Andra veckan

Jag tänkte i min enfald att ju tidigare desto bättre…men Färjan dimensioneras inte riktigt efter mängden bilar som ska på. Den går halvtom om tiden är inne och så här lång kö var det när båten gick. Jag ska gå upp tidigare imorgon tänker jag för banne mig ska det inte ta längre tid att åka hit än till förra arbetet, BANNE mig! Och om sen parkeringsautomaten fungerade på första försöket och inte 10:e hade jag kanske kommit den tid jag tänkt till min nya arbetsplats…..Den kärvar jämt fick jag höra. Tänk det. Vi kan skicka folk till månen men inte få betalautomater att vara snabba och välfungerande. Undrar vad som har mest inverkan på ett människoliv…?

Som sagt, livet rullar vidare. Idag var sista dagen för Tylla på hennes gamla förskola. Vi beslutade att byta åt henne då hon har 1,5 år kvar och vi inte är nöjda med att hon går i en grupp om 36 barn i åldern 4-5. Säkert ersätts hon av ett nytt barn fort som blixten. Iallafall hade jag köpt väldigt mycket frukt till idag. Två ananaser, två mangos, en korg med färon, en karta clementiner, bananer, physalis och melon för att hon skulle kunna firas av. Det visade sig att förskolan glömt att det var hennes sista dag(!). Hon var ändå nöjd, lekte mycket med sina vänner efter att ha varit hemma så länge utan kompisar. Och imorgon skolas hon in på en mycket mindre och kommunal förskola. Jag gillar egentligen inte visntdrivande omsrog….om den inte sköts av någon med hög morals med verksamhetens bästa för sina ögon och ej dollartecken men har sensate två gångerna valt privata alternativ. Det ångrar jag nu då jag sett verksamheten långsamt demonteras. Så inte mer pengar dit från vårt håll, det blev en principsak till slut (utöver att vår tjej var orimligt trött och grinig när hon kom hem på kvällarna).

Hittade denna….så ser den ju INTE ut men beställer man den kommer den med en färg i titeln!

 

Jag brukar inte vara så knusslig, ganska orädd för bakterier men idag när jag mötte mitt nya tangentbord kände jag att det var dags för en hela ytdesinfektion. Jag gnodde rätt friskt men fick till slut ta ett gem och skrapa loss smutsen på fyra tangenter där det satt extra hår. Ett nyårslöfte nu är att varje morgon sprita min arbetsstation!

Plötsligt insåg jag att vi alla tre hade samma mönster på…men de är inte stilla en sekund. Fotpn är fel, de är mer för videos!

Jag kan meddela att vi nu är nere i 30 min med Gulagläggningen och plötsligt kan jag och maken prata med varandra innan vi somnar….

Nya rutiner

Eftersom barnen lägger rabarber på min telefon så fort de vaknar har jag inget nytt foto att dela. Därför en gammal bild från när jag var ensam med Edgar på, ja ni ser favvostället.

 

Igår fick maken ny luft under vingarna. Allt var kalasets fel eller rättare fröken As fel. Barnen har ju varit lediga länge och de få rutiner/regler vi har här har luckrats upp lite. Med lite menar jag totalt. Det har varit ett totalt haveri kan man säga, på ett bra sätt för vi gör lite så som det faller oss in. (Dvs vi släcker bränder i full panik). Igår kom barnens fd förskollärare på besök och berättade hur smidigt hon lade sina två minsta (12 och 7). De fick en godnattpuss och sen var det klart! Hon sa att om man är KONSEKVENT i 4-10 dagar så går det utmärkt med detta. Maken HAR försökt detta tidigare men som han upplever det saboterats av MIG då jag är en ynklig ryggradslös och gråtmild vekling (alltså aldrig på jobbet då där jag har en rak och tydlig riktning och bara avviker från kursen i exceptionellt ömmande fall…). Så igår var det nya tag. Ej helt oväntat var det nr 5 som bjöd på mest motstånd. Nr 6 var inte så dålig hon heller och nr 4 gav snabbt upp, somnade utan protest. Det gör han iofs nästan jämt.

Tyllas strategi var att vara översnäll och älsklig. Säkert tio gånger kom hon in till oss/mig och sa:

-Jag vill bara säga god natt. Eller:

-Jag vill önska mamma god jul och få en puss. Grattis klämde hon ur sig när hon gick!?!

Helt klart är att hon fattat att smicker och välönskningar är ett socialt smörjmedel och ett sätt att ta sig fram i världen. Hon var övergullig och somnade till sist i sin egen säng.

Från en hotellnatt någon gång…

Edgar så….ja, vad ska man säga. Han använde alla trix i boken. Först vädjande och smickrande: Mamma jag äääälskar dig,  jag känner mig så trygg i din säng. Sen Snäääälla, jag är så mörkrädd…..jag våååågar inte sova själv. Vidare stilla gråt och uttalandens som: Vi är ju en FAMILJ, familjer håller IHOP, det här är INTE att hålla IHOP!

Han kom också in flera gånger, kröp in under täcket och klamrade sig fast vid min kropp. Han hade fattat att det var maken som INTE skulle vika ner sig och att hans bästa chans att få somna med en vuxen var att spela ut allt mot mig. Och jag och maken hade några diskussioner i viskläge så att barnen inte skulle höra att jag inte gillade detta men för husfridens skull bestämde jag mig för att låta maken stå vid rodret. Jag VET ju innerst inne att både han, A och för all del min lillebror har helt rätt i den här frågan och att både jag och barnen sannolikt blir gladare och bättre människor om det inte tar 2,5h att lägga dem. För jag är inte en glad människa då även om barnen får den hudkontakt de traktar efter.

Hur som helst så konstaterade jag och maken att den lille pojken är ett verbalt och socialt geni. Han hulkade och stötte fram sina synpunkter på hur detta kommer att skada honom känslomässigt för all framtid. Edgar var så snillrik i sina beskrivningar av sin utsatta situation, sin totala hjälplöshet och hur tydligt vi tog avstånd från honom på ett känslokallt sätt att vi nästan fnissade fast det värkte i hjärtat. Exempel:

-Hulk, hulk, hulk. Det går inte, jag kommer bli hysterisk! Jag tappar greppet här! Gråt, illgråt hulk hulk. Ni måste hjälpa mig, ni är min familj. Jag känner mig inte trygg i min sääääng! Jag måste se någon av er för att kunna slappna av. Jag tappar GREPPET över situationen, HJÄÄÄÄÄLP! Man behandlar inte barn så här. Ni är inte min familj, de skulle aldrig utsätta mig för detta.

Varpå vi/jag svarade – Men lilla gubben, jag ligger ju på andra sidan väggen, jag vakar över dig. Du får komma in inatt. Lampan är tänd och det kommer gå bra att somna själv.

En gång gick jag in för att klappa på honom, pussa och lugna. Då fick han mer kraft. Pressade fram stora tårar och skrynklade ihop det lilla söta fejset till ett russin och mitt hjärta nästan gick itu.

Efter drygt en timme var det tyst. Alla sov men även i sömnen hulkade lille E, så uppvarvad var han. Ikväll blir det tyvärr mer av samma men har man börjat kan man inte avbryta mitt i. A säger att om man bara får det att funka så kan man senare göra undantag. Jag längtar efter undantagen…..så mycket. Men mitt sömnbehov ÄR stort och därför lät jag maken styra mig den här gången och stålsatte mig. Vi kan inte ha ett liv där i princip all vaken tid med barnen på vardagskvällar går åt till läggning. Då orkar man inte i längden. Sömn är livsviktigt för alla, även barnen och det betyder ju inte att jag inte älskar dem bara för att jag låter maken vara konsekvent….eller? Jag är en push over när det gäller barnen, tål knappt minsta pip, har aldrig gjort. Jag tror att det är bra att vi är olika där jag och maken för två av min sort eller hans skulle nog bli dåligt och för fluffigt eller fyrkantigt.

Men jag konstaterar nöjt att 8-åringen faktiskt kan somna själv och det ger hopp för framtiden vad gäller övriga barn (mina äldre började ju somna av sig själv ungefär där också). Tylla fattar poängen med att vara snäll och smickrande (härskartekniker) och Edgar kan verkligen vara övertygande, förstår allt jag någonsin sagt till honom (om att familjer håller ihop och att det man utsätts för som barn påverkar en resten av livet samt att han kan väcka sympati genom att visa sig sårbar och svag).

Så även om det var hjärtskärande att höra honom kanske vi är på rätt väg här? Jag pussade honom ordentligt på morgonen (efter att jag slingrat mig ur från under hans ena ben och makat på katten som låg vid mina fötter. Jag fick stödja mig på maken för att komma ur sängen….Han fick också extra mycket varm choklad på morgonen och är nu väldigt nöjd med tillvaron.

Summering: Maken är bra på att stå fast vid beslut. Jag kan efter mycket påtryckning släppa kontrollen och lita på maken när det gäller. Barnen somnar trots livliga och ljudliga protester i sina sängar.

Slut på jättelångt meddelande. Ha en skön och molnfri söndag!

Tylla-bylla!

Woop woop! Nummer ett på topplistan. Jo det kan ha med priset att göra men när fler köper och inser hur FANTASTISKT BRA jag är på att skriva och hur askul jag är blir det easy peasy att sälja in alla mina andra böcker jag har i datorn och i skallen!!!! Jag LEDER!!!!!!

Eskilstuna tur och retur

Jag hörde på radion om ReTuna och tänkte att min första ”lediga” dag skulle gå åt att åka dit. Det blev ett mycket intressant besök. Här en helt magiskt blå tv från….jättelänge sedan!

 

Jag hade för avsikt att åka själv till ReTuna men sen fick jag lite trevligt påhäng. Förskolan var stängd och en kompis följde med. Cirka en och en halv timme tog resan dit och vi var väl borta 5-6 timmar. En dagsutflykt. Men min dag började ju såklart mycket tidigare än så….

Tyllas förskola var stängd idag och just innan vi satte oss alla fyra i bilen för att köra killarna till skolan deklarerade hon att hon var bajsnödig…..varför vi fick gå på toaletten på skolan. Detta är en skola som jag har haft närkontakt med i 2,5 år nu…och mailat upprepade gånger med bilder, pratat med lärarna (som stöter mig) samt mailar rektorer av olika slag. Idag fick jag nog och mailade kommunen som driver skolan, rektorn OCH lokaltidningen……Vi är många som är förbannade just nu här ute känns det som.

Magstark bild jag vet, men detta är INTE ett intryck av renhet tycker jag. Detta ger ett intryck av inkompetent städpersonal eller möjligen för lite städning. Och jag tycker det är helt obegripligt att landets största arbetsplats ska ha det så här! Det kommer ytterligare en manstark bild senare i inlägget men av en annan sort…

Jag stötte på en kompis på skolan, vi har barn på samma förskola, den som är stängd idag, och passade på att fika. Här silar jag julmust från pepparkaka medelst melittafilter. Det är så underbart med barn. Man säger ”doppa inte” och de hör: DOPPA LÄÄÄÄNGE! Vi var båda iallafall väldigt upprörda över buller, förskola och stinkande toaletter. Vid sidan av att vi såklart vill ha fred på jorden.

På vägen dit behövdes bensin och spolarvätska. Så praktiskt att fylla direkt i bilen utan att behöva en plastdunk! Spana in nagellacket! Så roligt att ha målade naglar nu när man inte är på vårdcentral eller sjukhus längre…inte för att jag vanligen målar naglarna men omväxling förnöjer!

 

ReTuna alltså. Vi kollade i ALLA butiker och fick med oss massor med fynd hem och blev inte skinnade. I cafeterian åt vi jättegod mat och beundrade inredningen. Väldigt snyggt!

Jag tog en clubsandwich och blev av med ett guldinlägg….dyr macka men inlägget har suttit där ca 20 år så jag tror jag fått valuta för pengarna, synd bara att jag kastade guldet….tandläkaren tröstade mig dock med att det nog inte passade längre och att det var därför det hade åkt ut.

I ett övervakat ögonblick hittade Tylla ett par sommarskor i rosa paljetter…för 45 kronor. hon älskade dem så….ja det fick bli ett inköp där.

 

Hon hittade en cykel också för 99kr som jag heller inte kunde låta bli att köpa, jag tänkte att den var lite för liten för henne men det var sån fart på henne och jag tänkte att den ärver grannflickan till våren och Tylla skjuter i höjden. Detsamma gäller för skorna….

Hon fortsatte cykla hemma också….men hellre det än iPaden! Senare såg vi Lasse-Majas detektivbyrå på CD som jag köpte för 10 kr.

Den högraste tavlan köpte jag idag för 200kr. Det kanske låter mycket…och det var kanske inte just så att jag tänkt köpa till MIG utan mer julklappar…men den var oemotståndlig och jag tror ingen annan uppskattar den så som jag i familjen. Men OM någon av barnen vill ha den hemma hos sig så blir ingen gladare än JAG!

Dagens sista bild får bli denna. Zooma in, gör det, guldkallingarna är helt magiska! Och vilken koll han har på sina kvinnor! Har de ens kläder på sig?

Här hittar ni Ecoflor!

Enkla jobb – inga skitjobb!

Varje helg försöker jag låta hönorna gå ute ett tag. Idag var jag för dåligt klädd för att de verkligen skulle få luftas men jag fick ut de två minsta iallafall. Jag är rädd att de annars inte får tillräckligt med sol, motion och intressanta saker att picka på….hönsmamma, jag vet. Imorgon klär jag mig bättre!

Jag har under veckan brottats lite mentalt och verbalt med mig själv och förskolan. Jag skrev om det tidigare i veckan. Nu är jag på den bollen igen. Jag hörde liksom vad som sades och tog med mig det (floskler jag hört).

Så på jobbet mötte jag en mamma med två barn i tidig skolålder. Yngta barnet hade haft problem med magen ett längre tag. Fått laxerande….höll sig….

Jag kan ju aldrig låta bli att vara som Nicke Nyfiken så jag frågade barnen hur det såg ut på deras skoltoaletter. Båda berättade att det ofta var blött på golvet av urin, skräpigt av papper och sen fyllde mamman i att det ibland även varit fekalier både här och där. Därtill var barnen hänvisade till vissa särskilda toaletter så om ettornas var smutsiga eller låsta fick de inte gå vidare till tvåornas osv….

Yngsta barnet berättade också att om han behövde gå på toa för att bajsa under lektion så blev det nej på den frågan.

Tänk er detta: Du sitter på kontoret med en svår uppgift. Du har begränsad tid på dig att lösa detta.  Då känner du att du behöver gå och kissa. Du reser dig upp, går till chefen och säger:

-Jag är strax klar med siffrorna jag ska bara gå på toa först (helt orimligt såklart för du går ju bara utan att säga något).

Då svarar chefen:

-Nej du, jag vill att du kommer med redovisningen NU, inte efter toabesöket. Gå genast och sätt dig igen!

Tillbaka i ditt rum kan du inte riktigt fokusera för du är sååååå kissnödig. Du försöker några minuter men nej. Det går inte. Du smiter ut förbi chefen och finner att toaletten är helt nedsölad. Det stinker urin och det är bajs på ringen. Du skyndar vidare till den längre ned i korridoren. Men då ser en på andra avdelningen dig och säger:

-App, app, app! Den här toaletten får bara IT använda, marsch pannkaka tillbaka till redovisningsdasset!

Tror ni att någon i vuxen skulle finna sig i det? Möjligen busschaufförer som vi ju alla vet har en olidlig lätta-på-trycket-situation. Men de kan iallafall göra sina behov i det fria!

Mitt hus från östra sidan. Så fint att se himlen härifrån.

Barn är en handlesvara, tyvärr. Man lämnar sina barn på förskolor och i skola/fritids, ibland i kommunal regi ibland i vinstdrivande dito. Jag mår lätt illa av det. Pedagoger larmar om att undervisningmaterial saknas, inga nya leksaker köps in och på mina pojkars kommunala skola har jag mer än en gång städat toaletterna. Sist bad jag att få se upphandlingsavtalet avseende  städningen. I dokumentet och fann jag till min förvåning att det vinnande budet gått till ett företag som inte utlovade renhet utan INTRYCK av detsamma. Kan ni fatta det? Det behöver inte vara rent men det verka så……det är ju som att sälja margarin men säga att det är smör. Fusk och lurendrejeri. Jag påpekade att det ju inte ens gav ett intryck av renhet när det stank urin lång väg……jag har fortfarande inte fått svar på detta.

Hade jag mer ork skulle jag starta en förskola/skola/gymnasium, en allomfattande verksamhet där saker gjordes på rätt sätt.

Här en bild på det tillbyggda hönshuset och den utökade hönsgården. Hönorna är på frigång på helgerna. Jag älskar att bara stå och glo på dem. Ni ser en bit av muren jag påbörjat också. Den ska få ett 60 cm högt pilstaket till våren så hönorna håller sig borta.

Vi saknar tydligen enkla jobb i det här landet. Det finns massor med människor som inte talar språket och saknar all form av utbildning. Vad sägs om att vi utbildar dem till toalettvärdar? Det är kanske inte ett enkelt jobb egentligen för man måste förstå saker som att bajs och kiss kan innehålla bakterier och virus. Man måste fatta att man inte kan veva runt med samma trasa i och utanför toalettskålen. Man måste förstå antiseptisk osv men OM man verkligen är pedagogisk kan man lära ut nästan vad som helst till vem som helst och sen kan man om man är orolig övervaka och om det verkar bli fel rätta och lära ut igen hur man gör (har sett för många städa för dåligt för att tycka att det är en enkel sak). Och så slipper vi ha en hel generation ungar som får problem med magen och sen inte kan koncentrera sig på skoluppgifterna då de är fullt upptagna med att inte kissa och bajsa på sig under lektionerna.

Jag ska inte avslöja årets smak men varken jag, maken eller min mor kunde gissa årets smak. Grannen däremot hon var väldigt nära. Hon sa rätt smak ihop med en annan så det blev ett AB där (jurist). Fast ibland tror jag att det är samma must varje år och att de bara ändrar ordet bakom klisterlappen…Eller så är det bara pärlor för svinen…vi har inga smaklökar kvar. Igår testade vi vår favoritmust, Nygårda lagrad. I år tillkommer Calvadosfatslagrad….vår favorit är annars ekfatslagrad. Romfatet ger för mycket romsmak. Men vi tyckte inte den skilde sig nämnvärt från eken. Fast kanske återigen pärlor för svinen??? Goda allihopa ändå hur de än krånglar till det!

Just den här mamman fick råd av mig att konfrontera skolan. Titta under ringen, fota ev. snusk och skicka till rektorn (som jag själv gör), ta upp barnen en stund tidigare så de kan äta hemma. Då har man en chans att den gastronomiska reflexen gör att magen tömmer sig i hemmet så slipper man gå på toan i skolan…och sen att ha en liten påse med extra underkläder, våtservetter och pappershanddukar som man kan ta med in på toaletten om man tvingas uträtta sina besvär på ett snuskigt ställe. Ska det vara så här Herr Löven? Eller Fridloin, du som kan ALLT om skolan (jag känner att jag måste vara en av de som tillbringat mest tid i skolan i landet efter nio grundkoleår, tre i gymnasiet, 8 på universitet och sen alla år man haft barn i sörskola/skola…är det 19????)

Jag tycker det är skamligt. Men jag gnäller inte, jag har en konkret lösning, utbilda människor till toalettvakter/värdar/vårdare eller vad fanken man ska kalla det för att inte någon S-politiker ska kalla det ett ”skitjobb” som ingen ska ha. Detta är ett livsviktigt jobb ju, och det finns många som kan ta det! Samhällstjänst…why not? Alla kan få vara toavakt i tre månader efter gymnasiet. urbra ju!

Idag hämtade jag nya böcker, inte så många denna gång, jag har inte råd att köpa mina egna böcker än…. men några tog jag hem så jag kan skicka ut om ni är sugna. Då kan jag skriva något till er också!!

Förskola – livsval – girighet och sexuella trakasserier

Vi läkare lever i lyx och flärd…notera innertaket som hänger ned. Chrysler har lite att jobba med där för den fyra år äldre bilen, ni vet den som ”brann upp” på Nockebybron, dess tak satt kvar to the bitter end. Här sitter jag bak och låter min äldsta köra. Jag tycker att det är viktigt att hon får öva så fort hon får en chans, annars tappar man känslan för bilkörning….

Vilken inledning va?

Precis när jag skulle stänga ned för natten kom Edgar in. Han gör nästan alltid det kring 23. Jag kan ärligt talat inte minnas en gång sedan mars som det inte hänt och varför jag vet att det var mars är för då var vi i London två nätter. Innan dess…..ingen aning.

Idag är jag extra trött och förbannad. Trött för att jag väcktes 04.20 av att Tylla kom in och skulle börja bråka om plats i sängen mellan mig och maken. Detta gjorde att jag bytte säng. Jag låg sedan i barnsängen fram till sex då jag vanligtvis stiger upp. Tio i sju åker jag hemifrån och sen ser jag familjen igen kring halv sex. Idag blev det lite tidigare pga kaos.

På fm kom ett mail postat 05.20 från förskolan. Där kommer info om den ansträngda situationen med personalen…barn kommer behöva flyttas, personal med men NOT TO WORRY överinskolningar sköts om av personalen. SÅ SKÖNT! och för övrigt ska de som berörs (föräldrarna, inte barnen) få veta i tid.

Vid 16 hämtar min make minstingen. Då har hon blivit överflyttad aldrig så smidigt till en annan avdelning och helt ärligt vet jag inte namnen på alla där, har ingen aning om vilka barn som delar min 3-årings dag och jag har inga ansikten att sätta på alla namn i personalen. Allt jag vet är att det gick fort.

Jag hade INTE tänkt skriva om detta för jag hade tänkt maila till en högre chef på fsk. Platschefen har redan fått ett vänligt mail, ja vänligt men lite frågande. Sen såg jag ett inlägg på FB där en av pedagogerna som valt att lämna detta sjunkande skepp delade en artikel om att barn inte har det så bra på förskolan som vi tror och DÅ vaknade jag till på allvar.

Jag kämpar med att förvärvsarbeta men vilja vara hemmafru. Jag intalar mig att barn MÅR BRA av förskolan. I förra veckan när jag kom till dagis satt en i personalen med en liten blek pojke i famnen som somnat, då var väl klockan halv fem kanske? Han fick sova lite men när vi var klara med alla kläder och redo för att gå såg jag att han försiktigt försökte ruska liv i honom….han kunde inte sova för mycket för då skulle föräldrarna ha svårt att lägga honom på kvällen…..Jag sa åt pedagogen att ringa föräldrarna och säga: Tyvärr är er son så trött att jag inte kan väcka honom. Jag har försökt hålla honom vaken men det går inte.

Jag har alltid låtit mina barn sova på förskolan. Visst, ibland har jag bett om att kanske två timmars vila inte är helt nödvändigt men när ett barn somnar i mörkret ute i november vid halv fem i mörkret, då är det kanske dags att stänga ned hjärnan ett tag.

Nu är detta ingen moralism. Jag förstå, alla måste arbeta låååånga dagar, jag med. Jag har gjort valet att försöka snabba på mina 21 månader som jag inte alls gillat på heltid och istället tvingat maken att arbeta deltid. Jag hade kunnat göra annorlunda men vi har inte råd. Val man gör. Men snart, om tre veckor bara har jag all tid i en månad och därefter mycket kortare resväg mot nu och då vill jag vara med mina barn, i vaket tillstånd.

Jag funderar på vad för typ av förskola man driver när personalen gör strömhopp ifrån en, man utan förvarning placerar om barn och personal och inte tror att detta kommer få eftersvall….Om jag drev en förskola skulle prio ett vara en personalgrupp som trivdes. En härlig utemiljö för barnen, vila som anpassades efter vad barnen orkar och därtill barngrupper så små ATT de orkar. Lön är också viktigt och om en uppskattad kollega vill röra på sig kan ju första frågan vara: Hur kan vi få dig att vilja arbeta kvar här där du trivts så bra fram till nu? Men cash is KING och jag måste säga att även om jag sista åren låtit mina barn går både i IES, Pysslingen, Kids 2 Home och nu Norlandia så ogillar jag detta fruktansvärt giriga beteende som jag ser. Jag kräks av det och känner mig som en usel mor som säger. mamma måste jobba, vi ses snart, ha en bra dag idag när jag vet att jag kommer se dem 11 timmar senare när de är aströtta, bråkar om maten och sen somnar vi alla i en hög efter bara två timmars samvaro. Nä fy fan!

Sex timmars arbetsdag tänker jag, eller att radikalt sänka levnadsomkostnaderna. RADIKALT är ordet i vilket fall som helst.

Det var det om det.

Så mellan 21 då maken väckte mig i Tyllas säng medan hon somnat i protest naken på betonggolvet (för det är inte alltid kvalitetstid när vi är tillsammans) och 23 när Edgar kom in satt jag och googlade lite på sexanklagade profiler i media. Det var både komiker, programledare i TVs olika fack och SR. Det slog mig då att det kanske kommer bli en helt TYST VÅR (fattar ni kopplingen, googla om inte för den är bra)! Nu har även sångerskorna tagit notbladen från munnen och sjungit ut. Jag tänker mig att de män/kvinnor som bara dragits med i jargongen utan att vara egentliga sexistiska svin nu darrar i garderoberna, twitterflödet är tomt. För vem vet vad för opassande famntag, pussygrab eller förlupen vissling kan leda till nu när hela havet stormar. Alice B K är chockad! Hur kan hon vara det? Har inte hon varit på TV???? HUR kan kulturministern vara chockad????? Finger i luften någon? Jag kan iallafall säga att jag genom rutan känt av grabbigheten och måhända är jag extra observant och ilsk (all true) men man verkar ju ha måst vara en veritabel robot om man inte snappat upp detta. Noll fngertoppskänsla eller så en del i spelet….?

Snart får väl alla sin dom hoppas jag men som sagt….vilka kommer saknas på estraderna framöver. Jag undrar om inte detta kan ge mer pengar åt vadslagningsbolagen än att tippa på vem som tar hem det där tramsiga Mellot. NU ska jag sova men Agi, det var inte detta jag ämnade skriva om. Det tangerar det men imorgon eller som sagt, onsdag skulle jag sätta mina pengar på förutsatt att jag får sova mer än fyra timmar sammanhängande inatt…..

På fars dag hemma hos föräldrarna. Jag i Kwoshares linneblus som jag älskar. Fanny även hon i deras kläder. Velour i skogsgrönt. I mitten lille Frank i sin parkourtröja från YMCA…jag menar KFUM!!! Vi brukar sjunga Village peoples YMCA varje gång innan träningen för att komma i stämning.

Zzzzzz

 

Bestseller

Märklig start på november, full sol och bara två gånger hittills har jag behövt skrapa bilrutorna. Mitt hus, jag älskar verkligen det. Här från bästa sidan.

God morgon!

Eller???

Jag har på allvar börjat ge upp hoppet om sömnen. Inte en enda natt utan en liten unge som kryper in hos mig….

Innan frukost hade jag på lördagen planterat två humleplantor jag fyndat och sex äppelkärnor….

Humlen ska klättra på hönsnätet är det tänkt…kanske jag ska starta ett mikrobryggeri också…?;)

Edgar väcker mig. Jag försöker då förgäves få honom att somna om genom att vara blickstilla och lägga armen lugnande om honom. Det har kanske funkat en gång av 1000 (nu går det upp för mig att kanske en ändring av strategi vore bra?). Jag kan sällan somna om men tänker att om bara han somnar så kan jag få en lugn morgon. Oftast upptäcker jag då att jag är olidligt kissnödig och måste upp på toa. Då tänker jag att kanske det är därför han inte somnar om. Och så går vi tillsammans. Jag går i mörkret för jag VET ju saker, som att ljus väcker en….men han blir rädd och tänder såklart. Imorse höll jag handen för ögonen för det skar i hjärnan, jag nästan skrek av ljuset. Han pratar alltid med hög stämma, jag hyssjade utan framgång och sen fick jag till slut ned honom i hans säng med min telefon och han LÅÅÅÅÅÅVADE att ligga kvar där om han bara fick ”boy”.

Jag gick in till mitt sovrum, kopplarde på mig TENSapparaten, fumlade lite på väg till köket och släppte den i vad jag trodde var fickan på morgonrocken. Det var FEL. Den klonkade rakt på min tå. AJ!

Så här brukar min helgmorgnar börja.

Sen gjorde jag O´Boy och fyllde kaffefiltret med samma…..jisses. Jag behöver semester. Sen satte jag mig för att skriva på min kommande bestseller, det måste ju bli så. Hybris, det är bra grejer det. Jag blir lite lugn och vaknar långsamt av att skriva och bit för bit väcka hjärnan. Lite perspektiv får jag också av att skriva av mig allt knasigt här hemma…Vi får se om och när det blir något.

Plötsligt en annaons för att hämta en gratis soffa av Claesson Koivisto och Rune….Pebbles heter den. Deras katt hade gått bananas på den så den behöver kläs om men DET är ju mitt andra namn…omkläderskan, hon som lappar, lagar, samlar på hög och hoardar. Lyckligtvis kom min mest klimatsmarta dotter förbi och såg fåtöljen jag köpte förra helgen och bad att få den omklädd i julklapp….ni ser, det ÄR smart och ekonomiskt att slå till på fynd! Så slapp jag våndan av at välja tyg också. Hon vill klä den i buteljgrön sammet! OCH håll i er nu, hon vill att vi gör det IHOP!!! Jag vinner, jag har lyckats. Hon kommer bli min avbild, so happy!!!! (Hon kom iklädd min yllekappa från 1987 också som Pia Wallén designat och jag fick i present av min far!)

Edgar gillar matlagning säger han…jag vet inte om detta räknas in där. minimarshmallows i chokladpulver och vatten….och sen skjuts in i ugnen.

Igår lyckades jag och maken med att beta av HELA listan med måsten OCH hämta hem en designersoffa med släp innan middagen…inte illa. De bilderna skulle jag lagt ut igår men jag var för trött. Helgerna är verkligen helt smockfulla med måsten, någon egentlig vila finns inte direkt…..

På min lista över saker att göra i helgen stod att städa Frank och Tyllas rum…..long overdue….

Von oben….

Detta kanske ser beskedligt ut men jag kan lova att det är farligt när man tror att en dörr ska gå att öppna helt men det ligger en vattenkanon bakom så dörren slår tillbaka….och INGEN spelar gitarr här hemma. trots detta har vi tre stycken för alla TROR att de spelar gitarr eller när en dröm om det. Att gå på kurser…..nooooooo vi jobbar inte så här.

Ni ser att det finns en tanke här, vi har en bokhylla och korgar…

Ibland gråter jag lite inombords över det faktum att mina intentioner om att härligt och fantasifullt barnrum slutar i totalt kaos…men barn verkar gilla detta……

Eller…..så är det genetiskt….? Om ni undrar vad det är där på golvet så är det en batteriladdare…makens. Vad påsen gör under sängen vet jag inte, som sagt, makens.

Jag har försökt förklara det positiva med att hålla ordning i sitt hem, sina fickor, i väskan, bilen och på arbetsplatsen. det sparar tid och hjärnceller. Bild av Louise Winblad ur min bok Innan väggen.

Ni har kanske snappat upp att jag klagar på kommunen ang buller här där vi bor? Iallafall så har jag tagit tag i den saken och börjat dela ut lappar i brevlådor där jag antar att de har samma problem. Igår tog jag med grannen, hennes barn och Tylla i bilen för att dela ut ett gäng nya lappar. Efter det belönade vi oss med att åka till Gustavshill för att köpa rea-väster till våra trädgårdar. Jag såg det där spaljerade päronträdet som jag förälskade mig i i början av sommaren…och vet ni vad? det var halva priset på det nu!!! Det är lika högt som jag och nästan lika brett. Maken sa ”du får bestämma” och då gjorde jag det! Idag, söndag hämtar jag det, jag ska bara fundera ut var 17 det ska stå. Jag får ju inte plantera något vid husfasaden….då är man tydligen galen enligt maken…..

Men VA!?! Mitt träd! Lilla söta trädet, jag älskar dig!!! Och det man förlorar på träden tar man igen på sofforna….typ.

Inkonsekvens. Jag vet att jag predikar att inget som ej går att äta ska finnas i min trädgård….ändå så köper jag en del perenner och lökar bara för att piffa lite här hemma. Och jag kan ju försvara mig med att råddjuren faktiskt brukar äta upp de flesta av mina tulpanlökar…men även detta var det halva priset på.

Största problemet med vår tomt är att det är ett BERG och det är fruktansvärt svårt att gräva. Man hittar en del ”hål” där man kan komma ner men egentligen borde vi bara ösa ut fyra lastbilsflak med jord över allt. Eller terrassera men vi fick INTE under några omständigheter höja marken…..kommunen var MYCKET tydlig där. Ganska intressant med tanke på att folk omkring bygger pirer och stränder lite hur som helst i de dyrare områdena.

Snipa

Snipor, i mängder, så fina. En dag skulle jag gärna ha en båt, helst med segel då.

Min snart 8-årige son har länge vurmat för vapen. Inte så smickrande för mig som ogillar detta men…kanske jag har lite del i detta då jag tycker att det är OK att köpa en pilbåge på ett gammalt slott i Frankrike och prata om att kanske börja fäktas.

I förrgår frågade han hur man stavade machete. Då blev jag lite misstänksam och sade att det tänkte jag inte säga. Jag stod i köket och rullade köttbullar, han låg i soffan. Han var tyst ett slag och jag han tänka….fan, han googlar machete. VAD kan ha stöta på för bilder då??? Jag fick en väldig fart och kastade mig runt hörnet in i den del av köks-vardagsrummet där soffan står och mycket riktigt googlade han för fullt. Man med sin taskiga stavning hade han hamnat mitt i ett träsk av färgglada blommor. Ytterligt lättad av att han inte hamnat på någon läskig avrättningsvideo tog jag iPaden ifrån honom och lät honom hjälpa till i köket. Jag ska forska lite i vad för typ av blomma han lyckades få fram senare…det verkade mexikanskt eller indiskt…

Varför bilden på båtarna? Jo en väninna berättade en historia där något äldre barn i hennes bekantskapskrets vid någon fest googlat i hopp om att se snippor hamnat på en liknande sida….där ser man vikten av att stava men just i det här avseendet var det väl för väl att vederbörande inte fick ihop det riktigt…..fail på den va!;)

Guilty pleasures – skämmiga begär

Jag vet, det kan vara tjatigt att höra men vårt hus alltså, eller egentligen platsen vi bor på, den slår ALLT! När som helst nu ska jag släppa in min/a inredningstidningsvän/vänner kanske och säga att det är fritt fram att plåta hela härligheten…men först måste 200 städtimmar kastas in, av någon annan. OCH jag behöver måla om allt vitt för fem smutsiga små fingrar har jag gånger tre….

 

Mina ungar alltså, kläder är så överskattat tycker de. Citroner däremot är kul. De leker så fint med dem. Och ska man gå och bada är de viktiga att ta med. Ihop med en Törnrosabarbie….och som ni ser….där vi bor slutar allmän väg. typ.

Jag lyssnade på P3 idag hör och häpna. Jag var på väg i bil (för att ha en anledning att spänna fast barnen och få en lugn stund) till Louise som illustrerat min kommande bok. Hon skulle få ett paket men jag insåg att det nog var billigare med min bensinsnåla bil att kanske köra det själv. Fortare skulle det gå också….And off we went!

Jag hörde då för första gången uttrycket guilty pleasures. Och funderade på om jag har några. Alltså några böjelser jag inte riktigt vill stå för…. utöver de som kanske hör det sexuella (inget onaturligt jag lovar) till så tror jag faktiskt inte det. MEN jag kom på min man idag. Han lyssnar på Justin Bieber (stavas det så?) Desposito. Jo, jag har ju hört den jag med, barnen gillar, det svänger och det är ju inte sååååå skämmigt att lyssna på som till exempel ”Bada nakna” eller ”Groupie” men när jag frågade vad det var sa han……Kizz. Hahahahahaha ja herregud, det är ju verkligen oskämmigt. Kizz……. inte dödsmetall direkt.

Innan alla skrek på en gång och kivades…total harmoni. I cirka 20 minuter…eller kanske 15…10? Spana in Sharkboy!!!!

Blir jag rik någon gång så är en pool något som nog skulle passa ihop med huset och utsikten. En infinity end kinda pool….eller mer en jet stream/bubbelbad hett som bara den så jag kan simma alla mil jag behöver för att må riktigt bra. Det kanske ni inte visste om mig men jag har varit simmare förstår ni. När jag insåg att OS i Seoul inte var realistiskt lade jag av. Efter ett träningspass som bland annat Bengt Baron höll i…det ni. En gång simmade jag en mil på ett läger i Fagersta…ingen drickapaus där inte. 12 var jag vid det tillfället. Stenhård träning och jag undrar hur jag stod ut så länge….vi simmade ju i princip varje dag minst fem kilometer tills jag var 17?

Så till något annat. Barnen undergår nu en transformation. Jag har bestämt mig för att uppfostra dem. Jag ska inte skrika på avstånd, sucka när de inte lyder eller ge upp och klaga på att jag är trött och har ont. Jag ska ta tag i saker. Så, jag sa till maken att det vi INTE vill att de gör, det ska adresseras direkt och konkret. Då måste man också avgränsa vad som inte får göras för annars riskerar det bli ett enda stort NEEEEEEJ här hemma. Det har faktiskt gått ganska bra (jag spände också fast barnen i bilen i drygt en och en halv timme idag).

På kvällen gick vi till poolen vi passar och när tjut och gallskrik uppstod och retsamma småsparkar….då sa vi: -Nu går vi, och så gjorde vi det. Barnen är lite i chockfas just nu, vi utvärderar till helgen. Så kanske, kanske jag ska slå mig ihop med en annan lysande person som skriver bra/har barn och författa den ultimata barnuppfostringsboken trots allt. (Att just HA barn är en tillgång när man ska skriva böcker i ämnet, en del som inte har egna telningar är ju annars ypperliga på att uppfostra andras eller ha synpunkter…som sedan ofta kommer på skam när de själv blir föräldrar). Anna Wahlgrens är ju lite daterad kan man säga och i och med detta ligger världen öppen för Anna Voltaires samlade tips för småbarnsmammor (och såklart småbarnspappor, bonusföräldrar av olika slag osv osv osv). The wonderful book of childupbringing…är det ett eller tre ord?

Innan solen hann gå ned på sitt fantastiska sätt så hann jag med att grundmåla mitt egentillverkade kycklinghus dit de små snart ska flytta. De ska bo med de stora hönorna men vi är lite oroliga att de ska bli hackade på så jag byggde detta med lite spillvirke för att de ska kunna komma undan. Undrans om de kommer in genom hålet eller om maken måste såga upp det lite. de var så otroligt små när de kom och nu är de säkert tio gånger större, på bara fyra veckor!

Nu ska jag pussa maken, och alla ni som stöttar mig genom den svåra fas jag nu befinner mig i….TACK! Inget i världen är så fanastiskt som att ha…fem eller sex vänner att vända sig till i sin nöd, INGET. Och jag har ett elefantminne så om någon någon gång behöver amputera ett finger eller bli undersökt på obskyra ställen….TVEKA INTE att ringa eller skicka en bild;) Kärlek, på allvar till alla!!!!

Eller jag kanske har en böjelse som jag har lite svårt att erkänna…jag älskar fina saker, form och färg är löjligt viktigt för mig. Och jag satt igår och tittade på några av de finaste jag har. Just den här boken är väl inte så snygg på omslaget men första sidan….så snyggt! Jag har Kinfolk vid min säng…The KINFOLK table. Love it!

Föräldraskapets våndor

Jag plockar ett blad om dagen på väg till jobbet. Detta var ovanligt hjärtlikt.

Midsommar. Mörka mål drar in….midsommar avblåst. Vänner omdirigeras hem istället för till slottsparken. Kring klockan sex, behov av utbrytning. Promenad till idrottsplatsen för att låta barnen springa fritt.

En del av diskussionen igår rörde ett monumentalt bygge som ett företag här ute funderar på….jag tänker att vi kanske visst behöver ett badhus men en inomhussnöbana?????Nooo. Fast i den här lilla kommunen kan ALLT hända känns det som. Kanske det skulle vara bättre att de som arbetade i kommuners tjänst skulle vara utifrån? Så man slapp nepotism, vänskapskorruption osv i Göteborgsk stil.

Snart är uteplatsen kvar. Men det låter så mycket från vägen. Det utlovade bullerskyddet lyser med sin frånvaro, lampor lyser dygnet runt, AC stör när det väl är tyst från vägen och sen matos, restaurantgäster och……ja det är oändligt krångligt med grannar ibland (och Kommuntjänstemän).

Jag trivs ändå bäst ute, fast inte i regn kanske…men på tomten, med odlingsprojekt, hönsen och så. Barnens ljud (från ipads, två och högljudd lek) kryper in under skinnet på mig, gör mig nästan galen just nu och så regnar det så man inte enkelt kan gå UT.

Nu dagen efter funderar jag på följande: OM det skulle visa sig att mina smärtor skulle bero på skelettmetastaser (fullständigt osannolikt men ändå) och jag bara hade till jul kvar att leva hur skulle jag förvalta tiden?

  1. Innan provsvar skaffa livförsäkring så familjen har råd att bo kvar.
  2. Skriva varsitt brev till barnen om hur jag uppfattat dem, mina förhoppningar och ändlösa kärlek till dem och kanske några ord om hur de ska hantera sina eventuella framtida barn.
  3. Jag skulle se till att undvika behandling om den ej skulle göra mig frisk och istället försöka må så bra som möjligt och göra klart allt. Dvs knyta ihop alla lösa trådar.
  4. Ha alla barnen boende här sista tiden så jag hann få njuta av dem så mycket som möjligt och kanske få till en resa till ett varmt land.
  5. Lära maken allt jag kan….och se till att han lär sig gå upp på morgonen.

Så dyster kan man bli av att för åttonde året i rad vara den som får ta morgonpasset och samtidigt ha outhärdligt ont i ryggen men  veta att om inte jag gör det blir kycklingarna uppätna.

Makens sida sängen….hur orkar han? Jag försöker att inte gå på den sidan. Agnes Wold säger att smuts är BRA, det kan jag köpa men OREDA? Hur kan han inte tycka att detta är påfrestande att se???? Hur? Kanske för att han sover mer, för än så länge har han inte visat några livstecken och han har inte ens humor kring att han nu har cirka 2500 morgnar att går upp före mig ”intjänade”. Noll humor där min lustigkurre.

Varför tänker jag skelettmetastaser? För att jag är läkare och då per definition lite för överinformerad….hypokondrisk och rationellt inställd till döende, så är livet liksom. Tack och lov tror jag inte att varje finne eller pormask är malignt melanom iallafall, det vore outhärdligt…..

 

Jo, om någon som saknar ironi, är lättkränkt osv nu av en händelse googlat sig hit pga ledord som metastaser osv så kan jag förklara att jag inte hade för avsikt att kränka alla med dödlig cancer i slutskedet, jag vet att en del dör under vidriga omständigheter och visst ska man underkasta sig behandling och förlänga livet och så vidare. Detta är min HÖGST personliga fundering en dag när jag som vanligt är lite naggad i kanten, hade ändrade avföringsvanor och skrev rakt ut bara utan en tanke på att lättkränkta människor läser saker på nätet och tar dödsallvarligt på varje stavelse. Jag ber alltså om URSÄKT för mina tankar för jag ORKAR inte förklara mig vidare, jag ville bara dela med mig av morgonens toafundering so BACK OFF!

OK?;)

Mammamos

En supervacker vallmo!

Jag blev hemma med sjukt barn idag. Han hostade och var röd i halsen. Maken brukar vanligen vara den som får vabba och hålla på, vi har den dealen tills jag är klar med minutbildning. Sen kommer visserligen NÄSTA utbildning för mig men den spänner över fem år så lite vabb hit och dit är inte lika kinkigt. Under det kommande halvåret har vi fått strikta förhållningsregler ”för de som arbetar över sommarmånaderna godkänns endast 25 dagars FRÅNVARO”. Därför är det lite viktigt att inte bli sjuk, ta för mycket semester eller vabba. Men som sagt, idag var det tvunget att det skulle bli jag. Och helt ärligt var det ganska bra för att med korta intervall byta arbetskamrater, arbetsplats, rutiner, specialitet och sist men inte minst JOURNALSYSTEM. Det tär lite på krafterna. Jag sov som en död inatt.

E var hostig under dagen men absolut inte hängig så det har varit full fart här hemma. Jag har plockat, tvättat, städat, tagit ut sopor, hängt tvätt och förberett middag. Tanken är att jag ska iväg och titta på min näst näst äldsta dotter när hon svirar iväg på sin skolbal. En ”photoop” så att säga. Det var egentligen bara det, laga mat och arbeta som stod på mitt schema idag. och det (minus jobbet då) var jag inställd på. Vid tre påminde mig E om att jag lovat honom Pokemonkort. Han skulle få köpa för sina egna pengar så jag bestämde mig för att låta honom göra det. Vi packade in oss i bilen och i svängen vid dagis ser jag….HELA DAGISET, ALLA FÖRÄLDRAR och jag inser att MAKEN missat att det är sommarfest. Det var hans grej men säkert pga att jag vabbade så stängde hans hjärna ned. Jag rusade in precis när sista applåden tystnade. Jag fann min lilla sommarklädda unge sitta ensam på gräset och speja efter någon…..MIG! Mitt hjärta nästan stannade. Älskade unge, att bli bortglömd av inte en utan av TVÅ föräldrar! Jag hade ju ingen picknick med (med det hade verkligen inte alla andra heller) så jag bara tackade fröknarna och tig med henne på vår tur till leksaksaffären. E tog sina kort, Tylla valde….en klubba för två kronor. Den gav jag henne med varm hand. Tylla sjunger Idas sommarvisa

Vi handlade lite smått och gott ffa smågodis. dels för att jag skulle tröstäta lite och att de skulle få något som plåster på alla möjliga själsliga sår jag kan ha åsamkat dem med min glömska och förvirring. Jag ringde till fritids och sa till äldste sonen att han kunde cykla hem när han ville, jag var hemma.

Prusseluskan framförd av Tylla

När vi kom hem värkte min rygg så (jag vet, ska inte prata om det) att jag lade mig ner i sängen. Tylla sjöng sommarvisorna jag missat för mig och jag spelade in. Sen började hon och E bråka om ett GLAS VATTEN. Och jag kände hur jag liksom inte orkade mer. Jag orkade inte reda ut bråket, jag kunde bokstavligt talat inte GÅ för att hämta mer vatten till Tylla, jag tog upp datorn för att skriva ned allt elände istället i hopp om någon slags bot och förlåtelse. Då öppnas dörren och Inez gör entré, älskade älskade INEZ pralines! Hon kom som sänd av gud för plötsligt skiner tylla upp, hon sprang mot dörren och skrek:

-Goda nyheter! Vi har godis till dig! (Så underbart med barn ändå!)

Puss och kramkalas utbröt genast där. Men till mig kom E gråtandes och gömde sig under täcket.

-Vad är det älskling? Frågade jag.

-Jag vågar inte säga du kommer bli så arg….(När han säger så blir jag riktigt orolig för då kan det på allvar brinna i bilen eller något).

-Men jag lovar jag blir inte arg, vad har du gjort, är glaset sönder, har du slagit någon, VAD?

-Jag vågar inte säga (stigande oro hos mamman).

-Har du tagit mina smycken? säger Inez då. (Jag ser frågande på henne och får fram att Alva nämnt för Inez att E rotat bland hennes smycken för flera veckor sedan, något jag inte känt till).

-Men gud,! utbrister jag. Vad som helst kan ha hänt! Har du kastat dem? Spolat ned dem…? Vad?

-Jag våååågar inte säga! (E som kurar vid min sida under täcker och störttjurar)

Vi frågade lite mer ledande frågor och lovade dyrt och heligt att inte bli arga medan vi klappade honom. Men han vågade INTE säga. Då slog det mig…han hade gett bort dem. Till en tjej han är kär i.

-Har du gett bort dem till någon på skolan?

-Hulk, snyft, snyft, flämt…JA! Till Nicole, hon är nio. Jag fick en puss…

Jag har två söner som väldigt gärna ger bort smycken till flickor de är kära i. Jag har försökt att säga att min vigselring, mina armband och allt i mitt smyckesskrin INTE är rätt saker att ge bort. de får gärna köpa saker i affären och ge men INTE ta mina ädla stenar och metaller. detta har då gjort att d sökt sig till andras gömmor.

Men nu är saken utredd, det var inte guld denna gång och jag har lovat att ersätta Inez för örhängena. Så ungefär var det idag, mest action mellan tre och fyra kan man säga. Jag är nu HELT urlakad och måste samla kraft för att orka klä mig anständigt nog för att kunna visas bland folk och fota min 16-åring i Barkarby och sedan åka raka vägen hem igen….men vad gör man inte för sina barn….man gör det man minns. Och nästa år ska jag ta SEMESTER från första skolavslutningen fram till midsommar och vid skolstart, lucia, jul och året därpå påsk för jag hinner liksom inte med alla drop in frukostar, mysmiddagar, avslutningar och luciatåg annars….

Men mitt självförtroende som mor är nu på lägsta möjliga nivå, och det gör INTE saken bättre när folk påpekar att jag inte har någon koll på dagar och datum. Det borde alla jag känner veta nu!!!

 

 

Tack gode gud för min 18-åring idag!