Normkritik mm

En mycket smutsig liten dagisunge.

Sagostund med Tylla Det tar återigen mycket lång tid att lägga barn här hemma och det kunde väl vara OK om annat gick smidigare. Men det gör det INTE. Nog om det. Jag ska fatta mig kort idag för jag har nu verkligen verkligen en urinvägsinfektion och den besvärar mig. Jag tar efter mycket om och men antibiotika mot detta för nu står jag inte ut längre. Nog om DET!

Total kaos i hemmet, bygget fortskrider, ingen gör som man säger och att laga mat är verkligen som att kasta pärlor för svin. Jag bestämde idag att det blir mackor à la Familjen Björndahl framöver, jag lägger icke två strån i kors för att laga mat som ingen utom maken äter. PUNKT!

Men jag hade inte alls tänkt ägna dagens inlägg åt skrikiga barn, Tyllas förvirrade kvällsfunderingar eller ologiska sagor för barn (som säkert är utstuderat knasiga för att förvirra barnen så de somnar, funkade ju bra idag…). Jag hade tänkt skriva några rader om normkritik. Jag är inte så trendkänslig när det kommer till nyord.

Jag är nyordsallergiker. Normkritik har jag särskilt svårt för (likt ord som värdegrund, rasiferad, hen m.fl.). Ordet kom upp i radion, oklart i vilket sammanhang. Det blir så när man har galna skrikande barn och makar som snickrar sig genom småbarnsåren (sorry älskling, jag vet att det inte är rättvist men helt ärligt skruvar jag sååååå mycket hellre).

Det kan ha varit i samband med att en bok på enkel svenska och enkel arabiska ska ges ut (samtidigt som min egen bok och kanske stjäla all uppmärksamhet) till nyanlända för att ge dem en bild av hur vi ser på sex och sånt i vårt land. Hur man ska tolka kroppsspråk, fatta att kort kjol inte betyder fritt fram osv osv. Jo, var det! Killen som skrivit boken underströk att han skrivit normkritiskt….alltså i största allmänhet, om hur känslor, sex, lust osv funkar. Lite knasigt på ett sätt eftersom mäns och kvinnors sexualitet är lite olika (tänker jag som är stone age). Men iallafall. Det var skrivet så att man oavsett vem man var och vilken sexuell läggning man hade så skulle man fatta. WOW!!!!

Att folk från helt andra kulturer får en intro till hur vi gör här är helt OK men normkritiskt? Måste det vara så uttalat? Kan man inte skriva bara för människor? Måste man hitta på ett obegripligt ord för detta?

Jag försöker alltid se människan och dess egenskaper. Vad jag däremot försöker göra är att anpassa mig så det jag gör/säger är begripligt och respektfullt. Jag förklarar, olika mycket beroende på ålder och situation och avslutar med att fråga om det finns några oklarheter. (Jag talar nu om hur jag är på jobbet). Jag är förmodligen likadan i mitt vanliga liv utom när jag blir asförbannad på gubbar som tränger sig före mig i kön enl. tidigare inlägg…..

Jag hade min 18-åring här i veckan. Hon förde på tal att hon kände sig annorlunda….hon kände sig som en människa, inte en person med ett specifikt kön. Hon tyckte hon skilde sig ifrån sina vänner. Detta trodde hon berodde på mig! Jag blev så glad. Hon berömde mig för att jag aldrig har haft med variabeln flicka/kvinna när jag uppfostrat henne och hennes syskon. Jag sög åt mig av detta men kom snabbt på att detta nog inte alls är min förtjänst, det går längre tillbaka i tiden. Även om jag är fast i att vilja vara hemmafru så ser jag mig inte som en svag och underlägsen person bara för att jag är kvinna. Detta kommer från min mamma och hon säger att hon fått det av sin far. Han tryckte aldrig ned henne, inpräntade mannens överlägsenhet eller liknande.

Jag ser mig aldrig som kvinna utan som en människa och jag har nog först på senare år börjat fatta att jag blivit olikt behandlad då och då. Kanske jag bara är korkad? Eller så är det så att jag skiter i vad andra tycker? Stöddiga typer som försöker trycka ned mig betraktar jag som mindre vetande och tycker kanske lite synd om istället. Tänker att de nog inte har haft det så lätt. Kanske det är därför jag har så svårt att fatta detta ursinne mot män som finns i vissa feministkretsar? Jag känner mig aldrig hotad. Visst kan jag vara rädd i vissa trängda situationer men det är inte för att jag känner mig generellt svag utan för att jag bedömer situationen som övermäktig. Helt rationellt om någon står med en kniv eller är väldigt aggressiv.

Hur som helst, vad jag försökte komma fram till kanske är lite dunkelt men jag ogillar att vi ska vara som vindflöjlar och plötsligt vara normkritiska för det borde vi ha varit hela tiden. Och jag tycker ordet tolerant är bättre.

Jag gläder mig åt att mina döttrar uppfostrats utan tyngden av könsstereotypi och jag fortsätter på den linjen. Det är demokrati tycker jag. Att vara demokratiskt är fint, ett favvoord ihop med att vara rättvis. Alltid behandla alla lika då behövs ingen normkritik som jag känner har en kvalmig eftersmak av att det är FEL att följa normen liksom….men jag kanske har fel där med. Jag är öppen för alla möjligheter och kanske hela problemet ligger i att jag vägrar lära mig vad alla nya ord som ska etikettera personer och fenomen betyder. Krumeluriska hatar jag, tala klarspråk, då kan fler vara med i diskussionen…typ. Kanske några av döttrarna tänker att jag visst håller på och tjafsar med dem om kläder och smink och hur man ska klä sig osv men det tycker jag är en annan sak. Det är att vara rationell och förstå hur omvärlden fungerar.

Vid ett tillfälle idag gallskrek två av tre hemmavarande barn och jag beslöt att ignorera detta faktum och flytta mig till den nya uteplatsen. Det ser kanske fridfullt ut och jag låtsades länge att det var det men vid min ena sida satt ett vrålande barn. Punkt där med.

Vårt klädkonto till Tylla är väldigt begränsat. Hon är nudist. Endast skor tarvas. I leopardmönster med glitter. Gott så. Vi har likasinnade grannbarn och överseende för att inte säga väldigt avslappnade grannar. Väldigt bra.

Fri lek på verandan. Naken såklart.

Jag älskar vårt hus, har jag sagt det förr. Det är en motvikt till allt kaos i mitt liv och jag kan ibland blunda och tänka: This to shall pass. Då säger alla som inte har barn som gallskriker i sina öron: -Du kommer sakna det när alla flyttat ut. FEL! För då kan hända att jag har 36 barnbarn som min mor så glatt påminner mig om ibland. Men jag kan se att det blir bättre sen, mycket mer sen, superiet i mitt liv kan jag ligga och njuta av bullret från vägen nedanför som jag inte kan göra ett skit åt.

 

Maj sköna maj

Fotot gör inte himlen och solen rättvisa, det var helt otroligt vackert!

Hej på er!

Ännu en dag till ända. Jag och maken free basear….(internt skämt på arbetet) läggningen här hemma. Vi hade bestämt att han skulle lägga barn, jag arbeta med min bok. Det gick om intet för plötsligt hade vi ingen mjölk, inget bröd och ingen frukt hemma (nej det var ironi, det gick inte plötsligt) så jag var tvungen att åka och handla. Jag brukar åka på det. Jag handlade också en liter äppeljuice till grannarna. Mamman där hade så snällt gått på promenad med två av mina barn idag (detta resulterade i att jag fick mig en fin kvällspromenad när vi insåg att de var försvunna. Jag, maken, grannpappan och Frank började söka av närområdet på kvällen. Vi försökte ringa och ropa. När jag vandrat runt säkert 20 minuter kom jag på att de kanske gått in. Det var också tänkbart att grannfrun stod gråtande med bara sitt barn när mina två plötsligt bestämt sig att rusa åt varsitt håll. Och att hon nu inte vågade komma hem). De kom så småningom hem, före mig och det visade sig att de verkligen hade haft en mycket trevlig stund som Edgar uttryckte det (ordagrant) och jag fick höra att han var såååå bra på att se andras behov och var trevlig att samtala med. Halvtimmen innan hade vi fullskaligt krig här hemma och leksakerna rök….Men jag var nöjd. Att ens barn är diplomatiska och hänsynsfulla utanför hemmet ihop med andra barn och vuxna ger en hopp.

En sådan kanske? Kolla glaset! Men om man bor där jag gör behövs egentligen bara en mopedmotor för det är oändligt sega köer och jag satt TVÅ timmar i buss idag trots att jag gick hem lite tidigare. Maken åkte på att jobba sent plötsligt så jag fick ta barnen (eller rättare, min pappa fick hämta dem för han var ute på ön redan).

Nåväl. Jag åkte och handlade (jag och Carola bar samma nyans av rosa kan jag tillägga. Nog om det men bara så ni VET, jag handlade samtidigt med CAROLA!!) och när jag kom tillbaka skulle jag plötsligt ändå lägga barn…för de hade ju sett på Pippi…och liksom väntat in mig. Som behövde skriva. Jag har tidigare talat om vikten av closed loop communication. Vi ska börja arbeta mer aktivt med det. Som i ett rum på akuten alltså.

När jag upptäcker trafikkaos av detta slag i köket brukar jag vanligtvis plocka undan det men efter att ha haft ryggvärk i några dagar och svårt att böja mig har jag noterat att INGET plockas från golvet om inte just jag gör det. därför avvaktar jag för att se hur lång tid det ska ta för andra i familjen (läs: maken) att notera det obra i att ha en hjälm, en skottkärra och en bil precis vid kylen och diskhon….förvänta er mycket bilder på detta. MYCKET!

-Du tar barn ett (jag).

-Uppfattat, jag tar barn ett (maken).

Osv.

Jag snett underifrån. man ser den rosa nyansen som CAROOOOLA hade på sin kappa. Just min blus går att köpa på NK passagen just nu.

Nu hann jag iallafall med att sitta en stund med lilla söta Tylla, hon funderar så just nu. Idag var det döden. Den kom vi in på via en handduk. Den vita med blommor som jag fick för säkert 30 år sedan av min mammas väninna som dög för många år sedan i cancer. Tylla sa att den var fin. Då berättade jag att jag fått den av M som inte finns längre. Hon var tyst en stund. Sen sade hon:

-Red hon?

Jag fattade ingenting till en början men så mindes jag att Edgar tjatar på att han vill börja rida men att jag sagt att det är farligt…och så frågade jag om hon menade att hon dött av en ridolycka.

-Ja! Med en ton av total självklarhet i rösten.

-Nej, hon blev sjuk.

-Va?

-Hon fick cancer som spred sig. Men hon levde många år som sjuk, det var ingen olycka.

-Kan hon inte leka nu? Och rida?

-Nej men hon skulle nog gärna vilja.

Sådana konversationer sätter lite färg och melankolisk touch på vardagen.

När jag bäddade ner henne blev hon ledsen. Hon sa:

-Förlåt för att jag slog dig.

Jag fattade återigen ingenting. Men mindes att hon kastat sig från min famn och att jag grinat illa vid manövern som hindrade henne från att störta i betonggolvet. Det hade gjort intryck tydligen.

-Men lilla gumman, det var ju inte med mening som du gjorde så. Det var som en olycka, du ska inte känna skuld för det.

Tårarna kom och hon gömde sitt ansikte bakom de små knubbiga händerna.

-Men älskling, jag blev inte arg, jag fick bara lite ont och du menade ju inte att jag skulle få ont.

Jag försökte med en avledande manöver, att leka ”liten mus letar hus…” och då blev hon glad igen. Ville att musen skulle vara en snäll mus och jag la min hand vid hennes ansikte. Då ville hon att den skulle sova där.

Småttingar alltså. De gör en galet galen ibland och sen är de så där fantastiskt härliga mellan varven.

Nu ska jag se Line of Duty, den enda serien jag följer just nu, det finns inget annat värt att se faktiskt. Jo jag kan stirra på solnedgången, den var mirakulös ikväll.

Jag med solen i ryggen vid pass 21.20

Tjing!

 

Tylla talar ut – om sin bror

Digestivekex funna på golvet, underbokhyllan bakom legolådan. Borta sedan en månad minst. Smaskens tyckte Tylla.

 

Hej, det är jag, Tylla! 

Jag kan inte hålla mig längre, jag måste släppa ut lite ånga. Idag skulle jag och min underbare bror Edgar (den som mina långa vuxna kallar egendomlige Edgar) få följa med till en affär! Sååå kul, äntligen händer det något liksom. Annars är vi bara hemma och måste lyssna på tjat gnäll och lägga oss och vakna på helt galna tider och äta saker vi inte gillar precis när de långa vuxna är hungriga…vad ÄR det om?

Så jag var supertaggad, spände fast mig i främsta sätet och sjöng och babblade så mycket jag orkade för att understryka hur nöjd och glad jag var att få komma ut på äventyr. Men, jag tuppade av, somnade som en stock efter bara några minuter och jag misstänker ”foul play” från den långa vaxas sida, hon är ju läkare och vet hur man får folk att sova…..Men, lagom till de lastade in en massa saker vaknade jag till och då visar det sig att de inte köpt EN ENDA GREJ TILL MIG! M O I ! TYLLA blev UTAn något alls…..oerhört på alla sätt. Men, mamman hade räknat med att jag skulle bli sur och hon avledde mig snabbt med att lova något som jag redan glömt vad det var….så himla listig är hon. Hon räknar kallt med att treåringar inte ska minnas något längre än 10 sekunder. Obehagligt. 

Exakt detta hade jag som barn. Fullt av kulor i fina färger….so far…..

Rena himmelriket för en ”skata”.

Men egentligen var det inte mig detta skulle handla om utan min underbare bror. Han som fick ALLA sakerna OCH en cykel idag, precis som om han fyllde år eller något…kanske han gör det? Jag vet inte jag är ju bara tre, jag kan ju inte hålla reda på hur många gånger om året alla fyller år eller vad som hände i förmiddags….typ. De drar nytta av det där tror jag….

Iallafall, pannan kom hem med en ny cykel….och vänta nu….det kanske det var det mamman snackade om….att jag skulle få Edgars gamla….mm så kan det ha varit. Konstigt att ingen låtit mig lära mig cykla än då?

Åh, jag tappar spåret. Edgar var det ju. Jo den lille pojken är en samlare, han ska bli bonde senare men just nu, i väntan på att han får en egen gård, så samlar han på saker. Idag när nya skrivbordet skulle in så passade mamman, ni vet den långa vuxna gnällspiken, på att städa hans rum. Och med cirka fem minuters mellanrum skrek hon saker till han den andre långe. Saker som: ”Attans unge, här ligger min farmors fina träask som jag letat så efter eller men vad fan, här är alla mina MEMO-kort…jag blir galen”. Så höll det på i ungefär en timme (jag vet inte så noga men hon påstod att hon plockade lego en timme…). Det slutade med att hon bad den långe vuxne ha ett allvarligt samtal med E och berätta vad som händer när man tar saker som inte är ens egna. Pappan invände mot detta men fick kort svar av mamman kring att det var hans område ju. Vad DET nu betyder? Kanske min pappa är tjuv eller något?!?

”Snälla Edgar, kan du gå och lägga mina kort i köket så pappa kan lägga dem där de ska vara?!

Tydligen är det inte bra när barn samlar på sig saker som vuxna gillar, det var väl ungefär sammanfattningen av detta. Men jag tycker det är helt galet. För det verkar ju som att livet går ut på att ha SÅ MYCKET dyra och fina saker som möjligt och varför ska då inte barn också få vara med och samla. Att det sedan är så att vi måste ta från andra är ju inte så konstigt, vi har ju ingen LÖN! Eller vi får ju barnbidrag men det tar de ju ifrån oss. HUR hade de tänkt att den ekvationen skulle gå ihop? Vi är ju hänvisade till att stjäla, och har man exklusiv smak så har man. Jag är helt på Edgars sida här, om de vill ha sina saker ifred, då får de ge oss mer fickpengar. PUNKT! De tvingar oss att tjuvs, det är ju helt absurt! 

Nu ska jag gå ut och cykla, jag har fått en rostig blå cykel som jag tror en gång hört till en av de äldre systrarna, jag vet, det är inte klokt att de inte tycker att jag är värd bättre men jag köper det nu, jag har sett en del glimrande saker i mammas smyckeskrin….jag funderar på att gå med dem till ”stampen”… 

Hej på er!

 

Just precis innan jag bestämt mig för att beställa en ny bottenventil till diskhon hittar jag den ihop med min farfars gamla stift till bläckpennan som legat i alrotsasken jag ärvt efter farmor….Attans unge alltså!

Åh, hej! Det är jag, den lätt uttröttade mamman. Idag såg jag i en FB-grupp att några fina prylar var till salu i närheten. Jag hade bett maken köpa en lagom stor cykel till lille Egendomlige Edgar så jag var ensam med honom och Tylla några timmar. Han skulle inte hinna hem innan de stängde så med livet som insats packade jag bilen full (nåja) med barn och for iväg. Tylla gav min hjärna en rejäl match de första fem minuterna, sjöng låten från filmen Frost på omväxlande svenska och engelska, bankade med fötterna på instrumentpanelen och somnade sedan som en klubbad säl halvvägs. Puh!

Edgar fick då instruktion att vara liiiiite tystare i sin lek men det gav motsatt effekt, han skruvade upp volymen. NÄR ska jag lära mig att inte reta halvsovande björnar???

Vi kom dit och snabbt hittade jag en grep som var för dyr för sitt skick men ändå 2-300 kronor billigare än den nya jag tittade på igår, så ja, ett FYND! Vi fortsatte in i själva ladan och Edgar gick då men armarna innanför T-shirten. Jackan som jag tagit med vägrade han ta på och jag var livrädd att han skulle snava, inte kunna ta emot sig men jag lät det passera. Det finurliga med detta var då å andra sidan att han frös så mycket i den ouppvärmda ladan att han inte kunde TA på något….hahahahaha helt strålande tips för föräldrar som ska gå på loppis, klä era barn för lätt så kan de gå i tvångströja. Jag önskar jag kunde ta åt mig äran av detta geniala men det var pojken själv som kom på.

Vi kom ut med helt andra grejer än jag tänkt köpa för de sakerna var för högt prissätta. Men jag fann en gammal skolbänk som passade utmärkt att ersätta bordet som gick sönder förra veckan i Edgars rum.

Jag baxade in allt i bilen och då vaknade lilla T som jag haft ett öga på då och då genom ladugårdsfönstren. Hon fick tuppjuck, skrek galet mycket om att hon villa handla men jag var snabb att muta med att hon ju skulle få en CYKEL när vi kom hem, och då lugnade hon sig. hela vägen hem sjöng hon ”let it go…” för mig på precis en decibel för mycket för min intorkade hjärna.

Väl hemma baxade jag in skolbänken i huset, maken kom samtidigt med E´s nya cykel och jag tog ett djupt andetag. För E´s rum har behövt städas en längre tid, jag har försökt få ALLA att städa det både med hot och löfte om pengar men ingen har nappat, det har varit som en krigszon. Jag började plocka lego, kasta skräp som ungen samlar på och sparade värsta hörnet till sist….då börjar det plötsligt uppenbara sig saker jag LETAT EFTER I FLERA VECKOR!! Tyllas nyinköpta skor som försvann omedelbart efter att vi klippt bort lappen (de är i leopardmösnter, rosa och GLITTER), farmors fina ask men mina sentimentala småsaker, MEMO-korten till Stockholmsmemoryt som står i finskåpet, stårltrådsrullen som jag gav upp på igår och köpte två nya istället….och sen hittar jag BOTTENVENTILEN till vasken! VA??? Jäkla skitunge alltså, han snor precis ALLT som är värdefullt eller viktigt på något sätt. Jag bad maken ta ett snack med honom. Jag blev helt matt, men ändå lite glad för jag har undrat SÅ om det varit jag själv som i total förvirring rensat i disken och av misstag lyckats kasta den där gyllene proppen. Så jag ÄR inte senil, jag har bara uppfostrat en liten tjuv! Jag hoppas han slutar tjuvs saker och nu ska jag vara mer varsam med var jag lägger saker…ringar och sådant som han är så himla intresserad av…..helt livsfarlig ju. Ändå tycker jag att jag är försiktig med mina saker men man väntar sig ju inte riktigt att barnen är ute efter diskproppar…eller?

Jag har nog nästan haft en sådan själv tror jag, fast inte med ursparning för bläckhorn…

Nu är det iallafall väldigt rent och hyfsat städat i Edgars rum. Jag kan också diska igen, det var skönt, man behöver det mer än man vill inse.

Där sitter han nu i sin lilla rövarkula….som jag vittjat! Väldigt nöjd är han iallafall men egendomlige lille pojk.

Ha en härlig Valborg och se upp för alla igelkottar!

 

 

Tylla talar ut – nya strategier

Ligga nära, väldigt härligt på dagtid men inte hela natten. Ser ni vilken ordning? Tvättställning, dockblöjor, Nerfguns och parkourhinder om vartannat….

Hej! Nu har jag varit tyst ett tag. Inte i verkliga livet då, för jag pratar på så mycket jag kan. Jag är själva underhållningen här, jag har tagit det på mig liksom. Alla andra är så trista. Men jag ska erkänna att mamman är en bra utmanare i den klassen. Hon är himla rolig, spexar, ligger på golvet och ojar sig som en skalbagge, vrålar på pappan och ser knasig ut i håret. Galen liksom! Snackar gör hon också men inte så roliga saker, mest gnäll. Mat hit och godis dit (på lördag bara). Sitta vid bordet, inte se på jotjob och sänka ljudet hela tiden. Det verkar som om precis allt barn gör är fel för henne….varför skaffar man då sex barn? Väldigt konstigt.

Nu är vi och framför allt JAG här så hon får bara gilla läget och ”chilla” som mina syrror säger. CHILLA! Kan man skicka vuxna på Chillkurs?

Idag kom påbud från högre ort (de vuxna) att vi ska sova i våra egna sängar!?! Tydligen ”stör” vi (!?!) dem i deras sömn och hindrar dem från att arbeta optimalt/hålla sams/orka vara trevliga mot oss och mot varandra….så sa de ju inte rakt ut men man har väl lärt sig att höra mellan orden….typ. Så nu ska vi tydligen, om vi vaknar och söker tröst, kärlek och trygghet i föräldrasängen, föras tillbaka till ursprungssängen!?!

WTF!!! HUR tänker dessa människor? Hon, den där mamman, talar ju STÄNDIGT om natuuuurlighet, och att grottmäniskor minsann inte åt godis hela tiden eller fem mål mat om dagen, rörde på sig istället för att glo på ”dumburkar” och var såååååååå friska. Jävla skitsnack! De sov i grotthålor i en hög allihopa på granruskor och om man stack ut, låg som en skalbagge på ryggen (som hon gör med jämna mellanrum) och gnällde blev man uppäten av en sabeltandad tiger, så det då! Hade de haft tillgång till godis hade de ätit DET dygnet runt. Självklarheter! Och man ska samsova, i en grop helst för mesta möjliga närhet. NÄR kommer den sängen? Gropsängen i tagel med resårer som drar ihop familjen. Inte som nu med platta höga där man kan bli utknuffad. Jag tänker mig en ”cave man bed family size”.

Som det är nu måste man jaga de stora på nätterna, jag och mina bröder springer nästan omkull varandra här i vargtimmen. Så kan vi INTE ha det! Vi blir ju helt utmattade. Inte undra på att man är grinig när man vaknar och gallskriker vid minsta lilla (som att inte OMEDELBART få sin nappflaska med L A G O M varm boj). SJÄLVKLARHETER! När ska de stora fatta detta? Det borde vara lag på samsovning, nu skapas en hel generation med hudkontaktsbrist, det kan få allvarliga konsekvenser, helt oöverskådliga.

Nu ska jag sluta gnälla, och börja agera. Jag har mamma för mig själv idag. Jag ska göra det mesta av det, sitta nära, helst på henne. Mellan henne och datorn eller kanske ta hennes telefon och skicka meddelanden till ALLA hennes kontakter, jag brukar få bra respons på det. Jag klämmer iväg meddelanden i stilen: irföajbiuydpvkjb och får tillbaka roliga korta meddelanden som: ? ???? och gubbar som ser roliga ut. Hej på er!

Hej! Åh, vilken natt eller, vilken månad. Jag vet inte när det hela började egentligen men jag och maken lider av allvarlig sömnbrist. Tidigare har bara ETT av barnen vaknat och kommit in till oss på natten. Tylla var tidigare vårt enda säkra kort där, hon har fram tills helt nyligen sovit hela nätter i sin EGEN säng. Men jag tror att jag gjorde felet att påpeka det för maken, att vi hade haft tur med henne och det var som att det ”Jinxades” då. Plötsligt började hon vakna och vilja ligga nära…..att man aldrig lär sig. Man ska ALDRIG låtsas om att det är medvind, då kommer omedelbart motvinden. Så normalen sista tiden är att man somnar helt död när man lägger ett barn i en säng vid åtta, vaknar med ett ryck kring midnatt pga värk eller kissnödighet och sedan försöker smyga sig till sin sovplats. Väl där brukar det ta just precis så lång tid som man behöver för att somna om för att nästa unge ska vakna….och så samma vända omkring tresnåret. Jag har som mål att vara på jobbet kvart i åtta för att kunna byta om i lugn och ro varför jag går upp halv sju och åker vid sju. Kring lunch är jag vanligtvis så trött att jag inte kan tänka på annat än sömn…..och så håller det på.

Vi fick en tillfällig vila i helgen när vi var i London. Vi sov VÄLDIGT mycket och vaknade utan att ha ont i hela kroppen…. Frank hade väckt svärfar vid fem första morgonen….mmm glad att det inte var jag.

Jag hörde av en kollega att samsovning med bebisar är reglerat för BARNENS säkerhet….helt utan några som helst bevis för att det minskar dödligheten skulle jag vilja hävda att samsovning är en allvarlig fara för de vuxnas räkning. Och sen tänker jag att det måste vara något instinktivt detta….kanske vi ÄR menade att sova i en hög? Var började det går snett liksom??? Var det när vi blev ”civiliserade”? Jag orkar inte ens tänka på konsekvenserna här…..jag brottas med mig själv som vanligt, ska man vara totalt tillgänglig för sina barn eller har man rätt att få sova i egen säng och tycka att det är aningen jobbigt att inte få sova mer än två timmar i stöten?

Jag skulle vilja se en annan sovform…familjesängen. Kanske en jättelikmadrass med små skyddsvallar så man kan hålla ett rimligt avstånd till sina barn….eller någon grottformation man kryper in i med små fack där alla kan känna sig ”nära”…..jag ska fundera ut den ultimata sovanordningen för flerbarnsföräldrar det måste ju bara bli en storsäljare. Nu ska jag vara NÄRVARANDE med mitt barn…kanske det kan göra att hon inte behöver sova på mig?

Hej hej!

 

Tylla talar ut på begäran

img_6721

Jo jag kan öppna en motorhuv, fylla i spolarvätska och fila på tändstift. Det är jag som kopplar startkablar också för den delen.

Hej! Jag skriver på beställning idag, det var den gamla runda som tyckte det var dags. Hon gillar inte riktigt min ömma moders skriverier alla gånger utan är mer intresserad av min vardag. DET kan man verkligen förstå! Så här kommer det. 

Först vill jag tala om mitt framförande på Luciadagen. Det var strålande enligt alla recensioner. Jag sjöng mest och högst samt hoppade i takt. Mycket energigivande. Sen följde två av syskonen med upp på förskolan samt den gamla runda och hon mamman. De åt pepparkakor, drack en brun smörja som heter kaffe eller något och sen gick de!?! De GICK utan MIG! Hur tänkte de där? Jag vaggades in i tron att de skulle stanna med mig hela dagen så att fröknarna skulle få en chans att utbilda dem i hur man tar hand om treåringar. Nä, så var det tydligen inte. 

På kvällen var mamman lite sjuk. SJUK??? Va? Har man satt barn till världen får man för tusan skärpa sig och ta ansvar fullt ut, då duger det inte att vara hängig och somna mitt i en saga, jag kan ju få skador för livet! Jag skulle kunna få dödsångest, separationsångest eller vilken jäkla ångest som helst faktiskt. Kanske jag skulle kunna bli kränkt också. Hon är verkligen på gränsen nu alltså. Vi får se hur hon hanterar min födelsedag som kommer snart. Om det går åt pipsvängen tänker jag be om förflyttning. Man kan tydligen få en ny familj om man missköts och jag skulle tro att jag snart kvalar in där. 

Jag är ju inte vilken människa som helst jag är ju Tylla, the one and only, finns bara en i hela landet, kanske i hela VÄRLDEN? Det är ett tungt ansvar som vilar på mig. Därför måste mina förutsättningar vara de allra bästa. Och i min ära firas julafton på just min dag. Det är värdigt. Jag vet inte hur mamman och pappan lyckades med det men kanske det var så att jag hade några tecken på kroppen och att alla stjärnor, månar och planeter stod i ett gynnsamt läge just när jag valde att födas. Det kanske är jag som ska rädda världen rent av? Alltså DET vore ju något. Jag har en hel lista på saker som jag skulle kunna förkunna. 

Lättare blöjor, mjukare kläder, rosafärgade textilier till ALLA och ett totalt förbud mot grönsaker. Jag kan säkert komma på mer bara jag får lite tid.

Mamman är hemma med mig idag, sjuk är hon enligt hennes egen utsago, jag vet inte om jag tror på det, snorig, det är man ju mest hela tiden, jag förstår inte hur det ska inverka i hennes förmåga att passa upp på mig på ett adekvat sätt. Hon är sjåpig helt enkelt. Jag skulle vilja ha en mamma som Madonna tror jag. Hon verkar stark och frisk. Snygg är hon också och säger vad hon vill. Sån vill jag vara. Det vill tydligen mamman också för hon visar mig ideligen videos mm av den kvinnan. Jag fattar inte så mycket av vad hon säger men jag håller med, hon ser stark och frisk ut. Tänk om maman vore mer så, och i härliga kläder, inte trista blå jeans nio dagar av tio.

Nä, nu ska jag sova lite, jag har ett manifest att fila på, det gör jag bäst när jag är utvilad.

Hej på er!

img_6715

Jag kör korgen, jag bestämmer vad som ska i, rosa Lypsyl, rosa tuggummi och rosaglaserade munkar och HÖR SEN! Och ja jag har benvärmare, långkalsonger, brorsans jacka och fryser gör jag INTE!

 

ÅÅÅÅÅÅÅÅÅ, jag är sjuuuuuk. Snoret rinnr, febern kommer och går. Tylla är som en elvisp och jag har henne ju hemma i förebyggande syfte för att vi ska slippa kräksjukan till jul. Jag borde ha tvingat maken att vabba. Istället fick jag ta alla barn till förskolor/skolor OCH sedan komma med startkablar till honom efter att han blivit stillastående på färjan….tur i oturen att jag var sjuk kan man säga. Men jag hann handla mjöl iallafall och fylla bilen med skräp som banne mig ska bort innan jul. Nu har det legat på tomten länge nog och jag hatar sådant, skräp som förtar intrycket av vårt vackra hus. Första intrycket är ALLT!

Och så såg jag en video av Madonna, om hur hon kämpat sig fram i en mansdominerad värld där även kvinnorna tryckt ned henne för att hon är för snygg och sexig. FY FASIKEN! Jag blir mest av allt galen på jävla kvinnor som trycker ned andra kvinnor och är så osjälvsäkra att de tror att deras egna män ska förföras och dumpa dem. Har de ingen som helst självkänsla och aktning? En man överger inte en kvinna de älskar för att en annan har kortare kjol eller större tuttar, de går för att de vill ha något spännande eller möjligen tröttnat på sin osjälvständiga kvinna. Sen finns det förstås idioter som bara tänker på titts n´ass men dem kan man ju hellre vara utan tänker jag.

Utan att vara för elak mot män tycker jag att det är konstigt att vi lyckats luras in i att tycka att vi är underlägsna dem för i princip all forskning visar att kvinnor är smartare på gruppnivå än män. Sen är vi hemma med våra barn och det är där tappet kommer, vi springs förbi av män som ej tar ansvar för sina barn. Och det är ett feltänk i samhället, att omsorg av den egna avkomman ska ligga en till last. Men snart har vi sprungit om männen (om det nu är målet?) och då kan det bli fred på jorden (kanske).

Tylla min lilla unika unge med det envisa sättet ska bli rolig att följa, jag begränsar henne INTE och OM jag utan att veta det gör mig skyldig till detta kan jag lita på att mina tre äldsta döttrar påpekar mina misstag och sätter mig på plats. Hur det ska gå för min två söner i denna matrialkala struktur vete katten….

Nu ska jag snyta mig!

Tjing!

Smörgåsen – Tylla talar ut

Hej alla! Jag är tillbaka nu. Det har varit några kämpiga månader för mig faktiskt, det är inte helt lätt att byta förskolegrupp. Nu plötsligt är jag ihop med större barn och det betyder att jag måste utvecklas fortare än väntat. Hemma är jag ju minst än så länge, vem vet vad de stora planerar?!? Jag har lärt mig att gå på toaletten själv, plocka undan efter mig och jag lär mig rabbla världsdelar. Jag har noga satt mig in i äpplets livscykel och fortsätter fila på språket, det är så frustrerande när de stora inte verkar vilja förstå mig. Jag har också insett att man i möjligaste mån ska dölja sina förmågor, på så sätt får man mer uppassning och livet blir mer uthärdligt. Nackdelen med detta är att man idiotförklaras.  Jag tycker det gränsar till rasism när de förlöjligar mig genom att härmas och skrattar åt mitt uttal. Finns det inga gränser för vad de stora kan ta sig till med?

Nåväl, jag har för länge sedan gett upp tron på att människan blir klokare med åren, jag ska försöka hålla kvar mitt barnasinne hela livet. 

Jag har lärt mig att man kan komma långt med förhandling men längre med hot. Därför har jag så smått satt detta i system. Allt handlar ju till syvende och sist om att få sin vilja igenom. Jag tycker att det fungerat ganska bra än så länge, iallafall på hon mamman. Hon verkar ha en särdeles låg tröskel för skrik och bråk. Pappan verkar tåligare….annars skulle han väl aldrig orka med mamman?

Jag testar för tillfället tre metoder, den första handlar om att jag framlägger ett krav och om det ej beviljas säger jag: -Då går jag till mitt rum! Och marscherar iväg med bestämda steg. Det har väl inte varit så framgångsrikt kanske….jag ska fundera lite mer på detta. Nummer två är att jag hotar med gråt. Jag säger: -Om jag inte får XXX då gråter jag, med TÅRAR! Sista knepet är ju såklart att bara gallskrika. Det är effektivt men man kan inte räkna med att man får det man vill, då måste man ändå prata lite…

Ibland har jag testat att kombinera de två första sätten. Det gäller då att ta det i rätt ordning. Annars uppstår förvirring hos de stora, note to self.

Jag var hemma idag, VAB kallas det av de stora, lekdag kallar vi små det. Jag har hållit min pappa så upptagen att han fick skäll av mamman som kom hem efter jobbet. Han hade inte hunnit med någonting tydligen utom att hålla mig sällskap….tänk va!

Men hörrni, nu ska jag tvinga till mig lite pepparkakor, jag gillade inte maten så värst. Sen ska jag försöka undvika sömn in i det längsta också, det kommer säkert gå bra, mamman verkar trött, då är hon extra känslig enligt ovan.

Hej hej!

 

Hej på er! Det var några dagar sedan jag skrev. Det har varit sjukstuga här, jag är helt slut och det luktar vab imorgon också. Då blir det min tur är jag rädd. Edgar lade sig på eget bevåg och det är inte ett bra tecken (har aldrig hänt). Jag ska då ta vara på min chans att visa maken HUR MAN VABBAR!!!! För han fattar verkligen inte det. Han ser på serier i soffan och låter det sjuka barnet löpa amok (tror jag  eftersom jag när jag kommer hem måste styra upp, städa och laga mat mm mm mm). Ni kan nog vänta er ett inlägg om detta om ett drygt dygn.

Men lilla Tylla då! Hon växer så, pedagogerna berättar att hon är ett solsken på förskolan. Så härligt att alltid få höra att ens barn sköter sig och särskilt den här lilla damen som är så envis (lik mig). Hon är så självständig tydligen, går på toaletten själv, plockar undan efter sig och intresserar sig för bokstäver och biologi. Det bådar gott! Jag ska försöka sluta curla henne här hemma också för uppenbarligen kan hon massor med saker som jag inte vet om! Det är så roligt och nyttigt att få andra vuxnas inblick i mitt barns liv!

Hon är lite rolig, hon har börjat hota sig fram här hemma. Hon har bara inte förstått att hon hotas med fel saker och att hon är sååå himla söt när hon säger att hon ska gråta med riktiga tårar! Hahahahaha lilla gumman, man vill bara krama och pussa på henne när hon är så trumpen!

Ni ska få ett exempel!

T: -Jag vill ha smörgås (hon hade sett brorsans och ville ha en likadan).

Jag: -OK! (Brer en likadan till).

T: -Jag vill ha lite mör! (SMÖR).

Jag: -Jag vet! (Gör en exakt likadan som sagt).

Jag ger henne mackan….

T: – Jag vill inte ha MÖÖÖÖR!

Jag: – Men du sa…. (Ger upp, och rostar en ny macka då jag tidigare försökt rädda samma macka genom att torka bort smör utan önskat resultat).

T: -Jag vill ha MACKA!

Jag: – Du SKA få!

Delar ut macka utan smör.

T:- Jag vill ha MÖÖÖÖR!

Jag: -Men du sa…..(ger upp igen och brer på smör…).

Delar ut mackan IGEN.

T: -JAG VILL HA MYCKET MÖÖÖÖÖR!!!!!

S U C K!

 

Hej hej!

 

 

Tylla talar ut. Min mor, min mor, varför försöker du överge mig?

IMG_3312

Här är jag, jag är INTE nöjd med sakernas tillstånd. Lämna mig så där utan anledning….fattar hon inte att jag får dödsångest???

Hej igen! Det var inte så länge sedan sist. Det beskriver väl om något min outhärdliga situation! Min sk. mamma tar inte sitt ansvar. Hon försöker skaka mig av sig. Det har pågått en tid men nu tagit sig helt orimliga proportioner. Tidigare blev jag ju buren, först inuti själva mamman, sedan i famnen, på armen och därefter mer och mer avlägset. Bäras på höften!?! Vilket svek!

Sedan jag lärde mig krypa, stå och nu gå relativt obehindrat lämnar hon mig helt ensam, långa stunder! Jag har förstått att hon måste iväg för den där egentiden under dagen tio timmar vareviga dag (då lämnas jag ju tack och lov till folk som faktiskt gillar barn och vet vad de håller på med) men när hon sen är hemma för att ha kvalitetstid med sin avkomma och då framförallt MIG eftersom jag är den minsta och sötaste, då går hon ändå iväg!!!! Helt otroligt! 

Jag skulle kunna ge tusen exempel på detta men jag tar det mest aktuella. Igår försvann hon spårlöst en hel evighet. Hon var borta så länge att jag inte mindes henne när hon kom tillbaka.

De stunder hon försvinner lite kortare så kan jag minnas henne och fortsätta skrika tills hon är tillbaka men igår då kom jag alldeles av mig och började leka istället. Förstår ni vidden av detta? Hennes beteende suddar ut mitt närminne! Jag håller kanske på att bli utbränd? Baby burnout, minns var ni hörde det först!

FullSizeRender

IIIIIIIIIIIIIIII, mammaaaaaaaaaa! Vart ska du flytta? Kom hiiiiit! Överge mig inte, jag behöööööööver dig!

Idag samma sak. Plötsligt bestämmer hon sig för att utforska världen på egen hand och bara går ut genom dörren. Hon försökte bortförklara det hela med att hon snart skulle vara tillbaka, att jag ju kunde se henne hela tiden och att det regnade och var kallt. Hon är verkligen korkad! Jag skiter väl i om det regnar småspik på mig, jag vill vara nära min mamma, kosta vad det kosta vill. Och på vilket sätt skulle det hjälpa att jag SER henne lämna hemmet? Det är ju som kinesisk tortyr för någon i min utvecklingsfas. Och med packning, hur ska jag kunna veta att packningen är sopor som förvaras i en soptunna. Jag tror ju att hon tänker lämna landet. Jag ska se till att gömma hennes pass. Utstuderat elakt är vad det är. Hon är totalt ignorant alltså.

Man får ju hoppas att hon inte får för sig att bli barnpsykiater, då riskerar ju en hel generation gå under. Jag fick alltså stå där och se henne gå med sin packning ända bort till vändplanen för att sedan dröja där ett tag och sedan komma tillbaka. Vad handlar DET om? Stå och vänta och göra akrobatik när jag lider helvetets alla kval ihop med min andre förälder. Han som bara duger när mamman latar sig på sin ”egentid”….ja, vad ska man säga? Jag hoppas att jag växer upp riktigt fort så att jag kan konfrontera dem båda med detta. Jag hoppas de månadssparar åt mig så att jag har råd att gå i terapi senare. Jag har redan bestämt mig att skriva en bok om detta. Det var tydligen någon dotter till en annan Anna som hade för många barn för att orka ta hand om på ett bra sätt som också skrev en massa om barn och barnuppfostran. Kanske det hänger ihop med att de båda heter Anna? 

Jo, de har lurat av mig blöjan också. Jag försökte verkligen ha den kvar, såååå bekvämt. Hade jag förstått bättre skulle jag fortsatt att kissa i den men det bara blev så att jag tyckte toan var roligare. Så nu försöker de reducera intaget av vätska till natten. Är det tacken för att man sparar på blöjpengar det? Tragiskt!

Nu ska jag vila mig, jag har mycket att göra imorgon. Jag tänker lägga ytterligare lite kraft på att nagla mig fast vid modern. Jag kan inte acceptera att jag måste gå hela tiden och vara ensam med mina bröder, systrar och pappan. God natt!

 

IMG_3260

Den där resan till London satte sina spår, jag kan fortfarande inte ha normala skor. Tån bara blöder och blöder. Idag var det extra besvärligt för det var svinkallt och jag fick stå ute på en skolgård i minst en halvtimme i väntan på rektorns tal och ballongsläpp.

 

Hej!

Ååååå vilken dag, skolstart, nya saker på jobbet, migrän och en viss förväntansångest inför morgondagen då jag har ett möte och ska vara på minst tre olika mottagningar/avdelningar. Det suger lite kraft ändå att hela tiden göra nya saker. Och det har pågått sedan i måndags. På hemma fronten är det också lite galet. Tylla som tar stormsteg i utvecklingen framåt har blivit lite mammig. Kanske LITE är årets understatement. Hon är mer som en igel. Jag kan inte gå på toa, åka snabbt till butiken eller byta våning i huset. Nu på kvällen utbröt kaos när jag skulle gå ut med soppåsen, det var som om hon trodde att jag skulle ta en walk about på ett år eller två…

Men det är intressant att alla barn ändå följer samma utvecklingslinje. Man känner igen de olika faserna och kanske det blir lite extra tydligt när man har sex barn. Det tar ju tre gånger för saker att sätta sig och jag har fått dubbelt av det. Kanske man ska arbeta med barn ändå? jag som alltid tyckt att det skulle vara obehagligt, att behöva konfronteras med barn som lider och har det svårt. Mina barn är ändå trygga tänker jag, vi hör och ser dem hela tiden (bokstavligen).

Vi har kämpat på med sängvätning och så lite, inte ett stort problem men det känns som om vi måste ta vårt ansvar där och inte bjuda på vätska vid läggning. Det är ju något av en kamp men jag har bestämt att dra ned på 10 ml om dagen så att volymen i blåsan inte blir så stor. Jag liksom avgiftar dem. Som på jobbet, nedtrappning. Det måste vara skönt för barnen att ha så kloka och ansvarsfulla föräldrar, de kommer uppskatta det senare i livet även om det är svårt att förstå för dem nu.

 

Ja det var väl allt, lilla T sover så gott, lilla ungen utan framtand. Kanske det är därför hon är så mammig? Hon känner sig skör…..

Gonatt!

Tandlös försmäktar jag på denna ö – Tylla talar ut

IMG_3209

Ser ni, jag har spräckt en tand, i tre delar!

Mina vuxna har heeeelt tappat greppet nu. Det är mycket snack om att hon mamman har uppfostrat SEX barn men nu på sluttampen verkar hon helt kastat in handduken. Det är som att hon tror att det sköter sig själv nu. Men jag ska vara tydlig här, jag har hört av David Eberhard att barn behöver en fast hand, gränser och ett tydligt ledarskap. VAR FINNS ALLT DETTA???? Till och med mina äldre syskon klagar på just detta!

Idag blev jag tandlös, TANDLÖS! Och det beror BARA på att hon inte klarar av en så enkel sak som att se till att jag med rätt hastighet, i rätt lutning och framförallt i rätt SKOR tar mig utför grusvägen. Hur svårt kan det vara???? Jag bara frågar. Helt lugn var hon också när jag föll. Kollade på tänderna helt slött, bar upp mig (det får hon ju extra poäng för, jag hade inte blivit förvånad om hon låtit mig GÅ tillbaka till huset, hon har ju så ont i ryggen gu bevars!) och bad min bror ropa till han pappan att vi skulle förbereda avfärd till tandakuten eller vad det heter. Inte ett skrik, inte en tår fast hon SÅG att det var illa ställt både med tänder, knän och hanflator. FY FASIKEN! Läkare, pytt!

Vi kom iallafall iväg rätt fort. En öm tandsköterska gav oss förtur, man kunde ju tycka att modern skulle vara lite hysterisk och gråta så jag kunde fått komma in tidigare men nej, inget sånt fick man se.

Tandläkaren var snabb, effektiv och vänlig. Hon såg nog vilken empatilös mor jag har och försökte kompensera för det. Jag fick komma tillbaka lite senare, jag hade ätit några timmar innan enligt föräldrarna. Typiskt dem alltså att inte ens ha koll på när jag ÄTER! Fasiken, jag kanske redan hade varit fastande i fyra timmar. Usel koll alltså. Någon form av loggbok för måltiden och sömn borde väl föras i en anständig familj. Som på förskolan!

IMG_3215

Inte ont anande följde jag med föräldrarna mot butiken där de lovat att jag skulle få LEKSAKER…

För att fördriva tiden föreslog modern att vi skulle gå till Åhléns under förespeglingen att jag skulle få en leksak…Hm. mest tittade vi på tyger, reavaror och löjliga barnkläder. Jag sa ifrån på skarpen. -Nej tack, punkt slut sa jag för att vara extra tydlig. Då skrattade hon. Vilket HÅN!!

Jag fick några stämplar, ett block och en penna, det var väl helt OK men jag ville ju ha fler saker, en burk med bokstavssuddigummin, klisterörhängen i glitter och lite annat fint. Snåljåpar! Hon som just varit och shoppat med ett av mina syskon i TRE DAGAR!! Fan, jag blöder ju ur munnen ville jag skrika.

IMG_3213

Här ligger jag och är helt utslagen, vad ger de barn för mediciner egentligen???

Jag fick dricka nån sliskig sörja när vi var tillbaka på akuten, den gjorde roliga saker med mig. mamma ville också ha en slurk men där drog jag gränsen. Det var mitt och om hon behöver ångestlindring får hon slå ut sina egna framtänder, faktiskt! Tandextraktionen gick bra, men mamma såg ut att vilja kräkas. Tänk att inte kunna hålla masken och överföra all sin ågren på MIG, ett litet barn på drygt två och ett halvt år, sååååå opsykologiskt! Ska hon verkligen få ta hand om psykiskt sköra människor, jag bara undrar. Nej, nu ska jag sova, det tääääär på krafterna att leva med den här familjen, tänk om de gamla runda kunde komma hem snart så man kan få lite vila! Kom hem nu hörrni, jag behöver er!!!!

IMG_3211

Äntligen vet jag vad de där prylarna är till för!!!!

IMG_3212

Värsta vampyrtänderna alltså!

Gonatt, be en bön för mig, jag behöver det!

 

Hej alla vänner, vilken nedrans dag jag haft.

Vi har stökat i huset hela dagen, låtit två äldre döttrar ta hand om de mindre för att hinna med allt. tylls har varit lite hängig också. Jag har varit utmattad efter resan. För att inte tära för mycket på varandra beslöt jag mig för att gå på en liten promenix med Tylla och Edgar. Vi pallar lite hallon av grannen som är bortrest, annars förfars de. Tylla älskar sina bröders skor och ställer till ett jäkla liv om man tvingar henne att byta till sina egna, därför lät jag henne gå i för stora skor, en landslagströja med nr 10 på ryggen och batmankalsonger…. Jag stannade till en sekund för att tala med grannen. Det skulle jag aldrig ha gjort för då satte Tylla fart nedför backen och på en millisekund hade hon rasat huvudstupa i backen. 

Jag har sagt till tusen gånger att man inte ska springa där, det är rullgrus men ibland orkar man liksom inte tala för döva öron längre. det är DÅ det händer. Först skrek hon inte, det gjorde väl för ont helt enkelt. Sen kom det med cirka sju sekunders latens, avgrundsvrålet. Jag gick dit, lugnt för att inte ytterligare stressa ungen. Det såg illa ut. Vänstra framtanden var sprucken både på längden och tvären, den högra såg intryckt ut. Jag lyfte upp henne, vanligen gör jag inte det pga den dåliga ryggen men i det här läget får man göra det som krävs. Jag bad Edgar springa före och larma maken att det var dags att sluta såga nu och klä på sig. När vi kom till huset bad jag om pulveralvedon, en blöja och lite kläder. Inget av detta kunde maken finna varför jag fick lämna dottern till Fanny och plocka fram allt själv. (Suck). Vi kom in rätt snabbt till akuten, vi fick förtur, såklart, resten av väntrummet fylldes av vuxna med lite ”krångliga lagningar som inte gjorde så ont” av vad jag hörde i kassan…..

Efter undersökningen fick vi gå ut ett tag, fyra timmar utan mat och dryck krävdes inför ingreppet och vi gick för att döda lite tid och köpa ngt till lillan. Jag oroade mig för om jag skulle stå ut med att vara i rummet när de skulle dra tanden men tänkte att jag inte ville visa att jag tyckte det var otäckt. Jag tänkte också att det nog vore en bra sak att premedicinera även föräldrar inför denna typ av ingrepp….. 

Allt var över på under 10 minuter. Inte ett knyst sa hon på hela tiden. Jag och maken stirrade på varandra och djupandades, vår lilla tjej….typiskt att sista ungen ska råka ut för detta!

Vi fick veta att barn kan reagera både med trötthet och aggressivitet…..och ni kan nog gissa hur det blev för Tylla. 

Nu ska hon ha en glugg i 3-4 år, jag planerar för lättuggat närmaste tiden.

IMG_3214

Jaha, så här ser hon ut nu alltså, lilla vilda Tylla.

 

So long!

 

373,15 K

IMG_1291

Det är onekligen lite saker som ska flyttas till klockan sju imorgon. Jag tog det mesta på ren ilska men min rygg sätter stopp för de tyngsta grejerna. Alltså jag hade ju inte tänkt ta grävskopan på ryggen med det är ett par tunga krukor där bakom. maken har planerat att se på en match och göra allt i halvlek, det tror jag när jag ser det.

Vissa dagar tänker jag att det vore lika bra att bara skita i allt och hoppa. Idag blev en sådan dag. En dag som kokar ner till allt det där man hatar.

Vi försöker med att få barnen att lägga sig själva. Vi försöker få ordning på tomten. Vi försöker få ordning i huset, på tvätten, på öppna spisen och ta mig fan hela jävla livet och så plötsligt dyker en kille upp som vill sälja på oss ett larm!!!!

Jag såg honom på långt håll. Maken hade inte vett att tacka nej igår  när han kom förbi utan bokade på stående fot in ett möte idag klockan 20.00.

Det finns många saker med att boka in ett möte vid den tiden som är fel. 1) Vi ska inte ha ett larm 2) Vi har inte RÅD med ett larm 3) Vi har inte ett skit i huset som skulle göra det värt att forcera ett skitdyrt larm (alla pengar har nu ätits upp av själva husbygget mm mm mm) 4) Maken har själv initierat nya läggrutiner som ju brukar sammanfalla med klockan åtta ish.

Jag blev galen. Maken mindes inte ens mötet utan lallade runt i flipflopsen och TITTADE på saker medan jag försökte flytta all bråte på framsidan av tomten till baksidan så att de efterlängtade markkilllarna ska kunna göra sitt jobb imorgon bitti. De kommer glatt klockan sju nämligen när maken fortfarande ligger i sängen (om ni nu läser in att jag är sned på maken så läser ni alldeles rätt).

Maken bjöd in larmkillen och frågade om jag ville vara med….Han mottog en iskall block och ett muttrande att det ju var hans larm och jag HADE SAKER ATT GÖRA….hint hint HINT och offerkoftan på. Han slog sig glatt ned och beställde ett larm, det tog säkert 45 minuter. Jag hann plantera jordgubbar, kassera fyra krukor, passa Tylla som sprang in och ut ur huset mm. Han bokade också in en dag för dem att komma och installera detta fantastiska (förmodligen skitfula) larm som jag inte vill ha på min LEDIGA dag, typ den enda jag har. Då sa jag ifrån.

-Tycker du på allvar att det är bra att jag, som inte ens vill ha ett larm, ska ta in teknisk information om något som kan fjärrstyras från en mobil jag knappt kan min pinkod till när jag egentligen hade planerat att göra härliga saker med ett av barnen…tycker du VERKLIGEN DET????

-Ööööööö…Kanske vi kan boka in en annan dag, vände han sig och sade till larmkillen som definitivt kände av atmosfären, han sa att de kunde vara jätteflexibla och komma när det passade maken. URBRA idé!

Jag hatar elektriska saker, jag lär mig aldrig hur man får ihop tv-playstation-cd-högtalare eller något utom min dators laddkabel typ och jag vill HA det så. Jag gör aktivt motstånd mot att lära mig ny teknisk skit. Det tar upp på tok för mycket hjärnvolym hos mig. Jag har HJÄRNBRIST ju!

Jag fortsatte med att bada tre barn, dammsuga hallen och vara på allmänt dåligt humör för att få maken att fatta att det var dags att få barnen i säng nu. Då vaknade han till. FOTBOLLEN! För hellskotta, det är ju fotboll!

Ja men stoppa världen, det ska ju kuta omkring 22 man på en plan från länder jag inte vet vilka de är och det kommer ta minst två dyrbara timmar från vårt allmänna plockande, flyttande och städande.

Jag ser bara matcher där jag hejar på ett lag. Tidigare var det Zlatans lag men nu är jag islänning. Jag känner mig mycket besläktad med folk som gör mänskliga vulkaner, vågen är för whussies. Jag är ju en vulkan, jag känner magman i mina ådror just nu.

Jag vet, inte skriva i affekt, men jag bara måste för jag blir allvarligt galen på honom och allt galet som händer oss nu och vissa dagar är det som om allt destilleras ned till att jag bara ser hans skitiga kläder överallt. (Inte såååå konstigt för att de ju faktiskt ligger precis överallt) Droppen var när hans trädgårdsshorts som är helt bruna av lerjord låg i vår säng nu när jag skulle natta T…..hur ska man någonsin kunna få ordning på det? Jag vet inte….jag börjar fundera på min gamla plan som rörde elkablar och genitalier…minns ni den?

IMG_1307

Känner du den gråhårige ganska långe äldre mannen som kör den här? Då kan du hälsa från mig att man INTE kör mot enkelriktat snabbt som tusan förbi en sexbarnsmamma på insidan för att sedan kasta sig in i den enda lediga parkeringsfickan. det är som att stjäla. Man väntar på sin TUR och om man dessutom gör så mot en mycket ettrig kvinna som skriver om det på en ilsken blogg som folk läser…då har man liksom skitit i det blå skåpet. Nästa gång jag ser honom i centrum ska jag fråga hur han tänker kring detta med medmänsklighet, hänsyn och vanligt jävla folkvett. hade jag varit plis hade jag släpat honom till min polisstation och anhållit honom för allmänfattligt beteende. man ska inte reta upp folk som mig, jag kan fatta eld, jag är väldigt nära kokpunkten.

IMG_1280

Att somna i ett rum som ser ut så här kräver en mycket trött människa, det är jag. Jag sover tungt trots att detta egentligen driver mig up the wall. Jag har funderat på att ta in professionell hjälp faktiskt, en som ”rensar i röran” problemet är väl att jag skulle åka med ut i den utrensningen, jag är rörigast av alla just nu.

Eftersom jag känner mig arg och gnällig tänkte jag muntra upp er med lite gamla inlägg från innan jag blev så här galet argsint. Boel behöver inte läsa, hon kan detta här säkert några till 😉

Näradödenupplevelse och här ett annat gammalt inlägg för nytillkomna läsare, om kvinnokroppens förfall…Tampongen flyger ut, typ.

Men vet ni vad, nu är jag lite lugnare. Jag ska dela med mig av en låt som gör barnen väldigt glada just nu, vi har kvällsdisco här hemma lite då och då och dansar i vardagsrummet så alla ser fast inte nakna som på Sergels torg.

Jag ger er…..JUSTIN!

Tylla talar ut om sin blöja

 

IMG_8913

Snart börjar vi odla här. Rabarber ska vi ha mycket av på nya boplatsen!

Hej på er! Det är jag, det lilla underbarnet, Tylla. Här kommer en kort uppdatering kring min utveckling. Jag pratar mer obehindrat nu, det är inte så stackato som de långa kanske önskar, jag har ett sådant driv att jag inte tycker att man måste stanna mellan varje ord. Detta ger ett flöde av ljud som är mer melodiskt tycker jag varför jag tänker fortsätta med detta så länge det bara går. Jag har en aning om att de stora kanske tycker att det är aningen svårt att skilja ut enstaka ord men till dem har jag bara en sak att säga: Gilla läget, improvisera och kom över er själva! Jag har min kreativa frihet och vad jag kan förstå så har vi yttrandefrihet här och en hel massa andra rättigheter. Skyldigheter? Nä, vilka då? Jag gör som JAG vill. Och just nu gillar jag detta.

Jag gillar fortfarande skor och huvudbeklädnader. Jag har börjat omvärdera pippitåffsar också. De gör att jag kan överblicka saker lite bättre. Att ha mitt hår fastklistrat i ansiktet gör faktiskt saker lite enklare. Jag vill helst inte erkänna detta men de vuxna, särskilt den sk. mamman hade rätt där. Meeen man är väl inte sämre än att man kan ändra sig??

Vad gäller kroppsliga funktioner går det framåt även där. Jag har insett att toaletten inte är en bad- och diskinrättning utan ett ställe man släpper ut kroppsvätskor mm i. Men varför måste man vara så stel i sitt tänkande? Man kan väl använda den till fler saker? Flexibilitet efterfrågar jag här eller en diskbänk i min höjd, den bästa av alla höjder.

I samband med detta framsteg började de vuxna låta bli att sätta på mig blöjan. Det var trevligt till en början, den äääär ju inte riktigt anpassad för mina behov egentligen varm och skavande som den kan vara. Men å andra sidan krymper nu mitt självbestämmande. Plötsligt måste jag gå till toaletten med jämna intervall helt oberoende av vilken syssla jag är upptagen med. Tänk er själva att ni precis när ni lagt upp alla maskor på er stickning och räknat rätt. DÅ lyfter en större person bort er trots protester och sätter er på en toalettstol. Det hade väl kunnat vara OK om du just då hade önskat detta men vad är oddsen på det? Inte nog med detta, du avkrävs sedan en prestation i form av…..ja ni vet. Kissåbajs!?! Makalöst faktiskt. Jag är förvånad över att de är så okänsliga faktiskt. vanligen frågar de en ju en hel massa saker men just i detta hänseende verkar min åsikt vara av mycket ringa betydelse. Så jag har börjat protestera vilt när de ska ta av blöjan. Den ger mig frihet som jag inte gärna är utan. För att verkligen motivera dem så har jag börjat kissa och bajsa lite när jag känner för (utan blöja alltså). Det ger en mycket bra effekt och  tydligen är det extra jobbigt nu när man bor trångt och har flyttkartonger på golvet som passar dåligt ihop med kiss. Ja, de får skylla sig själva faktiskt. Detta är MITT sätt att meddela mig på, är det svårt att fatta säger jag det igen: RÖR INTE MIN BLÖJA! Touche pas a mon blöja!!

Tydligen ska vi byta hus igen snart. De är så ombytliga mina vuxna. Precis när man vant sig vid detta kyffe ska man dra vidare, värsta nomaderna!

Nä, nu ska jag lämna er, jag har massor att göra. Hyss kallas det tydligen…? Tja då!

IMG_8900

Här är jag. Hårflärd kanske är min nya grej helt enkelt??

Å VAD JAG ÄR TRÖTT! Allt på en gång som vanligt. Det är flytten, arbetet, barnen och typ allt jag kan tänka på, till och med att bara klä sig känns svårt nu. En ljuspunkt är att Tylla börjar bli en riktig liten unge nu, ingen bebis längre. Hon kissar inte på nätterna längre! Hurra!! Kanske hon tar hem andraplatsen i tävlingen snabbast att bli torr i den här barnaskaran!  Det passar bra till sommaren att hon kan gå utan, sen är det ju en hel del pengar som sparas också. Det kommer behövas nu när vi lyckats bygga ett för dyrt hus…..jag tänker blodpudding, gröt och radhusbiff i 10-15 år framåt.

FullSizeRender

Plötsligt märker jag att Edgar krånglar med dammsugaren. Han säger att han sugit upp en kyckling…och ja, det stämmer. Eller sugit och sugit. Han verkar ha PRESSAT in en kyckling….maken får ta den bollen men som det ser ut just nu är dammsugning någgot som får vänta lite, tills maken vaknat iallafall.

Tyvärr innebär ett steg framåt ofta några steg bakåt ett tag och andelen kissolyckor på gillet har ökat dramatiskt. Det är en svår balansgång att bejaka barnens framsteg samtidigt som man försöker behålla den mentala hälsan. Jag tycker inte att man ska bromsa barn, har de visat att de är stora nog att slippa t.ex blöja känns det fel att backa liksom. Så vi kämpar på här och jag försöker hålla rent på golven så de värsta olyckorna undviks. Tyvärr verkar kiss från hög höjd vara något hon spetsat in sig på. Hon står på pallen i köket och ”blöttar” samtidigt som detta då ev utlöser en kissreflex varpå spridningen blir exponentiell. Att ha pallförbud i avvänjningstider kanske är en god idé? Vi får se hur länge detta ska hålla på. Jag hoppas det är över snart för vi ska ju in i nya huset snart och där hade jag för första gången på många år tänkt att faktiskt ha MATTOR på golvet, något som rationaliserats bort här hemma pga risken för i princip allt möjligt som kan komma ur barn, hundar och katter.

Nu ska jag släcka en brand verkar det som hej hopp!

A

IMG_8912

Frid i sinnet är målet för dagen här, vi får se hur det går….nu 07.44 känns det svårligen uppfyllbart.