Andra veckan

Jag tänkte i min enfald att ju tidigare desto bättre…men Färjan dimensioneras inte riktigt efter mängden bilar som ska på. Den går halvtom om tiden är inne och så här lång kö var det när båten gick. Jag ska gå upp tidigare imorgon tänker jag för banne mig ska det inte ta längre tid att åka hit än till förra arbetet, BANNE mig! Och om sen parkeringsautomaten fungerade på första försöket och inte 10:e hade jag kanske kommit den tid jag tänkt till min nya arbetsplats…..Den kärvar jämt fick jag höra. Tänk det. Vi kan skicka folk till månen men inte få betalautomater att vara snabba och välfungerande. Undrar vad som har mest inverkan på ett människoliv…?

Som sagt, livet rullar vidare. Idag var sista dagen för Tylla på hennes gamla förskola. Vi beslutade att byta åt henne då hon har 1,5 år kvar och vi inte är nöjda med att hon går i en grupp om 36 barn i åldern 4-5. Säkert ersätts hon av ett nytt barn fort som blixten. Iallafall hade jag köpt väldigt mycket frukt till idag. Två ananaser, två mangos, en korg med färon, en karta clementiner, bananer, physalis och melon för att hon skulle kunna firas av. Det visade sig att förskolan glömt att det var hennes sista dag(!). Hon var ändå nöjd, lekte mycket med sina vänner efter att ha varit hemma så länge utan kompisar. Och imorgon skolas hon in på en mycket mindre och kommunal förskola. Jag gillar egentligen inte visntdrivande omsrog….om den inte sköts av någon med hög morals med verksamhetens bästa för sina ögon och ej dollartecken men har sensate två gångerna valt privata alternativ. Det ångrar jag nu då jag sett verksamheten långsamt demonteras. Så inte mer pengar dit från vårt håll, det blev en principsak till slut (utöver att vår tjej var orimligt trött och grinig när hon kom hem på kvällarna).

Hittade denna….så ser den ju INTE ut men beställer man den kommer den med en färg i titeln!

 

Jag brukar inte vara så knusslig, ganska orädd för bakterier men idag när jag mötte mitt nya tangentbord kände jag att det var dags för en hela ytdesinfektion. Jag gnodde rätt friskt men fick till slut ta ett gem och skrapa loss smutsen på fyra tangenter där det satt extra hår. Ett nyårslöfte nu är att varje morgon sprita min arbetsstation!

Plötsligt insåg jag att vi alla tre hade samma mönster på…men de är inte stilla en sekund. Fotpn är fel, de är mer för videos!

Jag kan meddela att vi nu är nere i 30 min med Gulagläggningen och plötsligt kan jag och maken prata med varandra innan vi somnar….

Nya rutiner

Eftersom barnen lägger rabarber på min telefon så fort de vaknar har jag inget nytt foto att dela. Därför en gammal bild från när jag var ensam med Edgar på, ja ni ser favvostället.

 

Igår fick maken ny luft under vingarna. Allt var kalasets fel eller rättare fröken As fel. Barnen har ju varit lediga länge och de få rutiner/regler vi har här har luckrats upp lite. Med lite menar jag totalt. Det har varit ett totalt haveri kan man säga, på ett bra sätt för vi gör lite så som det faller oss in. (Dvs vi släcker bränder i full panik). Igår kom barnens fd förskollärare på besök och berättade hur smidigt hon lade sina två minsta (12 och 7). De fick en godnattpuss och sen var det klart! Hon sa att om man är KONSEKVENT i 4-10 dagar så går det utmärkt med detta. Maken HAR försökt detta tidigare men som han upplever det saboterats av MIG då jag är en ynklig ryggradslös och gråtmild vekling (alltså aldrig på jobbet då där jag har en rak och tydlig riktning och bara avviker från kursen i exceptionellt ömmande fall…). Så igår var det nya tag. Ej helt oväntat var det nr 5 som bjöd på mest motstånd. Nr 6 var inte så dålig hon heller och nr 4 gav snabbt upp, somnade utan protest. Det gör han iofs nästan jämt.

Tyllas strategi var att vara översnäll och älsklig. Säkert tio gånger kom hon in till oss/mig och sa:

-Jag vill bara säga god natt. Eller:

-Jag vill önska mamma god jul och få en puss. Grattis klämde hon ur sig när hon gick!?!

Helt klart är att hon fattat att smicker och välönskningar är ett socialt smörjmedel och ett sätt att ta sig fram i världen. Hon var övergullig och somnade till sist i sin egen säng.

Från en hotellnatt någon gång…

Edgar så….ja, vad ska man säga. Han använde alla trix i boken. Först vädjande och smickrande: Mamma jag äääälskar dig,  jag känner mig så trygg i din säng. Sen Snäääälla, jag är så mörkrädd…..jag våååågar inte sova själv. Vidare stilla gråt och uttalandens som: Vi är ju en FAMILJ, familjer håller IHOP, det här är INTE att hålla IHOP!

Han kom också in flera gånger, kröp in under täcket och klamrade sig fast vid min kropp. Han hade fattat att det var maken som INTE skulle vika ner sig och att hans bästa chans att få somna med en vuxen var att spela ut allt mot mig. Och jag och maken hade några diskussioner i viskläge så att barnen inte skulle höra att jag inte gillade detta men för husfridens skull bestämde jag mig för att låta maken stå vid rodret. Jag VET ju innerst inne att både han, A och för all del min lillebror har helt rätt i den här frågan och att både jag och barnen sannolikt blir gladare och bättre människor om det inte tar 2,5h att lägga dem. För jag är inte en glad människa då även om barnen får den hudkontakt de traktar efter.

Hur som helst så konstaterade jag och maken att den lille pojken är ett verbalt och socialt geni. Han hulkade och stötte fram sina synpunkter på hur detta kommer att skada honom känslomässigt för all framtid. Edgar var så snillrik i sina beskrivningar av sin utsatta situation, sin totala hjälplöshet och hur tydligt vi tog avstånd från honom på ett känslokallt sätt att vi nästan fnissade fast det värkte i hjärtat. Exempel:

-Hulk, hulk, hulk. Det går inte, jag kommer bli hysterisk! Jag tappar greppet här! Gråt, illgråt hulk hulk. Ni måste hjälpa mig, ni är min familj. Jag känner mig inte trygg i min sääääng! Jag måste se någon av er för att kunna slappna av. Jag tappar GREPPET över situationen, HJÄÄÄÄÄLP! Man behandlar inte barn så här. Ni är inte min familj, de skulle aldrig utsätta mig för detta.

Varpå vi/jag svarade – Men lilla gubben, jag ligger ju på andra sidan väggen, jag vakar över dig. Du får komma in inatt. Lampan är tänd och det kommer gå bra att somna själv.

En gång gick jag in för att klappa på honom, pussa och lugna. Då fick han mer kraft. Pressade fram stora tårar och skrynklade ihop det lilla söta fejset till ett russin och mitt hjärta nästan gick itu.

Efter drygt en timme var det tyst. Alla sov men även i sömnen hulkade lille E, så uppvarvad var han. Ikväll blir det tyvärr mer av samma men har man börjat kan man inte avbryta mitt i. A säger att om man bara får det att funka så kan man senare göra undantag. Jag längtar efter undantagen…..så mycket. Men mitt sömnbehov ÄR stort och därför lät jag maken styra mig den här gången och stålsatte mig. Vi kan inte ha ett liv där i princip all vaken tid med barnen på vardagskvällar går åt till läggning. Då orkar man inte i längden. Sömn är livsviktigt för alla, även barnen och det betyder ju inte att jag inte älskar dem bara för att jag låter maken vara konsekvent….eller? Jag är en push over när det gäller barnen, tål knappt minsta pip, har aldrig gjort. Jag tror att det är bra att vi är olika där jag och maken för två av min sort eller hans skulle nog bli dåligt och för fluffigt eller fyrkantigt.

Men jag konstaterar nöjt att 8-åringen faktiskt kan somna själv och det ger hopp för framtiden vad gäller övriga barn (mina äldre började ju somna av sig själv ungefär där också). Tylla fattar poängen med att vara snäll och smickrande (härskartekniker) och Edgar kan verkligen vara övertygande, förstår allt jag någonsin sagt till honom (om att familjer håller ihop och att det man utsätts för som barn påverkar en resten av livet samt att han kan väcka sympati genom att visa sig sårbar och svag).

Så även om det var hjärtskärande att höra honom kanske vi är på rätt väg här? Jag pussade honom ordentligt på morgonen (efter att jag slingrat mig ur från under hans ena ben och makat på katten som låg vid mina fötter. Jag fick stödja mig på maken för att komma ur sängen….Han fick också extra mycket varm choklad på morgonen och är nu väldigt nöjd med tillvaron.

Summering: Maken är bra på att stå fast vid beslut. Jag kan efter mycket påtryckning släppa kontrollen och lita på maken när det gäller. Barnen somnar trots livliga och ljudliga protester i sina sängar.

Slut på jättelångt meddelande. Ha en skön och molnfri söndag!

Tylla-bylla!

Woop woop! Nummer ett på topplistan. Jo det kan ha med priset att göra men när fler köper och inser hur FANTASTISKT BRA jag är på att skriva och hur askul jag är blir det easy peasy att sälja in alla mina andra böcker jag har i datorn och i skallen!!!! Jag LEDER!!!!!!

Förskola – livsval – girighet och sexuella trakasserier

Vi läkare lever i lyx och flärd…notera innertaket som hänger ned. Chrysler har lite att jobba med där för den fyra år äldre bilen, ni vet den som ”brann upp” på Nockebybron, dess tak satt kvar to the bitter end. Här sitter jag bak och låter min äldsta köra. Jag tycker att det är viktigt att hon får öva så fort hon får en chans, annars tappar man känslan för bilkörning….

Vilken inledning va?

Precis när jag skulle stänga ned för natten kom Edgar in. Han gör nästan alltid det kring 23. Jag kan ärligt talat inte minnas en gång sedan mars som det inte hänt och varför jag vet att det var mars är för då var vi i London två nätter. Innan dess…..ingen aning.

Idag är jag extra trött och förbannad. Trött för att jag väcktes 04.20 av att Tylla kom in och skulle börja bråka om plats i sängen mellan mig och maken. Detta gjorde att jag bytte säng. Jag låg sedan i barnsängen fram till sex då jag vanligtvis stiger upp. Tio i sju åker jag hemifrån och sen ser jag familjen igen kring halv sex. Idag blev det lite tidigare pga kaos.

På fm kom ett mail postat 05.20 från förskolan. Där kommer info om den ansträngda situationen med personalen…barn kommer behöva flyttas, personal med men NOT TO WORRY överinskolningar sköts om av personalen. SÅ SKÖNT! och för övrigt ska de som berörs (föräldrarna, inte barnen) få veta i tid.

Vid 16 hämtar min make minstingen. Då har hon blivit överflyttad aldrig så smidigt till en annan avdelning och helt ärligt vet jag inte namnen på alla där, har ingen aning om vilka barn som delar min 3-årings dag och jag har inga ansikten att sätta på alla namn i personalen. Allt jag vet är att det gick fort.

Jag hade INTE tänkt skriva om detta för jag hade tänkt maila till en högre chef på fsk. Platschefen har redan fått ett vänligt mail, ja vänligt men lite frågande. Sen såg jag ett inlägg på FB där en av pedagogerna som valt att lämna detta sjunkande skepp delade en artikel om att barn inte har det så bra på förskolan som vi tror och DÅ vaknade jag till på allvar.

Jag kämpar med att förvärvsarbeta men vilja vara hemmafru. Jag intalar mig att barn MÅR BRA av förskolan. I förra veckan när jag kom till dagis satt en i personalen med en liten blek pojke i famnen som somnat, då var väl klockan halv fem kanske? Han fick sova lite men när vi var klara med alla kläder och redo för att gå såg jag att han försiktigt försökte ruska liv i honom….han kunde inte sova för mycket för då skulle föräldrarna ha svårt att lägga honom på kvällen…..Jag sa åt pedagogen att ringa föräldrarna och säga: Tyvärr är er son så trött att jag inte kan väcka honom. Jag har försökt hålla honom vaken men det går inte.

Jag har alltid låtit mina barn sova på förskolan. Visst, ibland har jag bett om att kanske två timmars vila inte är helt nödvändigt men när ett barn somnar i mörkret ute i november vid halv fem i mörkret, då är det kanske dags att stänga ned hjärnan ett tag.

Nu är detta ingen moralism. Jag förstå, alla måste arbeta låååånga dagar, jag med. Jag har gjort valet att försöka snabba på mina 21 månader som jag inte alls gillat på heltid och istället tvingat maken att arbeta deltid. Jag hade kunnat göra annorlunda men vi har inte råd. Val man gör. Men snart, om tre veckor bara har jag all tid i en månad och därefter mycket kortare resväg mot nu och då vill jag vara med mina barn, i vaket tillstånd.

Jag funderar på vad för typ av förskola man driver när personalen gör strömhopp ifrån en, man utan förvarning placerar om barn och personal och inte tror att detta kommer få eftersvall….Om jag drev en förskola skulle prio ett vara en personalgrupp som trivdes. En härlig utemiljö för barnen, vila som anpassades efter vad barnen orkar och därtill barngrupper så små ATT de orkar. Lön är också viktigt och om en uppskattad kollega vill röra på sig kan ju första frågan vara: Hur kan vi få dig att vilja arbeta kvar här där du trivts så bra fram till nu? Men cash is KING och jag måste säga att även om jag sista åren låtit mina barn går både i IES, Pysslingen, Kids 2 Home och nu Norlandia så ogillar jag detta fruktansvärt giriga beteende som jag ser. Jag kräks av det och känner mig som en usel mor som säger. mamma måste jobba, vi ses snart, ha en bra dag idag när jag vet att jag kommer se dem 11 timmar senare när de är aströtta, bråkar om maten och sen somnar vi alla i en hög efter bara två timmars samvaro. Nä fy fan!

Sex timmars arbetsdag tänker jag, eller att radikalt sänka levnadsomkostnaderna. RADIKALT är ordet i vilket fall som helst.

Det var det om det.

Så mellan 21 då maken väckte mig i Tyllas säng medan hon somnat i protest naken på betonggolvet (för det är inte alltid kvalitetstid när vi är tillsammans) och 23 när Edgar kom in satt jag och googlade lite på sexanklagade profiler i media. Det var både komiker, programledare i TVs olika fack och SR. Det slog mig då att det kanske kommer bli en helt TYST VÅR (fattar ni kopplingen, googla om inte för den är bra)! Nu har även sångerskorna tagit notbladen från munnen och sjungit ut. Jag tänker mig att de män/kvinnor som bara dragits med i jargongen utan att vara egentliga sexistiska svin nu darrar i garderoberna, twitterflödet är tomt. För vem vet vad för opassande famntag, pussygrab eller förlupen vissling kan leda till nu när hela havet stormar. Alice B K är chockad! Hur kan hon vara det? Har inte hon varit på TV???? HUR kan kulturministern vara chockad????? Finger i luften någon? Jag kan iallafall säga att jag genom rutan känt av grabbigheten och måhända är jag extra observant och ilsk (all true) men man verkar ju ha måst vara en veritabel robot om man inte snappat upp detta. Noll fngertoppskänsla eller så en del i spelet….?

Snart får väl alla sin dom hoppas jag men som sagt….vilka kommer saknas på estraderna framöver. Jag undrar om inte detta kan ge mer pengar åt vadslagningsbolagen än att tippa på vem som tar hem det där tramsiga Mellot. NU ska jag sova men Agi, det var inte detta jag ämnade skriva om. Det tangerar det men imorgon eller som sagt, onsdag skulle jag sätta mina pengar på förutsatt att jag får sova mer än fyra timmar sammanhängande inatt…..

På fars dag hemma hos föräldrarna. Jag i Kwoshares linneblus som jag älskar. Fanny även hon i deras kläder. Velour i skogsgrönt. I mitten lille Frank i sin parkourtröja från YMCA…jag menar KFUM!!! Vi brukar sjunga Village peoples YMCA varje gång innan träningen för att komma i stämning.

Zzzzzz

 

Flitens lampa lyser

Jag arbetar dubbelt nu, trippelt kanske…jag pluggar också lite på lediga sekunder. Så därför skriver jag lite sällan just nu här men ni ska veta att det kommer mer snart, väldigt snart. Under tiden kan ni läsa gamla inlägg som är roliga. Jag har ju massor med sånt på lager…kolla bakåt ett år eller två så kan ni skratta er halvt fördärvade över min kamp mot strumpmannen….Lysistrates samlade städtips kanske kan passa?

Nu korrar jag och andra det allra sista och jag får plötslig de/dem-förvirring…kanske jag borde ha dig här Catrin?

Här en liten liten smakbit ur boken (inte rakt av såklart för spoilers är så tråkiga) som jag illustrerat med en bild på en superhjälte. Egendomlige Edgar!

Nåväl, snart är DET över och nästa fas börjar, ångestfasen där man ska oroa sig för att man skrivit världens sämsta bok och att ingen vettig människa vill läsa och att man dessutom riskerar bli sågad av sina kollegor…HUA! Nu sömn för Dr Voltaire, det behöver man när man arbetar så som jag gör just nu.

Föräldraskapets våndor

Jag plockar ett blad om dagen på väg till jobbet. Detta var ovanligt hjärtlikt.

Midsommar. Mörka mål drar in….midsommar avblåst. Vänner omdirigeras hem istället för till slottsparken. Kring klockan sex, behov av utbrytning. Promenad till idrottsplatsen för att låta barnen springa fritt.

En del av diskussionen igår rörde ett monumentalt bygge som ett företag här ute funderar på….jag tänker att vi kanske visst behöver ett badhus men en inomhussnöbana?????Nooo. Fast i den här lilla kommunen kan ALLT hända känns det som. Kanske det skulle vara bättre att de som arbetade i kommuners tjänst skulle vara utifrån? Så man slapp nepotism, vänskapskorruption osv i Göteborgsk stil.

Snart är uteplatsen kvar. Men det låter så mycket från vägen. Det utlovade bullerskyddet lyser med sin frånvaro, lampor lyser dygnet runt, AC stör när det väl är tyst från vägen och sen matos, restaurantgäster och……ja det är oändligt krångligt med grannar ibland (och Kommuntjänstemän).

Jag trivs ändå bäst ute, fast inte i regn kanske…men på tomten, med odlingsprojekt, hönsen och så. Barnens ljud (från ipads, två och högljudd lek) kryper in under skinnet på mig, gör mig nästan galen just nu och så regnar det så man inte enkelt kan gå UT.

Nu dagen efter funderar jag på följande: OM det skulle visa sig att mina smärtor skulle bero på skelettmetastaser (fullständigt osannolikt men ändå) och jag bara hade till jul kvar att leva hur skulle jag förvalta tiden?

  1. Innan provsvar skaffa livförsäkring så familjen har råd att bo kvar.
  2. Skriva varsitt brev till barnen om hur jag uppfattat dem, mina förhoppningar och ändlösa kärlek till dem och kanske några ord om hur de ska hantera sina eventuella framtida barn.
  3. Jag skulle se till att undvika behandling om den ej skulle göra mig frisk och istället försöka må så bra som möjligt och göra klart allt. Dvs knyta ihop alla lösa trådar.
  4. Ha alla barnen boende här sista tiden så jag hann få njuta av dem så mycket som möjligt och kanske få till en resa till ett varmt land.
  5. Lära maken allt jag kan….och se till att han lär sig gå upp på morgonen.

Så dyster kan man bli av att för åttonde året i rad vara den som får ta morgonpasset och samtidigt ha outhärdligt ont i ryggen men  veta att om inte jag gör det blir kycklingarna uppätna.

Makens sida sängen….hur orkar han? Jag försöker att inte gå på den sidan. Agnes Wold säger att smuts är BRA, det kan jag köpa men OREDA? Hur kan han inte tycka att detta är påfrestande att se???? Hur? Kanske för att han sover mer, för än så länge har han inte visat några livstecken och han har inte ens humor kring att han nu har cirka 2500 morgnar att går upp före mig ”intjänade”. Noll humor där min lustigkurre.

Varför tänker jag skelettmetastaser? För att jag är läkare och då per definition lite för överinformerad….hypokondrisk och rationellt inställd till döende, så är livet liksom. Tack och lov tror jag inte att varje finne eller pormask är malignt melanom iallafall, det vore outhärdligt…..

 

Jo, om någon som saknar ironi, är lättkränkt osv nu av en händelse googlat sig hit pga ledord som metastaser osv så kan jag förklara att jag inte hade för avsikt att kränka alla med dödlig cancer i slutskedet, jag vet att en del dör under vidriga omständigheter och visst ska man underkasta sig behandling och förlänga livet och så vidare. Detta är min HÖGST personliga fundering en dag när jag som vanligt är lite naggad i kanten, hade ändrade avföringsvanor och skrev rakt ut bara utan en tanke på att lättkränkta människor läser saker på nätet och tar dödsallvarligt på varje stavelse. Jag ber alltså om URSÄKT för mina tankar för jag ORKAR inte förklara mig vidare, jag ville bara dela med mig av morgonens toafundering so BACK OFF!

OK?;)

På kurs med Kurt

Bunk bed. Den knarrade väldigt. Min säng var jätteskön, och tyst!

Jag fick med  mig alla tre tonåringarna till slut.  Tydligen lockade en kurs med mig i Lekhyttan mer än en konsert med Veronica Maggio!!! Wohooo liksom!

 

Ena dottern muttrade lite…hon ville inte ligga i våningssängen..

-Jag trodde att vi skulle bo på HOTELL….!?

Jag svarade inte. På vägen hit hade vi talat om preppers bland annat….så jag tänkte att det är bra att de lever lite spartanskt om så bara under ett dygn.

Vi roade oss med lite frågesport också….alla länder vi kunde i alfabetisk ordning. Väldigt underhållande. Sen huvudstäder…. ännu roligare! Jag sa -Madrid…..

-Va sa någon? Vad är det?

-Spaniens huvudstad! Döh!!!!

-Är ju Barcelona!

-NEJ! Det är MADRID!

Så dit går nästa resa med kidsen och Museo del Prado! Nån måtta får det ändå vara här!

 

Fönstret är öppet och djuren på gården för redan ett fasligt liv. Men inte otrevligt på något sätt.

Mer än åtta timmars sömn….bara en sådan sak. Snart ska jag väcka barnen och äta frukost i det gemensamma köket.

Vi kom fram strax innan 22. Svensk sommaridyll för hela slanten.

Nu kurs i att spinna ull, kan hända någon trott vi ska ha en halvdags spinningpass?????

Tjing!

Ladugårdar…varför älskar jag dem?

Ps. Om ni undrar över layouten här är den galen pga. Fick ej med datorn, bloggar från telefonen…Ds.

Dagens sanning

Jag har inget att slötitta på längre. För streaming är nu olaglig. Det innebär, ingen Modern Family, det enda jag och maken ser ihop, Ingen Elementary som vi ibland ser ihop och Svtplay sänder bara två saker som intresserar mig Line of Duty och Endeavour där jag sett alla avsnitt och sen finns inget mer intressant där. Netflix…..ja hur länge kan man behöva vänta på nästa avsnitt av DS? Eller Sherlock? Totalt meningslöst faktiskt. Jag hatar att se skräp, har för lite tid för sådant, jag blir bara irriterad av dåligt tv/film. Jag såg om Alla presidentens män, så bra. Men annars bara skit faktiskt. Den där Handsome….är det inte lite övertydligt att brickan är upp och ned? Liiiite…?

Nä, det gick inte att somna. Inte ens till en Netflixfilm i den lägre skolan. Det var faktiskt lite i desperation som jag satte igång den rullen eller om det var en serie. Handsome tror jag den heter. Jag försökte få maken att se också för jag fnissade tre gånger på 14 minuter och det brukar betyda att maken kan gilla. Men klockan blev för mycket och kanske det var därför jag fnissade? Maken vände sig om för att sova, Edgar kom in i vårt rum och ja, där dog liksom sömnen. Huvudvärken var också ett faktum så jag bestämde mig rätt snart för att istället för att få en jäktig morgon, ta hand om det där förskolefixet som behövde göras….att skriva en helgberättelse om vad Trulle varit med om.

Maken får mycket beröm för sin insats, jag fick psykbryt och åkte till Rusta. Det var meningen att åka till Jula men vi började på Rusta och se det var bra. Vi hittade en liten fågel som Edgar älskade, den där galna konturen, ett cykellås till Frank och jag fick någon typ av växthus till mina to,ater som snart tagit över hela vårt hem. Det var rätt livsfarligt ett tag när maken lade bärlinor vid entrén för barnen sprang in och ut och jag såg öppna underbensfrakturer och disponerade knän över hela linjen. Vi drog helt enkelt.

Tyvärr fick han inte uppleva så mycket. Eller, JO, det fick han men inget man vill dela med sig av till ALLA på förskolan och deras föräldrar. Han var ganska mycket naken, det var Tylla också trots snålblåst. Han fick tvättas, borsta tänderna och blev biten av en höna. Nu sover han ihop med tylls och en kvinnlig kentaur i lila och rosa hår…..

Jag försökte skriva ut berättelsen med bilder också för att sedan klistra in med glitterlimstift i den bok som medföljde ”Trulleväskan” (som i skrivande stund ej kan återfinnas. Kaos kommer säkert utbryta under morgondagen då jag minns detta. Nu kan jag inte tända upp hela huset bara för att leta reda på den. Jag kan leta en hel del i det ljus som grannen nedanför bjuder på men inte i barnens två sovrum där den antagligen ligger gömd. Jag skulle väl sätta mina pengar på att det är den där lille Edgar som varit framme igen. Han gillar ju saker som inte är hans. ordningsmakten kommer kopplas in under morgondagen.

Så här sitter jag nu och skriver i köket. En Naproxen och en Alvedon forte senare. Jag sköljer ned det med iskall Coca-Cola och jag vet, asdåligt för ALLT men det skiner jag i. Jag har ont, jag har inga diklofenak och vad gör man???

Jag känner ett väldigt tydligt behov av PENGAR. Vi bygger veranda/entré/altan och det är maken som är slav. Jag tar hand om allt annat (hence huvudvärk). Jag har en bil som antingen bara behöver en dyr service (bara att felkolla kostade 1000 kr och tog 30 sek) men jag har inga stålar för det nu. (altanen sväljer allt och kvarskatten. Hur är det möjligt att vi ska behöva MER skatt? Jag fattar faktiskt inte det. Vi tjänar ju inte ens 53000 kronor IHOP? Och förra året betalade vi så himla mycket skatt att vi fick låna pengar….För att vi sålt ett hus och köpt ett dyrare….jag ska inte gnälla om det. En del bor på gatan men det jobb jag gör suger verkligen musten ur mig och makens är inte heller någon direkt barnlek.

Men, jag tänker att det kanske vänder……och biter ihop. Och är väldigt avundsjuk på A som nyss köpt min DRÖMBIL! En liten Fiat 500 cab. Jag älskar den bilen och hade jag orkat (dvs inte somnat vid åtta när jag lade Tylla, Trulle och Kentauren) hade jag gjort som vi planerat, slunkit ner till henne för att provköra den. Den var inte så dyr och jag började räkna lite på vad service, försäkring och bensin till min Chrysler kostar….och kanske det ÄR en bättre idé att ge bort den och ta ett smslån?

Jag skulle också behöva en färgskrivare. En som håller mer än ett år. Vi hade en men den dog rätt snabbt och så hade vi inte råd med en ny utan köpte minsta möjliga vita som ju bara har svart som alternativ. Det förbannade jag idag.

Kvaliteten på bilderna jag skriver ut är väl mer än tveksam…..

Nu jamade katten så livligt utanför så henne fick jag släppa in också. Det betyder att jag i värsta fall kommer sova med två barn och en katt på mig om jag väl somnar…..

Här sitter jag i mörkret och ensamheten. Innan jag hann skriva klart bildtexterna vaknade Tylla och tågade in till min säng. Kanske jag ska testa att sova med kentauren?

Jag känner att jag behöver se Lost in translation igen. På den positiva sidan finns att Macron vann men det ska man tydligen inte heller glädjas åt för han har inte en lätt väg framför sig. Vem har det undrar jag? Paris Hilton? Eller? Det har varit tyst om henne ett tag, vad har hänt? Har hon fått småbarn? Eller knarkar hon….eller kanske det bara är jag som missar allt skvaller numera och inte uppdateras via frissan? Jag hörde på radion att man kanske lever längre om man har roligt…..no shit!?!

Smoke and a pancake?

 

 

Förväntningar är allt

Här lilla Tyllas söta fötter på min sida sängen. Hon sov tre minuter efter att jag lämnat hennes sida….Strumpbyxa på för säkerhetsskull!

Maken var så trött efter arbetet i fredags, han lade sig för att sova en stund…vid 18….och visst. Han hade varit fysisk hela dagen, inte bara nött kontorsstol. Då får man hälsosam trötthet i kroppen, det skulle alla sömnstörda testa.

Jag somnade först när jag lade Edgar ungefär vid åtta och sen ordentligt när jag lade Tylla 21-ish.

När E somnat satt han med F och T och tittade på något. (I det läget hade jag passat på att att lägga exempelvis Tylla som var så trött att hon hängde över mig redan vid åtta….). Jag blev lite besviken när jag såg att han nu kvicknat till men bestämt sig för att låta mig lägga två barn på raken. (Lite är en underskattning kan jag erkänna).

Jag tog med mig Tylla till hennes säng och somnade snabbt och i en onaturlig ställning som straffade sig 00.20 då jag vaknade upp igen. Jag klädde av mig och gjorde mig iordning för att SOVA och fann då maken ihop med Frank i min säng. (Det rimliga tycker jag hade varit att han lagt pojken i den säng som inhandlats för det ändamålet så att jag skulle få en rimlig chans att sova på något ställe). Så hade jag gjort….

Lagom till att jag lade mig för tredje gången vaknade Edgar, han brukar göra det ungefär tre gånger/natt numera. (Under det att jag skrivit detta har jag nu vid säkert fem tillfällen fått intervenera i bråk av olika slag mellan de vakna små, maken snarkar vidare). Jag väckte då maken som tog sitt täcke, kudde och gick in till E. Men först gick han på toa och lät E stå ensam och gråta i mörkret i sitt rum….han stängde INGEN dörr för att skydda mig och övriga från oljudet och gjorde sitt.

Jag har inte hjärta att låta ett ledset och uppenbart vettskrämt barn stå ensam i mörkret även om jag är jävligt kissnödig. Jag gick in till E och lugnade honom tills dess att maken var klar med sitt. Jag stängde BÅDA dörrarna till sovrummen och insåg att jag nu skulle dela säng med Frank som snott in sig i MITT täcke….Och visst jag delar gärna men hela poängen är att jag ju någon gång ska få sova…vi har pratat om detta miljoner gånger. Och ändå. När mörkret faller blir han en grottmänniska. På ALLVAR!

 

Detta finner jag på makens sida sängen…det är inte hanns, det vet jag men det är ändå rätt intressant att detta är det mina pojkar helst samlar på och sysslar med. Täljer spjut med vassa stenar….. Maken tittar helst på Bear Grylls eller Mythbusters som spränger grejer osv…..

Den här hittade jag på köksbänken nu på morgonen, den låg där inte igår kväll….vad händer här hemma?

Jag låg tidigt på morgonen nu och försökte förstå allt detta. Varför de män jag bott ihop med (två typ) inte kan vara trevliga på nätterna vare sig mot mig eller barn. Jag undrar om modersinstinkten i mig är problemet? Eller vad är det egentligen frågan om, är barn bara helt enkelt galna?

Kreativiteten flödar här hemma, mestadels på golvet. Och väggar förstås…..

En tes är att män (och nu är vi tillbaka på grottstadiet) är ämnade att döda fiender, endast. Och då ska de vara otrevliga när de väcks abrupt på natten, gärna med ett hotfullt parasympatiskt stånd…….Och tala gutturalt. Detta fungerar dåligt på barn som redan var rädda.

Mammor ska vara milda och trygga samt ha vett att låta den aggressive hanen sova lugnt på natten och vaknar därför innan…..och har inte den hotfulla rösten samt väljer att säga: Men lilla älskling är du rädd, kom och ligg här! Istället för att framstöta: Vad fan är det nu då? och passera förbi barnet som gråter……för att uträtta sina behov…..

Vad beträffar barnens sätt att ideligen störa sina föräldrar och syskon på natten….där har jag ingen rimlig grottlik förklaring. Jag tror tvärt om att det är fel att låte dem sova annat än på sin arm…..för det verkar ju vara där de trivs och sover bäst. Men så ska det ju inte vara nu…..

Min plan är att ha fler sängar i vårt sovrum. Det ska ske idag. och det ska finnas ett täcke till varje person också, i varje rum. Och jag ska inte väcka den björn som sover, jag ska gå och lägga mig vid 18 och sen inte bry mig ett skit om något. Inget ska komma mellan mig och min sömn, INGET!

Ibland tänker jag att jag borde läsa utvecklingspsykologi. Jag vill verkligen förstå detta med barn och deras helt obegripliga önskan att störa på nätterna, det ÄR inte en överlevnadsfördel…för mamman.

Jo, jag låg lääääänge och tänkte på detta innan jag vågade röra en fena (Tylla hade krupit in till mig också under natten). ilarna satt lugnt och snällt och spelade något spel på undervåningen. Maken sov ensam i en av barnens sängar. Så fort jag tassade ur sovrummet började killarna bråka, de krävde frukost av olika slag, jag försökte avvärja bråk enligt ovan och servera dem det de önskade i hopp om att iallafall T skulle sova lite…eller att maken skulle masa sig upp, klockan var ju iallafall över 8….

Tylla vaknade såklart och cirkusen var igång. Maken sover fortfarande. Han blev verkligen HEEEEEELT utmattad igår på jobbet, så trött, it´s tremendous! Jag är ju bara hemma…..och skriver en satans bok om att vara utmattad….

Jag vet, allt är mitt fel, jag har satt mig själv i denna skuta. Men idag blir det kanske ändring? Jag ska säga NEJ till allt. Eller för resten…maken ska ju GRÄVA. Ett hål om dagen är hans mål, så att vi får en altan till sommaren. Ett hål om dagen….mmm det skulle jag gärna ägna mig åt.

 

Och till er som tycker att jag borde ha med mer genomtänk här, tänk om, jag talar grottstadie här, det finns INGET utrymme för att bredda perspektiven alls! Inga kommentarer på det tack! TACK!

 

Dagen summeras

Så här såg min diskbänk ut innan jag drog ned gardinen. Men det kändes för en gångs skull OK för jag visste att IDAG kan jag i lugn och ro vara den hemma fru som jag längst innerst är.

 

Jag grunnar ju alltid på meningen med livet, eller typ LIVET, någon vidare mening med det finns ju ej. Och nu när jag har varit kompledig i två dagar inser jag att jag vill vara hemma, jämt! Livet blir så som det är menat då. Man har tid för den där extra guldkanten, ett extra leende, läxan som kom bort och man kan laga TRE OLIKA RÄTTER!!! Just det sista där var väl kanske inte det bästa med gårdagen men det GICK!

Jag skriver ju klart boken, det tar sin lilla tid, man måste tänka, refusera, ta bort en himla massa utropstecken som av oklar anledning infogats i för stor stil….osv. Men jag råder över min tid. Det gillar jag.

Jag blir mer miljösmart när jag är hemma. Jag går med barnen till och från skolan. Det är som en cirkus varje gång. Och har man tiden kan man älska det!

De fyra minsta. Alva har just kommit in på en gymnasieskola med inriktning ester….jag tror det kommer bli bra. Hon har starquality den ungen, det har hon av MIG!;) Blygsamhet…nä, det har vi inte så mycket av här hemma. Kolla min Instagram från igår eller tidigare när mina tjejer dansar. Det är svårt att inte kissa på sig av skratt faktiskt. Expressivt är ett bra ord.

Att ha barn med alternativa matideologier kan vara kämpigt. Särskilt om man som jag vill vara hälsosam, miljövän, giftfri och laga GOD mat. Jag köpte tidningen Kloka hem (tror jag den heter) och där fanns fantastiska bilder på veggoburgare…jag testade en igår. Tydligen är jag ljusår bättre än min exmake på just bönburgare. Han verkar inte ha fattat att de ska KYLAS innan de steks, hur svårt kan det vara??? Ett noll till mig där, och ja, jag håller reda på poängställningen, alltid.

Dottern handlade på vägen från skolan och fick order (ja) om att plocka upp…. och visst, alla kylvaror hamnade i kylen men varför klä in min arbetsplats med mat? Varför?

 

Här har vi då rostade valnötter som hackats. Svarta bönor som runnit av, hackad färsk koriander, panko, salt och snart ska detta stoppas ihop, blandas med löksörja, formas till biffar, plastas in och KYLAS!!! Very important!!! Very!

 

Karamelliserad lök med BBQ-sås…..inte gjort i en handvändning.

 

Svarta bonburgare….Det man kan säga om vegetarisk mat är väl ffa att det tar längre TID, och det har jag ju mer av just nu. Kyla biffar minst en timme efter att man tillverkat dem av bönor, koriander, kokt ris, syltad lök och gud vet allt. Det är inte snabbmat precis.

 

I helgen var vi på påskmiddag hos ”svärisarna” Då åt barnen pizza så det sprakade om det. Jag gjorde liknande igår. Så enkelt och gott. Alla mätta. Till och med ena veggisen klippte ut en köttfri del, men är man verkligen helt veggo då? Kan man äta mat som ”besudlats” med KÖTT???

För er med barn som kinkar med maten och vill laga något gott och snabbt, Tortillabröd, ketchup, soltorkade tomater, tunn fin salami, riven ost och mozzarella om ni har. 180 grader och tjoff!v Klart på några minuter!

 

Färdig!

Det fick godkänt! Enda invändningen var att maten var….platt…..?!?

I begravningssyfte grävde maken ett hål. Det var tungt, för mycket sten. Vad gör man då? Man lämnar allt och gräver ett hål på ett annat ställe…..

Jag fotade detta och skickade före och efter bilder. Maken skrattade. En stund. Jag frågade senare om han saknade något…..?

Jag tog faktiskt en paus igår också. Exakt så lång så att man kan äta en päronsplitt.

En stackars ensam höna i hönshuset. De mår inte bra av det. Därför åkte vi på en kvällsutflykt. Till Trosa. Jag bara älskar landet….bara där kan man se skyltar som dessa… En hel massa kronhjortar (tror jag det var) såg vi också.

Va? Landet alltså.

Det knakade betänkligt när vi åkte över. Maken är lite skrajsen alltså…jag märkte inget, jag njöt.

Dessa två kom hem till oss igår, det är Sixten Jr och Greta the Piglet. New chicks on the block…..

Pappa tupp är en stolt kille, snygg också. Önskar vi kunde ha en tupp!

Resten av gänget.

Och några till….

Här är välkomstkomittén! Maken har nu förstärkt utegården och om jag känner honom rätt lär det bli minerat runt tomtgränsen. Han är en sann djurvän (alltså inte rovdjursvän).

 

Jag var så trött igår efter att ha arbetat (ja, det är ett arbete att skriva böcker) och att vara hemmafru (också ett arbete) så jag orkade inte skriva allt detta igår, jag slocknade som ett ljus med Svtplay på magen (datorn) och vaknade upp med tre barn och man i sängen. Helt otroligt att sängar görs så små! Jag skulle vilja ha en 2x4m säng med räcke i taket så man kan klamra sig ur högen av familj som ligger på en.

Idag hade jag velat skriva om skolkommissionen, för den är så korkad att jag nästan blir galen, jag kanske skriver om det ikväll. Nu ska jag ARBETA. Eller jag har redan börjat, jag har satt igång två tvättmaskiner och diskdito. Tjing!

 

 

 

P-piller kort och gott

Från igår. Kan själv ….. Lilla damen gillar mina rosa skinnhandskar. I dem känner jag mig lite som en dålig kopia av Melania Trump, hon hade visst turkosa in insvärjningen. Fast mina matchar inte den second handfyndade Whyred herrjackan jag haft i fem år….Stor skillnad mellan henne och mig HUGE!

 

Stor sorg och tragik. Frank orkade ändå begrava sin höna fast han grät sig genom hela middagen.

Jag hade en ganska bra morgon faktiskt trots allt. Allt innefattar då att jag vaknade med fyra personer i en säng ämnad för två, tre av fyra höns dödades av räven igår och att jag ensam skulle få iväg tre barn till skola/förskola på mindre än 45 min. Ingen dog.

På vägen hem hämtade jag bilen som blev kvar på dagis igår för lilla solskenet (Tylla) vägrade åka bil, ville köra vagnen, utan kläder, i snöstormen. Och jag, den curlande sexbarnsmamman på randen till vansinne sa inte emot.

Jag körde bilen de ca 500m hem till huset idag istället och hann då höra detta: Forskning om P-piller från KI och då blev jag så där trött igen. Om ni inte orkar klicka och lyssna kan jag meddela: Vanligaste kombinerade P-pillret ger sänkt livskvalitet för kvinnor. Det ger ju inga barn heller för den delen kan man tillägga, men som sagt, man blir inte en glad människa. Det klingar ju lite skevt ihop med det jag skrev först, att barnen typ STÖR mig i mitt liv men mestadels är ju livet med barn helt fantastiskt. Och så finns KONDOMER!

Maken gör ofta oväntade saker. Plötsligt från ingenstans börjar han putsa fönster. Rättelse, ETT fönster. Sen orkade han inte mer, och laddningen var slut, och han vet inte var han har laddsladden och antagligen kommer han aldrig mer i sitt liv putsa något glas. Jag skulle ha kunnat säga (har du kollat i städskrubben, i den låda där jag förvarar allt städ- och rengöringsrelaterat? Jag skulle också ha kunnat sagt: Så går det när man inte håller ordning på sina grejer. Eller: jag har ju sagt att det är en BRA idé att märka sina laddare med en tejpbit som man skriver typ: Fönsterputsladdare på…. Jag sa allt det. Men som ni förstår för döva öron).

Jag var en gång hos en gynekolog för kanske 10-15 år sedan. Han tyckte jag skulle äta P-piller istället för ngt annat (minns ej vad jag hade för idé då). Jag sa….-Alltså jag är inte SÅ sugen på en massa hormoner å grejer….kanske spiral?

-Lilla gumman, om du ska bli läkare får du nog ta och ändra inställning där. Punkt slut liksom. Jag gick. Och tänkte att han nog är död snart. Jag födde tre barn till efter det.

Jag har i princip aldrig ätit P-piller, jag kan inte för jag glömmer bort att ta dem som man ska och jag har ju gillat att få barn…..så kan man ju låta bli att bli gravid på andra sätt också som ni säkert känner till. Och jag ÄR läkare, jag vet att P-pillerrevolutionen förändrade livet för massor med människor när det kom. Jag bara tycker att vi ju kommit till den punkten i vårt land, vår utveckling, att en kvinna faktiskt kan välja att säga nej, män kan använda kondom, vi kan få spiral, det går utmärkt att avbryta mitt i och dagen efter piller finns i allra värsta fall samt gud förbjude abort om allt man försökt visat sig inte fungera och man absolut inte kan ta emot ett barn.

Jag är tack och lov snart ur den där karusellen och säger HEJ KLIMAKTERIUM!!!! Välkommen!

Men det är sorgligt att vi gör unga kvinnor ledsna och minskar deras livsglädje bara för att de ska kunna ha sex när som helst. Och visst, vissa kvinnor kanske väljer det framför att må toppelitopp, vad vet jag men själv skulle jag aldrig göra det så läkare jag är.

Så här trumpen kan man se ut på väg till förskolan när man måste åka vagn, trots att man har mammans hanskar….

Om man istället får köra sin egen vagn lyfter man blicken och strålar av glädje. Jag tänkte en sekund att hon kanske kunde köra mig…..

Snipp snapp slut för idag. Nu ska jag redigera en bok om hur man mår lite bättre, inga piller alls där (nästan).