Snipa

Snipor, i mängder, så fina. En dag skulle jag gärna ha en båt, helst med segel då.

Min snart 8-årige son har länge vurmat för vapen. Inte så smickrande för mig som ogillar detta men…kanske jag har lite del i detta då jag tycker att det är OK att köpa en pilbåge på ett gammalt slott i Frankrike och prata om att kanske börja fäktas.

I förrgår frågade han hur man stavade machete. Då blev jag lite misstänksam och sade att det tänkte jag inte säga. Jag stod i köket och rullade köttbullar, han låg i soffan. Han var tyst ett slag och jag han tänka….fan, han googlar machete. VAD kan ha stöta på för bilder då??? Jag fick en väldig fart och kastade mig runt hörnet in i den del av köks-vardagsrummet där soffan står och mycket riktigt googlade han för fullt. Man med sin taskiga stavning hade han hamnat mitt i ett träsk av färgglada blommor. Ytterligt lättad av att han inte hamnat på någon läskig avrättningsvideo tog jag iPaden ifrån honom och lät honom hjälpa till i köket. Jag ska forska lite i vad för typ av blomma han lyckades få fram senare…det verkade mexikanskt eller indiskt…

Varför bilden på båtarna? Jo en väninna berättade en historia där något äldre barn i hennes bekantskapskrets vid någon fest googlat i hopp om att se snippor hamnat på en liknande sida….där ser man vikten av att stava men just i det här avseendet var det väl för väl att vederbörande inte fick ihop det riktigt…..fail på den va!;)

Guilty pleasures – skämmiga begär

Jag vet, det kan vara tjatigt att höra men vårt hus alltså, eller egentligen platsen vi bor på, den slår ALLT! När som helst nu ska jag släppa in min/a inredningstidningsvän/vänner kanske och säga att det är fritt fram att plåta hela härligheten…men först måste 200 städtimmar kastas in, av någon annan. OCH jag behöver måla om allt vitt för fem smutsiga små fingrar har jag gånger tre….

 

Mina ungar alltså, kläder är så överskattat tycker de. Citroner däremot är kul. De leker så fint med dem. Och ska man gå och bada är de viktiga att ta med. Ihop med en Törnrosabarbie….och som ni ser….där vi bor slutar allmän väg. typ.

Jag lyssnade på P3 idag hör och häpna. Jag var på väg i bil (för att ha en anledning att spänna fast barnen och få en lugn stund) till Louise som illustrerat min kommande bok. Hon skulle få ett paket men jag insåg att det nog var billigare med min bensinsnåla bil att kanske köra det själv. Fortare skulle det gå också….And off we went!

Jag hörde då för första gången uttrycket guilty pleasures. Och funderade på om jag har några. Alltså några böjelser jag inte riktigt vill stå för…. utöver de som kanske hör det sexuella (inget onaturligt jag lovar) till så tror jag faktiskt inte det. MEN jag kom på min man idag. Han lyssnar på Justin Bieber (stavas det så?) Desposito. Jo, jag har ju hört den jag med, barnen gillar, det svänger och det är ju inte sååååå skämmigt att lyssna på som till exempel ”Bada nakna” eller ”Groupie” men när jag frågade vad det var sa han……Kizz. Hahahahahaha ja herregud, det är ju verkligen oskämmigt. Kizz……. inte dödsmetall direkt.

Innan alla skrek på en gång och kivades…total harmoni. I cirka 20 minuter…eller kanske 15…10? Spana in Sharkboy!!!!

Blir jag rik någon gång så är en pool något som nog skulle passa ihop med huset och utsikten. En infinity end kinda pool….eller mer en jet stream/bubbelbad hett som bara den så jag kan simma alla mil jag behöver för att må riktigt bra. Det kanske ni inte visste om mig men jag har varit simmare förstår ni. När jag insåg att OS i Seoul inte var realistiskt lade jag av. Efter ett träningspass som bland annat Bengt Baron höll i…det ni. En gång simmade jag en mil på ett läger i Fagersta…ingen drickapaus där inte. 12 var jag vid det tillfället. Stenhård träning och jag undrar hur jag stod ut så länge….vi simmade ju i princip varje dag minst fem kilometer tills jag var 17?

Så till något annat. Barnen undergår nu en transformation. Jag har bestämt mig för att uppfostra dem. Jag ska inte skrika på avstånd, sucka när de inte lyder eller ge upp och klaga på att jag är trött och har ont. Jag ska ta tag i saker. Så, jag sa till maken att det vi INTE vill att de gör, det ska adresseras direkt och konkret. Då måste man också avgränsa vad som inte får göras för annars riskerar det bli ett enda stort NEEEEEEJ här hemma. Det har faktiskt gått ganska bra (jag spände också fast barnen i bilen i drygt en och en halv timme idag).

På kvällen gick vi till poolen vi passar och när tjut och gallskrik uppstod och retsamma småsparkar….då sa vi: -Nu går vi, och så gjorde vi det. Barnen är lite i chockfas just nu, vi utvärderar till helgen. Så kanske, kanske jag ska slå mig ihop med en annan lysande person som skriver bra/har barn och författa den ultimata barnuppfostringsboken trots allt. (Att just HA barn är en tillgång när man ska skriva böcker i ämnet, en del som inte har egna telningar är ju annars ypperliga på att uppfostra andras eller ha synpunkter…som sedan ofta kommer på skam när de själv blir föräldrar). Anna Wahlgrens är ju lite daterad kan man säga och i och med detta ligger världen öppen för Anna Voltaires samlade tips för småbarnsmammor (och såklart småbarnspappor, bonusföräldrar av olika slag osv osv osv). The wonderful book of childupbringing…är det ett eller tre ord?

Innan solen hann gå ned på sitt fantastiska sätt så hann jag med att grundmåla mitt egentillverkade kycklinghus dit de små snart ska flytta. De ska bo med de stora hönorna men vi är lite oroliga att de ska bli hackade på så jag byggde detta med lite spillvirke för att de ska kunna komma undan. Undrans om de kommer in genom hålet eller om maken måste såga upp det lite. de var så otroligt små när de kom och nu är de säkert tio gånger större, på bara fyra veckor!

Nu ska jag pussa maken, och alla ni som stöttar mig genom den svåra fas jag nu befinner mig i….TACK! Inget i världen är så fanastiskt som att ha…fem eller sex vänner att vända sig till i sin nöd, INGET. Och jag har ett elefantminne så om någon någon gång behöver amputera ett finger eller bli undersökt på obskyra ställen….TVEKA INTE att ringa eller skicka en bild;) Kärlek, på allvar till alla!!!!

Eller jag kanske har en böjelse som jag har lite svårt att erkänna…jag älskar fina saker, form och färg är löjligt viktigt för mig. Och jag satt igår och tittade på några av de finaste jag har. Just den här boken är väl inte så snygg på omslaget men första sidan….så snyggt! Jag har Kinfolk vid min säng…The KINFOLK table. Love it!

Föräldraskapets våndor

Jag plockar ett blad om dagen på väg till jobbet. Detta var ovanligt hjärtlikt.

Midsommar. Mörka mål drar in….midsommar avblåst. Vänner omdirigeras hem istället för till slottsparken. Kring klockan sex, behov av utbrytning. Promenad till idrottsplatsen för att låta barnen springa fritt.

En del av diskussionen igår rörde ett monumentalt bygge som ett företag här ute funderar på….jag tänker att vi kanske visst behöver ett badhus men en inomhussnöbana?????Nooo. Fast i den här lilla kommunen kan ALLT hända känns det som. Kanske det skulle vara bättre att de som arbetade i kommuners tjänst skulle vara utifrån? Så man slapp nepotism, vänskapskorruption osv i Göteborgsk stil.

Snart är uteplatsen kvar. Men det låter så mycket från vägen. Det utlovade bullerskyddet lyser med sin frånvaro, lampor lyser dygnet runt, AC stör när det väl är tyst från vägen och sen matos, restaurantgäster och……ja det är oändligt krångligt med grannar ibland (och Kommuntjänstemän).

Jag trivs ändå bäst ute, fast inte i regn kanske…men på tomten, med odlingsprojekt, hönsen och så. Barnens ljud (från ipads, två och högljudd lek) kryper in under skinnet på mig, gör mig nästan galen just nu och så regnar det så man inte enkelt kan gå UT.

Nu dagen efter funderar jag på följande: OM det skulle visa sig att mina smärtor skulle bero på skelettmetastaser (fullständigt osannolikt men ändå) och jag bara hade till jul kvar att leva hur skulle jag förvalta tiden?

  1. Innan provsvar skaffa livförsäkring så familjen har råd att bo kvar.
  2. Skriva varsitt brev till barnen om hur jag uppfattat dem, mina förhoppningar och ändlösa kärlek till dem och kanske några ord om hur de ska hantera sina eventuella framtida barn.
  3. Jag skulle se till att undvika behandling om den ej skulle göra mig frisk och istället försöka må så bra som möjligt och göra klart allt. Dvs knyta ihop alla lösa trådar.
  4. Ha alla barnen boende här sista tiden så jag hann få njuta av dem så mycket som möjligt och kanske få till en resa till ett varmt land.
  5. Lära maken allt jag kan….och se till att han lär sig gå upp på morgonen.

Så dyster kan man bli av att för åttonde året i rad vara den som får ta morgonpasset och samtidigt ha outhärdligt ont i ryggen men  veta att om inte jag gör det blir kycklingarna uppätna.

Makens sida sängen….hur orkar han? Jag försöker att inte gå på den sidan. Agnes Wold säger att smuts är BRA, det kan jag köpa men OREDA? Hur kan han inte tycka att detta är påfrestande att se???? Hur? Kanske för att han sover mer, för än så länge har han inte visat några livstecken och han har inte ens humor kring att han nu har cirka 2500 morgnar att går upp före mig ”intjänade”. Noll humor där min lustigkurre.

Varför tänker jag skelettmetastaser? För att jag är läkare och då per definition lite för överinformerad….hypokondrisk och rationellt inställd till döende, så är livet liksom. Tack och lov tror jag inte att varje finne eller pormask är malignt melanom iallafall, det vore outhärdligt…..

 

Jo, om någon som saknar ironi, är lättkränkt osv nu av en händelse googlat sig hit pga ledord som metastaser osv så kan jag förklara att jag inte hade för avsikt att kränka alla med dödlig cancer i slutskedet, jag vet att en del dör under vidriga omständigheter och visst ska man underkasta sig behandling och förlänga livet och så vidare. Detta är min HÖGST personliga fundering en dag när jag som vanligt är lite naggad i kanten, hade ändrade avföringsvanor och skrev rakt ut bara utan en tanke på att lättkränkta människor läser saker på nätet och tar dödsallvarligt på varje stavelse. Jag ber alltså om URSÄKT för mina tankar för jag ORKAR inte förklara mig vidare, jag ville bara dela med mig av morgonens toafundering so BACK OFF!

OK?;)

Mammamos

En supervacker vallmo!

Jag blev hemma med sjukt barn idag. Han hostade och var röd i halsen. Maken brukar vanligen vara den som får vabba och hålla på, vi har den dealen tills jag är klar med minutbildning. Sen kommer visserligen NÄSTA utbildning för mig men den spänner över fem år så lite vabb hit och dit är inte lika kinkigt. Under det kommande halvåret har vi fått strikta förhållningsregler ”för de som arbetar över sommarmånaderna godkänns endast 25 dagars FRÅNVARO”. Därför är det lite viktigt att inte bli sjuk, ta för mycket semester eller vabba. Men som sagt, idag var det tvunget att det skulle bli jag. Och helt ärligt var det ganska bra för att med korta intervall byta arbetskamrater, arbetsplats, rutiner, specialitet och sist men inte minst JOURNALSYSTEM. Det tär lite på krafterna. Jag sov som en död inatt.

E var hostig under dagen men absolut inte hängig så det har varit full fart här hemma. Jag har plockat, tvättat, städat, tagit ut sopor, hängt tvätt och förberett middag. Tanken är att jag ska iväg och titta på min näst näst äldsta dotter när hon svirar iväg på sin skolbal. En ”photoop” så att säga. Det var egentligen bara det, laga mat och arbeta som stod på mitt schema idag. och det (minus jobbet då) var jag inställd på. Vid tre påminde mig E om att jag lovat honom Pokemonkort. Han skulle få köpa för sina egna pengar så jag bestämde mig för att låta honom göra det. Vi packade in oss i bilen och i svängen vid dagis ser jag….HELA DAGISET, ALLA FÖRÄLDRAR och jag inser att MAKEN missat att det är sommarfest. Det var hans grej men säkert pga att jag vabbade så stängde hans hjärna ned. Jag rusade in precis när sista applåden tystnade. Jag fann min lilla sommarklädda unge sitta ensam på gräset och speja efter någon…..MIG! Mitt hjärta nästan stannade. Älskade unge, att bli bortglömd av inte en utan av TVÅ föräldrar! Jag hade ju ingen picknick med (med det hade verkligen inte alla andra heller) så jag bara tackade fröknarna och tig med henne på vår tur till leksaksaffären. E tog sina kort, Tylla valde….en klubba för två kronor. Den gav jag henne med varm hand. Tylla sjunger Idas sommarvisa

Vi handlade lite smått och gott ffa smågodis. dels för att jag skulle tröstäta lite och att de skulle få något som plåster på alla möjliga själsliga sår jag kan ha åsamkat dem med min glömska och förvirring. Jag ringde till fritids och sa till äldste sonen att han kunde cykla hem när han ville, jag var hemma.

Prusseluskan framförd av Tylla

När vi kom hem värkte min rygg så (jag vet, ska inte prata om det) att jag lade mig ner i sängen. Tylla sjöng sommarvisorna jag missat för mig och jag spelade in. Sen började hon och E bråka om ett GLAS VATTEN. Och jag kände hur jag liksom inte orkade mer. Jag orkade inte reda ut bråket, jag kunde bokstavligt talat inte GÅ för att hämta mer vatten till Tylla, jag tog upp datorn för att skriva ned allt elände istället i hopp om någon slags bot och förlåtelse. Då öppnas dörren och Inez gör entré, älskade älskade INEZ pralines! Hon kom som sänd av gud för plötsligt skiner tylla upp, hon sprang mot dörren och skrek:

-Goda nyheter! Vi har godis till dig! (Så underbart med barn ändå!)

Puss och kramkalas utbröt genast där. Men till mig kom E gråtandes och gömde sig under täcket.

-Vad är det älskling? Frågade jag.

-Jag vågar inte säga du kommer bli så arg….(När han säger så blir jag riktigt orolig för då kan det på allvar brinna i bilen eller något).

-Men jag lovar jag blir inte arg, vad har du gjort, är glaset sönder, har du slagit någon, VAD?

-Jag vågar inte säga (stigande oro hos mamman).

-Har du tagit mina smycken? säger Inez då. (Jag ser frågande på henne och får fram att Alva nämnt för Inez att E rotat bland hennes smycken för flera veckor sedan, något jag inte känt till).

-Men gud,! utbrister jag. Vad som helst kan ha hänt! Har du kastat dem? Spolat ned dem…? Vad?

-Jag våååågar inte säga! (E som kurar vid min sida under täcker och störttjurar)

Vi frågade lite mer ledande frågor och lovade dyrt och heligt att inte bli arga medan vi klappade honom. Men han vågade INTE säga. Då slog det mig…han hade gett bort dem. Till en tjej han är kär i.

-Har du gett bort dem till någon på skolan?

-Hulk, snyft, snyft, flämt…JA! Till Nicole, hon är nio. Jag fick en puss…

Jag har två söner som väldigt gärna ger bort smycken till flickor de är kära i. Jag har försökt att säga att min vigselring, mina armband och allt i mitt smyckesskrin INTE är rätt saker att ge bort. de får gärna köpa saker i affären och ge men INTE ta mina ädla stenar och metaller. detta har då gjort att d sökt sig till andras gömmor.

Men nu är saken utredd, det var inte guld denna gång och jag har lovat att ersätta Inez för örhängena. Så ungefär var det idag, mest action mellan tre och fyra kan man säga. Jag är nu HELT urlakad och måste samla kraft för att orka klä mig anständigt nog för att kunna visas bland folk och fota min 16-åring i Barkarby och sedan åka raka vägen hem igen….men vad gör man inte för sina barn….man gör det man minns. Och nästa år ska jag ta SEMESTER från första skolavslutningen fram till midsommar och vid skolstart, lucia, jul och året därpå påsk för jag hinner liksom inte med alla drop in frukostar, mysmiddagar, avslutningar och luciatåg annars….

Men mitt självförtroende som mor är nu på lägsta möjliga nivå, och det gör INTE saken bättre när folk påpekar att jag inte har någon koll på dagar och datum. Det borde alla jag känner veta nu!!!

 

 

Tack gode gud för min 18-åring idag!

Sista handen

Det är inte helt hundra klart exakt vad som ska stå men ni har fått vänta så länge på m stora hysh hyshprojekt var så goda, en teaser! Om min bok

Imorse bjöd Edgar Maken på frukost i sängen. Bananmacka med ketchup. Den låg fortfarande kvar när jag kom hem. Vabba är ingen lek.

Det ska bli så skönt att få stöda upp allt och lägga undan alla verktyg!

Skrubbad överallt!

i övrigt njuter jag av ytterligare en kort vecka. Vi bygger och bygger på vår altan. Killarna cyklar och cyklar. Tylla leker med grannflickan. All is good!

Och för er som inte hängt med i bloggen tidigare, jag måste tipsa er om ett av mina senare inlägg som jag tyckte var riktigt roligt….Bruna ägg

Kortversionen av min perfekta helg

Krossad. Jag tog upp med vår trevlige granne ämnet busskur av glas och värdet av att snart återgå till plåtversionen. För att undvika skattslösande. Han berättade då om en busskur på ön bortom vår, lite längre ut liksom. Där fanns det en i betong….. -Utmärkt, sa jag. -Den sprängdes, sa han. Häpp!

-Mamma!? (Tylla)

-Jag är törstig! (Edgar)

-Mamma?? (Tylla)

-Jag är Törstig!!! (Edgar)

-Jag är Törstig!!! (Samma barn som ovan)

-Jag är TÖRSTIG! (ja, samma igen)

-Jag är på toa! (jag som avhållit mig från att min vana trogen, svara vid första pipet och istället tänkte: Jag är på TOA, jag kan få vara det, de kan vänta).

-Hallååååå!?! Jag är TÖRSTIG! (E)

-Mamma????

-Mamma är inte här säger maken plötsligt och jag trillade nästan av toan.

-Mamma jag är törstig (säger Edgar som liksom inte bryr sig om informationen han just fått)

Knack, knack, knack.

-Hon är här inne, säger Tylla som tydligen lyssnar ändå.

Nu tänker jag: Fan man har knappt varit borta i 30 sekunder innan det uppstår total förvirring och kaos.

Maken rycker nu i handtaget, som för att kolla att han hade rätt. Och det hade han. JAG ÄR PÅ TOA!

När jag var färdig med det som skulle göras och rätt nöjd med att bara ropat två gånger och inte avbrutit mig. Korven kom ut, pulsen han gå ned och märkvärdigt nog löste sig alla problem. Edgar hittade köket, glasen och vattnet. Löste sitt problem själv alltså och Tylla kom på andra tankar (läs: hittade glass i frysen) och maken talade lugnt och sansat med barnen.

Maken skalar potatis till sig och barnen…..

Jag svär att jag kommer INTE sakna allt med småbarnstiden men helt klart skulle jag vilja ha mer av de goda stunderna och idag när jag skriver detta ägnade jag tre timmar av min och barnens vakna tid på en buss/till fots på väg till arbetet. Så kan jag inte ha det länge till.

Man vill liksom inte veta hur mycket papper hon fått i sig och vad det var för färgämne i själva glassen eller på förpackningen.

Hon fick en Frostklänning från NY. Den har inte lämnat hennes kropp. Den är orange framtill och brun nedtill. Hon klättrar i jordhögar, slabbar med glass och håller på men som vi alla vet, skitiga barn är lyckliga barn.

Jag pratade med en bekant (hemligt vem) som arbetar på FRA. Det framkom att det var total radiotystnad där (alltså DE lyssnar ju ordentligt på OSS, men på själva arbetsplatsen är det EXTREMT tyst och stilla, inga mobiler eller annat som kan användas i spionagesyfte får införas) och jag förstod på den här personen att det var….tomt. Ingen Fb, inget Instagram, inga pling hit och dit och samtal från folk man känner, NADA. Det kändes tomt var beskrivningen och jag tänkte genast…DÄR vill jag arbeta. I radiotystnad, utan kontakt med utanförvärlden. Tänk så effektiv man kan vara!!! Man går dit, gör sin grej och går hem när man är klar. Men det var inte helt uppenbart att avsaknad av mobiltelefoner var tidsbesparande. För man kan inte NÅ medarbetarna helt enkelt. Man måste GÅ till dem, ha möten och i värsta fall tillkalla en vaktmästare som letar upp vederbörande. Som en blandning av 70-talet och psykvården liksom. Och jag blev ännu mer säker på att DÄR vill jag arbeta.

Jag som försöker undkomma störljud på buss med för mycket kläder….

Man kunde bli uttråkad fick jag höra….inget att sysselsätta sig med….på jobbet???? VA? Men OM man gjort allt man ska och ska bara fylla ut tiden kanske man kan få gå hem? ELLER, man kan läsa en bok, skissa på en bok, fila sina naglar eller gå på toa?

Jag ser inga som helst besvär i att vara ostörd. Jag vill gärna ha mer av det och få betalt medans jag är det.

Här ett exempel på hur jag kan fördriva tid. Rita på hönshus….

Mina älsklingar just nu. Så fina!

Nu ska jag inte gnälla, jag ville bara ge en bild av hur olika man kan tänka om saker. Tid, tystnad, kvalitetstid osv…..För jag tänker att när jag åker med bussen så kan jag GÖRA saker men nej. Då stör pratiga kvinnor mig med sina höga röster och skratt. Idag någon som gapflabbade och ojade sig omvartannat ihop med en sjuk kompis som hon utlovade var inne på sista dygnet av feber, hon kunde sådant osv osv osv. Jag ville INTE höra. Jag vill slappna av, inte tvingas till öronproppar pga idiotsnack jag inte vill engagera mig i. Jag satte i hörlurarna (motvilligt) och lyssnade klart på Spanarna, hennes flabb störde ändå fast jag hade rött ljus på volymen. Hon steg av någonstans i Solna. Då dyker istället upp en ung man framför mig som småviskar…om saker som låter spännande och plötslig blir jag irriterad på att han pratar så lågt. Jag tar också av jackluvan för det började bli för varmt där inne och försökte verkligen lyssna och fatta vad allt rörde sig om. Men då steg en tonåring på som började snacka för högt med en kompis så jag gav upp och smsade med en kompis om dagens händelser tills batteriet tog slut.

Här sitter jag och försöker se avspänd och harmonisk ut…..

Direkt efter ett kalas på lördagen, innan parkouren fick Frank en godispåse. Han gav Tylla sin klubba, tuggummit tog han själv. Men man ska inte SLÄNGA saker…..och jag hade ingen lust att hålla i allt i en timme. På vägen hem somnade de båda i bilen och jag hoppades på några minuters lugn i hemmet när jag kom dit (innan nattjouren) men då hade E varit kreativ i sängen med akrylfärger som ni kanske sett…..

Och jag ska INTE redogöra för den konversationen för det är jag för pryd för men kanske kanske det kommer senare. Men det som utspelade sig idag gav mig mod att erkänna att jag faktiskt bajsar då och då, något som jag tvekade länge inför att skriva….Jag trodde ett tag att Kungen och Abborna inte gick på toa alls. (Detta var mycket länge sedan).

Jag brukar använda handskar av sjukhustyp när jag grejar i jorden. De hade hon på sig större delen av dagen, såååå bra passform. Bästa passformen (somTrum skulle sagt).

När söndagen var över kände jag för att göra som Patsy……

 

Det blev rätt bra till slut. Vi kanske klarar detta innan månaden är slut, eller jag….

Vy från insidan. Det ger som Ylva så riktigt påpekade ett ORDNAT intryck, och det är DET alla barn i världen önskar sig! Och fred på jorden!

Ps. Något måste göras åt Trump. Jag hörde nämligen på radion att man i ett pressat inrikespolitiskt läge (sagt upp FBI-chef som utreder en och sen hotas) kan försöka göra en avledande utrikespolitisk manöver (typ bomba Nordkorea) och då sitter vi alla i skiten skulle jag tro. Och nu har väl JAG fått FRAs ögon på mig ändå….och det är helt OK för om ni ”hör” mig, jag bor nära, jag kan många saker meeeeeeen kanske hålla käft inte är min starkaste sida……kanske jag kan sortera papper i arkiven?!? Ds.

 

Bruna ägg

Här vaknar jag och läser om en annan mammas vedermödor, föga anar jag att min morgon kommer bli lite som skärselden….

Ni kanske undrar över titeln? Jo, den är vald för att mesta möjliga mängd människor ska läsa detta. Jag googlade mest sökta ord i Sverige och då var listan bara klar för 2016…där var Pokemon Go överst men det är för dumt tycker jag och rätt högt upp fanns frågan om varför ägg är bruna eller vita och med tanke på att jag har höns tyckte jag att det inte avvek för mkt. Så ni som undrar över detta ska få veta, NU! Bruna ägg är det för att inte synas så bra i naturen. Vita ägg är vita för att någon snille kom på att det var fint och så avlade man fram vita ägg. Mina höns värper chokladbruna, nougaterna och pastelligt gröna. För att de inte ska synas i naturen och bli uppätna av rovdjur. Naturen är smart, människan INTE. Och för er som inte ätit ägg utomlands så mycket (eller iallafall inte sett ägg utan skal) kan jag meddela att vi är ganska ensamma (tror jag, har bara en ref. här som är min svägerska från England) i världen om vita ägg. Hon hade aldrig sett det tidigare…bara bruna tydlingen kring Nottingham iallafall (eidensgrad här lååååg).

Nu till mitt egentliga inlägg. Det började så smått inatt kan man säga när, jag pga allt som hänt under helgen ej kunde somna och full av stress satt uppe sent för att färdigställa en korrekt och underhållande redogörelse över Trulles helg ihop med oss, bröt samman lite då vår skrivare är kass. Jag skrev av mig den värsta stressen och somnade kring halv tre i skenet av Indiana Jones på datorn.

Morgonen började så här: Jag läste skumögt Hejhejvardags blogginlägg och tänkte, fan livet med barn är ingen lek alltså och påmindes om mitt eget inlägg Fobiträning i familjesituation. Då visste jag inte att jag bara en timme senare skulle sitta och gråta på dagis (orkar inte vara PK och skriva förskolan, jag O R K A R inte. Men jag orkade skriva det….?).

Trulleväskan packad men som sagt, själva Trulle låg ju med Tylla….nu skulle jag bara hämta Trulle. V A R  Ä R  H A N?????

Jag sprang fram och tillbaka mellan hennes och vårt sovrum (under denna tid försöker jag klä på och utfodra tre små liv) var kan ungen ha tappat trollet? Ingenstans tydligen. Universum har uppslukat det skitiga lilla gossedjuret.

-Mamma, får vi cykla? (Frank som fick ett nytt cykellås igår)

-Ja, visst, bara jag hittar trollet.

-Var är Trulle gumman? Kan du visa mamma????

-Ha ”boy”! (Tylla som skiter i trollet och vill ha en nappflaska)

-Du ska få det men det är viktigt att vi hittar Trulle…..(säger jag under det att jag noterar att rosa flaskan läcker och häller över i blå och hoppas att hon inget märker).

-Jag vill ha MIN flaska. (Säger hon såklart men jag väljer att ignorera detta och bara se superstressad ut)

Tylla tog flaskan.

-Älskling, jag orkar inte mer, jag blir galen. Vet du var Trulle är? (Säger jag och nästan gråter till maken)

-Men, vaffan, du kan väl inte gråta för ett borttappat troll?!? (Maken helt oförstående inför att ALLT står på spel här, A L L T)

-Jo, jag blir galen, jag orkar inte mer. Kan det vara EDGAR som tagit Trulle???? (Såklart, han tar ju allt som är löst. Men han är oskyldig hävdar han.

-Mamma!!!! Jag vill cykla nu! Säger Frank och går ut och börjar hoppa på spången han far byggt i väntan på trallvirke….det lät jättemycket ock väckte sannolikt alla grannar.

Då börjar det SNÖA!

-Nej, det blir ingen cykling, det är asfalt, trollet är försvunnet och jag blir galen (säger jag som håller båda händerna mot huvudet och tror att jag håller på att bli galen).

Mina barn ogillar kläder.

-Här är Trulle! Deklarerar maken stolt och berättar att han letat i docksängen.

Tydligen har Tylla innan hon kommit in till mig inatt vid halv två bäddat ned trollet och kanske konturen där, mycket prydligt. Och sedan glömt allt av detta.

Nu står vi alltså alla redo i hallen. Tre med cykelhjälm och jag anser att jag klarat detta bra (dvs ej blivit galen och eller gråtit så att huvudvärken eskalerat).

-Nu går vi! Säger jag och öppnar dörren. Alla följer med, Jag spänner fast T och E i bilen och då säger Frank:

-Va? Ska jag inte få cykla? (I snöblåsten).

-Men älskling jag sa ju det, det snöar och nu är det för sent pga letande efter troll…..kom nu snälla.

-NÄÄÄÄÄÄÄJ! (och går med bestämda steg mot huset och smäller igen dörren.

Jag går efter, försöker att inte bli galen dvs andas och tänker positivt…som att….det är trevligt att ha barn…det är trevligt att ha barn…det finns de som inte får några barn…..jag ska vara tacksam, tacksam, TACKSAM och alla har tio tår och tio fingrar, jag SKA INTE GRÅTA för då får jag värre huvudvärk…..typ.

I huset står en skitsur 7-åring med ett splitternyt lås i handen. – J A G  V I L L  C Y K L A !

-OK, men säg inte ETT ord om detta till de andra, kom nu. (jag mkt sammanbiten)

-Är ni inne igen? Ropar maken från toan….där han bajsar i lugn och ro (antar jag).

-Hej då! (jag som med emfas betonar att jag GÅR nu).

Innan jag han lyfta in cykeln i bagageluckan och spänna fast F hann maken iväg med bilen och han såg såååå glad och pigg ut. Han sa vid kaffet att han var sååå trött, och näääär ska detta sluta? Jag sa:

-Inatt delar vi upp oss, jag orkar inte mer.

-Men vi gjorde ju det inatt!?! Säger maken på allvar.

-Alltså, att DU går och lägger dig ensam i en av barnens sängar medan jag sover med barnen är INTE att dela upp sig, det är tvärt om och VÄRRE, OK??????

-Öh…..ja…ok. Men…ja det blir bra.

Saker man upptäcker när man går på trolljakt.. detta är makens sängbord men jag tror inte han ordnat med geléråttan faktiskt.

 

Vi åkte till skolan, ingen knotade, eller jo Tylla ville sparkcykla….det sa hon trettio gånger på fem minuter. Jag lyfte ut cykeln och pussade de båda pojkarna (båda iförda hjälm) och så fick de faktiskt gå själva. Ingen invände.

Mot dagis.

-Jag vill cykla!

-Jag vill också cykla, jag vill vara med dig mamma, jag vill att du är med mig på dagis. Jag vill cykla, mamma, kan jag få cykla?

I farstun till dagis upptäcker jag att det otäcka lilla trollet saknar sina byxor!?!!!!

Vaffan!?

-Du stannar HÄR! Sa jag skarpt till Tylla som blev så förbluffad att hon blev tyst och så sprang jag tillbaka i snöblåsten till bilen för att leta efter byxorna. På vägen såg jag en damväska stå öppen och ensam på gården….stackars den mamman hann jag tänka, men kanske det är en lekväska som SKA stå där….eller????

Min sorgliga bil, byxlös men rik på annat innehåll.

Inga byxor återfanns i bilen. Då ringde på allvar mobilen. Det var dotter nr 2 (som snart är myndig och ska få RÖSTA I RIKSDAGS-(och alla andra val) valet) och undrar när jag ska komma hem…hon har sina grejer i bilen…..

Jag sprang tillbaka till förskolan, gick till fel avdelning och slutligen avlämnade jag barnet, Trulleväskan med fula A4 med suddiga bilder och satt med en tår i varje ögonvinkel och redogjorde för allt detta.

Jag är en usel mamma, jag kan inte hålla koll på ett par trollbyxor. Jag har inte koll på något men jag VET varför!

För en endaste människa kan inte förutse allt oväntat som en hel drös med barn kan ta sig för, man behöver kontakter på SÄPO för att klara det. Man behöver spårningsutrustning, kameraövervakning och sannolikt en kurs i mentalavslappning samt en vattentank att sova i.

18-åringen hämtade sin väska i bilen, gjorde sig redo att gå och ropade: -Hej då!

-Kan man få en puss?

-Nä hinner inte, ses ikväll! Och BAM dörren smälldes igen så alla glasen i hela köket skramlade. Jo, jag fick ett sms igår att hon nog är vegetarian nu…bara så jag vet….

Jag kan nu ha skrivit mitt mest desperata inlägg någonsin, jag har varit ledig i nästan tre veckor och jag längtar till imorgon när jag ska få börja arbeta klockan 8.

Ajö!

Så här kommer det se ut ett tag framöver här hemma.

 

 

Jag slutar curla NU

En ny dag gryr (detta är ju en solnedgång men det kunde vara en gryning om huset var vänt åt andra hållet….

Ring, ring, RIIIING!

-Anna!?!

-Öh, det är jag, du eh…jag har liksom bara 10% kvar och jag hittar inte…kan du skjutsa mig?

-Meeen, pratade du inte med M…han skulle ju åka ungefär samtidigt, eller ring C….jag är på väg åt andra hållet nu med de små.

-Men ÅÅÅÅÅÅÅHHHHH! Vaffan….!

-Du, om du hade sagt detta första gången vi talades vi för tre timmar sedan hade vi kunnat samordna oss OCH om du vet att du ska ut och åka mot okänd ort….LADDA BATTERIET!

-Du förstör mitt liv!

K L I C K !

Där slutade jag curla. Jag har inte börjat än (fem timmar senare) för jag är fullständigt färdig med att kämpa mot strömmen. Att curla är inte bara att jämna ut och släta till maken för sina barn, det handlar en hel del om att släcka bränder och förhindra olyckor också.

Detta mönster prydde ett bokomslag på loppisen, det var så otroligt fint tyckte jag. Jag borde köpt den bara pga omslaget men det fanns inget pris och det är en DYR loppis så jag kände mig svag redan innan. Finns den kvar nästa vecka frågar jag iallafall. Antingen får Babs den eller min farbror som trumpetar!

Jag gillar inte: För korta kjolar (på någon) på Instagram/i skolan/på stan, för tunna kläder generellt, att i panik behöva swisha pengar när man står på akuten, att man ringer i uppenbart syfte att bara verka upptagen och inte har ett budskap men förväntar sig min odelade uppmärksamhet när jag arbetar (alltså, om du ska ringa använd SBAR. Uppge Situation, Bakgrund, Aktuellt och Rekommenderad handläggning), att lägga barn som uppenbart inte vill lägga sig, att säga till 30ggr/dag att barn ska 1) inte rusa i full fart mot en dörr som öppnas utåt (för barn på insidan kan helt plötsligt jasta upp dörren och ja, ni fattar, tandakuten eller en CT-skalle), att kasta in alla små barn i bilen för att åka 500meter och hämta upp en snart myndig person som varken vill gå i hagelsnöregnstorm eller sätta på sig vettiga kläder och NEJ jag plockar inte upp vuxna mäns smutsiga kläder eller värmer mat i god tid innan densamme får världens största kurr i magen. Alla som bor eller har bott med mig VET allt detta, ingen har lärt sig något av detta (jo 20-åringen har lärt sig allt detta och gör nu allt mer rätt än jag men 17 år till orkar jag liksom inte).

Andra saker jag inte längre gillar är att bli störd när jag behöver sova. Inatt ska jag INTE låta någon störa mig så att jag inte kan komma ur sängen utan lyftkran imorgon. Jag ska heller inte säga till alla att jag inte vill höra på deras bråk, jag ska bara gå ut.För de som gillar att bråka kanske ska få göra det? En timme om dagen har jag tänkt promenera. Inget jag gör verkar ju påverka något alls…totalt bortslösad energi.

En annan sak som jag plötsligt blivit varse (två gånger från samma källa och en gång på omväg) är att man inte behöver servera/planera lagad MAT varje kväll!!!! När jag hörde det av samme men  jag bjöd, med tillhörande barn, på hemmagjorda kåldolmar nästan stannade mitt hjärta.

-VA???? Lagar ni inte mat varje kväll???? VAAAAAA?

Del i förvåningen var nog att jag anser att just denna familj gör ALLT RÄTT, Jag tror inte ens de bråkar! Men de äter typ fil och macka på kvällen…..WTF? Hur kan det vara möjligt att jag får höra detta först nu i mitt liv? Det känns som om jag vill ha 20 år tillbaka någonstans.

Den här åkte jag ut för att köpa igår. Men det var för skruttig och rank. Anfrätt var ordet och kostande 100kr!!! Överpris enligt min mening. det blev en grep istället.

MAMMA!!!!!!!!!! Man måste inte laga mat vareviga dag, göra storkok, frysa in och laga förbannad hälsosam satans husmanskost. JAG GÖR FÖR FAN PRESSGURKA TILL KÖTTBULLARNA!!!!

I torsdags fick jag höra samma av en bekant till denne man…jag tappade nästan hakan igen, det var så oerhört första gången att jag inte inkorporerade kunskapen i hjärnbarken. Och så fick jag höra det idag IGEN! Att i Småland av alla ställen där är det OK att servera fil och macka! Sug på DEN maken, FIL och MACKA!

Så, nu är jag fri. Jag behöver bara beställa matleverans, jag behöver inte ens en ”matkasse” jag behöver bara fil, smör och bröd. På fredagar blir det OST på mackan, lördag varm macka. Ägg finns i hönshuset, varsågoda att gå ut och hämta om ni känner skörbjuggen komma krypande!

Mitt liv börjar nu. Smal kommer jag bli också för jag äter inte fil eller yoghurt,   det blir mjölk och macka.

Den som önskar annat kan laga/handla själv. Och se där, efter att ha tagit huvudansvar för matlagningen sedan 1994 checkar jag nu ut.

Enough is enough så att säga!

 

Förväntningar är allt

Här lilla Tyllas söta fötter på min sida sängen. Hon sov tre minuter efter att jag lämnat hennes sida….Strumpbyxa på för säkerhetsskull!

Maken var så trött efter arbetet i fredags, han lade sig för att sova en stund…vid 18….och visst. Han hade varit fysisk hela dagen, inte bara nött kontorsstol. Då får man hälsosam trötthet i kroppen, det skulle alla sömnstörda testa.

Jag somnade först när jag lade Edgar ungefär vid åtta och sen ordentligt när jag lade Tylla 21-ish.

När E somnat satt han med F och T och tittade på något. (I det läget hade jag passat på att att lägga exempelvis Tylla som var så trött att hon hängde över mig redan vid åtta….). Jag blev lite besviken när jag såg att han nu kvicknat till men bestämt sig för att låta mig lägga två barn på raken. (Lite är en underskattning kan jag erkänna).

Jag tog med mig Tylla till hennes säng och somnade snabbt och i en onaturlig ställning som straffade sig 00.20 då jag vaknade upp igen. Jag klädde av mig och gjorde mig iordning för att SOVA och fann då maken ihop med Frank i min säng. (Det rimliga tycker jag hade varit att han lagt pojken i den säng som inhandlats för det ändamålet så att jag skulle få en rimlig chans att sova på något ställe). Så hade jag gjort….

Lagom till att jag lade mig för tredje gången vaknade Edgar, han brukar göra det ungefär tre gånger/natt numera. (Under det att jag skrivit detta har jag nu vid säkert fem tillfällen fått intervenera i bråk av olika slag mellan de vakna små, maken snarkar vidare). Jag väckte då maken som tog sitt täcke, kudde och gick in till E. Men först gick han på toa och lät E stå ensam och gråta i mörkret i sitt rum….han stängde INGEN dörr för att skydda mig och övriga från oljudet och gjorde sitt.

Jag har inte hjärta att låta ett ledset och uppenbart vettskrämt barn stå ensam i mörkret även om jag är jävligt kissnödig. Jag gick in till E och lugnade honom tills dess att maken var klar med sitt. Jag stängde BÅDA dörrarna till sovrummen och insåg att jag nu skulle dela säng med Frank som snott in sig i MITT täcke….Och visst jag delar gärna men hela poängen är att jag ju någon gång ska få sova…vi har pratat om detta miljoner gånger. Och ändå. När mörkret faller blir han en grottmänniska. På ALLVAR!

 

Detta finner jag på makens sida sängen…det är inte hanns, det vet jag men det är ändå rätt intressant att detta är det mina pojkar helst samlar på och sysslar med. Täljer spjut med vassa stenar….. Maken tittar helst på Bear Grylls eller Mythbusters som spränger grejer osv…..

Den här hittade jag på köksbänken nu på morgonen, den låg där inte igår kväll….vad händer här hemma?

Jag låg tidigt på morgonen nu och försökte förstå allt detta. Varför de män jag bott ihop med (två typ) inte kan vara trevliga på nätterna vare sig mot mig eller barn. Jag undrar om modersinstinkten i mig är problemet? Eller vad är det egentligen frågan om, är barn bara helt enkelt galna?

Kreativiteten flödar här hemma, mestadels på golvet. Och väggar förstås…..

En tes är att män (och nu är vi tillbaka på grottstadiet) är ämnade att döda fiender, endast. Och då ska de vara otrevliga när de väcks abrupt på natten, gärna med ett hotfullt parasympatiskt stånd…….Och tala gutturalt. Detta fungerar dåligt på barn som redan var rädda.

Mammor ska vara milda och trygga samt ha vett att låta den aggressive hanen sova lugnt på natten och vaknar därför innan…..och har inte den hotfulla rösten samt väljer att säga: Men lilla älskling är du rädd, kom och ligg här! Istället för att framstöta: Vad fan är det nu då? och passera förbi barnet som gråter……för att uträtta sina behov…..

Vad beträffar barnens sätt att ideligen störa sina föräldrar och syskon på natten….där har jag ingen rimlig grottlik förklaring. Jag tror tvärt om att det är fel att låte dem sova annat än på sin arm…..för det verkar ju vara där de trivs och sover bäst. Men så ska det ju inte vara nu…..

Min plan är att ha fler sängar i vårt sovrum. Det ska ske idag. och det ska finnas ett täcke till varje person också, i varje rum. Och jag ska inte väcka den björn som sover, jag ska gå och lägga mig vid 18 och sen inte bry mig ett skit om något. Inget ska komma mellan mig och min sömn, INGET!

Ibland tänker jag att jag borde läsa utvecklingspsykologi. Jag vill verkligen förstå detta med barn och deras helt obegripliga önskan att störa på nätterna, det ÄR inte en överlevnadsfördel…för mamman.

Jo, jag låg lääääänge och tänkte på detta innan jag vågade röra en fena (Tylla hade krupit in till mig också under natten). ilarna satt lugnt och snällt och spelade något spel på undervåningen. Maken sov ensam i en av barnens sängar. Så fort jag tassade ur sovrummet började killarna bråka, de krävde frukost av olika slag, jag försökte avvärja bråk enligt ovan och servera dem det de önskade i hopp om att iallafall T skulle sova lite…eller att maken skulle masa sig upp, klockan var ju iallafall över 8….

Tylla vaknade såklart och cirkusen var igång. Maken sover fortfarande. Han blev verkligen HEEEEEELT utmattad igår på jobbet, så trött, it´s tremendous! Jag är ju bara hemma…..och skriver en satans bok om att vara utmattad….

Jag vet, allt är mitt fel, jag har satt mig själv i denna skuta. Men idag blir det kanske ändring? Jag ska säga NEJ till allt. Eller för resten…maken ska ju GRÄVA. Ett hål om dagen är hans mål, så att vi får en altan till sommaren. Ett hål om dagen….mmm det skulle jag gärna ägna mig åt.

 

Och till er som tycker att jag borde ha med mer genomtänk här, tänk om, jag talar grottstadie här, det finns INGET utrymme för att bredda perspektiven alls! Inga kommentarer på det tack! TACK!

 

Dagen summeras

Så här såg min diskbänk ut innan jag drog ned gardinen. Men det kändes för en gångs skull OK för jag visste att IDAG kan jag i lugn och ro vara den hemma fru som jag längst innerst är.

 

Jag grunnar ju alltid på meningen med livet, eller typ LIVET, någon vidare mening med det finns ju ej. Och nu när jag har varit kompledig i två dagar inser jag att jag vill vara hemma, jämt! Livet blir så som det är menat då. Man har tid för den där extra guldkanten, ett extra leende, läxan som kom bort och man kan laga TRE OLIKA RÄTTER!!! Just det sista där var väl kanske inte det bästa med gårdagen men det GICK!

Jag skriver ju klart boken, det tar sin lilla tid, man måste tänka, refusera, ta bort en himla massa utropstecken som av oklar anledning infogats i för stor stil….osv. Men jag råder över min tid. Det gillar jag.

Jag blir mer miljösmart när jag är hemma. Jag går med barnen till och från skolan. Det är som en cirkus varje gång. Och har man tiden kan man älska det!

De fyra minsta. Alva har just kommit in på en gymnasieskola med inriktning ester….jag tror det kommer bli bra. Hon har starquality den ungen, det har hon av MIG!;) Blygsamhet…nä, det har vi inte så mycket av här hemma. Kolla min Instagram från igår eller tidigare när mina tjejer dansar. Det är svårt att inte kissa på sig av skratt faktiskt. Expressivt är ett bra ord.

Att ha barn med alternativa matideologier kan vara kämpigt. Särskilt om man som jag vill vara hälsosam, miljövän, giftfri och laga GOD mat. Jag köpte tidningen Kloka hem (tror jag den heter) och där fanns fantastiska bilder på veggoburgare…jag testade en igår. Tydligen är jag ljusår bättre än min exmake på just bönburgare. Han verkar inte ha fattat att de ska KYLAS innan de steks, hur svårt kan det vara??? Ett noll till mig där, och ja, jag håller reda på poängställningen, alltid.

Dottern handlade på vägen från skolan och fick order (ja) om att plocka upp…. och visst, alla kylvaror hamnade i kylen men varför klä in min arbetsplats med mat? Varför?

 

Här har vi då rostade valnötter som hackats. Svarta bönor som runnit av, hackad färsk koriander, panko, salt och snart ska detta stoppas ihop, blandas med löksörja, formas till biffar, plastas in och KYLAS!!! Very important!!! Very!

 

Karamelliserad lök med BBQ-sås…..inte gjort i en handvändning.

 

Svarta bonburgare….Det man kan säga om vegetarisk mat är väl ffa att det tar längre TID, och det har jag ju mer av just nu. Kyla biffar minst en timme efter att man tillverkat dem av bönor, koriander, kokt ris, syltad lök och gud vet allt. Det är inte snabbmat precis.

 

I helgen var vi på påskmiddag hos ”svärisarna” Då åt barnen pizza så det sprakade om det. Jag gjorde liknande igår. Så enkelt och gott. Alla mätta. Till och med ena veggisen klippte ut en köttfri del, men är man verkligen helt veggo då? Kan man äta mat som ”besudlats” med KÖTT???

För er med barn som kinkar med maten och vill laga något gott och snabbt, Tortillabröd, ketchup, soltorkade tomater, tunn fin salami, riven ost och mozzarella om ni har. 180 grader och tjoff!v Klart på några minuter!

 

Färdig!

Det fick godkänt! Enda invändningen var att maten var….platt…..?!?

I begravningssyfte grävde maken ett hål. Det var tungt, för mycket sten. Vad gör man då? Man lämnar allt och gräver ett hål på ett annat ställe…..

Jag fotade detta och skickade före och efter bilder. Maken skrattade. En stund. Jag frågade senare om han saknade något…..?

Jag tog faktiskt en paus igår också. Exakt så lång så att man kan äta en päronsplitt.

En stackars ensam höna i hönshuset. De mår inte bra av det. Därför åkte vi på en kvällsutflykt. Till Trosa. Jag bara älskar landet….bara där kan man se skyltar som dessa… En hel massa kronhjortar (tror jag det var) såg vi också.

Va? Landet alltså.

Det knakade betänkligt när vi åkte över. Maken är lite skrajsen alltså…jag märkte inget, jag njöt.

Dessa två kom hem till oss igår, det är Sixten Jr och Greta the Piglet. New chicks on the block…..

Pappa tupp är en stolt kille, snygg också. Önskar vi kunde ha en tupp!

Resten av gänget.

Och några till….

Här är välkomstkomittén! Maken har nu förstärkt utegården och om jag känner honom rätt lär det bli minerat runt tomtgränsen. Han är en sann djurvän (alltså inte rovdjursvän).

 

Jag var så trött igår efter att ha arbetat (ja, det är ett arbete att skriva böcker) och att vara hemmafru (också ett arbete) så jag orkade inte skriva allt detta igår, jag slocknade som ett ljus med Svtplay på magen (datorn) och vaknade upp med tre barn och man i sängen. Helt otroligt att sängar görs så små! Jag skulle vilja ha en 2x4m säng med räcke i taket så man kan klamra sig ur högen av familj som ligger på en.

Idag hade jag velat skriva om skolkommissionen, för den är så korkad att jag nästan blir galen, jag kanske skriver om det ikväll. Nu ska jag ARBETA. Eller jag har redan börjat, jag har satt igång två tvättmaskiner och diskdito. Tjing!