Semestern i år

Busken fullkomligt dignar under tyngden av alla blå blommor!

Tre veckor i Frankrike, det var årets semester. Vi flög ned med mina föräldrar, gjorde en utflykt till släktingar längre söderut, träffade vänner några gånger, en utflykt österut och sen kom våra vana resevänner ned sista veckan. Barnen var som vanligt fast dygnet runt….de regredierade vad gäller sömnen, ändrade sovtider och matvanor men den yngsta lärde sig simma helt på egen hand! Hon är född fisk tror jag, helt orädd och jag funderar allvarligt på om hon kanske inte ska bli simmare. Både hon och Edgar har lärt sig crawla helt själva genom att bara titta på mig (antar jag eftersom ingen annan gör det..?).

En härlig men lite lång semester blev det. Trädgården var helt överväxt när vi kom hem och delvis söndertorkad pga det torra vädret.

Inga större incidenter, inte som sist när septtanken plötsligt var full och svämmade över, men ett rejält åskoväder kom. 25000 festivalbesökare i Marmande fick evakueras, det är 35 min från oss så det skrällde ordentligt i fönstren den kvällen och natten. Ingen dog iallafall, det är inte ovanligt där nere annars.

Sista morgonen åt vi på solsidan…det slutade med att ingen satt vid bordet för det var för varmt…

Fina flaskor i butiken, jag köpte en som jag glömde…

Där låg det! Lascaux IV, fantastisk byggnad!

Ihop med vännerna åkte vi till Montignac. Jag och S var där innan vi fick barn för kanske 22 år sedan och vi tänkte att vi skulle visa det för våra familjer. Inte Montignac då utan Lascaux II. Fast det vi kom till var Lascaux IV…..I min enfald antog jag att detta var the new and improved, uppdaterade grottan men det var något helt annat visade det sig. Den fantastiska byggnaden uppenbarade sig och den påminde om ett hus vi just sett på BBC några dagar innan.

Betong, glas och vatten i en stram och modern stil. Jag blev fylld av förväntan. Vi gick in, bestämde oss för att äta först och ta museet sen.

Jag beställde PÅ FRANSKA såklart eftersom jag älskar franska och tar varje tillfälle att öva (jag har en radio i köket och lyssnar på prat när jag lagar mat, älskar det. Deras diskussionprogram är helt makalösa med ofta två till fyra personer som tjattrar i mun på varandra. Det är långa program också, inte som hemma där allt är kort och folk får tala en och en ….). Nåväl. Jag beställde ur den sparsamt tilltagna menyn och så fick barnen (och för undantagets skull även jag och maken) varsin Coca. DET var det bästa med den måltiden. Maken och jag skulle ha någon currywrap. Den innehöll smaklös, på gränsen till rosa kyckling med gul sås som rann ned ur förpackningen på mina kläder. Totalt smaklös. Sen hade jag beställt EN 25cm lång baguette (viktigt med vikt och längd på bröd en France). Den beställningen blev fel och kom ut som ett kort bröd med getost och tunna skivor kött i. Ingen idé att ge det till barnen utan de fick sina tre bunkar pommes. Pommesen var inte färdigkokt, dvs hård och smaklös och sen fick vi en extra currywrap som vi slängde. allt detta för ca 600kronor!!! Jag blev helt sen men vi valde att låta det vara.

Vi gick istället mot kassan och fick besked om att nästa guidade tur var om en timme. Då bestämde vi att gå till museishoppen och vara ute i det omväxlande vackra och regniga utomhus. Shopen var en riktig fälla men det var där jag började ana oråd…de sålde konstböcker!?! Jag fattade inte riktigt varför, jag hade hellre velat ha dinosaurieägg, ritböcker med mammutar osv….lite sånt fanns också. Jag köpte en stenoxa och två halvädelstenar till barnen och tre sammetspennor till tjejerna, de var fina men malplacé.

Utanför patrullerade fem tungt beväpnade militärer. Detta ger mig alltid en rysning. Tänk att den här lilla avkroken utmed Dordogne där det kanske fanns maximalt 200 människor skulle kunna vara ett potentiellt terrormål?!? Eller, det är kanske inte människor man vill slå ut här utan….en jävla massa fin betong? Några fornfynd finns där iallafall inte.

Kanske det snyggaste museum jag besökt i livet!

Gosh va!

Vattenfall i in smak!

När klockan slog halv fyra var det vår tur. Med en läsplatta i hand och hörlurar samlades vi vid guiden…som skulle prata ENGELSKA! Hennes engelska var ungefär som min danska. Man fattade hälften först men efter en stund började man fylla i själv det som saknades och med hjälp av vild fantasi och hennes laserpekare kunde man fatta 90% av det som hon ville förmedla. Jag har ju dessutom varit i den andra grottan så jag visste ju en del innan och viskade i örat på Frank så han skulle förstå vad han såg. Inledningsvis började guiden förklara att de som levt här var homo sapiens….med samma hjärnkapacitet som vi. Ja, bra att veta. Sen brättade hon att hon från och med nu skulle kalla dem cro magnon….eller, föredrog vi att hon kallade dem ”artisterna” dvs konstnärerna?!? Nu började jag ana oråd….var detta spåret hon skulle ta, ge en konstnärsguidning? Lite förvirring uppstod hos de utländska besökarna, alla verkade ju veta att det var människor som bott eller verkat här, vad hon kallade dem var av mindre betydelse. Hon framhärdade och frågade igen… Några av oss sa att det spelade ingen roll, fortsätt NU!

På väg in i grottan som skulle vara kall klädde vi på oss, det skulle vara 13 grader enligt uppgift…det var nog närmare 20. En högtalare spelade upp ett förmodat samtal på vägen in som skulle simulera det som de fyra pojkarna som funnit grottan haft för 78 år sedan. Självklart på franska… Tylla försökte svara och ropade -Hallååååå?!

I grottan var det knökfullt med folk, en grupp var bara 10 m framför oss och där blev det än mer parodiskt. Guiden utlade COW som kommisarie Closseau: kö….och första gången gick det bra men det är äldigt många ”kööör” i det där taket och på väggarna och plötsligt utan förvarning sa jag högt och tydligt – CAO” (cow med betoning på ao). Hämningarna släppte helt där. Vi tog oss ur grottan rätt snabbt och hamnade på andra sidan i den interaktiva delen och jag försökte snabbt se det mesta. Barnen var så uttråkade att det var svårt att hålla sig där en längre stund.

Jag och E väntade en god stund på resten av sällskapet utanför där jag beundrade byggnaden och funderade på om jag skulle flytta till Montignac, ta jobbet som guide och ordna upp detta kaos…..Mycket fin stad och kanske maken kunde vakta skiten?!?

Jag kände mig väldigt contemporary där….

Älskar den där byggnaden, men innehållsmässigt en draw back.

Delar av min familj, hälften rent av.

Får jag presentera fransk 90-väg. Vi provade faktiskt att köra så fort men det gick inte, man ville kräkas och trodde man skulle dö. 40-60 är bättre fart. Kolla överhänget!

På vägen hem valde vi betalväg. Den slingriga Route National lämnar lite övrigt att önska, ffa hastighetsmässigt. För den väg som skulle tagit två timmar att färdas drog ut till tre. Delvis beror detta på att  det är smalt och att överhäng av berg som på bilden ovan gör att det omöjligt går att ”kräma på” men också livsfarliga omkörningar osv hejdar en. Vi testade faktiskt 90km/h en bit men då skrek barnen att de ville kräkas så vi saktade in. Det som är trevligt med dessa vägar här är att man SER saker. det är fantastiskt vackert!

Väl uppe på betalvägen pustade vi ut. Nu skulle vi snart vara hemma, få mat och kunna bada lite. Jag och maken skrattade åt det totala museihaveriet, jag lade ut texten om HUR man kan förstöra ett av världens bästa upplägg så totalt. Man har en grotta, det är mörkt, det är mystiska tecken, stora grottmålningar och så själva historien om hur allt hittades….det skulle kunna bli HUR SPÄNNANDE och intressant som helst…men pga tafflig DYR guidad tur vill man bara hem. €78 alltså närmare 800 kronor för två barn och tre vuxna och sen nästan 600kr för fel mat (getostmackan var god enligt den förvånade maken) som smakade noll och sen hela resan var verkligen inte OK. Det enda positiva jag kan säga om detta var att byggnaden var en verklig upplevelse. Annars tror jag att den gamla grottan är bättre på alla sätt!

Jag skrev en svidande kommentar på deras hemsida sedan och såg att stället hade en raring på 1,5 av 5….så inte bara jag som var missnöjd.

Vi skulle svänga av motorvägen i höjd med St Foy la Grande…det gick emellertid ej, avstängt pga vägarbete, vad god fortsätt 2,5 mil rakt västerut och lycka till med att hitta hem!

Jag blev asförbannad för barnen var trötta där bak och jag ville INTE ha mer krångel nu. Vi körde vidare och jag beslöt att säga till vid betalstationen. Väl där klev jag ur, tog ett djupt andetag och tryckte på den röda metallknappen och lutade mig framåt, här skulle det snackas franska!

Till alla mina tidigare fransk lärare, ni kan vara stolta! Jag har ett rikt ordförråd visar det sig som kommer till uttryck när jag är skitarg. Grammatiken kan jag ej bedöma men damen i Montpellier berömde min fina franska efter att jag förklarat att det inte är rikigt att alla som färdas på dessa vägar ska lyssna på trafikradion. Det är mycket turister här som ej behärskar språket och att det är rimligt med en skylt INNAN man kör på som sägar: Du kommer inte kunna svänga av var du vill men kommer behöva betala ändå din dumma sill! Eller något….Hon rådde mig att ta kvittot och välja route national för att komma hem….jag bad lite om ursäkt för att jag var en colère…det var ju inte HENNES fel…och vi skildes som ”vänner”.

Nu när jag skriver om det blir jag återigen sugen på att bli huvudguide där i det vackra huset och styra upp den två år gamla mastodontsatsningen och göra det till Frankrikes främsta turistmål, med risk att bli bombad. Jag skulle kyla ned stället, låta fukten rinna längs väggarna, ha minst tio olika språk i lurarna och så skulle man kunna välja gastkramande eller normal tur, kanske en med konstinriktning om fransmännen så önskar….maten skulle vara bra och kanske ett ”grottmål” av renkött kunde ingå? Vad tror du om det S?

Vatten är ALLTID kul!

Omöjligt att fota honom utan den minen för tillfället….

All my monkeys!

Jag försöker vila ryggen lite. Bad en dotter fota, MIG. Men så är det att vara sambandscentralen i en familj, ens anhöriga hoovrar runt en. Poserar ICKE!

Det odlades solrosor kring vårt hus i år och tydligen ska det bli fruktträd också, härligt tycker jag!

Vårt place!

Nu är jag hemma och lugn, vädret har varit fantastiskt denna sommar, sedan i maj ju och jag hoppas att det fortsätter långt in i september. Jag behöver styra upp trädgården och andas lite. Det gör jag bäst hemma hos mig. Nästa år bilar vi nog, två veckor räcker för oss och sen kanske en charter senare på året, v.44 kanske? Allt beror på hur jag håller i pengarna…..

Au revoir mes amies!

Jag förstår mig inte på människor!!

IMG_7110

Jag saknar mitt gamla badrum såååååå. Vi hoppas på att flytta in i februari. Nu delar vi alla på en toalett, ett mikroskopiskt handfat och en duschkabin med flagande brun målarfärg på golvet…..Buhuuuuu

 

Jag vet, det är mig det är fel på. Men jag kan liksom inte komma över att så många människor skriver en sådan massa osann skit på nätet. Eller det kanske jag kan komma över men att det publiceras i TIDNINGAR!!! Man fattar ingenting alltså! För mig, som är skolad i att man ska ha belägg för det man påstår, blir det helt ofattbart.

I nästa sekund minns jag att cash is king och money talks osv osv. Men ändå!!!! Det finns ju massvis med smarta människor som kan saker och säkert kan skriva även om viktnedgång, kläder, sminkning, hår osv osv. Om man nu inte vill skriva om viktiga saker menar jag…nu var jag kanske lite för generaliserande och taskig. Viktminskning kan ju vara helt livsviktigt men hår är ju faktiskt inte det. Inte smink heller…..

Så jag finner mig själv läsa två rader av en viss persons blogg och inte bara tycka själva ämnet är helt ”put there” utan hon har ett så torftigt språk. Samma adjektiv två gånger efter varandra i samma mening!?! hur stort är en sådan persons ordförråd??? Och sen skriva helt osanna grejer bara för att man är känd….nä. Jag letar vidare med ljus och lykta. Eller det gör jag ju inte, jag har banne mig inte tid att läsa om hur andra människor fixar cupcakeskalas, målar om eller detoxar. Jag har fullt upp här med lilla mig (och då inkluderar det sju personer och en katt).

Aaaaaaah att jag är en sån korkad typ….det retar mig att jag retar mig på idioti. Det blir så mycket att reta sig på då. Måste sluta läsa bloggar (en gång i veckan läser jag en). Men jag har faktiskt funderat på att kontakta den där Familjen annorlundabloggaren…bara för att höra vad hon har för mål i livet, vad hon brinner för. För i min värld är 11-13 barne detsamma på ”life as you know it” som Bill Murray säger i Lost in translation (en favoritfilm). Redan sex barn får en ju att fundera på hur man är funtad egentligen (även om jag såklart älskar dem alla innerligt och kanske egentligen hade velat ha en till schhhhhh!). Men mängden arbete och självuppoffring som kommer med det är ju näst intill självutplånande!

Jag har till och med börjat tänka att tjockpannkaka är en bra middag!!! Kan ni tänka er! Jag, kvinnan som lagar mat från grunden varenda jävla dag, försöker mig på variation, ekologiskt, kulinariskt rent av VARENDA DAG! Jag känner att nu blir det matschema. Soppa på torsdagar osv. För tiden är icke på min sida. Jag tänker på en favoritlåt som Lisa Nilsson sjungit in ”Långsamt”……lyssna på den så förstår ni. Jag har kommit att röra mig långsamt. (och det är ju inte ens sant för jag är precis liks eldfängd och hetlevrad som tidigare men jag känner mig liksom lite trögare).

Nä, nu ska jag se Homeland. tyvärr har alla The Fall tagit slut (för mig, maken har fem avsnitt kvar). Jag har kollat upp att det kommer en säsong till av den och även Elemantary. Tack du store TV-gud för detta, två smarta serier, inte mycket av den varan annars.

Vill ni förresten veta vilka serier jag gillat? helt osorterat nu…

Modern family

Suits

True detectives (första bara)

Vita huset

Brooklyn 9 9 (jag skäms lite över detta men den är töntigt kul)

Homeland

24 (jag vet men de första var så spännande)

Elemantary

Sherlock

The fall

Kommisarie Banks

Morse

Den unge Morse

Ett fall för Vera

Ja, det är mycket BBC, älskar engelskt!

 

 

Fotbollslördag i Mälardalen

IMG_6310

En vacker ros vid gräsplanen i Västerås

 

Det blev en utflykt i fotbollens tecken i lördags. Två döttrar, två olika städer.

Jag älskar att se mina barn idrotta, mina föräldrar följde alltid med mig och brorsan, ibland var de lägerföräldrar och följde med oss runt om i landet. Pinsamt skulle mina barn tycka men jag minns det inte så. Jag gillade att de var med (men de kanske inte var fullt så pinsamma som jag är!?!).

Vi packade bilen lätt, en filt, några MER, ett halvt paket digestivekex, skötväska, termos med vatten, vällingpulver och sen drog vi. För mycket planering och packning orkas inte med längre. Bättre att köpa sig fri.

Vi kom till Örebro, via frukost på Mc Donalds i Köping, strax innan 12. Bilen parkerades och jag började spontant gå mot vad jag tyckte såg ut som en fotbollsplan. maken protesterade. Han tyckte det kändes galet att bara ta sikte på ett vitt mål och en snutt gräs. Jag fogade mig och frågade två tonårskillar i fotbollskläder om vägen.

-Vet ni var Ekängen ligger? (Jag)

-Öh…? (Förvånad tonårskille)

-Alltså gräsplanen där man spelar fotboll..(jag som ser att killen är totalt överrumplad)

-Öh, det är fett nära. (Tonåring utan vana att ge väganvisning/infödd som aldrig sett turist?)

-Men vad bra, år vilket håll??? (Jag som fortfarande är lugn men som pga viss tidsbrist vill snabba på förloppet)

-Öh…(Söker kontakt med orienteringscentrum i hjärnan)

-Vilken RIKTNING? Jag menar, kan du peka? (nu börjar jag misströsta)

-Öh, dit. Sa ena killen och pekade åt motsatt håll. (Puh)

En ledare i övre tonåren erbjöd sig att guida…han trodde han visste. Mycket vänligt, han ville inte bara peka och lura iväg oss åt fel håll. När vi kommit väldigt nära sa han hej då och vi tackade för hjälpen. Det var fel håll ändå visade det sig när vi frågade en funktionär. HELT FEL HÅLL och vi fick vända tillbaka i den riktning jag först valt. Jag föreslog en sneddning som kändes ”rätt”. Det blev väldigt rätt kan man säga även om 50 m österut hade inneburit att vi varit HELT rätt. Vi hamnade på en förskolegård. En fantastiskt fin sådan. Men man kunde inte komma genom stängslet….Hm. En sekund fick jag panik och tänkte nu missar vi allt för att jag ska gå på känn hela tiden. Sekunden efter insåg både jag och maken det geniala i detta. Man kan nämligen alltid låsa in sig på en förskola. Det var ju PERFEKT! Vi låste alla grindar och satte oss lugnt på en filt för att se matchen som spelades på andra sidan Gunnebostängslet.

IMG_1362

Endast ett Gunnebostängsel skiljde förskolan mot fotbollsplanen. Tylla fick med sin älskade skottkärra.

 

IMG_1367

En böjd gammal bil med plats för många. Mycket nöjda barn lekte ostört länge.

 

Vi hade väldigt trevligt trots att matchen började i duggregn. I halvlek var vädret helt OK och jag bjöd in barnen att sitta på fliken och ha picknick. På digestivekex och MER. Edgar deklarerade tydligt att detta minsann inte var en anständig picknick. Det kräver nämligen mycket mer ät- och drickbart. Bortskämd unge det där!

BP vann med 5-0 eller… det blev 4-0 men det berodde på att domaren dömde bort ett solklart mål men OK, vi vann ju. Fyra eller fem mål det gör detsamma!

Puss, puss och lycka till och hej då till Alva och sen bar det av igen. Denna gång mot Lindesberg.

IMG_6302

Grinden till Bergskyrkogården

 

IMG_6301

Precis vid vägen men ändå i stillhet, utom när barnen stojar då. Det känns fint ändå.

 

IMG_6306

En liten plats finns kanske kvar där för mig ändå?

 

Vad finns i Lindesberg kanske ni undrar? Jo där finns vår familjegrav. Min farfars far och mor, min farfar, farmor och faster ligger där. Och det ska de göra i 450 år till typ.

Jag har bara träffat två av dem men i mig bor nog en blivande släktforskare. Jag tänker väldigt mycket bakåt i tiden och är intresserad av varifrån vi kommer. Jag gillar att känna samhörighet och förstå skeenden.

Jag hittar till kyrkogården trots att jag bara är där varannat år i bästa fall. Men den här gången hade något nytt hänt. Precis där vi brukar parkera hade ett nytt och fantastiskt hus byggts. En förskola! En rund sådan med samma fasad och tak som vi ska ha på nya huset. Jag blev helt betagen och började fota. En så otroligt fin gård. Det verkade så genomtänkt och väl anpassat för barn. Varför bryr jag mig om sådant? Jo för barn är det viktigaste som finns! Och jag har sett en och annan nedsliten urvuxen förskolebyggnad i mina dagar där det slits så hårt på gräset att det bara är lera kvar.

Kyrkogården ligger högt och jag slår vad om att den lagts där en gång för länge sedan för att de döda skulle ha en bra utsikt över vattnet och staden. Nu ser man inte så mycket av vattnet längre tyvärr men Lindesberg är en vacker  liten stad. Närheten till det skimrande vattnet gör alltid en stad vackrare.

Min farfar växte upp där, son till en begravningsentreprenör. Mina och Gustav hette hans föräldrar som jag aldrig fick träffa. Farfar fick jag heller aldrig lära känna, han dog i lungcancer 1963, säkert på grund av alla blyångor han inandats i sitt tryckeri. Jag vet inte så mycket om honom egentligen. Men några saker vet jag, han var med i OS-truppen 1936, därifrån han skrev tillbaka hem och breven censurerades. Allt verkar finnas bevarat från den resan. Hans gymnastikkläder, de censurerade breven och en liten otäck armbindel som jag antar att han var tvungen att bära eller som han tog med sig som ett bevis….Den bränner lite i lådan där den förvaras.Han gillade inte Hitler och var mycket orolig för hur allt skulle gå där. Han spelade musik och ville byta namn till Jazzén men så kul fick man inte vara då. Jazz var en passion vid sidan av gymnastiken, brottningen och gången. Hans svarta konsertpiano från 1913 ska snart stå i mitt vardagsrum igen. Han åkte skidor ihop med farmor, både på längden och tvären och min bror är väldigt lik honom. Dessutom var han inte känslig för hetta. Han tog de heta plåtarna utan ”grytlapp” på jobbet, det gjorde ingen annan. Min pappa har samma talang…

Vilken utvikning! Men på grund av att farfars far var ”undertaker” har vi en bra deal på kyrkogården.

IMG_6303

Den fina runda förskolan. Därifrån blickar man ut över både livet och döden.

IMG_6299

Utelek i en cirkel runt huset, avgränsat per avdelning skulle jag tro.

 

IMG_6296

Å andra sidan!

 

 

 

Jag satte mig en stund vid den stora gravstenen och tänkte på bra minnen jag hade av de som ligger där. Är det så man gör? Jag vet inte men det känns rätt. För det handlar ju om att inte glömma tänker jag.

Vi susade vidare mot Västerås.  För att förströ barnen drog jag igång allsång. Vi sjöng en ny dagissång som handlade om indianer…inte alls PK men barnen gillar den och man lär sig räkna till 10. Därefter en rad Astrid Lindgrensånger, mors lilla lathund, du ska inte tro det blir sommar och några till. Men mest av allt sjöng vi Emils visa, den om lilla grisen som gal. Det blev en verklig succé! Jag instruerade barnen och maken att göra de ljud som man sjunger om. Edgar tog sig an galandet, Frank svor, maken skulle skälla och jag jama. Det blev så att jag sjöng texten, skällde och jamade, Frank simulerade ljudet av stekta ägg(?) och Edgar mycket riktigt gol. (Jag antog att frank ”stekte ägg” för att lammen värpte karameller…och lät det vara för han var så väldigt nöjd med sin tolkning av detta).

Kan ni texten?

Upp och ned, ned och upp. Grisen gal i granens topp. Å en mus, i vårt hus, svär och tuggar snus. Lammen skäller, värper karameller, hunden jamar. Lilla grisen gal!

Och så om och om igen. Det blev väldigt roligt och vi höll på en god stund. Den rekommenderas varmt på sommarens bilfärder.

 

IMG_6312

Äldre idrottsplatser har ofta ett räcke. Det gillar jag, så man kan luta sig och barnen kan klänga av sig lite.

IMG_6315

Soptunnor kan också vara rätt roliga, och små barn kan inte själva ta sig därifrån…

 

 

I Västerås var det full sol och noll Gunnebostängsel. Jakt av tre barn non stop som försökte slåss/rymma/klappa hundar/springa in på plan….Ingen semester. Det var ganska skönt att spänna fast dem i bilstolarna och vända hemåt. HSK vann med 1-0, bra jobbat tjejer!

 

IMG_6316

Där borta syns vinnarna. Spana i himlen, nästan molnfritt!

 

Ännu mer galande på hemvägen.

Det blev McDonalds på returen OCKSÅ! Maken vägrade pizzerian som jag föreslog men det kan väl vara OK en dag som denna. Alla åt, det gick fort och ingen kom till skada…

När vi kom hem sken solen alltjämt, vi lekte med barnens nyfådda leksaker i den sista kvällssolen och på det hela taget var det en mycket trevlig dag.

När jag är död tänker jag befria barnen från ansvaret att gå till en grav. Gräv ned mig vid sidan av farmor, vi kommer säkert trivas ihop. Vi har samma typ av galghumor och gillar handarbete båda två, fastern är också mycket trevlig. Tänd istället ett ljus och tänk på mig, de bra saker jag gjorde, inte alla gånger jag skällde och tappade humöret. Försök att tänka bort det är ni snälla!

 

Jag inser att jag nu tärt på ert tålamod och skrivit världshistoriens längsta inlägg men det beror på att det är söndag, ni har antagligen semester ändå och jag kunde inte redigera bort mer (fanns det MER??? Ja det finns mer för en tur ut i landet ger mig så mycket inspiration men det ska jag kanalisera lite bättre och ta en annan dag!)

Ha en härlig söndag i solen!!!

 

IMG_6297

Liggande ribbor ger en skön svalka och ser så snyggt ut. Väldigt enkelt att åstadkomma också.

 

IMG_1361

Så här nöjd är en mamma som hittat en låst gård och får se sin dotters lag briljera!

 

 

Segt virke

Vaffan är det med barn nuförtiden? De sover inte som det utlovades…nu 22.00 somnade Tylla för TREDJE gången. Edgar somnade två gånger och däremellan vrålade han. Tylla vrålade också alla tre gångerna. Frank låg ensam i vardagsrummet och var ledsen och rädd men jag kunde inte ta hand om honom i allt kaos. När jag äntligen kom ner hade han somnat, ensam och rädd. Det kändes inte bra.

Jag satte mig vid datorn. Jag scrollade mig ned i mitt FB-flöde. Då ser jag en av mina kompisars bilder. De är på fotbollscup, sin första. Hon oroade sig för natten i ett klassrum med hyperglada tjejtrasor. Jag förstår henne precis, MEN jag skulle byta alla dar i veckan. Just nu är det inte roligt här hemma på kvällarna, min sk egentid (uuuu jag verkligen hatar det uttrycket) har krympt ihop till noll nästan, iallafall om man ska räkna egentid som när något faktiskt uträttas. För vid pass 22.15 är jag inte kvinna nog att motionera, ta ett glas i baren, vara het och läcker. Nej jag vill VARA I FRED och kanske hinna borsta tänderna innan sovtåget går och jag måste vänta till klockan fyra för att tryna in (se där, ännu ett uttryck jag bara hatar, jag hatar en hel del nu känner jag…).

Det var kanske den där bildens fel, ta inte detta fel nu J! Men vad var det med den bilden undrar ni? Jo den innehöll fyra supergosiga madrasser, med sängkläder!!! Har ni hört!?! Madrasser på idrottsläger…who would have thought?

 

Skärmavbild 2015-06-25 kl. 22.06.53

Vilket lidande, det känns som en kniiiiiv i ryggen! (Hajjar alla? Ulf brunnberg 1900 kallt)

 

Jag minns mina nätter på klassrumsgolv i Sala, Finspång, Iggesund, Staffanstorp, Fagersta och Östersund som väldigt obekväma på mitt liggunderlag med sovsäcken en centimeter ovan linoleumet. INGEN klagade faktiskt som jag minns det. Föräldrarna hade uppblåsbar badmadrass…och då menar jag inte den sorten som nu har stickkontakt och blåser upp sig själv…

Men jag ska inte vara sådan. Det är väl bra att alla sover bättre nu än förr….utom jag då som sover sämre än någonsin. De gånger jag faktiskt sover. Hualigen vilken litania.

Men NU sover de, gott? Vem vet, de ligger centralt iallafall kan man säga, på en uppburen plats. Jag ska förfriska mig med 1cl av världens godaste mörka rom Diplomático. Det ni, jag är som en vacker självständig och svår kvinna i en Paulo Coehlo bok. För jag dricker den utan något, och ljum.

 

Imorgon ska jag på min första ST-handledning på jobbet. Det känns nästan som om man är legitimerad när man säger det…tänk om. Tänk om jorden var platt and so on.

 

Och jo A-M, boken är beställd, snart kanske jag kan skriva att: Å hej alla häääärliga läsare, barnen somnade utan mankemang strax efter sex, nu är det MIN tid! Tjooohoooo….

#vaddåbitter? #bitter #bitterfitta #tåga #detsomintedödarhärdar(ellergördigdement) #visstejagintebättreskullejagtroattnånvaruteeftermig #mankanvaraparanoidOCHförföljd #sovförfan

Nya given

IMG_6102

Lookie lookie! Studentskan kom hem med chokladminter till mig! Hon vet vad morsan gillar.

 

Hej!

Jag lovade nästan ett inlägg idag. I det fall att alla barn somnade vid 20.00. Så blev icke fallet. Nu 22.41 sover ännu ej 5-åringen men det ”skiner jag i” som Lisabet skulle sagt. Tylla lades fint i sängen men kröp ned och lade sig på golvet?!?

Jag har fått en idé. Jag ska försöka införa konceptet Onsdagsreportage. Varför onsdag? Jag tänkte att det är lill-lördagen. Då vill ju ALLA läsa min blogg! Tänk er, maken/sambon/partnern/ungarna glor på tvn, du sitter ensam med ett gott glas vin/te/mjölk(laktos- och glutenfri kanske/champagne och bara väntar på att bli road av mig. Kanske rent av inspirerad??? Jag ska ge det en ärlig chans. På onsdag drar det igång. Det kommer handla om en drömbil…mer säger jag inte.

IMG_6101

Fint paketerat var det också. Extra glad blir jag av att min sparsamhet smittat av sig. Det fina ripsbandet är från i julas då ALLA fick paket från Filippa K, alla 21…inte jag dock.

 

IMG_6140

De tre äldsta har just kommit hem från en veckas semester med sin pappa på Malta, därav viss försening på bilderna från studenten. Men ser ni, jag är kortast….När hände det???

 

IMG_6129

På grund av bor i ett vardagsrum hos mamman fick festen hållas hos hennes pappa. Jag bidrog med djävulsägg som jag läst om i Diadonnas blogg/sett på Instagram (de var urgoda och lättgjorda) samt min supersallad för varma dagar. Vill ni ha recept googla Voltaires vardag och salade miste så kommer ni rätt!

 

IMG_6153

Mina döttrar köper alltid något när de reser, fast jag ber dem låta bli och spara sina pengar…så generösa! Det enda jag egentligen önskar är att de skickar ett vykort med POST och tar kort för att visa mig. Bilderna från Malta var smärtsamt vackra och jag är så ledsen att jag inte kommer få resa något i år. Mest synd om småbarnen som skulle behöva en sandstrand och lite saltvatten…Här en maltesisk variant av fransk nougat. den var väldigt söt och/men god. Lite konserverad frukt i livsfarliga färger var i den. Tack A!

 

 

Nu sova sött. Eller VÄNTA NU!!!! Wolf Hall började ju idag!! Och jag som rasade mot SVT för att de sänder när jag sover. Oooooops, nu kan jag ju faktiskt se det, på SVTplay! Nya jobbet imorgon, det ska bli riktigt spännande! Och om någon av er råkar vara religiös eller ha kontakt med någon högre makt. Sänd alla bli frisk-tankar till mig så vidarebefordrar jag dem till min vän som nu har en dubbelsidig lunginflammation. Tack på förhand! #troslösmenpragmatiskiförorten

IMG_6154

Tylla: Kan hon aldrig vara nöjd? Jag sover ju iallafall!?! Gnällkärring!!!

 

Redovisningstider

FullSizeRender_2

Här står jag i vattnet och är gravid. Året var 2001. Det var tredje gången gillt.

 

 

Jag har sedan jag startade mitt företag anlitat en redovisningsbyrå. Detta gjorde jag för att jag tycker det är för mycket papper för mig att hålla reda på, jag vill att allt ska skötas korrekt samt och att jag inte anser mig begåvad nog att räkna rätt (förstår inte fackord och regler). Subtraktion och addition det klarar jag ju bra. Jag har faktiskt lyckats med 1,9 på högskoleprovet…FAKTISKT!!!

 

FullSizeRender_1

Men det mest fantastiska jag gjort är mina barn. Här Fanny snart fyra i kattöron som jag sytt.

 

FullSizeRender

Här en till unge jag tillverkat, med lite hjälp….

 

 

 

I början av veckan fick jag mail från firman som sköter detta åt mig (den till vilken jag skickar alla mina papper och betalar bra för att de gör detta åt mig). Jag skulle tala om hur stort mitt varulager var. Jag frågade lite om de menade min enskilda firma eller AB…det var den enskilda. OK. Jag försökte tänka ut hur mycket det kan vara och uppskattade mellan tummen och pekfingret detta till ca 70000kr. Men jag visste ju inte säkert varför jag skrev tillbaka (till den som sitter med ALLA papper och lyfter 560kr i timlön ex moms) att jag ju inte gjort så många inköp under året och att det nog är enklast om hon istället tittat på den balansräkning hon mailade mig (som inte förstår vad en enda av posterna betyder och betalar 2000kr/månad i snitt till denna firma för att slippa just detta) igår….

Skärmavbild 2015-05-29 kl. 11.45.35

Här kom jag med en fråga som besvarades med detta mail…

 

Skärmavbild 2015-05-29 kl. 11.46.44

 

Mitt svar: -Ja men det var väl en bra idé!

Mvh

Anna

 

Så, alla ni småföretagare som brottas med vinster och små marginaler. Det är inte raketforskning de håller på med. De ÄR inte raketforskare och jag för min del tycker nog att jag kunde få reducerad taxa här…det känns som om jag gör deras jobb. Men nu ska vi inte vara sådana. Jag ska lära mig detta, jag ska använda ett bokföringsprogram och vips kan jag ha råd att åka på semester med familjen!

 

#jävligtlesspåattbetalaskyhögaavgifterföralltochkännaattjagblirskinnad

#jagblirfangalenpåallaonödigautgiftermailkonversationerochohederligatomtsäljareochmäklareihelavärldenochönskarattjag-  

sattpåenstrandvidmedelhavetmedenpinacoladaihandenochskrattadeåteländet

Volvosporten

 

Skärmavbild 2015-05-24 kl. 06.11.44

Pappa köpte en Volvo P1800 ES i ljusblå metallic och babyblå skinnklädsel  hösten 1973. Direkt från fabrik med överväxel som gjorde att den toppade på 224km/h istället för 180. Den gjorde 0-100 på 10,1 sekund.  Priset för detta var 38000 kronor. Vi kallade den Volvosporten, den vackraste bil jag vet. ES står för Estate och Sport. Alltså en sportkombi.

 

Skärmavbild 2015-05-24 kl. 06.19.34

Här Råger Måååre i sedanen.

 

Simon Templar gjorde bilen världsberömd när han körde omkring i sin vita sedan med registreringsnummer ST1. Helgonet alltså. Men jag har alltid tyckt att kombin är snyggare. Kanske för att vi hade en sådan men jag tror det beror på bakrutan. Den är så smäcker och jag älskar att den inte har någon ram, bara glas. De smala kromade detaljerna, och den raka modellen som ändå har mjuka former, lite vingar nästan, som en 50-tals flirt, ÅH!

Jag minns att jag satt där bak och kisade med ögonen mot vägbelysningen. Jag vickade lite på huvudet och då verkade det  som om alla stjärnor på himlen blinkade mot mig. För så fantastiskt var det att åka i den bilen. Att bli avsläppt vid skolan och känna att wow, jag är väldigt speciell. Otroligt ytligt inser jag nu när jag blivit äldre, för jag var ju speciell ändå. Med eller utan övervacker svensk sportbil.

 

IMG_1693

 

Mamma och bilen i en Tysk stad någon gång i slutet av 70-talet. Jag kan se den svarta svansen på min Snobben sticka upp. Jag älskade den hunden! Vi reste runt mycket i den bilen.

Min pappa var vid denna tid DJ på Club Malmen på Södermalm. Där hängde kronprinsen ofta. Det var ett hett ställe vid sidan av Alexandra Charles disco som jag tror hette Cecil, eller möjligen Alexandras. En sen kväll när pappa skulle ta sig hem till förorten får han frågan om han mot väldigt mycket pengar kan tänka sig att köra hem en trött ung man på taket av sin bil…

Hade det varit någon annan hade säkert inte pappa bangat men just denna person fanns det anledning att vara extra försiktig med. Det hade sett dåligt ut om han hade halkat av taket på slottsbacken om jag säger så. Han fick för övrigt en egen sedan och blev hedersmedlem i Svenska P1800 klubben så han fick sitt lystmäte ändå tillslut.

Det fanns dock några nackdelar med denna bil. Sätena där bak var stenhårda, vackra men stenhårda. Mellan dem en kulle som var omöjlig att sitta på. En utpräglad familjesportbil.  En lysande idé! Därtill var den extremt låg och jag kunde med nöd och näppe titta över kanten och ut genom fönstret. Det var kanske därför jag mest tittade uppåt, mot stjärnorna?

Kvinnan som ensam rattade vrålåket hela vägen till Spanien med två småbarn…jag vet rökat går bort men det var andra tider…

 

IMG_1634

Kvinnan som ensam rattade vrålåket till Spanien, jag vet, rökar går bort men det var andra tider…

 

Jag och mamma var på väg över Essingeleden till min mormor i Hagsätra en vacker dag. Hon passade mig ofta då dagis var en bristvara på sjuttiotalet och mormor var hemmafru. I höjd med Stora Essingen blir vi omkörda av en lastbil med kran och stor hängande karbinhake. Han ser inte oss, sannolikt för att bilen befann sig långt under de enorma däcken och vi blev prejade. Den dinglande järnkroken smackar till vår bil, lossnar och far in i baksätet på vänster sida varifrån jag just rest mig för att byta sida. Änglavakt. Hade mamma varit en trygghetsnarkoman, som jag, hade jag dött på fläcken. Men jag satt inte fastspänd eller möjligen gjorde jag det och spände loss mig sekunden innan bilen blev till mos.

Mamma blev chockad, jag fortsatte sjunga ”här kommer Pippi Långstrump” för full hals. Lastbilen smet, eller så märkte han inget av det inträffade.

Bilen reparerades och långt efteråt hittades glassplitter så fort den städades. Jag har länge närt en dröm om att köpa tillbaka en sådan bil till pappa, hans stolthet. Vår gick på export till USA där den hade rönt stora försäljningsframgångar. Men jag har inte haft råd än. Kring 70000 kronor får man hosta upp för en Volvo sport nu, oklart i vilket skick.

 

Skärmavbild 2015-05-24 kl. 06.11.22

En bild till på eländet.

 

 

Året efter att bilen inhandlats skulle jag, mamma och lillebror bila till Spanien. Pappa flög. I Barcelona släppte min mamma lite lätt på kopplingen och vips stötte hon aldrig så lätt till en stor fet BMW i baken. Inte en skråma syntes men några månader senare kom ett skadeståndskrav på 35000 kr. Det betalades aldrig, den skadan fanns inte.

 

Skärmavbild 2015-05-24 kl. 06.11.08

Hon skyndade sig ur den katalanska staden med siktet inställt på Altea. Det skymde men vid hotellet där hon skulle stanna såg det otäckt ut.  Mycket lastbilar, karlar och stök gjorde att och hon, den unga blondinen i sportbil med två småbarn, valde att fortsätta köra. I högsta fart fortsatte resan söderut, hon var trött ochoch bensinen höll på att ta slut. Med andan i halsen kom hon och vi fram sent på natten, den sista kilometern rullade bilen på ångorna.