Redovisningstider

FullSizeRender_2

Här står jag i vattnet och är gravid. Året var 2001. Det var tredje gången gillt.

 

 

Jag har sedan jag startade mitt företag anlitat en redovisningsbyrå. Detta gjorde jag för att jag tycker det är för mycket papper för mig att hålla reda på, jag vill att allt ska skötas korrekt samt och att jag inte anser mig begåvad nog att räkna rätt (förstår inte fackord och regler). Subtraktion och addition det klarar jag ju bra. Jag har faktiskt lyckats med 1,9 på högskoleprovet…FAKTISKT!!!

 

FullSizeRender_1

Men det mest fantastiska jag gjort är mina barn. Här Fanny snart fyra i kattöron som jag sytt.

 

FullSizeRender

Här en till unge jag tillverkat, med lite hjälp….

 

 

 

I början av veckan fick jag mail från firman som sköter detta åt mig (den till vilken jag skickar alla mina papper och betalar bra för att de gör detta åt mig). Jag skulle tala om hur stort mitt varulager var. Jag frågade lite om de menade min enskilda firma eller AB…det var den enskilda. OK. Jag försökte tänka ut hur mycket det kan vara och uppskattade mellan tummen och pekfingret detta till ca 70000kr. Men jag visste ju inte säkert varför jag skrev tillbaka (till den som sitter med ALLA papper och lyfter 560kr i timlön ex moms) att jag ju inte gjort så många inköp under året och att det nog är enklast om hon istället tittat på den balansräkning hon mailade mig (som inte förstår vad en enda av posterna betyder och betalar 2000kr/månad i snitt till denna firma för att slippa just detta) igår….

Skärmavbild 2015-05-29 kl. 11.45.35

Här kom jag med en fråga som besvarades med detta mail…

 

Skärmavbild 2015-05-29 kl. 11.46.44

 

Mitt svar: -Ja men det var väl en bra idé!

Mvh

Anna

 

Så, alla ni småföretagare som brottas med vinster och små marginaler. Det är inte raketforskning de håller på med. De ÄR inte raketforskare och jag för min del tycker nog att jag kunde få reducerad taxa här…det känns som om jag gör deras jobb. Men nu ska vi inte vara sådana. Jag ska lära mig detta, jag ska använda ett bokföringsprogram och vips kan jag ha råd att åka på semester med familjen!

 

#jävligtlesspåattbetalaskyhögaavgifterföralltochkännaattjagblirskinnad

#jagblirfangalenpåallaonödigautgiftermailkonversationerochohederligatomtsäljareochmäklareihelavärldenochönskarattjag-  

sattpåenstrandvidmedelhavetmedenpinacoladaihandenochskrattadeåteländet

Hvdvrk

IMG_6378

En av barnens teckningar. Älskar den.

 

Jag hatar huvudvärk. Huvudvärk mer än fem dagar borde vara förbjudet. Jag är fan läkare, ska man behöva bli sjuk då? Jag har sex barn att ta hand om och som behöver ett leende minst en gång om dagen iallafall och jag kan säga att det sitter jävligt långt inne nu.

Vad i helvette!!!! Ska man behöva ha det så här? Jag kräver en förklaring, och jag vill inte höra att jag har en hjärntumör, för då får jag MER huvudvärk antagligen. Amputation är inte heller en framkomlig väg just vid detta tillfälle (eller kanske ändå…?)

Jag brer på med allt jag har här. Ta BORT den här högersidiga värken som verkar ha bitit sig fast i övre delen av orbitan NU och stick så långt bort det går med den. Jag kan inte sätta i mig mer alvedon, diklofenak och ipren. Hajja! Nästa steg får bli ren sprit så jag tuppar av!

Det räcker nu tack. Jag har förstått!!!

Ett två tre fisk

Jag älskar barnens förskola. Jag älskar pedagogerna. Men idag när jag hämtade dem gick luften lite ur mig. Mest berodde det nog på den sammantagna arbetsbördan här hemma. Att få sten på börda hjälper ju inte då. Jag repade mig dock snabbt för sån är jag!


Vi har två killar, tre och fyra år gamla som går på samma avdelning. Det är ett ständigt kiv här hemma, saker flyger i luften, möbler målas ned och hackas i på de mest fantasifulla sätt. Inom loppet av en månad har äldsta killen lyckats hälla ut minst två liter body splash från Victoria’s secret (som jag fick ersätta dottern för med 1100kr) samt en flaska massageolja, kleta ut en tub tandkräm i duschen och målat ned mina finaste möbler. 
Nu har det lugnat ned sig för stunden men om jag känner barnen rätt är det bara en skenmanöver och han laddar om. När jag gråtandes ringde till försäkringsbolaget efter möbelmålningen fick den stackars försäkringsmänskan höra hela eländet och nu är det er tur. Till att börja med var jag inne på att låta lacka om hela möblemanget på studs men allt eftersom klarnar det och nu har vi tänkt att vänta in i det längsta. Vi ser nämligen ingen ljusning än.

Idag och för den delen senaste månaden har det kommit till vår kännedom att den lille killen säger lite fula saker. Svordomar och att man inte får komma på hans kalas (om man är dum) osv. Det gillar varken förskolan eller vi. Men ganska svårt att komma till rätta med när man har många barn som ibland använder ett mustigt språk. I ärlighetens namn svär både jag och min man också så jag är ej oskyldig i sammanhanget. (Jag kan här passa på att i vanlig ordning skylla på min mamma, hon svär till och med i kyrkan! Det gör iallafall inte jag!) Jag svär mest när jag blir arg. Maken svär mest lite varstans om helt oförargliga grejer som den satans bananen osv. Helt obegripligt för mig och han har fått skarpa tillsägelser nu. Vi får se hur det går…Men vi jobbar på det.

Senaste veckan har lille E dessutom börjat rapa vid matbordet. Det tycker jag egentligen inte är så farligt men det visar sig att rapningar smittas. Jag kan för mitt inre se 15 småbarn som rapar i kör. Då blir det inte roligt. Vi har pratat med den lille herren om detta men han är inte helt övertygad om att rapstopp är hans melodi. Till hans försvar kan jag säga att han faktiskt rapar en hel del helt oprovocerat och om han inte slutar snart med det blir det nog en vända till BVC.

Så sammantaget har vi två killar som är livliga, frispråkiga och dessutom vill underhålla medelst kroppsljud. Inte lätt att hantera på ett proffsigt sätt för två stackars okunniga föräldrar. 

Idag fick jag dessutom frågan om vi övar räkning med minstingen. -ÖÖÖÖÖ, alltså nej men jag är inte orolig, fick jag ur mig. Fröken var heller inte orolig men kanske vi kunde öva lite hemma??
-Jo för all del, sa jag, vi läser ju en liten bok om Mathias som bakar kakor och då räknar vi. -Han brukar räkna med men stannar vid tre, sa jag. Sen börjar han om. -Mm sa fröken här räknar han ett två tre FISK!
Här fick jag kämpa för att inte lägga på världens asgarv och totalt förstöra hela situationen. Fan vad kul han är tänkte jag. (Oops en svordom!)

OK. Jag är väl en ärthjärna men jag har aldrig någonsin övat mina barn i någonting. Däremot har jag läst vad jag tycker är bra barnböcker. Inger och Lasse Sandberg, Astrid Lindgren (utom den om kurre kurredutt ön för där används liiiite för mycket ord som inte är PK numera), Elsa Beskow och en massa annat bra som t.ex Stina Wirséns böcker ihop med hennes syrra. Med de tre äldsta har denna ickestrategi fungerat alldeles utmärkt. Det har toppbetyg och jag får bara höra bra saker om dem. Jag läser inte ens läxor längre med tjejerna. Har aldrig gjort det i princip och sen fem år cirka har min mamma tagit hand om tjejerna en i taget när det behövs. En storartad lösning för en mångbarnsmamma med obefintligt med tålamod för att lära ut 3×7=21.

Jag hoppas fröken inte läser detta för jag förstår henne, de vet allt (på riktigt) och vill väl men för mig blir det överkurs big time att sitta och öva räkning med den grabben. Han sitter inte still annat än i bilen och det beror då på fyrpunktsbältet! Vi har faktiskt funderat på en formel 1 stol där. Så tyvärr, ungen får räkna snett ett tag och jag tror det reder upp sig. Och jag ÄLSKAR fröknarna, utan dem vore jag helt lost här på dagarna.

Min mamma passade killarnas ena kusinpar i helgen. De har också en del energi. På förmiddagen gick vi alla (jag, maken, mamma och sen fem små) till Fjärilshuset i Haga. En jättebra plats att springa av sig på. Vi var där i två timmar ungefär och jag posterades till att passa det två treåringarna. Det visade sig vara snudd på omöjligt. I 100% luftfuktighet och 25 graders värme är en väldigt tunn yllekofta inte en god idé. Jag svettades ymnigt och visade valkarna i mitt amningslinne. E kissade på sig och jag tog honom till WC-kön varifrån han rymde två gånger så vi hela tiden hamnade sist i kön. Till slut trängde jag mig på en mamma som bara använde skötbordet och vi hade en bra pratstund inne på toan. 



När vi var klara åts glassar och diverse leksaker handlades. Först byttes dock alla glassar ett varv då ingen blev riktigt nöjd. Jag och mamma fick äta resterna. Efter detta skiljdes sällskapet vi åt och mamma åkte hem med kusinerna. Hemma fattades mjölk. Hon bestämmer sig för att åka till affären med killarna(!?!) Lillen springer då runt som ett jehu, välter alla jordgubbar och är allmänt galen. Mamma skyndar sig och nu börjar han skrika att han är bajsnödig medan han far runt. Mamma blir ännu mer stressad och skyndar sig ännu mer. Väl hemma ber hon honom gå på toaletten. Han stannar upp, tittar på henne och säger – jag är inte bajsnödig! Häpp!
På söndagen hittar man jordgubbar i nyinköpta orkidéen…



FISK!

 

 

 


Jag tänker att barn gör en till en bättre människa på många sätt. Man lär sig tålamod, trolla med knäna och att uppskatta ensamhet. 

Nu hör jag att killarna somnat på övervåningen. Jag har läst någonstans att om en vuxen skulle hålla samma tempo som ett litet barn skulle den somna innan lunch. 

Nu tar jag kväll och tittar på hemnet.

#småbarnsliv #fjärilshuset #dödstrött #mamma #Haga #fisk #räkna #förskola