Varför jag läser DN (eller brukade göra det)

I sanningens namn lyssnade jag inte på detta för helt ärligt det brinner av lite i skallen bara av bilden och rubriken. Och snälla, LYSSNA INTE för då får människan sannolikt MER pengar och som jag ska komma fram till senare, då blir hon OLYCKLIG!

 

Soul-vaddå????

 

Men hej igen, jag har fått blodad tand. Och eftersom jag igår var ironisk över kända rika personers livsstil och ffa deras utåtsida i sociala medier tänkte jag att det var ett inspirerande spår. Och altruistisk som jag är ger jag mig här ut på korståg för att rädda deras själar (läs hjärnor för det är där själen sitter och där det så uppenbart brister…öh, jag menar….där blir man utmattad). Så, en snabb spaning på det värsta jag känner till i klassen är SvDs Perfect guide. Jag har ju fjantat runt här på bloggen med den tidigare för att den är så provocerande och obegriplig, jag söker med andra ord mitt kärnbränsle där. Och de förnekar sig icke. Man behöver bara titta på de tre senaste inläggen för att få kraft att skriva.

MB går till Tiffany´s (världens kändaste juvelerare?) och slappnar av (antar jag…hon kanske handlar också?) Nåväl, andra bilden på Katharine Hepburn med rubriken typ: Sockerkickar är inte på riktigt….fattar inte kopplingen till henne bara?!? Old news, det har aldrig funnits belägg för att socker kickar. Däremot delas överskott av socker ofta ut och inmundigas när många människor samlas, typ kalas och festliga sammankomster som jul, påsk osv. Kanske det är detta som stämningshöjer??? Jag blir egentligen bara seg av godis, trött på mig själv för att jag äter det. Supertrött.

När tredje rubriken läses blir det klar vad jag ska skriva om. Lycka. Genialt. Tydligen blir man INTE lycklig av pengar, man kan på sin höjd bli rik och det är inte samma sak. Jag tar det igen, rikedom ger INTE lycka. INTE. Det är dock sant att man med pengar får fler val i livet, kan bo större (dvs får större behov av en städfirma), snyggare och kanske kan låta bli att arbeta. Och det är väl kanske det bästa av allt. Man kan styra sig själv. Och för att kunna göra det utan att bo i tält behövs en viss mängd cash. Men inte så mycket som man tror. Kolla gärna in den här boken jag läst och jag får alltså INTE betalt för att du klickar här. Jag gör gratisreklam för förlaget jag snart ska ges ut på, sån e jag!

Nu efter att jag på nära håll upplevt ett dödsfall där jag varit en av arvtagarna har jag sett de stora fördelarna med att inte äga saker. News flash, du tar INTE med dem när du dör, någon annan kommer rota bland dina saker, skaka huvudet över att du samlat påsklämmor hela ditt liv, har kvitton från innan du själv är född och 10 kopior på suddiga familjefoton från 1800-talet (helt sant och självupplevt) och uppdelningen av dem (som för min del sker imorgon) efteråt kan orsaka mycket lidande. Visst, bra att ärva rena pengar (som i mitt fall mestadels går till att betala av lån. Alltså jag har handlat för pengar jag inte har och är du satt i skuld är du inte fri som bekant) men  inte heller det är okomplicerat. Jag ärvde dessutom ett hus som jag inte vet vad jag ska ta mig till med….kärt besvär kan man tycka men hus kräver tid, att sköta en trädgård tre timmar bort…ja det klarar inte jag iallafall med det liv jag lever.

Så, på spåret igen. Man blir alltså mer lycklig om man RÖR på sig. Det har jag ju skrivit en hel bok om och det kommer igen i nästa bok (svårt att komma ifrån). Aktiva människor är mindre deprimerade än övriga och om man motionerar håller man sig frisk och lycklig längre. Forskare har kunnat belägga detta. Jag anar dock att någon räknenisse kommit fram till fel summa här eller att tryckfelsnisse varit i farten för 230tkr/år låter inte riktigt som en korrekt siffra.

Inget nytt under solen.

Men för att kunna träna så pass att man håller sig lycklig behöver man göra det med en viss kontinuitet. Det är också bra för hälsan som sagt och jag skulle gärna träna varje dag. Men då måste något annat ut ur ekvationen…..tiden är som alla vet starkt begränsad.

Jag läste ett Instagraminlägg av en kvinna som också varit utmattad. Hon hade lagt upp en bild på sina barn som hon försakat som egen företagare i jakten på karriär och pengar . Hon ångrade sig bittert nu. Det var nästan svårt att läsa. Först suktade hon efter cash (dvs arbetade hårt), blev utmattad av slitet och nu sörjde hon detta…..jag blev blytung i hjärtat. Man lever ju EN gång, barnen är små EN gång och de fattar INTE värdet av pengar. De fattar: mamma och pappa hinner med att leka. Eller ORKAR leka, och verkar glada. Snygga hem och fräsiga bilar eller hotellrum på Rivieran fattar barn ICKE, de skräpar ned dem….Vitt och fräscht fattar de inte heller, eller ordning i garderoben. Det verkar barn förstå först när de flyttar hemifrån.

Min äldsta dotters vardagsrum…I say no more. Det är glädjande och smickrande att hon har samma soffa som jag, tavlor jag köpt på väggen, lampan jag loppat och gardinerna jag (och ffa mamma) köpt samt att hon ofta frågar mig om inredning. Jag vet, dubbelmoral, men jag kan inte skaka av mig att jag älskar att ha vackra saker omkring mig. Jag ser fram emot att återerövra mitt hem även om det tyvärr innebär att barnen kommer vara vuxna då. Men de får gärna bo kvar hela livet bara de städar efter sig. Den här ungen är välkommen tillbaka vilken dag som helst!

Efter en karriärsjakt som slutar i utbränning inser folk alltså att allt de behövde var att vara med sina barn. Hur knasigt? Och såklart motion…för det är ju vägen tillbaka. Jag tänker att jag alltid vetat detta men lyckades bränna ut mig ändå. Fst jag var inte ”borta” så länge tack och lov, barnen saknade mig aldrig (tror jag). Jag slet ut mig av själva ”livet”, hushållsbestyr, mina många projekt och såklart delvis jobbet.

En gång sa min bror, när han höll på att avsluta sin karriär som hockeyproffs, att han ville ha ett jobb som gav mycket pengar men inte krävde så hög insats. Han ville kunna fika med polarna, sitta i solen och glida runt (jag vet…lite sus och dus där men han var van vid en tillvaro som präglades av endast träning, matcher, mat och sömn samt härliga happenings med vänner). Jag skakade lite på huvudet och föreslog knarklangare. För det finns oftast inga genvägar. Men han listade redan då ut att optiker var ett bra jobb, liten insats, hög avkastning. Han hade faktiskt rätt. Jag å min sida tyckte det var galet att ”go about” att hitta rätt yrke utefter detta motto. Jag blev läkare för att jag tänkte att jag skulle göra en insats typ och hade liten kolla på vad för yrken som fanns. Eller kanske mammas ”tjat” om att läkare var ett jobb som gick hem i alla länder och lägen ihop med att själva grejen men människokroppen och framförallt knoppen är sanslöst intressant. Och jag vet att många, framförallt i andra länder där läkare kan ha fantasilöner, tror att läkaryrket är glassigt och priviligierat men så är INTE fallet. Jag hörde i veckan att AT-läkare  i vissa landsting tjänar kring 25000kr…..verklig skräplön faktiskt om man betänker att de oftast gör de ”skitigaste” jobben och i stort sett drar runt hela akutvården i vårt avlånga land.

Så bra att veta. Men det är inte en svensk studie så jag tar inte gift på att detta gäller här.

 

Här en omvänd lista. läkare är inte med där….låååångt ifrån. Ortodontist…men det är ju tandläkare!?!

Man undrar ju lite över siffrorna här…hög lön 33900!?! Då antar jag att man knappt är där om det ska vara motiverat att vara optiker. Någon måste ha räknat fel. Medellönen i Sverige är väl 25000kr om jag inte tar fel. Och en polis tjänar väl runt 29? Något måste ha kommit bort i översättningen här. Men ändå, kanske allt annat stämmer.

Så summa summarum här. Pengar ger inte lycka, det gör motion. Jakten på monnitär lycka kan bränna ut dig och då är svaret på den frågan också motion. Kanske det är dags att vi inser att sex timmars arbetsdag för att möjliggöra både försörjning, lycka och samvaro med barnen är ett bra mål för samhället? Eller om alla siffror ovan stämmer, medborgarlön till alla så sparar vi 100 miljarder som utmattningen kostar oss, säljer allt vi har, bor i tält och investerar i en lukurativ fond?

Här en avslappnande bild på vad som jag hoppas ska hända i min trädgård under året. Steg och trampnarv. För bara fötter och ett mjukare intryck.

Tjenixen!

 

Världen rör mig

JAg fick en sjukt dyr ”tröstis” av Tylla för huvudvärken. Lilla sötkorv alltså. Hon kan ljuda ALLA bokstäver i alfabetet. Förskolan är fantastisk alltså! Tack alla fröknar där, ni är helt underbara!

Min unge i söndags. Jag älskar att fläta hennes hår, hon hatar det. Men när en annan mamma brast ut i beundran blev hon nöjd.

Det är fredag och jag är full av tankar. En dryg månad på vad jag tror är Sveriges största psykiatriska akutmottagning. Här ser man ALLT! Bokstavligen. Och man måste processa det. Det är lidande bortom ens förstånd, byråkrati på högsta internationella nivå och ganska banala saker som kanske passar bättre på en husläkarmottagning. Högt och lågt och ibland totalt vindstilla.

Idag extra allt de luxe och sen ingen lunch…en bra start på helgen not. Och sen när jag i rusningen skulle handla mat till kvällen så är en äldre kvinna på ICA galen (ja, det var hon faktiskt och det är min professionella bedömning) och skäller ut mig för att mitt kort ”bouncade”. Maken hade lovat att föra över pengar men lyckades föra över dem till sig själv(!!!!) och jag fick flytta pengar mellan mina egna konton istället. Tanten blev vild av den minutens fördröjning. Eller hon var ju galen redan innan och stod och buffade på mig med sin vagn. Sen bröt hon ut. Jag kontrade med att säga åt henne att inte bara hon hade bråttom hem utan att det faktiskt var fredag för mig med. Jag avstod från att säga det maken föreslog senare: Är du rädd att dö innan du kommer ur butiken? (för att anspela på hög ålder då och framstå som mycket yngre…?). Jag kommer aldrig på smarta snabba saker när adrenalinet pumpar. Jag är mer: Dö din jävla kärring, jag har fan massa barn som väntar på att hämtas och har jobbat hela förbannade veckan på psykakuten och känner igen en galning när jag ser dem! Men det sa jag ju inte. PÅ vägen hem i bussen med två tunga matkassar ringer maken, stor olycka på E4:an….han kan inte hämta….jag får ta det. Till fots, med packning och en kilometer (MINST, kanske fem) hem OCH UPPFÖRSBACKE. Tack gud för att du ser mig!

Den här bilden passar ju inte alls in men på en vabdag i veckan tog jag mig förbi Form från Skå och där fanns de, helt underbara med äkta guld. Eva alltså, jag återkommer till henne, ni måste, jag repeterar MÅSTE åka dit! Och detta är INTE ett sponsrat inlägg! Eller….jag får ibland rabatt och alltid fika så det är väl det. Superspons här. Kom å KÖÖÖÖP!

Jag har mycket bra tålamod med folk som inte är helt psykiskt stabila på jobbet men när de kör på mig och skriker åt mig i en kö på min fritid då slår även min reptilhjärna till och jag förstår mig själv och har sympati med mig. Man kan inte vara helt smart och behärskad hela tiden. Eller…..det var jag ju….jag bara kände för att skrika rakt ut och vara en riktig djävla idiot. Men som sagt, avstod. Hon har säkert haft en jävla jobbig barndom hon med……Det är ganska intressant att jag i en ordnad situation på jobbet aldrig tappar fattningen så där fast helt knasiga saker kan hända. Det har väl med ens förberedelse att göra. På arbetet är man skyddad av kläder, annan personal, larm och i värsta fall kan man ta till väktare och polis. Aldrig att man skulle drömma om att höja rösten eller säga något fult var som än händer. Men i det privata är man naken på ett sätt och inga förväntningar finns på en att vara behärskad. Det har hänt mig att andra kollegor attackerat mig på jobbet, jo, så kan det vara. Vi är människor vi med och alla inte lika balanserade (säger jag då som inte alltid är i balans men aldrig skulle drömma om att göra någon illa medvetet eller vara elak). Sist det hände mådde jag dåligt en hel vecka. Men jag sade aldrig något i stunden, för det hade varit oproffessionellt. Jag teg. Men inte hemma. Jag var galet ursinnig och svor att om jag någonsin skulle stöta på vederbörande igen, då skulle jag vara kyligt balanserad och TYDLIG med att så skulle den personen aldrig mer göra med mig. Bara det kändes skönt, att preppa. För man vill ej bli överraskad. Nej tack! Men även sådana personer och händelser rinner av. De katalogiseras och man är en erfarenhet rikare. Komplex värld vi lever i.

Sen ringde en vän. Han var arg. Ett påhopp i pressen som var helt makalöst och värst av ALLT! PUBLICERAT! Jag kunde liksom inte ta in att en tidning i Sverige helt utan reflektion låter trycka ett personangrepp. Men inte jätteförvånad änså kanske då jag själv fått utstå liknande påhopp och sen ej fått bemöta detta. Också ett lågvattenmärke som späder på mitt låga förtroende för en oberoende press även i vårt land, ankdammen….SUCK!

Iallafall. Jag avreagerade mig med att blanda till en Porn star martini när jag kom hem. Det var första gången och det blev riktigt bra andra gången och sen, fick jag inte helt oväntat huvudvärk. Jag var lite som en laddad vulkan som bara behövde en yttepyttepuff i fel riktning och så BAAAM vällde huvudvärken fram. Men det var inte tantens fel, eller tidningens eller världens sammanlagda jävlighet. Jag tog en tablett redan på jobbet, det kan ha hängt ihop med den överhoppade lunchen. Det är den största fördelen med läkarmottagningar, man har ett MEDICINRUM! Där kan man få ibuprofen, paracetamol och säkert ett och annat plåster och bandage. Där finns har en hel del andra kryddor men de är off limits såklart! Även paracetamol är nog det skulle jag tro, alla läkemedel ska redovisas för och betalas av ER! Så om ni bor i Stockholm så jag tackar och bockar för den tabletten! Den hjälpte tyvärr föga och fler behövde tas innan huvudvärken släppte.

VA!!!!! 1 el 1,5 liter ljuvlig kanna!

Lilla T gör lergrejer! I balettkjol. Hon tvättade händerna också, på eget bevåg.

Här en annan keramiker. Färgen, formen!

En annan iakttagelse är att utmattade kvinnor är i en helt egen klass av hjälplöshet ofta då de är hårt arbetande välutbildade kvinnor som vill något…typ jobba, men inte har orken att dubbelarbeta. Jag har sett det upprepade gånger i min närhet och jag har tappat räkningen på hur många vänner/bekanta som varit eller är utmattade. En kvinna tappade helt konceptet över en liter mjölk….hon hade funderingar kring att vara välutbildad kvinna som inte ville jobba och tampades med andra kvinnors oförmåga att sympatisera med det. De tyckte att hon hade en skyldighet mot sig själv att arbeta….för hon skulle vara jämställd och så vidare. Och ibland känner jag mig som min mormor (hemmafru) som tyckte det var fullständigt onödigt att min mamma var läkare och utbildade sig…hon kunde ju vara hemma, typ. Och med risk för att verka som en bakåtsträvande antikvinnligutbildningosvperson måste jag säga att man faktiskt KAN skita i att arbeta om alla andra vägar är stängda till att få återhämtning. Nu när vi kanske ska arbeta till vi är över 70 kanske det inte är en dålig idé? Utbilda dig innan barnen, sen var hemma de ”värsta” åren och arbeta tills du dör och så slipper du ängslas över din usla pension….eller? Alla kan inte avstå förvärvsarbete, men vissa kan. Hade jag en förmögenhet, en partner/man/fru som tjänade pengar som gräs och jag inte behövde arbeta för mitt uppehälle ja då skulle jag gladeligen avstå. Jag har försökt räkna på vad det kostar att arbeta men till min besvikelse är det inte lönsamt att vara hemma. Och maken tycker inte vi kan göra roliga saker om vi inte arbetar heltid båda två…jag tänker att om jag arbetar heltid orkar jag inte göra roliga saker…och barnen växer upp med en mamma som vill skrika åt kärringar på ICA…..och så vidare. An ongoing conversation med mig själv. Nåja. Det var ett ordrikt inlägg som kanske upprör vissa. Jag jobbar stenhårt på mitt varumärke som ni märker, gräver en allt djupare grav. Men det är ärligt, det måste ju vara härligt?!?

Fridens!

Årets julklapp

Trädgrådsböcker kan man ALDRIG, jag repeterar ALDRIG få för många! KÖP!

I valet och kvalet. Ska någon få den lilla rakubrända skålen eller ska jag spara…det kan ju bli en påskpresent…

Söt blus som kostade nästan ingenting men var för liten för mig, lite för lång för en bblus…kanske egentligen en tunika. En dotter fick. Om den inte passar blir det tyg att sy av. Nu har jag TVÅ kinesiska burkar….då har man blivit en SAMLARE!

Allt på bilden 450kr. Stövlarna köptes innan men jag ville visa vad snygga de blev efter en vända hos skomakeri Framåt! Kolla coola gröna skinnkappan med äkta pälskrage! Den tingade Inez.

100 pix, den ska få nya snygga knappar (dvs jättegamla ur mina samlingar av fantastiska knappar jag har, JA jag är en samlare!).

Jag hittade Aidaväv i snyggaste grått och sedan dekorband med Bambi och linnéor

Jag brukar fota saker och skicka till alla tre tjejerna för att få ett ”go ahead” och denna gång var I snabbast, jag fick ett JAAAAAAAAAG! på Frågan om någon var intresserad. För bara för att något är billigt, snyggt och återvunnet och ger pengar åt välgörande ändamål MÅSTE man ju inte göra av med sina surt förvärvade pengar. Saker ska komma till användning också!

Den här hänger kvar hos Stadsmissionen Södertälje om någon är intresserad. Jag älskar färgkombon, handtaget och priset men jag vet att jag inte kommer använda den. Så den hänger kvar, go catch!i

Ett tidigare fynd som förut var för små…nu passar de plötsligt?!? Kanske för att jag köpte dem 2014 när jag nyss fött barn (för 90kr) och nu har jag svullnat av. Senare ikväll ska jag ha på ett par andra skor jag köpte samtidigt på Läkarmissionen i Vällingby. De var också för små då men är så fantastiskt fina och sköna (nu). Ballyskor, jag går in dem på jobbet, de är således inneskor just nu men ska sulas till våren.

Vi har en intern strid här hemma nu. Jag älskar ju brunt. Och VOLVOS…maken vill ha blå med svarta säten….jag tänker…varför vara som alla andra? Jag vill vara den där tjejen som i balettsalen hänger upp och ned i barren….. Maken säger att han informerat min mycket fantastiske (Mr Perfect är hans namn inom familjen bakom hans rygg) bror och han sa då att sist han var i en bilaffär (heter det så) så KRYLLADE det av BRUNA bilar som INGEN ville ha. När maken sa att jag också ville ha BRUNA lädersäten blev han mållös. Mycket ovanligt tillstånd för en offensiv fd proffshockeylirare även om han mestadels var back…. Jag invände att bara för att alla andra (som jag tänker oftast inte gör som jag, röstar fel, inte kör ordentligt i trafiken och gör en hel del knäppa grejer i vanliga fall) är tråkiga och gör likadant för att inte sänka andrahandsvärdet på VÅR bil behöver ju inte vi göra så…..?!? Eller. Jag sa att det var väl utmärkt att det kryllade av bruna bilar med bruna säten och all extrautrustning och var i princip gratis. Då kunde vi ju köpa en av dem? Stor tystnad bredde ut sig. JAG VILL HA EN BIL SOM FUNGERAR, skit samma vilken färg egentligen bara jag slipper för mycket elektronik, blinkande och tutande backvarnare! Jag hatar dem, innerligt jag är asbra, rent av sublim i mitt sätt att fickparkera i city. Ljud och ljus däremot STÖR mig i min sublimitet och jag krockar. Dragkrok däremot, det är sånt jag gillar. Gärna infällbar så jag slipper krocka…

ÄÄÄÄlskar halogenballonger. hoppas inte Edgar drar i sig gasen igen bara och svimmar!

 

 

Jag hörde att att årets julklapp var en återvunnen tröja, hurra tänkte jag. Tills jag förstod att det var en NY tröja gjord av återvunnet material vilket inte är en lätt process. Att det är så svårt med återvinningen beror på att materialen i dagens nya kläder är så blandade. Det är ull och polyester i en osalig blandning. Men, det KÄNNS liksom bra att återvinna även om det är omöjligt. Jag började redan förra året med att BARA (nästan) köpa redan använda, ickenya saker. Det brukar ju vara FINT så länge det gäller antikviteter och konst men jag tycker det är fint bara för att det just inte sluter en gång till på klotet eller för den delen river stora hål i min plånbk. Min vän F sa en gång att ”folk gillar att bli våldtagna i butiker” och så är det nig. En del GILLAr att det är dyrt, de vill kanske unna sig eller imponera på andra?!? Vad vet jag. Jag vill inte imponera, jag vill ha fina saker för min skull. Och jag fick en sån fin kommentar av en kompis som arbetar på en inredningstidning nyss. Hon tillfrågades om trender och i sammanhanget nämnde hon en passant att:

-Anna följer inga trender hon har sin egen stil. TACK för det, jag hoppas det är sant. Men jag vet att jag då och då tröttnar på vissa färger som varit inne länge eller som jag råkar ha för mycket av. Just nu gillar jag blått. Om det är en trend eller inte vet jag ej, jag bara vet att det har ersatt min vurm för brunt, lite. Jag vill fortfarande ha en brun gammal Porsche…

Den här till exempel som är till salu nu.

 

Fina barnböcker för en spottstyver kan man inte få för många av. Här en drömsk bild att njuta av.

Fint tecknade barnböcker letar jag ständigt efter. De fleska är för söta eller för simpla. Den här gillar jag extra mycket!

Här en samling av lite av det jag handlade.

 

Jag sparar på orginalförpackningarna också. Att få dem på köpet gör nog att barnen en dag när de ska kränga mitt bohag får mer betalt för det de nu kallar skräp…

Kristallflaskor, sån lyx. Har jag några? Nej, men jag önskar att jag hade behov av dem så jag fick giltigt skäl att köpa dem.

Coupeglas från Orrefors. Jag köper några så fort jag får syn på dem. Perfekta för desserter!

Jag har blivit en blåälskare på äldre dar.

Fantastisk terrin hos Läkarmissionen!

Jag sparar på orginalförpackningarna också. Att få dem på köpet gör nog att barnen en dag när de ska kränga mitt bohag får mer betalt för det de nu kallar skräp…

Här något som jag faktiskt KÖPTE! Älskar den typen av glaserade lerskålar. De passar till jul och lite när som helst faktiskt. 20 kronor kostade de också, bara en sån sak!

 

 

 

JAg ska börja handarbeta mer, jag behöver det!

Först Akademinen

I min kommande bok ska jag ha med lite inspirationsbilder från min arbetsplats. Här, De ardertons…..ljust och fräscht, på utsidan.

Jo, jag var ju lite vass igår ang obegriplig litteratur eller kanske man ska säga lösryckta ord tryckta på papper och haussade av litteraturkännare. Alltså, jag tycker att lyrik är totalt onödigt om det inte är begripligt. Man kan faktiskt skriva poetiskt OCH begripligt men det kräver något av läsaren, att den på något sätt förstår de olika orden och kan knyta den till en känsla (som man upplevt). I fallet Frostenson och för all del Lugn har jag inga beröringspunkter, jag mår bara lätt illa för jag anar….känslorna bakom och det är samma känsla som jag får av viss konst. T.ex den av Lena Cronqvist. En mycket stor tavla hon gjort hängde i föreläsningssalen när jag gick psykkursen på KI. Den hängde där för patienterna tyckte inte om att se den, den väckte anstöt fick jag höra. Jag mådde också illa av den men plågades dagligen av den när vi satt på föreläsningarna. Jag tittade inte på den om jag kunde undvika det.

Nu hade jag tänkt kolla lite på vad ledamöterna tjänar och efter en väldigt kort granskning kan jag säga att vissa, de som suttit som sekreterare och är män tjänar betydligt mer än andra. Kvinnor tjänar sämst och några män ligger lågt de med men är yngre och har en lite annan bakgrund, de är företrädesvis ej författare utan forskare osv. men jag reserverar mig här för att jag läste mkt snabbt.

Vad gäller Frostenson och Lugn kan man säga att de tjänar ungefär lika mycket som jag. runt 500000kr/år och då arbetar jag heltid, jour, har 5,5års universitetsstudier bakom mig, 21 mån AT, tre år heltid och nu ett år snart som ST-läkare. Vad de har för utbildning vet jag ej men de tjänar rejält med pengar och det beror INTE på deras bokförsäljning. Skulle de behöva dra sig runt på det skulle nog iallafall inte fru Lund kunna röka så mycket för det kostar 56kr/20 cig och det bir dyrt varje månad…. Ni vet väl att akademien får ca 13 miljoner kronor om året av staten va? Det är skattepengar. Alla verkar tro att Svenska akademien på något sätt drar runt sig själv men det är inte helt sant. Och att Horace med familj åkte limousine till Arlanda för att åka på semester med Ebba och barnen….vill vi betala för sådant?

Men se där, asdyr konst. Jag tänker; arg liten ljusskygg flicka vrider nacken antingen av sitt yngre syskon eller plågar en docka. Lever ut sina inre behov eller bilder. Vill jag ha den på väggen? På badrumsväggen? Nej. Jag vill inte ens ha den i källaren. Tack!

 

Å, en annan bild av LC. Hej jag heter Emma, jag gillar inte min lillasysyer. -Men du MÅSTE bada, så är det bara, skrik du, det kommer bara innebära att du sväljer vatten! Kämpa inte, du SKA UNDER YTAN! Trevlig pjäs för matsalen…?

Man kan se att det är en fantasilön hon uppbär, hade varit roligt att se inkomstökningen från 1991 till 1992 när hon väljs in i akademin….

Ja men det kanske är en rimlig lön för att styra den skutan?!? Jag skulle inte göra jobbet under 10 miljoner/år som det nu ser ut…..

Här ser vi en inkomstminsning….vikande försäljning eller kanske ingen produktion?

Hååååårrrace, ja vad ska man säga. Det är ju inte lägenheten som kostar pengar iallafall eller resorna till och från jobb och flygplats….

Nu har jag skrivit av mig detta. Kanske jag återkommer i ärendet men min bestämda uppfattning är att OM man läcker Nobelpristagare, bedriver svart verksamhet i en liten privat klubb och hanterar alkohol utan tillstånd då är det inte ett avgångsvederlag eller en fallskärm som ska vara resultatet av 26 år under akademiens och kungens beskydd, då är det vatten och bröd i en källare. kanske det kan locka fram lite mer substans i dikterna framöver?

Åter vunnet

Jag älskar mitt hus och arkitekten har verkligen lyckats. För när man ser igenom huset och det nästan inte känns som att det upptar någon plats blir jag så lycklig. Ser ni himlen tvärs genom vardagsrummet och köket? fasaden är ju omålad och i tre bredder så det känns mer eller mindre som en tät skog. Sen har jag en massa skit på tomten som förstör intrycket men en vacker dag, då ska det vara snyggt även i och utanför den byggnaden. Jag jobbar stenhårt på det! På andra sidan huset glödde det ikväll.

Idag hade jag min adra dag på jobbet. Jag försöker läsa in mig, sortera saker, ta bort trasiga pennor och inreda lite…med blommor hemifrån. En hade de köpt till mig för att hälsa mig välkommen, mycket uppskattat. Väggen…..behöver en tavla. Specialistens likaså men först måste den…spacklas och målas. Jag läste på lite om ABW idag i utbildningssyfte. Ni VET väl vad det är?!?! Aktivitetsbaserade kontor. Fast på engelska, Activity based workplace, skulle jag tro… Hur som. Min analys blev ordet delaktighet. Sen några utropstecken jag ska ta till min vän prestationshöjaren (dvs specialist på hur man effektiviserar en arbetsplats) och sen orden implementering och gemenskap. Inte lilla va på 12 sidor text.

Jo några saker till var viktiga för trivsel på arbetet och det var estetik! Hallå offentlig verksamhet inom vården, vi vill ha målade väggar, alltså HELT målade väggar, inte bara där det inte stod en hylla….som sedan kanske flyttas. Kanske jag släpar med mig en tavla till jobbet i veckan för jag ska sitta där i minst sex månader men först ska jag fråga om de har något i gömmorna. Färg har jag för övrigt över så jag drar gärna på mig målarbrallorna om det ska vara så. och detta är INTE kritik mot min arbetsplats utan en generell kritik mot resursfördelningen inom landstinget och så tänker jag som vanligt på NKS, detta fantastiskt vackra slukhål av skattepengar.

Nu till det jag egentligen ville skriva om. Maken arbetar natt så alla kan sova lugnt, han har fullständig koll och jag känner mig helt trygg med honom vid rodret. men för att han skulle kunna sova en stund innan han skulle dra till jobbet vid nio så tog jag hela barnpatrulen och drog iväg för att återvinna skräp. Jag tog grannarnas också för jag tänkte att det var lite miljösmart (när man ändå kör en satans stor familjebil från 2001 som drar massvis med soppa som nu kostar mer än 16 kronor litern, vem hade kunnat se det komma? En amerikan skulle dö ekonomichockdöden om de kom hit med sina åk!

Hur som helst igen, jag tog sopor och barn i blandade former och körde iväg i hopp om att de alla skulle somna så att jag skulle få en lugn kväll hemma sen när jag blev ensam. Då visar det sig att ingen vill sitta fastspänd (jävligt otippat) eller på en bilstol (också hyfsat oväntat). Det är noll liter bensin i och grannfrun påpekade att det nog var ganska lite luft i ena framdäcket….så, jag tog mig först till macken. Där frågar jag om det möjligen finns någon som har en aning om vad min typ av bil ska ha för tryck i däcken….det verkade vara typ 2,3 vilket jag hade ett svagt minne av också. men de sa att sådant står ju i bensinlocket. Så jag kollade. Nej. Jag hittade, kors i taket instruktionsboken och på sida 101 fick jag veta att det ska vara kalla däck eller åtminstone inte körda mer än 1,6km för att fylla och att man ALDRIG ska släppa ut luft jada jada jada. Inte ett ORD (siffra) om hur mycket man ska fylla på. men det stod att på kanten av förardörren ska det stå. NOOOOOO det gjorde det inte så jag fyllde på med 2,3 punkt slut. Under den här tiden klädde T av sig och smällde till E med en sko i huvudet, F vevade också till E men med en isskrapa (den långa varianten med en kvast på. Och ingen var klar att åka när jag var det.

Tanka? Näääää det gick inte för jag hade ju bytt bil och kortet låg i den andra.

Mot soporna! Återigen bad jag barnen sitta kvar, fastspända och INTE bråka medans jag lämnade och faktiskt hämtade grejor. Gjorde de det….njet. Gallskrik och alla tittar på MIG som ska skriva en bok om barnuppfostran…vi får se som sagt. Jag lämnade saker som någon annan kan använda och plockade på mig sådant jag själv fann intressant. Mycket trevligt upplägg om inte vissa klampar in och uppenbart letar efter saker att kränga samt river och sliter. jag gick snabbt ur containern.

Off again, denna gång mot hemmet för att hämta betalkort. Men först, panta mina och grannens pantglas. Barnen skulle sitta stilla och tyst….ja, ni fattar.

Hemma sprang jag in tyst för att inte väcka maken och barnen skulle sitta tyst och stilla…..suck.

Jag har länge tänkt köpa verktyg till barnen men bara hittat dumma saker i plast…nu på Återbruket fann jag detta i en låda. Mycket skräp låg där med men jag sorterade bort det hemma. Förmodligen finns det en anledning till att riktiga verktyg för barn inte säljs så mycket av…kanske jag kommer ångra detta bittert….vi får se. Gratis är gott.

Nu, iväg och tanka och hjälpa hjälplös mopedist med tankning. Först erbjöd jag mig att köpa bensin åt honom för man kan ju inte stå på macken och hänga liksom. han tackade nej för en kompis var redan på väg. Men så tankade jag och han lade sig i..sa att det såg konstigt ut på skärmen. Jag förvissade mig om att ha HADE tankat förr där vilket han försäkrade. När jag var klar gick jag ändå för att se vad som var i görningen och då visar det sig att tonåringen inte alls kunde tanka. han kunde inte ens läsa instruktionen på skärmen men det fick tant Anna hjälpa till med och han var ytterst tacksam. Hoppas han röstar på mig i valen sen!

Lite roliga böcker (tror jag) och några klassiker. Inte för att jag läser så fasligt just nu men barnen verkar bli mer intresserade…Manons källa på franska…det är en utmaning även om jag sett filmen minst två gånger. Grannens flicka fick en bok om babyar när jag lämnade deras pantkvitto. De pantar inte…..jisses, det är jag för snål för att låta bli!

Nu med bil full med återbruksgrejer, bensin och barn mot hästgården. Där skulle jag köpa halm till hönorna. Det var precis tomt i ladan. vanligen är det fullt med balar som man tar och sedan lägger en slant i en plåtask. Nope, jag skrapade ihop lite som ramlat loss och lade 15kr och skrev, lite hö i boken där räkenskaperna förs. Nödslakt känns som årets ord.

En vän drabbades av en hjärtinfarkt i somras, det var verkligen oroligt ett tag. Vi höll andan lite och livets oändliga skörhet gjorde sig påmind. Detta sammanföll med att vi besökte släkt i Frankrike som bestämt sig för att leva gott och pensionera sig mycket tidigt…jag ringde min dotter och pratade lite, det var mycket sjukdom och elände runt oss och är tyvärr fortfarande. Senare ringde hon upp och meddelade att hon bestämt sig, hon ska göra det hon verkligen VILL dvs plugga och tackade nej till ett finfint jobb hon fått. Hon tänkte som så att man kan faktiskt dö när som helst och då ska man åtminstone haft kul fram till dess. Jag svär, den ungen är en 40-åring fast i en 20-årings kropp. Hon gör mig så stolt (och trygg). Jag ringde också min näst äldsta dottern som var på resa med kompisar i Grekland (och som jag medvetet låtit bli att ringa för att inte verka hispig och jobbig). Hon undrade varför jag inte hörde AV MIG, brydde jag mig inte eller??? Hon berättade när hon kom hem att det där med ”festaresor” nog inte var hennes grej riktigt men nu var det gjort (!!!!) Kanske jag ska skriva den där boken om barnuppfostran ändå, jag verkar ju lyckas till slut ändå även om småbarnen är som små trampminor… Tillbaka till vännen med proppen i ett kranskärl. Hans yngsta dotter pillar ideligen in saker i näsan…kanske hon ska få den här nästa gång vi ses. På öNH på KS när jag var kandis fanns en stor glasbehållare där alla saker som barn pillat in i näsan och som doktorn tagit ut lades, helt oväntade grejer alltså, batterier, klädnypor stora saker. hur lyckas de egentligen???? Men det verkar vara väldigt vanligt iallafall. F började läsa i bilen och tyckte spontant att den var rolig. Hoppas ingen kommer på nya dumma saker att göra bara.

Nu hem för att kyssa maken farväl och tänk då somnade två av tre. F höll på att somna men jag väckte honom för jag tänkte att han kunde sova hos mig och gå in själv. När jag svängde av vägen och såg mitt hus fylldes hjärtat av förundran. Husets fasad liksom glödde i kvällssolen, så vackert, det skimrade i gulrosa!

Maken bar in en jag den andra som såklart vaknade medan F somnade…så två av tre där.

Nu ska jag läsa mer om vad som ger en prestationshöjning hos löntagare och samtidigt förhindrar dem från att bli utmattade och ledsna, man kan göra så mycket med enkla medel på en arbetsplats med kunskap och intresse. Jag liksom går igång på det, jag vill bli chef över något bara för att testa. Här hemma är jag chef på sätt och vis men jag har stora problem med implementeringen….

A

 

Ultimate upgrader

DIY kopparputs, gamla fina bilar, nya utan någon som helst känsla, saker jag vill kunna, annat jag vill glömma och sen en släng av hur fan ska man nå sina mål utan att marknadsföras?

Självrannsakan. Jag ser Billions på HBO. Jag såg den tidigare på Svtplay men nu…vidgat spannet för vad jag tittar på.

Inbillar mig att jag är karaktärsfast men känner att jag sympatiserar med skurkar…det är tveklöst fel. Så jag skäms.

När jag ser Billions mår jag samtidigt illa som jag gillar spänningen. Girighet, i vilken form den än kommer, är äcklig. Jag känner ibland att jag är girig på saker, upplevelser och det vill jag inte erkänna inför mig själv. Inget är gratis. Pengar. Det är svaret på allt tyvärr. Även när det kommer till avgörande saker. Det är kanske inte så tydligt i vårt land där vi betalar skatt och ”delar” ansvar…men bara en sådan sak som liv har ett pris.

När jag ser på Firefox förslag på sidor att besöka blir jag bestört. Porsche….? Vill jag verkligen ha en sådan? Kommer jag någonsin…..och kan jag tänka mig att göra för att få den?

Jag tröstar mig med att överst av sökningarna jag gjort finns hur man gör egen kopparputs. Jag följde inte receptet ”I swinged it”. Västerbottensåpa, citronsaft, varmt vatten och lite diskmedel. Fast själva tricket var att låta maken gnugga, jag hade det inte i mig för tillfället.

Trött. Outsägligt trött. Min enda önskan just nu, barn som inte bråkar och är harmoniska. Skit i Porschen, jag skiter i alternativet inom räckhåll…..en Skoda, hur många pris den än fått. Jag vill andas frisk luft och nattens regn (hur blöta mina utemöbler än är) ger lite hopp. För jag visste om det, längst inne kände jag att inatt skulle det regna. Och jävlar vad det regnade.

En sak till. Jag blev kidnappad av köpjävulen igår. Köpte en vacker, lärorik och inspirerande bok igår och höll på att köpa en sidenscarf med en karta på. En sådan som militärer under andra världskriget hade med sig, tryckt på fallskärmssiden för att inte prassla i fält. Jag bad dem fålla den medan jag besökte min sjuke farbror (som arbetat inom Flygvapnet) men när jag kom tillbaka hade de missförstått, de kunde fålla den åt mig att hämta senare men något impulsköp av den blev det ej, jag kom av mig.

Väl hemma igen mindes jag att mitt under allt stök hos farbrodern hade han berättat att han hade en sådan sidenkarta, över Schweiz (jag funderade lite över vem som tillverkar en karta över ett neutralt land under andra världskriget och vad den skulle vara bra för). Han ringde för att tacka för besöket och jag frågade om han sagt att han hade en sidenkarta över Stockholms skärgård;

-Nej, Schweiz, sa han.

-Den önskar jag mig i fördelsedagspresent eller julklapp sa jag.

Senare på kvällen postade jag en bild av den vackra boken på Insta, dottern såg och gillade. Hon fyller snart år. Jag tänkte också på min farbror som är väldigt sjuk just nu. Jag skulle skicka ett sms och önska god natt för att han inte skulle känna sig ensam. Men jag kom av mig. Nattningen av alla barnen tog ut sin rätt och jag låg istället och stirrade på datorn…Billions….så spännande, och motbjudande.

Allt löser sig till det bästa, bara man är generös. Men jag kan inte sluta vara girig. Jag tror tyvärr att girighet driver oss alla. Men jag vill inte ha pengar på banken (kommer aldrig hända skulle väl alla jag känner säga, jag är en spenderade…tygscarfs, indigofärg, myrra och bladguld, jag har mycket i mina gömmor. Mitt dödsbo kommer bli en mardröm för alla utom sakletare)….jag vill ha…..en livstil som är hållbar. Och en Porsche men mycket senare, en begagnad (även om naturen lider mer av den).

Idag är en ny dag, jag har mina erfarenheter, jag ska vässa mig. Jag har en kompass.

Kärlek till alla!

Nattbad

Så här stor och fin pool kommer jag aldrig få hemma, den ligger i Frankrike men en 5,5×3,5 m med värme och jetstråle ska väl inte vara omöjligt? Jag ser det som friskvård för mig. Jag har ju progredierande ont i den förbenade ryggen och att slappna av…det är vi väl alla i behov av. Synd att man inte kan få pool på recept, det skulle jag behöva för att orka med ett helt arbetsliv!

Dag tre på jobbet blev en långkörare. Först 8-16.30 på mottagningen och sen direkt till sjukhuset för att gå på nattjouren från 16.30-08.00. I vanlig ordning jinxade jag det genom att konstatera att det var ”lugnt” vilket överläkaren också tyckte….det tog bara en och en halv timme så var det full kalabalik och jag fick slänga mig i bilen (för att hinna med färjan som har sommartidtabell och bara går två ggr/h nu) ringa till hytten på färjan och be dem hålla den tills jag kom ombord och från båten ringde jag bakjouren. Innan jag var framme så ringde det från psykakuten…patienten var där och inte på avdelningen dit jag var på väg i ilfart. En ”soppa” som ssk A uttryckte det men så blir det ibland. Jag kom i alla fall fram, hann med lite administrativt arbete och skrev sedan in patienten just i lagom tid för att ta sista färjan hem igen. När jag kom hem skrev jag klart min anteckning och sen…..tog jag ett nattbad! Vi har köpt en plastpool som står på en metallställning, det gjorde vi redan när värmeböljan startade i maj, och den håller 27 grader. Jag måste säga att hur ful den än må vara är det de bästa 5500investerade kronorna jag gjort i år. Barnen badar varje dag, de har lärt sig simma och känslan igår vid midnatt när jag klev ned där, simmade några vändor och sen bara låg och tittade på stjärnorna och insöp tystnaden och svalkan, den var obetalbar. Jag är fast besluten att skaffa en pool nu, jag bara måste det. Men jag har frångått tankarna på ett swimspa, alltså ett bad som håller 38 grader för jag skulle nog kräkas av det. Jag vill ha en vanlig uppvärmd smal pool med en jetstråle så att jag kan träningssimma. Och helst ska den ligga så jag se utsikten! kanske den skulle passa öster om huset för då får man morgonsom OCH kan se solnedgången på kvällen/natten samt det går att gräva sig ned där och lätt spärra av. Ja, jag ska sälja in det till maken. Och arbeta stenhårt med att få till detta ekonomiskt.

Handla på REA är min specialgren. Jag köper billigt och sparar tills det är dags. Här en supercool bikini med spets på guldmetallic som inte alls passade min kropp. Men fin på bild ändå. Till vä min älskade väska från wera (Åhléns) som jag köpte för 500 och som de så snällt lagade gratis åt mig när den tappade en knapp.

Och precis när man bestämt sig för att vara sparsam kan jag meddela att jag hittat en underbar barnaffär…Kokkobello (passande namn när den ligger vägg i vägg med min nuvarande arbetsplats!?!). Där finns underbara fantasieggande och pedagogiska leksaker. Inte en Disneyfigur i sikte (puh!). Mycket verkar tyskt men också en hel del fina svenska grejer och från Afro art. Jag blev kär i en del kaniner i stickade mohairtröjor men insåg att de kan jag tillverka själv (tiden är då största bekymret) och en hel del träleksaker men de var för småttingar. Jag köpte tatueringar, ett pussel och en liten insektssamlarlåda till Edgar. Han blev överförtjust!

Så fina illustrationer. Hade det varit ett pussel med 10-kompisarna hade jag slagit till men räkna kan alla redan.

Resten av lunchrasten ägnades åt ärenden, posta ljusstakar, kolla in rean (jag har börjat köpa julkklappar för att inte få en hemst januarimånad) och att äta några stekta ägg från mina älskade höns.

Planen nu: Planera noga på tomten, fortsätta vara sparsam, kanske sy en docka, göra ett tält och på alla sätt försöka få barnen att leka härliga hjärnaktiva lekar!!! Ni ska få se eventuella resultat men här, inspirationen!

En bok om en tågresa fångade mitt öga, så fina illustrationer. Men vi lider inte brist på böcker hemma. Vi avstår och sparar kosingen till en POOL!!!!

 

Jo, jag har uppdaterat sidan om min bok för er som är intresserade att läsa om den senaste utvecklingen där! Om min bok