Miljökompensera

Funderar på att trycka upp lite pins….

Nu har jag inte arbetat på två veckor. Jag har aldrig varit tröttare. I helgen 31 gäster och 18-årskalas för en dotter. Jag diskar fortfarande glas trots att vi använde engångsartiklar (fy på oss!). Igår var grannarna här och hjälpte till med att äta upp resterna. Jag tycker att jag är miljösmart, jag tänker på klotet och mina barns, barnbarns och barnbarnbarns framtid och så vidare. Jag källsorterar, flyger orimligt sällan, har egna höns, komposterar, odlar och gör så bra val jag har råd med. Då plötsligt nås jag av nyheten att jag är värsta sortens miljöbov! Jag har BARN! Supermånga också, så jävla feltänkt! på Lunds universitet, grundat på 1600-talet, har man nu studerat miljöeffekterna av olika komponenter i mänskligt liv och leverne och det visar sig att barn är värre än Thailandsresor (som jag hyser stark antipati emot av många skäl). VA???? Jag har gjort ALTT fel, inget jag gör väger upp för det faktum att jag fört mina gener vidare och mina totalt fantastiska värderingar. Jag måste nu hoppas att mina barn inte följer mitt exempel och ger mig 36 barnbarn som dödar planeten. Så dystert!

Jag gillar ju forskning, framsteg, vetenskap och annat som gör världen till en bättre plats men tydligen är det bästa man kan göra att avstå barn….och om man tänker den tanken hela vägen ut kanske det bästa vore att ta livet av sig när man uppnår fertil ålder, så man inte ockras att avla barn ihop med någon man älskar? Kanske MP måste skriva om sitt partiprogram nu….eller för resten ALLA partier måste tänka om nu för att rädda Tellus, särskilt KD kanske som värnar familjen.

Jag är glad att man på ett av landets mest ansedda Universitet inte låter känslorna styra utan förnuftet, låt bli att skaffa barn för planetens skull, det blir grönare och skönare utan oss. Kineserna hade rätt hela tiden, barnbegränsning är vägen, de var bara inte tillräckligt radiala. NOLL barn, inga människor, DET är vägen framåt! Nedan finns länk till LU och deras forskning kring detta.

Dina bäst använda skattepengar avseende forskning?

 

Jo, min dotter Tylla vaknade sent idag, hon rusade mot mig där jag satt i köket med öppna armar och sa:

-Inget bråk!

Och det stämde, vi har haft en ljuvlig morgon utan höjda röster med många kramar och de leker på olika platser runt om mig och de tre veckor gamla kycklingarna sprätter i sin tillfälliga bostad under öppna spisen…..

Föräldraledighet

Imorgon blir det rosa flädersaft tror jag. Och så ska jag träffa mamma, pappa och två av de stora tjejerna. Tre av dem har varit utomlands i värmen….de kommer väl vara kanonbruna. Äldsta har ej rest men hon var i Sydafrika nyligen så henne går det ingen nöd på. Det är bara stackars jag som inte kommer iväg i år. Det blir revansch 2018. Det är då det vänder!

Idag var sista arbetsdagen på 32 dagar. Jag ska ta ut min sista föräldraledighet på F som fyller åtta i höst. Maken har två veckors semester under samma tid så vi ska alla vara hemma ihop och sen ska jag vara ensam två veckor med de små. Det ska bli en sann upplevelse…..

Ett nästanklart staket. Detta är symptomatiskt för min make (just när det gäller staketet hade han otur pga regn mm) att inte gör helt klart utan raskt vandra vidare till nästa mer lockande projekt.

Gångna veckan har maken haft semester och en dag tog han med barnen till en kopia lantställe. De kom hem sent, barnen sov redan och jag kände mig lite….ensam. När jag kom hem började jag med att plocka upp alla lösa saker på golven, plockade i och ur disk, städade hos hönsen, utfodrade småkycklingarna som nu bor i vårt sovrum och planterade om en hel del tomater….sådde lite ruccola, hängde tvätt, satte på två maskiner och hör och häpna: Jag låg stilla i tio minuter och vilade ryggen i solen.

Se där, en snubbelsäkrad entré!

Jag bad maken ta bort damm från fläkten i köket. det gjorde han. Nu kommer grovdammsugaren stå framför kylen minst en månad, eller vi får se hur länge det bli. Idag är dag 1. And counting. Notera även Madickenpussel minus en bit och flamencosko stl 29.

Dagen efter syntes inte minsta spår av min städraid. Men, så är det när man är ensam med tre barn som stökar ner, kräver omedelbar tillfredställelse och man liksom klappar ihop innan middagen.

Jag har en plan. När förrådet är klart och den nya rävsäkra hönsgården byggts. Då ska en köksträdgård av mer ordnad och permanent karaktär anläggas här! Detta snodde jag ihop på onsdagen. Hoppas på lite ruccola senare.

 

Huvudvärken väckte mig imorse vid tre, den har tagit en paus lite på dagen men det berodde nog på kraftfull medicinering (alltid bra att ha en sjuksköterska till hands på jobbet) och de små och maken kom för TBE-vaccination och sedan åt vi lunch ihop. Trevligt och de ÅT faktiskt. Annars brukar dessa matbesök bara innebära att man blir fattigare men att barnen inte äter ett smack.

Vila ryggen är inte så enkelt som man kan tro.

 

Det var väl kortversionen av min vecka. Jag kommer kanske blogga lite mer nu när jag är ”frånvarande” från min tjänst eller INTE med tanke på allt som ska göras. Tylla sa imorse: -Har du kommit hem mamma? Och det kändes i hjärtat. Och att de säger pappa till mig men sedan rättar sig. Jag är på tok för lite med ALLA mina barn, ändring i sikte hoppas jag.

Förra året kastade jag ut lite blandade fröer i slänten….nu kommer kornvallmon mm. Väldigt trevligt. Hoppas de frösår sig själva till nästa år!

Älskad ros slog ut idag. Jag har två rabatter, mycket små men ganska genomtänkta. Det ska vara lätt med blommor, inte för plåttrigt.

Nu till dagens irritationsmoment. RUT-avdraget. Ta bara bort det. Jag förstår ej subventioner, kvotering eller annat bidragstjafs. Föreningar/företag/positiv särbehandling gör inget gott. Man kan hävda att svarta jobb blir vita men det finns andra sätt att nå dit. Sänk arbetsgivaravgiften till exempel, sänk lönerna och ansvar för sjukdom t.ex. Och gör det mer fördelaktigt att arbeta framför att ta bidrag från övriga medborgare. Jag räknar och räknar på hur mycket jag tjänar i förhållande till vad jag behöver ge för städtjänst och även med min nya lön blir det fortfarande billigare att jag med alla mina högskolepoäng och dyra utbildning städar efter mig själv. Oklart om det är lönsamt att jag städar efter maken dock. Därtill tycker jag att jag städar mitt eget hem bäst själv, jag slipper oroa mig för ev. stölder, att saker kommer bort, att de blir smuts kvar i hörnen och så kan jag vara utan det där tjatet om Ajax. För här städar vi med SÅPA och inget annat tack. Nä, så länge jag inte tjänar över 300 kronor i timmen efter skatt själv anställs ingen annan person som snor runt här. Det är inte tråkigt att städa egentligen, man ska bara ha tiden. Det är det det kommer an på för mig. Jag gillar att sortera, organisera och göra fint, faktiskt. Jag blir lugn och fin av det och känner mig duktig. Meeeeen skitiga klädesplagg etc från andra än mina barn…..det gör mig inte glad, aldrig. Någonsin. Där kan jag hålla med vänstern. Man ska ta reda på sin egen skit. Nuf said. Nu ett efterlängtat avsnitt av Ett fall för Vera!

Idag kom jag ett mentalt steg närmare en blodmålning. Maken har vant sig vid tanken och snart….när jag vilat upp mig är jag redo. Då ska jag låta åderlåta mig för att få ett konstverk av Fantastiska Felicia!!!!

Kärlek till alla!

Ocensurerad helgrapport

Igår satt jag och dinglade med benen lite, idag har vi hela trallen lagd och vi saknar ca 4/5 av staketet. Men vi kämpar oss oförtrutet framåt. Och när DET är klart ska maken ta sig an nästa ännu större och dyrare projekt, FÖRRÅDET! Men efter det är det bara småsaker kvar….eller, en lite bättre utegård för hönsen, en mindre trall till framsidan och så håller jag på och smider planer för en köksträdgård och ett ORANGERI!!!!! Det tar aldrig slut med andra ord. Men när jag har mitt citronträd i marken, helst i anslutning till mitt sovrum, då ska jag sluta hitta på nya saker för maken att bygga (kanske).

 

Den här lovade jag ju ett recept på….det kommer nu! Skiva squash tunt, mer än du tror du behöver. Stek tills den blir mosig i olivolja, salta lite för att driva ut vätskan och då kan du ”uppa” värmen lite. Samtidigt kan du koka någon pasta som suger åt sig sås bra. När squashen är smetig fördelar du ner en buffelmozzarella i den och rör om. Salta och peppra såklart efter smak. Häll av pastan och in i den förvärmda ugnen (ca 200) skjutsar du en smörad form med pastan som rörts ihop med gäcket  och en halv deciliter grädde. Riven ost över i ca 15 min eller tills det ser gyllena ut. Supergott och enkelt. Maken bad om mer idag….Bara en sån sak!

 

Ungefär då där och sen pasta, grädde, olivolja, salt och peppar!

 

Flädern som planterades i november förra året tar sig fint och även de sex blodflädrarna. Jag ska få rosa saft i år! Blåbärstryn är smockfull med kart så jag ser fram emot en härlig skördetid i år!

 

Jag gjorde en krans till min dotters avslutning men hon tyckte den var asful. Så den tog jag själv och sen hängdes den på vår svartmålade ytterdörr! Blusen är från Kwoshare, de har en Pop-up store på NK passagen till juli, åk dit och köp underbara tidslöa kläder vetja, de är dessutom väldigt väldigt trevliga!

 

Jag målade väldigt mycket läkt idag. Fingrarna tog stryk och ett par Filippa K-jeans blir aldrig var de var men vad gör man inte för att ha ett fint hus, VAD?

Min lilla söta Tylla är enklast att natta än. Hon lade sig tillrätta i den uppbäddade soffan och slumrade in. Hon är en så härlig unge den. Springer fram och tillbaka mellan tre av våra grannhus här och hon är alltid välkommen. Jag ser till att ha glass i kylen och dricka till vuxna grannar för att återgälda lite….Jag tänker att det är bästa sättet att fostra ett barn, låta dem springa lite lösa och sen när det blir för mycket blir man hemskickad….Inga sura miner hos henne eller grannarna än iallafall.

När middagen var över åkte jag för att ladda mitt SL-kort. Bilen jag lånat med en kylare som tog slut i väntan på att min egen skulle servas/nya bilen skulle komma har gjort att jag måste brottas med andra människor på buss minst tre timmar om dagen närmaste tiden. Jag ser INTE fram emot det. Jag tog mig till den lokala miljonären, jag menar ICA-handlaren och köpte också på mig lite mjölk, ägg, yoghurt och morgondagens middagsmat. Inte många grejer, max 10. När jag stod där i den mycket korta kön kom en man bakom mig och tryckte upp sin godipåse i ansiktet på mig. Jag fattade först inte vad han menade, trodde han den var min eller? Jag frågade vad han menade och då gjorde han samma sak igen. Åh, tänkte jag, han vill gå före….OK. Mot bättre vetande lät jag alltså en ohyfsad äldre man gå före i kön trots att jag laddat hela bandet och VET att det sällan är antalet varor som avgör hur fort ett köp går utan hur snabb och smidig man är som köpare. Han fick sitt godis vägt, 16kr. Han fumlade runt i sina fickor, fick fram snorpapper och annat men endast 13 kr. Han var uppenbart inte så vältalig och det behövdes två kassörskor för att lösa problemet och slutligen efter mycket om och men fick han godis för tre kronor gratis. Jag stönade när det var min tur, jag tänkte på alla barn som skulle duschas och läggas och maken som säkert undrade varför det tog sådan tid…..och sade: Gud vad jag ångrar att jag lät honom går före. Jag tog mig sedan till kassan för att ladda SL-kortet. Där hade jag hunnit bli än mer irriterad över den idioten som fördröjde mig så och var så fräck och snål. Jag sa till killen där att jag tycker det är för jävligt att folk är så fräcka. Han berättade då att denne man har satt detta i system. Han kommer alltid med för lite pengar och tvingar sedan igenom att ändå slippa betala de sista kronorna. DÅ blev jag arg på allvar. kanske det var värken i min kropp, tröttheten efter att halv fem inatt ha fått jaga ut en galen skata ur vårt hus då någon slappats glömt att stänga ytterdörren alt att någon gått i sömnen och öppnat den…Men jag blev så arg. Först på mig själv som släppt förbi honom fast jag kände på mig att det skulle straffa sig. sen blev jag arg för att jag i ett svagt ögonblick tänkt betala de tre kronorna bara för att han skulle ge sig iväg och slutligen blev jag arg för att folk som håller på så här ju förmodligen gör att det jag handlar blir dyrare. På vägen hem i bilen blev jag ÄNNU mer arg för jag borde ju ha sagt åt honom när det var tydligt att han ej kunde betala att: Du, ställ dig nu bakom mig tills du rett upp detta eller gå ut och leta pantburkar tills du kan betala för dig. Och du BEHÖVER inte mer godis för navelbråcket på den mycket omfångsrika buken ser farligt nära ut att spricka och du kan omöjligt ha mer att göra än jag klockan halv åtta en söndagskväll! Ajö liksom. Nej, jag vet, inte så snällt alls men han var inte så snäll han heller och jag lovar att jag aldrig mer i hela livet släpper förbi någon när jag själv är stressad bara för att de är ohyfsade nog att föreslå detta utan en rimlig förklaring. hade han haft ett skrikande barn på armen och en liter mjölk i handen hade jag INTE blivit skitförbannad och elak men allt var nog skatans fel. Jo, maken gav mig iallafall cred för att jag tar hand om alla djur av olika slag som tar sig in i huset och måste ut, dygnets alla timmar. Det var ju trevligt. Och till Ica, kan ni inte bara porta den där snubben och nästa gång han ska köp godis med för lite pengar säg NEJ och ta godiset tillbaka, så kan man faktiskt också göra för era övriga kunders skull.

 

OJ! Världens längsta bildtext!!! Tjohooooooo! Nu är jag lugn igen.

Rubriklöst

Jag vet, man ska tänka positivt, man ska förstå att världen blir en säkrare plats för var dag. Kanske det stämmer globalt men i min lilla värld som begränsar sitt till en kranskommun och en västlig förort till Stockholm där blir inte saker bättre.

Hässelby har sedan länge toppat socialtjänstens lista över anmälda fall av oro för barn som far illa, dödligt våld har nått oanade höjder och vi valde till slut att flytta då vi såg en nedåtgående spiral. Den första spiken i kistan var när min då femåriga dotter (11 år sedan) blev rånad på en Piggelin och växelpengarna….hon skrek och sprang så hon fick både behålla kosingen och den halvätna glassen. Då var det några tonårskillar som gav sig på en liten (som de trodde späd och försvarslös) flicka. Samma em beslöt jag att flytta långt ifrån Hässelby gård. Men inte jättelångt, två bostäder till hann jag med på orten där jag är uppväxt och egentligen älskar. Vacker natur, känner mycket folk och vattnet, alltid nära till vattnet.

Barnen bor halvtid eller mer kvar där och igår fick jag höra vad min näst äldsta dotter blev utsatt för nyligen.

På kvällen är hon med tre kompisar ute och går i villastan (där jag otaliga gången också hängt med kompisar då jag var i tonåren, då utan minsta tanke på att något hotfullt lurade i skuggorna). De valde att gå utmed strandkanten i det finare området alltså men plötsligt börjar ett gäng killar de möter på vägen ropa till dem på ett främmande språk. Tjejerna vände då för att komma undan. De sökte INTE kontakt med andra de var ”about their business”. Killarna ger sig inte utan börjar vråla efter dem och springa mot dem. Tjejerna ökar takten och min dotter slår numret till polisen…..de bor inte själva just där så de har inget annat val än att skräckslagna springa in i ett hus och plinga på. Då hade dottern en polis på tråden. Familjen i huset öppnade åt tjejerna men en kille kommer ikapp, upp på försutrappen och säger typ ”Öh, vi vill inte skada er, vi ville bara ha lite kul…” eller ngt liknande. Då plötsligt släppte min dotters rädsla, hon satte upp handen framför honom som ett stopptecken och sa med klar och tydlig stämma. -Du stannar där du är, jag talar med polisen nu. Och killen släntrade iväg.

Stor tacksamhet till familjen som öppnade sin dörr för de för dem helt okända och skräckslagna 18-åringarna. Och till er killar som tycker att det är lite skoj att skrika efter tjejer, jaga dem och sedan ha oförståndet att tro att de efter detta beteende är intresserade av att ha ”lite roligt” med er, TÄNK OM! Vill man ha roligt med andra människor ska man inte börja med att skrämma dem! Ett förslag är att helt vänligt säga: Hej och fråga om de vill gå en promenad, sitta ned och prata eller bara le. Kanske vissa ändå blir rädda, det kan man inte rå för.  Men ett är säkert, att skrika, och jaga någon oavsett kön och ålder är aldrig  en bra idé! ALDRIG!

Nu ska jag ta hand om min lille hostige och sårhalsige  pojk som i vanlig ordning inte alls vill kännas av att han är sjuk utan pratar/leker med full kraft med sina smådjur…..

Och jag har frågat min dotter om det var OK att dela detta, hon är tuff fast hon blev vettskrämd, jag är stolt över henne som fattar rationella beslut och vågar lite på främlingars godhet. Och återigen stort tack till den familj i villastan som öppnade sin dörr!

Mycket orolig mamma.

Jag hade planerat så bra

Jag handlade lite på lunchen idag. Jag arbetar på ett ställe där det är stört omöjligt att parkera. Jag stod först två timmar på en gratisparkering, sen flyttade jag bilen till nästa, och nästa. Men då var jag i centrum och tänkte så här kan jag inte hålla på. Och betalade 100 kronor för att stå från tolv till halv fem i ett ruttet p-garage….man borde äga ett sådant! Jag gick först på Lindex men hittade inget jag älskade….sen Åhléns, där hittar jag alltid saker som är fina. Jag köpte (trots vädret) en tunika och ett par sommarbyxor till Tylla som hörde ihop och hon älskade dem. Jag hade det på känn. Hon ärver mest grejer annars och går i killarnas shorts. Nu får hon vara lite fin. Sen gelehallon för lunchen var trist och så var förpackningen så fin. Sen den där kalendern, som är snyggare än den maken köpte tillmig och E slarvade bort/gömde. maken fick en lite snygg mutchoklad för att inte bli upprörd över allt jag handlat och sen gick jag för att köpa tamponger på apoteket. Meeeeen då fanns där en snygg förpackning med MENSKOPP. Och då valde jag den för kvinnor över trettio/de som fött barn (det är ju min kategori kvinna). Jag testade direkt men si det var inte min grej. Det var ej bekvämt och läckte…jag kanske gör ett nytt försök i lugnare skede men just nu är jag inte övertygad. Dyr var den också.

Jag hade ordnat med en kurs för mig och mina tre tonåringar. Spinnkurs, nej inte som i spinning utan som i spinna. Ull-ish. Och alla var på. Maken informerad och påmind om att kanske fråga om barnpassning eller så….

Idag hade jag glömt allt detta. Jag tänkte juli, jag hade sagt juli till maken, men även 2.3 och fredag till lördag….och så blev det härdsmälta. Min almanacka försvann för ett tag sedan. det är med största sannolikhet Edgar som snott den så idag kände jag ett behov av en ny. Denna inhandlades raskt. OCH som jag hoppades till halva priset då halva året gått nu…

I väntrummet har vi en TV på hela tiden. Det är svårt att inte titta på den när man går förbi…och den där Dr Mikael alltså…han kan sina grejer. Lite senare på dagen gav jag själv tips i ämnet och avslutade med orden min mormor lärt mig ”en god avföring är den bästa huvudkudden”. Very true!

Jag började föra in viktiga datum, skriva ned allt jag minns som ej får kollras bort och så. I denna vecka ska förskolan ha sommarfest, 15-17. Kan ej närvara pga kommer sitta i bilkö minst två timmar. Nästa vecka skolavslutning x3 och kommer bara kunna närvara på en….och jag går liksom under lite. Jag har noll möjligheter egentligen att styra för man får mail om saker så snabbt inpå att det är omöjligt för mig att rodds. Så ska det komma leveranser av utemöbler. Vardagar mellan 8-16…inte en chans att man får en mer precis tid. Jag tänker, VEM kan ta emot gods överhuvudtaget? För man har bara 25-31 dagar semester på ett år och om jag skulle ta ledigt för ALLA aktiviteter i skolor och annat som rör hus och hem då skulle jag inte ha någon sammanhängande semester alls är jag rädd.

Jag fattar faktiskt INTE varför skolsaker ska börja vid 15. De kan börja vid 17 så att allas föräldrar har en rimlig chans att vara med. faktiskt. Jag kommer få skicka ett vuxnare barn för att närvara så att inte min lilla minsting ska vara ensam utan en familjemedlem medan jag sitter och svettas i en bilkö och förbannar trafiken och enkelfiler.

Så snygg, bakgrunden är min nya bibel (dvs den som ska hålla ihop mitt liv till sista december i år. Förutsatt att lille egendomlige Edgar inte får för sig att han måste ÄGA den och då också GÖMMA den).

Jag kom nog fram till att jag ska sluta åka bil helt enkelt. Jag ska börja cykla nu. Jag predikar ju det. För på totalen så går det lika fort som att åka bil och jag blir motionerad på kuppen och inte bara arg och ledsen över tiden som passerar förbi. Jag hatar köer, innerligt. Och dumma politiker som inte ser befolkningens behov. Alla vill vara med sina barn (hoppas jag) eller för all del någon annan de älskar. INGEN vill sitta två timmar i fånig bilkö.

Så på torsdag ska jag börja cykla. Och på fredag drar jag på kurs med två av tre stora döttrar, två hade glömt varav en kunde komma med ändå och en skulle på konsert. Nåväl, jag kan leva med två döttrar på kurs. Jag tänker att lilla A kanske inte älskar att karda ull just.

Maken cyklade just iväg på sin nya fina hoj (som han använt 10 ggr på tre år) till Coop för att köpa frukost. Han har varit hemma hela dagen och vabbat men inte hunnit med detta….och han deklarerade just att om Han cyklar imorgon till jobbet kommer han aldrig hem igen, så tungt var det. Min plan är att cykla tre timmar och en kvart fyra dagar i veckan närmaste tiden och jag tänker inte att det ska bli en belastning. Jo, jag kommer få ont i rumpan helt säkert men hellre det än dessa förbannade köer, hellre det! Nu hör jag lilla T hosta och hosta. Varför är det så nu när vi närmar oss juni? De ska vara friska nu, och solen ska SKINA! Jobbkläder är rätt bra om man planerar att cykla som en galning….

Tjing!

Sista dagen

Den här såg ju förförisk ut men var bara för 12 personer. Vi var minst 15 tydligen.

Idag var sista dagen på psykplaceringen. Vi köpte en väldigt TUNG morotskaka på Thelins för att tacka för oss. Jag åkte på vägen hem förbi Brunnsvikens handelsträdgård för att äntligen få tag på en citronverbena. Den har jag nu i en kruka på trallen.  Doftar helt fantastiskt.

Men jag älskar den. Den fick smaksätta guacamolen idag i brist på lime!

Sen fick jag ett inte så fantastiskt mail av en advokat. Jag har försökt avsluta en affärsförbindelse genom att bli utköpt…sedan i oktober 2015. Nu får jag höra att JAG är skyldig vederbörande pengar trots att det var jag som skulle bli utköpt. Jag fattar ingenting men under helgen ska jag vara väldigt ordentlig och sortera alla mail i frågan från början där jag erbjöds bli utköpt (ett skambud), de mail där jag får veta att jag kan ta min del av lagret men blivit fråntagen möjligheten till nyproduktion av produkten i fråga (så att jag då inte har någon större vinst av att sälja den) och så vidare.

Vi får se om jag lugnar ner mig lite till måndag då nästa kontakt med advokaten ska tas….sannolikt ej. Man känner sig lite maktlös när någon tar ens saker, säljer dem och bara kan göra så…..helt makalöst faktiskt. men som sagt, sista orden är ej sagda. Mitt råd till alla som tänker samarbeta med en annan person är: Gör inte det!

Men som sagt, jag har ändå en ljus framtid för mig, det är en skitsak egentligen, vill bara ha rätt….och nu väntar vårdcentral, föräldraledigt, AT-tenta och sen…trumvirvel……ST!!!! Jag har inte sagt sista ordet där heller för jag har några att välja på. Jag tänker kanske att restid är det viktigaste för mig ändå….

Den här blev det istället. TUNG morotskaka som jag fick byta hand att bära med med jämna mellanrum. Men väldigt god.

Staketet ska blir svart, kol heter kulören. Den ska laseras två gånger tydligen.

I helgen bygger vi vidare på vår altan/balkong/terrass och det ska bli så skönt när det är klart. Nu bygger/målar mest maken medan jag håller reda på ALLT annat, pust, stön och stånk!

Bye bye stora sjukhuset, nu ses vi aldrig mer (jo på onsdagar då men bara i civila kläder) Blusen finns i Kwoshares popup store i NK passagen, skynda dit!!!

Ha en skön helg nu alla!

Kommentarer från okända…..

Kortversionen av min perfekta helg

Krossad. Jag tog upp med vår trevlige granne ämnet busskur av glas och värdet av att snart återgå till plåtversionen. För att undvika skattslösande. Han berättade då om en busskur på ön bortom vår, lite längre ut liksom. Där fanns det en i betong….. -Utmärkt, sa jag. -Den sprängdes, sa han. Häpp!

-Mamma!? (Tylla)

-Jag är törstig! (Edgar)

-Mamma?? (Tylla)

-Jag är Törstig!!! (Edgar)

-Jag är Törstig!!! (Samma barn som ovan)

-Jag är TÖRSTIG! (ja, samma igen)

-Jag är på toa! (jag som avhållit mig från att min vana trogen, svara vid första pipet och istället tänkte: Jag är på TOA, jag kan få vara det, de kan vänta).

-Hallååååå!?! Jag är TÖRSTIG! (E)

-Mamma????

-Mamma är inte här säger maken plötsligt och jag trillade nästan av toan.

-Mamma jag är törstig (säger Edgar som liksom inte bryr sig om informationen han just fått)

Knack, knack, knack.

-Hon är här inne, säger Tylla som tydligen lyssnar ändå.

Nu tänker jag: Fan man har knappt varit borta i 30 sekunder innan det uppstår total förvirring och kaos.

Maken rycker nu i handtaget, som för att kolla att han hade rätt. Och det hade han. JAG ÄR PÅ TOA!

När jag var färdig med det som skulle göras och rätt nöjd med att bara ropat två gånger och inte avbrutit mig. Korven kom ut, pulsen han gå ned och märkvärdigt nog löste sig alla problem. Edgar hittade köket, glasen och vattnet. Löste sitt problem själv alltså och Tylla kom på andra tankar (läs: hittade glass i frysen) och maken talade lugnt och sansat med barnen.

Maken skalar potatis till sig och barnen…..

Jag svär att jag kommer INTE sakna allt med småbarnstiden men helt klart skulle jag vilja ha mer av de goda stunderna och idag när jag skriver detta ägnade jag tre timmar av min och barnens vakna tid på en buss/till fots på väg till arbetet. Så kan jag inte ha det länge till.

Man vill liksom inte veta hur mycket papper hon fått i sig och vad det var för färgämne i själva glassen eller på förpackningen.

Hon fick en Frostklänning från NY. Den har inte lämnat hennes kropp. Den är orange framtill och brun nedtill. Hon klättrar i jordhögar, slabbar med glass och håller på men som vi alla vet, skitiga barn är lyckliga barn.

Jag pratade med en bekant (hemligt vem) som arbetar på FRA. Det framkom att det var total radiotystnad där (alltså DE lyssnar ju ordentligt på OSS, men på själva arbetsplatsen är det EXTREMT tyst och stilla, inga mobiler eller annat som kan användas i spionagesyfte får införas) och jag förstod på den här personen att det var….tomt. Ingen Fb, inget Instagram, inga pling hit och dit och samtal från folk man känner, NADA. Det kändes tomt var beskrivningen och jag tänkte genast…DÄR vill jag arbeta. I radiotystnad, utan kontakt med utanförvärlden. Tänk så effektiv man kan vara!!! Man går dit, gör sin grej och går hem när man är klar. Men det var inte helt uppenbart att avsaknad av mobiltelefoner var tidsbesparande. För man kan inte NÅ medarbetarna helt enkelt. Man måste GÅ till dem, ha möten och i värsta fall tillkalla en vaktmästare som letar upp vederbörande. Som en blandning av 70-talet och psykvården liksom. Och jag blev ännu mer säker på att DÄR vill jag arbeta.

Jag som försöker undkomma störljud på buss med för mycket kläder….

Man kunde bli uttråkad fick jag höra….inget att sysselsätta sig med….på jobbet???? VA? Men OM man gjort allt man ska och ska bara fylla ut tiden kanske man kan få gå hem? ELLER, man kan läsa en bok, skissa på en bok, fila sina naglar eller gå på toa?

Jag ser inga som helst besvär i att vara ostörd. Jag vill gärna ha mer av det och få betalt medans jag är det.

Här ett exempel på hur jag kan fördriva tid. Rita på hönshus….

Mina älsklingar just nu. Så fina!

Nu ska jag inte gnälla, jag ville bara ge en bild av hur olika man kan tänka om saker. Tid, tystnad, kvalitetstid osv…..För jag tänker att när jag åker med bussen så kan jag GÖRA saker men nej. Då stör pratiga kvinnor mig med sina höga röster och skratt. Idag någon som gapflabbade och ojade sig omvartannat ihop med en sjuk kompis som hon utlovade var inne på sista dygnet av feber, hon kunde sådant osv osv osv. Jag ville INTE höra. Jag vill slappna av, inte tvingas till öronproppar pga idiotsnack jag inte vill engagera mig i. Jag satte i hörlurarna (motvilligt) och lyssnade klart på Spanarna, hennes flabb störde ändå fast jag hade rött ljus på volymen. Hon steg av någonstans i Solna. Då dyker istället upp en ung man framför mig som småviskar…om saker som låter spännande och plötslig blir jag irriterad på att han pratar så lågt. Jag tar också av jackluvan för det började bli för varmt där inne och försökte verkligen lyssna och fatta vad allt rörde sig om. Men då steg en tonåring på som började snacka för högt med en kompis så jag gav upp och smsade med en kompis om dagens händelser tills batteriet tog slut.

Här sitter jag och försöker se avspänd och harmonisk ut…..

Direkt efter ett kalas på lördagen, innan parkouren fick Frank en godispåse. Han gav Tylla sin klubba, tuggummit tog han själv. Men man ska inte SLÄNGA saker…..och jag hade ingen lust att hålla i allt i en timme. På vägen hem somnade de båda i bilen och jag hoppades på några minuters lugn i hemmet när jag kom dit (innan nattjouren) men då hade E varit kreativ i sängen med akrylfärger som ni kanske sett…..

Och jag ska INTE redogöra för den konversationen för det är jag för pryd för men kanske kanske det kommer senare. Men det som utspelade sig idag gav mig mod att erkänna att jag faktiskt bajsar då och då, något som jag tvekade länge inför att skriva….Jag trodde ett tag att Kungen och Abborna inte gick på toa alls. (Detta var mycket länge sedan).

Jag brukar använda handskar av sjukhustyp när jag grejar i jorden. De hade hon på sig större delen av dagen, såååå bra passform. Bästa passformen (somTrum skulle sagt).

När söndagen var över kände jag för att göra som Patsy……

 

Det blev rätt bra till slut. Vi kanske klarar detta innan månaden är slut, eller jag….

Vy från insidan. Det ger som Ylva så riktigt påpekade ett ORDNAT intryck, och det är DET alla barn i världen önskar sig! Och fred på jorden!

Ps. Något måste göras åt Trump. Jag hörde nämligen på radion att man i ett pressat inrikespolitiskt läge (sagt upp FBI-chef som utreder en och sen hotas) kan försöka göra en avledande utrikespolitisk manöver (typ bomba Nordkorea) och då sitter vi alla i skiten skulle jag tro. Och nu har väl JAG fått FRAs ögon på mig ändå….och det är helt OK för om ni ”hör” mig, jag bor nära, jag kan många saker meeeeeeen kanske hålla käft inte är min starkaste sida……kanske jag kan sortera papper i arkiven?!? Ds.

 

Bruna ägg

Här vaknar jag och läser om en annan mammas vedermödor, föga anar jag att min morgon kommer bli lite som skärselden….

Ni kanske undrar över titeln? Jo, den är vald för att mesta möjliga mängd människor ska läsa detta. Jag googlade mest sökta ord i Sverige och då var listan bara klar för 2016…där var Pokemon Go överst men det är för dumt tycker jag och rätt högt upp fanns frågan om varför ägg är bruna eller vita och med tanke på att jag har höns tyckte jag att det inte avvek för mkt. Så ni som undrar över detta ska få veta, NU! Bruna ägg är det för att inte synas så bra i naturen. Vita ägg är vita för att någon snille kom på att det var fint och så avlade man fram vita ägg. Mina höns värper chokladbruna, nougaterna och pastelligt gröna. För att de inte ska synas i naturen och bli uppätna av rovdjur. Naturen är smart, människan INTE. Och för er som inte ätit ägg utomlands så mycket (eller iallafall inte sett ägg utan skal) kan jag meddela att vi är ganska ensamma (tror jag, har bara en ref. här som är min svägerska från England) i världen om vita ägg. Hon hade aldrig sett det tidigare…bara bruna tydlingen kring Nottingham iallafall (eidensgrad här lååååg).

Nu till mitt egentliga inlägg. Det började så smått inatt kan man säga när, jag pga allt som hänt under helgen ej kunde somna och full av stress satt uppe sent för att färdigställa en korrekt och underhållande redogörelse över Trulles helg ihop med oss, bröt samman lite då vår skrivare är kass. Jag skrev av mig den värsta stressen och somnade kring halv tre i skenet av Indiana Jones på datorn.

Morgonen började så här: Jag läste skumögt Hejhejvardags blogginlägg och tänkte, fan livet med barn är ingen lek alltså och påmindes om mitt eget inlägg Fobiträning i familjesituation. Då visste jag inte att jag bara en timme senare skulle sitta och gråta på dagis (orkar inte vara PK och skriva förskolan, jag O R K A R inte. Men jag orkade skriva det….?).

Trulleväskan packad men som sagt, själva Trulle låg ju med Tylla….nu skulle jag bara hämta Trulle. V A R  Ä R  H A N?????

Jag sprang fram och tillbaka mellan hennes och vårt sovrum (under denna tid försöker jag klä på och utfodra tre små liv) var kan ungen ha tappat trollet? Ingenstans tydligen. Universum har uppslukat det skitiga lilla gossedjuret.

-Mamma, får vi cykla? (Frank som fick ett nytt cykellås igår)

-Ja, visst, bara jag hittar trollet.

-Var är Trulle gumman? Kan du visa mamma????

-Ha ”boy”! (Tylla som skiter i trollet och vill ha en nappflaska)

-Du ska få det men det är viktigt att vi hittar Trulle…..(säger jag under det att jag noterar att rosa flaskan läcker och häller över i blå och hoppas att hon inget märker).

-Jag vill ha MIN flaska. (Säger hon såklart men jag väljer att ignorera detta och bara se superstressad ut)

Tylla tog flaskan.

-Älskling, jag orkar inte mer, jag blir galen. Vet du var Trulle är? (Säger jag och nästan gråter till maken)

-Men, vaffan, du kan väl inte gråta för ett borttappat troll?!? (Maken helt oförstående inför att ALLT står på spel här, A L L T)

-Jo, jag blir galen, jag orkar inte mer. Kan det vara EDGAR som tagit Trulle???? (Såklart, han tar ju allt som är löst. Men han är oskyldig hävdar han.

-Mamma!!!! Jag vill cykla nu! Säger Frank och går ut och börjar hoppa på spången han far byggt i väntan på trallvirke….det lät jättemycket ock väckte sannolikt alla grannar.

Då börjar det SNÖA!

-Nej, det blir ingen cykling, det är asfalt, trollet är försvunnet och jag blir galen (säger jag som håller båda händerna mot huvudet och tror att jag håller på att bli galen).

Mina barn ogillar kläder.

-Här är Trulle! Deklarerar maken stolt och berättar att han letat i docksängen.

Tydligen har Tylla innan hon kommit in till mig inatt vid halv två bäddat ned trollet och kanske konturen där, mycket prydligt. Och sedan glömt allt av detta.

Nu står vi alltså alla redo i hallen. Tre med cykelhjälm och jag anser att jag klarat detta bra (dvs ej blivit galen och eller gråtit så att huvudvärken eskalerat).

-Nu går vi! Säger jag och öppnar dörren. Alla följer med, Jag spänner fast T och E i bilen och då säger Frank:

-Va? Ska jag inte få cykla? (I snöblåsten).

-Men älskling jag sa ju det, det snöar och nu är det för sent pga letande efter troll…..kom nu snälla.

-NÄÄÄÄÄÄÄJ! (och går med bestämda steg mot huset och smäller igen dörren.

Jag går efter, försöker att inte bli galen dvs andas och tänker positivt…som att….det är trevligt att ha barn…det är trevligt att ha barn…det finns de som inte får några barn…..jag ska vara tacksam, tacksam, TACKSAM och alla har tio tår och tio fingrar, jag SKA INTE GRÅTA för då får jag värre huvudvärk…..typ.

I huset står en skitsur 7-åring med ett splitternyt lås i handen. – J A G  V I L L  C Y K L A !

-OK, men säg inte ETT ord om detta till de andra, kom nu. (jag mkt sammanbiten)

-Är ni inne igen? Ropar maken från toan….där han bajsar i lugn och ro (antar jag).

-Hej då! (jag som med emfas betonar att jag GÅR nu).

Innan jag han lyfta in cykeln i bagageluckan och spänna fast F hann maken iväg med bilen och han såg såååå glad och pigg ut. Han sa vid kaffet att han var sååå trött, och näääär ska detta sluta? Jag sa:

-Inatt delar vi upp oss, jag orkar inte mer.

-Men vi gjorde ju det inatt!?! Säger maken på allvar.

-Alltså, att DU går och lägger dig ensam i en av barnens sängar medan jag sover med barnen är INTE att dela upp sig, det är tvärt om och VÄRRE, OK??????

-Öh…..ja…ok. Men…ja det blir bra.

Saker man upptäcker när man går på trolljakt.. detta är makens sängbord men jag tror inte han ordnat med geléråttan faktiskt.

 

Vi åkte till skolan, ingen knotade, eller jo Tylla ville sparkcykla….det sa hon trettio gånger på fem minuter. Jag lyfte ut cykeln och pussade de båda pojkarna (båda iförda hjälm) och så fick de faktiskt gå själva. Ingen invände.

Mot dagis.

-Jag vill cykla!

-Jag vill också cykla, jag vill vara med dig mamma, jag vill att du är med mig på dagis. Jag vill cykla, mamma, kan jag få cykla?

I farstun till dagis upptäcker jag att det otäcka lilla trollet saknar sina byxor!?!!!!

Vaffan!?

-Du stannar HÄR! Sa jag skarpt till Tylla som blev så förbluffad att hon blev tyst och så sprang jag tillbaka i snöblåsten till bilen för att leta efter byxorna. På vägen såg jag en damväska stå öppen och ensam på gården….stackars den mamman hann jag tänka, men kanske det är en lekväska som SKA stå där….eller????

Min sorgliga bil, byxlös men rik på annat innehåll.

Inga byxor återfanns i bilen. Då ringde på allvar mobilen. Det var dotter nr 2 (som snart är myndig och ska få RÖSTA I RIKSDAGS-(och alla andra val) valet) och undrar när jag ska komma hem…hon har sina grejer i bilen…..

Jag sprang tillbaka till förskolan, gick till fel avdelning och slutligen avlämnade jag barnet, Trulleväskan med fula A4 med suddiga bilder och satt med en tår i varje ögonvinkel och redogjorde för allt detta.

Jag är en usel mamma, jag kan inte hålla koll på ett par trollbyxor. Jag har inte koll på något men jag VET varför!

För en endaste människa kan inte förutse allt oväntat som en hel drös med barn kan ta sig för, man behöver kontakter på SÄPO för att klara det. Man behöver spårningsutrustning, kameraövervakning och sannolikt en kurs i mentalavslappning samt en vattentank att sova i.

18-åringen hämtade sin väska i bilen, gjorde sig redo att gå och ropade: -Hej då!

-Kan man få en puss?

-Nä hinner inte, ses ikväll! Och BAM dörren smälldes igen så alla glasen i hela köket skramlade. Jo, jag fick ett sms igår att hon nog är vegetarian nu…bara så jag vet….

Jag kan nu ha skrivit mitt mest desperata inlägg någonsin, jag har varit ledig i nästan tre veckor och jag längtar till imorgon när jag ska få börja arbeta klockan 8.

Ajö!

Så här kommer det se ut ett tag framöver här hemma.

 

 

Tystnad

Kanske detta är anledningen till min dysfori? Tre uppvaknanden och ett sängbyte per natt tär på käkmusklerna, man orkar inte bita ihop riktigt bra. Men jag har fortfarande hjärnan påslagen. Igår lärde min unge vackre make mig ett nytt kortkommando på datorn för att spara lite tid. Shift + fornminnesmärke och vips kan jag markera alla de fem bilder som går att maila från en telefon. När ska man kunna maila fler…känns det som en olösligt??? Jag skulle tro att folk i framtiden kommer skratta åt oss, FEM bilder, såååå löjligt. När jag var liten tog det flera veckor att få fotografier framkallade….

Jag läser och läser. Nästan bara tråkiga saker, om vad som sliter ut engagerade människor. Jag har ett brett kontaktnät inom sjukvård, räddningstjänst mm. Jag har också ett brett gäng med vänner där några varit och eller är patienter.

Det finns bra och dåliga sidor på alla saker. En bra sak med den här bilden är att jag slipper flera moment som: Ta fram tallrik, slösa på mjölk, plocka bort, stoppa i disken, plocka ur disken och ned i lådan. Det dåliga är att ungen inte lär sig hur man äter och inte gör succé på någon Nobelmiddag. Men man får ta det onda med det goda när det gäller bordsskick.

Idag tog jag som vanligt i från tårna, jag går/cyklar/vagnar med barnen för att få till den där vardagsmotionen som är så viktigt för ett friskt liv och kände att livet är ganska härligt. Men sen hörde jag om oegentligheter igen som gör mig så där trött och arg. Arg för jag inte fattar hur det får vara så här inom vissa institutioner och trött för att ingen som är del i detta fattar vad som pågår och sen ledsen för de som yttrar sig ofta blir jämnade med marken av ”överheten”. Man ska hålla käft, rätta in sig i livet, se positivt på saker och bara trampa på.

Jag försökte ta en bra bild på all packning en promenad till skorna innebär för mig men jag inser att jag behöver en selfiepinner (vilket är det sista på jorden jag skulle köpa) men inser att jag behöver en fotograf (precis som Blondinbella för att rätt återge min apparition). Och till alla modeintresserade det ÄR en 89619 Räven Jacket W och ett par Marc by Marc Jacobs brillor. Sjalen är inköpt på Regent St i London för tre år sedan, blir aldrig omodernt med en Primarksjal! 

Här har min egen fotograf Frank RV 6,5 år fångat mig från sidan, då ser man passformen bättre och jag har ett par Filippa K jeans med lite ruff känsla då ena knät suns (pga hårt kroppsarbete i trädgården). Notera rygga, axelväska, hockeyhjälm fylld med två matlådor. den ena innehållandes Pokemonkort och den andra Chilenska vindruvor. I andra handen mer vindruvor för vi tänkte bjuda de andra barnen också.

Jag samtalade med en äldre vän idag som sa: Tidigare på min arbetsplats APT då var det livliga diskussioner, vi klagade högljutt, t o m bråkade med varandra. Elden var där. Nu är det dödstyst. DET är farligt.

Tystnaden, rädslan och känslan av att det kommer gå åt helvete det här och INGEN bryr sig, ffa inte politikerna. De klarar sig ALLTID! De har ekonomin nog att göra vad katten de vill och är okunniga nog att tro att det nog inte kommer gå så illa som alla uppgivna offentligt anställda larmar om.

En entusiastisk pappa till något av barnen på 6-års kompletterade med ett svärd efter att jag krullat skägget. Den kraften som finns hos oss vanliga människor alltså!!!!! Man ska vara rädd om den!

Min mamma säger: Bit ihop, det blir bättre sen, tänk positivt. Jag känner mer: Patron ur!

 

Arbetsdag

Det var inte så illa som jag befarade med mina skriverier….nästan allt var sparat. Puh! Men dagen började ändå illa. Min ene son blev verbalt påhoppad på morgonen och han blev så ledsen. Jag hörde aldrig det som viskades, jag bara såg hur sonen ändrade uppsyn. Så jag följde med in i klassrummet några minuter och höll hans lilla hand. Lilla T fick sitta i mitt knä. Hjärtat brister.

Men det ska bli bättre har skolan och fröken lovat.

Jag tycker att jag har rätt lätt för att sätta mig in i andras situationer. Jag testade att sätta mig in i min sons nu på morgonen. Jag översätter det till vuxenvärlden.

”En av dina medarbetare tar stryptag på dig. En annan sliter loss dig från den farliga situationen. Angriparen får ett varnande samtal och dagen därpå ska ni dela kontor igen. Det går en månad och så händer det igen….ett varnande samtal och försäkran från chefen att detta ska åtgärdas, du vet inte hur, men något ska göras. Så nu på morgonen en viskning i ditt öra vid morgonfikat: -Du är dum i huvudet, jag hatar dig!”

Hur många av er som läser min blogg tror att DET skulle kunna hända på er arbetsplats? (Poliser uteslutna ni ska tydligen behöva ta sådant utan repressalier).

Jag återkommer till att skolan är landets största arbetsplats och barn är inte där frivilligt. De har skolplikt. De MÅSTE vara där, och det är BRA! NÖDVÄNDIGT! Men då ska de ha en arbetsplats som garanterar att de kan utföra sitt jobb där, nämligen att inhämta kunskaper. Om man är orolig för att få en bok i huvudet, en penna i handen eller en sten i skallen då kan man svårligen koncentrera sig på matematik. Är ni med? Var det NÅGON som inte tyckte detta var en självklarhet????

Vi hade en incident på min arbetsplats för inte allt för länge sedan, det blev handgemäng, debriefing i flera omgångar och då handlar det om VUXNA människor som ju ska kunna hantera sina känslor, rädslor och komma vidare……

Jag är inte arg på någon, inte på barnet i fråga, inte på några föräldrar eller skolan jag är mer GALEN på att barn inte har arbetsro och trygghet och att detta inte står HÖGST upp på dagordningen i hela världen!

Och för de barn som gör så här….hur blir det? Får man vänner? Känner man sig uppskattad? Kan man lära sig? Ska man kanske kanske ha lite mer anpassad skola? Jag bara frågar. Jag har ingen specialkunskap, jag vet inte vad problemet är, skolan säger inget såklart men jag är orolig och den känslan är inte bra. Jag vill ha en” åtgärdsplan” och jag tycker INTE man flyttar på den som sköter sig. Jag ser ett systemfel här.

Nån som har en synpunkt?