Marsellian kort och mycket gott

 

I hamnen sista kvällen innan hemfärd. Liknar mitt favorithus i Södertälje faktiskt och ska ha en bra restaurang i bottenplanet. Notera Jolly Rogerflaggen i topp!

Vi tröttnade hör och häpna på franska vischan och drog iväg söder ut. Egentligen var det så att jag tänkte dra norröver(!?) men min mor talade mig ur det (och maken). Jag låg nämligen sömnlös en natt efter sex dagar med huvudvärk och funderade på hur man kunde göra livet enklare…och kom på att om man nu hade en hyrbil där man faktiskt KAN sova i så ska man utnyttja detta faktum och åka till Eurodisney med barnen i två dagar…..meeen det tyckte alla andra (inte barnen som aldrig fick veta) var galenskap. Istället föreslog min mor att vi skulle besöka hennes kusin med fru som bor i Marsellian och se kusten här och ta salta bad….hon lovade att subventionera hotellet bara vi lovade att inte utsätta oss (min rygg framförallt tolkade jag det som) för att sova i en bil två nätter på en parkering (vilket jag gärna hade gjort själv pga noll självbevarelsedrift men stor äventyrslusta).

Här kvällspromenad efter maten. Barnen nästan slogs om att hålla i Jackies koppel.

Vi kollade på nätet, ett chambre d´hôte fanns ledigt med två rum….kopparbadkar och Carpe diemsängar. Vi bokade omedelbart och skickade en vänförfrågan till släktingen på FB som jag sett sist för 22-år sedan…vi fick omedelbart svar att vi var välkomna och att vi bokat en riktig pärla!

Orginalgolv, kan ni tänka er!?! Så modernt, jag vill ha samma hemma ju!

Så vi tog oss bort från huset packade en matsäck (som VI glömde på köksgolvet) och drog iväg. Egentligen ska man inte tipsa om bra ställen att resa till för då kan det hända att det blir en vallfärd dit och stället förstörs men jag litar på er, ni kommer inte göra om allt till ett lyxigt ställe med bara svenska köttbullar, här dricker man Noilly prat, äter skaldjur och håller en jävligt låg profil. Så gör iallafall folket här. Och jag ÄLSKAR Marsellian! Hamnen, stränderna, staden, dörrarna, förfallet, upprustningarna och de trånga gränderna. Det kan höra till saken att sällskapet, vädret och ”hotellet” varit utmärkt också. Det visade sig att en svensk vid namn Janne Larsson som seglat jorden runt i en båt som heter Albatross äger stället och att Jesper, (båda från Skåne) lagar finlirsmaten här.

Förrätt på rökt lax (som de gör på innergården)

Varmrätt, torsk mm….

Jordgubbssoppa, glasspannacotta, vaniljglass, saltlakritsmaräng och ja, bara godsaker!

Marsellianaise, en ny drink för mig. Noilly prat görs här och den bärnstensfärgade och röda kommer aldrig härifrån, säljs slut på plats. Det är den James Bond har i sin skakade, ej rörda drink…Sen bara champagne såklart, SÅKLART!

Maken satt fint placerad mellan en utskjutande sten och en lampa. Men det var mest servisen som stördes av detta inredningsgrepp.

Barnen tog tvårättersmenyn och åt alla mat! Det är bra poäng, white guide kids ger full pott där!

Vår de luxe svit heter så.

Jag hann aldrig bada i karet tyvärr, det får bli nästa år!

Samma handfat som i förra huset, det är bra fint!

Allvarlig snäcknojja utbröt på stranden!

Frukost ingick!

Här är placet!

Mmm en hel kasse full första dagen…

Jag mot vackraste väggen i mammas klänning från 1975.

Skagenmåleri och klingande skånska möter en här!

Tydligen ett av de äldsta husen i stan…Marsellian…rimmar bra.

Nu ska jag inte skriva mer, trots att den supersnabba och kostnadsfria WiFin är underbart olik den vi har i Le Lac utan för att jag vill se en ny serie med maken i lyxsängen och sen sova gott! Och JA, huvudvärken försvann bara jag kom hit, jag tror det har att göra med att jag slipper oroa mig för saker här. Mat köps, sanden och snäckorna håller barnen i schack och det är väldigt lite folk på stranden. Jo en sak till….MEDELHAVET och att få simma rakt ut, det är det härligaste som finns. Ensamsimmaren, det är jag det!

Over and out for today, det kommer mer från den här resan senare.

 

Här kan ni se mer om det fantastiska stället där vi bodde! Rue Galilee

Att begå semester

Älskad färg, pappa sköter dem som sina små bebisar.

Nu är vi på dag fem av vår semester. Dag ett gick åt att resa, dag två åt att förhindra drunkning. Det var först idag, midsommardagen, som jag kände mig lätt avslappnad. De första familjegrälen har kommit och gått, jag har förlikat mig med situationen, man ska inte bo med sina föräldrar efter 18 år men man kan stå ut och låta udda vara jämnt. För husfriden.

Jag önskar verkligen att jag gillade smaken av ros för då hade jag inte tvekat en sekund att köpa dessa fantastiska kreationer, så fin monter till på köpet!

Alltså, kolla utbudet! Och det är övre raden av TRE. Vi skulle åka för att köpa en Mallorca-korv eller åtminstone ingredienserna…vi hade lågt hopp om att finna den men, här finns ALLT (inte Falukorv dock) så vi fick sex av de eftertraktade korvarna.

Ni vet, jag ÄLSKAR pina colada, nu ska vi testa denna alkoholfria sort! Passar bra när det är 32 grader varmt i luften och 27 i poolen!

Men dra på trissar, de lekte alla TRE! Tricket var tydligen att ge dem hela burken Nutella….för det var vad mor min gjort när vi var och handlade…..

Jag satt vid poolen idag och kände mig lat, det är nog ett tecken på att man är avslappnad, även om man har en skavande känsla av att man borde GÖRA något. Det är där stickningen kommer in. Så länge jag stickar sockor till barnen, både små och vuxna, känner jag mig inte helt i onödan. För det är så jag känner mig, onödig. Jag gillar att vara produktiv, jag har en ständig framåtrörelse och en PLAN som Sickan skulle ha sagt. Men nu är planen att skriva ned alla saker jag planerar så de kan flytta ut från hjärnkontoret ett tag. Jag ska bocka av dem en efter en de närmaste åren. Fast jag gjorde något lite extra idag…..jag skrev ett nytt förslag till kommunen som jag presenterade för mina partikollegor. De verkade gilla. Det går ut på att kommunen ska ha en trädgårdsmästare som ska lära oss självhushåll, växtskydd och vara behjälplig med andra odlingsrelaterade frågor till en rimlig kostnad. Jag tänker att vi ska bli mer ekologiskt självhushållande allihopa, och MSB kommer tacka mig sen när krisen eller kriget kommer….Vi får se på valdagen hur många röster som faller på oss (och lilla mig, maken har lovat att rösta på mig iallafall!)

Gårdagens hair due på T. Hade passat bra även idag med tanke på matchen.

Igår var det livemusik här, jazz och svenska visor framförda av delar av Stardust International.

Kolla vad maken tillverkade av mammas lavendel och lite sidenband, han brukar göra sådana. Jag har önskat mig två till, en ska gå till hans kompis som visat oanade färdigheter som florist….

Min utsikt idag mesta delen av tiden. En socka växer fram i takt med solbrännan.

Nu är det tydligen Sverige-Tyskland på TVn, vi verkar leda av vrålet inifrån att döma och jag som fick en post på Instagram raderad pga att jag uttryckt min intention att bojkotta VM pga mindre demokratiskt värdland bevakar med intresse vad som ska hända med mitt FB-konto och bloggen här….PK är för övrigt en Stasigrej har jag hört, vem vill vara PK då undrar jag????

Grånar och går bananas

Väldigt inspirerande! men digitalis är inte min grej, för giftigt!

Hela året väntar man på semestern (jag iallafall). Jag snålar (tycker inte alla), källsorterar, komposterar och väljer mycket noga vad som ska inhandlas, förtäras och SEN när semestern kommer då lever jag ut. Det började redan på planet ned kände jag. Jag försökte hålla igen, beställde ingen chipspåse på planet för 600kr kilot utan bet ihop, åt medhavt skrumpet äpple och de rester som resten av det sjuhövdade ressällskapet ratat….jag stickade på en barnsocka och inte förrän strax före landning tog jag tag i flygmagasinet i fickan framför mig. (Erkänner mig alltså skyldig till en flygresa i år, som en helt vanlig Miljöpartist…).

Innan jag åkte fotade jag mina odlingar. Jag kände stor sorg och oro inför att lämna dem….

Lite hann jag skörda och frysa in iallafall…

Jag bläddrade snabbt förbi intetsägande annonser för smink, bijouterier och annat jag aldrig köper och verkligen inte behöver och vände sedan på blaskan för att se lite av reportagen. Och se DÅ kom inspirationen. Den som lyst så starkt med sin frånvaro senaste tiden. Jag fotade för att minnas och kunna blogga om och sen var vi på jorden igen.

Jag förundras ständigt över hur folk låter sina barn kräla omkring på olika golv….här sitter mina och jag får full panik och blir jättearg!

Jag och E på Arlanda.

 

Stolen du vill att dina grannar ska SE?!?

Pyssel med hyrbilen, repor där det inte skulle vara, en stol som fastnade i liggande läge, ett bord som omöjliggjorde snurrig av bilstol och lite annat men sen bar det av. I cirka 20 minuter (1/3 av vägen vi skulle åka i mörkret på franska landsvägar). Någon blev pinknödig och JA frågan hade ställts innan ”embarking” men just precis i DET ögonblicket var den lille mannen ej kissnödig, det kom sekunden senare, när vi var på motorvägen. Jag känner ju vägen så jag stickade vidare och kände mig nyttig ända tills ljuset helt svek och min känsla för sockan försvann.

Jag har ju länge lobbat för en familjebuss, maken är strängt emot detta. Meeeen efter att jag sagt att man kan platta till alla säten och SOVA i den kanske han har börjat mjukna lite…#soverfemisammarummenharbarafyrasängarpåsemestern

Idag är vår andra dag här. 34 grader och full sol. Jag hade oroat mig för att resa ifrån det fina Stockholmsvädret med all torka och djuren men jag nås av nyheten att det är 11 grader och regn hemma så nu kan jag slappna av och känna att tiden ändå inte är helt ur led. Det är varmare i södra Frankrike än i Sverige. Tur för mig.

Galet godis brukar jag ladda upp med inför hösten och vinterns kalas. Älskar att överraska!

Idag skulle jag ansvara för lunchen. Vi drog alla iväg till närmaste stormarknad och det var lite skönt att komma in i den luftkonditionerade byggnaden faktiskt. Jag kom ut 3600kronor fattigare med tre påsar….jag VET! men det är något speciellt med matafäfrer på franska vischan, de ha ALLT! Lite som ICA-Maxi i Ahlby!

Vin med badkläder var jag ju tvungen att köpa!

Nytt favvoprogram på BBC, den här bilden är med för att visa det svarta gräset. Jag har detsamma hemma, känner mig sååååå rätt!

Detta gav inspo!

Sådana genombrutna betongblock fanns överallt i Spanien när jag var liten. Skulle gärna ha dem hemma nu.

Jag gick bananas kan man säga. Jag kom hem med en king size gräddspray, goût vanille de Madagascar, guldpuderfärg till macarons mm, silvershampo till mig, sprits med olika tyglar, marschmallow fluff med gräddsmak, sel de Guérande, ett halvt kilo svartpeppar, ett par blekrosa espadriller jag velat ha ett längre tag nu och……massor med marmelader av olika slag. Eller…inte alls av olika slag, citrus. Jag gillar citrus.

En french hot dog maskin någon?!?

Massor med intressanta elektriska prylar hittar jag alltid…här en dammsugare av det lite mer rymdlika slaget…

Såklart måste man ha guldpulver till bakverk, två måste man ha dessutom!

Brigitte Bardot har en egen ”line” med underkläder nu också….på supermarchén! Så söt! Köpte INTE nota bene någon jävla måtta får det vara!

Varje år jag kommer hit får jag sådan extrem inspiration och igår planerade jag, efter ett avsnitt av BBCs program garden rescue (som ni måste se!), om hela min trädgård, ni ska få veta mer på min andra blogg, Eget hushalle när jag ritat och tänkt klart. Helt oväntat har jag tänkt HELT om. Jag ska pga hus i Frankrike och önskemål om semestrar, ha en lättskött trädgård! Men snygg!

Nu sitter jag här, maten är uppäten, barnen stojar orimligt mycket i poolen och de som inte gör det jagar livet ur små söta geckoödlor så hjärtat nästan brister men jag ORKAR inte säga till mer. Min mor försäkrar mig om att de inte blir psykopater av att jaga och ibland av misstag ha ihjäl eller amputera en svans. Kriterierna gäller för större djur och det måste finnas ett inslag av tortyr….jag nöjer mig med detta och kollar DSM V senare.

Jag hör galna saker om Trump…barn i burar?!?! Jag valde aktivt bort att efterforska detta och jag ser att min insändare är med i lokalbladet…det börjar bli en vana. Kanske jag skulle blivit journalist? kanske det är bra att inte bli journalist innan man har en grundmurad åsikt eller en viss kompetens? Hur som helst, jag sörjer våra tre enorma buxbomsplantor som jag ägnat tid åt att formklippa, de har drabbats av den kinesiska sjukan…undrar när den når Svedala…?

Jag tar paus nu. Måste vara med barnen…sticka sockor och insupa vilan (?).

Jag vänder mig mot fikonträdet när jag yogar. Det kommer vara fullt med frukt i augusti!

Jo, till Anki, jag har yogat varje morgon med min mor, valda delar…hon verkar resistent. jag sa att jag skulle skvallra till dig. Jag inledde första passet med att hon INTE skulle ägna den lugna stunden till att planera middagen. Då började hon fnittra….det ska nog bli ordning på detta, skam den som ger sig!

Jo, jag tänkte att detta var en ypperlig tid att förvandlas till gråhårig…lite i smyg, därav silverschampot. Jag har ju som förvandlats från en rumphyllebrud till en spionhäck så kanske jag snart kan söka jobb hos MUST, kanske inte platsar hos SOG (fast jag igår i ren ilska klarade 25kg i biceps curl med skivstång till makens STORA förvåning, och min).

I kvällssolen drack jag en alkoholfri öl med citronsmak…kolla kapsylen, jag blev riktigt lycklig och nostalgisk av den!

Det visade sig att exakt samma flamingo fanns i affären här men då kostade den 400kr mer!!! Sååå värt att släpa ned. Men å andra sidan hittade jag en lika stor fast en SVAN!!!! A must have!

 

 

 

Obönhörligt

En av reatulpanerna tittar fram.

Det är mycket nu…

Resultat alla hemma efter mycket om och men och skrik….Jag meddelade maken att jag tänker INTE estämma vad för middag som äts idag. PUNKT!

Igår var ju en ledig dag. Idag skulle jag ha arbetat, kort vecka. Det är alltid trevligt. MEN….sent igår så störtade Tylla på grusgången (det är ju inte så att vi sagt två tusen gånger att man INTE ska rusa mot dörren) och slog upp ett knä. Först såg det inte så illa ut, det var bara svart av allt grus och damm men SEN…

Blodet forsade fram, skon, golvet, kläder, allt blev blodigt. Jag försökte bedöma läget i hallen men det var för mycket smuts. Först med läsbrillor på och med ungen i badet såg jag hur illa det var. Det glipade ordentligt och mycket grus mm i såret, under huden ni vet….stor suck. Och tyvärr inte av medlidande bara utan för att det är så fruktansvärt jobbigt att på kvällen en helgdag när man har två extra barn hemma och står med middagen i ugnen behöva ta sig till närakuten, trösta ett otröstligt barn, behöva åka in skitig och dan (eftersom jag varit i trädgården hela dagen) och sen veta att de kommer behöva droga ungen för att hon ska vara stilla nog för att ens bedöva henne. Sen är ju knät rörligt och man syr ogärna…det var så smutsigt att de knappast hade velat limma och ja….jag är ju doktorn här som ska fatta de rätta besluten.

SÅ, jag beordrade maken att leta efter Xylocaingel (vi har fyra medicinlådor/skåp och han rotade ordentligt och stängde sedan inget av medicinbehållarna och ja det är petigt att nämna men jag gillar ju stängda saker…) och han konstaterade att vi inget hade. Jag bad om NaCl-sprutor (som jag glömt att jag gett till dottern som var borta länge i Centralamerika) och under tiden ringde jag min vän Y som snart är färdig husläkare. Hon gav råd om godis och is…och att sedan med högt tryck spola rent såret!!! SÅ bra och påminde mig om boken Prostens barnbarn där ena ungen nästan drar av sig sitt ena finger och prostinnan matar honom med geléhallon hela vägen till lasarettet på Bornholm.

Vi tog fram M&M (inte bästa valet kanske när barn skriker och kan sätta jordnötter i halsen men det var det som fanns hemma) och den lilla frysta Barbapappan vi köpt i Frankrike för akuta situationer. Men inga sprutor fanns hemma….maken ringde grannarna som hade två. Nu var det nära…såret kunde faktiskt bli rent!

Men nej, mamman fick inte röra, vi brottades ett tag och till sist kom jag på att om jag höll sprutan i såret kunde T själv trycka snabbt och hårt på den. MAKALÖST bra idé! Och så höll vi på ganska länge. När alvedonen kickat in kunde jag ta fram nagelborsten med lite tvål och skrubba såret rent från sista smutsen.

Vi får se hur det läker. Knän är luriga, ungen är vild och jag är rädd att hon får en grustatuering där.

Idag blir det vab alltså, för att hålla henne lite stilla. Så jag kommer att ha tid att städa kanske? Eller nä, för om hon är hemma vägrar killarna gå.

Jag ringde skolan från Franks rum. Jag sa att vi pga skärskada behövde vara hemma och då ville killarna ej gå. Tack och hej, ses på måndag. Vad händer då??? Frank störtskurar, han VILLE JU GÅÅÅÅÅÅÅÅÅ!

Mitt hjärta alltså. Hur ska man orka med alla svängningar? Först tänkte jag ju att han som ALDRIG vill gå till skolan skulle bli nöjd.

-Men då får du klä på dig! (jag med lugn men bestämd stämma).

-Mäh! Var är mina klääääder? (F helt förbluffad över det faktum att en 8,5-åring ska behöva RÖRA på sig och TÄNKA)

-Det måste väl du veta, var lade du dem? Klä dig, borsta tänderna och så kör jag dig! (Här tänker jag curla så lite som möjligt tänkte jag).

-MÄH!!!!

-Jag äter frukost nu, 9 går bilen eller….du kan GÅ för jag vill inte hålla på med Tylla så mycket. Gör dig klar bara så kan du gå! (ÅÅÅÅ vad smart jag kände mig där! Curl off liksom! Lägga ansvaret över den här helomvändningen på barnet själv. För jag VET att han vill vara hemma!)

-MÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄH, ska jag GÅ? Jag orkar inte gå…jag vill…jag vet inte men ååååå.

Min spaning är att hur jag än gör blir det fel. Jag kan inte skydda mig från bråk, jag tror egentligen att jag är källan till alla bråk. Jag äger problemet som man säger.

Medan jag skriver detta står han vid min sida och säger att han inte KAN borsta tänderna och nu ska göra oljud tills jag lyssnar på honom….

Paus.

Här var jag hyfsat lugn ibland…jag mår kanske allra allra bäst när jag är borta från hemmet. Jag sa till maken att jag…kanske skulle vilja göra något ensam någon gång. Vad? frågade han…Åka till Shetlandsöarna och skriva en bok. Känner mig som Kerstin Thorvall när jag säger det…

 

Det där med vägval i livet och vad som är viktigt….jag tänker olika kring det beroende på humör. Igår när alla var hemma och mest bråkade så kände jag att jag helst är ute i trädgården. Och om JAG fick bestämma lite skulle nog vila vara mer frekvent….Två gånger igår fick jag frågan om vad vi skulle äta till middag….och då var JAG inte ens hungrig, barnen åt flingor, mackor och glass…..

 

Nya staketet.

Jag tänkte att luktärtor kunde passa i mellanrummen..

 

Nu påklädd, redo för fritids. Jag ringer och meddelar att han ska komma. Då: Varför blev det inte utflykt?

Och så tar vi hela snurren EN gång TILL! Just i skrivande stund har han sprungit upp till kompisen (förlåt C och A om ni ligger och sover) för att kolla om K ska till fritids…jag sitter här med bilnyckeln redo för nu har jag kastat in handduken, jag tänker att jag kan underlätta hans avfärd med skjuts om han nu bestämmer sig för att lämna boet för några timmar, jag kan behöva vilan. Som en kompis en gång sa: -Hur man än vänder sig har man alltid snippan fram!

Så lyckad dag redan känner jag.

Så här sov delar av familjen igår. Undra på att man är mörbultad när man vaknar!

Jag hade tänkt skriva lite om det paradoxala i at Trumps teknik att vara helt galet oförutsägbar kanske leder till världsfred, ett helt oväntat resultat….non diplomacy liksom, full frontal. Skräm skiten ur alla galningar med bara liiiite kärnvapen och vips, FRED PÅ JORDEN! Men Iranfrågan är inte avgjord än…men jag skulle tro att även Iran inser sin litenhet inför USAs militära muskler….så TRUMPism var kanske inte det värsta som kunde hända världen hur orange han än är och så vidare….men den som överlever dagen får väl se…..

Lite fler reatulpaner (köper sent men pga klimatet nu går det hur bra som helst).

Väldigt stora klarröda tulpaner som kanske inte riktigt passar in här….men de ser coola ut.

Goldie nosar lite försiktigt på Pingu när hon är ute, och mig….

Kycklingar måste vara det mest underbara alltså. Här lugnet innan stormen.

Aj aj aj eller mer AAAAAAAAAAAAAJ. Här efter tvätt och skrumm och slagsmål (typ).

Jag hittade lite fler tegelstenar. Då blev det ett nytt torn med jordgubbar.

Kvällssolen är det iallafall inget fel på. Längtar redan till natten…tyvärr. Hade gärna haft en stillsam och härlig dag men jag tror att det är för mycket att hoppas på…..

 

 

Saker du inte njöt av tillräckligt innan du fick barn

Vi fick besök igår ett infall från både vår och hennes sida. Man kan inte säga att veckan för mig varit helt harmonisk (trots nystart av Yoga) men jag jobbar på det (låter maken ta över barnhanteringen nästa vecka och förmodligen för all framtid). Det var en piffig kvinna som kom, ganska nybliven tvåbarnsmamma, sminkad och peppad för lite gubbe och snack. Maken talade med henne i ca 30 sekunder och så sa jag: -Ska vi bjuda över dem? (Jag överhörde samtalet och tyckte det lät som om de behövde miljöombyte). Maken frågade om de ville komma över på lite vin, svaret blev omedelbart JA! Men maken viskade till mig: -HAR vi vin? och det hade vi inte, jag ändrade frågan till: -Vill ni komma med vin? och det blev ett omedelbart ja på den med.

Slutligen kom mamman ensam, mannen hade insett redan under natten att det var bäst att hålla en mycket låg profil och då han själv inte orkade komma lät han henne åka ensam för att dricka vin och pysa ur sig den värsta frustrationen, BRA TÄNKT P!

Nåväl, vi pratade om familjeliv och tyvärr var väl fokus mycket på det som inte fungerar så bra i relationerna med barn och partners men inget elakt, bara kärleksfulla gapskratt kring hur galet livet blir efter barn ibland och plötsligt säger hon att hon nu insåg hur underskattat vissa saker var som typ….frukost. Och då menade hon inte frukost bara som mat utan att faktiskt sitta ned i lugn och RO och inta kaffet varmt och utan att hälla det över sig för att någon drar undan duken utan att bara få vara i stillhet 5-10 minuter om dagen. Sånt smått. Alla ni med barn, när hade ni en vecka eller ens TVÅ morgnar i rad med absolut lugn i kroppen och varmt kaffe i koppen? Jag kan inte minnas det och helt ärligt även OM jag skulle råka vara ensam i två dagar så finns alltid de där andra älskade människorna i olika åldrar i mitt inre och ger lite puls hela tiden för rätt var det är kan någon få en hormonell gråtattack eller behöva 20 kronor swishat för en fika….Och jag ÄLSKAR att vara mamma till dem alla men helt lugn….det var det 21 år sedan jag var vid frukost. Och ingen gång minns jag att jag njöt av frukost innan mammaskapet.

Jag tänkte lite på vardagliga saker jag inte njöt av tillräckligt tidigare och här kommer de:

  1. Äta varm mat.
  2. Gå på toaletten ensam.
  3. Sjunga till musik i köket (numera måste jag lyssna på barnens musik och får för allt i världen inte sjunga med, iallafall om Tylla får bestämma). Är jag med de äldre tjejerna får jag sjunga med om jag vill men då kan jag ju inte texten för de vägrar i stort sett låta mig lyssna på musik som jag känner igen (pga mossig typ) och då faller ju hela konceptet.
  4. Sömn, det går ju INTE att komma undan att jag sov på tok för lite innan barnen och detta borde vara punkt 1 såklart men det var så självklart så jag glömde det och nu är jag för matt för att ändra. SÖÖÖÖÖMN, jag säger det igen med emfas, varför i helvette sov jag inte mer som ung och oförstörd? Nej då satt man uppe och slarvade på krogen då och då….fan man var ju galen helt enkelt. Tänk om jag vetat att man inte vill vara vaken längre än till nio när man har barn….
  5. Ringa ostört. Nu när någon ringer (särskilt vid riktigt viktiga samtal) måste jag låsa in mig och sätta ett finger i örat jag inte trycker mot telefonen för att kunna fokusera. Telefonsamtal fungerar som flugpapper på mina små. De är ju ofta väldigt tätt inpå mig annars också men just när de märker att anspänningen blir större så vill de vara än tätare invid mig och gärna höja rösten en decibel eller två….som förgjort alltså!
  6. Gå ut med soporna. Det trodde man ju inte, att den lilla turen fram och tillbaka till sopkärlet skulle kunna vara stressande. men så är det när man inser att en unge hänger vrålande i dörröppningen och vill att man GENAST kommer tillbaka och hotar att hänga sönder dörrvredet.

Nu ska jag inte lista mer saker för jag inser att det framstår som om jag önskade bort barnen helt och det gör jag ju såklart inte men ibland tänker jag att barn ju är vattendelaren i mitt liv. Det är livet efter barn som är verkligheten, det innan var en dröm. Och man kan INTE föreställa sig hur mycket livet ändrad med barn. Och där gick min mammaklocka, någon måste torkas i rumpan! So long!

 

A

Våren är här!

Jag trodde knappt mina ögon idag när jag kom hem! I söndags sådde jag massor med frön och idag, tre dagar senare har grönkålen börjat titta upp!!! Tjooohoo! Snacka och omedelbar tillfredställelse!

Känslan av vår sprider sig här hemma och även om det varit sjukt i huset så är nu alla friska. Jag har varit på styrelsemöte i det parti jag engagerat mig i och det var väldigt spännande. Jag har länge tänkt engagera mig och nu är det ett faktum, återstår bara att se vad just jag kan bidra med? Kanske fina bilder från vardagslivet?;) Inget vin i mot(bjudande)ljus iallafall. Jag blir alltid misstänksam mot folk med för mycket alkohol i sina flöden….och för välstädade hem.

Klockan tolv maranblandning, Fiffi, sen Eldkycklingen eller Louises ägg (cream legbar) klockan sex Goldies mörkbruna (kopparmaran) och nio Gretas grågröna vackert formade första ägg för säsongen! Hon kommer nog ge ägg in i mitten av december nu, övriga slutade i slutet av september redan tror jag.

Nu har min lilla Greta börjat värpa också. Hon har ju varit hackkyckling här hemma och vi har haft henne lite vid sidan av ett tag. I samma hus och i samma utegård men skyddad av nät. Tydligen mår hon bra nog att värpa och det gjorde mig så glad idag när jag kom hem och solen fortfarande sken. Solsken alltså, man kan inte nog understryka hur härligt det är!

Jag hörde att min bok diskuterades i en stressrehabgrupp, kan man tänka sig! det gör mig så glad (och lite stolt) tänk att den får den effekt jag önskade, skam den som ger sig liksom. Det gäller för övrigt allt jag tar mig för, jag ger mig inte i första taget. Ibland ändrar jag inriktning men jag ger sällan upp.

Imorgon börjar arbetsdagen med YOGA! trillade du av stolen? Nej då, jag har yogat förr….en gång….det var inte lätt men nu är det dags igen och det är 12 v och jag måste vara där varje gång och det ska jag.

Nu bingen, det tär att ligga på topp och byta säng mot säng och avsluta i soffan. Särskilt när huset ej har erforderligt bullerskydd som skyddar mot vildsinta plogbilar som härjade vilt igår.

Läste på lite mer om sömn idag. Så skönt med vetenskap som bekräftar att det inte är mig det är fel på när jag blir ilsken, det är barnens fel som väcker mig stup i kvarten så jag måste flytta runt i sängar och soffor. Men nu efter fyra dagar har huvudvärken släppt ändå. Men jag måste vara vaksam på den för vid minsta lilla kryper den fram igen.

Tjing!

Gummistövlar och tyll, en mänsklig rättighet.

Tylla i tyll och gummistövlar en vårdag 2016.

Hej alla!

Det är jag Tylla igen. Jag har börjat tröttna lite på förskolemänniskorna faktiskt. Ni vet ju att jag tidigare var väldigt imponerad av deras sätt och förståelse för vad barn behöver. Men, och det är ett stort men….de har börjat bete sig som mina föräldrar. De tjafsar om kläder och skor. Jag hade ärligt talat inte väntat mig det av utbildade människor. Poängen med pedagoger är väl ändå att de ska stå på barnens sida..eller?

Jag har inte så många principer men de jag har följer jag. Det är en barnslig rättighet. Ett är att bestämma vad jag äter och två är att jag bestämmer vad jag har på mig. Man har bara en gång på sig att göra ett första intryck varför jag bestämt mig för att kläderna jag bär väljs av MIG, ingen annan. Och jag råkar gilla strumpor, tyllklänningar och gummistövlar. Vad jag däremot inte gillar är ganska enkelt, varma saker. Att det inte ska killa och stickas är ju självklart med allra viktigast är nog ändå att det inte är varmt. Hellre lite kylslaget då. Det har visat sig genom åren att detta med temperatur på min kropp ska bestämmas av de som inte bor i mitt skinn. Mammor, pappor, syskon, morföräldrar och nu PEDAGOGER tjafsar om ytterkläder, dumma vinterstövlar, mössor och satans vantar. Och allra värst är att de fullständigt kör över mig. Jag försöker så mycket jag kan att slippa dessa förhatliga och temperaturhöjande persedlar men det är helt ogjort arbete att kämpa emot. Självbestämmandet är helt frånkopplat på den här fronten. Eller…inte hos föräldrarna då, de låter mig gå lite som jag vill och det är ju skönt fast så fort man dyker upp på förskolan är det kört. Värsta diktaturen. Och så står min fåniga mamma där och bara tar skit, låter sig trampas på av personalen när de säger att ”lilla Tylla gillar tydligen inte kläder…” och så vidare. Hon säger att jag ”är sån” och att hon tycker att det är bra att de tvingar mig att vara varm. VA!?! Tycker hon det är BRA??? Drt måste väl ändå vara varje barns rättighet att hålla sin egen trivseltemp eller? Finns det något skrivet om det i barnkonventionen tro…? Måste kolla det för jag kan inte acceptera detta.

Och vem har sagt att man inte kan gå i strumpbyxor och tröja bara? Är det någon högre makt som sagt att strumpbyxa endast får bäras med kjol eller klänning? Mamman kan sträcka sig till att jag får bära dem med shorts men hon gillar inte att jag går med ”rumpan bar”. Rumpan bar? Var har hon fått det ifrån? Rumpan är väl inte bar i strumpbyxor? Jag har ju oftast trosor under. Fullständigt orimligt resonemang. Jag gillar strumpbyxor utan något annat till. Så enkelt är det och jag vägrar diskutera detta. Hon håller också på med att byta mina kläder då och då. För små säger hon. Vaddå för små? Jag har mina kläder och det är MINA, jag vill inte ge dem till andra barn, jag vill inte sluta använda dem för att hon tycker att de är för små för mig. Jisses kvinna, slappna av. För stor kläder däremot, det är inte bra, de begränsar rörligheten så. Kläder ska vara exakt rätt i fråga om passform, värme, färg, material och så ska de helst vara glittriga. Eller med inbyggda muskler som min spajderman. Den är fin. Och så praktisk. Man behöver inget under ELLER över, den är lagom varm i alla väder och passar så bra ihop med min svarta baddymanmantel. Egentligen skulle jag kunna ha de kläderna jämt. Och mina kackelskor. De röda med vita prickar som är köpta till någon storasyster i Spanien. Världens bästa. Ser ni det framför er? Jag tylls i blått, rött, vitt och svart på väg till jobbat. Så smashing!

Men hallå!

Pust stånk och stön, vinter alltså. Så många utmaningar för en småbarnsförälder. Alla dessa kläder och grejer som man ska hålla reda på och så plötsligt är det skridskodag och man måste hitta ryggar, hjälmar, termosar OCH extravantar. Det här med kläder är ju alltid en delikat fråga när man handskas med barn. Det kan ju gå fel på så många plan. Jag tänker att en normaldag ska ju inte mindre än fem klädesplagg finnas (underkläder, två strumpor en byxa/kjol och sen en tröja). Därtill skor (helst två), en jacka och kanske överdragsbyxor, vantar och mössa? Utöver detta kan man ju drabbas av nederbörd av olika slag varför mer eller mindre gummerad utrustning kan behövas och så tar vi allt det gånger TRE!

Man skulle väl kunna tro att en mångmamma som jag skulle bli bättre med åren men det är fel. Man blir tröttare och mer uppgiven för varje barn. Inte så att jag blir trött på barnen men jag sänker ribban lite efter varje kamp. Hel och ren klingar alltid i bakhuvudet från min mormor och där lägger jag den, ribban alltså. Alla kombinationer av mönster och färg går bra bara barnet är nöjt och inte har bikini i minusgrader…eller….det kanske skulle kunna passera det med om det rådde stor brådska. Det har hänt att jag packat in barn i pläd och sen ut i bilen med hopp om att pedagogerna ska lösa min situation.

Sist ut ut mig kom Tylla. Hon visar upp ett ovanligt starkt och lite holistiskt klädintresse. Man kan säga att hennes högst personliga stil andas lätthet. Som i enklast på och av. Därför bär hon gärna strumpbyxor och tröja, helst inget under eller över det. Och på fötterna gummistövlar. Jacka kan gå bra bara den inte är varm, alls. Helst skulle hon gå utan men även jag har lyckats inpränta att ytterkläder är en bra sak i svinkylan. Hon är skeptisk men kan gå med på att bära en svart och blommig vårjacka bärs för att skyla henne från blåst, regn och kyla. Men hon gör det inte med en nöjd min.

Fröknarna, de nya, har kommenterat detta några gånger och jag sjunker ned lite varje gång i föräldraskammen. För jag önskar ju att mina barn någon gång skulle förstå att kläder är viktigt och att det kan vara en bra idé att inte förfrysa i en bil på en motorväg i norra delarna av landet (jag brukar köra med den förklaringen ibland. Dvs att saker kan inträffa i vädret som gör att man måste vara förberedd). För er med små barn som fortfarande väntar på att polletten ska ramla ner för ungarna kan jag meddela att det tar 20 år. Min äldsta dotter har äntligen insett både att det är skönt att vara varm och att det ser lite töntigt ut att gå med sommarkläder mitt i snöyran. Så nu kan ni sluta hoppas på att det går över snart.

Om jag ska lyfta något positivt vad gäller Tyllas stil är det väl att hon inte bestämt sig för att hennes röda och vitprickiga flamencoskor är de som ska bäras året om. Hon har valt gummistövlar som med önskvärda fotbeklädnad och det är ju onekligen ganska praktiskt i det här klimatet. Nu ska jag sluta gnälla och gå ut och vakta lite på hönsen, de går fritt när jag är hemma men Herr Räv och Fröken Duvhök vet var jag bor om man säger så. Hej på er!

Andra veckan

Jag tänkte i min enfald att ju tidigare desto bättre…men Färjan dimensioneras inte riktigt efter mängden bilar som ska på. Den går halvtom om tiden är inne och så här lång kö var det när båten gick. Jag ska gå upp tidigare imorgon tänker jag för banne mig ska det inte ta längre tid att åka hit än till förra arbetet, BANNE mig! Och om sen parkeringsautomaten fungerade på första försöket och inte 10:e hade jag kanske kommit den tid jag tänkt till min nya arbetsplats…..Den kärvar jämt fick jag höra. Tänk det. Vi kan skicka folk till månen men inte få betalautomater att vara snabba och välfungerande. Undrar vad som har mest inverkan på ett människoliv…?

Som sagt, livet rullar vidare. Idag var sista dagen för Tylla på hennes gamla förskola. Vi beslutade att byta åt henne då hon har 1,5 år kvar och vi inte är nöjda med att hon går i en grupp om 36 barn i åldern 4-5. Säkert ersätts hon av ett nytt barn fort som blixten. Iallafall hade jag köpt väldigt mycket frukt till idag. Två ananaser, två mangos, en korg med färon, en karta clementiner, bananer, physalis och melon för att hon skulle kunna firas av. Det visade sig att förskolan glömt att det var hennes sista dag(!). Hon var ändå nöjd, lekte mycket med sina vänner efter att ha varit hemma så länge utan kompisar. Och imorgon skolas hon in på en mycket mindre och kommunal förskola. Jag gillar egentligen inte visntdrivande omsrog….om den inte sköts av någon med hög morals med verksamhetens bästa för sina ögon och ej dollartecken men har sensate två gångerna valt privata alternativ. Det ångrar jag nu då jag sett verksamheten långsamt demonteras. Så inte mer pengar dit från vårt håll, det blev en principsak till slut (utöver att vår tjej var orimligt trött och grinig när hon kom hem på kvällarna).

Hittade denna….så ser den ju INTE ut men beställer man den kommer den med en färg i titeln!

 

Jag brukar inte vara så knusslig, ganska orädd för bakterier men idag när jag mötte mitt nya tangentbord kände jag att det var dags för en hela ytdesinfektion. Jag gnodde rätt friskt men fick till slut ta ett gem och skrapa loss smutsen på fyra tangenter där det satt extra hår. Ett nyårslöfte nu är att varje morgon sprita min arbetsstation!

Plötsligt insåg jag att vi alla tre hade samma mönster på…men de är inte stilla en sekund. Fotpn är fel, de är mer för videos!

Jag kan meddela att vi nu är nere i 30 min med Gulagläggningen och plötsligt kan jag och maken prata med varandra innan vi somnar….

Nya rutiner

Eftersom barnen lägger rabarber på min telefon så fort de vaknar har jag inget nytt foto att dela. Därför en gammal bild från när jag var ensam med Edgar på, ja ni ser favvostället.

 

Igår fick maken ny luft under vingarna. Allt var kalasets fel eller rättare fröken As fel. Barnen har ju varit lediga länge och de få rutiner/regler vi har här har luckrats upp lite. Med lite menar jag totalt. Det har varit ett totalt haveri kan man säga, på ett bra sätt för vi gör lite så som det faller oss in. (Dvs vi släcker bränder i full panik). Igår kom barnens fd förskollärare på besök och berättade hur smidigt hon lade sina två minsta (12 och 7). De fick en godnattpuss och sen var det klart! Hon sa att om man är KONSEKVENT i 4-10 dagar så går det utmärkt med detta. Maken HAR försökt detta tidigare men som han upplever det saboterats av MIG då jag är en ynklig ryggradslös och gråtmild vekling (alltså aldrig på jobbet då där jag har en rak och tydlig riktning och bara avviker från kursen i exceptionellt ömmande fall…). Så igår var det nya tag. Ej helt oväntat var det nr 5 som bjöd på mest motstånd. Nr 6 var inte så dålig hon heller och nr 4 gav snabbt upp, somnade utan protest. Det gör han iofs nästan jämt.

Tyllas strategi var att vara översnäll och älsklig. Säkert tio gånger kom hon in till oss/mig och sa:

-Jag vill bara säga god natt. Eller:

-Jag vill önska mamma god jul och få en puss. Grattis klämde hon ur sig när hon gick!?!

Helt klart är att hon fattat att smicker och välönskningar är ett socialt smörjmedel och ett sätt att ta sig fram i världen. Hon var övergullig och somnade till sist i sin egen säng.

Från en hotellnatt någon gång…

Edgar så….ja, vad ska man säga. Han använde alla trix i boken. Först vädjande och smickrande: Mamma jag äääälskar dig,  jag känner mig så trygg i din säng. Sen Snäääälla, jag är så mörkrädd…..jag våååågar inte sova själv. Vidare stilla gråt och uttalandens som: Vi är ju en FAMILJ, familjer håller IHOP, det här är INTE att hålla IHOP!

Han kom också in flera gånger, kröp in under täcket och klamrade sig fast vid min kropp. Han hade fattat att det var maken som INTE skulle vika ner sig och att hans bästa chans att få somna med en vuxen var att spela ut allt mot mig. Och jag och maken hade några diskussioner i viskläge så att barnen inte skulle höra att jag inte gillade detta men för husfridens skull bestämde jag mig för att låta maken stå vid rodret. Jag VET ju innerst inne att både han, A och för all del min lillebror har helt rätt i den här frågan och att både jag och barnen sannolikt blir gladare och bättre människor om det inte tar 2,5h att lägga dem. För jag är inte en glad människa då även om barnen får den hudkontakt de traktar efter.

Hur som helst så konstaterade jag och maken att den lille pojken är ett verbalt och socialt geni. Han hulkade och stötte fram sina synpunkter på hur detta kommer att skada honom känslomässigt för all framtid. Edgar var så snillrik i sina beskrivningar av sin utsatta situation, sin totala hjälplöshet och hur tydligt vi tog avstånd från honom på ett känslokallt sätt att vi nästan fnissade fast det värkte i hjärtat. Exempel:

-Hulk, hulk, hulk. Det går inte, jag kommer bli hysterisk! Jag tappar greppet här! Gråt, illgråt hulk hulk. Ni måste hjälpa mig, ni är min familj. Jag känner mig inte trygg i min sääääng! Jag måste se någon av er för att kunna slappna av. Jag tappar GREPPET över situationen, HJÄÄÄÄÄLP! Man behandlar inte barn så här. Ni är inte min familj, de skulle aldrig utsätta mig för detta.

Varpå vi/jag svarade – Men lilla gubben, jag ligger ju på andra sidan väggen, jag vakar över dig. Du får komma in inatt. Lampan är tänd och det kommer gå bra att somna själv.

En gång gick jag in för att klappa på honom, pussa och lugna. Då fick han mer kraft. Pressade fram stora tårar och skrynklade ihop det lilla söta fejset till ett russin och mitt hjärta nästan gick itu.

Efter drygt en timme var det tyst. Alla sov men även i sömnen hulkade lille E, så uppvarvad var han. Ikväll blir det tyvärr mer av samma men har man börjat kan man inte avbryta mitt i. A säger att om man bara får det att funka så kan man senare göra undantag. Jag längtar efter undantagen…..så mycket. Men mitt sömnbehov ÄR stort och därför lät jag maken styra mig den här gången och stålsatte mig. Vi kan inte ha ett liv där i princip all vaken tid med barnen på vardagskvällar går åt till läggning. Då orkar man inte i längden. Sömn är livsviktigt för alla, även barnen och det betyder ju inte att jag inte älskar dem bara för att jag låter maken vara konsekvent….eller? Jag är en push over när det gäller barnen, tål knappt minsta pip, har aldrig gjort. Jag tror att det är bra att vi är olika där jag och maken för två av min sort eller hans skulle nog bli dåligt och för fluffigt eller fyrkantigt.

Men jag konstaterar nöjt att 8-åringen faktiskt kan somna själv och det ger hopp för framtiden vad gäller övriga barn (mina äldre började ju somna av sig själv ungefär där också). Tylla fattar poängen med att vara snäll och smickrande (härskartekniker) och Edgar kan verkligen vara övertygande, förstår allt jag någonsin sagt till honom (om att familjer håller ihop och att det man utsätts för som barn påverkar en resten av livet samt att han kan väcka sympati genom att visa sig sårbar och svag).

Så även om det var hjärtskärande att höra honom kanske vi är på rätt väg här? Jag pussade honom ordentligt på morgonen (efter att jag slingrat mig ur från under hans ena ben och makat på katten som låg vid mina fötter. Jag fick stödja mig på maken för att komma ur sängen….Han fick också extra mycket varm choklad på morgonen och är nu väldigt nöjd med tillvaron.

Summering: Maken är bra på att stå fast vid beslut. Jag kan efter mycket påtryckning släppa kontrollen och lita på maken när det gäller. Barnen somnar trots livliga och ljudliga protester i sina sängar.

Slut på jättelångt meddelande. Ha en skön och molnfri söndag!

Tylla-bylla!

Woop woop! Nummer ett på topplistan. Jo det kan ha med priset att göra men när fler köper och inser hur FANTASTISKT BRA jag är på att skriva och hur askul jag är blir det easy peasy att sälja in alla mina andra böcker jag har i datorn och i skallen!!!! Jag LEDER!!!!!!

Eskilstuna tur och retur

Jag hörde på radion om ReTuna och tänkte att min första ”lediga” dag skulle gå åt att åka dit. Det blev ett mycket intressant besök. Här en helt magiskt blå tv från….jättelänge sedan!

 

Jag hade för avsikt att åka själv till ReTuna men sen fick jag lite trevligt påhäng. Förskolan var stängd och en kompis följde med. Cirka en och en halv timme tog resan dit och vi var väl borta 5-6 timmar. En dagsutflykt. Men min dag började ju såklart mycket tidigare än så….

Tyllas förskola var stängd idag och just innan vi satte oss alla fyra i bilen för att köra killarna till skolan deklarerade hon att hon var bajsnödig…..varför vi fick gå på toaletten på skolan. Detta är en skola som jag har haft närkontakt med i 2,5 år nu…och mailat upprepade gånger med bilder, pratat med lärarna (som stöter mig) samt mailar rektorer av olika slag. Idag fick jag nog och mailade kommunen som driver skolan, rektorn OCH lokaltidningen……Vi är många som är förbannade just nu här ute känns det som.

Magstark bild jag vet, men detta är INTE ett intryck av renhet tycker jag. Detta ger ett intryck av inkompetent städpersonal eller möjligen för lite städning. Och jag tycker det är helt obegripligt att landets största arbetsplats ska ha det så här! Det kommer ytterligare en manstark bild senare i inlägget men av en annan sort…

Jag stötte på en kompis på skolan, vi har barn på samma förskola, den som är stängd idag, och passade på att fika. Här silar jag julmust från pepparkaka medelst melittafilter. Det är så underbart med barn. Man säger ”doppa inte” och de hör: DOPPA LÄÄÄÄNGE! Vi var båda iallafall väldigt upprörda över buller, förskola och stinkande toaletter. Vid sidan av att vi såklart vill ha fred på jorden.

På vägen dit behövdes bensin och spolarvätska. Så praktiskt att fylla direkt i bilen utan att behöva en plastdunk! Spana in nagellacket! Så roligt att ha målade naglar nu när man inte är på vårdcentral eller sjukhus längre…inte för att jag vanligen målar naglarna men omväxling förnöjer!

 

ReTuna alltså. Vi kollade i ALLA butiker och fick med oss massor med fynd hem och blev inte skinnade. I cafeterian åt vi jättegod mat och beundrade inredningen. Väldigt snyggt!

Jag tog en clubsandwich och blev av med ett guldinlägg….dyr macka men inlägget har suttit där ca 20 år så jag tror jag fått valuta för pengarna, synd bara att jag kastade guldet….tandläkaren tröstade mig dock med att det nog inte passade längre och att det var därför det hade åkt ut.

I ett övervakat ögonblick hittade Tylla ett par sommarskor i rosa paljetter…för 45 kronor. hon älskade dem så….ja det fick bli ett inköp där.

 

Hon hittade en cykel också för 99kr som jag heller inte kunde låta bli att köpa, jag tänkte att den var lite för liten för henne men det var sån fart på henne och jag tänkte att den ärver grannflickan till våren och Tylla skjuter i höjden. Detsamma gäller för skorna….

Hon fortsatte cykla hemma också….men hellre det än iPaden! Senare såg vi Lasse-Majas detektivbyrå på CD som jag köpte för 10 kr.

Den högraste tavlan köpte jag idag för 200kr. Det kanske låter mycket…och det var kanske inte just så att jag tänkt köpa till MIG utan mer julklappar…men den var oemotståndlig och jag tror ingen annan uppskattar den så som jag i familjen. Men OM någon av barnen vill ha den hemma hos sig så blir ingen gladare än JAG!

Dagens sista bild får bli denna. Zooma in, gör det, guldkallingarna är helt magiska! Och vilken koll han har på sina kvinnor! Har de ens kläder på sig?

Här hittar ni Ecoflor!