppen av världen kändes det som. Vi gick i sakta mak UPPFÖR skidbakcen (andra sprang/cyklade eller joggade). Väl uppe på toppen utbrast dottern: Vi ser ju hela Sverige (läs Stockholm). Och så kändes det faktiskt. Vad som tyvärr var tydligt var att folk verkar vilja dricka saker, kasta burkar och flaskor där de sitter och sen trilla hem…

 

On top of the world…..älskar att bo i en landsbygdskommun!

 

Här en något bättre sjöutsikt än vår….olika faller livets lotter.

 

Kan inte låta bli att tycka att detta är en lite spännande bild. Mitt i skogen, en grop och en spade…..vad kan ha hänt här?

 

Guilty pleasures – skämmiga begär

Jag vet, det kan vara tjatigt att höra men vårt hus alltså, eller egentligen platsen vi bor på, den slår ALLT! När som helst nu ska jag släppa in min/a inredningstidningsvän/vänner kanske och säga att det är fritt fram att plåta hela härligheten…men först måste 200 städtimmar kastas in, av någon annan. OCH jag behöver måla om allt vitt för fem smutsiga små fingrar har jag gånger tre….

 

Mina ungar alltså, kläder är så överskattat tycker de. Citroner däremot är kul. De leker så fint med dem. Och ska man gå och bada är de viktiga att ta med. Ihop med en Törnrosabarbie….och som ni ser….där vi bor slutar allmän väg. typ.

Jag lyssnade på P3 idag hör och häpna. Jag var på väg i bil (för att ha en anledning att spänna fast barnen och få en lugn stund) till Louise som illustrerat min kommande bok. Hon skulle få ett paket men jag insåg att det nog var billigare med min bensinsnåla bil att kanske köra det själv. Fortare skulle det gå också….And off we went!

Jag hörde då för första gången uttrycket guilty pleasures. Och funderade på om jag har några. Alltså några böjelser jag inte riktigt vill stå för…. utöver de som kanske hör det sexuella (inget onaturligt jag lovar) till så tror jag faktiskt inte det. MEN jag kom på min man idag. Han lyssnar på Justin Bieber (stavas det så?) Desposito. Jo, jag har ju hört den jag med, barnen gillar, det svänger och det är ju inte sååååå skämmigt att lyssna på som till exempel ”Bada nakna” eller ”Groupie” men när jag frågade vad det var sa han……Kizz. Hahahahahaha ja herregud, det är ju verkligen oskämmigt. Kizz……. inte dödsmetall direkt.

Innan alla skrek på en gång och kivades…total harmoni. I cirka 20 minuter…eller kanske 15…10? Spana in Sharkboy!!!!

Blir jag rik någon gång så är en pool något som nog skulle passa ihop med huset och utsikten. En infinity end kinda pool….eller mer en jet stream/bubbelbad hett som bara den så jag kan simma alla mil jag behöver för att må riktigt bra. Det kanske ni inte visste om mig men jag har varit simmare förstår ni. När jag insåg att OS i Seoul inte var realistiskt lade jag av. Efter ett träningspass som bland annat Bengt Baron höll i…det ni. En gång simmade jag en mil på ett läger i Fagersta…ingen drickapaus där inte. 12 var jag vid det tillfället. Stenhård träning och jag undrar hur jag stod ut så länge….vi simmade ju i princip varje dag minst fem kilometer tills jag var 17?

Så till något annat. Barnen undergår nu en transformation. Jag har bestämt mig för att uppfostra dem. Jag ska inte skrika på avstånd, sucka när de inte lyder eller ge upp och klaga på att jag är trött och har ont. Jag ska ta tag i saker. Så, jag sa till maken att det vi INTE vill att de gör, det ska adresseras direkt och konkret. Då måste man också avgränsa vad som inte får göras för annars riskerar det bli ett enda stort NEEEEEEJ här hemma. Det har faktiskt gått ganska bra (jag spände också fast barnen i bilen i drygt en och en halv timme idag).

På kvällen gick vi till poolen vi passar och när tjut och gallskrik uppstod och retsamma småsparkar….då sa vi: -Nu går vi, och så gjorde vi det. Barnen är lite i chockfas just nu, vi utvärderar till helgen. Så kanske, kanske jag ska slå mig ihop med en annan lysande person som skriver bra/har barn och författa den ultimata barnuppfostringsboken trots allt. (Att just HA barn är en tillgång när man ska skriva böcker i ämnet, en del som inte har egna telningar är ju annars ypperliga på att uppfostra andras eller ha synpunkter…som sedan ofta kommer på skam när de själv blir föräldrar). Anna Wahlgrens är ju lite daterad kan man säga och i och med detta ligger världen öppen för Anna Voltaires samlade tips för småbarnsmammor (och såklart småbarnspappor, bonusföräldrar av olika slag osv osv osv). The wonderful book of childupbringing…är det ett eller tre ord?

Innan solen hann gå ned på sitt fantastiska sätt så hann jag med att grundmåla mitt egentillverkade kycklinghus dit de små snart ska flytta. De ska bo med de stora hönorna men vi är lite oroliga att de ska bli hackade på så jag byggde detta med lite spillvirke för att de ska kunna komma undan. Undrans om de kommer in genom hålet eller om maken måste såga upp det lite. de var så otroligt små när de kom och nu är de säkert tio gånger större, på bara fyra veckor!

Nu ska jag pussa maken, och alla ni som stöttar mig genom den svåra fas jag nu befinner mig i….TACK! Inget i världen är så fanastiskt som att ha…fem eller sex vänner att vända sig till i sin nöd, INGET. Och jag har ett elefantminne så om någon någon gång behöver amputera ett finger eller bli undersökt på obskyra ställen….TVEKA INTE att ringa eller skicka en bild;) Kärlek, på allvar till alla!!!!

Eller jag kanske har en böjelse som jag har lite svårt att erkänna…jag älskar fina saker, form och färg är löjligt viktigt för mig. Och jag satt igår och tittade på några av de finaste jag har. Just den här boken är väl inte så snygg på omslaget men första sidan….så snyggt! Jag har Kinfolk vid min säng…The KINFOLK table. Love it!

Att uppfostra en man – saker man kan lära sig på en spinnkurs

Före detta handelsbod nummer två. Notera sneda dörren, så charmigt!

Ni vet ju att jag gjorde en utflykt för ett tag sedan för att handla kycklingar. Då valde jag bort fika på McDonalds till förmån för Hallagården nära Lekhyttan. När jag kom in blev jag helt tagen av allt garn. Jag köpte på mig lite och snart har jag en långkofta i grått handspunnet garn. Men jag ville tillbaka och bokade in en spinnkurs med mina tre äldsta för att göra något roligt ihop och samtidigt ge dem en liten inblick i hur man gjorde garn förr. Vi tog in på B&B kvällen innan och jag sov som en stock.

Spartanskt men precis allt vad man behöver. Det man kan säga om tonåringarna är väl att en del klarar av livet i fält bättre än andra…jag sov väldigt tungt iallafall och vaknade utvilad.

 

Krullig ull

 

Jag hade en idé om att jag skulle lära mig att spinna med slända men det blev spinnrock. Jag testade för all del lite slända för allt eftersom timmarna gick dök det upp fler och fler kvinnor med ull som de skulle spinna. Vi var nog så många som 20 i samma rum vid ett tillfälle. En kvinna såg hur jag satt och slängde långa blickar på hennes slända och hon tittade frågande på mig och jag nickade, jag ville testa. det var SÅ svårt! Och jag ÄR ett kontrollfreak, måste veta exakt hur man gör innan jag testar vissa saker….iallafall om jag inte direkt fattar. Jag analyserar liksom processen och sen kan jag. Handspunnet blir slitstarkare än maskinspunnet och jag lovar er, vi hade alla de lenaste händer när vi var klara med dagen.

På radion igår tror jag att jag hörde om mikroplaster. Varje gång man tvättar ett plagg i syntetmaterial slits plast loss och hamnar i haven. Så kan vi inte ha det. Det var slitage från däck också visserligen men det kommer ju vara svårare att komma ifrån tror jag.

Sedan länge vägrar jag syntetmaterial, jag vill inte ha det på mig av flera skäl, varmt, luktar svett på ett trist sätt och just, varför gå klädd i PLAST? Fleece är speciellt avskyvärt tycker jag. Och jag VET att det är en återvunnen plast men jag liksom vägrar. Har aldrig köpt, kommer aldrig att göra.

Gunilla på Hallagården inledde kursen med att vi kommer gå till historien som plastålderns människor….så tråkigt att höra. säkert sant. Och så körde hon på. Endast svensk ull hos henne och det känns ju trevligt. Sen pratade hon om sina djur och bland annat Alpackor. Det var väldigt intressant. Hon berättade att alpackor inte lär sig någonting om man inte berömmer dem…..

Lägg en fotboll framför en alpacka och bara vänta. Förr eller senare (sannolikt mycket senare) kommer den sparka till bollen. Då ska man berämma väldeliga. Då fattar alpackan att den gjort något bra och kommer sparka till bollen igen…och igen och IGEN. Och så har man fått sig en fotbollsspelande alpacka. Förstår ni undertexten här….? Om ej, läs tidigare inlägg HÄR om min kamp med maken…..och sockorna.

Det är rena Bullerbyn här men full action.

Jag är nog mitt i en existentiell kris tänkte jag på vägen hem. Jag vill vara en bondmora på 1800-talet….eller jag vill ha internet för det är det bästa (och värsta) som finns men jag vill leva mer hållbart, naturligt och faktiskt tror jag att jag måste vara lite mer hantverklig. Ja, jag menar exakt det. Jag vill tillverka saker som jag behöver och jag googlade sländor, spinnrockar, träsvarvar och funderade på hur jag ska komma över päronträ att göra smörknivar av inatt när jag vaknade av att ligga på 30 cm säng….

Man blir liksom lite kär i dyra apparater även om man inte kan hantera dem helt bra.

Jaha, då var det dag då. Kardad alpackaull tror jag att det är.

Inte jättelätt men inget är lätt första gången påpekade Gunilla om och OM igen för mig. Tjejerna spann på, sytrådstunnt….jo, jo…

Jag hade stora svårigheter att få till den rätta knycken. Mycket berodde nog på stressen. Jag kämpade och kämpade men till slut sa kursledaren till mig att bara fortsätta trampa och så fick jag ett garnnystan och ett par stickor. Sen gick det bättre. Jag kan ärligt säga att vi var tysta väldigt mycket under lördagen, stor koncentration från allas sida trots att det hände mycket i ullstudion och folk strömmade in. På vägen hem i bilen somnade två av barnen och jag hade fullt sjå att inte somna själv. Jag fick lyssna på P1 för att hålla mig pigg. Jag  somnade vid åtta när jag lade Edgar och vaknade igen halv två och började genast googla runt efter svarvar, spinnrockar och annat……Nätet alltså, fantastiskt på så himla många sätt.

Gunilla hade lite trix för att få stressade småbarns- (och tonårs-) mammor att slappna av. Jag fick trampa med fötterna OCH sticka samtidigt. Och se då lossnade det lite. Jämnt och snyggt blev det, stickningen alltså. Jag borde sticka mer.

När man väl fått ett garn med två trådar ska man göra en härva av den. Om man tänker att jag faktiskt kan dra axelleder i led är det ganska intressant att detta kan vara en sådan utmaning.

Fanny kom igång fort på sin Ashford…..

Skorna av, för bästa kontroll och känsla. Men såklart turkosa metallicballerinor when spinning….;)

Här försöker Gunilla övertyga mig om att jag inte alls har tillverkat ett uselt garn….det gick rätt bra då men när jag tittar på det här hemma inser jag att det nog får fortsätta vara en rätt så snygg härva just och inget stickat. Kvaliteten ligger i uttrycket, inte själva garnet.

Hyffsat stolt och glad över vad jag har presterat iallafall. Den största vinsten var nästan ett dygn ihop med mina äldsta tre och att visa dem något nytt. Jag hoppas att de en gång i framtiden minns att man kan klippa ett får, tvätta dess ull, karda, spinna och sedan sticka sig ett par fantastiska strumpor som INTE sliter på naturen.

Fannys härva var väl den som tilltalade mig mest rent estetiskt. Men alla tjejerna var helt suveräna på att spinna jämnt och tunt.

På ovanvåningen kan man sitta ner för en fika eller enklare lunch.

Vi avslutade med lunchmacka och sen bar det av hemåt. Jag köpte med mig den underbara mandelkakan och syltkakor till de små.

 

Det står tomt…lite som Villavillerkulla, så synd, ett tomt hus. Det skulle jag vilja hyra/köpa/ha som kursgård i …..jag vet inte, vad som helst. Hur man andas genom vänster näsborre kanske?

Jag började googla sländor vid halv två inatt när jag vaknade. Men så slog det mig att man ju kan göra en rätt enkelt själv med en blompinne, en krok och en rund tyngd. Lådan är hittegods och jag tog den för knoppens skull. Jag tänkte ha den på hönshuset sedan. Här en liten knubbig hand som också gillade den.

 

Olika förutsättningar

Utsikten från större delen av våra fönster är ändå ganska svårslagen måste jag säga. Vi bara står och stirrar vissa kvällar. Och snart, snart kommer vi kunna sitta ute, i lä och njuta av detta utan att behöva balansera i en jordig sluttning….

Största felet jag gör (och säkert många med mig) är att jag antar att alla har det ungefär som jag, normalt typ. Meeeen så minns jag att jag ju inte har det så normalt. Jag har sex barn, en knasigt försenad karriär, har haft en butik helt nyss och lever helt udda. Men normalt ändå i mitt tycke. Jag är ju min egen norm.

Här sitter jag och äter frulle i en wellpappbåt ihop med mina två minsta.

Vi storrar in i dörren och inget annat.

Jag fick fem jordätskockor för ett tag sen av en odlingsintresserad bekant. Hon kom för att kolla in hönsen. Idag fick de komma ner i lerjorden. En liten skyddsanorning tillverkades också så vi inte glömmer av dem i villervallan här. Tre meter höga kan de bli och ge en ofantlig mängd nya skockor. Hoppas på det! Tack Elina! Det ser lite ut som en skeppssättning för en orm eller något nu när jag ser det från detta håll….

Här ett collage av dagen som jag totade ihop när jag drabbades av den stora avundsjukan. Jag sitter iallafall i lä i detta totala kaos av lera, grus och halvmeterdjupa hål som maken ska gräva minst 17 stycken av innan han kan bygga en altan med sjöutsikt….Kanske någon tycker att detta vore väldans mycket mysigare än att bo i en trea i Fucking Åmål….?;)

Sen såg jag en bild en kompis lagt upp på Instagram och då insåg jag (igen) att vi alla lever så olika liv. Jag satt inte på en Toskansk bergstopp och drack champagne imorse, jag åt frukost ihop med två barn i en IKEAkartong (helt allvarligt). Jag äger heller ingen riktig stråhatt även om det står på min ”att köpa lista”, men min ska vara från Boston, en Shakerhatt som en bekant har. Ska bara vänta ut att Trump ersätts först men sen åker jag dit och köper en.

Igår arbetade jag dagjour på psyk. Det innebär att man har konsulttelefonen och rondrar en av de två avdelningarna ihop med bakjouren. Det är lite knasigt för man bli i princip alltid störd i alla samtal för att det ringer hela tiden och man måste då springa ifrån och svara.

Jag bedömde människor som intoxikerat på ”nästanIVA”, medicinakuten och kirurgakuten. Därtill sprang jag till NoA som är jourpsyk kan man säga som åker ut till folk som mår dåligt och bedömde två till och sen en annan konslutgrej via ett annat mobilt team. Ganska svettigt faktiskt och så var även förra jouren. Lunch åt jag halv fyra….Men on the bright side, jag fick på 10 arbetade timmar 40 timmar kompledigt som jag ska använda till min bok. redigering. Inte med Toskana vid mina fötter men väl en Mälarsnutt. Jag har beslutat att INTE städa innan jag sätter mig för att arbeta, jag ska hämta och lämna barnen, se till att det finns mat till middag men annars ska jag bara jobba med boken……och kanske plocka lite från golvet, tvätta, ta hand om hönsen och så….träna ryggen?!? Jo det kommer bli bra, jag kommer fixa det. Det brukar oftast lösa sig för mig.

Imorgon ska jag besöka våra odlingslotter, maken är inte så intresserad, han vill gräva hål…..

Nu ska jag se något på Svtplay tror jag…kanske det kommit något nytt avsnitt av Gisslan? Eller DCI Banks?

Gonatt!

Kackel

Vi har verkligen ansträngt oss vad gäller hönshuset och trots att maken (m.fl) var motsträviga har vi nu genomfört detta och jag fick ett sms från maken idag att han längtade hem till hönsen….vi blev rikligt belönade och jag känner mig stolt som en tupp! Maken har STOR del i detta då han omsorgsfullt byggt och planerat för våra små. Kanske vi får tillökning????

I helgen åkte jag ju och hämtade hem två höns. Det blev en lång resa som ryggen fick betala dyrt för men idag var det så väldigt värt allt besvär.

Nu syns ju inte färgen så bra mot ännu turkosare kartong men de har en underbar färg och man känner sig rik på något knasigt sätt fast än så länge har väl äggen kostat 1000kr/styck.

 

Vi hade fått höra att hönsen nog inte värper närmaste tiden, de ska acklimatiseras och känna sig hemma för att värpa. Vi var förberedda på en vecka minst utan ägg. Men idag när jag kom hem hade Garbo och Fiffi lagt varsitt perfekt turkost ägg och det kändes som att dra vinstlotten verkligen. Vilken lycka. Men så fort jag berövade dem sina varma ägg kände jag mig som en tjuv…..jag fick sådan lust att låta dem ruva dem och kläcka fram små kycklingar. Ägg inger sådant hopp på något sätt. Men jag vet ju att tuppar är ett problem när man bor i tätort….fast jag inte riktigt kan förstå varför. Så snabbt tog jag in äggen i kylen och ringde uppföderskan. Hon gratulerade och berömde oss för att vi verkade ha gjort så fint och trevligt för hönsen. Hon berättade också att den här sorten gärna ruvar så jag skulle nog kunna få till små kycklingar på ca tre veckor…..OM de nu vill ruva….och OM de är befruktade. Vi har nu 10-12 dagar på oss att bestämma oss…

Det var mycket som piggade upp idag, bland annat fick jag den här bilden från Mälaröarnas keramikdrottning (Form från Skå) hon har glaserat och bränt mina ”jåglar” som pappa brukar säga. De ska hänga i mitt påskris snart. Jag har tre egenhändigt skulpterade också som jag vill glasera, vi får se om hon orkar med det också! En annan rolighet idag var ett samtal från Berlin, de ville köpa in mina servetter med björktryck till svenska ambassaden där igen…så många jag kunde avvara. Plötsligt händer det tänker jag, lite medvind!

Jag lade upp bilder på FB och vilken respons, folk verkar ÄLSKA höns och det är inte svårt att förstå, de är helt ljuvliga! De kacklade så melodiskt i bilen på väg hem. Först var de helt tysta med mot slutet av den långa resan lät det som de sjöng nästan. Detta skulle kunna bli en drog!

Nu ska jag hämta kraft via sömn, jag har varit så ofantligt trött på sista tiden, jag tror det kan bero på att vi ständigt byter arbetsplats/rutiner/medarbetare, det tar mer på krafterna än man vill tro. Men nu har jag ett eget skåp och har kommit lite in i rutinerna…det blir ljusare känns det som även om sluten psykiatrisk vård inte är någon lek. ALLS. Och då är jag ändå inte patient….

Lilla Tylla hade hittat mina förstoringsglasögon och klgt sig till rätta med storebror som klappar henne på magen…så söta!

Här nr 2, 5 och 6 i vår säng. Den är verkligen som en ormgrop, alla vill ligga där huller om buller. Men jag ligger mest i barnsängar känns det som….

Nu in i drömmarnas rike där alla hönor sprätter fritt och tuppar får leva lika mycket som hönorna…en utopi.

Varför gör jag det här?

IMG_7624

Jag var i stan igår, Östermalm närmare bestämt. Jag inledde med att åka för långt, ta fel tunnelbana tillbaka och sen virra runt lite åt fel håll. Det var uteslutande gpsens fel för jag hade kunnat hitta utan, bara jag kopplat på hjärnan. Här lite chokladklubbor från Vetekatten i den provisoriska saluhallen.

Det går väl att bara leva på, vakna, lämna barn, arbeta, laga mat, lägga barn, ge maken en godnattpuss och sen blogga lite…eller skriva och kanske drömma om framtiden.

Jag får ofta höra att jag ska fokusera, bita ihop, kämpa på och en hel del kring vad jag INTE ska göra….som att blogga, skriva och planera nya upptåg. Det är lite som döden för mig, att stå stilla, knyta näven i fickan och inte göra något.

Jag tänker ofta på meningen, nyttan med saker. Det kanske blir så när man har väldigt lite tid, då måste man prioritera och Luthersk som man är bör saker ha en högre nytta. Inte högre i någon gudomlig mening utan mer syfta framåt, uppåt eller vara sparsamt på något sätt.

Jag har brottats med mitt behov av att tillverka saker, driva butik och förse världen mer mer prylar som den sannerligen inte behöver men igår träffade jag en person som verkligen tänkt på detta och inte ser något fult i det. Det var väldigt skönt. För man kan sälja saker som man inte direkt BEHÖVER och ändå göra det på ett bra sätt, som syftar framåt, ökar medvetenhet och är hållbart. Det känns väl bra? Det gör det för mig iallafall och jag kände mig lättare om hjärtat efter vårt möte och det blir mer om detta framöver. Det är inte så ofta man träffar en person som delar i princip alla ens egna värderingar och som sett ”ljuset” så där…..Nu låter jag kanske för flummig och fanatisk men jag tror ni känner igen känslan, den när man förstår varandra och det bubblar i en.

Ni ska få veta mer sedan, det lovar jag men nu ska jag ta hand om en dageneftermake som sovit till halv tio medan jag handdiskat alla glasen från vår härliga middag med gamla och lite nyare vänner som verkade ”klicka” jättebra. Jag känner att värdinnan i mig vaknat till liv igen. Jag orkar bjuda in igen utan att stressa upp mig och för en gångs skull var jag PÅKLÄDD när gästerna kom!

Skärmavbild 2017-01-21 kl. 09.32.01

Den här bar jag igår med ett guldskärp från Filippa K runt midjan. Visst är den vacker, kolla manschetterna, de ska vikas upp men jag gillar när de är nedfällda också. Den är redan en favorit och finns som klänning också. KWOSHARE kommer den ifrån. De har rea nu på förra säsongens kläder. Förra året köpte jag velourbyxor och tre toppar där. Byxorna sliter jag ordentligt på just nu. Jag provade också den fantastiska pälsen jag visade tidigare, den vita. Hade jag lite pengar över skulle den varit min nu. Den satt som en smäck och var så vacker i verkligheten.

 

IMG_7622

Jag är helt klart i stan väldigt sällan. Detta bygge hade helt gått mig förbi men ska tydligen stå kvar minst ett år från nu…Det var fint där inne.

 

IMG_7621

Jag med det galet frissiga håret en makalös päls av mink och get. Återvunnen päls konstfullt ihopsytt.

 

IMG_7637

Här i min nya skjorta, jag bara måste gå en fotokurs! Här är håret mindre frissigt iallafall….

 

IMG_7636

Jag använder sällan bordsduk, jag tycker det är krångligt med dukar. de ska strykas, tvättas och passa ihop med säsong osv osv osv. Jag tycker att mina mönstrade tallrikar räcker som dekoration, och ljusstakarna.