Birka – utforskar hembygden del 1

Väldig närkontakt med nötkreatur kan man räkna med, och komockor. Jag älskar det!

Det var många år sedan jag besökte Birka och när man bor så pass nära som vi gör känns det naturligt att åka dit. Det har utvecklats en del sedan sist, inte museet dock men i övrigt. Några ler/halmhus var uppbyggda, det fanns en brygga med båtar och man kunde titta in i huset. Väldigt fint gjort. Det hade utlovats vikingamarknad men den såg man inte något av….en baltisk kvinna satt vid ett bord med några hemmagjorda saker….här finns förbättringspotential helt klart. Med tanke på hur rikt kulturliv och hantverk som finns här i krokarna skulle utbudet kunna vara mycket större.

Bakom mit gravhögar och åker. Tänk att Ansgar var här och fajtades för att kristna hedningarna. Det gick inte så bra. Han hade nog inte haft det lättare nu är jag rädd….

Vi var ute i god tid, hade bokat biljetter via nätet som innehöll båttur, guidad visning och fritt inträde på museet. När vi väl anlänt på Adelsö började det krångla. Skylten till färjan var övertäckt. Vi körde alltså förbi och fick vända några kilometer bort. När vi väl hittade parkeringen efter att ha frågat i den lokala butiken fick vi fråga en person till om vilket håll vi skulle åt. Vi började gå över betesmarker med kor, får och en himla massa bajs. Vi gick åt helt fel håll. Ingen indikation alls på var färjan skulle utgå ifrån. En vänlig kvinna visade oss, det var åt rakt motsatt håll. Man kan fråga sig om inte EN skylt skulle vara bra att ha utöver den som var övertäckt….Eller två skyltar. För det finns mig veterligen inte jättemycket annat att besöka på Adelsö. Eller?

Vi åkte 11.30 från Hovgården. Hemturen gick 14.45. Kalaset gick på ca 1200kr för två betalande barn, en gratisunge och tre vuxna.

 

En karta satt vid färjelägret. Då har man ju hittat dit….om den suttit vid parkeringen, då hade jag varit mer nöjd.

Tylla tog en liten äppelpaus innan båten kom.

På behörigt avstånd. De lät sig klappas gladeligen.

Får var det gott om, både vid Hovgården och på Birka. Bajsön som Edgar kallade den.

Vi hade perfekt väder för en utflykt av detta slag. 19 grader och växlnde molnighet. Sista minutrarna började det dugga lätt.

Mamma bjöd på kalaset. Ca 1500kr kostade resan och gudingen. Mat inhandlades och intogs på Särimner, jag tror det är E-types ställe….? Gott var det iallafall och lagom dyrt.

Miniatyrer är alltid roligt. Ute på marken ser man inga spår av något mer än gravarna.

Gotlandsfår såg det ut att vara, de vilade under träden när de inte bajsade eller åt.

Guiden var arkeolog och höll en rolig guidning. Jag förfärades över att det inte finns några pengar för att gräva ut mer. Och jag tänker att DET är något som vi som besöker Birka nog gärna skulle bidra till. Bakom honom den svarta jorden. Endast en av tre hamnar är utgrävda. Allt som ligger där är välbevarat i blåleran, tänk er, det kanske finns en guldskatt där????

Mycket bajs var det, överallt faktiskt. Välgödslat.

Miniatyrhus föreställande gamla staden som övergavs på 900-talet till förmån för Sigtuna antagligen. Men det finns sju bofaste på Björkö än, S J U.

Mamma och jag tog varsin sallad i plastlåda, de var goda men kändes lite tråkigt med plast…Honungsmusten, vita vinbärsdrickan och körsbärssaften var alla goda. Maken tog oxbringa och gillade det verkligen, det serverades i handdrejat fat med lite vikingafeel. Massor med roliga dricker fanns och sex olika rätter som alla verkade fina. Barnmenun bestod av köttbullar med farfalle och sås (gillades av Tylla) och sen pankisar med sylt och grädde som killarna också gillade. Trevligt matställe och jag tänker mig att en fest där skulle bli kanon! Trevlig personal som skojade med barnen.

Snyggt och gott. Makens oxbringa.

Pilbåge kunde man testa, att baka bröd som man sedan åt med smör och honung. Det fanns en smedja, en flicka som spann (väldigt grovt…) och uppbäddade sängar och en liten butik. Allt väldigt trovärdigt och vackert.

Fina hus i lera, trä och halm. Gångar av plankor mellan husen som sannolikt behövdes när alla kastade sin skit rakt ut från huset. Tydligen var vikingarna extremt skitiga av sig, tvättade sig en gång i veckan. Men när de kom till England blev engelsmännen oroliga…de tyckte vikingarna var fåfänga som borstade skäggen varje dag och tvagade sig EN GÅNG PER VECKA. De trodde att alla kvinnor skulle följa med vikingarna hem på båtarna.

Barnen tyckte det var rätt häftigt att åka båten från Björkö till Adelsö, jag med helt ärligt. Jag älskar att färdas på vatten.

Så fridfullt med kor som betar vid sjökapten.

Hej då Birka för den här gången. Nästa gång vill jag ha mer tid, se mer hus, slippa fyllbultar som dricker 5,7% öl mer träsvärt i bältet och en riddarhjälm på huvudet tack!

Det blev en väldigt härlig utflykt med familjen och min mor. Barnen kunde nog varit utan gudingen men uppskattade de uppbyggda husen med aktiviteter. Om Jag skulle vara chef där ute skulle jag göra detta inför nästa säsong:

Se till att den förbokade turen var en timme längre. Vi åkte med båten från Adelsö 11.30. 12.15 var det guidning. Sen tog vi kanske 30 minuter på oss i två omgångar i museet som är väldigt litet och gick snabbt igenom den lilla vikingabyn. Efter detta var det 45 minuter kvar tills båten tillbaka skulle gå och det var nätt och jämnt att vi hann med att beställa mat och äta.

Mer personal som smidde, nålband, täljde och tog ut barn i båt. Det som producerades skulle också säljas.

Barn OCH vuxna kunde pröva på olika stationer.

Jag skulle se till att man kunde betrakta arkeologer in action.

En fin bok om birka till försäljning som barn kunde ha med hem saknade jag. (Kanske detta fanns men tiden att leta reda på den saknades).

Jag skulle utveckla museet, kanske mer åt Wasamuseethållet?

För mig är det obegripligt att det inte finns resurser för att utvidga utgrävningarna på Birka. det ligger i Stockholmsregionen, vi skulle kunna få dit så mycket turister!!! Och jag tänker att den vikingavåg som varit i svang ett tag nu skulle kunna ge skjuts åt detta. Ett swishnummer som går direkt till Birkautgrävningarna skulle väl inte skada?

Nu har jag inte läst på så mycket om vad som faktiskt händer där ute och vilka planer som finns men det känns inte som att det hänt så väldigt mycket sedan jag var där för mer än 15 år sedan….Bättre kan vi Sverige! Vi sitter på ett guldkorn här som skulle kunna locka miljontals besökare sommartid!!!!

Summa summarum var det en bra men för kort dag på Birka. Man vill inte behöva stressa sig igenom detta när man väl tagit sig så långt ut.

Sunshine in a bottle

Svärfar och svärmor bjöd på underbar cheesecake på söndagen. Massor med bär och sen kardemumma i kakan. urgott, som vanligt och sen fick vi grillad tonfisk!

Vi ställde som bekant in själva majstångsdansandet i år. Men vi tog igen det lite pö om pö under helgen. Kycklingarna kom ju på midsommar så vi har haft fullt upp med dem här. Dels för att de kräver ständig påtitt/matning/uppvätskning dels för att barnen mycket gärna vill kela med dem (och vi har en mästerkatt).

Så vackert vid havet men isande kallt var vattnet. Jag längtar med versaler till Medelhavet men det får vänta ytterligare ett år minst.

En vacker grönskimrande skalbagge landade i buketten på bordet.

Idag började makens semester, han har gjort det som krävs och lite till, hållit liv i barn och djur, handlat djurfoder och sen kom jag hem efter en ganska hektisk arbetsdag. Väldigt många patienter var ute i sista stund för att typgodkännas inför div semesterresor. Själv reser jag ingenstans i år. Men jag gör limoncello och blundar. Det som att förflytta sig tillCapri (där jag aldrig varit). Jag har övat på det där, att insupa varma hav och vackra stränder för att sedan kunna frammana bilderna inuti trots 12 grader och störtskurar.

Efter utflykten blev lilla T väldigt trött. Vi hann med att visa upp kycklingarna på övre Östermalm också minsann (ni tror väl inte att vi lämnar dem ensamma hemma när vi reser bort över dagen?). Tyvärr såg jag önskvärda saker kring hennes bostad och jag inser att jag borde blivit ICA-handlare och inte läkare för att stilla mina begär….

Riddarbageriets maränger i skylten….alltså, jag älskar maränger och nu MÅSTE jag veta hur man gör dem i färg!

På lunchen klarnade det upp och jag VET att jag inte ska handla något men lilla T har inga strumpor kvar och behöver lite tunnare kläder som inte är från slutet av 90-talet så jag gick till mitt stamställe….Åhléns. Jag kom ut lite fattigare eller faktiskt med 100kr minus trots lön men det beror på att det är jag som betalar alla räkningar. Sen får jag be om pengar. Inte superkul men så är det. Det som är bra med detta är att jag har stenkoll på våra kostnader. Och har väldigt lite pengar att röra mig med. Maken är mycket mer vardagssparsam. Frånsett det förbannade snusandet.

Vanligtvis dricker vi aldrig läsk här hemma (aldrig och aldrig, när det är fest så gör vi det). Vi fick med oss hem från barnens farfar och då såg jag detta. 6 portioner? Va? Jag ska inte dissa detta, jag vet inte vad jag har för åsikt här. Men jag har också noterat att cigarettförpackningar (stod i postkön på ICA idag) har läskiga bilder à la Indien på sig…för de som inte kan läsa? Jag trodde sådant hade motsatt effekt. Jag har för mig att jag hört det iallafall… Men kan ni tänka er portionsanvisningar på….Bregott? 100 anstrykningar, eller på bag in box? Tål att tänka på. Jag tycker spontant att 1,5 LITER coca-cola borde räcka till mer än sex personer….

Gerillakonst i Danderyd. Jag gillar det. När vi bodde i Hässelby var det katter, där vi bor nu älgar….fint.

FB påminner en en kort stund på morgonen om gamla ”poster”. Jag såg denna som jag tycker är orimligt kul….

Rea på Åhléns är det bästa jag vet. Tre par strumpor till Lillan. Hon tog på alla på en gång…..otippat.

Jag försökte hämta ut ett paket på vägen hem men fann dessa som jag letat efter. Grillbilar. Men de var mindre än jag trott och barnen var måttligt intresserade. Så mitt tips till Ahlgrens inför nästa säsong: UP SIZE!

Jag blötte pinnar och sen….

Grillade vi lite.

If life gives you LEMONS, make LIMONCELLO! Or orange juice and make everyone wonder wtf happened!

Jag har utlovat Limoncellorecept, ni har fått det förr men för nytillkomna läsare:

lika många citroner och dess saft som antal deciliter vodka och socker. Skala yttersta skalet av citronen. Häll allt på burk och låt dra. Skaka runt några gånger/dag och smaka av. Jag tror att mina stod två dygn.

Den här gången blev det på 5dl vodka, 5 dl socker, 5 citroner med skalet. Jag ska försöka få två av döttrarna i Spanien att ta med skolmogna citroner hem till mamma snart för det gör skillnad.

 

Kycklingarna är så underbara! Jag får sådan lust att föda upp fler, de är det sötaste som finns. Äter konstant gör de tyvärr så de kommer väl bli stora vilken sekund som helst men just nu njuter vi och maken som är djurens vän nummer ett lugnar dem på natten. Jag kallar honom i smyg för mannen som talar med kycklingar….schhhhhhh!

 

Gutår! En portion.

 

Edgar förklarar sin skräck för mig.

Söndagsmorgon – livet så här långt

En dotter flyttar hemifrån idag. Till Östermalm minsann….hon ska få blommor av mig. Skott av elefantöra, Mårbackapelargoner, ampellilja och citrontagetes. Lite sorgligt, jag hade velat att hon bodde in sig här innan hon lämnade boet men så är det, livet rullar på. Man får inte bestämma allt själv.

Jag visste ju att Sting fått Polarpriset men hade inte sett eller hört något från själva prisutdelningen. Igår i mitt så kallade flöde såg jag små klipp/bilder från det hela. Det tog mitt tillbaka. Det var som att äta en Madeleinekaka. Musik har en sådan effekt på mig. Jag lyssnade oerhört mycket på sting under många år men när barnen kom slutade jag nästan att lyssna på musik. Oklart varför, kanske för att jag valde att hela tiden vara tillgänglig och ogillar hörlurar så starkt av olika skäl.

I veckan fick jag en ny bil. Jag fick en instruktion i bilens olika funktioner, telefonens samtliga kontakter laddades ned på ett kick, fast jag egentligen inte ville. Tack och lov fanns ingen backvarnare (stressar ihjäl mig och jag är en ypperlig fickparkerare så det är veklingen en onödighet för mig). Han frågade vilka kanaler jag ville ställa in på radion….

-P1 sa jag, jag lyssnar bara på det (helt sant)

-Hur gammal är du frågade då mannen som jag antar var åtminstone 10 år äldre än jag.

-Jag är 85 sa jag då.

-Men….CD-spelare då? frågade jag.

-Nä, sånt finns inte längre, sa han men visade på USB uttaget och nån annan inport. Spotify går ju. Du har väl Spotify?

Jag lade huvudet på sned och log lite, han fattade, jag var 85 år. Av alla saker jag hade önskat av en ny bil var faktiskt en fungerande CD-spelare det jag hade önskat mig och just idag när jag sitter här och känner ett stort sug efter Sting, Prince, Annie Lennox, Björk, Sade, John Legend, Al Jarreau, Patti Austin, Mary J Blige, George Micael, Norah Jones, Eurythmics, Eva Dahlgren, Kaspers orkester och Mauros band…vad katten heter det. Då inser jag att jag inte KAN lyssna på lla mina skivor. För då tvingar jag resten av familjen att lyssna på dem. Och de är inte lika roade (fast det borde de vara). Jag har nämligen min egen CD-spelare i vardagsrummet, inte ens i köket där jag oftast befinner mig.

Bilen var mitt sista hopp men jag är säker på att man kan lösa detta…..jag måste ju för 17 kunna köpa en lös, mobil CD-spelare som går att koppla ihop med de moderna uttagen i min bil?!? Eller?

Morgonen startade som vanligt först för mig. Jag hann skriva detta innan alla barn var vakna. Jag hann plocka i och ur en diskmaskin, handdiska kastruller, plåtar och vinglas samt tvätta kylen, frysen och köksbänken OCH koka kaffe innan maken visade minsta livstecken (halv tio). Och den här morgonen börjar ändå bra tycker jag, hönsen kacklar (en gal) och det är så ljumt att jag skrev utomhus vid nya matplatsen, rent Franskt. Maken började dagen med ett telefonsamtal…till vem? I do not know, I do not care. Jag gör min grej nu. Jag nynnar på Trubbel helt enkelt.

För nu vill jag höra på min musik igen. Och jag vill INTE höra på några låtlistor som någon annan satt ihop. Jag vill höra plattorna i rätt ordning, först dia ett sedan sida två. Så som det var tänkt.

Det ser rörigt ut men det finns en plan. Nästa år eller kanske efter sommaren ska strukturen här vara klar och 2018 är året då allt händer.

Jag fick också en impuls att skriva en roman (det får jag minst en gång m dagen) som handlar om mitt liv fast lite i smyg. Lite som en memoar fast med något stråk av otäckt i. Så patetiskt, en 47-årig 6-barnsmamma som tänker att mina livserfarenheter skulle vara intressanta även om någon hackas i bitar på ett kirurgiskt sätt…..nja jag vet inte. Men man skriver ju mest för sin egen skull och jag har ett behov av att sammanfatta saker så trots att jag inte fyllt 50 har jag varit med om en hel del och som Babs sa häromdagen när min bil bolmade rök på Drottningholmsvägen….

-Tänk att allt händer dig!

För så känns det. Min mamma säger att det nog är så, gör man mycket saker så händer det en mycket saker. Men någon musik finns det inte tid för. Det står högt upp på dagordningen att återinföra musiken i mitt liv, radion har nu åkt ut delvis. Jag vägrar lyssna när jag kör, jag tänker istället. Så mycket roligare.

Igår kväll bad Edgar mig berätta ALLT om kroppen. Jag frågade vad jag skulle börja med…? Han svarade blixtsnabbt. -Pungkulorna! Därför hämtade jag boken jag fick på alla hjärtans 1997 när jag väntade mitt första barn.

Nu ska jag sätta söndagen i rullning. Jag vaknade i soffan med E. Maken sover i Es säng, Tylla endam i stora sängen och F i Tyllas…..en helt vanlig morgon i det Voltaireska huset, föreställ er natten.

Ibland blir livet så här….och inte som modedesigner i Paris.

TGIF!

Här är mina tre minsta, så olika personligheter. Illmariga, påhittiga och envisa var och en på sitt sätt. Tylla har just förälskat sig i en kanin jag sydde till Alva för tio år sedan drygt….matchar henne perfekt!

Under ett av Tyllas fylliga ben vaknade jag. Edgar låg på min vänstra arm så den var avdomnad. Det hade ju kunnat vara nog men katten låg över mina ben så det var inte helt lätt att ta sig ur sängen kan jag lova. Alla sov dock gott efteråt.

Vilken dag!! Jag pepprades med bilder dagen lång på mina två killar i sina finkläder. De hade skolavslutning idag som jag inte kunde närvara på. Men farfar, mormor och systern deras var där och förgyllde deras dag. Nästa år ska jag ta semester i juni tror jag för att hinna med allt.

Edgar var så taggad att han sov i skjortan och då var ju strykningen av den igår kväll ogjort arbete. Han valde pappans fluga och blev helnöjd.

Bröderna på skolgården imorse innan allt började. Edgar grät till en av sångerna berättade min mor, han tyckte det var så vackert…..

Ibland är barn som allra bäst på lite avstånd….

Men dagen rullade på fint, jag har hamnat på en glad VC och efter lunch fick jag en lite lapp från en ST-läkare i mitt fack. En liten påminnelse i all vänskaplighet om att även på en vårdcentral kan man behöva kunna akut omhändertagande. Först isade sig mitt blod, jag tänkte att jag kanske förbisett något och orsakat att någon dött efter att jag släppt iväg dem. Det är lite målet med min arbetsdag som läkare, att förhindra att mina patienter plötsligt dör….

Jag hade egentligen tänkt blogga om gårdagen och vår härliga lilla ”fest” på Åkeshovs slott men det kom liksom av sig där på Drottningholmsbron när bilen hotade att börja brinna. En mycket snäll joggande man kom med tips…en annan ropade att jag skulle stänga av motorn så den inte skulle börja brinna (honom upplyste jag med ett glatt leende att det var precis det första jag gjorde då motorn var överhettad och rök. Det andra jag gjorde var att linda in handen för att inte bränna mig när jag öppnade huven för att om möjligt kyla motorn (tänk att män så gärna delar med sig av sina klokheten till värnlösa kvinnor….som inte kan tänka själva…..#mansplaining). Jag ringde bärgare, sa att jag inte orkade vänta in dem utan lade nycklarna på ena däcket och så plockade min vän sjökaptenen upp mig. En snubbe kvaddade min triangel….Jag skriver om Åkeshov imorgon istället!

 

Detta hade jag också tänkt ge recept på, kommer efter helgen, Håll ut!

 

Jag kämpade mig igenom dagens sista timmar, ryggen….gjorde sig påmind och jag hade faktiskt rätt svårt att gå den långa vägen till parkeringen i villaområdet. Men det var ju ändå fredag, alla barnen var omhändertagna och mamma hade fixat mat. det fick ta den tid det tar tänkte jag. Därtill skulle min kompis Babs komma ut till oss för att hämta lite saker att sälja i sin butik…mitt gamla lager som nu bara nöter hyllorna.

Ser ni vätskespåren?

Detta är alltså efter den värsta rökutvecklingen….i rusningstrafiken på vägen där folk INTE har lust att vänta tålmodigt utan swishar förbi vääääldigt nära. It has gone to meet it´s maker är jag rädd…..Ingen ingefära i världen kan rädda detta!

 

Ganska avslappnad…..vad mer kan hända liksom?

Det var en ganska smidig färd hem i pappas gamla bil som luktar lite bränt gummi hela tiden (min på verkstad och i väntan på ny bil) han säger att den liksom är sådan (min make skämtar om att det är ett extra tillval…). När jag var bara några hundra meter från att lämna fastlandet och bege mig ut på min ö så började plötsligt bilen pipa hurtfriskt. En röd symbol lyste upp och jag tänkte att det nog var kylarlampan. Jag tittade på värmepanelen och jo, den stod rakt upp på H (som i HELL HOT). Några meter senare bolmade tjock rök ut från under motorhuven. Jag stannade bilen, satte på varningsblinkers. Tog fram triangeln och hasade mig ett tiotal meter bort för att sätta ut den. (som någon korkad kille sedan körde rakt över). Jag stöd lite avspänt lutad mot ett träd, ringde bäraren, lade upp bilder på Instagram och uppmanade vänner i Nockeby att komma med champagne till mig medan jag väntade. Teslor, Porschar, Land Rovers och en hel del ordinära bilar defilerade förbi pappas grand voyager anno 1997 som gått 46000 mil och jag kände att ja, det var väl bra att det inte skedde förra helgen i Västerås…..

Babs plockade upp mig, bäraren sa att jag kunde lämna bilen där den stod och jag åkte BMW suv hem. Ganska glassigt faktiskt. Ny bil….inte illa.

Vid en snabb titt kan man luras att tro att man faktiskt ska göra så här…..

Hemma var det lätt kaos (what else is new) halvnakna barn, en sågande make, oreda i köket och så en grannflicka ochkså utan underkläder som försökte åka rutchkana men fick lära sig lite om friktion.

Jag och B satt och vilade ett tag, jag behövde det. Sen gick vi ned för att välja saker till hennes butik på Gotland där hon ska rea ut mina kläder mm i sommar, ska ni mot Klintehamn och söderut, åk förbi henne i Fröjel, finaste butiken på södra Gotland, jag looooovar!

Så blev min fredag. Och jag lärde mig något nytt, B berättade att man kan laga en trasig kylare med malen ingefära. En hel burk behövs och det räcker nog bara till närmaste mack och mamma om du läser detta säg INTE detta till pappa för jag tycker Chryslern gjort sitt nu, men du kan ju ha en burk i din bil om olyckan skulle vara framme….!

Jag var lite orolig att jag skulle få höra att jag haft uhjälp ytterligare en av pappas minibussar (jag körde hans Peugeot också när den valde att självdö) men det finns spår och bildbevis på var kylaren gick sönder och att jag bara kom fyra meter till efter ungefär innan allt brakade samman.

Min riddare i vita springaren, stylish!

Att uppfostra en man – saker man kan lära sig på en spinnkurs

Före detta handelsbod nummer två. Notera sneda dörren, så charmigt!

Ni vet ju att jag gjorde en utflykt för ett tag sedan för att handla kycklingar. Då valde jag bort fika på McDonalds till förmån för Hallagården nära Lekhyttan. När jag kom in blev jag helt tagen av allt garn. Jag köpte på mig lite och snart har jag en långkofta i grått handspunnet garn. Men jag ville tillbaka och bokade in en spinnkurs med mina tre äldsta för att göra något roligt ihop och samtidigt ge dem en liten inblick i hur man gjorde garn förr. Vi tog in på B&B kvällen innan och jag sov som en stock.

Spartanskt men precis allt vad man behöver. Det man kan säga om tonåringarna är väl att en del klarar av livet i fält bättre än andra…jag sov väldigt tungt iallafall och vaknade utvilad.

 

Krullig ull

 

Jag hade en idé om att jag skulle lära mig att spinna med slända men det blev spinnrock. Jag testade för all del lite slända för allt eftersom timmarna gick dök det upp fler och fler kvinnor med ull som de skulle spinna. Vi var nog så många som 20 i samma rum vid ett tillfälle. En kvinna såg hur jag satt och slängde långa blickar på hennes slända och hon tittade frågande på mig och jag nickade, jag ville testa. det var SÅ svårt! Och jag ÄR ett kontrollfreak, måste veta exakt hur man gör innan jag testar vissa saker….iallafall om jag inte direkt fattar. Jag analyserar liksom processen och sen kan jag. Handspunnet blir slitstarkare än maskinspunnet och jag lovar er, vi hade alla de lenaste händer när vi var klara med dagen.

På radion igår tror jag att jag hörde om mikroplaster. Varje gång man tvättar ett plagg i syntetmaterial slits plast loss och hamnar i haven. Så kan vi inte ha det. Det var slitage från däck också visserligen men det kommer ju vara svårare att komma ifrån tror jag.

Sedan länge vägrar jag syntetmaterial, jag vill inte ha det på mig av flera skäl, varmt, luktar svett på ett trist sätt och just, varför gå klädd i PLAST? Fleece är speciellt avskyvärt tycker jag. Och jag VET att det är en återvunnen plast men jag liksom vägrar. Har aldrig köpt, kommer aldrig att göra.

Gunilla på Hallagården inledde kursen med att vi kommer gå till historien som plastålderns människor….så tråkigt att höra. säkert sant. Och så körde hon på. Endast svensk ull hos henne och det känns ju trevligt. Sen pratade hon om sina djur och bland annat Alpackor. Det var väldigt intressant. Hon berättade att alpackor inte lär sig någonting om man inte berömmer dem…..

Lägg en fotboll framför en alpacka och bara vänta. Förr eller senare (sannolikt mycket senare) kommer den sparka till bollen. Då ska man berämma väldeliga. Då fattar alpackan att den gjort något bra och kommer sparka till bollen igen…och igen och IGEN. Och så har man fått sig en fotbollsspelande alpacka. Förstår ni undertexten här….? Om ej, läs tidigare inlägg HÄR om min kamp med maken…..och sockorna.

Det är rena Bullerbyn här men full action.

Jag är nog mitt i en existentiell kris tänkte jag på vägen hem. Jag vill vara en bondmora på 1800-talet….eller jag vill ha internet för det är det bästa (och värsta) som finns men jag vill leva mer hållbart, naturligt och faktiskt tror jag att jag måste vara lite mer hantverklig. Ja, jag menar exakt det. Jag vill tillverka saker som jag behöver och jag googlade sländor, spinnrockar, träsvarvar och funderade på hur jag ska komma över päronträ att göra smörknivar av inatt när jag vaknade av att ligga på 30 cm säng….

Man blir liksom lite kär i dyra apparater även om man inte kan hantera dem helt bra.

Jaha, då var det dag då. Kardad alpackaull tror jag att det är.

Inte jättelätt men inget är lätt första gången påpekade Gunilla om och OM igen för mig. Tjejerna spann på, sytrådstunnt….jo, jo…

Jag hade stora svårigheter att få till den rätta knycken. Mycket berodde nog på stressen. Jag kämpade och kämpade men till slut sa kursledaren till mig att bara fortsätta trampa och så fick jag ett garnnystan och ett par stickor. Sen gick det bättre. Jag kan ärligt säga att vi var tysta väldigt mycket under lördagen, stor koncentration från allas sida trots att det hände mycket i ullstudion och folk strömmade in. På vägen hem i bilen somnade två av barnen och jag hade fullt sjå att inte somna själv. Jag fick lyssna på P1 för att hålla mig pigg. Jag  somnade vid åtta när jag lade Edgar och vaknade igen halv två och började genast googla runt efter svarvar, spinnrockar och annat……Nätet alltså, fantastiskt på så himla många sätt.

Gunilla hade lite trix för att få stressade småbarns- (och tonårs-) mammor att slappna av. Jag fick trampa med fötterna OCH sticka samtidigt. Och se då lossnade det lite. Jämnt och snyggt blev det, stickningen alltså. Jag borde sticka mer.

När man väl fått ett garn med två trådar ska man göra en härva av den. Om man tänker att jag faktiskt kan dra axelleder i led är det ganska intressant att detta kan vara en sådan utmaning.

Fanny kom igång fort på sin Ashford…..

Skorna av, för bästa kontroll och känsla. Men såklart turkosa metallicballerinor when spinning….;)

Här försöker Gunilla övertyga mig om att jag inte alls har tillverkat ett uselt garn….det gick rätt bra då men när jag tittar på det här hemma inser jag att det nog får fortsätta vara en rätt så snygg härva just och inget stickat. Kvaliteten ligger i uttrycket, inte själva garnet.

Hyffsat stolt och glad över vad jag har presterat iallafall. Den största vinsten var nästan ett dygn ihop med mina äldsta tre och att visa dem något nytt. Jag hoppas att de en gång i framtiden minns att man kan klippa ett får, tvätta dess ull, karda, spinna och sedan sticka sig ett par fantastiska strumpor som INTE sliter på naturen.

Fannys härva var väl den som tilltalade mig mest rent estetiskt. Men alla tjejerna var helt suveräna på att spinna jämnt och tunt.

På ovanvåningen kan man sitta ner för en fika eller enklare lunch.

Vi avslutade med lunchmacka och sen bar det av hemåt. Jag köpte med mig den underbara mandelkakan och syltkakor till de små.

 

Det står tomt…lite som Villavillerkulla, så synd, ett tomt hus. Det skulle jag vilja hyra/köpa/ha som kursgård i …..jag vet inte, vad som helst. Hur man andas genom vänster näsborre kanske?

Jag började googla sländor vid halv två inatt när jag vaknade. Men så slog det mig att man ju kan göra en rätt enkelt själv med en blompinne, en krok och en rund tyngd. Lådan är hittegods och jag tog den för knoppens skull. Jag tänkte ha den på hönshuset sedan. Här en liten knubbig hand som också gillade den.

 

På kurs med Kurt

Bunk bed. Den knarrade väldigt. Min säng var jätteskön, och tyst!

Jag fick med  mig alla tre tonåringarna till slut.  Tydligen lockade en kurs med mig i Lekhyttan mer än en konsert med Veronica Maggio!!! Wohooo liksom!

 

Ena dottern muttrade lite…hon ville inte ligga i våningssängen..

-Jag trodde att vi skulle bo på HOTELL….!?

Jag svarade inte. På vägen hit hade vi talat om preppers bland annat….så jag tänkte att det är bra att de lever lite spartanskt om så bara under ett dygn.

Vi roade oss med lite frågesport också….alla länder vi kunde i alfabetisk ordning. Väldigt underhållande. Sen huvudstäder…. ännu roligare! Jag sa -Madrid…..

-Va sa någon? Vad är det?

-Spaniens huvudstad! Döh!!!!

-Är ju Barcelona!

-NEJ! Det är MADRID!

Så dit går nästa resa med kidsen och Museo del Prado! Nån måtta får det ändå vara här!

 

Fönstret är öppet och djuren på gården för redan ett fasligt liv. Men inte otrevligt på något sätt.

Mer än åtta timmars sömn….bara en sådan sak. Snart ska jag väcka barnen och äta frukost i det gemensamma köket.

Vi kom fram strax innan 22. Svensk sommaridyll för hela slanten.

Nu kurs i att spinna ull, kan hända någon trott vi ska ha en halvdags spinningpass?????

Tjing!

Ladugårdar…varför älskar jag dem?

Ps. Om ni undrar över layouten här är den galen pga. Fick ej med datorn, bloggar från telefonen…Ds.

Min helg – Superduper extra allt

Fredagsfeeling! Jag satt en och en halv timme på bussen från sjukhuset till vårt lilla centrum. När jag hade handlat var jag så upplyft av vädret och annat att jag bestämde mig för att GÅ hem med kassarna. Rakryggad och ganska avklädd (skjortan rök efter bara några minuteras promenad när svetten lackade. Jag kände mig lika stark som när jag var ung och värken från dagen innan var nästan helt borta.

Nu har helgen gått och tack och lov är det kort vecka framför oss. Jag tänker att tre dagar är precis vad man orkar arbeta innan man måste vara ledig en dag, speciellt i det här vädret! Jag kom hem glad i hågen, massor med positiva besked på bussfärden och sen väntade middag med två av de större barnen, Edgar sov hos mina föräldrar och maken byggde på altanen med bästa vännen.

Jag handlade vin på vägen hem, sådant är lite exotiskt för mig, jag är mycket sällan på Systembolaget. Men när jag är där är det allvar. Jag hade utlovat vin i både rött och vitt och då makens vän inte gillar behövdes öl också. Champagne var också påkallat. Jag köpte ett säkert kort, Spring Valley en ekig och lite smörig Chardonnay från USA som jag tjatar om. PET (dvs lätt att bära) och sen returburk! 69kr, ett FYND som Frithioffson skulle säga, fem solar! Sen var jag lite inställd på Rawsons retreat….meeeeen då föll ögat på en flaska som hette HOPE. Väldigt snygg etikett, under 80kr så jag slog till. Vid bubblat bad jag om tips för det är fruktansvärt svårt att välja på utseende där. Men det blev ett sydafrikanskt som var väldigt bra. minns ej pris men väl värt! Två Carlsberg fick följa med hem också.

Så här ser flaskorna ut. Men det vita blev en present istället.

En sån här är jag så sugen på. provkörde ihop med en vän som just skaffat den vita med rött tak på söndagen. Älskar!!!!!

Tänk er! Prussisk ordnung…..min man var inte imponerad….men jag, jag gick nästan ned i spagat. Tänk er den här personens garderob!!!!

När jag kom hem mötte T i dubbelshorts. Hon älskar rosetter och ville visa. Notera strumpvalet också. Lonely socka ftw!

Man tänker: Vi bygger en trall för att slippa gruset. Barn tänker: Åh, grus, det vill jag bo i. Pussel är det hon sysslar med, hela tiden.

Ser ni fjärilen? Jag satte kanske 20 lökar här i höstas men bara en kom upp hel. övriga är naggade av rådjuren. Rävar och rådjur….

Växer så det knakar gör det. jag behöver mer jord, ständigt.

Mina föräldrar hade lovat ta lille bondpojken över natten för att jag skulle få en hel natts sömn så jag hade helt oväntat lite tid för mig själv på lördagsmorgonen. Tylla lade sig så sent så hon sov till halv tio men Frank och jag var vakna. Han ville cykla och stod med cykeln framför mig och balanserade på trallkanten. Jag hade precis gjort klar allt och insåg att NU kan jag måla tånaglarna. Det var säkert tre månader sedan sist, minst. Så då gjorde jag det. Men hela tiden störde mig Frank med cykeln och tjat om att vilja åka hem till sin kompis. Jag bad honom sluta balansera precis där jag satt och sa att han fick vänta lite för han skulle på kalas och man kan inte besöka folk tidigt på lördagar. Just när jag målat klart och satt mig tillrätta vinglar pojken till och kör över min vänstra stortå. Jag kommer ha ett däckavtryck där de närmaste två månaderna åtminstone. Vad är oddsen???

Såååå chict.

Lördagen innebar Spring fair på IES. Det är alltid roligt och vi mötte upp med en massa vänner och resten av min familj inklusive mina föräldrar. Frank och maken stannade hemma för kalas och altanbygge. Jag klättrade för första gången på minst 25 år och hör och häpna jag ända upp till taken, smidigt och fint och sen ”repellerade” jag ner blixtsnabbt. Jag hörde på radion för ett tag sedan om klättring och hur bra det är för en på ALLA sätt…kanske jag ska klättra!?! Kanske med dig Anna????

Jag stod parkerad vid sidan av denna på lördagen. När jag stängde dörren rasslade rosten ned på asfalten. Men en bil som är 20 år och har gått 46000 mil är ju inte direkt en skitbil….

Pusselfrukost. Tylla älskar sitt julklappspussel. jag tog fram det nu för kring jul blir allt bara trasigt. Nu sitter hon hela tiden och spontansjunger och pusslar. En pusselbit lyckades ramla under gallret i trallen men jag och min vän med den fina bilen som kan klättra och delar mitt namn, vi lyckades fånga upp den med stekpincett, slev och trägaffel. Vilket samarbete. Medan vi höll på lyckades Edgar tappa ett samlarkort också…men vi fick upp allt!

 

På lördagens eftermiddag åkte Frank iväg till en kompis i närheten. Efter en stund kom han tillbaka och frågade om han fick bada där. Det var 25 grader i poolen. Och såklart fick han det. Men jag var lite orolig för det var ju ett tag sedan han simmade och han var inte helt säker då. Men jag fick lugnande besked från familjen. Allt var lugnt och vi kanske ville komma allihopa? Omedelbart började jag packa. edgar hade surat för att han inte fick följa med och nu hade vi chansen. men badgrejerna…..oooo det var ett tag sedan jag såg allt. Men jag har en stor plastlåda i källaren där jag kastar ner allt badrelaterat så på under 10 minuter hade jag packat min franska bastväska och då var det vara makens badbrallor som saknades. Han hade ingen aaaaaning om var de var. men jag tittade i hans GARDEROB och vet ni vad, DÄR hade jag lagt dem….Maken stannade och byggde och jag gick med presentvin upp till ”grannarna”.

Fullt kaos utbröt när alla var i plurret och det tog inte lång stund innan jag fick hoppa i och livrädda Tylla som fått en knuff och tappat greppet lite om badringen. Så då var årets första dopp avklarat! Det är ändå ganska märkligt att jag i en millisekund tvekar för jag HATAR att hoppa i vatten även om det är 25 grader, jag är en 29-graderstjej. Jag klarar liksom inte kallvatten.

Syskonen springer ikapp upp till grannarna med den uppvärmda poolen.

Vi stannade på idag och kom hem sent, verkligt trevligt med grannar! Glad att jag inte har pool och studsmatta dock. Om några år vill jag ha pool men som det är nu skulle jag nog gå under av all oro för vad som skulle kunna hända.

Förra årets badring satt som en smäck. Hon älskar just nu Frost.

Söndagen ägnades åt bygget. Barnen delades upp till olika grannar hit och dit och kom sedan tillbaka med sina vänner. Jag handlade pinnglass och åkte ner för att lura av mig Edgar som bråkade med oss och få en joyride i As fina nya cab. Jag vill ha en sådan sen, jag måste ha lite vind i håret känner jag.

Joint venture. Maken och jag kunde plötsligt samarbeta kring bygget när alla barn var med sina vänner och är inte detta rent magiskt bra?

En riktig red neck alltså!

Maken sade att om han skulle gifta sig med en maskin så det denna. Grannen lånade ut sin för att kapa alla ändar. Makita, samma märke som makens prylar.

Jag har ju ansvar för hönsen och idag välte vi hönsgården för att göra den inbrottssäker (rävhelvetet) Jag spikade fast hönsnät under och grävde sedan ned det (typ hällde jord över). Nu kan de gå ute säkert under dagarna, det blir för varmt för dem att vara inne i huset nu.

Jag har försummat mina plantor men idag fick vi äntligen ihop det lilla billiga växthuset. Jula 149 kronor. Inte helt asfult ihop med resten.

Återvinningsstationen hann jag också med. Kan vi inte ta bort dem? Allvarligt! Folk verkar inte förstå detta med sopsortering och jag åker hellre till tippen och gör det eller sorterar i olikfärgade påsar hemma för detta är inte smart helt enkelt. Så skräpigt och äckligt.

God natt säger jag och Tylla, hon kom just in till vår säng. Det är hennes rutin just nu. Gosigt på ett sätt och galet jobbigt på ett annat. Hon fick helsaneras innan läggning hon hade alla tänkbara saker kletade i sitt lilla runda fejs.

 

 

Bitterfitta 3

Jag hörde av min mor något om nån bok som hette Biterfittan…..av det hon berättade lät det som om det kunde varit jag som skrev den. Själv bollar jag olika namn på böcker här inför framtiden….en lite härlig sysselsättning även om klockan inte ens är sju och jag vet att jag har hur mycket arbete som helt framför mig idag, att maken nog kommer vilja arbetea ”ostört” med trallen och att jag sedan ska vidare för jourrapport till klockan 18 och inte kommer kunna vara säker på att sova något under kommande natt.

Jag skulle ha önskat två saker här hemma. Dels att köket som jag lade ned över en timme på att göra snyggt och rent i onsdags kväll inte var belamrat med saker som maken glömde på torsdag morgon där. Detta inkluderar det enda smör vi hade, dagen innan var det två liter mjölk som glömdes. På frågan om det var mitt jobb att plocka undan efter hans frukost EFTER att jag åkt till jobbet tio i sju svarade han att han gjorde yoghurt. Det hade kunnat vara roligt om det varit en engångsföreteelse. Det andra jag önskar är att inte bara jag störde mig på stöket, det hade känts lättare att bära då.

Det står inte bara smör framme och annat, även sista ostresten stor kvar men det irriterar mig bara av städskäl för det var så lite att det knappast var värt att spara men någonstans retar det mig att han inte är sparsam med mat/bryr sig/kommer ihåg så enkla saker….sen hittade jag en strumpa bakom sovrumsgardinen igår kväll….varför liksom? Jag skulle vilja ha en kamera på honom som filmar hans rörelser…..bara för att se hur det går till när man rör till det, så att jag kanske någon gång kan förstå honom och sluta irritera mig på detta. Jag har EJ för avsikt att styra upp efter hnom, den här röran kommer få vara som den är. Jag är nattjour och det är jag som tvingas upp först. Någon rätvisa måste det finnas i världen. Och nu…..ska jag åka och handla mjölk och smör så vi kan äta frukost snart.

God morgon!

Dagens sanning

Jag har inget att slötitta på längre. För streaming är nu olaglig. Det innebär, ingen Modern Family, det enda jag och maken ser ihop, Ingen Elementary som vi ibland ser ihop och Svtplay sänder bara två saker som intresserar mig Line of Duty och Endeavour där jag sett alla avsnitt och sen finns inget mer intressant där. Netflix…..ja hur länge kan man behöva vänta på nästa avsnitt av DS? Eller Sherlock? Totalt meningslöst faktiskt. Jag hatar att se skräp, har för lite tid för sådant, jag blir bara irriterad av dåligt tv/film. Jag såg om Alla presidentens män, så bra. Men annars bara skit faktiskt. Den där Handsome….är det inte lite övertydligt att brickan är upp och ned? Liiiite…?

Nä, det gick inte att somna. Inte ens till en Netflixfilm i den lägre skolan. Det var faktiskt lite i desperation som jag satte igång den rullen eller om det var en serie. Handsome tror jag den heter. Jag försökte få maken att se också för jag fnissade tre gånger på 14 minuter och det brukar betyda att maken kan gilla. Men klockan blev för mycket och kanske det var därför jag fnissade? Maken vände sig om för att sova, Edgar kom in i vårt rum och ja, där dog liksom sömnen. Huvudvärken var också ett faktum så jag bestämde mig rätt snart för att istället för att få en jäktig morgon, ta hand om det där förskolefixet som behövde göras….att skriva en helgberättelse om vad Trulle varit med om.

Maken får mycket beröm för sin insats, jag fick psykbryt och åkte till Rusta. Det var meningen att åka till Jula men vi började på Rusta och se det var bra. Vi hittade en liten fågel som Edgar älskade, den där galna konturen, ett cykellås till Frank och jag fick någon typ av växthus till mina to,ater som snart tagit över hela vårt hem. Det var rätt livsfarligt ett tag när maken lade bärlinor vid entrén för barnen sprang in och ut och jag såg öppna underbensfrakturer och disponerade knän över hela linjen. Vi drog helt enkelt.

Tyvärr fick han inte uppleva så mycket. Eller, JO, det fick han men inget man vill dela med sig av till ALLA på förskolan och deras föräldrar. Han var ganska mycket naken, det var Tylla också trots snålblåst. Han fick tvättas, borsta tänderna och blev biten av en höna. Nu sover han ihop med tylls och en kvinnlig kentaur i lila och rosa hår…..

Jag försökte skriva ut berättelsen med bilder också för att sedan klistra in med glitterlimstift i den bok som medföljde ”Trulleväskan” (som i skrivande stund ej kan återfinnas. Kaos kommer säkert utbryta under morgondagen då jag minns detta. Nu kan jag inte tända upp hela huset bara för att leta reda på den. Jag kan leta en hel del i det ljus som grannen nedanför bjuder på men inte i barnens två sovrum där den antagligen ligger gömd. Jag skulle väl sätta mina pengar på att det är den där lille Edgar som varit framme igen. Han gillar ju saker som inte är hans. ordningsmakten kommer kopplas in under morgondagen.

Så här sitter jag nu och skriver i köket. En Naproxen och en Alvedon forte senare. Jag sköljer ned det med iskall Coca-Cola och jag vet, asdåligt för ALLT men det skiner jag i. Jag har ont, jag har inga diklofenak och vad gör man???

Jag känner ett väldigt tydligt behov av PENGAR. Vi bygger veranda/entré/altan och det är maken som är slav. Jag tar hand om allt annat (hence huvudvärk). Jag har en bil som antingen bara behöver en dyr service (bara att felkolla kostade 1000 kr och tog 30 sek) men jag har inga stålar för det nu. (altanen sväljer allt och kvarskatten. Hur är det möjligt att vi ska behöva MER skatt? Jag fattar faktiskt inte det. Vi tjänar ju inte ens 53000 kronor IHOP? Och förra året betalade vi så himla mycket skatt att vi fick låna pengar….För att vi sålt ett hus och köpt ett dyrare….jag ska inte gnälla om det. En del bor på gatan men det jobb jag gör suger verkligen musten ur mig och makens är inte heller någon direkt barnlek.

Men, jag tänker att det kanske vänder……och biter ihop. Och är väldigt avundsjuk på A som nyss köpt min DRÖMBIL! En liten Fiat 500 cab. Jag älskar den bilen och hade jag orkat (dvs inte somnat vid åtta när jag lade Tylla, Trulle och Kentauren) hade jag gjort som vi planerat, slunkit ner till henne för att provköra den. Den var inte så dyr och jag började räkna lite på vad service, försäkring och bensin till min Chrysler kostar….och kanske det ÄR en bättre idé att ge bort den och ta ett smslån?

Jag skulle också behöva en färgskrivare. En som håller mer än ett år. Vi hade en men den dog rätt snabbt och så hade vi inte råd med en ny utan köpte minsta möjliga vita som ju bara har svart som alternativ. Det förbannade jag idag.

Kvaliteten på bilderna jag skriver ut är väl mer än tveksam…..

Nu jamade katten så livligt utanför så henne fick jag släppa in också. Det betyder att jag i värsta fall kommer sova med två barn och en katt på mig om jag väl somnar…..

Här sitter jag i mörkret och ensamheten. Innan jag hann skriva klart bildtexterna vaknade Tylla och tågade in till min säng. Kanske jag ska testa att sova med kentauren?

Jag känner att jag behöver se Lost in translation igen. På den positiva sidan finns att Macron vann men det ska man tydligen inte heller glädjas åt för han har inte en lätt väg framför sig. Vem har det undrar jag? Paris Hilton? Eller? Det har varit tyst om henne ett tag, vad har hänt? Har hon fått småbarn? Eller knarkar hon….eller kanske det bara är jag som missar allt skvaller numera och inte uppdateras via frissan? Jag hörde på radion att man kanske lever längre om man har roligt…..no shit!?!

Smoke and a pancake?

 

 

Ordna middag

På grund av alla smutsiga små fingrar här hemma har jag börjat fundera på tapet. Jag vat att det inte blir renare av det man kanske jag slipper se eländet ändå? Här en från Marimekko som jag gillar.

Att arbeta under tidspress är inte längre min grej. Tidigare kunde jag ha ett schema för dagen deä minst fem saker var inbokade och jag höll tiden, missade aldrig något. Nu efter att jag varit ”trött” finner jag att jag blir stressad av att ha EN tid att passa. Och som det varit senaste veckorna har den saken varit lämning av barn på skolan 8,15.  Om man ska komma till skolan i tid måsta allt vara klar senaste 7.45 och allra senaste 7.50 annars skäms jag så förtvivlat på skolan. Tylla har ju ingen tid att passa riktigt så hon får lämnas sist.

Detta ihop med ljudkänslighet är väl det som jag tycker är mina restsymptom. Och det jag jobbar med. Dels vet jag att jag måste parera lämningen, uppvaknandet genom att gå upp i tid, försöka förbereda kvällen innan (kläder, packade väskor etc.) och ljudet skruvas hela tiden ned på div elektroniska manicker samt de som för oljud får går in på sina rum.

Den här i hallen kanske? Måste bara kolla måtten…

Eller den här kanske?

Men igår lyckades jag få ihop en middag med 15 personer utan att möta upp dem i hallen i blött hår iklädd handduk, det var första gången på mycket länge. Allt gick i lås utöver att induktionshällen spårade ur pga av överkokning tidigare på dagen och barnen fick ingen pasta. Tur att jag hade så mycket annan mat och att barnen verkade gilla den.

Jag är ju väldigt svag för blommigt trots allt och den här känns inte så söt ändå. Vi får se när jag vågar prata med maken om detta….

Jag lär mig så smått att lägga ribban på en lagom nivå, förbereda noga och veta mina begränsningar. Det blev jättetrevligt och jag var inte sönderstressad. Nu kommer en lång helg, det är både bra och dåligt. Tidspessen minskar, ljudvolymen går upp…

Så här blev dukningen iallafall. Idel svenskt, danskt och finskt men sedan medelhavs-iransk mat och tyskt vin och öl. Mina egna servetter såklart! Mamma och maken hånade mig lite, min vurm för ”fynd” på blocket i fråga om Signe Persson Melin – besticken osv….Men det är en härlig känsla att äta med dem och jag är glad att jag kom över första två gafflarna för 5 kronor styck även om övriga kostade närmare 100/styck.

 

Nu ska jag dricka mitt kaffe i sängen. Maken gick upp, fixade och kom sedan tillbaka till sängen, vi är olika på SÅ MÅNGA SÄTT!