Sist på bollen

Den här lilla alltså, så rolig! Full hajbadsmundering på och i den söta lilla bikinin jag köpte på rean för 30 kronor.

Jag har ett stökproblem som ni vet. Och det verkar vara vanligt. Kampen är ojämn och jag har försökt olika sätt att nå organisatorisk framgång men misslyckas hela tiden. Jag har fått lite tips och insikter under dessa år och jag tänkte länge att frihet under ansvar, morötter vid mållinjen och glada tillrop var svaret och lösningen. Men nej. Ingen verkar tycka att det finns något positivt med en lugn och harmonisk mamma/fru, ordning på sina saker och rena hörn. Och jag har märkt att det är ÄNNU mer frustrerande att bara släppa taget för jag mår verkligen inte bra av att ha totalt kaos i hemmet, i bilarna och ingen tidsplanering. MEN, nu är det skoluppstart, hösten kommer, jag ska gå två kurser under hösten, bytte just arbetsplats igen, maken har fått ett chefsvik. och det är val inom en månad så jag tänker…..jag SKITER I ALLT!

Så, nu var det sagt. Jag plockar INTE ett smack, jag planerar INGEN mat. Jag tar bara ansvar för min egen person, MINA (och barnens kläder) och ska försöka inte missa viktiga saker i skolan och för barnen (för de kan inte organisera sig själva. Hur makens sängbord ser ut och hur länge de skitiga strumporna från igår ligger där vid hans säng tänker jag inte hålla reda på. Detta är ett SISTA försök att bli fri från den sädångest jag har sen måste jag sätta mig ned igen med maken och förklara fördelarna med ordning och reda, jämnt fördelar hem- och familjeansvar och det mina vänner ska ske under ordnade former. Och jag har för avsikt att nedteckna det han lovar på ett papper lika viktigt som Magna carta. Jag kan mycket väl tänka mig att det ska undertecknas i blod. Why not? Det är lite mitt hjärteblod som sipprar här….

Jag tänker att jag ska drämma till med vetenskap inhämtad från arbetsmiljöverkets hemsida, psykologins värld och annat jag snappat upp senaste åren. Den korta sammanfattningen är:

Man har högre trivsel och prestation i en estetiskt tilltalande miljö.

Om man har ordning på sina saker sparar man i genomsnitt 4-6h per vecka när man slipper leta efter bortkomna saker.

Jämnare arbetsbelastning ger färre sjukdagar hos småbarnsmammor (och det gör att maken blir ”gladare”)….tänk själva vad det kan ge för resultat.

Barnen kommer automatiskt lära sig hur man sköter ett hushålls och många stressmoment i letandet efter älskade saker tas bort..

Jag skulle vilja lägga till att rena hem är bättre än smutsiga men tyvärr verkar det inte vara så…lort gör en faktiskt lite mer motståndskraftig mot infektioner och allergier utvecklas inte lika lätt….men det skiter jag i för detta uppvägs inte av stressen i att gå omkring i oreda. För MIG alltså…..andra verkar ha noll problem med skräp och kladdiga väggar, NOLL!

Växthusdemontering i värmebölja med tre vilda barn.

Vi försökte så gott det gick att dokumentera hur allt satt ihop m.h.a kameran…

Men en sak, eller två faktiskt ska vi försöka fixa rätt snart och det är dels växthuset och dels min garderob. Växthuset köpte vi på en annons från Blocket. Det är 4,75 kvadratmeter och säkert 40 år gammalt. Ett Juliana med många saknade rutor men kostade i gengäld bara 550kr. När vi stod där och slet höll både jag eller kanske mest JAG på att ge upp. Barnen blev helt vilda och sprang omkring på tomten och de angränsande. Det hade ju varit OK om vi känt till terrängen men de kom plötsligt bärande på okända katter, hundar rusade skällande mot dem och var och varannan minut kom F med andan i halsen och sa att något av syskonen kommit bort…mycket stressande. Vi hade ju ingen aning om hur man demonterar ett växthus heller så bara det tog ju en ansenlig tid att försöka lista ut.

Till slut bestämde jag mig för att bara skruva lös allt jag såg som var över mitt huvud (jag tänkte att nicken nog låste hela alltet) och se då började det hända något. En tanke om att mixtra med glas ovan huvudet kanske inte var det säkraste man kunde göra en svettig eftermiddag i stressat läge for genom skallen men va fan gör man….? Vi gav emellertid ej upp utan fortsatte metodiskt att plocka ned eländet och mer än en gång tänkte jag att VI borde fått de 550 kronorna för att göra detta fyratimmarsjobb åt de unga par som uppenbarligen inte förstod det fantastiska med att att ha ett växthus ihopmonterat på en perfekt plats på villatomten. Ägaren verkade mycket förvånad när jag påpekade att salvian som stöd där var mycket fin och borde flyttas för att få lite bättre livsvillkor…Maken tror att vi beredde plats för en pool med våra gemensamma ansträngningar. En pool med mycket kottar och löv i i så fall….

16-åringen (snart 17) befinner sig på Way out west och hörs ej av…igår blev jag lite orolig. HEEEELT i onödan tydligen. Gläder mig åt ordet därav men tänker att att jag hade valt en annan formulering…men avstod från att kommentera detta. Som ett led i att inte såga saker utan fokusera på ljuspunkterna! Men OM du läser detta A så skulle jag ha skrivit: Kära mamma, du behöver ej oroa dig. Är på festival, därav sent svar….eller; Är på festival kära mamma, oroa dig inte. Har så roligt med mina vänner därav sent svar…eller; Mamma, oroa dig ej jag är så upptagen av att lyssna på bra musik på lagom ljudnivå. Vi skrattar och danser (drog- och spritfritt såklart) därav sparsamma svar via sms….Fattar ni!?! Jag vill ha henne HÄR, för mig själv, inte drällandes runt bland en massa ungdomar hur som helst. VAD SOM HELST KAN HÄNDA! AAAAAIIIIIIIIIIIII!!!!!!

Nåväl. Jag underskattade arbetet betydligt, jag trodde det skulle gå på under halva tiden och nu måste vi snabbt få upp det för att ens minnas hur det såg ut när det stod uppe.

Sen min garderob. Maken ”ropade in” tre garderober med spegelglas gratis från FB och dessa ersatte han glatt sin asdyra Elfa-modul med. De delarna låg sedan spridda lite runt omkring i huset men efter skarpa ord från mig bor de nu åtminstone på ETT plan av huset och ligger inte under vår gyrofocus iallafall…..

Vad som hände var då att MIN del av garderoben, den billiga IKEAdelen blev lite för bred och flyttades ut….med sitt fulla djup och nu står FRAMFÖR alltihopa och svajar då det är ca 2,4m högt! Mattan blev hopklämd och jag vågar nu nästan inte dra ut en trådback av rädsla för att jag ska få allt över mig…..och SÅ kan vi inte ha det mer än två månader….eller tre? Jag blir galen varje gång jag ska ta ett par trosor faktiskt. Hur kan han tycka att detta är OK? Jag släpper det nu för jag tror inte jag kommer någon vart i min analys av hans tankesätt kring detta och det kanske faktiskt är MITT fel att det blev så här…..eller….jag sa ju ja till spegelgarderoberna…och var motståndare till att köpa mer Elfadelar (för de är så satans dyra) och tyckte vi kunde platsbygga med det spillmaterial vi redan hade. Miljösmart som jag är. Slutresultatet vågar jag inte ens fota, ni skulle ändå tro att jag photoshoppat in en trådbackspelare centralt i sovrummet bara för att hänga ut karln. Ingen gör så nämligen, det är jag helt säker på.

Eller, är det bara JAG som har det så här? Eller VI? Jag fattar inte hur jag kan irritera mig så mycket på saker som maken inte ens märker av…det är jag som äger problemet således. Jag vet egentligen inte ens vad som irriterar honom helt ärligt….jo, att inte få sova på morgonen eller ostört…..något jag inte heller gillar men accepterar som något oundvikligt och därmed väljer att avstå från att irritera mig på för annars blir det så jobbigt att typ leva, arbeta och ha barn.

Slut nu. Jag ska ta hand om tre små barn. Maken arbetar hela helgen….jag hatar det. Jag hatar att han nu ska arbeta sju dagar i sträck, att jag ska ombesörja markservice och trots att jag inte borde tvätta, städa och gno kommer göra det för jag bli galen av att snubbla runt här och INTE göra det. men jag tar min och barnens röra. Hans grejer ska få vila på golvet, i tvättkorgen, under sängen osv. Jag ska vara sist på bollen där. Hands off liksom så får vi se hur det blir när han upptäcker att det inte finns en enda ren kalsong här hemma…..

Fick denna men kunde inte svara direkt då barnen tar min telefon. Jag är en ivrig förespråkare av ”fast lina” för så fort jag kommer hem är min enda kontakt med yttervärlden via datorn. Barnen ser på film, spelar spel eller annat med min telefon och trycker snabbt bort inkommande samtal eller i värsta fall svarar utan att ge sig till känna och så hör alla som ringer vad som sägs här hemma…vi är lätta att spionera på….

Åter vunnet

Jag älskar mitt hus och arkitekten har verkligen lyckats. För när man ser igenom huset och det nästan inte känns som att det upptar någon plats blir jag så lycklig. Ser ni himlen tvärs genom vardagsrummet och köket? fasaden är ju omålad och i tre bredder så det känns mer eller mindre som en tät skog. Sen har jag en massa skit på tomten som förstör intrycket men en vacker dag, då ska det vara snyggt även i och utanför den byggnaden. Jag jobbar stenhårt på det! På andra sidan huset glödde det ikväll.

Idag hade jag min adra dag på jobbet. Jag försöker läsa in mig, sortera saker, ta bort trasiga pennor och inreda lite…med blommor hemifrån. En hade de köpt till mig för att hälsa mig välkommen, mycket uppskattat. Väggen…..behöver en tavla. Specialistens likaså men först måste den…spacklas och målas. Jag läste på lite om ABW idag i utbildningssyfte. Ni VET väl vad det är?!?! Aktivitetsbaserade kontor. Fast på engelska, Activity based workplace, skulle jag tro… Hur som. Min analys blev ordet delaktighet. Sen några utropstecken jag ska ta till min vän prestationshöjaren (dvs specialist på hur man effektiviserar en arbetsplats) och sen orden implementering och gemenskap. Inte lilla va på 12 sidor text.

Jo några saker till var viktiga för trivsel på arbetet och det var estetik! Hallå offentlig verksamhet inom vården, vi vill ha målade väggar, alltså HELT målade väggar, inte bara där det inte stod en hylla….som sedan kanske flyttas. Kanske jag släpar med mig en tavla till jobbet i veckan för jag ska sitta där i minst sex månader men först ska jag fråga om de har något i gömmorna. Färg har jag för övrigt över så jag drar gärna på mig målarbrallorna om det ska vara så. och detta är INTE kritik mot min arbetsplats utan en generell kritik mot resursfördelningen inom landstinget och så tänker jag som vanligt på NKS, detta fantastiskt vackra slukhål av skattepengar.

Nu till det jag egentligen ville skriva om. Maken arbetar natt så alla kan sova lugnt, han har fullständig koll och jag känner mig helt trygg med honom vid rodret. men för att han skulle kunna sova en stund innan han skulle dra till jobbet vid nio så tog jag hela barnpatrulen och drog iväg för att återvinna skräp. Jag tog grannarnas också för jag tänkte att det var lite miljösmart (när man ändå kör en satans stor familjebil från 2001 som drar massvis med soppa som nu kostar mer än 16 kronor litern, vem hade kunnat se det komma? En amerikan skulle dö ekonomichockdöden om de kom hit med sina åk!

Hur som helst igen, jag tog sopor och barn i blandade former och körde iväg i hopp om att de alla skulle somna så att jag skulle få en lugn kväll hemma sen när jag blev ensam. Då visar det sig att ingen vill sitta fastspänd (jävligt otippat) eller på en bilstol (också hyfsat oväntat). Det är noll liter bensin i och grannfrun påpekade att det nog var ganska lite luft i ena framdäcket….så, jag tog mig först till macken. Där frågar jag om det möjligen finns någon som har en aning om vad min typ av bil ska ha för tryck i däcken….det verkade vara typ 2,3 vilket jag hade ett svagt minne av också. men de sa att sådant står ju i bensinlocket. Så jag kollade. Nej. Jag hittade, kors i taket instruktionsboken och på sida 101 fick jag veta att det ska vara kalla däck eller åtminstone inte körda mer än 1,6km för att fylla och att man ALDRIG ska släppa ut luft jada jada jada. Inte ett ORD (siffra) om hur mycket man ska fylla på. men det stod att på kanten av förardörren ska det stå. NOOOOOO det gjorde det inte så jag fyllde på med 2,3 punkt slut. Under den här tiden klädde T av sig och smällde till E med en sko i huvudet, F vevade också till E men med en isskrapa (den långa varianten med en kvast på. Och ingen var klar att åka när jag var det.

Tanka? Näääää det gick inte för jag hade ju bytt bil och kortet låg i den andra.

Mot soporna! Återigen bad jag barnen sitta kvar, fastspända och INTE bråka medans jag lämnade och faktiskt hämtade grejor. Gjorde de det….njet. Gallskrik och alla tittar på MIG som ska skriva en bok om barnuppfostran…vi får se som sagt. Jag lämnade saker som någon annan kan använda och plockade på mig sådant jag själv fann intressant. Mycket trevligt upplägg om inte vissa klampar in och uppenbart letar efter saker att kränga samt river och sliter. jag gick snabbt ur containern.

Off again, denna gång mot hemmet för att hämta betalkort. Men först, panta mina och grannens pantglas. Barnen skulle sitta stilla och tyst….ja, ni fattar.

Hemma sprang jag in tyst för att inte väcka maken och barnen skulle sitta tyst och stilla…..suck.

Jag har länge tänkt köpa verktyg till barnen men bara hittat dumma saker i plast…nu på Återbruket fann jag detta i en låda. Mycket skräp låg där med men jag sorterade bort det hemma. Förmodligen finns det en anledning till att riktiga verktyg för barn inte säljs så mycket av…kanske jag kommer ångra detta bittert….vi får se. Gratis är gott.

Nu, iväg och tanka och hjälpa hjälplös mopedist med tankning. Först erbjöd jag mig att köpa bensin åt honom för man kan ju inte stå på macken och hänga liksom. han tackade nej för en kompis var redan på väg. Men så tankade jag och han lade sig i..sa att det såg konstigt ut på skärmen. Jag förvissade mig om att ha HADE tankat förr där vilket han försäkrade. När jag var klar gick jag ändå för att se vad som var i görningen och då visar det sig att tonåringen inte alls kunde tanka. han kunde inte ens läsa instruktionen på skärmen men det fick tant Anna hjälpa till med och han var ytterst tacksam. Hoppas han röstar på mig i valen sen!

Lite roliga böcker (tror jag) och några klassiker. Inte för att jag läser så fasligt just nu men barnen verkar bli mer intresserade…Manons källa på franska…det är en utmaning även om jag sett filmen minst två gånger. Grannens flicka fick en bok om babyar när jag lämnade deras pantkvitto. De pantar inte…..jisses, det är jag för snål för att låta bli!

Nu med bil full med återbruksgrejer, bensin och barn mot hästgården. Där skulle jag köpa halm till hönorna. Det var precis tomt i ladan. vanligen är det fullt med balar som man tar och sedan lägger en slant i en plåtask. Nope, jag skrapade ihop lite som ramlat loss och lade 15kr och skrev, lite hö i boken där räkenskaperna förs. Nödslakt känns som årets ord.

En vän drabbades av en hjärtinfarkt i somras, det var verkligen oroligt ett tag. Vi höll andan lite och livets oändliga skörhet gjorde sig påmind. Detta sammanföll med att vi besökte släkt i Frankrike som bestämt sig för att leva gott och pensionera sig mycket tidigt…jag ringde min dotter och pratade lite, det var mycket sjukdom och elände runt oss och är tyvärr fortfarande. Senare ringde hon upp och meddelade att hon bestämt sig, hon ska göra det hon verkligen VILL dvs plugga och tackade nej till ett finfint jobb hon fått. Hon tänkte som så att man kan faktiskt dö när som helst och då ska man åtminstone haft kul fram till dess. Jag svär, den ungen är en 40-åring fast i en 20-årings kropp. Hon gör mig så stolt (och trygg). Jag ringde också min näst äldsta dottern som var på resa med kompisar i Grekland (och som jag medvetet låtit bli att ringa för att inte verka hispig och jobbig). Hon undrade varför jag inte hörde AV MIG, brydde jag mig inte eller??? Hon berättade när hon kom hem att det där med ”festaresor” nog inte var hennes grej riktigt men nu var det gjort (!!!!) Kanske jag ska skriva den där boken om barnuppfostran ändå, jag verkar ju lyckas till slut ändå även om småbarnen är som små trampminor… Tillbaka till vännen med proppen i ett kranskärl. Hans yngsta dotter pillar ideligen in saker i näsan…kanske hon ska få den här nästa gång vi ses. På öNH på KS när jag var kandis fanns en stor glasbehållare där alla saker som barn pillat in i näsan och som doktorn tagit ut lades, helt oväntade grejer alltså, batterier, klädnypor stora saker. hur lyckas de egentligen???? Men det verkar vara väldigt vanligt iallafall. F började läsa i bilen och tyckte spontant att den var rolig. Hoppas ingen kommer på nya dumma saker att göra bara.

Nu hem för att kyssa maken farväl och tänk då somnade två av tre. F höll på att somna men jag väckte honom för jag tänkte att han kunde sova hos mig och gå in själv. När jag svängde av vägen och såg mitt hus fylldes hjärtat av förundran. Husets fasad liksom glödde i kvällssolen, så vackert, det skimrade i gulrosa!

Maken bar in en jag den andra som såklart vaknade medan F somnade…så två av tre där.

Nu ska jag läsa mer om vad som ger en prestationshöjning hos löntagare och samtidigt förhindrar dem från att bli utmattade och ledsna, man kan göra så mycket med enkla medel på en arbetsplats med kunskap och intresse. Jag liksom går igång på det, jag vill bli chef över något bara för att testa. Här hemma är jag chef på sätt och vis men jag har stora problem med implementeringen….

A

 

Slå in öppna dörrar

Utopia. Det varade tre och en halv spelomgång. En fattar inte reglerna och samlar bara på en sort, en annan spelar så som man ska och den tredje vill bara vinna till varje pris, han tar inga fångar. Men det ser bra ut på bild….

Jag har ägnat morgonen åt lite av varje (som vanligt) mest stimulerande var att läsa om vad som ger en produktiv medarbetare. Jag längtar efter att sätta hjärnan i arbete kring hur jag ska kunna applicera detta på maken och barnen. En kort stund fick jag barnen att spela sällskapsspel (under mitt överinseende dvs jag agerade chef med varierande resultat beroende på person och ålder samt mitt eget tålamod och värmeböljan vi befinner oss i). Det avslutades i totalt kaos och att jag fick samla ihop alla spelbrickor och sen städade jag köksbänken ingående och lyssnade slött på radion samtidigt som jag funderade på hur jag ska sy ihop en modell för att väva ihop min familj med vetenskap. Jag stängde av radion när radioföljetongen om den lilla hunden Rosa började läsas upp av författaren. Otroligt ointressant i mitt tycke. Jag hade däremot återigen stort utbyte av Laterna Magica hur komplicerad och galen Herr Bergman än var.

Jag kan för er kännedom och för att ni ska må lite bättre med er själva berätta att E väckte mig väldigt tidigt. Jag kollade på klockan efter att jag vaknat och då var den 05.15. Jag väcktes av att dörren öppnades men insåg det inte då. Men jag reste mig från den madrass på golvet dit jag sökt min tillflykt pga för många personer i min egen säng och gick ut för att kolla vad som hände. Inget, som jag kunde se. Jag stängde dörren, lade mig för att sova. Men jag kikade ut genom fönstret i hallen och där kom E gående fullt påklädd!?! Han hade varit ute för att kolla om det fanns några ägg…..Han kom in, fick sova på min arm (igen) och nästa minne från natten är att han kommer med e 1,5l mellanmjölk som han vill att jag ska öppna. Ni vet en sådan som man ska vika upp och inte är helt enkel för en 7-åring att klara själv hur vaken man än är…Jag öppnade den mer eller mindre i sömnen och tror att jag fick någon timme till ostörd. Och på den vägen är det. Jag försöker med min nyvunna insikt i vad som motiverar människor undvika totalt familjehaveri här men jag anar att jag gör något fundamentalt fel eller behöver ECT:a alla här för att liksom nollställa alla så jag har en rimlig chans att börja om här men mina uppfostringsmetoder.

Jag återkommer när jag funderat ut en strategi och testat den på barnen. Att maken funkar med mållös”styrning” vet jag ju redan. Enda problemet där är att inget bli gjort av det som behövs, mer spridda nya projekt som sällan avslutas men han är nöjd och jag…..får väl jobba på att ha väldigt låga förväntningar eller sälja av saker så att jag har råd att anställa någon för att göra alla 10%-jobb som återstår här i huset…..

I´ll be BACK!

Äktenskaplig kommunikation, envägs. maken har fullt upp på jobbet som vanligt. Inte som här där man latar sig heeeeela tiden och sen är redo att passa upp på the bacon home taker

A

Hushållspapper mm

Ena ungen vill aldrig vara med på bild längre, men F är en linslus, han har övat in ett flin som ser fullständigt onaturligt ut dessutom. Här leker de rymdstation i kvällsljuset efter ett dopp.

Jag är förädlar”ledig”!. Dvs, jag har ingen rätt till lunchpaus, toalettbesök eller för den delen en fem minuters vila i timmen. Jag är….slav. Jo, alla ni som vill berätta för mig att jag måste sluta curla mina barn, ni är välkomna hit för att bevittna hur det går när man säger nej till mina barn. Och jag VET allt beror sannolikt på att de är fel ihoprörda i embrynalstadiet och att jag sedan ytterligare förvärrat situationen med miljön. Arv och miljö, så enkelt är det. Men jag är en sådan som inte tar fajten i 32 graders värme efter att ha sagt åt ungen att hämta glaset själv 10 ggr och vet att jag måste torka vatten eller i värsta fall saft från golvet om de häller upp själva så jag lämnar det JAG gör för att hjälpa dem med det DE gör.

Varför jag plötsligt möttes av detta har jag glömt men hon var ARG, väldigt ARG!

Maken arbetar. Han var ledig de åtta dagar jag arbetade innan varav en var ett dag och nattpass, en lördag 24h jour. När jag kom hem….såg det inte riktigt ut som jag hoppats. Det var varmt, de badade fick jag till svar på frågan vad de lyckats uträtta på de 11h jag varit borta…..att de ätit pannkakor o dyl kunde jag ju se…

Jag har svårt, för att inte säga är oförmögen att vara passiv. Så igårkväll satte jag igång att gräva ur slänten som vi pratat om en längre tid. Det passade bra nu när det är så torrt och lätt att gräva. Tio kärror igår och tre eller fyra idag. Mans work…

Jag gjorde en lista på saker att göra för honom/oss. Dagen efter hade jag tänkt om. Vi ska INTE påbörja NYA projekt här hemma. Vi ska slutföro (anspelar på det föregående), a de redan påbörjade och hönsen är prio ett.

Min andra ledga dag kom två grannpojkar upp kvart över nio på organen, de var badsugna. jajamensan, så blir det när man har ”pool”. men det var lite kallt så de övergick till ”gamling”. Min ene son tittar väldigt mycket på när vuxna män spelar och pratar samtidigt. Jag ska inte besvära er med hur det låter utan meddelar bara att jag HATAR det. De svär, de skränar och det är fullkomligt idiotiskt. Och jag låter honom titta så lite det bara går för jag får huvudvärk och förbannar den arkitekt som lurade i oss alla att öppna planlösningar är något eftersträvansvärt.

Inte bara småbarn curlas här, även snart och myndiga personer släpper saker rakt ned på golvet när de är tomma. Jag ska göra EXAKT samma sak hemma hos dem sen när de flyttar ut. Toarullar rakt ned, tomma tvålflaskor? Japp, passar på golvet och varför inte borsta håret och bara släppa det på golvet? Här passar kanske primalskrikslådan in????

Men en sak är fantstisk med att ha andra barn här (dels för att jag då med gott samvete kan lämna bort ett av mina) och det är är att mina tre slutar bråka inbördes!!! Så fantastiskt! man vill liksom bli en hemmafru på 40-talet som hade till att rulla håret, måla naglarna OCH hålla huset rent och snyggt samt ha husmanskosten klar när maken stövlade in vid halv sex!

Jag skriver ned mina infall, inspiration från barnen mm och sen fotar jag. Det blir enklare så för inga lappar får vara ifred och sen glömmer jag var jag lägger dem…

Inga ord behövs med den bilden va?

Jag hade stödord för dagens inlägg: Primalskrikslåda (det har jag inte kunnig kolla upp än, återkommer där), a woman´s gotta do what a man won´t (det käns avhandlat lite), vad en liten gumma kan gno, disponera sin livstid (detta fick ytterligare bränsle pga ytterligare ett sjukdomsfall, denna gång en anhörig), ska man schemalägga sitt liv eller ha långsiktiga mål? Fördelen med städat kontra ha ostädat (här har jag bevis för att städat är det bättre alternativet om man vill få tid över till annat men jag börjar tro att min make inte har behov av ”annat”), en miljon (den summa pengar jag är i stort behov av just nu har jag räknat ut), gammelmormors hus – kontakt bakåt i tiden och slutligen Kjell Bergqvits.

Hur i helvete ska man få ihop ett blogginlägg som täcker in allt det?

Nja, det kan man kanske inte men ni som sölat mig ett tag vet att jag blivit lite mer existentiell senaste tiden, jag funderar över meningen (som inte är detsamma som syftet) med livet och vi har varit både direkt och indirekt drabbade av allvarlig sjukdom senaste två månaderna som eskalerade just idag. Jag är ju o ständig strid med maken om HUR man gör saker och ffa då man är ledig och lyckas släppa tyglarna så till den milda grad att jag efter 11h borta från huset med matkassar i båda händer måste börja plocka undan från deras lunch och grävskopa mig fram i hallen, plocka våta simkläder och handdukar från golvet och får höra att han haft fullt upp(!?!)

Primalskriket och Kjell Bergqvist hänger ihop. Jg har sett serien Morden på Svt play och har länge varit en fan av ”Berka” som min pappa kallar honom (han var hans lärare i Bäckahagens skola där han tydligen var en stjärna redan då). Se honom som Cege i de två säsonger som ligger ute nu, han är så bra och man får känslan av att han improviserar, mycket roligt! Och tänk, han var gift med Miss Universum, vilken grej va!!!

Så den där miljonen….jag har räknat lite på hur mycket pengar jag skulle behöva för att lösa en del lån, eventuellt låta någon fixa vår knasiga trädgård, köpa en bättre bil och lite annat, det landar å ca en mille. Då skulle vi kunna leva rätt bra här utan att gå back hela tiden som vi gör nu. Jag vet, det låter galet, men just nu känns det som att hur mycket vi än jobbar och tjänar in så försvinner allt till studieskulder, bilar som ska lagas, trädgård och hus som ska fixas och detta samtidigt som jag förtvivlat gärna vill jobba MINDRE, inte mer för att orka med att ens vika tvätten i tvättstugan, det berg som snart kommer kunna gå att bestiga med syrgastuber.

Den här kartongen har jag försökt kasta minst 10 gånger sedan i våras och varje gång bär barnen in den igen…?!? Nu står den vid min säng…oklart vad den är till för, kanske en del av rymdstationen på terrassen?

Nog om mig. Jag är glad att jag fick slänga ett par ord med två av de sjuka vi har omkring oss, de vet att vi finns här och rycker ut om det behövs. Den senare erbjöd sig igår att vika min tvätt…det var innan vi visste hur sjuk han var….

Jag satte mig ned med en ÖL (3,5) under parasollet exakt så länge som det tar att utan panik dra i sig en öl. När jag reste mig (ej helt urdrucken öl pga myror i brallan enligt ovan) så var stolen BLÖT av svett!!! Jag kan inte minnas en liknande sommar, vi orkar knappt äta längre, det är glass och vätska mest. men imorgon blir det nyskördad Amandinepotatis, kokt med egensådd dill och kanske kyckling (men inte mina egna!!).

Jag får en känsla av vårt franska sommarhus när samma sorts fjärilar och ett myller av humlor susar runt här, jag älskar lavendel både min lila och den vita som storblommar nu!

Nu ska jag sluta, jag har ett avsnitt med en av mina manliga favoritskådisar att se!

Livet är inte ett helvete, vi har mycket goda vänner också och mycket skratt klär om allt kaos här hemma, jag önskar bara mindre av det senare (kaoset) och mer ordning och reda så vi kan orka med spontana och härliga middagar och vin i motljusgrejer…tänk om man får en stroke i sömnen liksom, då vill man inte att minnet av en är en gapig kärring (även om jag fick höra via döttrarna att vissa tycker att jag är en sexbarnsmammasupermodell kinda girl…;)) visst förstår ni det???? Jag vill bli ihågkommen som ÖDMJUK, smart, generös och rolig. Så känns det inte varje dag på semestern/föräldraledigheten…

Obönhörligt

En av reatulpanerna tittar fram.

Det är mycket nu…

Resultat alla hemma efter mycket om och men och skrik….Jag meddelade maken att jag tänker INTE estämma vad för middag som äts idag. PUNKT!

Igår var ju en ledig dag. Idag skulle jag ha arbetat, kort vecka. Det är alltid trevligt. MEN….sent igår så störtade Tylla på grusgången (det är ju inte så att vi sagt två tusen gånger att man INTE ska rusa mot dörren) och slog upp ett knä. Först såg det inte så illa ut, det var bara svart av allt grus och damm men SEN…

Blodet forsade fram, skon, golvet, kläder, allt blev blodigt. Jag försökte bedöma läget i hallen men det var för mycket smuts. Först med läsbrillor på och med ungen i badet såg jag hur illa det var. Det glipade ordentligt och mycket grus mm i såret, under huden ni vet….stor suck. Och tyvärr inte av medlidande bara utan för att det är så fruktansvärt jobbigt att på kvällen en helgdag när man har två extra barn hemma och står med middagen i ugnen behöva ta sig till närakuten, trösta ett otröstligt barn, behöva åka in skitig och dan (eftersom jag varit i trädgården hela dagen) och sen veta att de kommer behöva droga ungen för att hon ska vara stilla nog för att ens bedöva henne. Sen är ju knät rörligt och man syr ogärna…det var så smutsigt att de knappast hade velat limma och ja….jag är ju doktorn här som ska fatta de rätta besluten.

SÅ, jag beordrade maken att leta efter Xylocaingel (vi har fyra medicinlådor/skåp och han rotade ordentligt och stängde sedan inget av medicinbehållarna och ja det är petigt att nämna men jag gillar ju stängda saker…) och han konstaterade att vi inget hade. Jag bad om NaCl-sprutor (som jag glömt att jag gett till dottern som var borta länge i Centralamerika) och under tiden ringde jag min vän Y som snart är färdig husläkare. Hon gav råd om godis och is…och att sedan med högt tryck spola rent såret!!! SÅ bra och påminde mig om boken Prostens barnbarn där ena ungen nästan drar av sig sitt ena finger och prostinnan matar honom med geléhallon hela vägen till lasarettet på Bornholm.

Vi tog fram M&M (inte bästa valet kanske när barn skriker och kan sätta jordnötter i halsen men det var det som fanns hemma) och den lilla frysta Barbapappan vi köpt i Frankrike för akuta situationer. Men inga sprutor fanns hemma….maken ringde grannarna som hade två. Nu var det nära…såret kunde faktiskt bli rent!

Men nej, mamman fick inte röra, vi brottades ett tag och till sist kom jag på att om jag höll sprutan i såret kunde T själv trycka snabbt och hårt på den. MAKALÖST bra idé! Och så höll vi på ganska länge. När alvedonen kickat in kunde jag ta fram nagelborsten med lite tvål och skrubba såret rent från sista smutsen.

Vi får se hur det läker. Knän är luriga, ungen är vild och jag är rädd att hon får en grustatuering där.

Idag blir det vab alltså, för att hålla henne lite stilla. Så jag kommer att ha tid att städa kanske? Eller nä, för om hon är hemma vägrar killarna gå.

Jag ringde skolan från Franks rum. Jag sa att vi pga skärskada behövde vara hemma och då ville killarna ej gå. Tack och hej, ses på måndag. Vad händer då??? Frank störtskurar, han VILLE JU GÅÅÅÅÅÅÅÅÅ!

Mitt hjärta alltså. Hur ska man orka med alla svängningar? Först tänkte jag ju att han som ALDRIG vill gå till skolan skulle bli nöjd.

-Men då får du klä på dig! (jag med lugn men bestämd stämma).

-Mäh! Var är mina klääääder? (F helt förbluffad över det faktum att en 8,5-åring ska behöva RÖRA på sig och TÄNKA)

-Det måste väl du veta, var lade du dem? Klä dig, borsta tänderna och så kör jag dig! (Här tänker jag curla så lite som möjligt tänkte jag).

-MÄH!!!!

-Jag äter frukost nu, 9 går bilen eller….du kan GÅ för jag vill inte hålla på med Tylla så mycket. Gör dig klar bara så kan du gå! (ÅÅÅÅ vad smart jag kände mig där! Curl off liksom! Lägga ansvaret över den här helomvändningen på barnet själv. För jag VET att han vill vara hemma!)

-MÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄH, ska jag GÅ? Jag orkar inte gå…jag vill…jag vet inte men ååååå.

Min spaning är att hur jag än gör blir det fel. Jag kan inte skydda mig från bråk, jag tror egentligen att jag är källan till alla bråk. Jag äger problemet som man säger.

Medan jag skriver detta står han vid min sida och säger att han inte KAN borsta tänderna och nu ska göra oljud tills jag lyssnar på honom….

Paus.

Här var jag hyfsat lugn ibland…jag mår kanske allra allra bäst när jag är borta från hemmet. Jag sa till maken att jag…kanske skulle vilja göra något ensam någon gång. Vad? frågade han…Åka till Shetlandsöarna och skriva en bok. Känner mig som Kerstin Thorvall när jag säger det…

 

Det där med vägval i livet och vad som är viktigt….jag tänker olika kring det beroende på humör. Igår när alla var hemma och mest bråkade så kände jag att jag helst är ute i trädgården. Och om JAG fick bestämma lite skulle nog vila vara mer frekvent….Två gånger igår fick jag frågan om vad vi skulle äta till middag….och då var JAG inte ens hungrig, barnen åt flingor, mackor och glass…..

 

Nya staketet.

Jag tänkte att luktärtor kunde passa i mellanrummen..

 

Nu påklädd, redo för fritids. Jag ringer och meddelar att han ska komma. Då: Varför blev det inte utflykt?

Och så tar vi hela snurren EN gång TILL! Just i skrivande stund har han sprungit upp till kompisen (förlåt C och A om ni ligger och sover) för att kolla om K ska till fritids…jag sitter här med bilnyckeln redo för nu har jag kastat in handduken, jag tänker att jag kan underlätta hans avfärd med skjuts om han nu bestämmer sig för att lämna boet för några timmar, jag kan behöva vilan. Som en kompis en gång sa: -Hur man än vänder sig har man alltid snippan fram!

Så lyckad dag redan känner jag.

Så här sov delar av familjen igår. Undra på att man är mörbultad när man vaknar!

Jag hade tänkt skriva lite om det paradoxala i at Trumps teknik att vara helt galet oförutsägbar kanske leder till världsfred, ett helt oväntat resultat….non diplomacy liksom, full frontal. Skräm skiten ur alla galningar med bara liiiite kärnvapen och vips, FRED PÅ JORDEN! Men Iranfrågan är inte avgjord än…men jag skulle tro att även Iran inser sin litenhet inför USAs militära muskler….så TRUMPism var kanske inte det värsta som kunde hända världen hur orange han än är och så vidare….men den som överlever dagen får väl se…..

Lite fler reatulpaner (köper sent men pga klimatet nu går det hur bra som helst).

Väldigt stora klarröda tulpaner som kanske inte riktigt passar in här….men de ser coola ut.

Goldie nosar lite försiktigt på Pingu när hon är ute, och mig….

Kycklingar måste vara det mest underbara alltså. Här lugnet innan stormen.

Aj aj aj eller mer AAAAAAAAAAAAAJ. Här efter tvätt och skrumm och slagsmål (typ).

Jag hittade lite fler tegelstenar. Då blev det ett nytt torn med jordgubbar.

Kvällssolen är det iallafall inget fel på. Längtar redan till natten…tyvärr. Hade gärna haft en stillsam och härlig dag men jag tror att det är för mycket att hoppas på…..

 

 

Saker du inte njöt av tillräckligt innan du fick barn

Vi fick besök igår ett infall från både vår och hennes sida. Man kan inte säga att veckan för mig varit helt harmonisk (trots nystart av Yoga) men jag jobbar på det (låter maken ta över barnhanteringen nästa vecka och förmodligen för all framtid). Det var en piffig kvinna som kom, ganska nybliven tvåbarnsmamma, sminkad och peppad för lite gubbe och snack. Maken talade med henne i ca 30 sekunder och så sa jag: -Ska vi bjuda över dem? (Jag överhörde samtalet och tyckte det lät som om de behövde miljöombyte). Maken frågade om de ville komma över på lite vin, svaret blev omedelbart JA! Men maken viskade till mig: -HAR vi vin? och det hade vi inte, jag ändrade frågan till: -Vill ni komma med vin? och det blev ett omedelbart ja på den med.

Slutligen kom mamman ensam, mannen hade insett redan under natten att det var bäst att hålla en mycket låg profil och då han själv inte orkade komma lät han henne åka ensam för att dricka vin och pysa ur sig den värsta frustrationen, BRA TÄNKT P!

Nåväl, vi pratade om familjeliv och tyvärr var väl fokus mycket på det som inte fungerar så bra i relationerna med barn och partners men inget elakt, bara kärleksfulla gapskratt kring hur galet livet blir efter barn ibland och plötsligt säger hon att hon nu insåg hur underskattat vissa saker var som typ….frukost. Och då menade hon inte frukost bara som mat utan att faktiskt sitta ned i lugn och RO och inta kaffet varmt och utan att hälla det över sig för att någon drar undan duken utan att bara få vara i stillhet 5-10 minuter om dagen. Sånt smått. Alla ni med barn, när hade ni en vecka eller ens TVÅ morgnar i rad med absolut lugn i kroppen och varmt kaffe i koppen? Jag kan inte minnas det och helt ärligt även OM jag skulle råka vara ensam i två dagar så finns alltid de där andra älskade människorna i olika åldrar i mitt inre och ger lite puls hela tiden för rätt var det är kan någon få en hormonell gråtattack eller behöva 20 kronor swishat för en fika….Och jag ÄLSKAR att vara mamma till dem alla men helt lugn….det var det 21 år sedan jag var vid frukost. Och ingen gång minns jag att jag njöt av frukost innan mammaskapet.

Jag tänkte lite på vardagliga saker jag inte njöt av tillräckligt tidigare och här kommer de:

  1. Äta varm mat.
  2. Gå på toaletten ensam.
  3. Sjunga till musik i köket (numera måste jag lyssna på barnens musik och får för allt i världen inte sjunga med, iallafall om Tylla får bestämma). Är jag med de äldre tjejerna får jag sjunga med om jag vill men då kan jag ju inte texten för de vägrar i stort sett låta mig lyssna på musik som jag känner igen (pga mossig typ) och då faller ju hela konceptet.
  4. Sömn, det går ju INTE att komma undan att jag sov på tok för lite innan barnen och detta borde vara punkt 1 såklart men det var så självklart så jag glömde det och nu är jag för matt för att ändra. SÖÖÖÖÖMN, jag säger det igen med emfas, varför i helvette sov jag inte mer som ung och oförstörd? Nej då satt man uppe och slarvade på krogen då och då….fan man var ju galen helt enkelt. Tänk om jag vetat att man inte vill vara vaken längre än till nio när man har barn….
  5. Ringa ostört. Nu när någon ringer (särskilt vid riktigt viktiga samtal) måste jag låsa in mig och sätta ett finger i örat jag inte trycker mot telefonen för att kunna fokusera. Telefonsamtal fungerar som flugpapper på mina små. De är ju ofta väldigt tätt inpå mig annars också men just när de märker att anspänningen blir större så vill de vara än tätare invid mig och gärna höja rösten en decibel eller två….som förgjort alltså!
  6. Gå ut med soporna. Det trodde man ju inte, att den lilla turen fram och tillbaka till sopkärlet skulle kunna vara stressande. men så är det när man inser att en unge hänger vrålande i dörröppningen och vill att man GENAST kommer tillbaka och hotar att hänga sönder dörrvredet.

Nu ska jag inte lista mer saker för jag inser att det framstår som om jag önskade bort barnen helt och det gör jag ju såklart inte men ibland tänker jag att barn ju är vattendelaren i mitt liv. Det är livet efter barn som är verkligheten, det innan var en dröm. Och man kan INTE föreställa sig hur mycket livet ändrad med barn. Och där gick min mammaklocka, någon måste torkas i rumpan! So long!

 

A

Vissa dagar

Just när jag satt mig för att dricka mitt morgonkaffe och pusta ut såg jag detta…..

Jag vaknade på fredagen med halsont. En hel arbetsdag kämpade jag mig igenom och när jag kom hem var jag väldigt väldigt trött. Efter maten (korv med bröd) lade jag mig i sängen och somnade. Tanken var att bara vila benen en liten stund men jag somnade stenhårt fullt påklädd. Jag vaknade halv fem på morgonen av värk och att hela sängen var överfull. Jag gick upp, klädde om till nattkläder, tog två alvedon och gick och lade mig i Edgars säng istället. Jag somnade om direkt och väcktes av att Edgar återigen kom för att sova med mig. Jag tror han sov en stund med mig men vaknade och tröttnade på mig. Nästa gång jag vaknade var halv tio. då hade jag nog sovit 13 timmar…..vad är det om? Övertrött? Sjuk eller på allvar SJUK?

När jag väl kom ur sängen var det ju strålande väder. Jag fick en argattack på maken pga hans knasiga sätt att hantera sina kläder och den anordning han gjort i sovrummet med nån förbannad tv-mojäng. Casting? Nån sak som är nästan som AppleTV fast billigare…helt ärligt, jag fattar ingenting av detta och på allvar tycker han att jag ska lära mig att styra detta från min iPhone! Han har liksom inte lärt sig någonting om mig de senaste 10 åren….jag tar inte in mer saker nu som inte är analoga, NADA, ZIP, NOLL!!!

Jag blir så glad av den här tapetern OCH mina Mårbackapelarginer.

Jag fotade hela eländet så ni kan få se magnituden av galenskapen och det betyder INTE att jag hatar honom och att vårt äktenskap är dysfunktionellt, bara att vi är fruktansvärt olika och att allt jag tycker är bra är precis helt fel för honom och totalt poänglöst.

Ja, jag tror att ord är överflödiga här. Men man kunde säga: Finn fem (eller fler) fel…

Buntband. Sååååå praktiskt! Till ALLT!

Så fin komposition, total harmoni.

Och så alla dessa man slängt i sitt liv. Men jag undrar om någon annan än jag någonsin gjort det…för jag tycker att det alltid är jag som hittar dem men aldrig tar loss dem…äter ju inte överdrivna mängder bröd liksom….

Jag tog mig ned till tvättrummet och där fick jag ytterligare ett vredesgenombrott. Denna gång på en tonåring. Jag minns nämligen att det sista jag sade innan tvättningen var -Allt med vitt i är vittvätt! och fick ett slött: -Jag veeeeeeeet, döh! till svar.

Båda tvättmaskinerna var fulla. Ena med ljusa färger och vitt. Den var tvättad. Den andra med mörka färger och vitt, den hade fått i sig tvättmedel såg jag men ej satts igång…tur det.

Jag satt där på gliet i tvättstugan och djupandades en stund. Jag kunde nämligen inte skrika på ansvarigt barn men funderade lite över livet och hur i helvete jag ska få någon ordning på allt här. Jag tycker ändå att jag har försökt. Många sätt, olika anslag och mått av vrede. Tydligen finns inget sätt att lära någon något här hemma. Dystert. Och då är ju såklart det grundläggande feltänket att JAG sitter inne med alla svar. Som att vit tvätt ska hållas vit…osv.

Jag tänkte först att jag får skriva en lapp som jag sätter upp på väggen i tvättrummet. På den skulle det stå:

  1. All textil som har något vitt i sig räknas som VITTVÄTT även om en annan färg förekommer
  2. Töm fickor innan tvätt och om det låter ”klonk” eller rasslar när man kastar in plagget i tvättmaskinen, ta ut och vittja!
  3. Tvättmedel finns i två sorter, den för VIT tvätt eller FÄRGAD tvätt. Den det står vit på hör ihop med vittvätten osv.
  4. Man ska gärna trycka igång maskinen när man lagt i tvätt, hällt i tvättmedel och stängt luckan. När man sedan har satt igång det hela är det bra att försöka minnas detta så att man också kan tömma den innan allt luktar mögel!
  5. Tvätta inte alla möjliga material i samma tvätt. Det finns olika fibrer nämligen som tål värme och centrifugerna dåligt. Exempel på detta är siden och ull.
  6. Vissa saker som efter tvätt ska strykas behöver inte torktumlas, de hängs på torkställning. Exempel på DETTA är: Köksanddukar, skjortor, örngott, mammas fina ylletröjor som tvättades med ylleprogrammet och SIDEN.

När jag hade tänkt ut hela den här listan blev jag arg igen och tänkte att lappen endast skulle innehålla TÄNKT TILL NU!

Så de skulle leta efter tvättråden och göra RÄTT! Den lappen sitter inte där ännu för jag har inte haft tid. Solen sken ju som bekant så jag tog en promenix med killarna, delade ut kalasinbjudningar till några pojkar och lapar till bullerutsatta grannar i närheten om att de kunde kontakta mig eller min granne för att vi ska få den snöbollen i rullning…..sen lät jag hönsen spatsera och sprätta i trädgården under det att jag planterade om lite. Ett fikon hamnade i ”dödsgropen” som maken kallar det för allt jag hittills planterat där har dött men den här gången tror jag det ska gå bra. Fikon är tåliga.

Grannarna har så fin stenläggning fram till huset. Jag vill ha något liknande.

 

Blandad kompott av ”dödsgropen” min citronverbena som ska få flytta in och de två minsta hönsen som kom till oss en dag gamla.

Lagning av älsklingsbrallor. Det gör jag GÄRNA! Lite senare på dagen lagade jag en trasig täckjackas innerficka och gjorde en extra, bara för att skoja till det lite…;)

Enkel men god lunch idag.

 

Så många dB är det precis vid vägen. vi bor ovan den och utan något bullerskydd på stora delar av tomten…det ska vi ändra på nu hade vi tänkt!

Ser nu hur högt vårt hus ligger!!! Jag gillar att se vårt hus från olika vinklar. Då får jag en känsla för hur det tar sig ut liksom. Jag är lite kär idet!

Ja, det var väl i stort min dag…jag hade tänkt skriva lite om telefonhyfs och swishkaos men det får bli en annan dag. Jag tycker det räcker nu.

Maken var på begravning och lilla T fick följa med för hon har histat lite. Hon hade varit knäpptyst och skött sig exemplariskt tydligen. Men innan de kom iväg var det tydligen kaos för hon kom med det ena galna klädförslaget efter det andra som inte riktigt passade ihop med dagens allvar. Till slut en Molotröja och en grafitgrå tyllkjöv och stickade tights. Värdigt tycker jag och jag gillar tanken av barn på begravningar. Det gör allt mindre tungt och de ska också skolas in i detta att människor dör och man håller ceremonier kring det för att sluta cirklarna och gå vidare på ett bra sätt. När mina äldstas gammelmormor gick bort tog vi alla avsked av henne i hennes eget hem och egna säng. En judisk (och kanske andra kulturers tradition) som jag tycker är mycket bra och naturlig. Inget av barnen reagerade knasigt på det. Hon låg där i sin säng, vi kom in, sa några ord och tog/pussade och klappade på henne. Mer sådant tycker jag. Döden ska inte gömmas undan, den ska vara en naturlig del av livet.

Jag körde en liten rensardag idag. Nu ska allt gammalt ut och jag har redan planer för nästa bok och en inspirationslåda för den som kanske kommer efter…så många roliga planer jag får till bara jag får lite sömn och sol.

 

Ha det!

A

Föräldraledighet

Imorgon blir det rosa flädersaft tror jag. Och så ska jag träffa mamma, pappa och två av de stora tjejerna. Tre av dem har varit utomlands i värmen….de kommer väl vara kanonbruna. Äldsta har ej rest men hon var i Sydafrika nyligen så henne går det ingen nöd på. Det är bara stackars jag som inte kommer iväg i år. Det blir revansch 2018. Det är då det vänder!

Idag var sista arbetsdagen på 32 dagar. Jag ska ta ut min sista föräldraledighet på F som fyller åtta i höst. Maken har två veckors semester under samma tid så vi ska alla vara hemma ihop och sen ska jag vara ensam två veckor med de små. Det ska bli en sann upplevelse…..

Ett nästanklart staket. Detta är symptomatiskt för min make (just när det gäller staketet hade han otur pga regn mm) att inte gör helt klart utan raskt vandra vidare till nästa mer lockande projekt.

Gångna veckan har maken haft semester och en dag tog han med barnen till en kopia lantställe. De kom hem sent, barnen sov redan och jag kände mig lite….ensam. När jag kom hem började jag med att plocka upp alla lösa saker på golven, plockade i och ur disk, städade hos hönsen, utfodrade småkycklingarna som nu bor i vårt sovrum och planterade om en hel del tomater….sådde lite ruccola, hängde tvätt, satte på två maskiner och hör och häpna: Jag låg stilla i tio minuter och vilade ryggen i solen.

Se där, en snubbelsäkrad entré!

Jag bad maken ta bort damm från fläkten i köket. det gjorde han. Nu kommer grovdammsugaren stå framför kylen minst en månad, eller vi får se hur länge det bli. Idag är dag 1. And counting. Notera även Madickenpussel minus en bit och flamencosko stl 29.

Dagen efter syntes inte minsta spår av min städraid. Men, så är det när man är ensam med tre barn som stökar ner, kräver omedelbar tillfredställelse och man liksom klappar ihop innan middagen.

Jag har en plan. När förrådet är klart och den nya rävsäkra hönsgården byggts. Då ska en köksträdgård av mer ordnad och permanent karaktär anläggas här! Detta snodde jag ihop på onsdagen. Hoppas på lite ruccola senare.

 

Huvudvärken väckte mig imorse vid tre, den har tagit en paus lite på dagen men det berodde nog på kraftfull medicinering (alltid bra att ha en sjuksköterska till hands på jobbet) och de små och maken kom för TBE-vaccination och sedan åt vi lunch ihop. Trevligt och de ÅT faktiskt. Annars brukar dessa matbesök bara innebära att man blir fattigare men att barnen inte äter ett smack.

Vila ryggen är inte så enkelt som man kan tro.

 

Det var väl kortversionen av min vecka. Jag kommer kanske blogga lite mer nu när jag är ”frånvarande” från min tjänst eller INTE med tanke på allt som ska göras. Tylla sa imorse: -Har du kommit hem mamma? Och det kändes i hjärtat. Och att de säger pappa till mig men sedan rättar sig. Jag är på tok för lite med ALLA mina barn, ändring i sikte hoppas jag.

Förra året kastade jag ut lite blandade fröer i slänten….nu kommer kornvallmon mm. Väldigt trevligt. Hoppas de frösår sig själva till nästa år!

Älskad ros slog ut idag. Jag har två rabatter, mycket små men ganska genomtänkta. Det ska vara lätt med blommor, inte för plåttrigt.

Nu till dagens irritationsmoment. RUT-avdraget. Ta bara bort det. Jag förstår ej subventioner, kvotering eller annat bidragstjafs. Föreningar/företag/positiv särbehandling gör inget gott. Man kan hävda att svarta jobb blir vita men det finns andra sätt att nå dit. Sänk arbetsgivaravgiften till exempel, sänk lönerna och ansvar för sjukdom t.ex. Och gör det mer fördelaktigt att arbeta framför att ta bidrag från övriga medborgare. Jag räknar och räknar på hur mycket jag tjänar i förhållande till vad jag behöver ge för städtjänst och även med min nya lön blir det fortfarande billigare att jag med alla mina högskolepoäng och dyra utbildning städar efter mig själv. Oklart om det är lönsamt att jag städar efter maken dock. Därtill tycker jag att jag städar mitt eget hem bäst själv, jag slipper oroa mig för ev. stölder, att saker kommer bort, att de blir smuts kvar i hörnen och så kan jag vara utan det där tjatet om Ajax. För här städar vi med SÅPA och inget annat tack. Nä, så länge jag inte tjänar över 300 kronor i timmen efter skatt själv anställs ingen annan person som snor runt här. Det är inte tråkigt att städa egentligen, man ska bara ha tiden. Det är det det kommer an på för mig. Jag gillar att sortera, organisera och göra fint, faktiskt. Jag blir lugn och fin av det och känner mig duktig. Meeeeen skitiga klädesplagg etc från andra än mina barn…..det gör mig inte glad, aldrig. Någonsin. Där kan jag hålla med vänstern. Man ska ta reda på sin egen skit. Nuf said. Nu ett efterlängtat avsnitt av Ett fall för Vera!

Idag kom jag ett mentalt steg närmare en blodmålning. Maken har vant sig vid tanken och snart….när jag vilat upp mig är jag redo. Då ska jag låta åderlåta mig för att få ett konstverk av Fantastiska Felicia!!!!

Kärlek till alla!

Been there done that

Det är märkligt att befinna sig i två olika faser i livet samtidigt. Å ena sidan har jag vuxna barn, ett som snart lämnar boet definitivt och ska börja plugga. Å andra sidan är jag småbarnsförälder och känner att jag behöver en natts sömn rätt snart om jag ska orka med att arbeta en endaste vecka till. Jag ser magar och bebisar överallt…..jag ska inte ha fler barn och känner att jag är så väldigt klar med det där. Jag har varit med om ALLT man kan vad gäller föräldraskap tycker jag, utom att få tvillingar typ. Och jag får ofta hålla mig från att kommentera vänners FB-förtvivlan över hur jobbigt det är med småbarn för jag känner att jag inte vill förta deras misär liksom….fattar ni? Alltså jag läser om folks enorma trötthet, alla galna saker som händer dem och jag tänker:  -Det där var väl ingenting!?! Jag har det MYCKET VÄRRE och är femton år äldre…..så bittert. Idag var det fritidsdagen med öppet hus på skolan. Jag slingrade mig iväg från arbetet 1,5h tidigare (allt var klart så det var ingen fara och jag hade fått lov) och då kommer jag….SIST! Min unge bröt ihop totalt och bara grät när han såg mig. Jag hade missat sången, kanelbullarna, ALLT! Men han hämtade sig rätt snabbt, vi gick gemensamt på toan för jag hade hunnit bli rejält kissnödig på de 62 minuterna bilfärden tog (vågade inte ta bussen idag som tog två timmar igår) och sen drack jag sista koppen kaffe som fanns kvar och vi tog två kakor. Då kom Franks fröken och sade att jag hade 15 minuter på mig om jag ville göra någon frågesport i en app jag skulle laddat ner i mobilen igår. Sen var det för sent. Jag hade bett maken ladda ner appen för jag KAN inte (läs vägrar lära mig nymodigheter) men det gjordes aldrig och vi lät helt bli att göra annat än titta på hans äggskal från en koltrast och ögna igenom hans sagor. Mycket fint illustrerade och helt galet stavade. När jag gick i ettan tillät inte fröken Wengse felstavning kan jag intyga. Och jag märkte hur jag började rätta hans texter…..men så kom jag på mig, skrivarglädjen….den är lätt att ta död på, det ska gudarna veta!

På vägen därifrån träffade jag en annan förälder som vi umgås lite med. Han och jag konstaterade att man måste vara pensionär för att hinna med allt som rör barnen….där har jag iallafall inte långt kvar tänkte jag. Eller? Måste vi kanske arbeta tills vi är 80 snart? Mina föräldrar är på god väg, båda förbi 70-strecket and still going strong.

Åh, sen kom man hem. maken hade köpt två leksaksmanicker som tydligen är heta nu…TVÅ!?! Till killarna….och Tylla blev utan. Kaos, katastrof och jävla knasigt tänkt tyckte jag. Att köpa coola leksaker till killarna men inte till minstingen…hur tänker man då? Så jag fick åka iväg med henne för att köpa en likadan såklart. Men på vägen dit får jag veta att han glömt att köpa bacon till carbonaran (den typ mest centrala ingrediensen om man tänker att det består av spagetti, parmesan, ägg och bacon…..) alltså skulle jag få göra det HAN hatar, att handla med barn i först en leksaksaffär och sen in i dyraste och mest packade butiken på ön……med världens ryggskott. Tack som bara den min snygge, unge make. Han är nu för övrigt iväg och handlar trallvirke och jag ensam hemma med de tre förvildade barnen (inte mitt fel, jag har försökt). Meeeeeen nu ska vi inte hänga ut någon här, jag är inte bitter, jag ÄR inte bitter. Jag är ärlig. En sanningssadist, precis som min mor. Jag älskar henne. Man ska aldrig ljuga, ALDRIG! Man behöver inte alltid tala om allt men det man säger ska vara sant. Det var allt!

Gokväll!

Kortversionen av min perfekta helg

Krossad. Jag tog upp med vår trevlige granne ämnet busskur av glas och värdet av att snart återgå till plåtversionen. För att undvika skattslösande. Han berättade då om en busskur på ön bortom vår, lite längre ut liksom. Där fanns det en i betong….. -Utmärkt, sa jag. -Den sprängdes, sa han. Häpp!

-Mamma!? (Tylla)

-Jag är törstig! (Edgar)

-Mamma?? (Tylla)

-Jag är Törstig!!! (Edgar)

-Jag är Törstig!!! (Samma barn som ovan)

-Jag är TÖRSTIG! (ja, samma igen)

-Jag är på toa! (jag som avhållit mig från att min vana trogen, svara vid första pipet och istället tänkte: Jag är på TOA, jag kan få vara det, de kan vänta).

-Hallååååå!?! Jag är TÖRSTIG! (E)

-Mamma????

-Mamma är inte här säger maken plötsligt och jag trillade nästan av toan.

-Mamma jag är törstig (säger Edgar som liksom inte bryr sig om informationen han just fått)

Knack, knack, knack.

-Hon är här inne, säger Tylla som tydligen lyssnar ändå.

Nu tänker jag: Fan man har knappt varit borta i 30 sekunder innan det uppstår total förvirring och kaos.

Maken rycker nu i handtaget, som för att kolla att han hade rätt. Och det hade han. JAG ÄR PÅ TOA!

När jag var färdig med det som skulle göras och rätt nöjd med att bara ropat två gånger och inte avbrutit mig. Korven kom ut, pulsen han gå ned och märkvärdigt nog löste sig alla problem. Edgar hittade köket, glasen och vattnet. Löste sitt problem själv alltså och Tylla kom på andra tankar (läs: hittade glass i frysen) och maken talade lugnt och sansat med barnen.

Maken skalar potatis till sig och barnen…..

Jag svär att jag kommer INTE sakna allt med småbarnstiden men helt klart skulle jag vilja ha mer av de goda stunderna och idag när jag skriver detta ägnade jag tre timmar av min och barnens vakna tid på en buss/till fots på väg till arbetet. Så kan jag inte ha det länge till.

Man vill liksom inte veta hur mycket papper hon fått i sig och vad det var för färgämne i själva glassen eller på förpackningen.

Hon fick en Frostklänning från NY. Den har inte lämnat hennes kropp. Den är orange framtill och brun nedtill. Hon klättrar i jordhögar, slabbar med glass och håller på men som vi alla vet, skitiga barn är lyckliga barn.

Jag pratade med en bekant (hemligt vem) som arbetar på FRA. Det framkom att det var total radiotystnad där (alltså DE lyssnar ju ordentligt på OSS, men på själva arbetsplatsen är det EXTREMT tyst och stilla, inga mobiler eller annat som kan användas i spionagesyfte får införas) och jag förstod på den här personen att det var….tomt. Ingen Fb, inget Instagram, inga pling hit och dit och samtal från folk man känner, NADA. Det kändes tomt var beskrivningen och jag tänkte genast…DÄR vill jag arbeta. I radiotystnad, utan kontakt med utanförvärlden. Tänk så effektiv man kan vara!!! Man går dit, gör sin grej och går hem när man är klar. Men det var inte helt uppenbart att avsaknad av mobiltelefoner var tidsbesparande. För man kan inte NÅ medarbetarna helt enkelt. Man måste GÅ till dem, ha möten och i värsta fall tillkalla en vaktmästare som letar upp vederbörande. Som en blandning av 70-talet och psykvården liksom. Och jag blev ännu mer säker på att DÄR vill jag arbeta.

Jag som försöker undkomma störljud på buss med för mycket kläder….

Man kunde bli uttråkad fick jag höra….inget att sysselsätta sig med….på jobbet???? VA? Men OM man gjort allt man ska och ska bara fylla ut tiden kanske man kan få gå hem? ELLER, man kan läsa en bok, skissa på en bok, fila sina naglar eller gå på toa?

Jag ser inga som helst besvär i att vara ostörd. Jag vill gärna ha mer av det och få betalt medans jag är det.

Här ett exempel på hur jag kan fördriva tid. Rita på hönshus….

Mina älsklingar just nu. Så fina!

Nu ska jag inte gnälla, jag ville bara ge en bild av hur olika man kan tänka om saker. Tid, tystnad, kvalitetstid osv…..För jag tänker att när jag åker med bussen så kan jag GÖRA saker men nej. Då stör pratiga kvinnor mig med sina höga röster och skratt. Idag någon som gapflabbade och ojade sig omvartannat ihop med en sjuk kompis som hon utlovade var inne på sista dygnet av feber, hon kunde sådant osv osv osv. Jag ville INTE höra. Jag vill slappna av, inte tvingas till öronproppar pga idiotsnack jag inte vill engagera mig i. Jag satte i hörlurarna (motvilligt) och lyssnade klart på Spanarna, hennes flabb störde ändå fast jag hade rött ljus på volymen. Hon steg av någonstans i Solna. Då dyker istället upp en ung man framför mig som småviskar…om saker som låter spännande och plötslig blir jag irriterad på att han pratar så lågt. Jag tar också av jackluvan för det började bli för varmt där inne och försökte verkligen lyssna och fatta vad allt rörde sig om. Men då steg en tonåring på som började snacka för högt med en kompis så jag gav upp och smsade med en kompis om dagens händelser tills batteriet tog slut.

Här sitter jag och försöker se avspänd och harmonisk ut…..

Direkt efter ett kalas på lördagen, innan parkouren fick Frank en godispåse. Han gav Tylla sin klubba, tuggummit tog han själv. Men man ska inte SLÄNGA saker…..och jag hade ingen lust att hålla i allt i en timme. På vägen hem somnade de båda i bilen och jag hoppades på några minuters lugn i hemmet när jag kom dit (innan nattjouren) men då hade E varit kreativ i sängen med akrylfärger som ni kanske sett…..

Och jag ska INTE redogöra för den konversationen för det är jag för pryd för men kanske kanske det kommer senare. Men det som utspelade sig idag gav mig mod att erkänna att jag faktiskt bajsar då och då, något som jag tvekade länge inför att skriva….Jag trodde ett tag att Kungen och Abborna inte gick på toa alls. (Detta var mycket länge sedan).

Jag brukar använda handskar av sjukhustyp när jag grejar i jorden. De hade hon på sig större delen av dagen, såååå bra passform. Bästa passformen (somTrum skulle sagt).

När söndagen var över kände jag för att göra som Patsy……

 

Det blev rätt bra till slut. Vi kanske klarar detta innan månaden är slut, eller jag….

Vy från insidan. Det ger som Ylva så riktigt påpekade ett ORDNAT intryck, och det är DET alla barn i världen önskar sig! Och fred på jorden!

Ps. Något måste göras åt Trump. Jag hörde nämligen på radion att man i ett pressat inrikespolitiskt läge (sagt upp FBI-chef som utreder en och sen hotas) kan försöka göra en avledande utrikespolitisk manöver (typ bomba Nordkorea) och då sitter vi alla i skiten skulle jag tro. Och nu har väl JAG fått FRAs ögon på mig ändå….och det är helt OK för om ni ”hör” mig, jag bor nära, jag kan många saker meeeeeeen kanske hålla käft inte är min starkaste sida……kanske jag kan sortera papper i arkiven?!? Ds.