Bloggar lite hit och dit.

 

Jag gillar inte hösts så särskilt men med åren har jag kommit att uppskatta vissnande växter. Både igår och idag såg jag så fina blomställningar och fått en enorm lust att fota dem. Med makens telefon blev det ännu finare. Detta är nog till och med ett ogräs….jag ska se till att inte rensa bort det!

Tylla och jag var på baletten idag. Ingen kom med för att fika så för att inte sitta helt sysslolös och störas av andras tjatter om tennis, ridning, fantastiska restauranger i NY, resorts på Bali och höra på medföljande barns iPads tog jag med….en stickning! Det var jättelänge sedan jag stickade och jag har på min lista att ändra lite stickade plagg men tiden räckte inte på morgonen för att jag skulle få ihop det utan jag bara snappade åt mig en gammal stickning som aldrig blivit klar och ett par skära stickor i en storlek jag trodde skulle passa. Det fick bli början på en sjal tänkte jag. Och det blev det.

 

Tylla fikar, jag stickar.

Plötsligt helt ur det blå hade hon dragit på sig en overall och packat väskan full med böcker för att gå ut(?). Ibland kan hon minsann den lilla damen…Rimliga skor för vädret också, det var nästan så jag tappade andan.

 

Tylla har pratat lite om öronvärmare, sådana som jag aldrig fick på 80-talet…hon önskar sig sådana. När vi skulle gå var det två i hennes balettklass som satte på sig sina. En hade rosa den andra vita….jag frågade varifrån och höll i mig. Vi är ju ändå på Östermalm….-HM sa han glatt och gjorde sig omaket att lyfta på ena ”luren” för att dubbelkolla. Åh, HM, det var inte igår precis. Jag har helt slutat handla där faktiskt. Men nu kanske….Tylla ville ha svarta. Bra, tål smuts bättre tänkte jag.

-Jag vill ha dem NU! Sa hon bestämt.

-Nej men vi kan väl önska oss av tomten?

-Jag tror inte han håller med…sa hon buttert.

-Jo, det tror jag. Man kan ju iallafall önska!

-Hrmpf (eller egentligen illvrål och tårar men det är så jobbiga känslor kopplat till det så jag ljög lite).

På väg hem pussade vi på äldsta barnen som bor nära balettstudion. Hon har så fint hemma och jag gläds åt mina gamla saker som hon arrangerat så fint, presenter och blommor jag köpt åt henne. Jag passade också på att hämta hem min Pia Wallénkappa i grönt ylle som hon haft senaste åren. Jag har nu knappt några ytterkläder kvar här hemma. Jag bad Tylla berätta om vad hon önskade sig i julklapp ”blink blink”. Återigen berättade hon att hon inte trodde att hon och tomten var överens gällande öronvärmare. Men F höll med mig och sa:

-Tomten gillar att man är varm, jag tror att han kommer tycka det är en bra present!

Tylla var fortfarande skeptisk. Sen såg hon ett guldnagellack från…..HM och så var saken ur världen. Så F, du vet vad som förväntas av dig!

Assnygga skor har hon dottern. Och de passade! Jag fick löfte om att få låna vid tillfälle, det tänker jag insistera på!

Vi tog vägen förbi NK, det kändes som om julen var på gång och jag ville kika på eventuell skyltning. Nej. Den var inte på plats. Men fina draperade gardiner i turkost täckte alla fönster…snart så.

-Åh så vackert allt är utbrast Tylla. Tomten gör så fint!

-Ja han är verkligen duktig, höll jag med. För det är väldigt fint med ljusen lindade runt träden.

-Tror du det är människor som hjälper honom? frågade Tylla.

-Ja kanske, eller nissarna….

-Jag vill hjälpa tomten att göra vackert.

-Bra sa jag, du kan börja med att plocka upp hemma….(tänk att jag inte kan låta bli!!!).

Det blev några solstrålar förre helgen. Då tog jag denna bild med makens telefon. Det är mycket som står framme fortfarande och ska samlas ihop inför vintern.

Vi fortsatte hemåt och vi tittade på alla ljusslingor som sätts upp nu. När vi kom hem började jag arbeta i trädgården. Jag har ju reaköpt en hel del växter som behövde komma i jorden och nu blev det av. All bokashikompost gick åt, lite toppdress och en del fick åka rakt ned i gräsmattan över vintern. Nästa år blir det nya tag!

Två amerikanska blånar finns här. Jag gillar till och med den turkosa plastkrukan!

Sen kollade jag in en auktion jag sögs in i igår…..lite T-stolar, ett Kaipiainenfat, ett Malmstenskåp, fåfängt nog ett hängsmycke och sen….6 champagneglas. Fan vet vad som händer om jag vinner. Jag budade lite i smyg…för jag måste smyga. Korkat att skriva det här men jag tror inte jag vinner, det är sådana saker som kommer dra iväg (tack och lov!). Det började med en diamantklocka förra veckan…jag tipsade maken om den. Undrans vad den slutligen gick för. Jag kan ju inte ens ha klockor i min ”line of business”.

Nu ska jag dricka glögg och ta hand om hyacinterna jag satt i glas och jord för jättelänge sedan. Ska bara kolla hur man gör. Kanske det är för tidigt?

Den där katten alltså. Han är så attans söt!

Han vill vara med överallt. Simba, Rutger, Greta, Chanel, Eldkycklingen, Louise och Goldie bor här med oss nu. Pingu har gått vidare till de sälla jaktmarkerna tyvärr. Det var något fel på den tuppen. Han var inte snäll. Så nu har jag varit med och nackat en tupp. Det hade jag aldrig trott att jag kunde tåla. Men ska man ha djur måste man lära sig sådant med.

 

Nu jular jag vidare!

A

Sist på bollen

Den här lilla alltså, så rolig! Full hajbadsmundering på och i den söta lilla bikinin jag köpte på rean för 30 kronor.

Jag har ett stökproblem som ni vet. Och det verkar vara vanligt. Kampen är ojämn och jag har försökt olika sätt att nå organisatorisk framgång men misslyckas hela tiden. Jag har fått lite tips och insikter under dessa år och jag tänkte länge att frihet under ansvar, morötter vid mållinjen och glada tillrop var svaret och lösningen. Men nej. Ingen verkar tycka att det finns något positivt med en lugn och harmonisk mamma/fru, ordning på sina saker och rena hörn. Och jag har märkt att det är ÄNNU mer frustrerande att bara släppa taget för jag mår verkligen inte bra av att ha totalt kaos i hemmet, i bilarna och ingen tidsplanering. MEN, nu är det skoluppstart, hösten kommer, jag ska gå två kurser under hösten, bytte just arbetsplats igen, maken har fått ett chefsvik. och det är val inom en månad så jag tänker…..jag SKITER I ALLT!

Så, nu var det sagt. Jag plockar INTE ett smack, jag planerar INGEN mat. Jag tar bara ansvar för min egen person, MINA (och barnens kläder) och ska försöka inte missa viktiga saker i skolan och för barnen (för de kan inte organisera sig själva. Hur makens sängbord ser ut och hur länge de skitiga strumporna från igår ligger där vid hans säng tänker jag inte hålla reda på. Detta är ett SISTA försök att bli fri från den sädångest jag har sen måste jag sätta mig ned igen med maken och förklara fördelarna med ordning och reda, jämnt fördelar hem- och familjeansvar och det mina vänner ska ske under ordnade former. Och jag har för avsikt att nedteckna det han lovar på ett papper lika viktigt som Magna carta. Jag kan mycket väl tänka mig att det ska undertecknas i blod. Why not? Det är lite mitt hjärteblod som sipprar här….

Jag tänker att jag ska drämma till med vetenskap inhämtad från arbetsmiljöverkets hemsida, psykologins värld och annat jag snappat upp senaste åren. Den korta sammanfattningen är:

Man har högre trivsel och prestation i en estetiskt tilltalande miljö.

Om man har ordning på sina saker sparar man i genomsnitt 4-6h per vecka när man slipper leta efter bortkomna saker.

Jämnare arbetsbelastning ger färre sjukdagar hos småbarnsmammor (och det gör att maken blir ”gladare”)….tänk själva vad det kan ge för resultat.

Barnen kommer automatiskt lära sig hur man sköter ett hushålls och många stressmoment i letandet efter älskade saker tas bort..

Jag skulle vilja lägga till att rena hem är bättre än smutsiga men tyvärr verkar det inte vara så…lort gör en faktiskt lite mer motståndskraftig mot infektioner och allergier utvecklas inte lika lätt….men det skiter jag i för detta uppvägs inte av stressen i att gå omkring i oreda. För MIG alltså…..andra verkar ha noll problem med skräp och kladdiga väggar, NOLL!

Växthusdemontering i värmebölja med tre vilda barn.

Vi försökte så gott det gick att dokumentera hur allt satt ihop m.h.a kameran…

Men en sak, eller två faktiskt ska vi försöka fixa rätt snart och det är dels växthuset och dels min garderob. Växthuset köpte vi på en annons från Blocket. Det är 4,75 kvadratmeter och säkert 40 år gammalt. Ett Juliana med många saknade rutor men kostade i gengäld bara 550kr. När vi stod där och slet höll både jag eller kanske mest JAG på att ge upp. Barnen blev helt vilda och sprang omkring på tomten och de angränsande. Det hade ju varit OK om vi känt till terrängen men de kom plötsligt bärande på okända katter, hundar rusade skällande mot dem och var och varannan minut kom F med andan i halsen och sa att något av syskonen kommit bort…mycket stressande. Vi hade ju ingen aning om hur man demonterar ett växthus heller så bara det tog ju en ansenlig tid att försöka lista ut.

Till slut bestämde jag mig för att bara skruva lös allt jag såg som var över mitt huvud (jag tänkte att nicken nog låste hela alltet) och se då började det hända något. En tanke om att mixtra med glas ovan huvudet kanske inte var det säkraste man kunde göra en svettig eftermiddag i stressat läge for genom skallen men va fan gör man….? Vi gav emellertid ej upp utan fortsatte metodiskt att plocka ned eländet och mer än en gång tänkte jag att VI borde fått de 550 kronorna för att göra detta fyratimmarsjobb åt de unga par som uppenbarligen inte förstod det fantastiska med att att ha ett växthus ihopmonterat på en perfekt plats på villatomten. Ägaren verkade mycket förvånad när jag påpekade att salvian som stöd där var mycket fin och borde flyttas för att få lite bättre livsvillkor…Maken tror att vi beredde plats för en pool med våra gemensamma ansträngningar. En pool med mycket kottar och löv i i så fall….

16-åringen (snart 17) befinner sig på Way out west och hörs ej av…igår blev jag lite orolig. HEEEELT i onödan tydligen. Gläder mig åt ordet därav men tänker att att jag hade valt en annan formulering…men avstod från att kommentera detta. Som ett led i att inte såga saker utan fokusera på ljuspunkterna! Men OM du läser detta A så skulle jag ha skrivit: Kära mamma, du behöver ej oroa dig. Är på festival, därav sent svar….eller; Är på festival kära mamma, oroa dig inte. Har så roligt med mina vänner därav sent svar…eller; Mamma, oroa dig ej jag är så upptagen av att lyssna på bra musik på lagom ljudnivå. Vi skrattar och danser (drog- och spritfritt såklart) därav sparsamma svar via sms….Fattar ni!?! Jag vill ha henne HÄR, för mig själv, inte drällandes runt bland en massa ungdomar hur som helst. VAD SOM HELST KAN HÄNDA! AAAAAIIIIIIIIIIIII!!!!!!

Nåväl. Jag underskattade arbetet betydligt, jag trodde det skulle gå på under halva tiden och nu måste vi snabbt få upp det för att ens minnas hur det såg ut när det stod uppe.

Sen min garderob. Maken ”ropade in” tre garderober med spegelglas gratis från FB och dessa ersatte han glatt sin asdyra Elfa-modul med. De delarna låg sedan spridda lite runt omkring i huset men efter skarpa ord från mig bor de nu åtminstone på ETT plan av huset och ligger inte under vår gyrofocus iallafall…..

Vad som hände var då att MIN del av garderoben, den billiga IKEAdelen blev lite för bred och flyttades ut….med sitt fulla djup och nu står FRAMFÖR alltihopa och svajar då det är ca 2,4m högt! Mattan blev hopklämd och jag vågar nu nästan inte dra ut en trådback av rädsla för att jag ska få allt över mig…..och SÅ kan vi inte ha det mer än två månader….eller tre? Jag blir galen varje gång jag ska ta ett par trosor faktiskt. Hur kan han tycka att detta är OK? Jag släpper det nu för jag tror inte jag kommer någon vart i min analys av hans tankesätt kring detta och det kanske faktiskt är MITT fel att det blev så här…..eller….jag sa ju ja till spegelgarderoberna…och var motståndare till att köpa mer Elfadelar (för de är så satans dyra) och tyckte vi kunde platsbygga med det spillmaterial vi redan hade. Miljösmart som jag är. Slutresultatet vågar jag inte ens fota, ni skulle ändå tro att jag photoshoppat in en trådbackspelare centralt i sovrummet bara för att hänga ut karln. Ingen gör så nämligen, det är jag helt säker på.

Eller, är det bara JAG som har det så här? Eller VI? Jag fattar inte hur jag kan irritera mig så mycket på saker som maken inte ens märker av…det är jag som äger problemet således. Jag vet egentligen inte ens vad som irriterar honom helt ärligt….jo, att inte få sova på morgonen eller ostört…..något jag inte heller gillar men accepterar som något oundvikligt och därmed väljer att avstå från att irritera mig på för annars blir det så jobbigt att typ leva, arbeta och ha barn.

Slut nu. Jag ska ta hand om tre små barn. Maken arbetar hela helgen….jag hatar det. Jag hatar att han nu ska arbeta sju dagar i sträck, att jag ska ombesörja markservice och trots att jag inte borde tvätta, städa och gno kommer göra det för jag bli galen av att snubbla runt här och INTE göra det. men jag tar min och barnens röra. Hans grejer ska få vila på golvet, i tvättkorgen, under sängen osv. Jag ska vara sist på bollen där. Hands off liksom så får vi se hur det blir när han upptäcker att det inte finns en enda ren kalsong här hemma…..

Fick denna men kunde inte svara direkt då barnen tar min telefon. Jag är en ivrig förespråkare av ”fast lina” för så fort jag kommer hem är min enda kontakt med yttervärlden via datorn. Barnen ser på film, spelar spel eller annat med min telefon och trycker snabbt bort inkommande samtal eller i värsta fall svarar utan att ge sig till känna och så hör alla som ringer vad som sägs här hemma…vi är lätta att spionera på….

Ultimate upgrader

DIY kopparputs, gamla fina bilar, nya utan någon som helst känsla, saker jag vill kunna, annat jag vill glömma och sen en släng av hur fan ska man nå sina mål utan att marknadsföras?

Självrannsakan. Jag ser Billions på HBO. Jag såg den tidigare på Svtplay men nu…vidgat spannet för vad jag tittar på.

Inbillar mig att jag är karaktärsfast men känner att jag sympatiserar med skurkar…det är tveklöst fel. Så jag skäms.

När jag ser Billions mår jag samtidigt illa som jag gillar spänningen. Girighet, i vilken form den än kommer, är äcklig. Jag känner ibland att jag är girig på saker, upplevelser och det vill jag inte erkänna inför mig själv. Inget är gratis. Pengar. Det är svaret på allt tyvärr. Även när det kommer till avgörande saker. Det är kanske inte så tydligt i vårt land där vi betalar skatt och ”delar” ansvar…men bara en sådan sak som liv har ett pris.

När jag ser på Firefox förslag på sidor att besöka blir jag bestört. Porsche….? Vill jag verkligen ha en sådan? Kommer jag någonsin…..och kan jag tänka mig att göra för att få den?

Jag tröstar mig med att överst av sökningarna jag gjort finns hur man gör egen kopparputs. Jag följde inte receptet ”I swinged it”. Västerbottensåpa, citronsaft, varmt vatten och lite diskmedel. Fast själva tricket var att låta maken gnugga, jag hade det inte i mig för tillfället.

Trött. Outsägligt trött. Min enda önskan just nu, barn som inte bråkar och är harmoniska. Skit i Porschen, jag skiter i alternativet inom räckhåll…..en Skoda, hur många pris den än fått. Jag vill andas frisk luft och nattens regn (hur blöta mina utemöbler än är) ger lite hopp. För jag visste om det, längst inne kände jag att inatt skulle det regna. Och jävlar vad det regnade.

En sak till. Jag blev kidnappad av köpjävulen igår. Köpte en vacker, lärorik och inspirerande bok igår och höll på att köpa en sidenscarf med en karta på. En sådan som militärer under andra världskriget hade med sig, tryckt på fallskärmssiden för att inte prassla i fält. Jag bad dem fålla den medan jag besökte min sjuke farbror (som arbetat inom Flygvapnet) men när jag kom tillbaka hade de missförstått, de kunde fålla den åt mig att hämta senare men något impulsköp av den blev det ej, jag kom av mig.

Väl hemma igen mindes jag att mitt under allt stök hos farbrodern hade han berättat att han hade en sådan sidenkarta, över Schweiz (jag funderade lite över vem som tillverkar en karta över ett neutralt land under andra världskriget och vad den skulle vara bra för). Han ringde för att tacka för besöket och jag frågade om han sagt att han hade en sidenkarta över Stockholms skärgård;

-Nej, Schweiz, sa han.

-Den önskar jag mig i fördelsedagspresent eller julklapp sa jag.

Senare på kvällen postade jag en bild av den vackra boken på Insta, dottern såg och gillade. Hon fyller snart år. Jag tänkte också på min farbror som är väldigt sjuk just nu. Jag skulle skicka ett sms och önska god natt för att han inte skulle känna sig ensam. Men jag kom av mig. Nattningen av alla barnen tog ut sin rätt och jag låg istället och stirrade på datorn…Billions….så spännande, och motbjudande.

Allt löser sig till det bästa, bara man är generös. Men jag kan inte sluta vara girig. Jag tror tyvärr att girighet driver oss alla. Men jag vill inte ha pengar på banken (kommer aldrig hända skulle väl alla jag känner säga, jag är en spenderade…tygscarfs, indigofärg, myrra och bladguld, jag har mycket i mina gömmor. Mitt dödsbo kommer bli en mardröm för alla utom sakletare)….jag vill ha…..en livstil som är hållbar. Och en Porsche men mycket senare, en begagnad (även om naturen lider mer av den).

Idag är en ny dag, jag har mina erfarenheter, jag ska vässa mig. Jag har en kompass.

Kärlek till alla!

Vila när man är död

När vi gör något gör vi det ordentligt! Jag ordnade om muren igår, den blev högre och mer stabil (mindre rak påpekade maken!). Pilstaket började flätas, jord grävdes upp och saker planterades. Vi påbörjade också ihop med grannarna ett litet pilstaket eller häck bara för att…

Jag tycker ändå att jag har färre järn i elden nu än någonsin men jag kan ändå urskilja åtta parallella spår just nu…det är boken, böcker (framtida), ST (som visar sig vara galet komplicerat och svåröverblickbart för tillfället. Jag köpte i fredags en femårsdagbok för att kunna hålla ordning på allt på uppmaning av min handledare), trädgården, hönseriet (som kommer utökas och förbättras), politiken, Föreläsningar mm, trädgården (röda tråden i livet), familjen (oooo vad långt med på listan), och sen en sak till som är svår att beskriva. Det mesta hänger ändå ihop för allt jag gör grundar sig i min syn på eller situation i livet så det kan ju låta mer spretigt än det är för en utomstående.

Hur anlägger man en köksträdgård utan att ha tid att tänka eller ens plats för den (ligger en massa virke för kommande förråd där jag hade tänkt plantera så det fick bli en båt i mitten…)

Men trots detta tycker jag livet flyttar på mindre ansträngt än tidigare och jag tror det beror på PENGAR! Jag har nu inte så fruktansvärt lite av det och att ha lite mer ekonomiskt svängrum gör ju onekligen livet mycket enklare. Det där stressen över att kanske inte ha råd att tanka bilen helt full om det skulle behövas finns inte i samma utsträckning som tidigare. Nu menar jag för all del inte att vi lever i sus och dus, alla miljonerna i lån finns ju kvar men vi har ett litet överskott i kassan och jag ska vara mycket rädd om det.

Lilla blå kom hem till oss igår. Svägrska gick i höstackar, hon fick ett befruktat ägg av mig men sen ville hennes make hellre ha vuxna höns som producerar ägg direkt…så jag fick tillbaka mitt lilla ruvade knytte vilket passar utmärkt då vi ska utöka flocken och vi nu har en ruvande höna! Jag hoppas på en dam, hon kommer ju vara en korsning av aracuan och cream legbar så blå-turkosa ägg är ingen omöjlighet!!!

Jag ser framår i tiden, ungefär tre år, då kanske vi har det ÄNNU lättare och då vill jag resa till en sandstrand, så skönt!

Kanske vi redan i sommar gör en avstickare från Frankrike och tittar lite på antingen Medelhavet eller Atlanten (helst det förra).

I dagens sköte ligger dansuppvisning, parkour, trädgårdsarbete och sen lite skrivande av politik insändare samt ett möte. En HELT vanlig söndag. Eller den skilde sig från tidigare söndagar så tillvida att jag faktiskt sov efter klockan sju och hade kanske fortsatt med det om inte min lillebror ringt….av ännu oklar anledning. Han är morgonpigg….

Oj, vad solen sken på oss igår, jag blev brun kändes det som. Här jag Stefan och Elaine när vi sprider vårt budskap i centrum. Jag pratade med en mycket trevlig man som väntar på en ny njure sedan tre år….tänk på att anmäla er till donationsregistret. Om det allra värsta händer kan man ändå göra en sista god gärning och skänka sina organ man inte behöver längre till någon som då slipper sitta fem timmar varannan dag på ett sjukhus för att rena sitt blod! Jag skänker honom en tanke nu.

Fake food

Nästa nummer väntar jag ivrigt på, det är med hatkärlek jag läser. Jag har sett att mina rabarber är på väg upp och det här ser ljuvligt gott ut!

Hej alla läsare som troget hänger med trots bloggtorkan!

Jag skulle vilja skriva att det är bättre med kvalitet än kvantitet för det tycker jag men det är kanske lite övermage att skriva så om sin egen blogg? I vilket fall tycker jag bättre om bra än mycket. Så var det sagt.

Å vad han är folklig, dubbelknäppt bläääääser och polokrage. Ser ut som Råger Mååååre tycker jag.

Jag tog mig lite ”egentid” (läs gick på toaletten och låste snabbt). Där tog jag mig an senaste numret av Buffé. Redan förra gillade jag formgivningsmässigt, de har bytt typsnitt mm. Men innehållet….Först stod det på omslaget att PRINS Daniel arbetar för jämlikhet(!). Det var liksom nog för att få igång mina ”juicer”. Sen en bild på mat i en SKÅL. All mat i en skål kallas numera BOWL. Varför då kan man undra när vi har ett utmärkt svenskt ord för detta. Mat i skål, asbra. I skålen kan du lägga allt du vill, och sen…..Skålmat!

Den är snygg nya tidningen. och på bilden en skål mat!

Sen läste jag ett recept med KONFITERAD lax. Om jag förstått konfiterad rätt innebär det kokt i sitt eget fett….som med gås eller anka. Den skulle serveras med RÅ sparrissallad såklart och kaprismajonnäs. SÅKLART! Varför koka sparris? Eller ha kapris vid sidan om? Jo för att vi älskar att krångla till det. Lägg hellre majjon i en skål och rör i kapris och fettinkokt lax och kör över den med mixern! Då har du nästa heta trend, FUL mat. Ful men god, just up my alley!

Får jag presentera, fumlat!

Därefter kom tips på att riva rödbetor ned i gröten….seriously? Hatar all gröt utom risgryns så det blir inget med det. Faaaast, då kanske vi har verklig tomtegröt. Associationerna flödar känner jag, vilket flow!

Jag såg sen en annons om ”Soup on the go” och tänkte…vad hände med slow foodtrenden? Jag hörde om det för länge sedan och tyckte det verkade SÅ bra men innan jag hann anamma den trenden kom detta med att äta ÄNNU snabbare, kall soppa medans du går!?! Tiden rinner iväg snabbare än jag hinner lära mig barnens klasskompisars namn numera, jag vill inte äta och gå. Jag vill sitta tyst med alla elektronik av och ÄTA, tugga. Helst mat jag förstår mig på. Behovet av dessa ständigt växlande trender gör mig förtvivlad och förvirrad. Måste vi hela tiden uppfinna nya saker som inte behövs, som kanske rent av är farliga?

Sist ut var det en annons för guru. Alltså G U R T. Ni vet väl vad det är? Det är låtsasyoghurt. Jag vet inte vilken del av yoghurt som är med i den soppan om det är yog, hurt eller bara gurkört?

Fakeurt!

 

Hastighetsäta, nej tack! No soup!

 

Nu har jag laddat ur. Jag ska sitta i solen. Sen ha gäster på kvällen. Det blir gammal känd mat för MIG. Persiskt ris med saffran som jag åt hos min dagmamma som liten och sen saffrans och citronmarinerade kycklingfiléer (de som mest ätit majs) och gammalt hederligt kranvatten för min del till. Spexar jag till det riktigt kanske jag gör mast o kliar…vi får se. Det kommer säkert bli ful men jag hoppas på gott. Jag lägger upp på platta FAT inga plages alls där!

Nu ut med er i solen och glassa!

Undran vad detta ska kallas……har ni något bra förslag?

 

Det är så hälsosamt och stärkande i fjällen

Jag och Alva i sittliften på väg upp på fjället. Riktigt iskallt var det och ryggen….ooooooo. Och knät…….iiiiii. Sista jag åkte var i Turin 2007 och det känns. Första gången på carvingskidor.

Men hej alla glada sportlovsfirare (och ni som inte än har ledigt eller redan varit lediga)! Idag vaknade jag som en ispinne igen och insåg att det var kanske inte bristen på heltäckande (eget) täcke som var problemet. Jag gick upp först (av de vuxna) och började fixa ”hotellfrukost”. I skrivande stund har en av fyra vuxna ännu ej inmundigat detta utan ligger kvar i sängen…

När jag stod där i köket kikade jag ut på termometern….minus 25? Äh, det kunde ju inte stämma, vi hade hört 13-16….jag gick in till min kompis som brukar ha koll och frågade om termometern händelsevis fastnat just på 25 men nej. Det är MINUS TJUGOFEM grader här. Punkt skulle man kunna skriva men livet med sex barn i en fjällstuga medger inte punkt. Det gör att jag måste röra mig hela tiden och hålla lite framtidkoll (dvs förutse konflikter, hunger, kiss- eller bajsnödighet och att wi-fit plötsligt bryter samman).

Vi drog alltså till fjälls med tre icke skidtränade småbarn. Jag är en sann optimist och vi hade inte hunnit med att träna i backen hemma. Delvis pga att jag förutsåg extremt mycket problem kopplat till detta och kände att det var bättre att bara komma iväg och ta fighten på ett fjäll (i minus 16 grader…).

När vi löst fem vuxenbiljetter (två fullvuxna en 16-åring, en 8-åring och en 7-åring) för den nätta summan 10000kr för 6 dagar var vi redo. Alva tog Tylla i hand och sen var de på mindre än en minut på väg upp i knappliften. E och F däremot bjöd på hårt motstånd. Just när jag bestämt att maken skulle ta yngste sonen hem och låta mig kämpa vidare med åttaåringen var det som om den Gordiska knuten löstes i och med det oväntade greppet att kasta in handduken (inte så jag brukar jobba men temperaturen sänkte min motståndskraft). Plötsligt var alla i backen och vi åkte i flera timmar ihop. Vi var tvungna att avbryta plötslig med ett besök i värmastugan då två illtjöt av frusna fötter. I samma stund beslöt maken och Alva att de skulle ta sittliften upp till högre höjder. Jag lämnades med de illtjutande barnen och de iskalla fötterna….Jag agerade snabbt, pjäxor och strumpr av och sen in med alla fötter mot min kokheta mage. Jag kan erkänna att jag nästan dog på kuppen men vad gör man inte för sina förfrusna barn? Edgar fortsatte gallskrika hysteriskt för han trodde väl att fötterna skulle sågas av. Han förklarade att det hysteriska anfallet inna själva skidåkningen berodde på att han var helt säker på att bryta nacken och dö i backen….jag ska fundera på mina val av ord framöver. Jag gillar ju att vara försiktig och varna för diverse farligheter meeeeen de förstår inte att allt farligt inte alltid inträffar….om man bara är försiktig. Och väl påklädd.

Kvällen innebar samkväm, Snowroller på tvn och tacos. Vi somnade sent och mycket nöjda. Idag avvaktar vi lite med att gå ut. Det måste bli liiiite mindre kallt. Men sen är vi all in, 10000kr är ingen struntsumma och vi måste få valuta för pengarna. Skistar ska inte ta hem detta utan att vi får lite skidåkning i oss.

 

Vårt hus, helt insnöade.

Vinterväg är det vackraste som finns. Det knarrar helt fantastiskt.

Vallarna är otroligt höga.

Fjällvärldens enda träkyrka i gotisk stil.

Väl inpackad och inte helt hysterisk längre (ännu).

Plötsligt började båda killarna åka skidor….

Så här låg jag på morgonen och tittade på Shetland, en favoritserie.

Jag får ibland höra att jag är så SMAL, hur kan en sexbarnsmamma inte vara rund som en köttbulle….? Jo det kan jag berätta….man sitter aldrig stilla. Man har inte ro att äta och man måste vara skidlärare till tre barn samtidigt…du fryser också när du sover för du har inget eget täcke. Man bränner fett när man fryser. Så utan att få på mig en galen smalhetsklunga nu kan jag säga att bo i -25 nära en skidbacke…det underlättar viktnedgång. Jo såklart kan man bli tjockare om man föder många barn men det kanske beror på att man är duktig på att uppfostra sina barn…? Jag vet inte.

Här sitter jag. jag fryser orimligt mycket mellan raggsockan och nattlinneskanten.

För att göra frukosten lite roligare gjorde jag den mycket mindre. En liten brödkaka förvandlades till sex små munsbitar som genast slank ned.

Mmmmm, jätteliten kopp också underlättar.

Mums

 

Mina bästa stresstips – alla stegen!

För MÅNGA år sedan hade jag klisterdekaler i mitt köksfönster för att slippa se det fula grannhuset. De såg ut så här ungefär. Jag minns inte om exmaken har dem kvar men jag tycker fortfarande att de är de snyggaste i sitt slag och skulle gärna ha dem igen om jag behövde. Älskar pelargoner och en vacker dag ska jag skriva en bok som tar avstamp i dem. Jo, det finns en plan. Planer har jag gott om.

Jag vet inte hur allt hänger ihop med mig men jag tror…..att jag som alla människor är på en upptäcksfärd internt, det är bara så att jag inte öppnat alla dörrar än. Jag vill ju gärna tro det men jag upptäcker ständigt nytt och det gör mig ju både glad och inte. För jag vill ju gärna tro att jag är ”klar” vid min ålder. Men nej. Idag ska jag iallafall dela med mig av mina bästa stresstips. En lista igen. Håll i hatten!

  1. Oroa dig för saker du inte har kontroll över! Detta är en källa till oändlig stress och har du tur kan du vakna av mardrömmar i vargtimmen. Just detta har gjort att jag ska läsa på lite om hur sömnen och sömnläkemedel fungerar idag. (Dvs ngt konstruktivt. Aldrig gnäll utan konstruktivitet).
  2. Gör flera saker samtidigt! Jag är inte helt frisk i mag-tarmkanalen. Därför tänkte jag i effektivitetens namn att jag skulle ta hand om några surdegar när jag ändå är hemma OCH sätta igång ett NYTT projekt….Surdegen var min trasiga sidenkimono. Den har gäckat mig länge på sin galge. En lite skör del av en ärm gav plötsligt vika och jag tror jag har underlåtit att laga den i…två år? Samtidigt har jag känt ett ökat behov av handarbete och beställde i början av veckan fyrkantiga stickor i storlek 2,5….jag vet, väldigt smått. Och sen började jag sticka på en vante….jag vet. Jag behöver inte fler vantar men jag har så mycket garn och så såg jag ett så fint mönster i en tidning på jobbet härom veckan. Så, två saker i taget ska du MINST ha för hand  för mesta möjliga stress!
  3. Allt som utförs ska gå fort och göras med KRAFT! Ett lysande tillfälle för detta är att skrapa vindrutor. Helst ska du vara liiiiiite sen ut genom dörren för då har du redan axlarna uppdragna till öronen. Kylan kommer dessutom göra dig både stel och benägen att skynda dig. Ta ett stadigt tag i skrapan och ta i med full kraft. Det är extra bra om du har fyra familjemedlemmar som står i ett fönster och vinkar hysteriskt så att du med jämna mellanrum måste släppa skrapan och forma ett hjärta med armarna och vinka…..Väldigt stressande.
  4. Hoppa över lunchen på jobbet. Detta är såååå stressfyllt. För du vet att du behöver vila hjärnan en stund men väljer att ignorerar detta för att det är lugnare på rummet under lunchen och därför hoppas du få mer gjort. Det fina med detta är att du, om du som jag har en ond rygg, kommer få ÄNNU ondare rygg och  surt efter. Det geniala här är att du arbetar på (låter bli att återhämta dig), stressar över framtida värk och faktiskt inte är så skärpt att du faktiskt gör ditt jobb bättre. Tre i ett liksom! Fantastiskt bra stresseffekt!
  5. Sov för lite. Utnyttja de få lugna timmar du har på dygnet till att se på dålig tv. Det kommer krympa din återhämtningstid maximalt och ge en sämre sömn. Även här bidrar vetskapen om att du gör något dåligt till ökad stress så två i en här med. Eller kanske tre faktiskt för den stressade hjärnan kommer vara lättväckt och kanske vakna i den berömda vargtimmen och voilà, ännu mer STRESS!

Minns ni den här? Jag gjorde ett byte med en vän som är magisk på att sticka. MEN den är inte påbörjad än. Garnet ligger orört och stressar henne. Bara det faktum att jag finns till stressar henne säkert. Och i och med detta späder jag på den stressen. S, jag FRYSER! Och snart är vintern ÖVER! Kom igen nu. Surdegar är till för att stressa en så mycket att man GÖR något. Andas djupt och sen…sticka!

 

För att vara extra tydlig och stressande sydde jag denna till S efter Bs instruktion om hur man EGENTLIGEN gör för att det ska gå fort och finnas ekonomi i det hela. Nu kommer S att VARJE gång hon öppnar en dörr på jobbet minnas MIN KOFTA! Genialt va? Min bok har hon redan och hon VET hur man stressar av, med handarbete! Och kanske en cigg och ett glas vin. Illvilja förklätt till omtänksamhet. Så iistigt.

Jag kan med gott samvete skriva denna stresslista eftersom jag också har skrivit en MOTBOK och ni vet att jag kämpar med detta. Trots det kan jag säga att jag mår rätt bra. Kunskap och insikt är det jag tarvar och med de små korn av återhämtning som jag får mig till livs gnistrar min hjärna till och kommer på MER saker att göra, utveckla och skriva om.

Det kanske inte märks på bloggen för….jag hinner inte skriva så mycket pga lite annan business men allt kommer till klarhet snart. Nu är det surdegarnas tid. Jag ska bli av med dem och SEN ska jag….kanske flytta till St Kitts and Nevis…eller Aruba…eller….Altea. Vi får se, inget är skrivet i sten.

Lagningsaktivisterna följer jag nu. Jag älskart! Och NU ser jag att B följer det kontot också!

 

Jag har ju varken tid eller tålamod att rita upp mönstret innan så det blir på frihand, men helt ärligt gillar jag det bättre. Det är mer kreativt.

 

Tack och lov för snö! Det gör vintern så mycket mer uthärdlig. Några decimeter till och vi är hemma. Idag ska vi ändå ut med barnen och försöka åka lite i backen här. Glitteruggs, nattlinne och nya älskade långkoftan från Nygårdsanna som jag TVINGADES att köpa på REAn eftersom jag saknar en rimlig yllekofta….ping S!

Och sen måste jag få lyfta en sak som gjort mig så glad i veckan. En av mina trognaste och tidigaste läsare B sa att hon tyckte att jag var textilt…var det begåvad, bevandrad, kunnig…? I vilket fall. Det gjorde mig hemskt glad för att när en sådan sak sägs av en textillärare, ja då suger jag åt mig. Jag är hemskt bekräftelseökande (därav bloggandet) och jag ska nu ta verkliga tag i mina barn för att lära dem textila hantverkstekniker. Idag ska jag sticka några varv till med de allt för smala stickorna och sashikia klart min kimono. Jag ska bara leta fram en lämplig ny färg på sytråden i min farmors gamla gömmor.

Trots massiva och dagliga försök att samla ihop alla saker dit där de hör hemma visade det sig att pusslet som är fyra i ett inte var komplett i något av facken. Det KAN bero på att vi läst Bröderna Grimms fullständigt vidriga saga Hans och Greta för barnen. De kanske är oroliga att vi ska göra oss av med dem för Tylla har övat att släppa en pusselbit vid varannat steg i hela huset. Så hon ska hitta tillbaka till lådan i min säng. Ja, detta är väl en mycket talande bild. Så här ser det ut i mitt hem. Jag får mycket bra stresspåslag av den bilden. Kanske det som stressar mest är att jag har en tanke här som inte syns. Jag vill ha det ”cleant”. Grått linne, rosa sidenlampskärm, och älskade Asplundmöbeln….men vad händer? Fyra olika sängkläder, en soffkudde, datorn på snskan, jobbväskan med en psykiatrisk bok som vält ned i den och sen sladdvirrvarr…

 

 

Som ett led i att bli en NY, starkare och smärtfri människa har jag släpat min pilatesboll till jobbet. Den är lite skev varför jag får ÄNNU mer träning för att hålla balansen. Jag hoppas bara att ingen annan sätter sig på den som inte vet detta och slår ut framtänderna mot det allt för låga skrivordet… Nu har jag alltså lyckats med att träna och arbeta samtidigt OCH oroa mig för mina framtänder! Superbra!

 

Klar slut! Ut och stressa nu så ni behöver köpa min BOK för böveln, jag vill sälja SLUT!!

 

Kram A

Avslutningsvis, har man verkligen INGET annat att stressa upp sig kring finns ju ANDRA människor! Tag varje tillfälle i akt och bli förbannad över idioter i t.ex trafiken. Och till just den här idioten som parkerade in min lilla bil kan jag säga att jag verkligen fick anstränga mig. Min bil är så trång och jag så stel att jag fick dra i mitt ben med båda armarna för att få det in under ratten. Jag funderade på att repa hela sidan med min nyckel men avstod då jag antar att det finns kameror kring sjukhuset i den här stan och att jag kanske skulle få surt efter. Så bra fungerar kameraövervakning alltså. Jag älskar det! Mindre integritet åt idioter som trots att de kan bli påkomna gör galenskaper. MER KAMEROR ÅT FOLKET!

 

Stresstrumpa

Tylla och Edgar är de som tar befälet över min telefon på kvällar och helger. Skönt på ett sätt för mig men de bråkar inbördes om den vilket innebär stress för oss andra och så fotograferas det en hel del. Här ett alster av Tylla som förevigats av densamma. Jag tycker hon har ”ådra”…

 

Det blir en veckosammanfattning idag. Jag har fått ännu mindre tid för mig själv. Bloggen har blivit mitt mentala andningshål och jag planerar ständigt för att skriva av mig men kommer ingen vart. Jag antecknar utspritt på papper, i min kalender och i  telefonen för att inte tappa mina olika spår och iakttagelser. Sen när jag väl har en stund över eller för mig själv finner jag sällan dessa och jag får skriva fritt ur huvudet iallafall. Kanske lika bra?

Det gäller att aldrig någonsin titta bort för då händer det saker. Hela helgen har jag funderat på detta med att försöka ha ett nårgorlunda städat hem i kombination med barn…..hur gör man det?

På toaletten fann jag mer av samma. Frank hann med att snurra in en magnet i toalettpappersomslagsplast vid ett av sina besök.

Veckans spår kommer ffa från radion. Radion i kombination med mina egna kunskaper och erfarenheter. Tydligen har forskare kommit fram till att stressade cancersjuka får fler metastaser än sina lugnare medsjuka (råttstudie tror jag det var). Andra forskare har visat att stressade människor som får dofta på sin partners kläder går ner i varv.

I cancerstudien var lösningen att ge betablockad som tar ner hjärtfrekvensen och då på ett konstgjort sätt ger mindre stress, iallafall konsekvenser av stress på hjärtat. I slutändan skulle den här forskningen kunna medföra att bröstcancersjuka alltid behandlas på detta sätt. Avslappning på burk.

Får man diagnosen bröstcancer med spridning verkar det ju inte helt osannolikt att ens stress blir väldigt väldigt stor. Man sover säkert dåligt, oroar sig för framtiden, anhöriga och tänker att livet nu blev dramatiskt mycket kortare. Tiden krymper. Därtill kanske man blir utsatt för mycket obehagliga medicinska ingrepp och behandlingar. Jag vill inte ens närma mig tanken. Att lösningen på stressen då skulle komma i form av ett litet vitt piller……ja, kanske det. Helst skulle man ju vilja se en situation där varje cancersjuk människa får ett empatisktskt mottagande med psykologiskt stöd, kanske en krisplan, en plats i en avslappningsgrupp eller annat. Stress löses ju förmodligen bäst genom att stressa av. Alla har sina olika sätt för det. Natur och motion brukar ju vara bra enkla sätt och behöver man hjälp på traven kan ju en utbildad person vägleda en. Kanske en själavårdare är på sin plats?

Jag har ju tack och lov aldrig fått ett sådant besked själv så jag kanske gravt underskattar den stressnivå som genereras men om pulssänkare i tablettform har en effekt kan jag inte se varför inte de sedvanliga metoderna skulle hjälpa. Om det inte är en ingrediens i medlet som har en direkt cancerdödande effekt då…..vad jag däremot misstänker är att sjukvården inte skulle kunna bära kostnaden av ett humant och empatiskt omhändertagande av de sjuka.

Stress är ju mitt mellannamn och det var väl därför jag blev så intresserad. Emellanåt tänker jag att stressen verkligen skulle kunna ta död på mig och nu fick jag liksom svart på vitt, vi kan verkligen dö av för mycket stress. Många av oss måste verkligen bli bättre på att varva ned. Tabletter tilltalar mig inte alls, så doktor jag är, ingrodd tröja däremot känns mer i min smak. Så om vi inte kan möta stressen på något annat sätt kanske DET är den kostnadseffektiva vägen framåt? Enda haken är väl att alla inte har trygga och stabila relationer för det duger inte med vilken svettig persedel som helst. Det behöver vara en trygg svettig socka om man ska ha någon nytta av den och DET har jag ju ändå.

Så alla mina vänner, bli inte förvånade om ni framöver ser mig iförd herrkläder i en storlek som faktiskt passar mig men kanske makens arbetskamrater har mer spektakulärt att vänta!?!

Vi hade kalasmiddag här igår för min svägerska. Det blev något av ett knytis för mamma och pappa tog drickabiten, jag gjorde sallad och två maträtter (vegetarianer in da house) och en sallad. Svägerskan och min bror kom med två fantastiska kakor. En vitchokladcheesecake med hallon och sen en äppelpajmed kola och till den vaniljsås. Som back up handlade jag korv och lite choklader. Chokladerna kom aldrig fram, och det var ju bra. Men grejen var att jag mitt i matlagningen fick ett samtal. Det var äldsta dottern som sa: -Vi ses om 15 minuter då?!? Varpå jag fick ringa grannen i panik, kasta på mig kläder, borsta tänderna och stänga av ugnen. I den paniken glömde jag betalkortet i andra jackfickan och så fick dottern senare köpa ut maten jag rafsat ihop på ICA innan jag snabbade mig hem igen. Någon perent till svägerskan kunde jag då heler inte köpa. maken fick ta den bollen senare….Stress alltså. Fotot tog jag för att visa vad det var som skulle hämtas i påsen.

Jag avslutar med en bild från Instagram. Vouge knatting. Det väcker så mycket känslor….jag stickade otroligt mycket som ung, jag älskar det. I damtidningarna fanns ofta en stickbeskrivning och jag såg alltid fram emot det. Nu är det flera år sedan jag stickade sist och jag längtar tills jag har mer tid för detta….Jag ser nu att jag screendumpade klockan sex på morgonen. Det känns nu orimligt tidigt för något alls.

Hej från mig!

Helg – lokala inköp

Från Dlights butik. Så mycket fint ochjag bara älskar när man får byta ett ord med den som faktiskt producerat det man köper. Vi hade kontakt redan när jag hade butik i stan för jag ville sälja hennes handstöpta ljus ihop med min ljusstake. Nu ska Vera få handstöpta ljus framöver! Just nu bjuds på gotter, glögg och peppisar!

Dettablir årets advenststake(ar). Från Dlight med mossa hemifrån.

Tylla äter popcorn i merinostället som hon växte ur redan förra året. Sötnöt!

Maken gjorde äggröra på våra egna ägg till mig. Det är allt jag ätit idag, kolla färgen!

Här har IKEAstaken fått sitt efterlängtade 30cm ljus, en ny stjärnljusstake hittade hem och förgyllda kottar…..

Lovö prästgård, ett trevligt ställe!

Lite blandad kompott, vissa saker kommer bli svåra att skiljas från….

 

Älskar detta! Och nu finns ingen återvändo. Vi måste tvätta nya bilen, snart!

Det fick plats!

Tylla mot en fond av halm.

Här lägger man PENGAR, inte swish, det är för nymodigt…t o m jag kände mig modern här.

Svårt att urskilja i skumrasket men där på golvet stod halmen. Ser lite ut som ett kyrkfönster tycker jag….Lätt sakralt.

Öppet jämt tydligen.

Jag behövde saker. Så sällan. Och det mesta var inte till mig. Jag behövde halm till hönsen och gå-borts-presenter/julklappar. I övrigt behövdes lördagsmys, bröd och lite miljöombyte. Jag har bestämt mig för att i möjligaste mån inte konsumera mer än absolut nödvändigt. OM jag ska handla vill jag göra det från en småskalig producent. Eller second hand. Bekvämlighet och miljö gör att närhetsprincipen får råda idag. Tanken är en recyklad jul!

Tylla gillade och skötte sig!

Många paket blev det.

Fint staket också…

Jag köpte ju en kruka och en present på Form från Skå igår, idag fick jag tips av henne att köpa halm på ladugård på Lovön. Så på vägen från Dlight i Ängby/Bromma tog jag mig förbi Lovön och köpte ekologiskt vetemjöl. Därefter Edeby gård. Där lastade jag halm och betalar imorgon. Sen Lidl för bröd till maken men innan jag kom hem med hela härligheten och började städa i hönshuset. De två minsta har inte riktigt kommit in i gruppen så jag försöker så ofta som möjligt ha ut hönsen fritt så de vågar sig ut lite….de behöver se sig om och picka lite i jorden tror jag. När det var klart målade jag upp sista slatten trälasyr för den bara står där i hallen och retar mig och jag såg att staketet ser lite visset ut från vägen när det är halvmålat. Men sedan gjorde jag inte många knop. Ryggen. Den tål liksom inte mitt tempo. Men nu ligger jag och skriver så jag känner mig ganska produktiv ändå…

Nära intill där vi bodde under byhhet ligger en ekogård. Där handlar man grönsaker, opastöriserad mjölk och lite annat som är i säsong. Jag köpte vetemjöl. Tylla ville ha med katterna hem.

Kossor i rad. Kanske vi ska pricka in kosläppet nästa år?

Vi var och tittade på ett fint men för litet hus på den här vägen innan vi köpte tomt. Det bästa med det huset var nog växthuset. Det hade jag verkligen gillat!

Vi tog en högersväng där vi skulle kört rakt fram men då fick vi se dessa två. Jag som är såååå orolig för mina hönor efter rävattacken…men här på rena vischan går de helt löst! Kanske de har 40 höns och en mer eller mindre inte spelar så stor roll?

Vi såg även detta ljuvliga växthus, GRÖN av avund är jag. Sju år har maken sagt….jag vet inte om jag kan vänta så länge……

Här blir det bilder från idag. Tjing!

Här tylls i första gårdsbutiken. Öppen dörr, sen swish.