Obönhörligt

En av reatulpanerna tittar fram.

Det är mycket nu…

Resultat alla hemma efter mycket om och men och skrik….Jag meddelade maken att jag tänker INTE estämma vad för middag som äts idag. PUNKT!

Igår var ju en ledig dag. Idag skulle jag ha arbetat, kort vecka. Det är alltid trevligt. MEN….sent igår så störtade Tylla på grusgången (det är ju inte så att vi sagt två tusen gånger att man INTE ska rusa mot dörren) och slog upp ett knä. Först såg det inte så illa ut, det var bara svart av allt grus och damm men SEN…

Blodet forsade fram, skon, golvet, kläder, allt blev blodigt. Jag försökte bedöma läget i hallen men det var för mycket smuts. Först med läsbrillor på och med ungen i badet såg jag hur illa det var. Det glipade ordentligt och mycket grus mm i såret, under huden ni vet….stor suck. Och tyvärr inte av medlidande bara utan för att det är så fruktansvärt jobbigt att på kvällen en helgdag när man har två extra barn hemma och står med middagen i ugnen behöva ta sig till närakuten, trösta ett otröstligt barn, behöva åka in skitig och dan (eftersom jag varit i trädgården hela dagen) och sen veta att de kommer behöva droga ungen för att hon ska vara stilla nog för att ens bedöva henne. Sen är ju knät rörligt och man syr ogärna…det var så smutsigt att de knappast hade velat limma och ja….jag är ju doktorn här som ska fatta de rätta besluten.

SÅ, jag beordrade maken att leta efter Xylocaingel (vi har fyra medicinlådor/skåp och han rotade ordentligt och stängde sedan inget av medicinbehållarna och ja det är petigt att nämna men jag gillar ju stängda saker…) och han konstaterade att vi inget hade. Jag bad om NaCl-sprutor (som jag glömt att jag gett till dottern som var borta länge i Centralamerika) och under tiden ringde jag min vän Y som snart är färdig husläkare. Hon gav råd om godis och is…och att sedan med högt tryck spola rent såret!!! SÅ bra och påminde mig om boken Prostens barnbarn där ena ungen nästan drar av sig sitt ena finger och prostinnan matar honom med geléhallon hela vägen till lasarettet på Bornholm.

Vi tog fram M&M (inte bästa valet kanske när barn skriker och kan sätta jordnötter i halsen men det var det som fanns hemma) och den lilla frysta Barbapappan vi köpt i Frankrike för akuta situationer. Men inga sprutor fanns hemma….maken ringde grannarna som hade två. Nu var det nära…såret kunde faktiskt bli rent!

Men nej, mamman fick inte röra, vi brottades ett tag och till sist kom jag på att om jag höll sprutan i såret kunde T själv trycka snabbt och hårt på den. MAKALÖST bra idé! Och så höll vi på ganska länge. När alvedonen kickat in kunde jag ta fram nagelborsten med lite tvål och skrubba såret rent från sista smutsen.

Vi får se hur det läker. Knän är luriga, ungen är vild och jag är rädd att hon får en grustatuering där.

Idag blir det vab alltså, för att hålla henne lite stilla. Så jag kommer att ha tid att städa kanske? Eller nä, för om hon är hemma vägrar killarna gå.

Jag ringde skolan från Franks rum. Jag sa att vi pga skärskada behövde vara hemma och då ville killarna ej gå. Tack och hej, ses på måndag. Vad händer då??? Frank störtskurar, han VILLE JU GÅÅÅÅÅÅÅÅÅ!

Mitt hjärta alltså. Hur ska man orka med alla svängningar? Först tänkte jag ju att han som ALDRIG vill gå till skolan skulle bli nöjd.

-Men då får du klä på dig! (jag med lugn men bestämd stämma).

-Mäh! Var är mina klääääder? (F helt förbluffad över det faktum att en 8,5-åring ska behöva RÖRA på sig och TÄNKA)

-Det måste väl du veta, var lade du dem? Klä dig, borsta tänderna och så kör jag dig! (Här tänker jag curla så lite som möjligt tänkte jag).

-MÄH!!!!

-Jag äter frukost nu, 9 går bilen eller….du kan GÅ för jag vill inte hålla på med Tylla så mycket. Gör dig klar bara så kan du gå! (ÅÅÅÅ vad smart jag kände mig där! Curl off liksom! Lägga ansvaret över den här helomvändningen på barnet själv. För jag VET att han vill vara hemma!)

-MÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄH, ska jag GÅ? Jag orkar inte gå…jag vill…jag vet inte men ååååå.

Min spaning är att hur jag än gör blir det fel. Jag kan inte skydda mig från bråk, jag tror egentligen att jag är källan till alla bråk. Jag äger problemet som man säger.

Medan jag skriver detta står han vid min sida och säger att han inte KAN borsta tänderna och nu ska göra oljud tills jag lyssnar på honom….

Paus.

Här var jag hyfsat lugn ibland…jag mår kanske allra allra bäst när jag är borta från hemmet. Jag sa till maken att jag…kanske skulle vilja göra något ensam någon gång. Vad? frågade han…Åka till Shetlandsöarna och skriva en bok. Känner mig som Kerstin Thorvall när jag säger det…

 

Det där med vägval i livet och vad som är viktigt….jag tänker olika kring det beroende på humör. Igår när alla var hemma och mest bråkade så kände jag att jag helst är ute i trädgården. Och om JAG fick bestämma lite skulle nog vila vara mer frekvent….Två gånger igår fick jag frågan om vad vi skulle äta till middag….och då var JAG inte ens hungrig, barnen åt flingor, mackor och glass…..

 

Nya staketet.

Jag tänkte att luktärtor kunde passa i mellanrummen..

 

Nu påklädd, redo för fritids. Jag ringer och meddelar att han ska komma. Då: Varför blev det inte utflykt?

Och så tar vi hela snurren EN gång TILL! Just i skrivande stund har han sprungit upp till kompisen (förlåt C och A om ni ligger och sover) för att kolla om K ska till fritids…jag sitter här med bilnyckeln redo för nu har jag kastat in handduken, jag tänker att jag kan underlätta hans avfärd med skjuts om han nu bestämmer sig för att lämna boet för några timmar, jag kan behöva vilan. Som en kompis en gång sa: -Hur man än vänder sig har man alltid snippan fram!

Så lyckad dag redan känner jag.

Så här sov delar av familjen igår. Undra på att man är mörbultad när man vaknar!

Jag hade tänkt skriva lite om det paradoxala i at Trumps teknik att vara helt galet oförutsägbar kanske leder till världsfred, ett helt oväntat resultat….non diplomacy liksom, full frontal. Skräm skiten ur alla galningar med bara liiiite kärnvapen och vips, FRED PÅ JORDEN! Men Iranfrågan är inte avgjord än…men jag skulle tro att även Iran inser sin litenhet inför USAs militära muskler….så TRUMPism var kanske inte det värsta som kunde hända världen hur orange han än är och så vidare….men den som överlever dagen får väl se…..

Lite fler reatulpaner (köper sent men pga klimatet nu går det hur bra som helst).

Väldigt stora klarröda tulpaner som kanske inte riktigt passar in här….men de ser coola ut.

Goldie nosar lite försiktigt på Pingu när hon är ute, och mig….

Kycklingar måste vara det mest underbara alltså. Här lugnet innan stormen.

Aj aj aj eller mer AAAAAAAAAAAAAJ. Här efter tvätt och skrumm och slagsmål (typ).

Jag hittade lite fler tegelstenar. Då blev det ett nytt torn med jordgubbar.

Kvällssolen är det iallafall inget fel på. Längtar redan till natten…tyvärr. Hade gärna haft en stillsam och härlig dag men jag tror att det är för mycket att hoppas på…..

 

 

Valborg 2018

Lätt överväldigande lokal att föreläsa i kan jag säga. Ingemar Bergmans far var tydligen präst här en gång i tiden. Och nu vet jag vad en sakristia är också!

Jag kan ärligt säga att jag haft NOLL plan att fira denna helveteshögtid. OM man ska fira denna dag ska man göra det inomhus men en brasa i öppna spisen. Maken till taskigt väder jag upplevt vid diverse brasor är svår att finna. Överträffas endast av gröna julaftnar och regniga midsomrar. Jag hatar att vädret är ur led och tills det ordnar till sig (mitt förslag sedan länge är att förlägga julafton i slutet av januari och sen följa det spåret för att få högtidsanpassat väder.

 

Jag svårt inte, jag hädade inte och lät bli att ta mitt evolutionära exempel på varför amygdala är bra att ha… Jag höll mig inte alls till manuset som jag jobbat med…jag kände mig mest hämmad av det.

Samma sekund som jag satte foten på kyrkoområdet började klockorna klämta, det gav viss stress kan jag erkänna. Fin är den iallafall och glad att jag klarade av detta, jag som verkligen HATAR att föreläsa, min debut alltså i en kyrka, vem hade kunnat tro det???

En kardinal, en biskop emerita, en psykiater/professor, en fd riksdagsledamot/läkare och sist ut lilla jag! Ja jag egoboostar mig själv.

Alltså vilken maffig byggnad.

Jag gillar de här ljushållarna, skulle gärna ha en hemma faktiskt. Ikonen är också fin!

Det är studenttider också, här från i tisdags när det var studentmiddag i stan. Ett orosmoln är att dagens studenter inte kan sjunga LAMBO. De står heller inte på stolarna när de sjunger, de vänder inga glas på sina mössor och den kom citypolisen in och presenterade sig……jag kände ett starkt behov av att revoltera då…och då är jag ändå väldigt förtjust i poliser…..Var finns all ungdomlig busighet??? VAR?

Här jag med exmaken och årets student. Hon blev utsedd till klassens feminist…..jag vet inte om det kommer från mig eller hennes far. Längden kommer inte från mig i vart fall!

Efter söndagens uppträdande i kyrkan gick jag hem till min äldsta dotter som bor nära. Hon har så fint hemma, jag känner mig som en lantis när jag kommer dit. Hon visade på TONIC som fick mig att vilja dricka GT och sen bara hennes handtvål! Jag bestämde att nästa stadsweekend ska gå till Stockholm city. Jag och maken tvingar oss in hos henne, hon får passa barn och så går vi på Créme och äter på fredagskvällen och lördagen går vi i affärer! Ekerö må vara härligt att bo på men så mycket överraskningar bjuder inte butikerna på.

Här ligger jag och pustar ut efter den mentala ansträngningen av att föreläsa om mental överbelastning. Tylla vill vara inkognito. Talk to the foot liksom! När jag kom hem sen tog jag mig an alla den energiskog jag köpte på lördagen från Svartshöanstalten och som snart ska bli staket och kanske häck och växtstöd här hemma.

Igår. Var. JAG i en kyrka!

Gummistövlar och tyll, en mänsklig rättighet.

Tylla i tyll och gummistövlar en vårdag 2016.

Hej alla!

Det är jag Tylla igen. Jag har börjat tröttna lite på förskolemänniskorna faktiskt. Ni vet ju att jag tidigare var väldigt imponerad av deras sätt och förståelse för vad barn behöver. Men, och det är ett stort men….de har börjat bete sig som mina föräldrar. De tjafsar om kläder och skor. Jag hade ärligt talat inte väntat mig det av utbildade människor. Poängen med pedagoger är väl ändå att de ska stå på barnens sida..eller?

Jag har inte så många principer men de jag har följer jag. Det är en barnslig rättighet. Ett är att bestämma vad jag äter och två är att jag bestämmer vad jag har på mig. Man har bara en gång på sig att göra ett första intryck varför jag bestämt mig för att kläderna jag bär väljs av MIG, ingen annan. Och jag råkar gilla strumpor, tyllklänningar och gummistövlar. Vad jag däremot inte gillar är ganska enkelt, varma saker. Att det inte ska killa och stickas är ju självklart med allra viktigast är nog ändå att det inte är varmt. Hellre lite kylslaget då. Det har visat sig genom åren att detta med temperatur på min kropp ska bestämmas av de som inte bor i mitt skinn. Mammor, pappor, syskon, morföräldrar och nu PEDAGOGER tjafsar om ytterkläder, dumma vinterstövlar, mössor och satans vantar. Och allra värst är att de fullständigt kör över mig. Jag försöker så mycket jag kan att slippa dessa förhatliga och temperaturhöjande persedlar men det är helt ogjort arbete att kämpa emot. Självbestämmandet är helt frånkopplat på den här fronten. Eller…inte hos föräldrarna då, de låter mig gå lite som jag vill och det är ju skönt fast så fort man dyker upp på förskolan är det kört. Värsta diktaturen. Och så står min fåniga mamma där och bara tar skit, låter sig trampas på av personalen när de säger att ”lilla Tylla gillar tydligen inte kläder…” och så vidare. Hon säger att jag ”är sån” och att hon tycker att det är bra att de tvingar mig att vara varm. VA!?! Tycker hon det är BRA??? Drt måste väl ändå vara varje barns rättighet att hålla sin egen trivseltemp eller? Finns det något skrivet om det i barnkonventionen tro…? Måste kolla det för jag kan inte acceptera detta.

Och vem har sagt att man inte kan gå i strumpbyxor och tröja bara? Är det någon högre makt som sagt att strumpbyxa endast får bäras med kjol eller klänning? Mamman kan sträcka sig till att jag får bära dem med shorts men hon gillar inte att jag går med ”rumpan bar”. Rumpan bar? Var har hon fått det ifrån? Rumpan är väl inte bar i strumpbyxor? Jag har ju oftast trosor under. Fullständigt orimligt resonemang. Jag gillar strumpbyxor utan något annat till. Så enkelt är det och jag vägrar diskutera detta. Hon håller också på med att byta mina kläder då och då. För små säger hon. Vaddå för små? Jag har mina kläder och det är MINA, jag vill inte ge dem till andra barn, jag vill inte sluta använda dem för att hon tycker att de är för små för mig. Jisses kvinna, slappna av. För stor kläder däremot, det är inte bra, de begränsar rörligheten så. Kläder ska vara exakt rätt i fråga om passform, värme, färg, material och så ska de helst vara glittriga. Eller med inbyggda muskler som min spajderman. Den är fin. Och så praktisk. Man behöver inget under ELLER över, den är lagom varm i alla väder och passar så bra ihop med min svarta baddymanmantel. Egentligen skulle jag kunna ha de kläderna jämt. Och mina kackelskor. De röda med vita prickar som är köpta till någon storasyster i Spanien. Världens bästa. Ser ni det framför er? Jag tylls i blått, rött, vitt och svart på väg till jobbat. Så smashing!

Men hallå!

Pust stånk och stön, vinter alltså. Så många utmaningar för en småbarnsförälder. Alla dessa kläder och grejer som man ska hålla reda på och så plötsligt är det skridskodag och man måste hitta ryggar, hjälmar, termosar OCH extravantar. Det här med kläder är ju alltid en delikat fråga när man handskas med barn. Det kan ju gå fel på så många plan. Jag tänker att en normaldag ska ju inte mindre än fem klädesplagg finnas (underkläder, två strumpor en byxa/kjol och sen en tröja). Därtill skor (helst två), en jacka och kanske överdragsbyxor, vantar och mössa? Utöver detta kan man ju drabbas av nederbörd av olika slag varför mer eller mindre gummerad utrustning kan behövas och så tar vi allt det gånger TRE!

Man skulle väl kunna tro att en mångmamma som jag skulle bli bättre med åren men det är fel. Man blir tröttare och mer uppgiven för varje barn. Inte så att jag blir trött på barnen men jag sänker ribban lite efter varje kamp. Hel och ren klingar alltid i bakhuvudet från min mormor och där lägger jag den, ribban alltså. Alla kombinationer av mönster och färg går bra bara barnet är nöjt och inte har bikini i minusgrader…eller….det kanske skulle kunna passera det med om det rådde stor brådska. Det har hänt att jag packat in barn i pläd och sen ut i bilen med hopp om att pedagogerna ska lösa min situation.

Sist ut ut mig kom Tylla. Hon visar upp ett ovanligt starkt och lite holistiskt klädintresse. Man kan säga att hennes högst personliga stil andas lätthet. Som i enklast på och av. Därför bär hon gärna strumpbyxor och tröja, helst inget under eller över det. Och på fötterna gummistövlar. Jacka kan gå bra bara den inte är varm, alls. Helst skulle hon gå utan men även jag har lyckats inpränta att ytterkläder är en bra sak i svinkylan. Hon är skeptisk men kan gå med på att bära en svart och blommig vårjacka bärs för att skyla henne från blåst, regn och kyla. Men hon gör det inte med en nöjd min.

Fröknarna, de nya, har kommenterat detta några gånger och jag sjunker ned lite varje gång i föräldraskammen. För jag önskar ju att mina barn någon gång skulle förstå att kläder är viktigt och att det kan vara en bra idé att inte förfrysa i en bil på en motorväg i norra delarna av landet (jag brukar köra med den förklaringen ibland. Dvs att saker kan inträffa i vädret som gör att man måste vara förberedd). För er med små barn som fortfarande väntar på att polletten ska ramla ner för ungarna kan jag meddela att det tar 20 år. Min äldsta dotter har äntligen insett både att det är skönt att vara varm och att det ser lite töntigt ut att gå med sommarkläder mitt i snöyran. Så nu kan ni sluta hoppas på att det går över snart.

Om jag ska lyfta något positivt vad gäller Tyllas stil är det väl att hon inte bestämt sig för att hennes röda och vitprickiga flamencoskor är de som ska bäras året om. Hon har valt gummistövlar som med önskvärda fotbeklädnad och det är ju onekligen ganska praktiskt i det här klimatet. Nu ska jag sluta gnälla och gå ut och vakta lite på hönsen, de går fritt när jag är hemma men Herr Räv och Fröken Duvhök vet var jag bor om man säger så. Hej på er!

Nya bollar

Det blir inte alltid som man tänkt sig. Rosen växer inte så mycket men de vita lavendlarna är helt gigantiska. Jag måste kanske plantera om lite här men just nu orkar jag inte. Jag ska se vad som finns på rean i oktober och utefter det planera om lite här hemma. Jag ska försöka skapa en mMedelhavsköksträdgård och organisera lite nu när nya hönsgården är på plats. Då kanske lavendeln passar in bättre där….?

Idag åkte maken med äldste sonen på fisketur med övernattning i skogen. Det var planerat sedan länge. Jag är ju alltid lite nervös över att vara endam med barnen men med de två äldsta hemma visade det sig vara ett lyckokast.

Redan innan lunch dök min bror upp med sin familj och vi gick iväg för att bada i poolen. Jag badade två gånger med barnen, lekte och dök som jag annars bara gör när det är minst 29 grader i vattnet. Men eftersom det bara var jag av de vuxna som ville bada fick det bli så. Det var jättehärligt. Efter det gick vi hemåt och sen spenderade vi nästan hela dagen ihop. De mindre barnen lekte och vi övriga satt i köket och pratade och år lite småsaker…en liten sallad, lite ost och oliver. Kycklingarna var väl dagens höjdpunkt kan man säga. Min brors barn älskar dem och hans fru är van att ha höns från sitt hemland men brorsan är stenhård. INGA HÖNS! Meeeen vi jobbar alla på det och som hans yngste son uttryckte det: ” Det är inte du som bestämmer vad Anna ger mig i present!”. So true!;)

Min minsta och min lillebror, hon älskar honom!

Imorgon kommer maken och Frank hem. Då ska vi försöka ha en lika harmonisk dag…..hönshuset måste lagas och byggas ut lite. Kycklingarna behöver en lite lugnare miljö tror jag innan vi låter dem sova ihop med de stora. Tre ägg har vi fått nu sedan en av marinerna börjat värpa. Idag kom inget och då blir man lite ledsen fast det är bra jobbat med ett ägg om dagen i tre dagar ändå. Vi vet inte riktigt vad vi har att vänta oss där.

När brorsans familj åkte hem tog de med Edgar. Jag passade på att vila ryggen då men somnade!!! jag sov tills han kom tillbaka med E och då hade Tylla redan somnat. Hon hade sagt: Jag måste lägga mig och så hade hon gjort det med lite hjälp på toan av tjejerna. Tänk va? mamman sover och då sköter sig plötsligt allt utmärkt. Jag väcktes vid nio av min brors röst och vimsade ut i hallen men då motade äldsta dottern in mig igen, -Sov du sa hon, vi tar hand om E. Tyvärr var det förs sent då så han märkte att jag var vaken men det gjorde inget för han somnade här i min säng på två röda.

Här ser ni kycklingen Louise. Alla har fått namn nu. Garbo, Greta, Gloria, Goldie (efter Hawn), och Eldkycklingen (?!?). Nu känner vi oss säkra på att ingen räv kommer kunna forcera vårt hönshus/hönsgård. Det är Goldie som lägger ägg, hon får så mycket extra uppmärksamhet av tuppen också!

En härlig inledning på helgen och jag är så glad och tacksam att mina äldsta barn är så gulliga mot mig och småsyskonen. Jag har haft det lite tungt sista tiden med all värk, allt arbete och oro inför boksläppet. Men nu känner jag mig på topp, särskilt roligt att ha alla barnen samlade under samma tak så mycket, så här länge har 20-åringen knappt bott här sedan vi flyttade in. och då har hon ju ändå en tvåa på Östermalm snuskigt nära Strandvägen…..Det ska alltså till att man får egen kuppe för att man ska bo hos mamma…än har hon inte kommit hit med någon tvätt iallafall.

Timorous beasties, kolla in dem. Jag har skrivit om detta företag på Eget hushålls, de har så häftiga mönster och det är så sinnessjukt dyrt. Tygerna går på 120 pund per meter! Svenskt tenn släng er i väggen liksom….

Nu ska jag se ett avsnitt av Vera, jag älskar brittiska deckare, just lovely! Och jag är tacksam idag, för att jag har en sådan fantastisk skara barn som är såååååå gulliga och härliga. Hjärtan till er och sov gott maken på liggunderlaget med myror och mygg….din plats i sängen är upptagen här så kommer du inatt får du sova på soffan!;)

Sen har jag äntligen fått iväg både mina mått och skissen på koftan som ska bli till. Jag har såååå höga förväntningar på detta.

Här jag och Tylla när hon hoppar bomben och sjunger. Kolla in Instagramflödet här intill så får ni se. Hon är bara för härlig den tjejen! Vi bor i Bullerbyn här. Alla grannar morsar, lånar ut prylar, barnen leker här och där och vi får titt som tätt besök av nyfikna som vill kolla in hus eller höns. Jag ångrar inte en sekund att jag flyttade hit. trots att jag nu ligger och hör en susande AC som stör dygnet runt både inomhus och utomhus. Men jag hyser gott hopp om att det kommer bli slut med det för det är inte OK att storfräsare får förstöra boendemiljön för vanligt folk hur som helst och inte följa regler som vi andra måste.

 

 

Normkritik mm

En mycket smutsig liten dagisunge.

Sagostund med Tylla Det tar återigen mycket lång tid att lägga barn här hemma och det kunde väl vara OK om annat gick smidigare. Men det gör det INTE. Nog om det. Jag ska fatta mig kort idag för jag har nu verkligen verkligen en urinvägsinfektion och den besvärar mig. Jag tar efter mycket om och men antibiotika mot detta för nu står jag inte ut längre. Nog om DET!

Total kaos i hemmet, bygget fortskrider, ingen gör som man säger och att laga mat är verkligen som att kasta pärlor för svin. Jag bestämde idag att det blir mackor à la Familjen Björndahl framöver, jag lägger icke två strån i kors för att laga mat som ingen utom maken äter. PUNKT!

Men jag hade inte alls tänkt ägna dagens inlägg åt skrikiga barn, Tyllas förvirrade kvällsfunderingar eller ologiska sagor för barn (som säkert är utstuderat knasiga för att förvirra barnen så de somnar, funkade ju bra idag…). Jag hade tänkt skriva några rader om normkritik. Jag är inte så trendkänslig när det kommer till nyord.

Jag är nyordsallergiker. Normkritik har jag särskilt svårt för (likt ord som värdegrund, rasiferad, hen m.fl.). Ordet kom upp i radion, oklart i vilket sammanhang. Det blir så när man har galna skrikande barn och makar som snickrar sig genom småbarnsåren (sorry älskling, jag vet att det inte är rättvist men helt ärligt skruvar jag sååååå mycket hellre).

Det kan ha varit i samband med att en bok på enkel svenska och enkel arabiska ska ges ut (samtidigt som min egen bok och kanske stjäla all uppmärksamhet) till nyanlända för att ge dem en bild av hur vi ser på sex och sånt i vårt land. Hur man ska tolka kroppsspråk, fatta att kort kjol inte betyder fritt fram osv osv. Jo, var det! Killen som skrivit boken underströk att han skrivit normkritiskt….alltså i största allmänhet, om hur känslor, sex, lust osv funkar. Lite knasigt på ett sätt eftersom mäns och kvinnors sexualitet är lite olika (tänker jag som är stone age). Men iallafall. Det var skrivet så att man oavsett vem man var och vilken sexuell läggning man hade så skulle man fatta. WOW!!!!

Att folk från helt andra kulturer får en intro till hur vi gör här är helt OK men normkritiskt? Måste det vara så uttalat? Kan man inte skriva bara för människor? Måste man hitta på ett obegripligt ord för detta?

Jag försöker alltid se människan och dess egenskaper. Vad jag däremot försöker göra är att anpassa mig så det jag gör/säger är begripligt och respektfullt. Jag förklarar, olika mycket beroende på ålder och situation och avslutar med att fråga om det finns några oklarheter. (Jag talar nu om hur jag är på jobbet). Jag är förmodligen likadan i mitt vanliga liv utom när jag blir asförbannad på gubbar som tränger sig före mig i kön enl. tidigare inlägg…..

Jag hade min 18-åring här i veckan. Hon förde på tal att hon kände sig annorlunda….hon kände sig som en människa, inte en person med ett specifikt kön. Hon tyckte hon skilde sig ifrån sina vänner. Detta trodde hon berodde på mig! Jag blev så glad. Hon berömde mig för att jag aldrig har haft med variabeln flicka/kvinna när jag uppfostrat henne och hennes syskon. Jag sög åt mig av detta men kom snabbt på att detta nog inte alls är min förtjänst, det går längre tillbaka i tiden. Även om jag är fast i att vilja vara hemmafru så ser jag mig inte som en svag och underlägsen person bara för att jag är kvinna. Detta kommer från min mamma och hon säger att hon fått det av sin far. Han tryckte aldrig ned henne, inpräntade mannens överlägsenhet eller liknande.

Jag ser mig aldrig som kvinna utan som en människa och jag har nog först på senare år börjat fatta att jag blivit olikt behandlad då och då. Kanske jag bara är korkad? Eller så är det så att jag skiter i vad andra tycker? Stöddiga typer som försöker trycka ned mig betraktar jag som mindre vetande och tycker kanske lite synd om istället. Tänker att de nog inte har haft det så lätt. Kanske det är därför jag har så svårt att fatta detta ursinne mot män som finns i vissa feministkretsar? Jag känner mig aldrig hotad. Visst kan jag vara rädd i vissa trängda situationer men det är inte för att jag känner mig generellt svag utan för att jag bedömer situationen som övermäktig. Helt rationellt om någon står med en kniv eller är väldigt aggressiv.

Hur som helst, vad jag försökte komma fram till kanske är lite dunkelt men jag ogillar att vi ska vara som vindflöjlar och plötsligt vara normkritiska för det borde vi ha varit hela tiden. Och jag tycker ordet tolerant är bättre.

Jag gläder mig åt att mina döttrar uppfostrats utan tyngden av könsstereotypi och jag fortsätter på den linjen. Det är demokrati tycker jag. Att vara demokratiskt är fint, ett favvoord ihop med att vara rättvis. Alltid behandla alla lika då behövs ingen normkritik som jag känner har en kvalmig eftersmak av att det är FEL att följa normen liksom….men jag kanske har fel där med. Jag är öppen för alla möjligheter och kanske hela problemet ligger i att jag vägrar lära mig vad alla nya ord som ska etikettera personer och fenomen betyder. Krumeluriska hatar jag, tala klarspråk, då kan fler vara med i diskussionen…typ. Kanske några av döttrarna tänker att jag visst håller på och tjafsar med dem om kläder och smink och hur man ska klä sig osv men det tycker jag är en annan sak. Det är att vara rationell och förstå hur omvärlden fungerar.

Vid ett tillfälle idag gallskrek två av tre hemmavarande barn och jag beslöt att ignorera detta faktum och flytta mig till den nya uteplatsen. Det ser kanske fridfullt ut och jag låtsades länge att det var det men vid min ena sida satt ett vrålande barn. Punkt där med.

Vårt klädkonto till Tylla är väldigt begränsat. Hon är nudist. Endast skor tarvas. I leopardmönster med glitter. Gott så. Vi har likasinnade grannbarn och överseende för att inte säga väldigt avslappnade grannar. Väldigt bra.

Fri lek på verandan. Naken såklart.

Jag älskar vårt hus, har jag sagt det förr. Det är en motvikt till allt kaos i mitt liv och jag kan ibland blunda och tänka: This to shall pass. Då säger alla som inte har barn som gallskriker i sina öron: -Du kommer sakna det när alla flyttat ut. FEL! För då kan hända att jag har 36 barnbarn som min mor så glatt påminner mig om ibland. Men jag kan se att det blir bättre sen, mycket mer sen, superiet i mitt liv kan jag ligga och njuta av bullret från vägen nedanför som jag inte kan göra ett skit åt.

 

Maj sköna maj

Fotot gör inte himlen och solen rättvisa, det var helt otroligt vackert!

Hej på er!

Ännu en dag till ända. Jag och maken free basear….(internt skämt på arbetet) läggningen här hemma. Vi hade bestämt att han skulle lägga barn, jag arbeta med min bok. Det gick om intet för plötsligt hade vi ingen mjölk, inget bröd och ingen frukt hemma (nej det var ironi, det gick inte plötsligt) så jag var tvungen att åka och handla. Jag brukar åka på det. Jag handlade också en liter äppeljuice till grannarna. Mamman där hade så snällt gått på promenad med två av mina barn idag (detta resulterade i att jag fick mig en fin kvällspromenad när vi insåg att de var försvunna. Jag, maken, grannpappan och Frank började söka av närområdet på kvällen. Vi försökte ringa och ropa. När jag vandrat runt säkert 20 minuter kom jag på att de kanske gått in. Det var också tänkbart att grannfrun stod gråtande med bara sitt barn när mina två plötsligt bestämt sig att rusa åt varsitt håll. Och att hon nu inte vågade komma hem). De kom så småningom hem, före mig och det visade sig att de verkligen hade haft en mycket trevlig stund som Edgar uttryckte det (ordagrant) och jag fick höra att han var såååå bra på att se andras behov och var trevlig att samtala med. Halvtimmen innan hade vi fullskaligt krig här hemma och leksakerna rök….Men jag var nöjd. Att ens barn är diplomatiska och hänsynsfulla utanför hemmet ihop med andra barn och vuxna ger en hopp.

En sådan kanske? Kolla glaset! Men om man bor där jag gör behövs egentligen bara en mopedmotor för det är oändligt sega köer och jag satt TVÅ timmar i buss idag trots att jag gick hem lite tidigare. Maken åkte på att jobba sent plötsligt så jag fick ta barnen (eller rättare, min pappa fick hämta dem för han var ute på ön redan).

Nåväl. Jag åkte och handlade (jag och Carola bar samma nyans av rosa kan jag tillägga. Nog om det men bara så ni VET, jag handlade samtidigt med CAROLA!!) och när jag kom tillbaka skulle jag plötsligt ändå lägga barn…för de hade ju sett på Pippi…och liksom väntat in mig. Som behövde skriva. Jag har tidigare talat om vikten av closed loop communication. Vi ska börja arbeta mer aktivt med det. Som i ett rum på akuten alltså.

När jag upptäcker trafikkaos av detta slag i köket brukar jag vanligtvis plocka undan det men efter att ha haft ryggvärk i några dagar och svårt att böja mig har jag noterat att INGET plockas från golvet om inte just jag gör det. därför avvaktar jag för att se hur lång tid det ska ta för andra i familjen (läs: maken) att notera det obra i att ha en hjälm, en skottkärra och en bil precis vid kylen och diskhon….förvänta er mycket bilder på detta. MYCKET!

-Du tar barn ett (jag).

-Uppfattat, jag tar barn ett (maken).

Osv.

Jag snett underifrån. man ser den rosa nyansen som CAROOOOLA hade på sin kappa. Just min blus går att köpa på NK passagen just nu.

Nu hann jag iallafall med att sitta en stund med lilla söta Tylla, hon funderar så just nu. Idag var det döden. Den kom vi in på via en handduk. Den vita med blommor som jag fick för säkert 30 år sedan av min mammas väninna som dög för många år sedan i cancer. Tylla sa att den var fin. Då berättade jag att jag fått den av M som inte finns längre. Hon var tyst en stund. Sen sade hon:

-Red hon?

Jag fattade ingenting till en början men så mindes jag att Edgar tjatar på att han vill börja rida men att jag sagt att det är farligt…och så frågade jag om hon menade att hon dött av en ridolycka.

-Ja! Med en ton av total självklarhet i rösten.

-Nej, hon blev sjuk.

-Va?

-Hon fick cancer som spred sig. Men hon levde många år som sjuk, det var ingen olycka.

-Kan hon inte leka nu? Och rida?

-Nej men hon skulle nog gärna vilja.

Sådana konversationer sätter lite färg och melankolisk touch på vardagen.

När jag bäddade ner henne blev hon ledsen. Hon sa:

-Förlåt för att jag slog dig.

Jag fattade återigen ingenting. Men mindes att hon kastat sig från min famn och att jag grinat illa vid manövern som hindrade henne från att störta i betonggolvet. Det hade gjort intryck tydligen.

-Men lilla gumman, det var ju inte med mening som du gjorde så. Det var som en olycka, du ska inte känna skuld för det.

Tårarna kom och hon gömde sitt ansikte bakom de små knubbiga händerna.

-Men älskling, jag blev inte arg, jag fick bara lite ont och du menade ju inte att jag skulle få ont.

Jag försökte med en avledande manöver, att leka ”liten mus letar hus…” och då blev hon glad igen. Ville att musen skulle vara en snäll mus och jag la min hand vid hennes ansikte. Då ville hon att den skulle sova där.

Småttingar alltså. De gör en galet galen ibland och sen är de så där fantastiskt härliga mellan varven.

Nu ska jag se Line of Duty, den enda serien jag följer just nu, det finns inget annat värt att se faktiskt. Jo jag kan stirra på solnedgången, den var mirakulös ikväll.

Jag med solen i ryggen vid pass 21.20

Tjing!

 

Tylla talar ut – om sin bror

Digestivekex funna på golvet, underbokhyllan bakom legolådan. Borta sedan en månad minst. Smaskens tyckte Tylla.

 

Hej, det är jag, Tylla! 

Jag kan inte hålla mig längre, jag måste släppa ut lite ånga. Idag skulle jag och min underbare bror Edgar (den som mina långa vuxna kallar egendomlige Edgar) få följa med till en affär! Sååå kul, äntligen händer det något liksom. Annars är vi bara hemma och måste lyssna på tjat gnäll och lägga oss och vakna på helt galna tider och äta saker vi inte gillar precis när de långa vuxna är hungriga…vad ÄR det om?

Så jag var supertaggad, spände fast mig i främsta sätet och sjöng och babblade så mycket jag orkade för att understryka hur nöjd och glad jag var att få komma ut på äventyr. Men, jag tuppade av, somnade som en stock efter bara några minuter och jag misstänker ”foul play” från den långa vaxas sida, hon är ju läkare och vet hur man får folk att sova…..Men, lagom till de lastade in en massa saker vaknade jag till och då visar det sig att de inte köpt EN ENDA GREJ TILL MIG! M O I ! TYLLA blev UTAn något alls…..oerhört på alla sätt. Men, mamman hade räknat med att jag skulle bli sur och hon avledde mig snabbt med att lova något som jag redan glömt vad det var….så himla listig är hon. Hon räknar kallt med att treåringar inte ska minnas något längre än 10 sekunder. Obehagligt. 

Exakt detta hade jag som barn. Fullt av kulor i fina färger….so far…..

Rena himmelriket för en ”skata”.

Men egentligen var det inte mig detta skulle handla om utan min underbare bror. Han som fick ALLA sakerna OCH en cykel idag, precis som om han fyllde år eller något…kanske han gör det? Jag vet inte jag är ju bara tre, jag kan ju inte hålla reda på hur många gånger om året alla fyller år eller vad som hände i förmiddags….typ. De drar nytta av det där tror jag….

Iallafall, pannan kom hem med en ny cykel….och vänta nu….det kanske det var det mamman snackade om….att jag skulle få Edgars gamla….mm så kan det ha varit. Konstigt att ingen låtit mig lära mig cykla än då?

Åh, jag tappar spåret. Edgar var det ju. Jo den lille pojken är en samlare, han ska bli bonde senare men just nu, i väntan på att han får en egen gård, så samlar han på saker. Idag när nya skrivbordet skulle in så passade mamman, ni vet den långa vuxna gnällspiken, på att städa hans rum. Och med cirka fem minuters mellanrum skrek hon saker till han den andre långe. Saker som: ”Attans unge, här ligger min farmors fina träask som jag letat så efter eller men vad fan, här är alla mina MEMO-kort…jag blir galen”. Så höll det på i ungefär en timme (jag vet inte så noga men hon påstod att hon plockade lego en timme…). Det slutade med att hon bad den långe vuxne ha ett allvarligt samtal med E och berätta vad som händer när man tar saker som inte är ens egna. Pappan invände mot detta men fick kort svar av mamman kring att det var hans område ju. Vad DET nu betyder? Kanske min pappa är tjuv eller något?!?

”Snälla Edgar, kan du gå och lägga mina kort i köket så pappa kan lägga dem där de ska vara?!

Tydligen är det inte bra när barn samlar på sig saker som vuxna gillar, det var väl ungefär sammanfattningen av detta. Men jag tycker det är helt galet. För det verkar ju som att livet går ut på att ha SÅ MYCKET dyra och fina saker som möjligt och varför ska då inte barn också få vara med och samla. Att det sedan är så att vi måste ta från andra är ju inte så konstigt, vi har ju ingen LÖN! Eller vi får ju barnbidrag men det tar de ju ifrån oss. HUR hade de tänkt att den ekvationen skulle gå ihop? Vi är ju hänvisade till att stjäla, och har man exklusiv smak så har man. Jag är helt på Edgars sida här, om de vill ha sina saker ifred, då får de ge oss mer fickpengar. PUNKT! De tvingar oss att tjuvs, det är ju helt absurt! 

Nu ska jag gå ut och cykla, jag har fått en rostig blå cykel som jag tror en gång hört till en av de äldre systrarna, jag vet, det är inte klokt att de inte tycker att jag är värd bättre men jag köper det nu, jag har sett en del glimrande saker i mammas smyckeskrin….jag funderar på att gå med dem till ”stampen”… 

Hej på er!

 

Just precis innan jag bestämt mig för att beställa en ny bottenventil till diskhon hittar jag den ihop med min farfars gamla stift till bläckpennan som legat i alrotsasken jag ärvt efter farmor….Attans unge alltså!

Åh, hej! Det är jag, den lätt uttröttade mamman. Idag såg jag i en FB-grupp att några fina prylar var till salu i närheten. Jag hade bett maken köpa en lagom stor cykel till lille Egendomlige Edgar så jag var ensam med honom och Tylla några timmar. Han skulle inte hinna hem innan de stängde så med livet som insats packade jag bilen full (nåja) med barn och for iväg. Tylla gav min hjärna en rejäl match de första fem minuterna, sjöng låten från filmen Frost på omväxlande svenska och engelska, bankade med fötterna på instrumentpanelen och somnade sedan som en klubbad säl halvvägs. Puh!

Edgar fick då instruktion att vara liiiiite tystare i sin lek men det gav motsatt effekt, han skruvade upp volymen. NÄR ska jag lära mig att inte reta halvsovande björnar???

Vi kom dit och snabbt hittade jag en grep som var för dyr för sitt skick men ändå 2-300 kronor billigare än den nya jag tittade på igår, så ja, ett FYND! Vi fortsatte in i själva ladan och Edgar gick då men armarna innanför T-shirten. Jackan som jag tagit med vägrade han ta på och jag var livrädd att han skulle snava, inte kunna ta emot sig men jag lät det passera. Det finurliga med detta var då å andra sidan att han frös så mycket i den ouppvärmda ladan att han inte kunde TA på något….hahahahaha helt strålande tips för föräldrar som ska gå på loppis, klä era barn för lätt så kan de gå i tvångströja. Jag önskar jag kunde ta åt mig äran av detta geniala men det var pojken själv som kom på.

Vi kom ut med helt andra grejer än jag tänkt köpa för de sakerna var för högt prissätta. Men jag fann en gammal skolbänk som passade utmärkt att ersätta bordet som gick sönder förra veckan i Edgars rum.

Jag baxade in allt i bilen och då vaknade lilla T som jag haft ett öga på då och då genom ladugårdsfönstren. Hon fick tuppjuck, skrek galet mycket om att hon villa handla men jag var snabb att muta med att hon ju skulle få en CYKEL när vi kom hem, och då lugnade hon sig. hela vägen hem sjöng hon ”let it go…” för mig på precis en decibel för mycket för min intorkade hjärna.

Väl hemma baxade jag in skolbänken i huset, maken kom samtidigt med E´s nya cykel och jag tog ett djupt andetag. För E´s rum har behövt städas en längre tid, jag har försökt få ALLA att städa det både med hot och löfte om pengar men ingen har nappat, det har varit som en krigszon. Jag började plocka lego, kasta skräp som ungen samlar på och sparade värsta hörnet till sist….då börjar det plötsligt uppenbara sig saker jag LETAT EFTER I FLERA VECKOR!! Tyllas nyinköpta skor som försvann omedelbart efter att vi klippt bort lappen (de är i leopardmösnter, rosa och GLITTER), farmors fina ask men mina sentimentala småsaker, MEMO-korten till Stockholmsmemoryt som står i finskåpet, stårltrådsrullen som jag gav upp på igår och köpte två nya istället….och sen hittar jag BOTTENVENTILEN till vasken! VA??? Jäkla skitunge alltså, han snor precis ALLT som är värdefullt eller viktigt på något sätt. Jag bad maken ta ett snack med honom. Jag blev helt matt, men ändå lite glad för jag har undrat SÅ om det varit jag själv som i total förvirring rensat i disken och av misstag lyckats kasta den där gyllene proppen. Så jag ÄR inte senil, jag har bara uppfostrat en liten tjuv! Jag hoppas han slutar tjuvs saker och nu ska jag vara mer varsam med var jag lägger saker…ringar och sådant som han är så himla intresserad av…..helt livsfarlig ju. Ändå tycker jag att jag är försiktig med mina saker men man väntar sig ju inte riktigt att barnen är ute efter diskproppar…eller?

Jag har nog nästan haft en sådan själv tror jag, fast inte med ursparning för bläckhorn…

Nu är det iallafall väldigt rent och hyfsat städat i Edgars rum. Jag kan också diska igen, det var skönt, man behöver det mer än man vill inse.

Där sitter han nu i sin lilla rövarkula….som jag vittjat! Väldigt nöjd är han iallafall men egendomlige lille pojk.

Ha en härlig Valborg och se upp för alla igelkottar!

 

 

Tylla talar ut – nya strategier

Ligga nära, väldigt härligt på dagtid men inte hela natten. Ser ni vilken ordning? Tvättställning, dockblöjor, Nerfguns och parkourhinder om vartannat….

Hej! Nu har jag varit tyst ett tag. Inte i verkliga livet då, för jag pratar på så mycket jag kan. Jag är själva underhållningen här, jag har tagit det på mig liksom. Alla andra är så trista. Men jag ska erkänna att mamman är en bra utmanare i den klassen. Hon är himla rolig, spexar, ligger på golvet och ojar sig som en skalbagge, vrålar på pappan och ser knasig ut i håret. Galen liksom! Snackar gör hon också men inte så roliga saker, mest gnäll. Mat hit och godis dit (på lördag bara). Sitta vid bordet, inte se på jotjob och sänka ljudet hela tiden. Det verkar som om precis allt barn gör är fel för henne….varför skaffar man då sex barn? Väldigt konstigt.

Nu är vi och framför allt JAG här så hon får bara gilla läget och ”chilla” som mina syrror säger. CHILLA! Kan man skicka vuxna på Chillkurs?

Idag kom påbud från högre ort (de vuxna) att vi ska sova i våra egna sängar!?! Tydligen ”stör” vi (!?!) dem i deras sömn och hindrar dem från att arbeta optimalt/hålla sams/orka vara trevliga mot oss och mot varandra….så sa de ju inte rakt ut men man har väl lärt sig att höra mellan orden….typ. Så nu ska vi tydligen, om vi vaknar och söker tröst, kärlek och trygghet i föräldrasängen, föras tillbaka till ursprungssängen!?!

WTF!!! HUR tänker dessa människor? Hon, den där mamman, talar ju STÄNDIGT om natuuuurlighet, och att grottmäniskor minsann inte åt godis hela tiden eller fem mål mat om dagen, rörde på sig istället för att glo på ”dumburkar” och var såååååååå friska. Jävla skitsnack! De sov i grotthålor i en hög allihopa på granruskor och om man stack ut, låg som en skalbagge på ryggen (som hon gör med jämna mellanrum) och gnällde blev man uppäten av en sabeltandad tiger, så det då! Hade de haft tillgång till godis hade de ätit DET dygnet runt. Självklarheter! Och man ska samsova, i en grop helst för mesta möjliga närhet. NÄR kommer den sängen? Gropsängen i tagel med resårer som drar ihop familjen. Inte som nu med platta höga där man kan bli utknuffad. Jag tänker mig en ”cave man bed family size”.

Som det är nu måste man jaga de stora på nätterna, jag och mina bröder springer nästan omkull varandra här i vargtimmen. Så kan vi INTE ha det! Vi blir ju helt utmattade. Inte undra på att man är grinig när man vaknar och gallskriker vid minsta lilla (som att inte OMEDELBART få sin nappflaska med L A G O M varm boj). SJÄLVKLARHETER! När ska de stora fatta detta? Det borde vara lag på samsovning, nu skapas en hel generation med hudkontaktsbrist, det kan få allvarliga konsekvenser, helt oöverskådliga.

Nu ska jag sluta gnälla, och börja agera. Jag har mamma för mig själv idag. Jag ska göra det mesta av det, sitta nära, helst på henne. Mellan henne och datorn eller kanske ta hennes telefon och skicka meddelanden till ALLA hennes kontakter, jag brukar få bra respons på det. Jag klämmer iväg meddelanden i stilen: irföajbiuydpvkjb och får tillbaka roliga korta meddelanden som: ? ???? och gubbar som ser roliga ut. Hej på er!

Hej! Åh, vilken natt eller, vilken månad. Jag vet inte när det hela började egentligen men jag och maken lider av allvarlig sömnbrist. Tidigare har bara ETT av barnen vaknat och kommit in till oss på natten. Tylla var tidigare vårt enda säkra kort där, hon har fram tills helt nyligen sovit hela nätter i sin EGEN säng. Men jag tror att jag gjorde felet att påpeka det för maken, att vi hade haft tur med henne och det var som att det ”Jinxades” då. Plötsligt började hon vakna och vilja ligga nära…..att man aldrig lär sig. Man ska ALDRIG låtsas om att det är medvind, då kommer omedelbart motvinden. Så normalen sista tiden är att man somnar helt död när man lägger ett barn i en säng vid åtta, vaknar med ett ryck kring midnatt pga värk eller kissnödighet och sedan försöker smyga sig till sin sovplats. Väl där brukar det ta just precis så lång tid som man behöver för att somna om för att nästa unge ska vakna….och så samma vända omkring tresnåret. Jag har som mål att vara på jobbet kvart i åtta för att kunna byta om i lugn och ro varför jag går upp halv sju och åker vid sju. Kring lunch är jag vanligtvis så trött att jag inte kan tänka på annat än sömn…..och så håller det på.

Vi fick en tillfällig vila i helgen när vi var i London. Vi sov VÄLDIGT mycket och vaknade utan att ha ont i hela kroppen…. Frank hade väckt svärfar vid fem första morgonen….mmm glad att det inte var jag.

Jag hörde av en kollega att samsovning med bebisar är reglerat för BARNENS säkerhet….helt utan några som helst bevis för att det minskar dödligheten skulle jag vilja hävda att samsovning är en allvarlig fara för de vuxnas räkning. Och sen tänker jag att det måste vara något instinktivt detta….kanske vi ÄR menade att sova i en hög? Var började det går snett liksom??? Var det när vi blev ”civiliserade”? Jag orkar inte ens tänka på konsekvenserna här…..jag brottas med mig själv som vanligt, ska man vara totalt tillgänglig för sina barn eller har man rätt att få sova i egen säng och tycka att det är aningen jobbigt att inte få sova mer än två timmar i stöten?

Jag skulle vilja se en annan sovform…familjesängen. Kanske en jättelikmadrass med små skyddsvallar så man kan hålla ett rimligt avstånd till sina barn….eller någon grottformation man kryper in i med små fack där alla kan känna sig ”nära”…..jag ska fundera ut den ultimata sovanordningen för flerbarnsföräldrar det måste ju bara bli en storsäljare. Nu ska jag vara NÄRVARANDE med mitt barn…kanske det kan göra att hon inte behöver sova på mig?

Hej hej!

 

Tylla talar ut på begäran

img_6721

Jo jag kan öppna en motorhuv, fylla i spolarvätska och fila på tändstift. Det är jag som kopplar startkablar också för den delen.

Hej! Jag skriver på beställning idag, det var den gamla runda som tyckte det var dags. Hon gillar inte riktigt min ömma moders skriverier alla gånger utan är mer intresserad av min vardag. DET kan man verkligen förstå! Så här kommer det. 

Först vill jag tala om mitt framförande på Luciadagen. Det var strålande enligt alla recensioner. Jag sjöng mest och högst samt hoppade i takt. Mycket energigivande. Sen följde två av syskonen med upp på förskolan samt den gamla runda och hon mamman. De åt pepparkakor, drack en brun smörja som heter kaffe eller något och sen gick de!?! De GICK utan MIG! Hur tänkte de där? Jag vaggades in i tron att de skulle stanna med mig hela dagen så att fröknarna skulle få en chans att utbilda dem i hur man tar hand om treåringar. Nä, så var det tydligen inte. 

På kvällen var mamman lite sjuk. SJUK??? Va? Har man satt barn till världen får man för tusan skärpa sig och ta ansvar fullt ut, då duger det inte att vara hängig och somna mitt i en saga, jag kan ju få skador för livet! Jag skulle kunna få dödsångest, separationsångest eller vilken jäkla ångest som helst faktiskt. Kanske jag skulle kunna bli kränkt också. Hon är verkligen på gränsen nu alltså. Vi får se hur hon hanterar min födelsedag som kommer snart. Om det går åt pipsvängen tänker jag be om förflyttning. Man kan tydligen få en ny familj om man missköts och jag skulle tro att jag snart kvalar in där. 

Jag är ju inte vilken människa som helst jag är ju Tylla, the one and only, finns bara en i hela landet, kanske i hela VÄRLDEN? Det är ett tungt ansvar som vilar på mig. Därför måste mina förutsättningar vara de allra bästa. Och i min ära firas julafton på just min dag. Det är värdigt. Jag vet inte hur mamman och pappan lyckades med det men kanske det var så att jag hade några tecken på kroppen och att alla stjärnor, månar och planeter stod i ett gynnsamt läge just när jag valde att födas. Det kanske är jag som ska rädda världen rent av? Alltså DET vore ju något. Jag har en hel lista på saker som jag skulle kunna förkunna. 

Lättare blöjor, mjukare kläder, rosafärgade textilier till ALLA och ett totalt förbud mot grönsaker. Jag kan säkert komma på mer bara jag får lite tid.

Mamman är hemma med mig idag, sjuk är hon enligt hennes egen utsago, jag vet inte om jag tror på det, snorig, det är man ju mest hela tiden, jag förstår inte hur det ska inverka i hennes förmåga att passa upp på mig på ett adekvat sätt. Hon är sjåpig helt enkelt. Jag skulle vilja ha en mamma som Madonna tror jag. Hon verkar stark och frisk. Snygg är hon också och säger vad hon vill. Sån vill jag vara. Det vill tydligen mamman också för hon visar mig ideligen videos mm av den kvinnan. Jag fattar inte så mycket av vad hon säger men jag håller med, hon ser stark och frisk ut. Tänk om maman vore mer så, och i härliga kläder, inte trista blå jeans nio dagar av tio.

Nä, nu ska jag sova lite, jag har ett manifest att fila på, det gör jag bäst när jag är utvilad.

Hej på er!

img_6715

Jag kör korgen, jag bestämmer vad som ska i, rosa Lypsyl, rosa tuggummi och rosaglaserade munkar och HÖR SEN! Och ja jag har benvärmare, långkalsonger, brorsans jacka och fryser gör jag INTE!

 

ÅÅÅÅÅÅÅÅÅ, jag är sjuuuuuk. Snoret rinnr, febern kommer och går. Tylla är som en elvisp och jag har henne ju hemma i förebyggande syfte för att vi ska slippa kräksjukan till jul. Jag borde ha tvingat maken att vabba. Istället fick jag ta alla barn till förskolor/skolor OCH sedan komma med startkablar till honom efter att han blivit stillastående på färjan….tur i oturen att jag var sjuk kan man säga. Men jag hann handla mjöl iallafall och fylla bilen med skräp som banne mig ska bort innan jul. Nu har det legat på tomten länge nog och jag hatar sådant, skräp som förtar intrycket av vårt vackra hus. Första intrycket är ALLT!

Och så såg jag en video av Madonna, om hur hon kämpat sig fram i en mansdominerad värld där även kvinnorna tryckt ned henne för att hon är för snygg och sexig. FY FASIKEN! Jag blir mest av allt galen på jävla kvinnor som trycker ned andra kvinnor och är så osjälvsäkra att de tror att deras egna män ska förföras och dumpa dem. Har de ingen som helst självkänsla och aktning? En man överger inte en kvinna de älskar för att en annan har kortare kjol eller större tuttar, de går för att de vill ha något spännande eller möjligen tröttnat på sin osjälvständiga kvinna. Sen finns det förstås idioter som bara tänker på titts n´ass men dem kan man ju hellre vara utan tänker jag.

Utan att vara för elak mot män tycker jag att det är konstigt att vi lyckats luras in i att tycka att vi är underlägsna dem för i princip all forskning visar att kvinnor är smartare på gruppnivå än män. Sen är vi hemma med våra barn och det är där tappet kommer, vi springs förbi av män som ej tar ansvar för sina barn. Och det är ett feltänk i samhället, att omsorg av den egna avkomman ska ligga en till last. Men snart har vi sprungit om männen (om det nu är målet?) och då kan det bli fred på jorden (kanske).

Tylla min lilla unika unge med det envisa sättet ska bli rolig att följa, jag begränsar henne INTE och OM jag utan att veta det gör mig skyldig till detta kan jag lita på att mina tre äldsta döttrar påpekar mina misstag och sätter mig på plats. Hur det ska gå för min två söner i denna matrialkala struktur vete katten….

Nu ska jag snyta mig!

Tjing!

Smörgåsen – Tylla talar ut

Hej alla! Jag är tillbaka nu. Det har varit några kämpiga månader för mig faktiskt, det är inte helt lätt att byta förskolegrupp. Nu plötsligt är jag ihop med större barn och det betyder att jag måste utvecklas fortare än väntat. Hemma är jag ju minst än så länge, vem vet vad de stora planerar?!? Jag har lärt mig att gå på toaletten själv, plocka undan efter mig och jag lär mig rabbla världsdelar. Jag har noga satt mig in i äpplets livscykel och fortsätter fila på språket, det är så frustrerande när de stora inte verkar vilja förstå mig. Jag har också insett att man i möjligaste mån ska dölja sina förmågor, på så sätt får man mer uppassning och livet blir mer uthärdligt. Nackdelen med detta är att man idiotförklaras.  Jag tycker det gränsar till rasism när de förlöjligar mig genom att härmas och skrattar åt mitt uttal. Finns det inga gränser för vad de stora kan ta sig till med?

Nåväl, jag har för länge sedan gett upp tron på att människan blir klokare med åren, jag ska försöka hålla kvar mitt barnasinne hela livet. 

Jag har lärt mig att man kan komma långt med förhandling men längre med hot. Därför har jag så smått satt detta i system. Allt handlar ju till syvende och sist om att få sin vilja igenom. Jag tycker att det fungerat ganska bra än så länge, iallafall på hon mamman. Hon verkar ha en särdeles låg tröskel för skrik och bråk. Pappan verkar tåligare….annars skulle han väl aldrig orka med mamman?

Jag testar för tillfället tre metoder, den första handlar om att jag framlägger ett krav och om det ej beviljas säger jag: -Då går jag till mitt rum! Och marscherar iväg med bestämda steg. Det har väl inte varit så framgångsrikt kanske….jag ska fundera lite mer på detta. Nummer två är att jag hotar med gråt. Jag säger: -Om jag inte får XXX då gråter jag, med TÅRAR! Sista knepet är ju såklart att bara gallskrika. Det är effektivt men man kan inte räkna med att man får det man vill, då måste man ändå prata lite…

Ibland har jag testat att kombinera de två första sätten. Det gäller då att ta det i rätt ordning. Annars uppstår förvirring hos de stora, note to self.

Jag var hemma idag, VAB kallas det av de stora, lekdag kallar vi små det. Jag har hållit min pappa så upptagen att han fick skäll av mamman som kom hem efter jobbet. Han hade inte hunnit med någonting tydligen utom att hålla mig sällskap….tänk va!

Men hörrni, nu ska jag tvinga till mig lite pepparkakor, jag gillade inte maten så värst. Sen ska jag försöka undvika sömn in i det längsta också, det kommer säkert gå bra, mamman verkar trött, då är hon extra känslig enligt ovan.

Hej hej!

 

Hej på er! Det var några dagar sedan jag skrev. Det har varit sjukstuga här, jag är helt slut och det luktar vab imorgon också. Då blir det min tur är jag rädd. Edgar lade sig på eget bevåg och det är inte ett bra tecken (har aldrig hänt). Jag ska då ta vara på min chans att visa maken HUR MAN VABBAR!!!! För han fattar verkligen inte det. Han ser på serier i soffan och låter det sjuka barnet löpa amok (tror jag  eftersom jag när jag kommer hem måste styra upp, städa och laga mat mm mm mm). Ni kan nog vänta er ett inlägg om detta om ett drygt dygn.

Men lilla Tylla då! Hon växer så, pedagogerna berättar att hon är ett solsken på förskolan. Så härligt att alltid få höra att ens barn sköter sig och särskilt den här lilla damen som är så envis (lik mig). Hon är så självständig tydligen, går på toaletten själv, plockar undan efter sig och intresserar sig för bokstäver och biologi. Det bådar gott! Jag ska försöka sluta curla henne här hemma också för uppenbarligen kan hon massor med saker som jag inte vet om! Det är så roligt och nyttigt att få andra vuxnas inblick i mitt barns liv!

Hon är lite rolig, hon har börjat hota sig fram här hemma. Hon har bara inte förstått att hon hotas med fel saker och att hon är sååå himla söt när hon säger att hon ska gråta med riktiga tårar! Hahahahaha lilla gumman, man vill bara krama och pussa på henne när hon är så trumpen!

Ni ska få ett exempel!

T: -Jag vill ha smörgås (hon hade sett brorsans och ville ha en likadan).

Jag: -OK! (Brer en likadan till).

T: -Jag vill ha lite mör! (SMÖR).

Jag: -Jag vet! (Gör en exakt likadan som sagt).

Jag ger henne mackan….

T: – Jag vill inte ha MÖÖÖÖR!

Jag: – Men du sa…. (Ger upp, och rostar en ny macka då jag tidigare försökt rädda samma macka genom att torka bort smör utan önskat resultat).

T: -Jag vill ha MACKA!

Jag: – Du SKA få!

Delar ut macka utan smör.

T:- Jag vill ha MÖÖÖÖR!

Jag: -Men du sa…..(ger upp igen och brer på smör…).

Delar ut mackan IGEN.

T: -JAG VILL HA MYCKET MÖÖÖÖÖR!!!!!

S U C K!

 

Hej hej!