Valborg 2018

Lätt överväldigande lokal att föreläsa i kan jag säga. Ingemar Bergmans far var tydligen präst här en gång i tiden. Och nu vet jag vad en sakristia är också!

Jag kan ärligt säga att jag haft NOLL plan att fira denna helveteshögtid. OM man ska fira denna dag ska man göra det inomhus men en brasa i öppna spisen. Maken till taskigt väder jag upplevt vid diverse brasor är svår att finna. Överträffas endast av gröna julaftnar och regniga midsomrar. Jag hatar att vädret är ur led och tills det ordnar till sig (mitt förslag sedan länge är att förlägga julafton i slutet av januari och sen följa det spåret för att få högtidsanpassat väder.

 

Jag svårt inte, jag hädade inte och lät bli att ta mitt evolutionära exempel på varför amygdala är bra att ha… Jag höll mig inte alls till manuset som jag jobbat med…jag kände mig mest hämmad av det.

Samma sekund som jag satte foten på kyrkoområdet började klockorna klämta, det gav viss stress kan jag erkänna. Fin är den iallafall och glad att jag klarade av detta, jag som verkligen HATAR att föreläsa, min debut alltså i en kyrka, vem hade kunnat tro det???

En kardinal, en biskop emerita, en psykiater/professor, en fd riksdagsledamot/läkare och sist ut lilla jag! Ja jag egoboostar mig själv.

Alltså vilken maffig byggnad.

Jag gillar de här ljushållarna, skulle gärna ha en hemma faktiskt. Ikonen är också fin!

Det är studenttider också, här från i tisdags när det var studentmiddag i stan. Ett orosmoln är att dagens studenter inte kan sjunga LAMBO. De står heller inte på stolarna när de sjunger, de vänder inga glas på sina mössor och den kom citypolisen in och presenterade sig……jag kände ett starkt behov av att revoltera då…och då är jag ändå väldigt förtjust i poliser…..Var finns all ungdomlig busighet??? VAR?

Här jag med exmaken och årets student. Hon blev utsedd till klassens feminist…..jag vet inte om det kommer från mig eller hennes far. Längden kommer inte från mig i vart fall!

Efter söndagens uppträdande i kyrkan gick jag hem till min äldsta dotter som bor nära. Hon har så fint hemma, jag känner mig som en lantis när jag kommer dit. Hon visade på TONIC som fick mig att vilja dricka GT och sen bara hennes handtvål! Jag bestämde att nästa stadsweekend ska gå till Stockholm city. Jag och maken tvingar oss in hos henne, hon får passa barn och så går vi på Créme och äter på fredagskvällen och lördagen går vi i affärer! Ekerö må vara härligt att bo på men så mycket överraskningar bjuder inte butikerna på.

Här ligger jag och pustar ut efter den mentala ansträngningen av att föreläsa om mental överbelastning. Tylla vill vara inkognito. Talk to the foot liksom! När jag kom hem sen tog jag mig an alla den energiskog jag köpte på lördagen från Svartshöanstalten och som snart ska bli staket och kanske häck och växtstöd här hemma.

Igår. Var. JAG i en kyrka!

Intervjuer på löpande band…

Älskar att plocka svamp!

Snart kommer mitt livs andra intervju på pränt! Så spännande. Och jag måste säga till alla mina läsare här och ni som hört av er på FB mm stort TACK för all uppmuntran och glada tillrop. Via maken får jag höra att någon läser min bok i KALIX nu! Shit alltså!

Vi gick helt fel väg men vi hittade lite svamp, ett enormt buskage med björnbär och massor med blåbär. Antioxidanter au naturelle.

Nu ska nu få ett helt gratis tips på hur man mår bättre. Gå ut! Sista solstrålarna kanske snuddar vårt land nu och sen blir det mörkt som i en säck fram till april ju. Igår tog jag det stora steget att ta med 18-åringen med på svamppromenad. Nyinflyttade som vi är vet vi ju inte riktigt var man kan hitta skogsguld men snälla inbodda grannen tipsade och vi hamnade på toppen av världen kändes det som. Vi gick i sakta mak UPPFÖR skidbakcen (andra sprang/cyklade eller joggade). Väl uppe på toppen utbrast dottern: Vi ser ju hela Sverige (läs Stockholm). Och så kändes det faktiskt. Vad som tyvärr var tydligt var att folk verkar vilja dricka saker, kasta burkar och flaskor där de sitter och sen trilla hem…

 

On top of the world…..älskar att bo i en landsbygdskommun!

 

Här en något bättre sjöutsikt än vår….olika faller livets lotter.

 

Kan inte låta bli att tycka att detta är en lite spännande bild. Mitt i skogen, en grop och en spade…..vad kan ha hänt här?

 

På kurs med Kurt

Bunk bed. Den knarrade väldigt. Min säng var jätteskön, och tyst!

Jag fick med  mig alla tre tonåringarna till slut.  Tydligen lockade en kurs med mig i Lekhyttan mer än en konsert med Veronica Maggio!!! Wohooo liksom!

 

Ena dottern muttrade lite…hon ville inte ligga i våningssängen..

-Jag trodde att vi skulle bo på HOTELL….!?

Jag svarade inte. På vägen hit hade vi talat om preppers bland annat….så jag tänkte att det är bra att de lever lite spartanskt om så bara under ett dygn.

Vi roade oss med lite frågesport också….alla länder vi kunde i alfabetisk ordning. Väldigt underhållande. Sen huvudstäder…. ännu roligare! Jag sa -Madrid…..

-Va sa någon? Vad är det?

-Spaniens huvudstad! Döh!!!!

-Är ju Barcelona!

-NEJ! Det är MADRID!

Så dit går nästa resa med kidsen och Museo del Prado! Nån måtta får det ändå vara här!

 

Fönstret är öppet och djuren på gården för redan ett fasligt liv. Men inte otrevligt på något sätt.

Mer än åtta timmars sömn….bara en sådan sak. Snart ska jag väcka barnen och äta frukost i det gemensamma köket.

Vi kom fram strax innan 22. Svensk sommaridyll för hela slanten.

Nu kurs i att spinna ull, kan hända någon trott vi ska ha en halvdags spinningpass?????

Tjing!

Ladugårdar…varför älskar jag dem?

Ps. Om ni undrar över layouten här är den galen pga. Fick ej med datorn, bloggar från telefonen…Ds.

Läxläsning 2.0

Alltså, helt ärligt vad betyder 2.0? Jag bara skrev det för jag tror att det betyder typ senaste snittet. Men så kan man ju inte skriva, då verkan man ju uråldrig!

Så, till saken. Jag har min ena tonårsdotter här nu. Hon står och lagar sin egen mat (så går det när man väljer att äta specialkost här hemma). Jag ropar/talar högt åt henne….inget svar. Jag fattar, hon lyssnar på något så jag väljer att semaforera. Då vaknar hon ur dvalan och för bort ena hörluren lite så att ljudet från verkligheten tränger in. Vi växlar några ord och sen går jag till sängen, jag behöver vila/träna ryggen. Efter en stund kommer hon in….frågar något och jag ber henne ta av lurarna.

-Det är läxan, så nej. (Säger hon med tydlig avsmak för min ovilja att hon ska förkovra sig).

-Gör läxan? (Jag som känner mig förvirrad…).

-Ja!?! (ser ut som hon i skallen säger: ÄR DU HELT SLUT I HUVUDET?)

-Men hur menar du? Lyssnar du på läxan? (fattar NOLL men tänker att det är en föreläsning/spräkkurs möjligen).

-Ja!!! Jag har läsläxa, det är storytell! (med en blick som verkligen inte döljer hur infamt korkad jag är).

-Alltså, du har en LÄS-läxa som du LYSSNAR på? (Totalt förvirrad och med totalt släpp i hjärnan)

-JAAAA! Jag lyssnar på läsläxan.

-Men….om du ska LÄSA läxan, har nu fått den via ljudfil? Storytell, ska ni återberätta eller?

Där skakade dottern på huvudet och gick ut under det att hon förklarade något som jag uppfattade som att storytell var något slags ljudboksnetflix…och att det väl för i helvette inte spelade någon roll hur man fick sig en historia till livs, bara man kunde storyn…..Detta påminner mig om min far som köpte Hamlet i serietidningsformat en gång på 50-talet när han nog skulle ha läst den i en lite mer bokstavsrik form.

Så trött. För jag tror att kanske det var meningen att eleverna skulle öva sig att läsa med ögonen. Hon går ändå på IES och jag kan inte i mina vildaste tänka mig att det var meningen att hon skulle lösa uppgiften så här….jag känner mig återigen övermannad av teknik- och framstegspessimism. Rädd att vi inte kommer kunna förstå varandra över generationerna snart och att mina barn kommer få svårigheter på högskolan….än så länge har jag bara upplevt föreläsningar som varit filmade men att få en hel bok uppläst för en…jag vet inte. Jag vet verkligen inte vad jag ska tänka om det.

Porr med Puma Swede och mig….

Skärmavbild 2017-01-22 kl. 12.12.46

Här är hon den största vi har i den ligan!

Men god morgon! Vi var på fest igår, en som startade vid fyra på eftermiddagen och slutade för vår del strax efter åtta. Vi var hemma innan nio och vaknade utvilade ( trots avbrott för plötsliga inlärda uppvaknanden). På morgonen skulle vi äta en lugn frukost men det saknades…allt. Jag tog bilen för att handla och då, strax efter åtta, hörde jag på Söndagsintervjun. Det var en känd porrskådis som intervjuades och jag kände hur jag började morra inombords. Gud vad korkad hon lät. Hon möts tydligen av en hel del sådant. Jag hörde bara en snutt i början och sen en till på slutet pga att jag ju skulle handla…allt. Det sista gjorde mig intresserad på mer, detta ju var väldigt intressant. Det började lukta Fairtrade-porr liksom.

Det anknöt till en livlig diskussion vi haft på festen kvällen innan om eko-kokain och fackföreningar för knarkodlare i Colombia. Jag ska inte närmare redogöra för den diskussionen men jag kan säga att det var väldigt roligt, vissa delar inte helt urflippat och jag var NYKTER!  Jo, jag kan bara ge er en liten inblick….

I Holland är knark i form av ”gräs” lagligt och jag skulle inte bli förvånad om man i vissa kretsar har just fair trade och biodynamiskt knark, jag kan absolut tänka mig att det går. Fast de kanske hellre självhushåller? (Säkert finns detta redan inser jag nu, inget nytt under solen och jag är väldigt dåligt insatt i knarktillverkning).

Hur som helst så började jag lyssna på intervjun via telefonen under det att jag städade, tvättade och plockade hemma. Maken arbetade vid datorn för att kompensera för all Vab som varit.

Hon är en hästtjej från Huddinge som inte gjorde så mycket väsen av sig. Plötsligt fick hon stora bröst och en massa uppmärksamhet och en vacker dag började hon spela in porr. Vår enda internationellt kända porrstjärna! Hon kan pensionera sig nu och är en lycklig människa. Intervjuaren, Mr Wicked (som hon kom fram till skulle vara ett passande artistnamn) pressade henne lite ang att hon är företrädare för en bransch som kanske inte alltid ger en sund och normal bild av sex. Jag håller helt med honom där. Men en person kan ju inte behöva vara talesperson och galjonsfigur för en hel industri. Jag tycker inte att herr Macchiarini och jag har så speciellt mycket gemensamt, eller Dr Mengele heller för den delen så det kan jag ju tycka var lite fånigt. Desto mer intressant var att hon sögs in i detta för att hon gillade uppmärksamheten, hade med sig en arbetsmoral från sin finska familj som går ut på att jobba hårt, inte gnälla och bli bäst. Och det får man väl säga att hon uppfyllt. Jag har ju inte sett något hon gjort för jag är i princip en porrmotståndare men kan man pensionera sig tidigt, är lycklig och kan släppa en bok…ja då kan man väl säga att man är ganska lyckad.

Hon avrådde inte direkt tjejer från att bli porrskådisar men hon tyckte att OM man skulle göra den karriären behövde man en 10-årsplan och vara medveten om att det inte finns någon återvändo. Man får tänka på att barn och släktingar kommer påverkas (just det med barnen tog hon inte upp, vet inte om hon har några, men jag skulle kunna tro att det har en viss inverkan på ens barns liv om man väljer den vägen).

Hon föreläser i skolor om sina erfarenheter och jag måste säga att jag skulle bli mycket glad om alla skolor i Sverige och hela världen anlitade henne. För det verkar som att porren som konsumeras ändå blir någon form av standard. Som t.ex analsex. Tjejer fås att tro att det är något som ska erbjudas….jag kan ärligt säga att jag INTE minns det som att det var standard när jag växte upp. Och häri ligger en del av min porrkritik. För vi mattas av. På tidigt 1800-tal (jag gissar lite här) då var det bara anklar som tände upp folk därefter en glidande skala mot mer och mer avklätt och utfläkt och snart undrar man inte om coloskopi är nästa steg.

Hon berättade om hur det faktiskt går till att filma detta. Det är mer eller mindre som en coloskopi faktiskt. Man ska vara fastande från dagen innan, laxera och sedan käka immodium. Allt för att uppnå ren tarm. Låter det lockande?

DET skulle vilja att ALLA visste om. Och hon var väldigt tydlig med att all porr som spelas in av henne är på hennes villkor, hon säger ja och nej till olika saker och det sex som utförs är noga regisserat och förutbestämt. -Är det OK att dra dig i håret, får jag nypa dig i bröstvårtan och så vidare.

Här måste jag ju säga att den lilla mängd porr jag sett inte alltid ger en en bild av att kvinnorna har kontroll. Konstigt nog (och lite lätt upplyftande)  verkar det som om det är just glada upphetsade tjejer som killar vill se….det googlas inte i första hand på hard core och den värsta sortens porr enligt puman. Folk vill bli lagom upphetsade. Skönt att veta. Intervjuaren frågade om man inte kunde ha ett litet intro i början av filmerna där man visar upp försnacket…det trodde inte Johanna skulle vara så intressant för tittaren men kanske ändå att man skulle kunna ha en text där det stod: Den här scenen spelas in i samförstånd mellan alla parter, ingen är påverkad av droger eller har utnyttjats sexuellt som barn. De får också lön för detta….men kanske man inte ska berätta hur mycket…eller?

Nåväl, jag tyckte att det var skönt att höra att hon var en nöjd kvinna som inte var ett offer. Hon talar sannolikt inte alls för alla som spelar in porr men ändå, vem kan tala för mer än sig själv egentligen?

Så, har ni tonåringar hemma, uppmana dem att lyssna på den här kvinnan. Kanske det kan hindra att någon går med på att göra något som de inte själva vill för det är det viktigaste tycker jag. Porren finns på en sekunds avstånd och nätet är ÖVERALLT! Jag vågade inte ens googla henne, rädd för vad som skulle poppa upp på skärmen så jag screendumapde bilden från Sveriges Radio, den är inte så bra kanske men den är typgodkänd av public service iallafall!

Söndagsintervjun med Johanna (Puma Swede)

 

Jo, om ni undrar om min ”påa” på Fb ”Av en puma om en annan….” så anspelar jag här på att jag är en puma dvs är en kvinna med en ganska mycket yngre man. Puma Swede valde namnet efter den bilmodell hon hade och tänkte att det var ett sexigt svart kattdjur…men det är tydligen en ganska trist brun dito som påminner om ett lodjur. Det funkar för mig, miauuuuuuu.

Death by teenager, eller som vi säger i familjekretsar DBT.

Och så var vi där igen, på kammaren med datorn i ett försök att undvika plötslig död genom tonåring.

-Vad har hänt den här gången? Ja, det skulle jag också gärna vilja veta. Jag tror det började med ett sängöverkast som lagts på fel säng. Och sen gick det hela i spinn kan man säga och faktiskt, den här gången var det INTE mitt fel. Jag försökte in i det längsta tala till barnet utan att vara arg, jag försökte minst fem gånger förklara varför överkastet hamnat just där, att det var inför julen i ett (tydligen) missriktat försök att göra det lite fint för henne men det blev ju tokigt. Nu sitter hon i soffan och lägger upp selfies, säkert med hashtaggen jag ser så här snygg ut fast min morsa är galen….typ. Förlåt, det är fult att hänga ut sina barn men helt allvarligt, jag tror fan jag kommer få en hjärtinfarkt eller stressutlöst stroke endera dagen om hon inte snart passerar 19.

Så nu vet ni hur jag har det EXAKT nu för om kanske tio minuter är allt bra igen och detta kommer inte talas om mer…eller jag antar att detta och alla helt överjävliga saker jag utsatt henne för under hela hennes liv kommer rabblas upp för mig så att jag förstår vilken totalt värdelös, elak och dum morsa jag är….jag har tre kvar som ska passera tonåren, wish me luck!

 

Jo, om ni undrar…jag valde rubrik efter det mer kända uttrycket Death by police som är ett sätt att begå självmord för den som inte riktigt vågar trycka av själv utan lägger ut det på entreprenad så att säga. DBT är något HEEEEELT annat, slå upp det vetja, skitbra om man lider av EIPS, det kan man också slå upp om man vill!;)

Alohahahahahaha!

Lustige lille Edgar

img_4774

Vackraste färgen just nu är blodrött tycker jag. Rådhusvin står högt upp på listan….Notera samlingen med pinnar jag också bär….

img_4798

Inte helt frisk alltså…även om systrarna gjorde sitt yttersta och framförde Grease i köket gick hon att hålla vaken längre än till halv sju. Jag filmade de galna barnen, en klädd som Harry Potter, en Spiderman och Tylla som bökade fram en haremsdräkt ur lådan. De äldre var ej utklädda men levde ut ordentligt, så pass att jag ABSOLUT ICKE fick lägga ut den fantastiska videon….men jag lovar, de är helt ”out of control” trots att jag har EN regel här hemma, vi varvar NED inför läggning. Ingen fattar det, inte maken, inte barnen, inte nån och jag …jag filmar eländet…

 

Idag var jag hemma med Tylla, hennes sega hosta och snorighet släpper inte. Hon behöver vara hemma några dagar. Jag skulle ta måndagen, maken tisdagen. Så var det sagt. Vid 11 ringer maken…panik! Jag hade tydligen sagt att jag skulle ta onsdagen och torsdagen en gång för länge sedan….men pga telefon som havererat (kalendrar som inte synkar ( egentligen dåligt närminne) så glömdes detta bort). Därför blir jag hemma två dagar och så får han ta de övriga dagarna..som vi båda förträngt. Kalabalik på hög nivå.

img_4764

Här ett exempel på något som hade kunnat knäcka mig totalt. Står och äter glass på pappans dator medan mamman bakar surdegsbröd. Det gick åt fanders för övrigt, brödbaket alltså. NÄR ska jag sluta försöka baka bröd? NÄR??? Då jag kastade mig fram för att rädda datorn flydde dottern men sprang då rakt in i laddsladden så allt hotade att fara rakt ned i betonggolvet….Trygg Hansa har gjort en såååå dålig affär när de kom hem och sålde in sig hos oss. Trots att jag påpekade att vi hade vilda barn vill de ha oss som kunder. De kanske använder oss som en referens på hur illa det kan bli som värst…?

Det är inte första gången detta händer heller, jag lovar saker som jag glömmer bort eller skriver upp på fel ställe och sen….swosh, som bortblåst. En tandläkartid fick avbokas, ombokas och avbokas igen idag också. Nu får det bli av på semestern.

img_4757

Jag försökte hitta min mattork, det var ej möjligt. Då kom jag på att människor innan oss torkade växter på helt andra sätt, min mamma med förresten. Det gick bra på det sättet med. Plockat på en torr dag osv osv. Jag hörde en klok sak som Göran Greider sade idag på P1 (och ni som följt mig länge vet att han inte är överst på min lista av folk jag orkar lyssna särskilt länge på utan att bli galen). Han berättade om sin åldrade, 90-ish mamma som är av en annan sort, min farmors sort, (nästan, hon hamstrade väl lite mer än genomsnittet men inget fick förfaras) som medan vi toksorterar, klimatkompenserar och har ångest över de nya brallorna vi nyss köpt eller flygresan vi gjort, så sparar hon sina pappåsar, konsumerar väldigt lite och lämnar nästan inget klimatavtryck alls. Vi har mycket att lära där! Det borde vara ett krav att alla tonåringar med WiFi-krav bor en månad hos en person över 90 på landsbygden och bara observerar, och håller käft!!

img_4760

Tills jag hittar ett bättre ställe hänger de här, bredvid mitt sakrala loppisfynd!

img_4766

Varde veggo! Här fick jag trolla lite. Butter nut och rödbetor som var färdiga innan fick topping av fetaost, olivolja, hackad hasselnöt och trädgårdens sista kryddor, och så skjuts in i ugnen! Jättegott!

Hur som helst. Min dotter nummer två (hon kallar sig nummer ETT) kom tidigare idag, lite oväntat men hon är inte vegetarian så jag kan alltid rassla ihop lite extra mat alternativt stå över själv. Sen dök två till döttrar upp, vegetariska sådana, då blev det andra bullar…..tur man är en hamster och sparar mat i kylen om något blir över.

img_4771

Kanske det ligger en släkting därunder? Väldigt många löv att ta hem också….

 

Jag gick iallafall iväg för att hämta ene sonen, den lustige lille, från förskolan. Äldste sonen skulle ha utvecklingssamtal så han skulle stanna i skolan tills maken kom. Jag tänkte att en skogspromenad skulle göra oss båda gott.

Halvvägs bestämmer jag mig för att gå en annan väg, utforska lite. Vi har ju bara bott här drygt fyra månader och jag tycker att man ska hitta där man bor. Mina barn är ju av den rörliga sorten och jag känner att jag måste kunna skogarna här så som jag och min mamma kände till skogen där jag växte upp. Varje vrå alltså. Jag vek av, in på en upptrampad stig. Plötsligt ser jag stenar som påminner om en gammal husgrund….trevligt tänkte jag, det förklarar alla hallonsnår kanske? Det är en skog som består av både av löv- och barrträd. Jag spanar alltid efter svamp men har trots flera besök inte lyckats hitta något häromkring fast jag varit på olika (felaktiga) ställen. Några meter senare ser jag en underligt placerad skylt. Skymd av en stor ek. Där står att här finns gravar efter bronsåldern, tre stycken, outgrävda. ÅÅÅÅÅÅÅÅ vad spännande! Jag bor kanske 600m från en bronsåldersgrav! Jag bara älskar sådant, spännande för barnen också.

Jag läste skylten noga och fortsatte sedan mot skolan. Plötsligt minns jag att lille E har problem med att samla saker på marken. Det är inte ett stort problem om man bara går från skolan till bilen….men från skolan via bronsåldern och hem…det kan bli mycket knivigt.

En liten kille ville ha en loppa gjord när jag kom till Munde, jag visade, förklarade och tvingade honom att göra den ihop med mig så han lärde sig. Först ville han INTE, jag skulle vika. Nej sade jag (alltid med viss rädsla för att barn jag inte känner ska springa hem till sina föräldrar och tjalla på mig så att soc. kommer och tar mina barn för att jag är den elaka häxan från Väst) och förklarade att om han inte gjorde själv skulle han inte lära sig….Och han vek och blev sedan mycket stolt över vårat joint venture.

Edgar gjorde klart vad det nu var han pysslade med och sedan gick vi ut. Direkt började han samla på ruttna löv, småsten och pinnar. Ja, ja tänkte jag, bara det inte är våta sopor….

När vi kom in i skogen berättade jag om gravarna. Han var helt oberörd av detta. Han plockade och plockade….sen började han gråta, han fick inte med sig allt. Jag sa:

-Du kan inte plocka alla löv, ta bara de finaste, så gör jag. Nej, det gick inte. Han fick göra så som vi gjort tidigare. Han tittar upp i himlen och jag leder honom, storgråtandes hemåt. Då och då snubblade han på alla rötterna på stigen och då blev gråten ännu värre. Han tyckte så synd om sig själv som inte kunde få med sig skogens alla löv, kottar, pinnar och små stenar hem. Jag babblade på om järnåldern….

img_4775

Här bor Trulle, världens bästa troll!

När han lugnat sig lite började han välja ut de löv han ville ha. Ett svart fick han gå tillbaka och hämta, det hade tydligen etsat sig fast i hans hjärna som en reaklänning från Cos hos mig. Han fick gå. Vi fortsatte ett slag till på samma galna vis tills jag pekade på ett halvt omkullfallet träd. Då säger han plötsligt:

-Jag känner igen det här. Humöret steg, han tog täten och i ren lycka ropar han till mig:

-Det är Trulleskogen, det är TRULLESKOGEN!

Vi tittade på Trules hus och sen var han lycklig hela vägen hem. På vägen upp mot vårt hus ser han plötsligt att hela backen är täckt av orangea löv.

-Mamma, jag behöver ju inte plocka alla löv i skogen, det finns ju HÄR!!! Sann lycka för oss BÅDA!

Igår tvingade han mig att läsa Bröderna Lejonhjärta för honom. Jag sade först nej. DU kommer bli ledsen, JAG kommer bli ledsen, jag klarade aldrig mig igenom det första kapitlet ens…jag bara grät.

Han var bestämd, han skulle höra den. Jag vek ned mig. Jag fick den av min farbror och faster när jag var 10 år, det har jag skrivit själv.

När runan från Jonatans fröken kom började jag gråta, precis som då för 36 år sedan, jag tog mig igenom, för Edgars skull. Han låg och gjorde en poäng av att han minsann skrattade sig igenom den sorgliga passagen….jag var inte helt övertygad.

Ikväll vid läggning frågade jag inte om boken. Hans pappa hade läst en Sunebok för båda pojkarna (helt ärligt är den boken så fruktansvärt dåligt skriven, det känns som om de haft en vag plan för storyn och sen bara kastat ihop olika välkända uttryck, inte lagt ned någon möda alls på språket. Tätt omslingrade…va? Låter ju som Lady Chatterlys älskare!?! Det var fler töntiga formuleringar som jag inte ens orkar minnas för jag lägger inte tankekraft på sådant längre, jag måste försöka rekapitulera min kalender…och makens) så jag fick spara rösten. Då säger han plötsligt:

-Mamma, igår, när jag sa att jag skrattade och log….då var jag ledsen, jag grät….det var en besvärlig bok.

Jag kunde inte annat än bekräfta honom och sa att det var mitt fel, jag skulle aldrig låtit honom få höra. Sen avledde jag honom med bronsåldern och det faktum att han ju varit i Richard Lejonhjärtas slott….och att boken blir bättre på slutet…Katja och Tengil och så…och Orvar som är dömd till döden i grottan….? Öh…hur tänkte jag där? Imorgon blir det Emil. Jag vill ha palt i Anton Svenssons ansikte, Kommandoran i varggropen och sen fulla höns och smågrisar. Döden….nej tack. Inte just nu. Eller, det går bra om de dog för 1000 år sedan, då får man mening och sammanhang här på Mälarön, Vikingarnas vagga….;)

img_4773

Lille gullige filosofiska killen som försöker verka tuff men har det allra mjukaste sinnet. Och vill ta med hela skogen hem. Han hatar att vintern kommer och förstör, så många löööööv att rädda!

img_4867

Så här ser det ut hemma nu trots att jag FÖRBJUDIT alla att hänga saker över/lägga saker på trappräcket. Men maken ska slipa och torka golvet i hallen och detta är mitt desperata försök att dämpa ljudet in till barnens sovrum. Jag behöver ljudabsorption, på allvar, lindat runt skallen! Fast funkar rätt bra ihop färg- och stilmässigt ändå ser jag nu…fan vad bra smak jag har! Och ödmjuk…alltid ödmjuk.

 

Imorgon tror jag jag ska skriva något om skilsmässor, det verkar hett…

God natt!

London revisited

IMG_3150

Varför kan vi inte skylta lite mer så här i Sverige? En butik på Brahegatan gör något åt det här hållet, inte så överdådigt men skapar en atmosfär som sträcker sig utanför butiken. Jag gillar det.

Nu har jag gjort det igen, tagit en femtonåring till London för samkväm och shopping. Två nätter, tre dagar. Ungefär exakt vad min plånbok klarar…eller egentligen på tok för länge för den.

Jag ska inte tråka ut er med vilka butiker vi har bevistat, det är för många och många av dem finns dessutom i Sverige eller på nätet så det är helt onödigt. Priserna är dock lägre, varför det kan vara befogat med en kombinerad nöjes-och shoppingtrip. Hade jag åkt för att handla till mig själv hade jag valt bort allt det som finns att köpa annat än i London men så är jag ju vuxen och har lite andra krav än tonåringar. Ingen skugga faller på dottern som var väl förberedd och visste vad hon ville ha.

IMG_3136

Plötsligt dyker ett kamerateam upp och vill plåta dottern som smälte in utmärkt i butiken…Hon poserade en lång stund. Ena killen tyckte jag skulle passa på och fota fotograferingen….såklart!!!

Vad var det bästa med denna resa? Det var kort sagt maten och drycken (och att få vara med mitt barn såklart). Första dagen blev lite galen matledes på grund av att vi vi missade frukost, kompenserade med en tidig lunch och avslutade med ”middag” på en trottoarkant i väntan på teatern. Ingen kulinarisk höjdare med andra ord. Dag två däremot innehöll ett besök på en grekisk restaurang och det mina vänner var mat i världsklass (i kategorin affordable). Stället heter Konaki och ligger på Coptic street 5, nära British museum. Gå dit!

IMG_3105

Atmosfär och trevlig personal.

IMG_3106

Önskar att vi hunnit dit en sista gång innan vi lämnade England, det får bli nästa gång.

Vi tog tre förrätter (grillad halloumi, ost- och spenatfyllda filodegsrullar, tsatziki) och pitabröd. Till varmrätt blev det haricots verts i en tunn tomatsås med sauterade/friterade potatisar till den vegetarianska dottern och till mig kycklingsouvlaki med citronris. Absolut det godaste ris jag någonsin ätit! Till efterrätt valde dottern tre enorma kulor glass och jag den obligatoriska crème brylée. Grekiskt öl (Mythos) och en Cola dracks. Två öl blev det till och med men jag orkade bara en och en halv. Vi pröjsade under 60,60 pund för detta. Ett kap.

IMG_3127

Jag vet, en kedja men betydligt mer prisvärt än vår sorgliga hotellfrukost, också den från en kedja….

Sista dagen åt vi frukost på Pret a manger. Det blev lite blandat, en varm croissant med tomat och ost, en brioche med bacon/omelett, två skålar färsk frukt, en apelsinjuice, en morotsjuice, två latte och en mandelcroissant. För detta gav vi 22 pund. Den oerhört trista frukosten på hotellet gick på 12 pund per person och om vi ätit utan att gå via receptionen hade det gått loss på 17! Rena rånet och ffa helt utan finess.

IMG_3131

Nästan allt gick ned. notera den fina börsen i bakgrunden. den är min dotters, jag är gröööön av avund! Avund är fult. Jag avgår.

Efter sista dagens tour på insidan av Oxford streets affärskedjor och det var dags för hemfärd drog vi oss mot hotellet, helt slut i kroppar och själar. Vi slank in till utomhuscaféet på kyrkans gård. Jag hade spanat in den redan första dagen, det såg så avslappnat ut. Där drack jag årets godaste kaffe. Helt utan krusiduller gjorde den italienske mannen iordning två koppar kaffe och upplyste oss om att vi kunde stanna så länge vi ville trots att han stängde….oooops, vi hade kommit precis tio i fyra, fyra gick gong gongen.

IMG_3168

En verklig entusiast! Fullt med budskap i trädgården och ro. Mitt i stan en oas där endast kaffe och mjöl serveras.

FullSizeRender

Trångt som attan.

IMG_3171

Mycket spartansk möblering men alla växterna gör det lummigt.

IMG_3163

Jordgubbar, hallon och kryddor i en skön mix.

Vi slog oss ned, pratade lite med honom om Italien, kaffe och hur det fungerar att ha ett utomhuskafé på vintern. Det går tydligen lysande, han har värme under parasollet, jag tänkte i min enfald mest på gästerna……

IMG_3153

Mycket bra idé! Ta extra betalt för onyttigheter!

Om man tänker bort att jag aldrig i hela mitt liv vill göra någon mer shoppingresa kan jag ändå känna mig nöjd med dessa tre dagar. Jag fick vara ensam med dottern, vi fick många glada skratt, jag fick sova delvis ostört (även 15-åringar klänger på sin förälder om man delar säng visar det sig), jag fick se en teaterföreställning och jag har hittat två pärlor att i framtiden ta med maken till.

IMG_3092

För första gången besökte jag Urban outfitters. de hade summer sale högst upp. Dit gick vi. Jag köpte en snickarbyxkjol i svart denim och den här blusen som seglade upp som en favorit. Min nya färgskala känner jag…blekblått/turkost och svart.

IMG_3114

Här är jag igen. I nya kläderna. Klänning 22 pund, tröja 2,5 och nagellack 1….lätt att bli fartblind.

Jag blev också lite dyster. London är en spretig stad, det finns högt och riktigt lågt där. Unga människor med tom blick sitter och tigger på gatorna. Med risk för att vara politiskt inkorrekt noterar jag att dessa tiggare verkar vara infödda britter med allvarliga psykiska problem, inte sällan korsade med beroende, eller så är det bara människor som det gått riktigt illa för. I vårt land ser vi ju mestadels människor från inte så välmående och socialt ansvarstagande länder tigga på gatorna. Är man en del i systemet har man ändå rätt goda möjligheter att få vård, bostad och mat för dagen i Sverige. Så är det inte i England.

IMG_3116

Vilken konstig skylt! Från hotellet.

Jag såg en kille under trettio sitta på gatan med ett ben som verkade angripet av rosfeber, hade han varit på medicinakuten skulle han ha fått penicillin omgående och lagts in.

En kvinna bakom oss i kön på Primark stank av urin och hade endast en tand. Hon var så vänlig där hon stod och tog hand om sin lilla hund hon bar i en pappåse. Hennes ryggsäck med vidhängande sovsäck vittnade om att hon nog sov på gatan. Hon var i min ålder. Jag fick lust att betala hennes varor men drog mig för det då jag inte ville göra henne obekväm. Men när hon satte sig med sin hund utanför på gatan skickade jag fram dottern för att fråga om vi kunde köpa henne något att äta och dricka.

Hon bad om en kycklingburgare, att dela med hunden. Och en kopp te. Vi gick in på Mc Donalds, köpte burgaren, ett sexpack nuggets (fast jag oroade mig för om frityrsmeten och hundens matsmältning), te och lite äppelpaj. Jag vet, löjligt att ta i extra men jag tänkte att hon kanske behövde just lite extra. Alva gav henne maten och jag kom efter med te och tillbehör. Hon tackade väldigt mycket, jag skämdes men tittade henne i ögonen och sade -Take care. Totalt patetiskt. PATETISKT!

Hela vägen tillbaka till hotellet funderade jag på hur fan vi människor är funtade egentligen och om det verkligen inte går att få bukt med den här misären. Jag fick lust att crowdfunda ett hem/behandlingshem/dagvårdskollektiv för människor i den här sitsen. Där skulle jag kunna organisera vård, utbildning, socialt arbete och ge dessa helt menlösa (i betydelsen utan men) människor lite värdighet, omsorg och respekt, kanske rent av ett arbete!. Som vanligt ser jag bara det illa barnet i dem, det barn som for så väldigt illa som jag inbillar mig. Då dör jag lite och känner att människor är en riktigt misslyckad art. Jag vet, jag låter kvalmig och som en satans världsförbättrare men det tär på mig den här egoismen som gör att vi bara bryr oss om oss själva och hela tiden konsumerar allt som går, jagar något som faktiskt inte finns i prylar. Och jag VET hur galet det blir att skriva det i ett sammanhang när jag åkt för att shoppa i London. Jag vet.

NU har iallafall jag bestämt mig (igen), konsumtion är inte min grej. Jag mår illa av det. Jag köper endast det som behövs, en av varje, inte mer. Går något sönder ersätts det, nada mas!

Det svåra i detta är barnen. De förstår inte att nytt Lego är av ondo. Jag har hela tiden en plan att lära dem det fina i att bygga med det Lego som redan ägs av oss men de vill hela tiden ha NYTT!

Vi besökte Hamleys för att köpa en folkabuss av Lego. Jag hade sett på nätet att den skulle finnas där, den skulle vara flera hundra kronor billigare. Den var som en karneval butiken. Ett shoppingmecka för barn med trollkarlar, Bollywooddansande prinsessor, godisfabrik, lekksaksdemonstrationer och i princip allat ett barn kan önska. I FEM våningar!!!

Jag letade och letade men nej, den gick bara att beställa. Stor besvikelse. Men en sak lärde jag mig av killen i personalen, man ska sortera Lego efter form och inte färg. Det blir mycket lättare att bygga då. Bättre översikt.

Alla beskrivningar har jag sparat så det finns möjligheter att genomföra detta, det enda som krävs är den där gyllene TIDEN!

Oj, vad jag skriver mycket, men så blir det när man fylls av intryck, tankar och ångest över sakernas tillstånd.

För att vända detta till något positivt, och det ska man ju alltid har jag hört, man mår bättre då….Kom ihåg detta när ni ska flyga västerut: Greken på Coptic street, frukost på Pret a manger och gudomligt gott kaffe på Espresso Base (St George´s kyrka, mellan kyrkan och hotellet på Blomsbury Way).

IMG_3140

Medan dottern sminkar sig hinner jag packa allt mitt, skriva en snutt filosofera över livsvalen, somna till en kvart och hinna oroa mig för världsalltet……

.

Över och ut!