Stresstrumpa

Tylla och Edgar är de som tar befälet över min telefon på kvällar och helger. Skönt på ett sätt för mig men de bråkar inbördes om den vilket innebär stress för oss andra och så fotograferas det en hel del. Här ett alster av Tylla som förevigats av densamma. Jag tycker hon har ”ådra”…

 

Det blir en veckosammanfattning idag. Jag har fått ännu mindre tid för mig själv. Bloggen har blivit mitt mentala andningshål och jag planerar ständigt för att skriva av mig men kommer ingen vart. Jag antecknar utspritt på papper, i min kalender och i  telefonen för att inte tappa mina olika spår och iakttagelser. Sen när jag väl har en stund över eller för mig själv finner jag sällan dessa och jag får skriva fritt ur huvudet iallafall. Kanske lika bra?

Det gäller att aldrig någonsin titta bort för då händer det saker. Hela helgen har jag funderat på detta med att försöka ha ett nårgorlunda städat hem i kombination med barn…..hur gör man det?

På toaletten fann jag mer av samma. Frank hann med att snurra in en magnet i toalettpappersomslagsplast vid ett av sina besök.

Veckans spår kommer ffa från radion. Radion i kombination med mina egna kunskaper och erfarenheter. Tydligen har forskare kommit fram till att stressade cancersjuka får fler metastaser än sina lugnare medsjuka (råttstudie tror jag det var). Andra forskare har visat att stressade människor som får dofta på sin partners kläder går ner i varv.

I cancerstudien var lösningen att ge betablockad som tar ner hjärtfrekvensen och då på ett konstgjort sätt ger mindre stress, iallafall konsekvenser av stress på hjärtat. I slutändan skulle den här forskningen kunna medföra att bröstcancersjuka alltid behandlas på detta sätt. Avslappning på burk.

Får man diagnosen bröstcancer med spridning verkar det ju inte helt osannolikt att ens stress blir väldigt väldigt stor. Man sover säkert dåligt, oroar sig för framtiden, anhöriga och tänker att livet nu blev dramatiskt mycket kortare. Tiden krymper. Därtill kanske man blir utsatt för mycket obehagliga medicinska ingrepp och behandlingar. Jag vill inte ens närma mig tanken. Att lösningen på stressen då skulle komma i form av ett litet vitt piller……ja, kanske det. Helst skulle man ju vilja se en situation där varje cancersjuk människa får ett empatisktskt mottagande med psykologiskt stöd, kanske en krisplan, en plats i en avslappningsgrupp eller annat. Stress löses ju förmodligen bäst genom att stressa av. Alla har sina olika sätt för det. Natur och motion brukar ju vara bra enkla sätt och behöver man hjälp på traven kan ju en utbildad person vägleda en. Kanske en själavårdare är på sin plats?

Jag har ju tack och lov aldrig fått ett sådant besked själv så jag kanske gravt underskattar den stressnivå som genereras men om pulssänkare i tablettform har en effekt kan jag inte se varför inte de sedvanliga metoderna skulle hjälpa. Om det inte är en ingrediens i medlet som har en direkt cancerdödande effekt då…..vad jag däremot misstänker är att sjukvården inte skulle kunna bära kostnaden av ett humant och empatiskt omhändertagande av de sjuka.

Stress är ju mitt mellannamn och det var väl därför jag blev så intresserad. Emellanåt tänker jag att stressen verkligen skulle kunna ta död på mig och nu fick jag liksom svart på vitt, vi kan verkligen dö av för mycket stress. Många av oss måste verkligen bli bättre på att varva ned. Tabletter tilltalar mig inte alls, så doktor jag är, ingrodd tröja däremot känns mer i min smak. Så om vi inte kan möta stressen på något annat sätt kanske DET är den kostnadseffektiva vägen framåt? Enda haken är väl att alla inte har trygga och stabila relationer för det duger inte med vilken svettig persedel som helst. Det behöver vara en trygg svettig socka om man ska ha någon nytta av den och DET har jag ju ändå.

Så alla mina vänner, bli inte förvånade om ni framöver ser mig iförd herrkläder i en storlek som faktiskt passar mig men kanske makens arbetskamrater har mer spektakulärt att vänta!?!

Vi hade kalasmiddag här igår för min svägerska. Det blev något av ett knytis för mamma och pappa tog drickabiten, jag gjorde sallad och två maträtter (vegetarianer in da house) och en sallad. Svägerskan och min bror kom med två fantastiska kakor. En vitchokladcheesecake med hallon och sen en äppelpajmed kola och till den vaniljsås. Som back up handlade jag korv och lite choklader. Chokladerna kom aldrig fram, och det var ju bra. Men grejen var att jag mitt i matlagningen fick ett samtal. Det var äldsta dottern som sa: -Vi ses om 15 minuter då?!? Varpå jag fick ringa grannen i panik, kasta på mig kläder, borsta tänderna och stänga av ugnen. I den paniken glömde jag betalkortet i andra jackfickan och så fick dottern senare köpa ut maten jag rafsat ihop på ICA innan jag snabbade mig hem igen. Någon perent till svägerskan kunde jag då heler inte köpa. maken fick ta den bollen senare….Stress alltså. Fotot tog jag för att visa vad det var som skulle hämtas i påsen.

Jag avslutar med en bild från Instagram. Vouge knatting. Det väcker så mycket känslor….jag stickade otroligt mycket som ung, jag älskar det. I damtidningarna fanns ofta en stickbeskrivning och jag såg alltid fram emot det. Nu är det flera år sedan jag stickade sist och jag längtar tills jag har mer tid för detta….Jag ser nu att jag screendumpade klockan sex på morgonen. Det känns nu orimligt tidigt för något alls.

Hej från mig!

Helg – lokala inköp

Från Dlights butik. Så mycket fint ochjag bara älskar när man får byta ett ord med den som faktiskt producerat det man köper. Vi hade kontakt redan när jag hade butik i stan för jag ville sälja hennes handstöpta ljus ihop med min ljusstake. Nu ska Vera få handstöpta ljus framöver! Just nu bjuds på gotter, glögg och peppisar!

Dettablir årets advenststake(ar). Från Dlight med mossa hemifrån.

Tylla äter popcorn i merinostället som hon växte ur redan förra året. Sötnöt!

Maken gjorde äggröra på våra egna ägg till mig. Det är allt jag ätit idag, kolla färgen!

Här har IKEAstaken fått sitt efterlängtade 30cm ljus, en ny stjärnljusstake hittade hem och förgyllda kottar…..

Lovö prästgård, ett trevligt ställe!

Lite blandad kompott, vissa saker kommer bli svåra att skiljas från….

 

Älskar detta! Och nu finns ingen återvändo. Vi måste tvätta nya bilen, snart!

Det fick plats!

Tylla mot en fond av halm.

Här lägger man PENGAR, inte swish, det är för nymodigt…t o m jag kände mig modern här.

Svårt att urskilja i skumrasket men där på golvet stod halmen. Ser lite ut som ett kyrkfönster tycker jag….Lätt sakralt.

Öppet jämt tydligen.

Jag behövde saker. Så sällan. Och det mesta var inte till mig. Jag behövde halm till hönsen och gå-borts-presenter/julklappar. I övrigt behövdes lördagsmys, bröd och lite miljöombyte. Jag har bestämt mig för att i möjligaste mån inte konsumera mer än absolut nödvändigt. OM jag ska handla vill jag göra det från en småskalig producent. Eller second hand. Bekvämlighet och miljö gör att närhetsprincipen får råda idag. Tanken är en recyklad jul!

Tylla gillade och skötte sig!

Många paket blev det.

Fint staket också…

Jag köpte ju en kruka och en present på Form från Skå igår, idag fick jag tips av henne att köpa halm på ladugård på Lovön. Så på vägen från Dlight i Ängby/Bromma tog jag mig förbi Lovön och köpte ekologiskt vetemjöl. Därefter Edeby gård. Där lastade jag halm och betalar imorgon. Sen Lidl för bröd till maken men innan jag kom hem med hela härligheten och började städa i hönshuset. De två minsta har inte riktigt kommit in i gruppen så jag försöker så ofta som möjligt ha ut hönsen fritt så de vågar sig ut lite….de behöver se sig om och picka lite i jorden tror jag. När det var klart målade jag upp sista slatten trälasyr för den bara står där i hallen och retar mig och jag såg att staketet ser lite visset ut från vägen när det är halvmålat. Men sedan gjorde jag inte många knop. Ryggen. Den tål liksom inte mitt tempo. Men nu ligger jag och skriver så jag känner mig ganska produktiv ändå…

Nära intill där vi bodde under byhhet ligger en ekogård. Där handlar man grönsaker, opastöriserad mjölk och lite annat som är i säsong. Jag köpte vetemjöl. Tylla ville ha med katterna hem.

Kossor i rad. Kanske vi ska pricka in kosläppet nästa år?

Vi var och tittade på ett fint men för litet hus på den här vägen innan vi köpte tomt. Det bästa med det huset var nog växthuset. Det hade jag verkligen gillat!

Vi tog en högersväng där vi skulle kört rakt fram men då fick vi se dessa två. Jag som är såååå orolig för mina hönor efter rävattacken…men här på rena vischan går de helt löst! Kanske de har 40 höns och en mer eller mindre inte spelar så stor roll?

Vi såg även detta ljuvliga växthus, GRÖN av avund är jag. Sju år har maken sagt….jag vet inte om jag kan vänta så länge……

Här blir det bilder från idag. Tjing!

Här tylls i första gårdsbutiken. Öppen dörr, sen swish.

 

Bestseller

Märklig start på november, full sol och bara två gånger hittills har jag behövt skrapa bilrutorna. Mitt hus, jag älskar verkligen det. Här från bästa sidan.

God morgon!

Eller???

Jag har på allvar börjat ge upp hoppet om sömnen. Inte en enda natt utan en liten unge som kryper in hos mig….

Innan frukost hade jag på lördagen planterat två humleplantor jag fyndat och sex äppelkärnor….

Humlen ska klättra på hönsnätet är det tänkt…kanske jag ska starta ett mikrobryggeri också…?;)

Edgar väcker mig. Jag försöker då förgäves få honom att somna om genom att vara blickstilla och lägga armen lugnande om honom. Det har kanske funkat en gång av 1000 (nu går det upp för mig att kanske en ändring av strategi vore bra?). Jag kan sällan somna om men tänker att om bara han somnar så kan jag få en lugn morgon. Oftast upptäcker jag då att jag är olidligt kissnödig och måste upp på toa. Då tänker jag att kanske det är därför han inte somnar om. Och så går vi tillsammans. Jag går i mörkret för jag VET ju saker, som att ljus väcker en….men han blir rädd och tänder såklart. Imorse höll jag handen för ögonen för det skar i hjärnan, jag nästan skrek av ljuset. Han pratar alltid med hög stämma, jag hyssjade utan framgång och sen fick jag till slut ned honom i hans säng med min telefon och han LÅÅÅÅÅÅVADE att ligga kvar där om han bara fick ”boy”.

Jag gick in till mitt sovrum, kopplarde på mig TENSapparaten, fumlade lite på väg till köket och släppte den i vad jag trodde var fickan på morgonrocken. Det var FEL. Den klonkade rakt på min tå. AJ!

Så här brukar min helgmorgnar börja.

Sen gjorde jag O´Boy och fyllde kaffefiltret med samma…..jisses. Jag behöver semester. Sen satte jag mig för att skriva på min kommande bestseller, det måste ju bli så. Hybris, det är bra grejer det. Jag blir lite lugn och vaknar långsamt av att skriva och bit för bit väcka hjärnan. Lite perspektiv får jag också av att skriva av mig allt knasigt här hemma…Vi får se om och när det blir något.

Plötsligt en annaons för att hämta en gratis soffa av Claesson Koivisto och Rune….Pebbles heter den. Deras katt hade gått bananas på den så den behöver kläs om men DET är ju mitt andra namn…omkläderskan, hon som lappar, lagar, samlar på hög och hoardar. Lyckligtvis kom min mest klimatsmarta dotter förbi och såg fåtöljen jag köpte förra helgen och bad att få den omklädd i julklapp….ni ser, det ÄR smart och ekonomiskt att slå till på fynd! Så slapp jag våndan av at välja tyg också. Hon vill klä den i buteljgrön sammet! OCH håll i er nu, hon vill att vi gör det IHOP!!! Jag vinner, jag har lyckats. Hon kommer bli min avbild, so happy!!!! (Hon kom iklädd min yllekappa från 1987 också som Pia Wallén designat och jag fick i present av min far!)

Edgar gillar matlagning säger han…jag vet inte om detta räknas in där. minimarshmallows i chokladpulver och vatten….och sen skjuts in i ugnen.

Igår lyckades jag och maken med att beta av HELA listan med måsten OCH hämta hem en designersoffa med släp innan middagen…inte illa. De bilderna skulle jag lagt ut igår men jag var för trött. Helgerna är verkligen helt smockfulla med måsten, någon egentlig vila finns inte direkt…..

På min lista över saker att göra i helgen stod att städa Frank och Tyllas rum…..long overdue….

Von oben….

Detta kanske ser beskedligt ut men jag kan lova att det är farligt när man tror att en dörr ska gå att öppna helt men det ligger en vattenkanon bakom så dörren slår tillbaka….och INGEN spelar gitarr här hemma. trots detta har vi tre stycken för alla TROR att de spelar gitarr eller när en dröm om det. Att gå på kurser…..nooooooo vi jobbar inte så här.

Ni ser att det finns en tanke här, vi har en bokhylla och korgar…

Ibland gråter jag lite inombords över det faktum att mina intentioner om att härligt och fantasifullt barnrum slutar i totalt kaos…men barn verkar gilla detta……

Eller…..så är det genetiskt….? Om ni undrar vad det är där på golvet så är det en batteriladdare…makens. Vad påsen gör under sängen vet jag inte, som sagt, makens.

Jag har försökt förklara det positiva med att hålla ordning i sitt hem, sina fickor, i väskan, bilen och på arbetsplatsen. det sparar tid och hjärnceller. Bild av Louise Winblad ur min bok Innan väggen.

Ni har kanske snappat upp att jag klagar på kommunen ang buller här där vi bor? Iallafall så har jag tagit tag i den saken och börjat dela ut lappar i brevlådor där jag antar att de har samma problem. Igår tog jag med grannen, hennes barn och Tylla i bilen för att dela ut ett gäng nya lappar. Efter det belönade vi oss med att åka till Gustavshill för att köpa rea-väster till våra trädgårdar. Jag såg det där spaljerade päronträdet som jag förälskade mig i i början av sommaren…och vet ni vad? det var halva priset på det nu!!! Det är lika högt som jag och nästan lika brett. Maken sa ”du får bestämma” och då gjorde jag det! Idag, söndag hämtar jag det, jag ska bara fundera ut var 17 det ska stå. Jag får ju inte plantera något vid husfasaden….då är man tydligen galen enligt maken…..

Men VA!?! Mitt träd! Lilla söta trädet, jag älskar dig!!! Och det man förlorar på träden tar man igen på sofforna….typ.

Inkonsekvens. Jag vet att jag predikar att inget som ej går att äta ska finnas i min trädgård….ändå så köper jag en del perenner och lökar bara för att piffa lite här hemma. Och jag kan ju försvara mig med att råddjuren faktiskt brukar äta upp de flesta av mina tulpanlökar…men även detta var det halva priset på.

Största problemet med vår tomt är att det är ett BERG och det är fruktansvärt svårt att gräva. Man hittar en del ”hål” där man kan komma ner men egentligen borde vi bara ösa ut fyra lastbilsflak med jord över allt. Eller terrassera men vi fick INTE under några omständigheter höja marken…..kommunen var MYCKET tydlig där. Ganska intressant med tanke på att folk omkring bygger pirer och stränder lite hur som helst i de dyrare områdena.

Panpsykedeliskt….?

LSD och MDMA inom terapin…..

 

Jag ska fatta mig urkort. Det är fredag, ni har annat för mig….det har inte jag. Tacosen är uppätna alla har dragit sig till sin hörna. Jag funderar på om jag ska besöka två gravar i helgen…jag tänker på min farmor, faster och farfar jag aldrig hann träffa. Självklart mormor och morfar också men deras gravar är de jag har närmast till. Jag ska försöka samla ihop mina tre äldsta och åka dit. Tydligen är det en ny trend att hedra sina döda. Det är ett tecken i tiden som jag verkligen gillar.

Nu ska jag slötitta på min nya favoritserie Shameless. Totalt galen serie som inte alls skulle ha appellerat till mig tidigare men jag tänker på en replik ur en gammal favoritfilm med Rob Lowe och Demi Moore i huvudrollerna, About last night. Där säger någon ”I am submerged with reality up to here…” och visar på strax under ena ögat. Och det är DÅ man inte orkar med seriösa TV-serier längre. Det är då man ser Orlando igen och sen känner fusk it, nu blir det crazy över hela linjen. Så, se den om ni fått nog, man får liiiite perspektiv på saker och några asgarv på köpet!

Vissa dagar undrar man på allvar om vi ens krälat ur urhaven…

Vissa dagar

Just när jag satt mig för att dricka mitt morgonkaffe och pusta ut såg jag detta…..

Jag vaknade på fredagen med halsont. En hel arbetsdag kämpade jag mig igenom och när jag kom hem var jag väldigt väldigt trött. Efter maten (korv med bröd) lade jag mig i sängen och somnade. Tanken var att bara vila benen en liten stund men jag somnade stenhårt fullt påklädd. Jag vaknade halv fem på morgonen av värk och att hela sängen var överfull. Jag gick upp, klädde om till nattkläder, tog två alvedon och gick och lade mig i Edgars säng istället. Jag somnade om direkt och väcktes av att Edgar återigen kom för att sova med mig. Jag tror han sov en stund med mig men vaknade och tröttnade på mig. Nästa gång jag vaknade var halv tio. då hade jag nog sovit 13 timmar…..vad är det om? Övertrött? Sjuk eller på allvar SJUK?

När jag väl kom ur sängen var det ju strålande väder. Jag fick en argattack på maken pga hans knasiga sätt att hantera sina kläder och den anordning han gjort i sovrummet med nån förbannad tv-mojäng. Casting? Nån sak som är nästan som AppleTV fast billigare…helt ärligt, jag fattar ingenting av detta och på allvar tycker han att jag ska lära mig att styra detta från min iPhone! Han har liksom inte lärt sig någonting om mig de senaste 10 åren….jag tar inte in mer saker nu som inte är analoga, NADA, ZIP, NOLL!!!

Jag blir så glad av den här tapetern OCH mina Mårbackapelarginer.

Jag fotade hela eländet så ni kan få se magnituden av galenskapen och det betyder INTE att jag hatar honom och att vårt äktenskap är dysfunktionellt, bara att vi är fruktansvärt olika och att allt jag tycker är bra är precis helt fel för honom och totalt poänglöst.

Ja, jag tror att ord är överflödiga här. Men man kunde säga: Finn fem (eller fler) fel…

Buntband. Sååååå praktiskt! Till ALLT!

Så fin komposition, total harmoni.

Och så alla dessa man slängt i sitt liv. Men jag undrar om någon annan än jag någonsin gjort det…för jag tycker att det alltid är jag som hittar dem men aldrig tar loss dem…äter ju inte överdrivna mängder bröd liksom….

Jag tog mig ned till tvättrummet och där fick jag ytterligare ett vredesgenombrott. Denna gång på en tonåring. Jag minns nämligen att det sista jag sade innan tvättningen var -Allt med vitt i är vittvätt! och fick ett slött: -Jag veeeeeeeet, döh! till svar.

Båda tvättmaskinerna var fulla. Ena med ljusa färger och vitt. Den var tvättad. Den andra med mörka färger och vitt, den hade fått i sig tvättmedel såg jag men ej satts igång…tur det.

Jag satt där på gliet i tvättstugan och djupandades en stund. Jag kunde nämligen inte skrika på ansvarigt barn men funderade lite över livet och hur i helvete jag ska få någon ordning på allt här. Jag tycker ändå att jag har försökt. Många sätt, olika anslag och mått av vrede. Tydligen finns inget sätt att lära någon något här hemma. Dystert. Och då är ju såklart det grundläggande feltänket att JAG sitter inne med alla svar. Som att vit tvätt ska hållas vit…osv.

Jag tänkte först att jag får skriva en lapp som jag sätter upp på väggen i tvättrummet. På den skulle det stå:

  1. All textil som har något vitt i sig räknas som VITTVÄTT även om en annan färg förekommer
  2. Töm fickor innan tvätt och om det låter ”klonk” eller rasslar när man kastar in plagget i tvättmaskinen, ta ut och vittja!
  3. Tvättmedel finns i två sorter, den för VIT tvätt eller FÄRGAD tvätt. Den det står vit på hör ihop med vittvätten osv.
  4. Man ska gärna trycka igång maskinen när man lagt i tvätt, hällt i tvättmedel och stängt luckan. När man sedan har satt igång det hela är det bra att försöka minnas detta så att man också kan tömma den innan allt luktar mögel!
  5. Tvätta inte alla möjliga material i samma tvätt. Det finns olika fibrer nämligen som tål värme och centrifugerna dåligt. Exempel på detta är siden och ull.
  6. Vissa saker som efter tvätt ska strykas behöver inte torktumlas, de hängs på torkställning. Exempel på DETTA är: Köksanddukar, skjortor, örngott, mammas fina ylletröjor som tvättades med ylleprogrammet och SIDEN.

När jag hade tänkt ut hela den här listan blev jag arg igen och tänkte att lappen endast skulle innehålla TÄNKT TILL NU!

Så de skulle leta efter tvättråden och göra RÄTT! Den lappen sitter inte där ännu för jag har inte haft tid. Solen sken ju som bekant så jag tog en promenix med killarna, delade ut kalasinbjudningar till några pojkar och lapar till bullerutsatta grannar i närheten om att de kunde kontakta mig eller min granne för att vi ska få den snöbollen i rullning…..sen lät jag hönsen spatsera och sprätta i trädgården under det att jag planterade om lite. Ett fikon hamnade i ”dödsgropen” som maken kallar det för allt jag hittills planterat där har dött men den här gången tror jag det ska gå bra. Fikon är tåliga.

Grannarna har så fin stenläggning fram till huset. Jag vill ha något liknande.

 

Blandad kompott av ”dödsgropen” min citronverbena som ska få flytta in och de två minsta hönsen som kom till oss en dag gamla.

Lagning av älsklingsbrallor. Det gör jag GÄRNA! Lite senare på dagen lagade jag en trasig täckjackas innerficka och gjorde en extra, bara för att skoja till det lite…;)

Enkel men god lunch idag.

 

Så många dB är det precis vid vägen. vi bor ovan den och utan något bullerskydd på stora delar av tomten…det ska vi ändra på nu hade vi tänkt!

Ser nu hur högt vårt hus ligger!!! Jag gillar att se vårt hus från olika vinklar. Då får jag en känsla för hur det tar sig ut liksom. Jag är lite kär idet!

Ja, det var väl i stort min dag…jag hade tänkt skriva lite om telefonhyfs och swishkaos men det får bli en annan dag. Jag tycker det räcker nu.

Maken var på begravning och lilla T fick följa med för hon har histat lite. Hon hade varit knäpptyst och skött sig exemplariskt tydligen. Men innan de kom iväg var det tydligen kaos för hon kom med det ena galna klädförslaget efter det andra som inte riktigt passade ihop med dagens allvar. Till slut en Molotröja och en grafitgrå tyllkjöv och stickade tights. Värdigt tycker jag och jag gillar tanken av barn på begravningar. Det gör allt mindre tungt och de ska också skolas in i detta att människor dör och man håller ceremonier kring det för att sluta cirklarna och gå vidare på ett bra sätt. När mina äldstas gammelmormor gick bort tog vi alla avsked av henne i hennes eget hem och egna säng. En judisk (och kanske andra kulturers tradition) som jag tycker är mycket bra och naturlig. Inget av barnen reagerade knasigt på det. Hon låg där i sin säng, vi kom in, sa några ord och tog/pussade och klappade på henne. Mer sådant tycker jag. Döden ska inte gömmas undan, den ska vara en naturlig del av livet.

Jag körde en liten rensardag idag. Nu ska allt gammalt ut och jag har redan planer för nästa bok och en inspirationslåda för den som kanske kommer efter…så många roliga planer jag får till bara jag får lite sömn och sol.

 

Ha det!

A

Bokmässan och jag

Här står jag i montern framför bilden av min bok!

Hur ska man sammanfatta den här helgen? Vi överlevde!? Mamma körde ned med mig i fredags, montermingel och sen ut på stan. Vinden rev i oss men vi skulle inte långt.

Det blåste en hel del kan man säga. Jag fick hålla i håret!

På vägen ned blev det Mc Donalds. Jureskogs Texas är vääääldigt god!

Vi hade fått tips om Sjöbaren som låg nära hotellet så dit begav vi oss till fots. Fantastisk mat, bra service och inte skinnade vände vi hemåt i god tid för att kunna sova ut ordentligt.

På lördagen hade jag några ”måsten” dels ett inbokat möte och sedan signering av boken. Jag såg så fruktansvärt mycket folk jag kände igen att jag blev helt yr. Många jag inte vet namnet på fast jag nog borde. Det som imponerade mest på mig var nog ändå hockeystjärnorna….Salming och Lidström….jag vet, sucker!

Första kvällen åt vi här. Fantastiskt bra mat och inte svindyrt. Lagom dyrt. Gott och snyggt!

Väldigt god och klassisk mat. Toast skagen, Black and white med bea och sen créme brylé. Avslutningsvis en Irish coffee men det blev fööör varmt där inne. Fast efter att Oldsbergs sidekick hade lämnat blev det iallafall liiiite lugnare;).

Sen var det ju såklart nazidemonstrationen och den mindre organiserade motdemonstrationen…..sammafattningsvis blir man rätt sorgsen av alla dessa vilsna själar som nog inte mår så bra och som i avsaknad av kärlek vill väcka avsky och i denna avsky finna sammanhang i den egna gruppen.

Ett uppslag ur boken Sagor om natten av Kitty Crowther. Barnen älskade den. Särskilt när jag sa Dååååång dåååååång…. Fantastiska illustrationer och härlig suggestiv text.

Jag hade inte tänkt att köpa någon bok egentligen, det var så rörigt på mässan, det tog fram till söndagen innan jag ens lärde mig hitta till Ordberoendes monter. Men sista dagen gav jag mig ut på lite utflykt, jag tog mig mot barnböckerna och se där hittade jag en bok jag inte kunde motstå så den fick följa med hem. Mamma köpte några riktigt fina noveller från Novellix, men det ska jag inte avslöja så mycket om….det finns de som läser och kanske ska få….de kommer bli såååå glada!

I ett hörn av mässan var det trädgårdstema, där trivdes jag allra bäst. Hade jag endast varit besökare skulle jag stannat där! Bara här fanns lite känsla bakom montrarna. Formexlikt liksom.

Från torsdag till söndag vid 15 hade jag huvudvärk men det blev inte det bestående minnet av mässan. Jag vet inte vad som kommer att bli det riktigt…kanske de underbart goda middagarna ute på stan, demonstrationerna, mötena…eller bara en skön mix av allt. Och Annika, jag är fortfarande helt tagen av att du tog av din tid för att komma och träffa mig IRL, TACK!

Demonstranter och poliser i en explosiv blandning när vi käkade lunch ute….

 

Hos Carlsson bokförlag fanns en bok om Josef Frank…så otroligt fin. Jag ska nog önska mig den till jul. STOR var den, och med hans mönster runtom.

 

Jag tittade i tre olika montrar där tryckerier höll till. Jag har en plan…..

 

Så här ser Börje Salming ut när han dricker vatten….

 

Hotellet var som hotell är mest…men inte så välstädat. De kompenserade oss för den stinkande toaletten. Vi fick bubbel och choklad. Men helt ärligt. Vad kan vara mer lättstädat än ett hotellrum? Inte en enda pryl att plocka och ändå helt tjockt med damm längs alla lister…nä, det var inte full pott där. Sorry!

 

Det var mycket fokus på egot den här helgen. Här jag i min favoritklänning från Kwoshare. Om ni skyndar finns den kvar på Rean! Världens skönaste! OCH du kan knöla ned den i en bag när du reser!

 

Jag älskar att se på Pariserhjul. De är ju tråkiga att vara I men från håll och i mörker är de suveräna!

Nu ska jag sova…det tog på krafterna att vara borta den där helgen och arbeta hela dagen idag. Nu ska jag hitta en stjärna att leda mig mot morgondagen.

Till höger, bilen jag vill ha….till vänster….ja vad fasiken är det? Det roliga var att så fort jag tagit bilden och skämdes som attan för det dök en person till fram ur bilen. Även denne i en onepiece fast randig. Dock utan huvudparaply.

 

Min helg – Kalas och knas

Åååå så kul att så många hittat mig, min blogg, min bok mitt instagramkonto! Äntligen liksom. Jag har ju arbetat Såååå hårt och målmedvetet för detta (skrivit väldigt långa och jobbiga inlägg, lagt upp obegripliga bilder på mig själv i galna hårsituationer, fotat skräp på golvet samt lagt upp youtubeklipp som nästintill gör en vårdintygsmässig).

Jag har fått veta att intervjun med mig på Hälsoliv är ett av de mest delade just nu på Expressen och jag är INTE förvånad, såklart att en bok om mitt fantastiskt innehållsrika liv intresserar er alla…..(jag skriver ju i princip bara eländes elände).

Nu kanske det är på sin plats att jag berättar hur helgen varit? Vi inledde ju med att fira såklart, med champagne. Jag och maken bara möööös efter att barnen somnat lugnt i sina sängar (jag somnade halv tio trots spränghuvudvärk med Frank på ena armen och Tylla på andra. Var maken tuppade av vet jag inte men vi sade inte en enda mening till varandra utan att bli avbrutna. Grannarna som var bjudna in på lite vin skickade en bild….och bad om att få återkomma en annan kväll).

Grannen skickade denna, spot on kan man säga och ändå är hon nog minst 15 år yngre än jag…kanske MER????

Hela lördagen målade maken staketet på nya terrassen i svart, jag var bullmorsa och njöt av samvaro med barnen (alla satt med varsin telefon eller iPad och bara skrek när jag försökte samtala). Såååå härligt med kvalitetstid och medveten närvaro. Hönsen var jag också med (helt sant, de är de enda som förstår mig tror jag). Maken och jag laddade för ytterligare en härlig champagnekväll efter nattningen och tände en brasa som sprakade så fint medan vi såg solen gå ned. (Jag somnade i Edgars hårda säng och vaknade med ett ryck 02.34 av att en extratrimmad volvo 740 (gissar jag) öste fram och tillbaka på vägen utanför).

Söndagsmorgonen bjöd på långsam frukost och tvagning av alla barn, det var kalas på gång. Min ena dotter fyllde 16 och jag skulle baka hallongrottor. De blev såååå himla bra (helt sant, detta är något jag behärskar). Och barnen blev såååååå rena (Tylls vägrar konsekvent hårborstning och man måste hålla fast henne och tvinga…inte roligt och kort hår lurar bakom knuten. Sen blev alla plöstligt hungriga och smöret flög omkring. Först doppade tylls det långa oborstade håret i mackan och sen precis när hon sanerats beslöt hon att hälla upp äppeljuice själv och dränkte då Edgars läxhäfte och resten av håret i det..) och mätta, på ett harmoniskt sätt.

Vi kom iväg till kalaset i tid (nej såklart inte. Vi kom sist och de fick alla vänta på oss).

 

Här är jag i bilen med två av barnen. Den ena vill att vi ska spela högre, den andra skriker SÄÄÄÄÄNK, vilket tydligen betyder HÖÖÖÖÖJ!. Det tog från Nockebybron till Åkeshov för mig att lista ut detta.

 

Jag och svägerskan. Det vart soligt helt plötsligt så vi satte oss i trappen och fikade. Jag gör min galnaste gladmin.

Jag och Edgar. Mest lät jag maten fota mig pga klänningen som jag älskar!

 

Och så detta. Bland de mest delade artiklarna…sååååå väntat (helt galet oväntat!).

 

En utslagen isprinsessa.

Birka – utforskar hembygden del 1

Väldig närkontakt med nötkreatur kan man räkna med, och komockor. Jag älskar det!

Det var många år sedan jag besökte Birka och när man bor så pass nära som vi gör känns det naturligt att åka dit. Det har utvecklats en del sedan sist, inte museet dock men i övrigt. Några ler/halmhus var uppbyggda, det fanns en brygga med båtar och man kunde titta in i huset. Väldigt fint gjort. Det hade utlovats vikingamarknad men den såg man inte något av….en baltisk kvinna satt vid ett bord med några hemmagjorda saker….här finns förbättringspotential helt klart. Med tanke på hur rikt kulturliv och hantverk som finns här i krokarna skulle utbudet kunna vara mycket större.

Bakom mit gravhögar och åker. Tänk att Ansgar var här och fajtades för att kristna hedningarna. Det gick inte så bra. Han hade nog inte haft det lättare nu är jag rädd….

Vi var ute i god tid, hade bokat biljetter via nätet som innehöll båttur, guidad visning och fritt inträde på museet. När vi väl anlänt på Adelsö började det krångla. Skylten till färjan var övertäckt. Vi körde alltså förbi och fick vända några kilometer bort. När vi väl hittade parkeringen efter att ha frågat i den lokala butiken fick vi fråga en person till om vilket håll vi skulle åt. Vi började gå över betesmarker med kor, får och en himla massa bajs. Vi gick åt helt fel håll. Ingen indikation alls på var färjan skulle utgå ifrån. En vänlig kvinna visade oss, det var åt rakt motsatt håll. Man kan fråga sig om inte EN skylt skulle vara bra att ha utöver den som var övertäckt….Eller två skyltar. För det finns mig veterligen inte jättemycket annat att besöka på Adelsö. Eller?

Vi åkte 11.30 från Hovgården. Hemturen gick 14.45. Kalaset gick på ca 1200kr för två betalande barn, en gratisunge och tre vuxna.

 

En karta satt vid färjelägret. Då har man ju hittat dit….om den suttit vid parkeringen, då hade jag varit mer nöjd.

Tylla tog en liten äppelpaus innan båten kom.

På behörigt avstånd. De lät sig klappas gladeligen.

Får var det gott om, både vid Hovgården och på Birka. Bajsön som Edgar kallade den.

Vi hade perfekt väder för en utflykt av detta slag. 19 grader och växlnde molnighet. Sista minutrarna började det dugga lätt.

Mamma bjöd på kalaset. Ca 1500kr kostade resan och gudingen. Mat inhandlades och intogs på Särimner, jag tror det är E-types ställe….? Gott var det iallafall och lagom dyrt.

Miniatyrer är alltid roligt. Ute på marken ser man inga spår av något mer än gravarna.

Gotlandsfår såg det ut att vara, de vilade under träden när de inte bajsade eller åt.

Guiden var arkeolog och höll en rolig guidning. Jag förfärades över att det inte finns några pengar för att gräva ut mer. Och jag tänker att DET är något som vi som besöker Birka nog gärna skulle bidra till. Bakom honom den svarta jorden. Endast en av tre hamnar är utgrävda. Allt som ligger där är välbevarat i blåleran, tänk er, det kanske finns en guldskatt där????

Mycket bajs var det, överallt faktiskt. Välgödslat.

Miniatyrhus föreställande gamla staden som övergavs på 900-talet till förmån för Sigtuna antagligen. Men det finns sju bofaste på Björkö än, S J U.

Mamma och jag tog varsin sallad i plastlåda, de var goda men kändes lite tråkigt med plast…Honungsmusten, vita vinbärsdrickan och körsbärssaften var alla goda. Maken tog oxbringa och gillade det verkligen, det serverades i handdrejat fat med lite vikingafeel. Massor med roliga dricker fanns och sex olika rätter som alla verkade fina. Barnmenun bestod av köttbullar med farfalle och sås (gillades av Tylla) och sen pankisar med sylt och grädde som killarna också gillade. Trevligt matställe och jag tänker mig att en fest där skulle bli kanon! Trevlig personal som skojade med barnen.

Snyggt och gott. Makens oxbringa.

Pilbåge kunde man testa, att baka bröd som man sedan åt med smör och honung. Det fanns en smedja, en flicka som spann (väldigt grovt…) och uppbäddade sängar och en liten butik. Allt väldigt trovärdigt och vackert.

Fina hus i lera, trä och halm. Gångar av plankor mellan husen som sannolikt behövdes när alla kastade sin skit rakt ut från huset. Tydligen var vikingarna extremt skitiga av sig, tvättade sig en gång i veckan. Men när de kom till England blev engelsmännen oroliga…de tyckte vikingarna var fåfänga som borstade skäggen varje dag och tvagade sig EN GÅNG PER VECKA. De trodde att alla kvinnor skulle följa med vikingarna hem på båtarna.

Barnen tyckte det var rätt häftigt att åka båten från Björkö till Adelsö, jag med helt ärligt. Jag älskar att färdas på vatten.

Så fridfullt med kor som betar vid sjökapten.

Hej då Birka för den här gången. Nästa gång vill jag ha mer tid, se mer hus, slippa fyllbultar som dricker 5,7% öl mer träsvärt i bältet och en riddarhjälm på huvudet tack!

Det blev en väldigt härlig utflykt med familjen och min mor. Barnen kunde nog varit utan gudingen men uppskattade de uppbyggda husen med aktiviteter. Om Jag skulle vara chef där ute skulle jag göra detta inför nästa säsong:

Se till att den förbokade turen var en timme längre. Vi åkte med båten från Adelsö 11.30. 12.15 var det guidning. Sen tog vi kanske 30 minuter på oss i två omgångar i museet som är väldigt litet och gick snabbt igenom den lilla vikingabyn. Efter detta var det 45 minuter kvar tills båten tillbaka skulle gå och det var nätt och jämnt att vi hann med att beställa mat och äta.

Mer personal som smidde, nålband, täljde och tog ut barn i båt. Det som producerades skulle också säljas.

Barn OCH vuxna kunde pröva på olika stationer.

Jag skulle se till att man kunde betrakta arkeologer in action.

En fin bok om birka till försäljning som barn kunde ha med hem saknade jag. (Kanske detta fanns men tiden att leta reda på den saknades).

Jag skulle utveckla museet, kanske mer åt Wasamuseethållet?

För mig är det obegripligt att det inte finns resurser för att utvidga utgrävningarna på Birka. det ligger i Stockholmsregionen, vi skulle kunna få dit så mycket turister!!! Och jag tänker att den vikingavåg som varit i svang ett tag nu skulle kunna ge skjuts åt detta. Ett swishnummer som går direkt till Birkautgrävningarna skulle väl inte skada?

Nu har jag inte läst på så mycket om vad som faktiskt händer där ute och vilka planer som finns men det känns inte som att det hänt så väldigt mycket sedan jag var där för mer än 15 år sedan….Bättre kan vi Sverige! Vi sitter på ett guldkorn här som skulle kunna locka miljontals besökare sommartid!!!!

Summa summarum var det en bra men för kort dag på Birka. Man vill inte behöva stressa sig igenom detta när man väl tagit sig så långt ut.

Sunshine in a bottle

Svärfar och svärmor bjöd på underbar cheesecake på söndagen. Massor med bär och sen kardemumma i kakan. urgott, som vanligt och sen fick vi grillad tonfisk!

Vi ställde som bekant in själva majstångsdansandet i år. Men vi tog igen det lite pö om pö under helgen. Kycklingarna kom ju på midsommar så vi har haft fullt upp med dem här. Dels för att de kräver ständig påtitt/matning/uppvätskning dels för att barnen mycket gärna vill kela med dem (och vi har en mästerkatt).

Så vackert vid havet men isande kallt var vattnet. Jag längtar med versaler till Medelhavet men det får vänta ytterligare ett år minst.

En vacker grönskimrande skalbagge landade i buketten på bordet.

Idag började makens semester, han har gjort det som krävs och lite till, hållit liv i barn och djur, handlat djurfoder och sen kom jag hem efter en ganska hektisk arbetsdag. Väldigt många patienter var ute i sista stund för att typgodkännas inför div semesterresor. Själv reser jag ingenstans i år. Men jag gör limoncello och blundar. Det som att förflytta sig tillCapri (där jag aldrig varit). Jag har övat på det där, att insupa varma hav och vackra stränder för att sedan kunna frammana bilderna inuti trots 12 grader och störtskurar.

Efter utflykten blev lilla T väldigt trött. Vi hann med att visa upp kycklingarna på övre Östermalm också minsann (ni tror väl inte att vi lämnar dem ensamma hemma när vi reser bort över dagen?). Tyvärr såg jag önskvärda saker kring hennes bostad och jag inser att jag borde blivit ICA-handlare och inte läkare för att stilla mina begär….

Riddarbageriets maränger i skylten….alltså, jag älskar maränger och nu MÅSTE jag veta hur man gör dem i färg!

På lunchen klarnade det upp och jag VET att jag inte ska handla något men lilla T har inga strumpor kvar och behöver lite tunnare kläder som inte är från slutet av 90-talet så jag gick till mitt stamställe….Åhléns. Jag kom ut lite fattigare eller faktiskt med 100kr minus trots lön men det beror på att det är jag som betalar alla räkningar. Sen får jag be om pengar. Inte superkul men så är det. Det som är bra med detta är att jag har stenkoll på våra kostnader. Och har väldigt lite pengar att röra mig med. Maken är mycket mer vardagssparsam. Frånsett det förbannade snusandet.

Vanligtvis dricker vi aldrig läsk här hemma (aldrig och aldrig, när det är fest så gör vi det). Vi fick med oss hem från barnens farfar och då såg jag detta. 6 portioner? Va? Jag ska inte dissa detta, jag vet inte vad jag har för åsikt här. Men jag har också noterat att cigarettförpackningar (stod i postkön på ICA idag) har läskiga bilder à la Indien på sig…för de som inte kan läsa? Jag trodde sådant hade motsatt effekt. Jag har för mig att jag hört det iallafall… Men kan ni tänka er portionsanvisningar på….Bregott? 100 anstrykningar, eller på bag in box? Tål att tänka på. Jag tycker spontant att 1,5 LITER coca-cola borde räcka till mer än sex personer….

Gerillakonst i Danderyd. Jag gillar det. När vi bodde i Hässelby var det katter, där vi bor nu älgar….fint.

FB påminner en en kort stund på morgonen om gamla ”poster”. Jag såg denna som jag tycker är orimligt kul….

Rea på Åhléns är det bästa jag vet. Tre par strumpor till Lillan. Hon tog på alla på en gång…..otippat.

Jag försökte hämta ut ett paket på vägen hem men fann dessa som jag letat efter. Grillbilar. Men de var mindre än jag trott och barnen var måttligt intresserade. Så mitt tips till Ahlgrens inför nästa säsong: UP SIZE!

Jag blötte pinnar och sen….

Grillade vi lite.

If life gives you LEMONS, make LIMONCELLO! Or orange juice and make everyone wonder wtf happened!

Jag har utlovat Limoncellorecept, ni har fått det förr men för nytillkomna läsare:

lika många citroner och dess saft som antal deciliter vodka och socker. Skala yttersta skalet av citronen. Häll allt på burk och låt dra. Skaka runt några gånger/dag och smaka av. Jag tror att mina stod två dygn.

Den här gången blev det på 5dl vodka, 5 dl socker, 5 citroner med skalet. Jag ska försöka få två av döttrarna i Spanien att ta med skolmogna citroner hem till mamma snart för det gör skillnad.

 

Kycklingarna är så underbara! Jag får sådan lust att föda upp fler, de är det sötaste som finns. Äter konstant gör de tyvärr så de kommer väl bli stora vilken sekund som helst men just nu njuter vi och maken som är djurens vän nummer ett lugnar dem på natten. Jag kallar honom i smyg för mannen som talar med kycklingar….schhhhhhh!

 

Gutår! En portion.

 

Edgar förklarar sin skräck för mig.

Söndagsmorgon – livet så här långt

En dotter flyttar hemifrån idag. Till Östermalm minsann….hon ska få blommor av mig. Skott av elefantöra, Mårbackapelargoner, ampellilja och citrontagetes. Lite sorgligt, jag hade velat att hon bodde in sig här innan hon lämnade boet men så är det, livet rullar på. Man får inte bestämma allt själv.

Jag visste ju att Sting fått Polarpriset men hade inte sett eller hört något från själva prisutdelningen. Igår i mitt så kallade flöde såg jag små klipp/bilder från det hela. Det tog mitt tillbaka. Det var som att äta en Madeleinekaka. Musik har en sådan effekt på mig. Jag lyssnade oerhört mycket på sting under många år men när barnen kom slutade jag nästan att lyssna på musik. Oklart varför, kanske för att jag valde att hela tiden vara tillgänglig och ogillar hörlurar så starkt av olika skäl.

I veckan fick jag en ny bil. Jag fick en instruktion i bilens olika funktioner, telefonens samtliga kontakter laddades ned på ett kick, fast jag egentligen inte ville. Tack och lov fanns ingen backvarnare (stressar ihjäl mig och jag är en ypperlig fickparkerare så det är veklingen en onödighet för mig). Han frågade vilka kanaler jag ville ställa in på radion….

-P1 sa jag, jag lyssnar bara på det (helt sant)

-Hur gammal är du frågade då mannen som jag antar var åtminstone 10 år äldre än jag.

-Jag är 85 sa jag då.

-Men….CD-spelare då? frågade jag.

-Nä, sånt finns inte längre, sa han men visade på USB uttaget och nån annan inport. Spotify går ju. Du har väl Spotify?

Jag lade huvudet på sned och log lite, han fattade, jag var 85 år. Av alla saker jag hade önskat av en ny bil var faktiskt en fungerande CD-spelare det jag hade önskat mig och just idag när jag sitter här och känner ett stort sug efter Sting, Prince, Annie Lennox, Björk, Sade, John Legend, Al Jarreau, Patti Austin, Mary J Blige, George Micael, Norah Jones, Eurythmics, Eva Dahlgren, Kaspers orkester och Mauros band…vad katten heter det. Då inser jag att jag inte KAN lyssna på lla mina skivor. För då tvingar jag resten av familjen att lyssna på dem. Och de är inte lika roade (fast det borde de vara). Jag har nämligen min egen CD-spelare i vardagsrummet, inte ens i köket där jag oftast befinner mig.

Bilen var mitt sista hopp men jag är säker på att man kan lösa detta…..jag måste ju för 17 kunna köpa en lös, mobil CD-spelare som går att koppla ihop med de moderna uttagen i min bil?!? Eller?

Morgonen startade som vanligt först för mig. Jag hann skriva detta innan alla barn var vakna. Jag hann plocka i och ur en diskmaskin, handdiska kastruller, plåtar och vinglas samt tvätta kylen, frysen och köksbänken OCH koka kaffe innan maken visade minsta livstecken (halv tio). Och den här morgonen börjar ändå bra tycker jag, hönsen kacklar (en gal) och det är så ljumt att jag skrev utomhus vid nya matplatsen, rent Franskt. Maken började dagen med ett telefonsamtal…till vem? I do not know, I do not care. Jag gör min grej nu. Jag nynnar på Trubbel helt enkelt.

För nu vill jag höra på min musik igen. Och jag vill INTE höra på några låtlistor som någon annan satt ihop. Jag vill höra plattorna i rätt ordning, först dia ett sedan sida två. Så som det var tänkt.

Det ser rörigt ut men det finns en plan. Nästa år eller kanske efter sommaren ska strukturen här vara klar och 2018 är året då allt händer.

Jag fick också en impuls att skriva en roman (det får jag minst en gång m dagen) som handlar om mitt liv fast lite i smyg. Lite som en memoar fast med något stråk av otäckt i. Så patetiskt, en 47-årig 6-barnsmamma som tänker att mina livserfarenheter skulle vara intressanta även om någon hackas i bitar på ett kirurgiskt sätt…..nja jag vet inte. Men man skriver ju mest för sin egen skull och jag har ett behov av att sammanfatta saker så trots att jag inte fyllt 50 har jag varit med om en hel del och som Babs sa häromdagen när min bil bolmade rök på Drottningholmsvägen….

-Tänk att allt händer dig!

För så känns det. Min mamma säger att det nog är så, gör man mycket saker så händer det en mycket saker. Men någon musik finns det inte tid för. Det står högt upp på dagordningen att återinföra musiken i mitt liv, radion har nu åkt ut delvis. Jag vägrar lyssna när jag kör, jag tänker istället. Så mycket roligare.

Igår kväll bad Edgar mig berätta ALLT om kroppen. Jag frågade vad jag skulle börja med…? Han svarade blixtsnabbt. -Pungkulorna! Därför hämtade jag boken jag fick på alla hjärtans 1997 när jag väntade mitt första barn.

Nu ska jag sätta söndagen i rullning. Jag vaknade i soffan med E. Maken sover i Es säng, Tylla endam i stora sängen och F i Tyllas…..en helt vanlig morgon i det Voltaireska huset, föreställ er natten.

Ibland blir livet så här….och inte som modedesigner i Paris.