Semestern i år

Busken fullkomligt dignar under tyngden av alla blå blommor!

Tre veckor i Frankrike, det var årets semester. Vi flög ned med mina föräldrar, gjorde en utflykt till släktingar längre söderut, träffade vänner några gånger, en utflykt österut och sen kom våra vana resevänner ned sista veckan. Barnen var som vanligt fast dygnet runt….de regredierade vad gäller sömnen, ändrade sovtider och matvanor men den yngsta lärde sig simma helt på egen hand! Hon är född fisk tror jag, helt orädd och jag funderar allvarligt på om hon kanske inte ska bli simmare. Både hon och Edgar har lärt sig crawla helt själva genom att bara titta på mig (antar jag eftersom ingen annan gör det..?).

En härlig men lite lång semester blev det. Trädgården var helt överväxt när vi kom hem och delvis söndertorkad pga det torra vädret.

Inga större incidenter, inte som sist när septtanken plötsligt var full och svämmade över, men ett rejält åskoväder kom. 25000 festivalbesökare i Marmande fick evakueras, det är 35 min från oss så det skrällde ordentligt i fönstren den kvällen och natten. Ingen dog iallafall, det är inte ovanligt där nere annars.

Sista morgonen åt vi på solsidan…det slutade med att ingen satt vid bordet för det var för varmt…

Fina flaskor i butiken, jag köpte en som jag glömde…

Där låg det! Lascaux IV, fantastisk byggnad!

Ihop med vännerna åkte vi till Montignac. Jag och S var där innan vi fick barn för kanske 22 år sedan och vi tänkte att vi skulle visa det för våra familjer. Inte Montignac då utan Lascaux II. Fast det vi kom till var Lascaux IV…..I min enfald antog jag att detta var the new and improved, uppdaterade grottan men det var något helt annat visade det sig. Den fantastiska byggnaden uppenbarade sig och den påminde om ett hus vi just sett på BBC några dagar innan.

Betong, glas och vatten i en stram och modern stil. Jag blev fylld av förväntan. Vi gick in, bestämde oss för att äta först och ta museet sen.

Jag beställde PÅ FRANSKA såklart eftersom jag älskar franska och tar varje tillfälle att öva (jag har en radio i köket och lyssnar på prat när jag lagar mat, älskar det. Deras diskussionprogram är helt makalösa med ofta två till fyra personer som tjattrar i mun på varandra. Det är långa program också, inte som hemma där allt är kort och folk får tala en och en ….). Nåväl. Jag beställde ur den sparsamt tilltagna menyn och så fick barnen (och för undantagets skull även jag och maken) varsin Coca. DET var det bästa med den måltiden. Maken och jag skulle ha någon currywrap. Den innehöll smaklös, på gränsen till rosa kyckling med gul sås som rann ned ur förpackningen på mina kläder. Totalt smaklös. Sen hade jag beställt EN 25cm lång baguette (viktigt med vikt och längd på bröd en France). Den beställningen blev fel och kom ut som ett kort bröd med getost och tunna skivor kött i. Ingen idé att ge det till barnen utan de fick sina tre bunkar pommes. Pommesen var inte färdigkokt, dvs hård och smaklös och sen fick vi en extra currywrap som vi slängde. allt detta för ca 600kronor!!! Jag blev helt sen men vi valde att låta det vara.

Vi gick istället mot kassan och fick besked om att nästa guidade tur var om en timme. Då bestämde vi att gå till museishoppen och vara ute i det omväxlande vackra och regniga utomhus. Shopen var en riktig fälla men det var där jag började ana oråd…de sålde konstböcker!?! Jag fattade inte riktigt varför, jag hade hellre velat ha dinosaurieägg, ritböcker med mammutar osv….lite sånt fanns också. Jag köpte en stenoxa och två halvädelstenar till barnen och tre sammetspennor till tjejerna, de var fina men malplacé.

Utanför patrullerade fem tungt beväpnade militärer. Detta ger mig alltid en rysning. Tänk att den här lilla avkroken utmed Dordogne där det kanske fanns maximalt 200 människor skulle kunna vara ett potentiellt terrormål?!? Eller, det är kanske inte människor man vill slå ut här utan….en jävla massa fin betong? Några fornfynd finns där iallafall inte.

Kanske det snyggaste museum jag besökt i livet!

Gosh va!

Vattenfall i in smak!

När klockan slog halv fyra var det vår tur. Med en läsplatta i hand och hörlurar samlades vi vid guiden…som skulle prata ENGELSKA! Hennes engelska var ungefär som min danska. Man fattade hälften först men efter en stund började man fylla i själv det som saknades och med hjälp av vild fantasi och hennes laserpekare kunde man fatta 90% av det som hon ville förmedla. Jag har ju dessutom varit i den andra grottan så jag visste ju en del innan och viskade i örat på Frank så han skulle förstå vad han såg. Inledningsvis började guiden förklara att de som levt här var homo sapiens….med samma hjärnkapacitet som vi. Ja, bra att veta. Sen brättade hon att hon från och med nu skulle kalla dem cro magnon….eller, föredrog vi att hon kallade dem ”artisterna” dvs konstnärerna?!? Nu började jag ana oråd….var detta spåret hon skulle ta, ge en konstnärsguidning? Lite förvirring uppstod hos de utländska besökarna, alla verkade ju veta att det var människor som bott eller verkat här, vad hon kallade dem var av mindre betydelse. Hon framhärdade och frågade igen… Några av oss sa att det spelade ingen roll, fortsätt NU!

På väg in i grottan som skulle vara kall klädde vi på oss, det skulle vara 13 grader enligt uppgift…det var nog närmare 20. En högtalare spelade upp ett förmodat samtal på vägen in som skulle simulera det som de fyra pojkarna som funnit grottan haft för 78 år sedan. Självklart på franska… Tylla försökte svara och ropade -Hallååååå?!

I grottan var det knökfullt med folk, en grupp var bara 10 m framför oss och där blev det än mer parodiskt. Guiden utlade COW som kommisarie Closseau: kö….och första gången gick det bra men det är äldigt många ”kööör” i det där taket och på väggarna och plötsligt utan förvarning sa jag högt och tydligt – CAO” (cow med betoning på ao). Hämningarna släppte helt där. Vi tog oss ur grottan rätt snabbt och hamnade på andra sidan i den interaktiva delen och jag försökte snabbt se det mesta. Barnen var så uttråkade att det var svårt att hålla sig där en längre stund.

Jag och E väntade en god stund på resten av sällskapet utanför där jag beundrade byggnaden och funderade på om jag skulle flytta till Montignac, ta jobbet som guide och ordna upp detta kaos…..Mycket fin stad och kanske maken kunde vakta skiten?!?

Jag kände mig väldigt contemporary där….

Älskar den där byggnaden, men innehållsmässigt en draw back.

Delar av min familj, hälften rent av.

Får jag presentera fransk 90-väg. Vi provade faktiskt att köra så fort men det gick inte, man ville kräkas och trodde man skulle dö. 40-60 är bättre fart. Kolla överhänget!

På vägen hem valde vi betalväg. Den slingriga Route National lämnar lite övrigt att önska, ffa hastighetsmässigt. För den väg som skulle tagit två timmar att färdas drog ut till tre. Delvis beror detta på att  det är smalt och att överhäng av berg som på bilden ovan gör att det omöjligt går att ”kräma på” men också livsfarliga omkörningar osv hejdar en. Vi testade faktiskt 90km/h en bit men då skrek barnen att de ville kräkas så vi saktade in. Det som är trevligt med dessa vägar här är att man SER saker. det är fantastiskt vackert!

Väl uppe på betalvägen pustade vi ut. Nu skulle vi snart vara hemma, få mat och kunna bada lite. Jag och maken skrattade åt det totala museihaveriet, jag lade ut texten om HUR man kan förstöra ett av världens bästa upplägg så totalt. Man har en grotta, det är mörkt, det är mystiska tecken, stora grottmålningar och så själva historien om hur allt hittades….det skulle kunna bli HUR SPÄNNANDE och intressant som helst…men pga tafflig DYR guidad tur vill man bara hem. €78 alltså närmare 800 kronor för två barn och tre vuxna och sen nästan 600kr för fel mat (getostmackan var god enligt den förvånade maken) som smakade noll och sen hela resan var verkligen inte OK. Det enda positiva jag kan säga om detta var att byggnaden var en verklig upplevelse. Annars tror jag att den gamla grottan är bättre på alla sätt!

Jag skrev en svidande kommentar på deras hemsida sedan och såg att stället hade en raring på 1,5 av 5….så inte bara jag som var missnöjd.

Vi skulle svänga av motorvägen i höjd med St Foy la Grande…det gick emellertid ej, avstängt pga vägarbete, vad god fortsätt 2,5 mil rakt västerut och lycka till med att hitta hem!

Jag blev asförbannad för barnen var trötta där bak och jag ville INTE ha mer krångel nu. Vi körde vidare och jag beslöt att säga till vid betalstationen. Väl där klev jag ur, tog ett djupt andetag och tryckte på den röda metallknappen och lutade mig framåt, här skulle det snackas franska!

Till alla mina tidigare fransk lärare, ni kan vara stolta! Jag har ett rikt ordförråd visar det sig som kommer till uttryck när jag är skitarg. Grammatiken kan jag ej bedöma men damen i Montpellier berömde min fina franska efter att jag förklarat att det inte är rikigt att alla som färdas på dessa vägar ska lyssna på trafikradion. Det är mycket turister här som ej behärskar språket och att det är rimligt med en skylt INNAN man kör på som sägar: Du kommer inte kunna svänga av var du vill men kommer behöva betala ändå din dumma sill! Eller något….Hon rådde mig att ta kvittot och välja route national för att komma hem….jag bad lite om ursäkt för att jag var en colère…det var ju inte HENNES fel…och vi skildes som ”vänner”.

Nu när jag skriver om det blir jag återigen sugen på att bli huvudguide där i det vackra huset och styra upp den två år gamla mastodontsatsningen och göra det till Frankrikes främsta turistmål, med risk att bli bombad. Jag skulle kyla ned stället, låta fukten rinna längs väggarna, ha minst tio olika språk i lurarna och så skulle man kunna välja gastkramande eller normal tur, kanske en med konstinriktning om fransmännen så önskar….maten skulle vara bra och kanske ett ”grottmål” av renkött kunde ingå? Vad tror du om det S?

Vatten är ALLTID kul!

Omöjligt att fota honom utan den minen för tillfället….

All my monkeys!

Jag försöker vila ryggen lite. Bad en dotter fota, MIG. Men så är det att vara sambandscentralen i en familj, ens anhöriga hoovrar runt en. Poserar ICKE!

Det odlades solrosor kring vårt hus i år och tydligen ska det bli fruktträd också, härligt tycker jag!

Vårt place!

Nu är jag hemma och lugn, vädret har varit fantastiskt denna sommar, sedan i maj ju och jag hoppas att det fortsätter långt in i september. Jag behöver styra upp trädgården och andas lite. Det gör jag bäst hemma hos mig. Nästa år bilar vi nog, två veckor räcker för oss och sen kanske en charter senare på året, v.44 kanske? Allt beror på hur jag håller i pengarna…..

Au revoir mes amies!

Valåret

Som ni kanske vet har jag börjat engagera mig politiskt. Lokalpolitiskt. Idag ska jag stå i centrum och försöka omvända folk…eller iallafall dela med mig av min syn på saker och ting. Partiet grundades då det fanns ett missnöje med det långvariga moderata styret. Demokrati och transparens var ledord. Och DET passar ju mig perfekt. Jag gillar demokrati och ogillar korruption very simple kan det tyckas.

I landet där ingen tidigare trott att korruption funnits, det var ju något för italienarna typ, visar det sig att vänskaps- och annan korruption är vanligare än man vågar tro. Jag menar se bara på Svenska akademien, att ens skriva det med en versal i början känns ju fel i dagarna. Jag undrar om de ens kommer närvara på Nobelfesten i år, hoppas inte. De har inget där att göra tycker jag.

Tillbaka till min ö, vi fick igår besked om att det krävs ett 2m högt bullerplank vid vägen nedanför oss för att vi ska komma ner till minsta tillåtna ljudnivå. NOTA BENE minsta tillåtna störning, inte en skön och härlig miljö alltså som är helt oskyldig för människor.

Det intressanta i den här nya kalkylen är att de använt gamla trafikdata (2015) och satt hastigheten på vägen till 50. Förra beräkningen som gjordes använde trafikdata som var ännu äldre men då MER trafik och räknade på 56km/h. Då bedömdes planket behöva vara 4m högt för att skydda oss…..om det fula huset framför ej byggt, vilket det har men som gör noll skillnad pga att det är för lågt och för långt från vägen! (Många parametrar spelar in har jag fått lära mig).

Jag har testat (jag kör alltid rätt hastighet i utsatta områden eftersom jag vet hur störande det är för de som bor) att köra i 50km/h här och det blir ens medtrafikanter MYCKET upprörda av, de kör om i full fart, blinkar, lägger sig 30cm från baken på en och bär sig år som idioter kort sagt. Men det är nog bara för att de har mycket viktigare saker för sig än JAG har och är såååååå försenade hela tiden….

Hur som helt så har jag nu överklagat det här beslutet då jag tror att det kommer göra noll och ingen skillnad även om det gläder mig att vi ju hade rätt, vi är bullerutsatta. Det har liksom negligerats av kommunen. MEN nu verkar det som om det kanske är vi som ska bekosta detta…jag ska ta mig en ordentlig titt på detta för rimligen är det 1 kommunens ansvar att dess invånare har det bra där det bor om de nu tillåtit bebyggelse här och i andra hand är det säljaren tycker jag som ska bekosta detta som dels tjänat pengar vid försäljningen av ”obrukbar” villatomt och dessutom lovat bullerplank i kontraktet och i övrigt betett sig illa och bett lilla MIG att dra åt helvete….

Vi får se, the story goes on. Jag vet att man är liten mot övrheten men man kan vara den där irriterande myggan som stör nattsömnen och en sak kanske de har lärt sig….jag ger mig ALDRIG om jag har rätt, och jag har ALLTID rätt! #ödmjukikranskommun

Fake food

Nästa nummer väntar jag ivrigt på, det är med hatkärlek jag läser. Jag har sett att mina rabarber är på väg upp och det här ser ljuvligt gott ut!

Hej alla läsare som troget hänger med trots bloggtorkan!

Jag skulle vilja skriva att det är bättre med kvalitet än kvantitet för det tycker jag men det är kanske lite övermage att skriva så om sin egen blogg? I vilket fall tycker jag bättre om bra än mycket. Så var det sagt.

Å vad han är folklig, dubbelknäppt bläääääser och polokrage. Ser ut som Råger Mååååre tycker jag.

Jag tog mig lite ”egentid” (läs gick på toaletten och låste snabbt). Där tog jag mig an senaste numret av Buffé. Redan förra gillade jag formgivningsmässigt, de har bytt typsnitt mm. Men innehållet….Först stod det på omslaget att PRINS Daniel arbetar för jämlikhet(!). Det var liksom nog för att få igång mina ”juicer”. Sen en bild på mat i en SKÅL. All mat i en skål kallas numera BOWL. Varför då kan man undra när vi har ett utmärkt svenskt ord för detta. Mat i skål, asbra. I skålen kan du lägga allt du vill, och sen…..Skålmat!

Den är snygg nya tidningen. och på bilden en skål mat!

Sen läste jag ett recept med KONFITERAD lax. Om jag förstått konfiterad rätt innebär det kokt i sitt eget fett….som med gås eller anka. Den skulle serveras med RÅ sparrissallad såklart och kaprismajonnäs. SÅKLART! Varför koka sparris? Eller ha kapris vid sidan om? Jo för att vi älskar att krångla till det. Lägg hellre majjon i en skål och rör i kapris och fettinkokt lax och kör över den med mixern! Då har du nästa heta trend, FUL mat. Ful men god, just up my alley!

Får jag presentera, fumlat!

Därefter kom tips på att riva rödbetor ned i gröten….seriously? Hatar all gröt utom risgryns så det blir inget med det. Faaaast, då kanske vi har verklig tomtegröt. Associationerna flödar känner jag, vilket flow!

Jag såg sen en annons om ”Soup on the go” och tänkte…vad hände med slow foodtrenden? Jag hörde om det för länge sedan och tyckte det verkade SÅ bra men innan jag hann anamma den trenden kom detta med att äta ÄNNU snabbare, kall soppa medans du går!?! Tiden rinner iväg snabbare än jag hinner lära mig barnens klasskompisars namn numera, jag vill inte äta och gå. Jag vill sitta tyst med alla elektronik av och ÄTA, tugga. Helst mat jag förstår mig på. Behovet av dessa ständigt växlande trender gör mig förtvivlad och förvirrad. Måste vi hela tiden uppfinna nya saker som inte behövs, som kanske rent av är farliga?

Sist ut var det en annons för guru. Alltså G U R T. Ni vet väl vad det är? Det är låtsasyoghurt. Jag vet inte vilken del av yoghurt som är med i den soppan om det är yog, hurt eller bara gurkört?

Fakeurt!

 

Hastighetsäta, nej tack! No soup!

 

Nu har jag laddat ur. Jag ska sitta i solen. Sen ha gäster på kvällen. Det blir gammal känd mat för MIG. Persiskt ris med saffran som jag åt hos min dagmamma som liten och sen saffrans och citronmarinerade kycklingfiléer (de som mest ätit majs) och gammalt hederligt kranvatten för min del till. Spexar jag till det riktigt kanske jag gör mast o kliar…vi får se. Det kommer säkert bli ful men jag hoppas på gott. Jag lägger upp på platta FAT inga plages alls där!

Nu ut med er i solen och glassa!

Undran vad detta ska kallas……har ni något bra förslag?

 

Knytblus på modet

Jag har ändrat mig avseende knytblus, men det beror nog på en kombination av att jag blivit äldre och tänker att det kan vara bra att dölja eventuella rynkor med och skydda känsliga partier mot sol. Nästa steg blir handskar så som Gunilla Pontén gör för att slippa avslöja sin ålder. Jag tänker på filmen Nikita där man får lära sig det. Men när jag var så ung lade jag det bara på minnet, nu plockar jag fram den kunskapen igen.

Jag äger ingen knytblus. Mest för att jag inte riktigt tyckt om modellen men också för att jag tyckt det andats kvinnor som ska verka vara som män….jag tänkte instinktivt Thatcher  m.fl. Danius…jag vet inte, henne har jag ju mest associerat till katedralklänningar och svamliga och pompösa utläggningar om sina klänningar och Dylans ”enastående” tal. Men nu har vi ju den här knytblus diskussionen som jag funderat på ett tag….

Jag hade trott att Bilder på Antonia i knytblus skulle poppa upp som svampar ur marken men nej då. Detta är väl inte ens en knytblus tror jag, mer av en sjalkrage. Hon är oftast mer avklädd och ser naturlig ut. Assnyggt hår!

Min första tanke var att allt omkring just Akademien är så hemligt. Vi vet INGENTING (om man inte ligger med kulturprofilen eller för all del andra ledamöter) om vad som sker i det slutna sällskapet. Det är lite som med frimurarna. Sen bryr jag mig inte så mycket om vad för fuffens som sker i slutna sällskap om de inte finansieras av skatter vilket jag inte tror att de adertons klubb gör.

Power woman! Med pincettgrepp, det var lite av hennes stil va?

Jag har tappat all respekt däremot och det är ganska tråkigt tycker jag för jag brukar verkligen se fram emot Nobel och alla utnämningarna. Jag har aldrig haft så mycket synpunkter på deltagarna utom kanske Horace och Kristina Lugn för den ene retar jag mig på pga hans uppblåsthet och den fjuttiga striden med exfrun i manegen. Lugn….alltså hon är så misstänkt lugn att jag bara inte kan gilla. Hennes svammel i radion i veckan var bara för dumt. Ett tag funderade jag på att skriva ned det för att det skulle bli riktigt tydligt vad hon sade (eller INTE sade). Jag röker, ni döööör?!? What? Det hon skriver är nästan tydligare än det hon säger ta mig tusan!

Hej hej!

Så Alice Bah K IGEN ute och manifesterar fast hon inte har en susning om sin plats. Hon vill visa upp sig kosta vad det kosta vill känns det som. Hon har INTE med detta att göra och OM hon hade det hade hon kunnat sparka hela högen tycker jag!

Lite mjukare framtoning här, men håret alltså….

Om man inte vet något om ett ämne tycker jag man kan hålla käft tills man gör det. Bara för att Danius avgår behöver ju inte det betyda att det är riktat mot KVINNOR! Hon var ändå sekreterare för hela klabbet…kan man bli det om alla där hatar kvinnor? Sannolikt inte. Om någon ska göra och kan göra något är det kanske kungen i detta fall och då vore det kanske lämpligt att han lät någon sansad yngre och lite mer liberal medarbetare skriva in nya stadgar och kanske till och med säga att fördelningen ska vara ungefär 9 kvinnor och 9 män? Och inga poeter tack! För obegripligheter som gränsar till galenskap tycker inte jag ska premieras. Det som jag sett skrivet av de två kvinnliga poeterna som figurerat mest kunde ju lika gärna ha skrivits av en slumpvalsgenerator i mitt tycke. Googla frostenson och dikter så kommer fem stycken upp och jag fattade verkligen ingenting. Ett ord gnagde sig fast och det var kransanus. Nu kan jag inte få det ur min hjärna, vad ÄR det? Är det något man får? Gör det ont? Sååååå många frågor.

Kom igen Com Hem!

När vi köpte tomten vi nu bor på 2014 var maken snabb att kolla upp möjligheterna till fiber. Och helt otippat fanns just då en ”drive” just på den gatan om att ansluta sig till detta! Vi anmälde intresse och de skulle höra av sig senare……Mycket senare, närmare bestämt inte än. Men vi låg på, ringde och frågade om vi kunde få en kabel nedgrävd. Det var svårt fick vi höra för det fanns ju inget hus. nej, inget hus men en tomt med plan för ett hus inom 9 månader….NEIN! Det gick inte. Huset byggdes, vi kontaktade återigen olika fiberinstallatörer och jag har tappat räkningen på alla samtal, mail och papper som skickats hit och dit. Men så i höstas kom det igen en förfrågan och vi anmälde intresse. Det drog ut på tiden och även grannarna var ju intresserade och ordnade på sin kant.

Nu har vi efter snart tre år FIBER. Men då uppstår nya irritationsmoment. Vi får betala 1000 kronor mer än grannen! För de anmälde sig några dagar efter oss…..när VI tipsat dem om att det var en ”drive” nu. OK, tusen kronor på en nota om ca 18000 är kanske inte HELA världen men om vi inte tipsat dem om Com Hem hade de kanske inte valt dem? Vi har påtalat detta flera gånger och vi har fått lätt reducerad taxa för första månaden pga att vi fick ha dubbla abonnemang eftersom det drog ut på tiden och det var så ovisst när internetkontakten skulle dra igång. Fast…jag tänker att men alla kostnader som varit, allt krångel och det faktum att vi nu kommer vara kunder en längre tid kanske det skulle vara i Com Hems intresse att låta oss få samma deal som grannen….eller?

Nu kom första fakturan…..på den får vi frågan om vi vill ha elektroniska sådana i framtiden? Jag sa spontant nej för jag gillar att få pappersfakturor, de stressar mindre men när maken vände bladet såg han att varje pappersex kostar oss 45 FYRTIOFEM KRONOR!!! WHAT! Jo tack vi vill ha elektonisk lapp. 540kr för fem papperslappar kan jag vara utan.

Vi får se hur det blir med förlängning av avtal efter det första bindande året, jag känner mig klart tveksam. Och intressant om vi redan fått betala för 45-kronorsbladet innan vi fick frågan om billigare avisering….

Och för övrigt anser jag att Carthago bör förstöras.

 

Slut på meddelandet.

Hallon

Stoppa tiden

Det var en alltigenom usel start på min dag idag. Tröttheten som kommer av att ALDRIG få sova ostört tar verkligen ut sin rätt på morgnarna. Ändå jag vaknar alltid med känslan av att IDAG händer det, mina strävanden efter en harmonisk och uppbygglig karaktär hos mig och mina nära kommer få utdelning IDAG.
Men nej, så funkar det inte hos oss. Visar jag minsta tecken till svaghet kommer detta utnyttjas maximalt.

Det började med att Edgar (som sover på mig) vaknade av att min gnisslande kropp. Automatiserat ber han om min telefon, lika automatiskt säger ja NEJ! (Ny strategi för att undvika för mycket dötid framför idiotiserande och irriterande skärm).
Skrik uppstår, han lovas O´boy. Denna chokladdryck skall av hävd drickas ur nappflaska (!) annars kan man lika gärna dö(!). (Han, inte jag).
I samma veva som han börjar klä på sig i sitt rum (kravet för att få ovan nämnda dryck där T sov just inatt)  väcker han sin lillasyster som omedelbart vill ha detsamma (telefon och dricka).

OM vi hade haft två nappflaskor (som vi nog skulle kunna ha men som jag av princip vägrar köpa pga deras åldrar) skulle kanske morgonen slutat väl. Jag valde emellertid att räcka flaskan, bara för en mikrosekund, till Tylla då jag ansåg det rimligt eftersom E klädde sig just då. Illvrål uppstod (E) och flaskan rycktes ur den lillas hand.
Ytterligare ett illvrål från den senare och där insåg jag att det var kört. Tid för denna insikt 06.07.

Morgonen fortsatte i samma stil och jag fick faktiskt lägga mig en stund på sängen bara för att samla mig.
När vi äntligen nådde bilen visste alla barn att mammans tålamod var förbrukat. Ingen sade ett ord. Tylla grät visserligen och bad att få bli lämnad sist vilket jag gick med på trots att det försenar mig men jag kände att det fick gå just idag, mot att hon slutade gråta. Killarna lämnades vid parkeringen och jag slapp vinka tills armen frös fast (som skedde igår), alla var införstådda med mitt sinnestillstånd.

På väg från skolparkeringen fick T den hett efterlängtade telefonen och satt tyst. Jag var mentalt på väg till jobbet enligt den vanliga rutten och tog därför fel väg…..
Jag insåg mitt misstag och hann vända innan bokallén. Tur det annars hade det gått riktigt illa tidsmässigt.
Gången till förskolan gick väldigt långsamt. T tittade i telefonen och jag puttade vänligt men bestämt henne framför mig.
Då mötte jag som varje gång jag hämtar/lämnar ett syskonpar som tar samma väg. Flickan som kan vara 11-12 år stirrar alltid stint på sin mobil, lillebror på kanske 5 tittar bedjande på storasyster utan någon som helst respons. Mitt hjärta dör. Och idag fick nog vara nog. Jag ska INTE ha internet i min telefon. Det är slut nu. Jag har varken tid eller råd med det. Betalningar och annat sker på datorn och blir det inte bättre tar jag mig till banken.

Handlingskraftig som jag är använde jag tiden på färjan till att avsluta mitt dyra abonnemang hos Telenor, hitta ett nytt hos Hallon som till min förgrymmelse innefattade mobildata (annars kan man inte få abonnemang verkar det som) och skriva allt detta.

Jag tror på allvar att jag och barnen kommer må bra av mindre internet. Det kanske inte är för alla men jag VILL INTE bli en gamnacke som sitter i soffan och lever mitt inre liv på nätet. Jag vill leka, sjunga, hoppa runt och prata med de som faktiskt finns i in omedelbara närhet. OCH sen vill jag ha tillgång till internet på lunchrast och ensam på en färja eller efter att alla andra sover. Ridå!

 

49kr/mån istället för att som nu snitta runt 900kr/mån. Känns redan som en välsignelse!

 

Staden jag arbetar i är så söt! Ser ni, min älskade pelargonskyddsfilm!

Verkligheten

Sedan jag började åka åt rakt motsatt håll för att tjäna mitt uppehälle har mina bilfärder visserligen kortats ned. I gengäld har de blivit mycket mer adrenalinfyllda.

Vägen mot Södertälje bjuder på en hel del spännande omkörningar, zig zag-åkning och hastiga inbromsningar. Nu har samma bil två gånger på en vecka utan förvarning dykt upp i backspelegn, blinkat med hel- och extraljus och tvingat mig och andra att kasta oss åt höger. Första gången blev jag allvarligt rädd. Jag segar inte runt i 90 på 100-sträckor i ytterfil utan håller mig strax under gränsen för vad som innebär indraget kk. Men jag håller avstånd och kör i mitt tycke förnuftigt och säkert. Den här blådåren i en stor svart asiatisk (tror jag) pick upp med silverstänger kör alltså om och förbi de som ligger på gränsen själva för det tillåtna….Två gånger har jag slagit numret till polisen men avstått pga bristande ork och vetskapen om att inget kommer göras.

Vårdslöshet som denna kan innebära att ett barn eller två mister livet på väg till skolan eller dagis. Jag brukar ofta tänka så…se konsekvenserna av olika handlingar och beslut och koppla det till det lila livet. Jag har lagt halva reg.numret på minnet POH. Om han inte hade kört så snabbt och skrämt mig så hade jag haft de tre sista siffrorna med…..jag har ingen förhoppning om att vederbörande läser en supersmart och intressant blogg som min men OM du råkar göra det kommer här en kort information. Civila poliser kan ta ditt körkort. Även om de bara skjutsar sin fru till hennes jobb….och förr eller senare retar du upp någon tillräckligt för att det där samtalet kommer slås, då kommer du få stora problem att ta dig snabbt till jobbet. Du kanske till och med blir AV med jobbet om det innefattar att du använder bil. Så var lite försiktig va?

Sen, en övergripande trafikspaning. Tror ni att kriminella tar bussen? Tror ni att de fraktar illegala vapen på pendeltåget?

Svaret är NEJ. Grovt kriminella med liten respekt för andras väl och ve åker BIL. Och min spaning är att de kör för fort. Inte så fort som herrn här ovanför för då ökar risken markant att de faktiskt bli tagna av trafikpolisen. Men icke desto mindre är det så att trafikpolisen kan göra en stor insats i kampen mot grov kriminalitet. Och jag saknar trafikpoliser numera. Har NI sett några på sistone?

Minskade resurser till polisen (så tolkar jag det när kriminaliteten och olösta brott eskalerar) påverkar oss mer än vi tror. Det sprider en oro och jag tycker att klimatet i trafiken hårdnat betydligt de senaste åren. Det är lite vilda västern. Bara en sådan sak som att köra i 70 på en 50-väg, det kan verka fånigt men då stör man alla som bor där. Så enkelt är det. Du kan också råka köra på någon, slira av en oplogad väg eller i min kommun, krocka med ett vildsvin.

Om jag får önska mig en sak för 2018 är det fler trafikpoliser, gärna längs med vägen från Slagsta till Södertälje, innan avfarten till Tom Tit.

Avslutningsvis vill jag bara kommentera Gudrun. Hon tycker vi ska sluta med militarism och lägga pengarna på kvinnokampen. Hon finner stöd för att detta är vägen framåt i hashtagarna……på allvar?!?

Jag tänker att medan vi tjafsar om ett tredje kön och vem som ska vara hemma hur många dagar med vems barn oberoende av DNA-koppling eller stjärnfamiljssammansättnig så kan det hända att en stormakt med aptit på världen kommer och äter upp oss. Inte för att de är intresserade av vårt kulturella arv eller gruvorna utan för att vi ligger strategiskt bra som transithall vidare ut i världen (Europa, USA)……Glufs liksom. G pratar om att alla konflikter i världen (och alla 40 miljoner på flykt undan dem) som om allt bara beror på att män är överordnade kvinnor i dessa länder alternativt att de blivit anfallna av främmande makt. Mitt intryck är att de flesta konflikthärdarna i världen handlar om inbördes strider mot olika religioner, klaner och att det enda land som tydligt angripit ett annat och ockuperat det är Sovjet…ooops jag menar Ryssland. Vår demokratiska granne i öst…de som övar angrepp på Gotland….och lägger sig i andra länders valrörelser osv osv. Ukraina,  ligger det för nära för att vi ska bry oss ordentligt?

Sen en bra sak. Vår kommun har bestämt sig för att behandla alla lika (tills vidare) och Silviastiftelsens hus har nu inget bygglov. Man kan alltså inte snacka med M-toppen i kommunen för att få sin vilja igenom, det är bra. Han som protesterade mest i byggnadsnämnden fick visserligen gå (även han M kan tilläggas så ni inte tror att det är en blockpolitikfråga)….han hade gjort motstånd mot bygget. Jag hoppas han ansluter sig till Ö-partiet här ute för det tänker jag. Jag gillar folk som vågar vara ärliga och obekväma.

Nu är jag trött, jag vet att jag gör svepande beskrivningar av läget i världen men min känsla är min känsla. Jag orkar inte sätta mig in i alla världens konflikter, det blir en omöjlig uppgift.

Mina bästa stresstips – alla stegen!

För MÅNGA år sedan hade jag klisterdekaler i mitt köksfönster för att slippa se det fula grannhuset. De såg ut så här ungefär. Jag minns inte om exmaken har dem kvar men jag tycker fortfarande att de är de snyggaste i sitt slag och skulle gärna ha dem igen om jag behövde. Älskar pelargoner och en vacker dag ska jag skriva en bok som tar avstamp i dem. Jo, det finns en plan. Planer har jag gott om.

Jag vet inte hur allt hänger ihop med mig men jag tror…..att jag som alla människor är på en upptäcksfärd internt, det är bara så att jag inte öppnat alla dörrar än. Jag vill ju gärna tro det men jag upptäcker ständigt nytt och det gör mig ju både glad och inte. För jag vill ju gärna tro att jag är ”klar” vid min ålder. Men nej. Idag ska jag iallafall dela med mig av mina bästa stresstips. En lista igen. Håll i hatten!

  1. Oroa dig för saker du inte har kontroll över! Detta är en källa till oändlig stress och har du tur kan du vakna av mardrömmar i vargtimmen. Just detta har gjort att jag ska läsa på lite om hur sömnen och sömnläkemedel fungerar idag. (Dvs ngt konstruktivt. Aldrig gnäll utan konstruktivitet).
  2. Gör flera saker samtidigt! Jag är inte helt frisk i mag-tarmkanalen. Därför tänkte jag i effektivitetens namn att jag skulle ta hand om några surdegar när jag ändå är hemma OCH sätta igång ett NYTT projekt….Surdegen var min trasiga sidenkimono. Den har gäckat mig länge på sin galge. En lite skör del av en ärm gav plötsligt vika och jag tror jag har underlåtit att laga den i…två år? Samtidigt har jag känt ett ökat behov av handarbete och beställde i början av veckan fyrkantiga stickor i storlek 2,5….jag vet, väldigt smått. Och sen började jag sticka på en vante….jag vet. Jag behöver inte fler vantar men jag har så mycket garn och så såg jag ett så fint mönster i en tidning på jobbet härom veckan. Så, två saker i taget ska du MINST ha för hand  för mesta möjliga stress!
  3. Allt som utförs ska gå fort och göras med KRAFT! Ett lysande tillfälle för detta är att skrapa vindrutor. Helst ska du vara liiiiiite sen ut genom dörren för då har du redan axlarna uppdragna till öronen. Kylan kommer dessutom göra dig både stel och benägen att skynda dig. Ta ett stadigt tag i skrapan och ta i med full kraft. Det är extra bra om du har fyra familjemedlemmar som står i ett fönster och vinkar hysteriskt så att du med jämna mellanrum måste släppa skrapan och forma ett hjärta med armarna och vinka…..Väldigt stressande.
  4. Hoppa över lunchen på jobbet. Detta är såååå stressfyllt. För du vet att du behöver vila hjärnan en stund men väljer att ignorerar detta för att det är lugnare på rummet under lunchen och därför hoppas du få mer gjort. Det fina med detta är att du, om du som jag har en ond rygg, kommer få ÄNNU ondare rygg och  surt efter. Det geniala här är att du arbetar på (låter bli att återhämta dig), stressar över framtida värk och faktiskt inte är så skärpt att du faktiskt gör ditt jobb bättre. Tre i ett liksom! Fantastiskt bra stresseffekt!
  5. Sov för lite. Utnyttja de få lugna timmar du har på dygnet till att se på dålig tv. Det kommer krympa din återhämtningstid maximalt och ge en sämre sömn. Även här bidrar vetskapen om att du gör något dåligt till ökad stress så två i en här med. Eller kanske tre faktiskt för den stressade hjärnan kommer vara lättväckt och kanske vakna i den berömda vargtimmen och voilà, ännu mer STRESS!

Minns ni den här? Jag gjorde ett byte med en vän som är magisk på att sticka. MEN den är inte påbörjad än. Garnet ligger orört och stressar henne. Bara det faktum att jag finns till stressar henne säkert. Och i och med detta späder jag på den stressen. S, jag FRYSER! Och snart är vintern ÖVER! Kom igen nu. Surdegar är till för att stressa en så mycket att man GÖR något. Andas djupt och sen…sticka!

 

För att vara extra tydlig och stressande sydde jag denna till S efter Bs instruktion om hur man EGENTLIGEN gör för att det ska gå fort och finnas ekonomi i det hela. Nu kommer S att VARJE gång hon öppnar en dörr på jobbet minnas MIN KOFTA! Genialt va? Min bok har hon redan och hon VET hur man stressar av, med handarbete! Och kanske en cigg och ett glas vin. Illvilja förklätt till omtänksamhet. Så iistigt.

Jag kan med gott samvete skriva denna stresslista eftersom jag också har skrivit en MOTBOK och ni vet att jag kämpar med detta. Trots det kan jag säga att jag mår rätt bra. Kunskap och insikt är det jag tarvar och med de små korn av återhämtning som jag får mig till livs gnistrar min hjärna till och kommer på MER saker att göra, utveckla och skriva om.

Det kanske inte märks på bloggen för….jag hinner inte skriva så mycket pga lite annan business men allt kommer till klarhet snart. Nu är det surdegarnas tid. Jag ska bli av med dem och SEN ska jag….kanske flytta till St Kitts and Nevis…eller Aruba…eller….Altea. Vi får se, inget är skrivet i sten.

Lagningsaktivisterna följer jag nu. Jag älskart! Och NU ser jag att B följer det kontot också!

 

Jag har ju varken tid eller tålamod att rita upp mönstret innan så det blir på frihand, men helt ärligt gillar jag det bättre. Det är mer kreativt.

 

Tack och lov för snö! Det gör vintern så mycket mer uthärdlig. Några decimeter till och vi är hemma. Idag ska vi ändå ut med barnen och försöka åka lite i backen här. Glitteruggs, nattlinne och nya älskade långkoftan från Nygårdsanna som jag TVINGADES att köpa på REAn eftersom jag saknar en rimlig yllekofta….ping S!

Och sen måste jag få lyfta en sak som gjort mig så glad i veckan. En av mina trognaste och tidigaste läsare B sa att hon tyckte att jag var textilt…var det begåvad, bevandrad, kunnig…? I vilket fall. Det gjorde mig hemskt glad för att när en sådan sak sägs av en textillärare, ja då suger jag åt mig. Jag är hemskt bekräftelseökande (därav bloggandet) och jag ska nu ta verkliga tag i mina barn för att lära dem textila hantverkstekniker. Idag ska jag sticka några varv till med de allt för smala stickorna och sashikia klart min kimono. Jag ska bara leta fram en lämplig ny färg på sytråden i min farmors gamla gömmor.

Trots massiva och dagliga försök att samla ihop alla saker dit där de hör hemma visade det sig att pusslet som är fyra i ett inte var komplett i något av facken. Det KAN bero på att vi läst Bröderna Grimms fullständigt vidriga saga Hans och Greta för barnen. De kanske är oroliga att vi ska göra oss av med dem för Tylla har övat att släppa en pusselbit vid varannat steg i hela huset. Så hon ska hitta tillbaka till lådan i min säng. Ja, detta är väl en mycket talande bild. Så här ser det ut i mitt hem. Jag får mycket bra stresspåslag av den bilden. Kanske det som stressar mest är att jag har en tanke här som inte syns. Jag vill ha det ”cleant”. Grått linne, rosa sidenlampskärm, och älskade Asplundmöbeln….men vad händer? Fyra olika sängkläder, en soffkudde, datorn på snskan, jobbväskan med en psykiatrisk bok som vält ned i den och sen sladdvirrvarr…

 

 

Som ett led i att bli en NY, starkare och smärtfri människa har jag släpat min pilatesboll till jobbet. Den är lite skev varför jag får ÄNNU mer träning för att hålla balansen. Jag hoppas bara att ingen annan sätter sig på den som inte vet detta och slår ut framtänderna mot det allt för låga skrivordet… Nu har jag alltså lyckats med att träna och arbeta samtidigt OCH oroa mig för mina framtänder! Superbra!

 

Klar slut! Ut och stressa nu så ni behöver köpa min BOK för böveln, jag vill sälja SLUT!!

 

Kram A

Avslutningsvis, har man verkligen INGET annat att stressa upp sig kring finns ju ANDRA människor! Tag varje tillfälle i akt och bli förbannad över idioter i t.ex trafiken. Och till just den här idioten som parkerade in min lilla bil kan jag säga att jag verkligen fick anstränga mig. Min bil är så trång och jag så stel att jag fick dra i mitt ben med båda armarna för att få det in under ratten. Jag funderade på att repa hela sidan med min nyckel men avstod då jag antar att det finns kameror kring sjukhuset i den här stan och att jag kanske skulle få surt efter. Så bra fungerar kameraövervakning alltså. Jag älskar det! Mindre integritet åt idioter som trots att de kan bli påkomna gör galenskaper. MER KAMEROR ÅT FOLKET!

 

Helgen startar bra…

Lille Edgar älskar ”pensionsfrukt” men det är lite surt.

-Maaamaaa!?!

-Öh….ja?

-O´boy!

-Åh (suck).

Jag masade mig upp, om jag en gång vaknat efter ca fem timmars sömn är det högst osannolikt att jag somnar om. Edgar fick sin dricka, jag gick på toa och när som jag satt där mindes jag att det låg ett par små blöta trosor i tvättkorgen. Lika bra att ta hand om dem trots att klockan ej passerat halv sex. (EN LÖRDAG!)

Jag startade direkt min mentala logistikapparat. 1, sätta på kaffe, 2, tvätten, 3. frukost med maken, 4. till dotter nr 3……osv.

Jag haffade tvättkorgen på vägen ur badrummet, ställde den vid trappen så jag skulle slippa ta den till köket, satt på kaffet och sen ner i källaren. Plask, plask PLASK!

Jaha, översvämning:

– Peter, det är översvämning här!

Jag sorterade och laddade två tvättmaskiner innan jag började ta mig an allt som stod i vatten. Jag tänkte inte så mycket på varifrån vattnet kom. Jag ville först snabbt ha bort saker som kanske skulle förfaras. Två säckar med rena och sorterade urvuxna kläder, en cirkelsåg, en stor järngryta som sällan används, en sopkorg, makens hockeytrunk. Jag började jag hänga upp kläder som var bara lite våta, tumlade det som var superblött och sen ropade jag igen: -Du hörde att vi har översvämning va!?!

Inte ett ljud. I maklig takt släntrade sedan maken ner, undrade vad som läckte och jag drog till med det värsta jag kunde,

-Värmepumpen. (Den stod nämligen mitt i allt vatten och kändes därigenom central.)

Efter någon minut fick jag höra att det minsann INTE är värmepumpen, det var stopp i avloppet!

Så mycket bättre tänkte jag men sade inget.

Maken åtgärdade stoppet och gick tillbaka till sängen. Jag fortsatte att vika tvätt som jag hade dragit ur tumlaren för att få i de sju kilona genomblöta kläder…..maken gick utan att notera att en sak stod kvar i vattnet, hans saker. En papperspåse med elgrejer, foton från när han var liten, hans stundentlitteratur och minnessaker.

Jag tog tag i påsen och hoppades att inte botten skulle gå ur. Den höll. Jag packade upp de översta lagren men blev lite (läs ganska) förbannad över att jag stod där och räddade hans saker. Så jag ropade igen:

-Du, dina grejer då? De som stod på golvet vid golvbrunnen (den det var stopp i och där han stod). Han kom tillbaka, märkbart sur över att han behövde komma ner IGEN!

Jag slutade plocka med hans saker och han tog över. För att visa hur missnöjd jag var med hela situationen (innan sju på morgonen) lade jag till att det är ASDUMT att ställa saker på GOLV när det finns hyllor….men en tydlig anspelning på att jag så länge jag kan minnas i alla olika hus vi bott i uppmanat honom att sortera sina saker.  Då replikerade han snabbt att det hade han gärna gjort om inte ”din skit var överallt”. Jag gjorde en snabb och tydlig sorti.

Jag har börjat se en fransk serie på Netflix, planerade semester i Frankrike. Vi ska ner till sommarhuset ALLIHOPA i en vecka. maken ÄÄÄÄÄLSKAR det och alla barnen. Jag med i tre dagar sen börjar jag irritera mig. Förlåt mamma och pappa men ni vet ju att det är sant. Vi är liksom för mycket av allt för varandra. två nätter, det klarar vi sen….börjar jag möblera om, kasta gamla kryddor (minns julafton nyss när jag kastade curry som gick UT 1996!?!) Love you to bits men jag borde bo på hotellet i Duras, alla andra kan sova hos er! Bisous!

Med kaffet och en skål med flingor och mjölk satte jag mig att fundera över all min skit. Jag kom fram till (som så många gånger förr) att ”allt” betyder allt som inte tillhör maken. Jag ansvarar för alla hushållsgrejer, alla barnens kläder, skid- skridsko- och badsaker, gamla leksaker, tvättställningar och möbler.

Maken insåg nog att han varit lite för skarp för han kom strax efter och pussade mig på kinden och frågade om jag var arg på honom. Jag lät bli det där vanliga svaret, ni vet ett tydligt kort och snabbt avhugget, nej. Jag svarade istället:

-Ja lite.

-För det där med ”all din skit”?

-Ja.

-Ok….

-För allt som inte är ditt blir inte automatiskt mitt….barnens grejer etc. Och dessutom FINNS det plats om du bara sorterar DIN SKIT. Du har spritt ut allt utan att sortera, lägga i lådor och det glipar helt tomt i hyllorna ovan alla verktyg. Du använder ytan dåligt.

Jag antar att han höll med för han gick utan att invända och det betyder alltså att jag VANN! Och kanske kommer han under dagen att faktiskt ta sig ann detta. Eller så betyder det att han verkligen gett upp…..och tänker att jag nog är så irriterad nu att jag bloggar om eländet och senare under dagen när jag lugnat mig lite kommer sortera hans skit. Jag kan inte läsa den mannen. Jag tror ofta att jag är den som vet bäst och är klurigast men han har en fantastisk förmåga att komma undan saker genom att vara helt ”lost”…så tar tag i att vika alla hans kläder, styra upp i hans bil och så vidare. Vem som är smartas då vete katten.

Men nu är jag vaken iallafall och ganska lugn faktiskt om man jämför med……en bålgeting.

De ska DÖ!

 

Jag följde en person på Instagram fram till igår, en kommentar från en följare efter ett inlägg fick mig att avfölja. Kvinnan skrev ngt om hur upprörd hon var, att samhället var ruttet, kvinnor fick våldtas hur som helst och att de skulle DÖ!…..

Jag svarade på det med en fråga; vilka ska dö? Inget svar än.

Det var nämligen lite oklart vilka som behövde avlivas. Poliserna? De misstänkta och nu frikända förövarna? Tingsrätten? Åklagarna? Förundersökningsledaren (som kanske är åklagaren) eller möjligen poliserna?

Jag kan förstå känslostormarna, jag har haft dem själv i andra sammanhang där jag hört hårresande saker och känt mig maktlös. Men i rätten ska inte känslor styra utan lagen. För vi måste liksom följa lagarna, annars får vi anarki.

Jag kan lova er att jag träffat trasiga människor, på båda sidor om detta, jag förstår problematiken. Jag har också viss kunskap om polisens arbete och förtroende för att vi är en rättsstat, Thomas Quickfallet till trots. Att EMF kommer att överklaga råder ju ingen tvekan om, hon är en pansarkryssare, gillar inte att förlora, och är skicklig nog att vinna även ett tunt fall skulle jag tro.

Vi kan slå fast en del saker: Polisen behöver mer resurser, vi har mindre poliser per capita än övriga EU (världen?), vi skulle sannolikt behöva dubbla mängden poliser för att hålla jämna steg med de kriminella. Polisledningen är tveksamt kompetent,  om vi vill ha de smartaste personerna inom polisen då kan vägen framåt inte vara låga löner och sänkta intagningskrav…se på lärarutbildningen! Det kommer leda till felrekryteringar. Här har vi som röstande medborgare ett ansvar…för vilka vi röstar på. Gillar vi lag och ordning? Ja, då är vissa partier mer profilerade, var god skölj!

Poliser utreder brott, tar fram bevis, presenterar för sin förundersökningsledare (som ibland är själva åklagaren, ibland en polis) och om inte fallet bedöms hålla i domstol lägger man ned. Redan där kanske ett fel har begåtts? Det är möjligt att just de poliser som utrett detta fall varit slarviga men målsäganden har heller inte kunnat lämna bra och koherenta uppgifter. Tanken är ju att ej släppa upp ett fall man inte tror ska hålla…ingen vill stå där och misslyckas och man måste ha mer än sannolika skäl för att dra igång rättsprocessen om jag förstått saken rätt….

Att tingsrätten nu frikänner beror om jag förstår saken rätt på att man inte kan bevisa att de faktiskt gjort detta vidriga som kvinnan utsatts för. Enligt Anne Ramberg är det en välskriven dom, pedagogisk t.o.m. Jag kanske ska läsa den bara för att förvissa mig om detta. Det borde kanske alla som nu skriker i högan sky?

Såklart kommer några tycka att jag ä en idiot och att kanske jag också ska dö nu men vi kan inte sälla oss till gruppen länder där rättssäkerhet är något man köper sig till. Vi får lita på systemet, överklaga och kanske leta mer bevis?

Jag har mycket synpunkter på att kvinnor våldtas av 20-talet killar, jag har mycket synpunkter på tystnadskulturen och att man stänger dörren om sig när man bevittnar en gruppvåldtäkt och en massa annat men jag vill inte döda någon. Väldigt dåligt sätt att hantera den uppkomna situationen.

Jag tror dessutom att droger förmodligen är roten till den här tragedin. En ung kvinna som kanske varit utsatt sedan hon kom till välden? (Jag har ingen aning om hennes bakgrund men min erfarenhet av missbrukare är att de haft ett trasigt liv och att narkotika är deras sätt att orka leva vidare om än på detta slitsamma sätt)

Så alla måste besinna sig. Vi dömer inte människor utan bevisning i vårt land, tänk er själva hur det skulle kunna sluta! Och Massi Fritz har chans till en ny omgång i rätten….om det går att fälla dem där och utom allt tvivel bevisa att de är skyldiga, ja då hoppas jag ett de alla låses in på livstid för att skona samhället från mer av den här typen av vidriga sexualbrott som lämnar en stum och förtvivlad. Tyvärr avskräcker långa straff inte från brott som man gärna vill tro, inte ens dödsstraff gör ju det men straffen finns där för att skipa någon slags rättvisa och skydda samhället från galningar av olika slag.

Vad den unga kvinnan beträffar önskar jag detta: Att hon får kvalificerad vård, avgiftning och ett drogfritt liv. Samhället har mycket att göra där och det ansvaret har vi bestämt att vi ska ta från dag ett i barns liv….ofta går det fel fast Socialtjänsten varit informerade.

Det kanske är samma för de här männen också? De kanske haft ett helvete med misshandel och missbruk….uppfostrade av föräldrar som inte tycker att kvinnor har samma värde som män? Vad vet jag. Ingen ursäkt men jag vill gärna söka förklaringar och förstå, annars kan man inte motverka detta som nu blommar upp i vårt samhälle, och det vill vi väl? Inte bli som en medeltidspöbel med folkdomstolar…eller?

En man i tråden har kommenterat mina inlägg tidigare. Han har då hävdat att polisen står på förövarnas sida och ser ner på missbrukande unga tjejer…..DÖH? Han sade sig veta sådant….Jag vet inte i vilka kretsar han umgås och vilka poliser jag känner men jag delar veklingen INTE den bilden. Och OM det är så, då har vi ett allvarligt problem vid antagningen till PHS vilket för oss  tillbaka till min ståndpunkt angående att höja löner, förbättra villkor och HÖJA antagningskraven för poliser. Vi går i motsatt riktning just nu. Jag kan inte uttala mig för alla våra ca 20000 poliser i landet men min uppfattning är tvärt om. De vill inget annat än att sätta fast alla de svin som säljer knark till barn, våldtar, slår sina barn och fruar (och då såklart även de av motsatt kön som slåss osv) och sexualbrott tycker även poliser är ett avskyvärt brott. Bara en sådan sak som hedersbrott som är osannolikt svårlösta pga att ingen vittnar. Polisen behöver VITTNEN! Speciellt när de är så få. Men de saknar RESURSER!

Jag fattar verkligen inte hur man kan tro något annat om polisen i sin helhet. Visst, vi har haft kapten klänning m.fl högt uppsatta personer. Det kan vi aldrig undvika. Man kan aldrig känna en annan människa. Vissa känner inte ens sig själva.

Utan bevis ingen fällande dom. Så enkelt är det. Mina tankar går till kvinnan, det råder ingen tvekan om att hon har blivit utsatt för ett fruktansvärt brott och jag hoppas hon får allt hon kan behöva.