Sexbod för småbarnsföräldrar

En sådan här enkel konstruktion kanske inte är det sämsta? Men tänk på att du kan behöva dubbla utrymmet! Skärmdump från Bram Stokers Dracula.

Sextips för småbarnsföräldrar – hur man får till det.

Lider du av sexbrist eller finns det en annan vuxen som förväntar sig sex och klagar på bristen av densamma i ditt hushåll? Här är tipsen för dig!

Kort bakgrund: Barn kan suga musten ur dig. Markservice kan suga musten ur dig. Heltidsarbete kan suga musten ur sig och allt ovanstående i kombination SUGER MUSTEN (dvs LUSTEN) ur dig. Initialt kan en del snickrande behövas men när väl sexboden/tillhållet är färdigt kan ni lägga verktygslådan åt sidan. En sexbod kan ju vara bara 2x1m i golvyta eller så bygger man en ståbod. Den första kan ju eventuellt ersättas av en kista och då kan ju rollspel även blir ett naturligt inslag ”Me Dracula, you pale virgin….” typ!
Har man inte egen tomt kan en skrubb inredas, vinden eller ett källarförråd. Bara fantasin sätter gränser (och isolering och ventilation) Det hela ska vara ljud- och stönisolerat.

Förberedelser efter utöver själva sexboden:

Klocka er innan så ni vet att ni kommer hinna. Ni kan också blocka barn/et så ni vet att er tid stämmer överens med hur lång tid barnet kan vara utan er. detta kan ju tyvärr variera alltifrån 1 sek till 4h. I det senare fallet finns sannolikt inte behov för dessa tips.
Ha en ”Heta stolen” innan så ni vet vilka moment, grepp och tillbehör som är bombsäkra för respektive part.

Preppa barn:

Matade. Här finns inga regler utom att det ej ska gå att sätta i halsen lätt. Godis, helst choklad (som smälter om det hamnar fel), läsk, chips osv. Regeln är: Det finns inga regler
Nattade?
”Pottade”
Nybytta blöjor.
Film som är längre än er maxtid.
Om syskon finns, sätt barn som leker bra tillsammansska ihop, barn som ej leker bra ska leka isär med för åldern adekvat förströelse.

Här är allt du behöver:

Sexbod (när jag föreslog detta för maken mumlade han ”Världens minst använda hus….”)
Sex-survival-kit (allehanda material (som man säger i skidvärlden och då menar utrustning) som kan behövas i boden).enligt ovan som snabbar på akten och t.ex undanröjer behovet av förspel.
Easy access- tillbehör som ju ingår i punkten ovan undanröjer behov av förspel.
Säg ja även om du inte är jättesugen, se det som att ladda inför vinter, hibernering eller hamstring inför sämre tider!
Schema/turordning, dvs. vem som ”går” först.
Kodord/signal för nu kör vi eller helt enkelt, nu kör vi!

Slå in öppna dörrar

Utopia. Det varade tre och en halv spelomgång. En fattar inte reglerna och samlar bara på en sort, en annan spelar så som man ska och den tredje vill bara vinna till varje pris, han tar inga fångar. Men det ser bra ut på bild….

Jag har ägnat morgonen åt lite av varje (som vanligt) mest stimulerande var att läsa om vad som ger en produktiv medarbetare. Jag längtar efter att sätta hjärnan i arbete kring hur jag ska kunna applicera detta på maken och barnen. En kort stund fick jag barnen att spela sällskapsspel (under mitt överinseende dvs jag agerade chef med varierande resultat beroende på person och ålder samt mitt eget tålamod och värmeböljan vi befinner oss i). Det avslutades i totalt kaos och att jag fick samla ihop alla spelbrickor och sen städade jag köksbänken ingående och lyssnade slött på radion samtidigt som jag funderade på hur jag ska sy ihop en modell för att väva ihop min familj med vetenskap. Jag stängde av radion när radioföljetongen om den lilla hunden Rosa började läsas upp av författaren. Otroligt ointressant i mitt tycke. Jag hade däremot återigen stort utbyte av Laterna Magica hur komplicerad och galen Herr Bergman än var.

Jag kan för er kännedom och för att ni ska må lite bättre med er själva berätta att E väckte mig väldigt tidigt. Jag kollade på klockan efter att jag vaknat och då var den 05.15. Jag väcktes av att dörren öppnades men insåg det inte då. Men jag reste mig från den madrass på golvet dit jag sökt min tillflykt pga för många personer i min egen säng och gick ut för att kolla vad som hände. Inget, som jag kunde se. Jag stängde dörren, lade mig för att sova. Men jag kikade ut genom fönstret i hallen och där kom E gående fullt påklädd!?! Han hade varit ute för att kolla om det fanns några ägg…..Han kom in, fick sova på min arm (igen) och nästa minne från natten är att han kommer med e 1,5l mellanmjölk som han vill att jag ska öppna. Ni vet en sådan som man ska vika upp och inte är helt enkel för en 7-åring att klara själv hur vaken man än är…Jag öppnade den mer eller mindre i sömnen och tror att jag fick någon timme till ostörd. Och på den vägen är det. Jag försöker med min nyvunna insikt i vad som motiverar människor undvika totalt familjehaveri här men jag anar att jag gör något fundamentalt fel eller behöver ECT:a alla här för att liksom nollställa alla så jag har en rimlig chans att börja om här men mina uppfostringsmetoder.

Jag återkommer när jag funderat ut en strategi och testat den på barnen. Att maken funkar med mållös”styrning” vet jag ju redan. Enda problemet där är att inget bli gjort av det som behövs, mer spridda nya projekt som sällan avslutas men han är nöjd och jag…..får väl jobba på att ha väldigt låga förväntningar eller sälja av saker så att jag har råd att anställa någon för att göra alla 10%-jobb som återstår här i huset…..

I´ll be BACK!

Äktenskaplig kommunikation, envägs. maken har fullt upp på jobbet som vanligt. Inte som här där man latar sig heeeeela tiden och sen är redo att passa upp på the bacon home taker

A

Hushållspapper mm

Ena ungen vill aldrig vara med på bild längre, men F är en linslus, han har övat in ett flin som ser fullständigt onaturligt ut dessutom. Här leker de rymdstation i kvällsljuset efter ett dopp.

Jag är förädlar”ledig”!. Dvs, jag har ingen rätt till lunchpaus, toalettbesök eller för den delen en fem minuters vila i timmen. Jag är….slav. Jo, alla ni som vill berätta för mig att jag måste sluta curla mina barn, ni är välkomna hit för att bevittna hur det går när man säger nej till mina barn. Och jag VET allt beror sannolikt på att de är fel ihoprörda i embrynalstadiet och att jag sedan ytterligare förvärrat situationen med miljön. Arv och miljö, så enkelt är det. Men jag är en sådan som inte tar fajten i 32 graders värme efter att ha sagt åt ungen att hämta glaset själv 10 ggr och vet att jag måste torka vatten eller i värsta fall saft från golvet om de häller upp själva så jag lämnar det JAG gör för att hjälpa dem med det DE gör.

Varför jag plötsligt möttes av detta har jag glömt men hon var ARG, väldigt ARG!

Maken arbetar. Han var ledig de åtta dagar jag arbetade innan varav en var ett dag och nattpass, en lördag 24h jour. När jag kom hem….såg det inte riktigt ut som jag hoppats. Det var varmt, de badade fick jag till svar på frågan vad de lyckats uträtta på de 11h jag varit borta…..att de ätit pannkakor o dyl kunde jag ju se…

Jag har svårt, för att inte säga är oförmögen att vara passiv. Så igårkväll satte jag igång att gräva ur slänten som vi pratat om en längre tid. Det passade bra nu när det är så torrt och lätt att gräva. Tio kärror igår och tre eller fyra idag. Mans work…

Jag gjorde en lista på saker att göra för honom/oss. Dagen efter hade jag tänkt om. Vi ska INTE påbörja NYA projekt här hemma. Vi ska slutföro (anspelar på det föregående), a de redan påbörjade och hönsen är prio ett.

Min andra ledga dag kom två grannpojkar upp kvart över nio på organen, de var badsugna. jajamensan, så blir det när man har ”pool”. men det var lite kallt så de övergick till ”gamling”. Min ene son tittar väldigt mycket på när vuxna män spelar och pratar samtidigt. Jag ska inte besvära er med hur det låter utan meddelar bara att jag HATAR det. De svär, de skränar och det är fullkomligt idiotiskt. Och jag låter honom titta så lite det bara går för jag får huvudvärk och förbannar den arkitekt som lurade i oss alla att öppna planlösningar är något eftersträvansvärt.

Inte bara småbarn curlas här, även snart och myndiga personer släpper saker rakt ned på golvet när de är tomma. Jag ska göra EXAKT samma sak hemma hos dem sen när de flyttar ut. Toarullar rakt ned, tomma tvålflaskor? Japp, passar på golvet och varför inte borsta håret och bara släppa det på golvet? Här passar kanske primalskrikslådan in????

Men en sak är fantstisk med att ha andra barn här (dels för att jag då med gott samvete kan lämna bort ett av mina) och det är är att mina tre slutar bråka inbördes!!! Så fantastiskt! man vill liksom bli en hemmafru på 40-talet som hade till att rulla håret, måla naglarna OCH hålla huset rent och snyggt samt ha husmanskosten klar när maken stövlade in vid halv sex!

Jag skriver ned mina infall, inspiration från barnen mm och sen fotar jag. Det blir enklare så för inga lappar får vara ifred och sen glömmer jag var jag lägger dem…

Inga ord behövs med den bilden va?

Jag hade stödord för dagens inlägg: Primalskrikslåda (det har jag inte kunnig kolla upp än, återkommer där), a woman´s gotta do what a man won´t (det käns avhandlat lite), vad en liten gumma kan gno, disponera sin livstid (detta fick ytterligare bränsle pga ytterligare ett sjukdomsfall, denna gång en anhörig), ska man schemalägga sitt liv eller ha långsiktiga mål? Fördelen med städat kontra ha ostädat (här har jag bevis för att städat är det bättre alternativet om man vill få tid över till annat men jag börjar tro att min make inte har behov av ”annat”), en miljon (den summa pengar jag är i stort behov av just nu har jag räknat ut), gammelmormors hus – kontakt bakåt i tiden och slutligen Kjell Bergqvits.

Hur i helvete ska man få ihop ett blogginlägg som täcker in allt det?

Nja, det kan man kanske inte men ni som sölat mig ett tag vet att jag blivit lite mer existentiell senaste tiden, jag funderar över meningen (som inte är detsamma som syftet) med livet och vi har varit både direkt och indirekt drabbade av allvarlig sjukdom senaste två månaderna som eskalerade just idag. Jag är ju o ständig strid med maken om HUR man gör saker och ffa då man är ledig och lyckas släppa tyglarna så till den milda grad att jag efter 11h borta från huset med matkassar i båda händer måste börja plocka undan från deras lunch och grävskopa mig fram i hallen, plocka våta simkläder och handdukar från golvet och får höra att han haft fullt upp(!?!)

Primalskriket och Kjell Bergqvist hänger ihop. Jg har sett serien Morden på Svt play och har länge varit en fan av ”Berka” som min pappa kallar honom (han var hans lärare i Bäckahagens skola där han tydligen var en stjärna redan då). Se honom som Cege i de två säsonger som ligger ute nu, han är så bra och man får känslan av att han improviserar, mycket roligt! Och tänk, han var gift med Miss Universum, vilken grej va!!!

Så den där miljonen….jag har räknat lite på hur mycket pengar jag skulle behöva för att lösa en del lån, eventuellt låta någon fixa vår knasiga trädgård, köpa en bättre bil och lite annat, det landar å ca en mille. Då skulle vi kunna leva rätt bra här utan att gå back hela tiden som vi gör nu. Jag vet, det låter galet, men just nu känns det som att hur mycket vi än jobbar och tjänar in så försvinner allt till studieskulder, bilar som ska lagas, trädgård och hus som ska fixas och detta samtidigt som jag förtvivlat gärna vill jobba MINDRE, inte mer för att orka med att ens vika tvätten i tvättstugan, det berg som snart kommer kunna gå att bestiga med syrgastuber.

Den här kartongen har jag försökt kasta minst 10 gånger sedan i våras och varje gång bär barnen in den igen…?!? Nu står den vid min säng…oklart vad den är till för, kanske en del av rymdstationen på terrassen?

Nog om mig. Jag är glad att jag fick slänga ett par ord med två av de sjuka vi har omkring oss, de vet att vi finns här och rycker ut om det behövs. Den senare erbjöd sig igår att vika min tvätt…det var innan vi visste hur sjuk han var….

Jag satte mig ned med en ÖL (3,5) under parasollet exakt så länge som det tar att utan panik dra i sig en öl. När jag reste mig (ej helt urdrucken öl pga myror i brallan enligt ovan) så var stolen BLÖT av svett!!! Jag kan inte minnas en liknande sommar, vi orkar knappt äta längre, det är glass och vätska mest. men imorgon blir det nyskördad Amandinepotatis, kokt med egensådd dill och kanske kyckling (men inte mina egna!!).

Jag får en känsla av vårt franska sommarhus när samma sorts fjärilar och ett myller av humlor susar runt här, jag älskar lavendel både min lila och den vita som storblommar nu!

Nu ska jag sluta, jag har ett avsnitt med en av mina manliga favoritskådisar att se!

Livet är inte ett helvete, vi har mycket goda vänner också och mycket skratt klär om allt kaos här hemma, jag önskar bara mindre av det senare (kaoset) och mer ordning och reda så vi kan orka med spontana och härliga middagar och vin i motljusgrejer…tänk om man får en stroke i sömnen liksom, då vill man inte att minnet av en är en gapig kärring (även om jag fick höra via döttrarna att vissa tycker att jag är en sexbarnsmammasupermodell kinda girl…;)) visst förstår ni det???? Jag vill bli ihågkommen som ÖDMJUK, smart, generös och rolig. Så känns det inte varje dag på semestern/föräldraledigheten…

Marsellian kort och mycket gott

 

I hamnen sista kvällen innan hemfärd. Liknar mitt favorithus i Södertälje faktiskt och ska ha en bra restaurang i bottenplanet. Notera Jolly Rogerflaggen i topp!

Vi tröttnade hör och häpna på franska vischan och drog iväg söder ut. Egentligen var det så att jag tänkte dra norröver(!?) men min mor talade mig ur det (och maken). Jag låg nämligen sömnlös en natt efter sex dagar med huvudvärk och funderade på hur man kunde göra livet enklare…och kom på att om man nu hade en hyrbil där man faktiskt KAN sova i så ska man utnyttja detta faktum och åka till Eurodisney med barnen i två dagar…..meeen det tyckte alla andra (inte barnen som aldrig fick veta) var galenskap. Istället föreslog min mor att vi skulle besöka hennes kusin med fru som bor i Marsellian och se kusten här och ta salta bad….hon lovade att subventionera hotellet bara vi lovade att inte utsätta oss (min rygg framförallt tolkade jag det som) för att sova i en bil två nätter på en parkering (vilket jag gärna hade gjort själv pga noll självbevarelsedrift men stor äventyrslusta).

Här kvällspromenad efter maten. Barnen nästan slogs om att hålla i Jackies koppel.

Vi kollade på nätet, ett chambre d´hôte fanns ledigt med två rum….kopparbadkar och Carpe diemsängar. Vi bokade omedelbart och skickade en vänförfrågan till släktingen på FB som jag sett sist för 22-år sedan…vi fick omedelbart svar att vi var välkomna och att vi bokat en riktig pärla!

Orginalgolv, kan ni tänka er!?! Så modernt, jag vill ha samma hemma ju!

Så vi tog oss bort från huset packade en matsäck (som VI glömde på köksgolvet) och drog iväg. Egentligen ska man inte tipsa om bra ställen att resa till för då kan det hända att det blir en vallfärd dit och stället förstörs men jag litar på er, ni kommer inte göra om allt till ett lyxigt ställe med bara svenska köttbullar, här dricker man Noilly prat, äter skaldjur och håller en jävligt låg profil. Så gör iallafall folket här. Och jag ÄLSKAR Marsellian! Hamnen, stränderna, staden, dörrarna, förfallet, upprustningarna och de trånga gränderna. Det kan höra till saken att sällskapet, vädret och ”hotellet” varit utmärkt också. Det visade sig att en svensk vid namn Janne Larsson som seglat jorden runt i en båt som heter Albatross äger stället och att Jesper, (båda från Skåne) lagar finlirsmaten här.

Förrätt på rökt lax (som de gör på innergården)

Varmrätt, torsk mm….

Jordgubbssoppa, glasspannacotta, vaniljglass, saltlakritsmaräng och ja, bara godsaker!

Marsellianaise, en ny drink för mig. Noilly prat görs här och den bärnstensfärgade och röda kommer aldrig härifrån, säljs slut på plats. Det är den James Bond har i sin skakade, ej rörda drink…Sen bara champagne såklart, SÅKLART!

Maken satt fint placerad mellan en utskjutande sten och en lampa. Men det var mest servisen som stördes av detta inredningsgrepp.

Barnen tog tvårättersmenyn och åt alla mat! Det är bra poäng, white guide kids ger full pott där!

Vår de luxe svit heter så.

Jag hann aldrig bada i karet tyvärr, det får bli nästa år!

Samma handfat som i förra huset, det är bra fint!

Allvarlig snäcknojja utbröt på stranden!

Frukost ingick!

Här är placet!

Mmm en hel kasse full första dagen…

Jag mot vackraste väggen i mammas klänning från 1975.

Skagenmåleri och klingande skånska möter en här!

Tydligen ett av de äldsta husen i stan…Marsellian…rimmar bra.

Nu ska jag inte skriva mer, trots att den supersnabba och kostnadsfria WiFin är underbart olik den vi har i Le Lac utan för att jag vill se en ny serie med maken i lyxsängen och sen sova gott! Och JA, huvudvärken försvann bara jag kom hit, jag tror det har att göra med att jag slipper oroa mig för saker här. Mat köps, sanden och snäckorna håller barnen i schack och det är väldigt lite folk på stranden. Jo en sak till….MEDELHAVET och att få simma rakt ut, det är det härligaste som finns. Ensamsimmaren, det är jag det!

Over and out for today, det kommer mer från den här resan senare.

 

Här kan ni se mer om det fantastiska stället där vi bodde! Rue Galilee

Att begå semester

Älskad färg, pappa sköter dem som sina små bebisar.

Nu är vi på dag fem av vår semester. Dag ett gick åt att resa, dag två åt att förhindra drunkning. Det var först idag, midsommardagen, som jag kände mig lätt avslappnad. De första familjegrälen har kommit och gått, jag har förlikat mig med situationen, man ska inte bo med sina föräldrar efter 18 år men man kan stå ut och låta udda vara jämnt. För husfriden.

Jag önskar verkligen att jag gillade smaken av ros för då hade jag inte tvekat en sekund att köpa dessa fantastiska kreationer, så fin monter till på köpet!

Alltså, kolla utbudet! Och det är övre raden av TRE. Vi skulle åka för att köpa en Mallorca-korv eller åtminstone ingredienserna…vi hade lågt hopp om att finna den men, här finns ALLT (inte Falukorv dock) så vi fick sex av de eftertraktade korvarna.

Ni vet, jag ÄLSKAR pina colada, nu ska vi testa denna alkoholfria sort! Passar bra när det är 32 grader varmt i luften och 27 i poolen!

Men dra på trissar, de lekte alla TRE! Tricket var tydligen att ge dem hela burken Nutella….för det var vad mor min gjort när vi var och handlade…..

Jag satt vid poolen idag och kände mig lat, det är nog ett tecken på att man är avslappnad, även om man har en skavande känsla av att man borde GÖRA något. Det är där stickningen kommer in. Så länge jag stickar sockor till barnen, både små och vuxna, känner jag mig inte helt i onödan. För det är så jag känner mig, onödig. Jag gillar att vara produktiv, jag har en ständig framåtrörelse och en PLAN som Sickan skulle ha sagt. Men nu är planen att skriva ned alla saker jag planerar så de kan flytta ut från hjärnkontoret ett tag. Jag ska bocka av dem en efter en de närmaste åren. Fast jag gjorde något lite extra idag…..jag skrev ett nytt förslag till kommunen som jag presenterade för mina partikollegor. De verkade gilla. Det går ut på att kommunen ska ha en trädgårdsmästare som ska lära oss självhushåll, växtskydd och vara behjälplig med andra odlingsrelaterade frågor till en rimlig kostnad. Jag tänker att vi ska bli mer ekologiskt självhushållande allihopa, och MSB kommer tacka mig sen när krisen eller kriget kommer….Vi får se på valdagen hur många röster som faller på oss (och lilla mig, maken har lovat att rösta på mig iallafall!)

Gårdagens hair due på T. Hade passat bra även idag med tanke på matchen.

Igår var det livemusik här, jazz och svenska visor framförda av delar av Stardust International.

Kolla vad maken tillverkade av mammas lavendel och lite sidenband, han brukar göra sådana. Jag har önskat mig två till, en ska gå till hans kompis som visat oanade färdigheter som florist….

Min utsikt idag mesta delen av tiden. En socka växer fram i takt med solbrännan.

Nu är det tydligen Sverige-Tyskland på TVn, vi verkar leda av vrålet inifrån att döma och jag som fick en post på Instagram raderad pga att jag uttryckt min intention att bojkotta VM pga mindre demokratiskt värdland bevakar med intresse vad som ska hända med mitt FB-konto och bloggen här….PK är för övrigt en Stasigrej har jag hört, vem vill vara PK då undrar jag????

Grånar och går bananas

Väldigt inspirerande! men digitalis är inte min grej, för giftigt!

Hela året väntar man på semestern (jag iallafall). Jag snålar (tycker inte alla), källsorterar, komposterar och väljer mycket noga vad som ska inhandlas, förtäras och SEN när semestern kommer då lever jag ut. Det började redan på planet ned kände jag. Jag försökte hålla igen, beställde ingen chipspåse på planet för 600kr kilot utan bet ihop, åt medhavt skrumpet äpple och de rester som resten av det sjuhövdade ressällskapet ratat….jag stickade på en barnsocka och inte förrän strax före landning tog jag tag i flygmagasinet i fickan framför mig. (Erkänner mig alltså skyldig till en flygresa i år, som en helt vanlig Miljöpartist…).

Innan jag åkte fotade jag mina odlingar. Jag kände stor sorg och oro inför att lämna dem….

Lite hann jag skörda och frysa in iallafall…

Jag bläddrade snabbt förbi intetsägande annonser för smink, bijouterier och annat jag aldrig köper och verkligen inte behöver och vände sedan på blaskan för att se lite av reportagen. Och se DÅ kom inspirationen. Den som lyst så starkt med sin frånvaro senaste tiden. Jag fotade för att minnas och kunna blogga om och sen var vi på jorden igen.

Jag förundras ständigt över hur folk låter sina barn kräla omkring på olika golv….här sitter mina och jag får full panik och blir jättearg!

Jag och E på Arlanda.

 

Stolen du vill att dina grannar ska SE?!?

Pyssel med hyrbilen, repor där det inte skulle vara, en stol som fastnade i liggande läge, ett bord som omöjliggjorde snurrig av bilstol och lite annat men sen bar det av. I cirka 20 minuter (1/3 av vägen vi skulle åka i mörkret på franska landsvägar). Någon blev pinknödig och JA frågan hade ställts innan ”embarking” men just precis i DET ögonblicket var den lille mannen ej kissnödig, det kom sekunden senare, när vi var på motorvägen. Jag känner ju vägen så jag stickade vidare och kände mig nyttig ända tills ljuset helt svek och min känsla för sockan försvann.

Jag har ju länge lobbat för en familjebuss, maken är strängt emot detta. Meeeen efter att jag sagt att man kan platta till alla säten och SOVA i den kanske han har börjat mjukna lite…#soverfemisammarummenharbarafyrasängarpåsemestern

Idag är vår andra dag här. 34 grader och full sol. Jag hade oroat mig för att resa ifrån det fina Stockholmsvädret med all torka och djuren men jag nås av nyheten att det är 11 grader och regn hemma så nu kan jag slappna av och känna att tiden ändå inte är helt ur led. Det är varmare i södra Frankrike än i Sverige. Tur för mig.

Galet godis brukar jag ladda upp med inför hösten och vinterns kalas. Älskar att överraska!

Idag skulle jag ansvara för lunchen. Vi drog alla iväg till närmaste stormarknad och det var lite skönt att komma in i den luftkonditionerade byggnaden faktiskt. Jag kom ut 3600kronor fattigare med tre påsar….jag VET! men det är något speciellt med matafäfrer på franska vischan, de ha ALLT! Lite som ICA-Maxi i Ahlby!

Vin med badkläder var jag ju tvungen att köpa!

Nytt favvoprogram på BBC, den här bilden är med för att visa det svarta gräset. Jag har detsamma hemma, känner mig sååååå rätt!

Detta gav inspo!

Sådana genombrutna betongblock fanns överallt i Spanien när jag var liten. Skulle gärna ha dem hemma nu.

Jag gick bananas kan man säga. Jag kom hem med en king size gräddspray, goût vanille de Madagascar, guldpuderfärg till macarons mm, silvershampo till mig, sprits med olika tyglar, marschmallow fluff med gräddsmak, sel de Guérande, ett halvt kilo svartpeppar, ett par blekrosa espadriller jag velat ha ett längre tag nu och……massor med marmelader av olika slag. Eller…inte alls av olika slag, citrus. Jag gillar citrus.

En french hot dog maskin någon?!?

Massor med intressanta elektriska prylar hittar jag alltid…här en dammsugare av det lite mer rymdlika slaget…

Såklart måste man ha guldpulver till bakverk, två måste man ha dessutom!

Brigitte Bardot har en egen ”line” med underkläder nu också….på supermarchén! Så söt! Köpte INTE nota bene någon jävla måtta får det vara!

Varje år jag kommer hit får jag sådan extrem inspiration och igår planerade jag, efter ett avsnitt av BBCs program garden rescue (som ni måste se!), om hela min trädgård, ni ska få veta mer på min andra blogg, Eget hushalle när jag ritat och tänkt klart. Helt oväntat har jag tänkt HELT om. Jag ska pga hus i Frankrike och önskemål om semestrar, ha en lättskött trädgård! Men snygg!

Nu sitter jag här, maten är uppäten, barnen stojar orimligt mycket i poolen och de som inte gör det jagar livet ur små söta geckoödlor så hjärtat nästan brister men jag ORKAR inte säga till mer. Min mor försäkrar mig om att de inte blir psykopater av att jaga och ibland av misstag ha ihjäl eller amputera en svans. Kriterierna gäller för större djur och det måste finnas ett inslag av tortyr….jag nöjer mig med detta och kollar DSM V senare.

Jag hör galna saker om Trump…barn i burar?!?! Jag valde aktivt bort att efterforska detta och jag ser att min insändare är med i lokalbladet…det börjar bli en vana. Kanske jag skulle blivit journalist? kanske det är bra att inte bli journalist innan man har en grundmurad åsikt eller en viss kompetens? Hur som helst, jag sörjer våra tre enorma buxbomsplantor som jag ägnat tid åt att formklippa, de har drabbats av den kinesiska sjukan…undrar när den når Svedala…?

Jag tar paus nu. Måste vara med barnen…sticka sockor och insupa vilan (?).

Jag vänder mig mot fikonträdet när jag yogar. Det kommer vara fullt med frukt i augusti!

Jo, till Anki, jag har yogat varje morgon med min mor, valda delar…hon verkar resistent. jag sa att jag skulle skvallra till dig. Jag inledde första passet med att hon INTE skulle ägna den lugna stunden till att planera middagen. Då började hon fnittra….det ska nog bli ordning på detta, skam den som ger sig!

Jo, jag tänkte att detta var en ypperlig tid att förvandlas till gråhårig…lite i smyg, därav silverschampot. Jag har ju som förvandlats från en rumphyllebrud till en spionhäck så kanske jag snart kan söka jobb hos MUST, kanske inte platsar hos SOG (fast jag igår i ren ilska klarade 25kg i biceps curl med skivstång till makens STORA förvåning, och min).

I kvällssolen drack jag en alkoholfri öl med citronsmak…kolla kapsylen, jag blev riktigt lycklig och nostalgisk av den!

Det visade sig att exakt samma flamingo fanns i affären här men då kostade den 400kr mer!!! Sååå värt att släpa ned. Men å andra sidan hittade jag en lika stor fast en SVAN!!!! A must have!

 

 

 

Obönhörligt

En av reatulpanerna tittar fram.

Det är mycket nu…

Resultat alla hemma efter mycket om och men och skrik….Jag meddelade maken att jag tänker INTE estämma vad för middag som äts idag. PUNKT!

Igår var ju en ledig dag. Idag skulle jag ha arbetat, kort vecka. Det är alltid trevligt. MEN….sent igår så störtade Tylla på grusgången (det är ju inte så att vi sagt två tusen gånger att man INTE ska rusa mot dörren) och slog upp ett knä. Först såg det inte så illa ut, det var bara svart av allt grus och damm men SEN…

Blodet forsade fram, skon, golvet, kläder, allt blev blodigt. Jag försökte bedöma läget i hallen men det var för mycket smuts. Först med läsbrillor på och med ungen i badet såg jag hur illa det var. Det glipade ordentligt och mycket grus mm i såret, under huden ni vet….stor suck. Och tyvärr inte av medlidande bara utan för att det är så fruktansvärt jobbigt att på kvällen en helgdag när man har två extra barn hemma och står med middagen i ugnen behöva ta sig till närakuten, trösta ett otröstligt barn, behöva åka in skitig och dan (eftersom jag varit i trädgården hela dagen) och sen veta att de kommer behöva droga ungen för att hon ska vara stilla nog för att ens bedöva henne. Sen är ju knät rörligt och man syr ogärna…det var så smutsigt att de knappast hade velat limma och ja….jag är ju doktorn här som ska fatta de rätta besluten.

SÅ, jag beordrade maken att leta efter Xylocaingel (vi har fyra medicinlådor/skåp och han rotade ordentligt och stängde sedan inget av medicinbehållarna och ja det är petigt att nämna men jag gillar ju stängda saker…) och han konstaterade att vi inget hade. Jag bad om NaCl-sprutor (som jag glömt att jag gett till dottern som var borta länge i Centralamerika) och under tiden ringde jag min vän Y som snart är färdig husläkare. Hon gav råd om godis och is…och att sedan med högt tryck spola rent såret!!! SÅ bra och påminde mig om boken Prostens barnbarn där ena ungen nästan drar av sig sitt ena finger och prostinnan matar honom med geléhallon hela vägen till lasarettet på Bornholm.

Vi tog fram M&M (inte bästa valet kanske när barn skriker och kan sätta jordnötter i halsen men det var det som fanns hemma) och den lilla frysta Barbapappan vi köpt i Frankrike för akuta situationer. Men inga sprutor fanns hemma….maken ringde grannarna som hade två. Nu var det nära…såret kunde faktiskt bli rent!

Men nej, mamman fick inte röra, vi brottades ett tag och till sist kom jag på att om jag höll sprutan i såret kunde T själv trycka snabbt och hårt på den. MAKALÖST bra idé! Och så höll vi på ganska länge. När alvedonen kickat in kunde jag ta fram nagelborsten med lite tvål och skrubba såret rent från sista smutsen.

Vi får se hur det läker. Knän är luriga, ungen är vild och jag är rädd att hon får en grustatuering där.

Idag blir det vab alltså, för att hålla henne lite stilla. Så jag kommer att ha tid att städa kanske? Eller nä, för om hon är hemma vägrar killarna gå.

Jag ringde skolan från Franks rum. Jag sa att vi pga skärskada behövde vara hemma och då ville killarna ej gå. Tack och hej, ses på måndag. Vad händer då??? Frank störtskurar, han VILLE JU GÅÅÅÅÅÅÅÅÅ!

Mitt hjärta alltså. Hur ska man orka med alla svängningar? Först tänkte jag ju att han som ALDRIG vill gå till skolan skulle bli nöjd.

-Men då får du klä på dig! (jag med lugn men bestämd stämma).

-Mäh! Var är mina klääääder? (F helt förbluffad över det faktum att en 8,5-åring ska behöva RÖRA på sig och TÄNKA)

-Det måste väl du veta, var lade du dem? Klä dig, borsta tänderna och så kör jag dig! (Här tänker jag curla så lite som möjligt tänkte jag).

-MÄH!!!!

-Jag äter frukost nu, 9 går bilen eller….du kan GÅ för jag vill inte hålla på med Tylla så mycket. Gör dig klar bara så kan du gå! (ÅÅÅÅ vad smart jag kände mig där! Curl off liksom! Lägga ansvaret över den här helomvändningen på barnet själv. För jag VET att han vill vara hemma!)

-MÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄH, ska jag GÅ? Jag orkar inte gå…jag vill…jag vet inte men ååååå.

Min spaning är att hur jag än gör blir det fel. Jag kan inte skydda mig från bråk, jag tror egentligen att jag är källan till alla bråk. Jag äger problemet som man säger.

Medan jag skriver detta står han vid min sida och säger att han inte KAN borsta tänderna och nu ska göra oljud tills jag lyssnar på honom….

Paus.

Här var jag hyfsat lugn ibland…jag mår kanske allra allra bäst när jag är borta från hemmet. Jag sa till maken att jag…kanske skulle vilja göra något ensam någon gång. Vad? frågade han…Åka till Shetlandsöarna och skriva en bok. Känner mig som Kerstin Thorvall när jag säger det…

 

Det där med vägval i livet och vad som är viktigt….jag tänker olika kring det beroende på humör. Igår när alla var hemma och mest bråkade så kände jag att jag helst är ute i trädgården. Och om JAG fick bestämma lite skulle nog vila vara mer frekvent….Två gånger igår fick jag frågan om vad vi skulle äta till middag….och då var JAG inte ens hungrig, barnen åt flingor, mackor och glass…..

 

Nya staketet.

Jag tänkte att luktärtor kunde passa i mellanrummen..

 

Nu påklädd, redo för fritids. Jag ringer och meddelar att han ska komma. Då: Varför blev det inte utflykt?

Och så tar vi hela snurren EN gång TILL! Just i skrivande stund har han sprungit upp till kompisen (förlåt C och A om ni ligger och sover) för att kolla om K ska till fritids…jag sitter här med bilnyckeln redo för nu har jag kastat in handduken, jag tänker att jag kan underlätta hans avfärd med skjuts om han nu bestämmer sig för att lämna boet för några timmar, jag kan behöva vilan. Som en kompis en gång sa: -Hur man än vänder sig har man alltid snippan fram!

Så lyckad dag redan känner jag.

Så här sov delar av familjen igår. Undra på att man är mörbultad när man vaknar!

Jag hade tänkt skriva lite om det paradoxala i at Trumps teknik att vara helt galet oförutsägbar kanske leder till världsfred, ett helt oväntat resultat….non diplomacy liksom, full frontal. Skräm skiten ur alla galningar med bara liiiite kärnvapen och vips, FRED PÅ JORDEN! Men Iranfrågan är inte avgjord än…men jag skulle tro att även Iran inser sin litenhet inför USAs militära muskler….så TRUMPism var kanske inte det värsta som kunde hända världen hur orange han än är och så vidare….men den som överlever dagen får väl se…..

Lite fler reatulpaner (köper sent men pga klimatet nu går det hur bra som helst).

Väldigt stora klarröda tulpaner som kanske inte riktigt passar in här….men de ser coola ut.

Goldie nosar lite försiktigt på Pingu när hon är ute, och mig….

Kycklingar måste vara det mest underbara alltså. Här lugnet innan stormen.

Aj aj aj eller mer AAAAAAAAAAAAAJ. Här efter tvätt och skrumm och slagsmål (typ).

Jag hittade lite fler tegelstenar. Då blev det ett nytt torn med jordgubbar.

Kvällssolen är det iallafall inget fel på. Längtar redan till natten…tyvärr. Hade gärna haft en stillsam och härlig dag men jag tror att det är för mycket att hoppas på…..

 

 

Saker du inte njöt av tillräckligt innan du fick barn

Vi fick besök igår ett infall från både vår och hennes sida. Man kan inte säga att veckan för mig varit helt harmonisk (trots nystart av Yoga) men jag jobbar på det (låter maken ta över barnhanteringen nästa vecka och förmodligen för all framtid). Det var en piffig kvinna som kom, ganska nybliven tvåbarnsmamma, sminkad och peppad för lite gubbe och snack. Maken talade med henne i ca 30 sekunder och så sa jag: -Ska vi bjuda över dem? (Jag överhörde samtalet och tyckte det lät som om de behövde miljöombyte). Maken frågade om de ville komma över på lite vin, svaret blev omedelbart JA! Men maken viskade till mig: -HAR vi vin? och det hade vi inte, jag ändrade frågan till: -Vill ni komma med vin? och det blev ett omedelbart ja på den med.

Slutligen kom mamman ensam, mannen hade insett redan under natten att det var bäst att hålla en mycket låg profil och då han själv inte orkade komma lät han henne åka ensam för att dricka vin och pysa ur sig den värsta frustrationen, BRA TÄNKT P!

Nåväl, vi pratade om familjeliv och tyvärr var väl fokus mycket på det som inte fungerar så bra i relationerna med barn och partners men inget elakt, bara kärleksfulla gapskratt kring hur galet livet blir efter barn ibland och plötsligt säger hon att hon nu insåg hur underskattat vissa saker var som typ….frukost. Och då menade hon inte frukost bara som mat utan att faktiskt sitta ned i lugn och RO och inta kaffet varmt och utan att hälla det över sig för att någon drar undan duken utan att bara få vara i stillhet 5-10 minuter om dagen. Sånt smått. Alla ni med barn, när hade ni en vecka eller ens TVÅ morgnar i rad med absolut lugn i kroppen och varmt kaffe i koppen? Jag kan inte minnas det och helt ärligt även OM jag skulle råka vara ensam i två dagar så finns alltid de där andra älskade människorna i olika åldrar i mitt inre och ger lite puls hela tiden för rätt var det är kan någon få en hormonell gråtattack eller behöva 20 kronor swishat för en fika….Och jag ÄLSKAR att vara mamma till dem alla men helt lugn….det var det 21 år sedan jag var vid frukost. Och ingen gång minns jag att jag njöt av frukost innan mammaskapet.

Jag tänkte lite på vardagliga saker jag inte njöt av tillräckligt tidigare och här kommer de:

  1. Äta varm mat.
  2. Gå på toaletten ensam.
  3. Sjunga till musik i köket (numera måste jag lyssna på barnens musik och får för allt i världen inte sjunga med, iallafall om Tylla får bestämma). Är jag med de äldre tjejerna får jag sjunga med om jag vill men då kan jag ju inte texten för de vägrar i stort sett låta mig lyssna på musik som jag känner igen (pga mossig typ) och då faller ju hela konceptet.
  4. Sömn, det går ju INTE att komma undan att jag sov på tok för lite innan barnen och detta borde vara punkt 1 såklart men det var så självklart så jag glömde det och nu är jag för matt för att ändra. SÖÖÖÖÖMN, jag säger det igen med emfas, varför i helvette sov jag inte mer som ung och oförstörd? Nej då satt man uppe och slarvade på krogen då och då….fan man var ju galen helt enkelt. Tänk om jag vetat att man inte vill vara vaken längre än till nio när man har barn….
  5. Ringa ostört. Nu när någon ringer (särskilt vid riktigt viktiga samtal) måste jag låsa in mig och sätta ett finger i örat jag inte trycker mot telefonen för att kunna fokusera. Telefonsamtal fungerar som flugpapper på mina små. De är ju ofta väldigt tätt inpå mig annars också men just när de märker att anspänningen blir större så vill de vara än tätare invid mig och gärna höja rösten en decibel eller två….som förgjort alltså!
  6. Gå ut med soporna. Det trodde man ju inte, att den lilla turen fram och tillbaka till sopkärlet skulle kunna vara stressande. men så är det när man inser att en unge hänger vrålande i dörröppningen och vill att man GENAST kommer tillbaka och hotar att hänga sönder dörrvredet.

Nu ska jag inte lista mer saker för jag inser att det framstår som om jag önskade bort barnen helt och det gör jag ju såklart inte men ibland tänker jag att barn ju är vattendelaren i mitt liv. Det är livet efter barn som är verkligheten, det innan var en dröm. Och man kan INTE föreställa sig hur mycket livet ändrad med barn. Och där gick min mammaklocka, någon måste torkas i rumpan! So long!

 

A

Våren är här!

Jag trodde knappt mina ögon idag när jag kom hem! I söndags sådde jag massor med frön och idag, tre dagar senare har grönkålen börjat titta upp!!! Tjooohoo! Snacka och omedelbar tillfredställelse!

Känslan av vår sprider sig här hemma och även om det varit sjukt i huset så är nu alla friska. Jag har varit på styrelsemöte i det parti jag engagerat mig i och det var väldigt spännande. Jag har länge tänkt engagera mig och nu är det ett faktum, återstår bara att se vad just jag kan bidra med? Kanske fina bilder från vardagslivet?;) Inget vin i mot(bjudande)ljus iallafall. Jag blir alltid misstänksam mot folk med för mycket alkohol i sina flöden….och för välstädade hem.

Klockan tolv maranblandning, Fiffi, sen Eldkycklingen eller Louises ägg (cream legbar) klockan sex Goldies mörkbruna (kopparmaran) och nio Gretas grågröna vackert formade första ägg för säsongen! Hon kommer nog ge ägg in i mitten av december nu, övriga slutade i slutet av september redan tror jag.

Nu har min lilla Greta börjat värpa också. Hon har ju varit hackkyckling här hemma och vi har haft henne lite vid sidan av ett tag. I samma hus och i samma utegård men skyddad av nät. Tydligen mår hon bra nog att värpa och det gjorde mig så glad idag när jag kom hem och solen fortfarande sken. Solsken alltså, man kan inte nog understryka hur härligt det är!

Jag hörde att min bok diskuterades i en stressrehabgrupp, kan man tänka sig! det gör mig så glad (och lite stolt) tänk att den får den effekt jag önskade, skam den som ger sig liksom. Det gäller för övrigt allt jag tar mig för, jag ger mig inte i första taget. Ibland ändrar jag inriktning men jag ger sällan upp.

Imorgon börjar arbetsdagen med YOGA! trillade du av stolen? Nej då, jag har yogat förr….en gång….det var inte lätt men nu är det dags igen och det är 12 v och jag måste vara där varje gång och det ska jag.

Nu bingen, det tär att ligga på topp och byta säng mot säng och avsluta i soffan. Särskilt när huset ej har erforderligt bullerskydd som skyddar mot vildsinta plogbilar som härjade vilt igår.

Läste på lite mer om sömn idag. Så skönt med vetenskap som bekräftar att det inte är mig det är fel på när jag blir ilsken, det är barnens fel som väcker mig stup i kvarten så jag måste flytta runt i sängar och soffor. Men nu efter fyra dagar har huvudvärken släppt ändå. Men jag måste vara vaksam på den för vid minsta lilla kryper den fram igen.

Tjing!

Gummistövlar och tyll, en mänsklig rättighet.

Tylla i tyll och gummistövlar en vårdag 2016.

Hej alla!

Det är jag Tylla igen. Jag har börjat tröttna lite på förskolemänniskorna faktiskt. Ni vet ju att jag tidigare var väldigt imponerad av deras sätt och förståelse för vad barn behöver. Men, och det är ett stort men….de har börjat bete sig som mina föräldrar. De tjafsar om kläder och skor. Jag hade ärligt talat inte väntat mig det av utbildade människor. Poängen med pedagoger är väl ändå att de ska stå på barnens sida..eller?

Jag har inte så många principer men de jag har följer jag. Det är en barnslig rättighet. Ett är att bestämma vad jag äter och två är att jag bestämmer vad jag har på mig. Man har bara en gång på sig att göra ett första intryck varför jag bestämt mig för att kläderna jag bär väljs av MIG, ingen annan. Och jag råkar gilla strumpor, tyllklänningar och gummistövlar. Vad jag däremot inte gillar är ganska enkelt, varma saker. Att det inte ska killa och stickas är ju självklart med allra viktigast är nog ändå att det inte är varmt. Hellre lite kylslaget då. Det har visat sig genom åren att detta med temperatur på min kropp ska bestämmas av de som inte bor i mitt skinn. Mammor, pappor, syskon, morföräldrar och nu PEDAGOGER tjafsar om ytterkläder, dumma vinterstövlar, mössor och satans vantar. Och allra värst är att de fullständigt kör över mig. Jag försöker så mycket jag kan att slippa dessa förhatliga och temperaturhöjande persedlar men det är helt ogjort arbete att kämpa emot. Självbestämmandet är helt frånkopplat på den här fronten. Eller…inte hos föräldrarna då, de låter mig gå lite som jag vill och det är ju skönt fast så fort man dyker upp på förskolan är det kört. Värsta diktaturen. Och så står min fåniga mamma där och bara tar skit, låter sig trampas på av personalen när de säger att ”lilla Tylla gillar tydligen inte kläder…” och så vidare. Hon säger att jag ”är sån” och att hon tycker att det är bra att de tvingar mig att vara varm. VA!?! Tycker hon det är BRA??? Drt måste väl ändå vara varje barns rättighet att hålla sin egen trivseltemp eller? Finns det något skrivet om det i barnkonventionen tro…? Måste kolla det för jag kan inte acceptera detta.

Och vem har sagt att man inte kan gå i strumpbyxor och tröja bara? Är det någon högre makt som sagt att strumpbyxa endast får bäras med kjol eller klänning? Mamman kan sträcka sig till att jag får bära dem med shorts men hon gillar inte att jag går med ”rumpan bar”. Rumpan bar? Var har hon fått det ifrån? Rumpan är väl inte bar i strumpbyxor? Jag har ju oftast trosor under. Fullständigt orimligt resonemang. Jag gillar strumpbyxor utan något annat till. Så enkelt är det och jag vägrar diskutera detta. Hon håller också på med att byta mina kläder då och då. För små säger hon. Vaddå för små? Jag har mina kläder och det är MINA, jag vill inte ge dem till andra barn, jag vill inte sluta använda dem för att hon tycker att de är för små för mig. Jisses kvinna, slappna av. För stor kläder däremot, det är inte bra, de begränsar rörligheten så. Kläder ska vara exakt rätt i fråga om passform, värme, färg, material och så ska de helst vara glittriga. Eller med inbyggda muskler som min spajderman. Den är fin. Och så praktisk. Man behöver inget under ELLER över, den är lagom varm i alla väder och passar så bra ihop med min svarta baddymanmantel. Egentligen skulle jag kunna ha de kläderna jämt. Och mina kackelskor. De röda med vita prickar som är köpta till någon storasyster i Spanien. Världens bästa. Ser ni det framför er? Jag tylls i blått, rött, vitt och svart på väg till jobbat. Så smashing!

Men hallå!

Pust stånk och stön, vinter alltså. Så många utmaningar för en småbarnsförälder. Alla dessa kläder och grejer som man ska hålla reda på och så plötsligt är det skridskodag och man måste hitta ryggar, hjälmar, termosar OCH extravantar. Det här med kläder är ju alltid en delikat fråga när man handskas med barn. Det kan ju gå fel på så många plan. Jag tänker att en normaldag ska ju inte mindre än fem klädesplagg finnas (underkläder, två strumpor en byxa/kjol och sen en tröja). Därtill skor (helst två), en jacka och kanske överdragsbyxor, vantar och mössa? Utöver detta kan man ju drabbas av nederbörd av olika slag varför mer eller mindre gummerad utrustning kan behövas och så tar vi allt det gånger TRE!

Man skulle väl kunna tro att en mångmamma som jag skulle bli bättre med åren men det är fel. Man blir tröttare och mer uppgiven för varje barn. Inte så att jag blir trött på barnen men jag sänker ribban lite efter varje kamp. Hel och ren klingar alltid i bakhuvudet från min mormor och där lägger jag den, ribban alltså. Alla kombinationer av mönster och färg går bra bara barnet är nöjt och inte har bikini i minusgrader…eller….det kanske skulle kunna passera det med om det rådde stor brådska. Det har hänt att jag packat in barn i pläd och sen ut i bilen med hopp om att pedagogerna ska lösa min situation.

Sist ut ut mig kom Tylla. Hon visar upp ett ovanligt starkt och lite holistiskt klädintresse. Man kan säga att hennes högst personliga stil andas lätthet. Som i enklast på och av. Därför bär hon gärna strumpbyxor och tröja, helst inget under eller över det. Och på fötterna gummistövlar. Jacka kan gå bra bara den inte är varm, alls. Helst skulle hon gå utan men även jag har lyckats inpränta att ytterkläder är en bra sak i svinkylan. Hon är skeptisk men kan gå med på att bära en svart och blommig vårjacka bärs för att skyla henne från blåst, regn och kyla. Men hon gör det inte med en nöjd min.

Fröknarna, de nya, har kommenterat detta några gånger och jag sjunker ned lite varje gång i föräldraskammen. För jag önskar ju att mina barn någon gång skulle förstå att kläder är viktigt och att det kan vara en bra idé att inte förfrysa i en bil på en motorväg i norra delarna av landet (jag brukar köra med den förklaringen ibland. Dvs att saker kan inträffa i vädret som gör att man måste vara förberedd). För er med små barn som fortfarande väntar på att polletten ska ramla ner för ungarna kan jag meddela att det tar 20 år. Min äldsta dotter har äntligen insett både att det är skönt att vara varm och att det ser lite töntigt ut att gå med sommarkläder mitt i snöyran. Så nu kan ni sluta hoppas på att det går över snart.

Om jag ska lyfta något positivt vad gäller Tyllas stil är det väl att hon inte bestämt sig för att hennes röda och vitprickiga flamencoskor är de som ska bäras året om. Hon har valt gummistövlar som med önskvärda fotbeklädnad och det är ju onekligen ganska praktiskt i det här klimatet. Nu ska jag sluta gnälla och gå ut och vakta lite på hönsen, de går fritt när jag är hemma men Herr Räv och Fröken Duvhök vet var jag bor om man säger så. Hej på er!