Obönhörligt

En av reatulpanerna tittar fram.

Det är mycket nu…

Resultat alla hemma efter mycket om och men och skrik….Jag meddelade maken att jag tänker INTE estämma vad för middag som äts idag. PUNKT!

Igår var ju en ledig dag. Idag skulle jag ha arbetat, kort vecka. Det är alltid trevligt. MEN….sent igår så störtade Tylla på grusgången (det är ju inte så att vi sagt två tusen gånger att man INTE ska rusa mot dörren) och slog upp ett knä. Först såg det inte så illa ut, det var bara svart av allt grus och damm men SEN…

Blodet forsade fram, skon, golvet, kläder, allt blev blodigt. Jag försökte bedöma läget i hallen men det var för mycket smuts. Först med läsbrillor på och med ungen i badet såg jag hur illa det var. Det glipade ordentligt och mycket grus mm i såret, under huden ni vet….stor suck. Och tyvärr inte av medlidande bara utan för att det är så fruktansvärt jobbigt att på kvällen en helgdag när man har två extra barn hemma och står med middagen i ugnen behöva ta sig till närakuten, trösta ett otröstligt barn, behöva åka in skitig och dan (eftersom jag varit i trädgården hela dagen) och sen veta att de kommer behöva droga ungen för att hon ska vara stilla nog för att ens bedöva henne. Sen är ju knät rörligt och man syr ogärna…det var så smutsigt att de knappast hade velat limma och ja….jag är ju doktorn här som ska fatta de rätta besluten.

SÅ, jag beordrade maken att leta efter Xylocaingel (vi har fyra medicinlådor/skåp och han rotade ordentligt och stängde sedan inget av medicinbehållarna och ja det är petigt att nämna men jag gillar ju stängda saker…) och han konstaterade att vi inget hade. Jag bad om NaCl-sprutor (som jag glömt att jag gett till dottern som var borta länge i Centralamerika) och under tiden ringde jag min vän Y som snart är färdig husläkare. Hon gav råd om godis och is…och att sedan med högt tryck spola rent såret!!! SÅ bra och påminde mig om boken Prostens barnbarn där ena ungen nästan drar av sig sitt ena finger och prostinnan matar honom med geléhallon hela vägen till lasarettet på Bornholm.

Vi tog fram M&M (inte bästa valet kanske när barn skriker och kan sätta jordnötter i halsen men det var det som fanns hemma) och den lilla frysta Barbapappan vi köpt i Frankrike för akuta situationer. Men inga sprutor fanns hemma….maken ringde grannarna som hade två. Nu var det nära…såret kunde faktiskt bli rent!

Men nej, mamman fick inte röra, vi brottades ett tag och till sist kom jag på att om jag höll sprutan i såret kunde T själv trycka snabbt och hårt på den. MAKALÖST bra idé! Och så höll vi på ganska länge. När alvedonen kickat in kunde jag ta fram nagelborsten med lite tvål och skrubba såret rent från sista smutsen.

Vi får se hur det läker. Knän är luriga, ungen är vild och jag är rädd att hon får en grustatuering där.

Idag blir det vab alltså, för att hålla henne lite stilla. Så jag kommer att ha tid att städa kanske? Eller nä, för om hon är hemma vägrar killarna gå.

Jag ringde skolan från Franks rum. Jag sa att vi pga skärskada behövde vara hemma och då ville killarna ej gå. Tack och hej, ses på måndag. Vad händer då??? Frank störtskurar, han VILLE JU GÅÅÅÅÅÅÅÅÅ!

Mitt hjärta alltså. Hur ska man orka med alla svängningar? Först tänkte jag ju att han som ALDRIG vill gå till skolan skulle bli nöjd.

-Men då får du klä på dig! (jag med lugn men bestämd stämma).

-Mäh! Var är mina klääääder? (F helt förbluffad över det faktum att en 8,5-åring ska behöva RÖRA på sig och TÄNKA)

-Det måste väl du veta, var lade du dem? Klä dig, borsta tänderna och så kör jag dig! (Här tänker jag curla så lite som möjligt tänkte jag).

-MÄH!!!!

-Jag äter frukost nu, 9 går bilen eller….du kan GÅ för jag vill inte hålla på med Tylla så mycket. Gör dig klar bara så kan du gå! (ÅÅÅÅ vad smart jag kände mig där! Curl off liksom! Lägga ansvaret över den här helomvändningen på barnet själv. För jag VET att han vill vara hemma!)

-MÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄH, ska jag GÅ? Jag orkar inte gå…jag vill…jag vet inte men ååååå.

Min spaning är att hur jag än gör blir det fel. Jag kan inte skydda mig från bråk, jag tror egentligen att jag är källan till alla bråk. Jag äger problemet som man säger.

Medan jag skriver detta står han vid min sida och säger att han inte KAN borsta tänderna och nu ska göra oljud tills jag lyssnar på honom….

Paus.

Här var jag hyfsat lugn ibland…jag mår kanske allra allra bäst när jag är borta från hemmet. Jag sa till maken att jag…kanske skulle vilja göra något ensam någon gång. Vad? frågade han…Åka till Shetlandsöarna och skriva en bok. Känner mig som Kerstin Thorvall när jag säger det…

 

Det där med vägval i livet och vad som är viktigt….jag tänker olika kring det beroende på humör. Igår när alla var hemma och mest bråkade så kände jag att jag helst är ute i trädgården. Och om JAG fick bestämma lite skulle nog vila vara mer frekvent….Två gånger igår fick jag frågan om vad vi skulle äta till middag….och då var JAG inte ens hungrig, barnen åt flingor, mackor och glass…..

 

Nya staketet.

Jag tänkte att luktärtor kunde passa i mellanrummen..

 

Nu påklädd, redo för fritids. Jag ringer och meddelar att han ska komma. Då: Varför blev det inte utflykt?

Och så tar vi hela snurren EN gång TILL! Just i skrivande stund har han sprungit upp till kompisen (förlåt C och A om ni ligger och sover) för att kolla om K ska till fritids…jag sitter här med bilnyckeln redo för nu har jag kastat in handduken, jag tänker att jag kan underlätta hans avfärd med skjuts om han nu bestämmer sig för att lämna boet för några timmar, jag kan behöva vilan. Som en kompis en gång sa: -Hur man än vänder sig har man alltid snippan fram!

Så lyckad dag redan känner jag.

Så här sov delar av familjen igår. Undra på att man är mörbultad när man vaknar!

Jag hade tänkt skriva lite om det paradoxala i at Trumps teknik att vara helt galet oförutsägbar kanske leder till världsfred, ett helt oväntat resultat….non diplomacy liksom, full frontal. Skräm skiten ur alla galningar med bara liiiite kärnvapen och vips, FRED PÅ JORDEN! Men Iranfrågan är inte avgjord än…men jag skulle tro att även Iran inser sin litenhet inför USAs militära muskler….så TRUMPism var kanske inte det värsta som kunde hända världen hur orange han än är och så vidare….men den som överlever dagen får väl se…..

Lite fler reatulpaner (köper sent men pga klimatet nu går det hur bra som helst).

Väldigt stora klarröda tulpaner som kanske inte riktigt passar in här….men de ser coola ut.

Goldie nosar lite försiktigt på Pingu när hon är ute, och mig….

Kycklingar måste vara det mest underbara alltså. Här lugnet innan stormen.

Aj aj aj eller mer AAAAAAAAAAAAAJ. Här efter tvätt och skrumm och slagsmål (typ).

Jag hittade lite fler tegelstenar. Då blev det ett nytt torn med jordgubbar.

Kvällssolen är det iallafall inget fel på. Längtar redan till natten…tyvärr. Hade gärna haft en stillsam och härlig dag men jag tror att det är för mycket att hoppas på…..

 

 

Idag smäller det!

Egen stylist, det är lyx när man ska försöka skina på en fest. Nästa år kanske hon gör nobelfesthår…jag hoppas!

 

Vi hade makens jobbarkompisar på glöggmingel igår. Jag var inte ett stressmonster. Vi hade planerat väl. Hann t o m att se Stina Nilsson ta guld i sprinten. Vi hade jättetrevligt och hoppas att göterna hade det med! Barnen fick gå ut med maken med pannlampor och kika på hönsen bland annat!

Jag säger som Jaques Clousseau, ”the old times is coming back….” Här gottebordet fråb igår! Det mesta hemmagjord

Nu på morgonen vaknade jag av tuppen, det gillar jag ändå. Sen långsam uppstigning med kramar från maken och barnen. Barnen kom i tur och ordning in och visade på nougater, polkagrisar och knäck som de hittat (vi orkade inte duka av allt) så frukosten blev lite alternativ idag kan man säga.

Sen tog jag mig an DN. Läste dettaJonas Gardell om De aderton det är det första jag läst av Gardell sedan mycket länge. Och jag är helt enig med honom (ni vet ju att jag tycker ALLA ska avgå och sen för evigt hålla käft om de inte skriver något otroligt bra, en fin kokbok t.ex eller ngt historiskt intressant. Jag gick i förrgår in och läste lite på akademiens egna ord om sina medlemmar…här lite lösryckta rader från Katarina Frostenson…hennes författarskap blir jag verkligen inte nyfiken på. Verkligt knasigt men i ljuset av vad hon kan ha varit utsatt för kanske det blir så, man får ventilera. Men för guds skull inte skriva en roman så alla fattar att man bor med ett äckel som ständigt bedrar en. Bättre då att skriva konstiga lösryckta ord där man bara anar lisan, förtvivlan…och sen att hon gått till så aggressivt försvar av denne man…snacka om att vara ett offer och medberoende i detta….för mig fullständigt obegripligt.

Mer om akademien. Ebba visste men sa inget, bodde på 134kvm…gratis inträde till allt kulturellt, klädpengar. Och så Kristina Lugn…”jag hade gratis inträde redan innan” vilken jäkla ormgrop!

Här strofer ur Frostensonska skapelser…..

”Mun i jord kön i löv. Det / drar. Nu känner jag / törst / huvud kropp en lem min fot / mark senornas svar.”

”Det finns inget bakom dina ord. Du kastar dig rakt ut. Rygglös.”

Maken upphör aldrig att förvåna…..

”Rakat hjärtgolv”, ”kal, könslig mark”, ”min mun ett stygn”

Jag ska se på TV hela dagen idag, först Vinterstudion och SEN Nobel. Jag ska hissa och dissa klänningar, mest gillar jag att hissa  för man vill ju inte vara elak….men Danius klänning är jag ju mycket nyfiken på. Blir det tagel? Lump? Säck och en doft av aska? Eller kanske en metallanordning, inbrottssäker…?

Håret höll hela kvällen, hårspray alltså, fina grejer!

Förskola – livsval – girighet och sexuella trakasserier

Vi läkare lever i lyx och flärd…notera innertaket som hänger ned. Chrysler har lite att jobba med där för den fyra år äldre bilen, ni vet den som ”brann upp” på Nockebybron, dess tak satt kvar to the bitter end. Här sitter jag bak och låter min äldsta köra. Jag tycker att det är viktigt att hon får öva så fort hon får en chans, annars tappar man känslan för bilkörning….

Vilken inledning va?

Precis när jag skulle stänga ned för natten kom Edgar in. Han gör nästan alltid det kring 23. Jag kan ärligt talat inte minnas en gång sedan mars som det inte hänt och varför jag vet att det var mars är för då var vi i London två nätter. Innan dess…..ingen aning.

Idag är jag extra trött och förbannad. Trött för att jag väcktes 04.20 av att Tylla kom in och skulle börja bråka om plats i sängen mellan mig och maken. Detta gjorde att jag bytte säng. Jag låg sedan i barnsängen fram till sex då jag vanligtvis stiger upp. Tio i sju åker jag hemifrån och sen ser jag familjen igen kring halv sex. Idag blev det lite tidigare pga kaos.

På fm kom ett mail postat 05.20 från förskolan. Där kommer info om den ansträngda situationen med personalen…barn kommer behöva flyttas, personal med men NOT TO WORRY överinskolningar sköts om av personalen. SÅ SKÖNT! och för övrigt ska de som berörs (föräldrarna, inte barnen) få veta i tid.

Vid 16 hämtar min make minstingen. Då har hon blivit överflyttad aldrig så smidigt till en annan avdelning och helt ärligt vet jag inte namnen på alla där, har ingen aning om vilka barn som delar min 3-årings dag och jag har inga ansikten att sätta på alla namn i personalen. Allt jag vet är att det gick fort.

Jag hade INTE tänkt skriva om detta för jag hade tänkt maila till en högre chef på fsk. Platschefen har redan fått ett vänligt mail, ja vänligt men lite frågande. Sen såg jag ett inlägg på FB där en av pedagogerna som valt att lämna detta sjunkande skepp delade en artikel om att barn inte har det så bra på förskolan som vi tror och DÅ vaknade jag till på allvar.

Jag kämpar med att förvärvsarbeta men vilja vara hemmafru. Jag intalar mig att barn MÅR BRA av förskolan. I förra veckan när jag kom till dagis satt en i personalen med en liten blek pojke i famnen som somnat, då var väl klockan halv fem kanske? Han fick sova lite men när vi var klara med alla kläder och redo för att gå såg jag att han försiktigt försökte ruska liv i honom….han kunde inte sova för mycket för då skulle föräldrarna ha svårt att lägga honom på kvällen…..Jag sa åt pedagogen att ringa föräldrarna och säga: Tyvärr är er son så trött att jag inte kan väcka honom. Jag har försökt hålla honom vaken men det går inte.

Jag har alltid låtit mina barn sova på förskolan. Visst, ibland har jag bett om att kanske två timmars vila inte är helt nödvändigt men när ett barn somnar i mörkret ute i november vid halv fem i mörkret, då är det kanske dags att stänga ned hjärnan ett tag.

Nu är detta ingen moralism. Jag förstå, alla måste arbeta låååånga dagar, jag med. Jag har gjort valet att försöka snabba på mina 21 månader som jag inte alls gillat på heltid och istället tvingat maken att arbeta deltid. Jag hade kunnat göra annorlunda men vi har inte råd. Val man gör. Men snart, om tre veckor bara har jag all tid i en månad och därefter mycket kortare resväg mot nu och då vill jag vara med mina barn, i vaket tillstånd.

Jag funderar på vad för typ av förskola man driver när personalen gör strömhopp ifrån en, man utan förvarning placerar om barn och personal och inte tror att detta kommer få eftersvall….Om jag drev en förskola skulle prio ett vara en personalgrupp som trivdes. En härlig utemiljö för barnen, vila som anpassades efter vad barnen orkar och därtill barngrupper så små ATT de orkar. Lön är också viktigt och om en uppskattad kollega vill röra på sig kan ju första frågan vara: Hur kan vi få dig att vilja arbeta kvar här där du trivts så bra fram till nu? Men cash is KING och jag måste säga att även om jag sista åren låtit mina barn går både i IES, Pysslingen, Kids 2 Home och nu Norlandia så ogillar jag detta fruktansvärt giriga beteende som jag ser. Jag kräks av det och känner mig som en usel mor som säger. mamma måste jobba, vi ses snart, ha en bra dag idag när jag vet att jag kommer se dem 11 timmar senare när de är aströtta, bråkar om maten och sen somnar vi alla i en hög efter bara två timmars samvaro. Nä fy fan!

Sex timmars arbetsdag tänker jag, eller att radikalt sänka levnadsomkostnaderna. RADIKALT är ordet i vilket fall som helst.

Det var det om det.

Så mellan 21 då maken väckte mig i Tyllas säng medan hon somnat i protest naken på betonggolvet (för det är inte alltid kvalitetstid när vi är tillsammans) och 23 när Edgar kom in satt jag och googlade lite på sexanklagade profiler i media. Det var både komiker, programledare i TVs olika fack och SR. Det slog mig då att det kanske kommer bli en helt TYST VÅR (fattar ni kopplingen, googla om inte för den är bra)! Nu har även sångerskorna tagit notbladen från munnen och sjungit ut. Jag tänker mig att de män/kvinnor som bara dragits med i jargongen utan att vara egentliga sexistiska svin nu darrar i garderoberna, twitterflödet är tomt. För vem vet vad för opassande famntag, pussygrab eller förlupen vissling kan leda till nu när hela havet stormar. Alice B K är chockad! Hur kan hon vara det? Har inte hon varit på TV???? HUR kan kulturministern vara chockad????? Finger i luften någon? Jag kan iallafall säga att jag genom rutan känt av grabbigheten och måhända är jag extra observant och ilsk (all true) men man verkar ju ha måst vara en veritabel robot om man inte snappat upp detta. Noll fngertoppskänsla eller så en del i spelet….?

Snart får väl alla sin dom hoppas jag men som sagt….vilka kommer saknas på estraderna framöver. Jag undrar om inte detta kan ge mer pengar åt vadslagningsbolagen än att tippa på vem som tar hem det där tramsiga Mellot. NU ska jag sova men Agi, det var inte detta jag ämnade skriva om. Det tangerar det men imorgon eller som sagt, onsdag skulle jag sätta mina pengar på förutsatt att jag får sova mer än fyra timmar sammanhängande inatt…..

På fars dag hemma hos föräldrarna. Jag i Kwoshares linneblus som jag älskar. Fanny även hon i deras kläder. Velour i skogsgrönt. I mitten lille Frank i sin parkourtröja från YMCA…jag menar KFUM!!! Vi brukar sjunga Village peoples YMCA varje gång innan träningen för att komma i stämning.

Zzzzzz

 

Min vän konstnärinnan

Noshörning i vitt och guld, rakubränd. Idén kom från en privat beställning från en som med nöd och näppe överlevde lastbilsattacken på Drottninggatan. En dag jag aldrig kommer glömma. Jag hoppas verkligen vårt civilsamhälle står emot ondska, galenskap och odemokratiska krafter som en förgylld noshörning.

Jag vet att jag har skrivit om henne förr men vissa personer tål liksom att upprepas. Får jag Presentera Eva Bergvall, igen.

Tänk er en hjärtklinik med dessa på väggen. Det andas offentlig utsmyckning hela vägen och jag vill ha ALLA såklart, att välja ett är så fruktansvärt svårt.

 

Den lilla kvinnohjärnan i storformat. Eva inspirerades av en replik i serien Orange is the new black. En valnöt är ju väldigt lik en hjärna. Så härlig tycker jag, men även här uppstår problemet att välja.

Minns ni att jag skrev om att laga med guld? Exakt det har Eva gjort här med de härliga ljusstakarna, man nästan önskar att något ska gå i kras!

Här är den igen! Ur en liten annan vinkel och så ser ni sakerna bakom också!

Jag ser framför mig en stor marknad i Afrika där kvinnliga könsdelar är tabu och man kanske ska utbilda folk lite…..Eller kanske för Saudiska prinsar att kontemplera kring när fruarna är ute och testkör deras Ferraris…?

Här ser ni en glitterhjärna på sitt stativ. Glaskupan ingår i köpet också!

Älskar den med.

Åh, se där en noshörning……

Min lilla valnötshjärna. Tack söta Eva, snart ska jag hämta krukan och lämna in min krossade tallrik för lagning. Klänningen om ni undrar kommer från Kwoshare och den är min favorit när jag ska se snygg ut men inte överansträngd. Sånt är viktigt när man ska sälja en bok om utmattning…

Så här härligt ser det ut just nu utanför galleri-ateljébutiken på Färingsö. Jag fick med mig en näve ringblommefrön också för nästa säsong. Jag ska nog göra ringblomssalva då.

PÅ våningen ovanför butiken finns en liten lokal som man kan ha som kontor eller liknande. Där kände jag mig genast hemma. Min morfar åkte nämligen landet runt och öppnade Caltexmackar när han var ung. Sen blev det Texaco och nu heter de Preem. Evas pappa är en bensinmacksentusiast och man kan se gamla bensinpumpar på gården. (Hett tips för de som annars skulle ha svårt att få med sig en manlig vän eller fd sjökaptener…ja jag menar dig Barbro!).

Ibland när jag behöver lite vila från mitt eget liv åker jag den lilla extra svängen ut på Färingsö. Där ligger Form från Skå. Det är Evas hem, ateljé och nästan kafé skulle man kunna säga för man fått alltid kaffe och en kaka om man vill och så mortlar hon kardemumma åt en medan man hämtar andan. Nyligen har den årliga Konstrundan här på Mälarön gått av stapeln så just nu är det extra fint i verkstaden. Jag ska inte orda så mycket idag för jag tycker bilderna ska få tala men jag lovar er att den lilla turen ut på landet är så värt besväret, eller besvär förresten, det är mer som en spadag för hjärnan.

Bokmässan och jag

Här står jag i montern framför bilden av min bok!

Hur ska man sammanfatta den här helgen? Vi överlevde!? Mamma körde ned med mig i fredags, montermingel och sen ut på stan. Vinden rev i oss men vi skulle inte långt.

Det blåste en hel del kan man säga. Jag fick hålla i håret!

På vägen ned blev det Mc Donalds. Jureskogs Texas är vääääldigt god!

Vi hade fått tips om Sjöbaren som låg nära hotellet så dit begav vi oss till fots. Fantastisk mat, bra service och inte skinnade vände vi hemåt i god tid för att kunna sova ut ordentligt.

På lördagen hade jag några ”måsten” dels ett inbokat möte och sedan signering av boken. Jag såg så fruktansvärt mycket folk jag kände igen att jag blev helt yr. Många jag inte vet namnet på fast jag nog borde. Det som imponerade mest på mig var nog ändå hockeystjärnorna….Salming och Lidström….jag vet, sucker!

Första kvällen åt vi här. Fantastiskt bra mat och inte svindyrt. Lagom dyrt. Gott och snyggt!

Väldigt god och klassisk mat. Toast skagen, Black and white med bea och sen créme brylé. Avslutningsvis en Irish coffee men det blev fööör varmt där inne. Fast efter att Oldsbergs sidekick hade lämnat blev det iallafall liiiite lugnare;).

Sen var det ju såklart nazidemonstrationen och den mindre organiserade motdemonstrationen…..sammafattningsvis blir man rätt sorgsen av alla dessa vilsna själar som nog inte mår så bra och som i avsaknad av kärlek vill väcka avsky och i denna avsky finna sammanhang i den egna gruppen.

Ett uppslag ur boken Sagor om natten av Kitty Crowther. Barnen älskade den. Särskilt när jag sa Dååååång dåååååång…. Fantastiska illustrationer och härlig suggestiv text.

Jag hade inte tänkt att köpa någon bok egentligen, det var så rörigt på mässan, det tog fram till söndagen innan jag ens lärde mig hitta till Ordberoendes monter. Men sista dagen gav jag mig ut på lite utflykt, jag tog mig mot barnböckerna och se där hittade jag en bok jag inte kunde motstå så den fick följa med hem. Mamma köpte några riktigt fina noveller från Novellix, men det ska jag inte avslöja så mycket om….det finns de som läser och kanske ska få….de kommer bli såååå glada!

I ett hörn av mässan var det trädgårdstema, där trivdes jag allra bäst. Hade jag endast varit besökare skulle jag stannat där! Bara här fanns lite känsla bakom montrarna. Formexlikt liksom.

Från torsdag till söndag vid 15 hade jag huvudvärk men det blev inte det bestående minnet av mässan. Jag vet inte vad som kommer att bli det riktigt…kanske de underbart goda middagarna ute på stan, demonstrationerna, mötena…eller bara en skön mix av allt. Och Annika, jag är fortfarande helt tagen av att du tog av din tid för att komma och träffa mig IRL, TACK!

Demonstranter och poliser i en explosiv blandning när vi käkade lunch ute….

 

Hos Carlsson bokförlag fanns en bok om Josef Frank…så otroligt fin. Jag ska nog önska mig den till jul. STOR var den, och med hans mönster runtom.

 

Jag tittade i tre olika montrar där tryckerier höll till. Jag har en plan…..

 

Så här ser Börje Salming ut när han dricker vatten….

 

Hotellet var som hotell är mest…men inte så välstädat. De kompenserade oss för den stinkande toaletten. Vi fick bubbel och choklad. Men helt ärligt. Vad kan vara mer lättstädat än ett hotellrum? Inte en enda pryl att plocka och ändå helt tjockt med damm längs alla lister…nä, det var inte full pott där. Sorry!

 

Det var mycket fokus på egot den här helgen. Här jag i min favoritklänning från Kwoshare. Om ni skyndar finns den kvar på Rean! Världens skönaste! OCH du kan knöla ned den i en bag när du reser!

 

Jag älskar att se på Pariserhjul. De är ju tråkiga att vara I men från håll och i mörker är de suveräna!

Nu ska jag sova…det tog på krafterna att vara borta den där helgen och arbeta hela dagen idag. Nu ska jag hitta en stjärna att leda mig mot morgondagen.

Till höger, bilen jag vill ha….till vänster….ja vad fasiken är det? Det roliga var att så fort jag tagit bilden och skämdes som attan för det dök en person till fram ur bilen. Även denne i en onepiece fast randig. Dock utan huvudparaply.