Julinfluensa?

 

Den här var så fin. Men jag handlar INTE saker till mig själv! Jag har kläder som räcker en livstid redan……

Men vad ÄR detta? Vi blir sjukare och sjukare….Maken Vabbar för jag orkar inte. Då blir det jag som får släpa mig till butiken för att handla…vi har två födelsedagsbarn i veckan (22/12 och 24/12 och JUL) så att VILA finns liksom inte på världskartan. Barn är av naturen empatilösa och om julklappar/födelsedagspresenter utebli visas ingen pardon. Jag hade kunnat stanna hemma och låta maken handla men det kändes som det sämre alternativet med tre gnälliga och högfebriga barn. Minsta motståndets lag gäller en dag som denna.

Bäst att fota saker och låta sonen själv välja. Allt för många gånger har jag kommit hem mycket nöjd med mina inköp som sedan inte alls fallit barnen i smaken. Jag hade önskat en färg men nej, svart. Hemma sydde jag på gröna lappar med vårt namn. Den här gången SKA det gå!

Jag skulle köpa tre saker. Hänge till kedja år Edgar, Trosor och hårspännen till Tylla och sen handskar till Frank (det 185:e paret i min livstid känns det som och de kommer i vanlig ordning MÄRKAS ordentligt). Jag tror jag kommer göra något spekulativt denna gång som gör att ingen annan vill ha dem…vad det nu kan vara.

Under min färd lyssnade jag på vetenskapsradion om Freud. S.Osten har gått i analys i 16 ÅR! och sen provat en hel del annat…..holy shit!

Freud liksom…..kanske möjligen en förklaringsmodell men verksamt…? Vet inte riktigt….

Jag som är en ”lågtempare” måste bara dokumentera detta, jag har FEBER! Det är stort! Men det hindrade mig inte från att ta mig till Coop, vi behövde handla men när jag stod där i kön tänkte jag att jag nog skulle svimma. Bara några dagar kvar till två födelsedager och julen….jag håller tummarna här.

Jag testade två gånger när jag skilde mig för jag var så ledsen….men hon ville bara prata om min relation med min mamma. och det kan jag berätta att jag har, en relation med henne alltså. Ibland blir vi väldigt arga på varandra, men vi älskar alltid varandra och är otroligt lika. Och såklart har hon påverkat mig men hon var inte anledningen till att jag var så otroligt krossad av att skiljas.

Det var att jag var så ledsen för att radikalt ändra förutsättningarna för min dåvarande man och mina tre barn som gjorde mig ledsen, en akut krisreaktion skulle jag säga….och oro för hur det skulle komma att påverka mina barn.

Ytterligare en bokrecension dök upp. Denna gång på Instafram. @villivonkanbooks Tack så mycket!

 

Så här stod det!

Samarbeten, stress och ärlighet

Nä, ingen vidare start på helgen. Ont i hela kroppen (sovit utpressad på en kant av kärleksfullt och kroppskontaktstörstande barn), huvudvärk (sannolikt stressrelaterad) och så förkyld på detta. Vaknade av värken halv sex och försökte smyga upp för att ta en paracetamol. Tough luck. E vaknar såklart direkt. Och så är karusellen igång. Maken tvingades upp för jag lade mig igen. Eller rättare sagt, Edgar kom in och bad om O´Boy kon konstaterade att Pappa nog skulle göra den för mamma var tröttast….Han är ganska receptiv den lille.

Maken lommade iväg och sen kom han tillbaka. Men som vanligt stänger han ej dörren och då blir det som jag sagt TUSEN gånger tidigare så svårt för mig att somna om. Jag hinner liksom varva upp och börjar göra mina antiontrörelser….sen valde jag att läsa nyheterna medans jag sträckte ut ryggen, då klagade maken på tangenttryckningar (tre stycken) så till slut gav jag upp och bara läste osorterad skit för att förströ mig men ligga kvar. Då hamnade jag på en nykänd bloggare. Hon dementerar utmattning å det bestämdaste, hon är bara trött så att all energi är borta, amotiverad och likgiltig, får panikattacker, tappar synen och är yr…..jag gick in på bloggen och skrev bara att jag tyckte det var tydligt hur ostressad hon var…..

Det som gör mig mest irriterad med detta är oförmågan eller oviljan att erkänna att man mår dåligt. Det ska man liksom skämmas undan. Och då har vi en förebild för unga tjejer, för jag antar att det är unga tjejer som läser om hur hon fördriver dagarna…..jag orkade inte med iallafall mer än två inlägg.

Sen detta med kritiken att hon bara har en massa sponsrade inlägg. De två jag läste handlade mest om hennes nya lgh och vilken firma som renoverade och då poängterades TVÅ gånger att hon INTE var sponsrad men länkade till frimans hemsida…

Suck.

Sen black friday, sanneligen svart i mina ögon. Jag ringde en vän och meddelade att o år blir det uteslutande second hand julklappar till de över 8. Kanske om jag hittar det jag söker på gallerian jag har en plan att besöka kan de små också få begagnade leksaker. Allt annat som ej finns där köper jag småskaligt producerat. Hos Eva på Form från Skå och det gör jag för att hon är en vän, bor nära och är så otroligt duktig på det hon gör.

Nu sitter jag här i ljusets sken och inser att det var lite fel…..jag ska ju åka och köpa ljus också….men jag kan inte säga mer för då avslöjar jag ju en del av mina julklappsinköp. Men en sak kan jag säga för hon vet redan. Den där fyndade fåtöljen, den ska ena dottern få för det bad hon om. Vi ska tillsammans klä om den, det blir ett projekt, och det gläder mig SÅ!

Det tar ca 18-20 år att uppfostra ett barn att tänka lite som man själv gör och jag tjatar ju om att hon går i min Pia Wallén rock från 1987 som jag fick av min far….hon är så snygg i den och den ser EXAKT ut som när jag fick den. Kvalitet lönar sig alltid (och att vara rädd om sina drejer!). Nu kaffe, sen slipa på julklappsmöbeln. För det tråkiga jobbet ska dottern slippa, det är ju trots allt en present.

Nu ska jag göra bara härliga saker i helgen, inte överanstränga mig för jag har en vecka kvar innan jag kan andas ut riktigt och då måste jag vara frisk.

 

Jo, efter att jag skrivit detta uppmärksammades jag på @radiohandlarfru och vad hon skrivit på Instagram om mig, bloggen och min bok. Check it out! Och JA det sorterar under skryt, egoboost och PR typ…..;)

 

Det är oroligt i Zimbabwe

Maken gjorde äggmoln till mig imorse!!! Gaaaaahhhhhh så goda. Mest galet att han gick UPP och liksom gjorde mat åt mig….jag älskar att han är hemma och pluggar på dagarna!

Dagens inlägg är som ofta ett uppsamlingsheat av dagens händelser. Rubriken var det första jag hörde på radion när jag satte mig i den vid sju.

Oro i Afrika…..ooooooo……jag orkar inte ta in mer. Jag slutade nästan orka det september 2013 för då gasades befolkningen i Syrien och världsledarna bara såg på. Grönt ljus liksom. Jag hatar den konflikten innerligt. Säkert finns massor mer andra ohyggligheter jag borde bry mig lika mkt om, etniska rensningen i Burma t.ex. men jag orkar inte. Jag vill krympa världen till att bara omfatta Norden, kanske EU men sen får det ta mig fan vara nog.

Jag har alltid gillat nyheter men denna strida ström av vidrigheter på ett eller annat sätt vill jag inte veta om. Jag har nog nu. Jag slog av radion. Jag har försökt börja med det för att få mikroåterhämtning i vardagen. Innan jag stängde av hörde jag att Mugabes fru är ungefär 40 år yngre än han själv….jo jag tackar.

Idag skulle vi ha en heldag av Etik och moral…jag hade bävat inför detta länge. Jag tänker att det är liksom onödigt att försöka ingjuta moralisk kompass i snart färdiga läkare om de råkar sakna det. Det brukar bli svammel och sen de gamla vanliga exemplen med småvuxna och Jehovas vittnen…och man ju redan de svaren i sömnen. Men sen som genom ett trollslag blev det stress och ”här och nu”-kunskap. Då blev det genast roligare.

Fast första halvan med här och nu handlade mest om föreläsaren själv och jag kan troligen det mesta om hans familjehistoria och hur stora företag han arbetat för och hur förträfflig han tycker att han är….inte så mycket om hur man är HÄR och NU egentligen. Det var mkt film också, covers på kända poplåtar samt ett bildspel på supernovor och galaxer tror jag medan han klottrade på papperssjok.

Eftermiddagen var väldigt likt min bok. Allvarligt alltså, inte mycket där som överraskade…kanske inget egentligen men det var bra framställt och min sabeltandade tiger var istället en mammut. Inte konstigt eftersom jag baserat min bok på den kunskap som finns i ämnet, jag har ju inte hittat på skit själv liksom. Fast en sak tog jag till mig och det var att pausa mellan saker. För det gör jag aldrig. Jag vill göra allt klart och SEN vila. Helt fel alltså….sen kan det också vara så att jag har rätt strategi men för mycket saker att göra….Jag fick också bekräftat att jag kanske inte är helt galen utan att det faktiskt är den ackumulerade sömnbristen under 20 år som gjort mig burout prone….för jag har inga perfektionistiska och galet kontrollfreakstendenser. Tycker jag själv då. Det är sömnbristen helt enkelt som gjort mig sårbar. Solklart!

Min och makens konversationer är ibland så skruvade att de inte går att visa, denna bara rolig.

 

Sen lite om min man….sedan i lördags har han spontant börjat laga mat?!? Först experimenterade han med äggstanning med smör….gudomligt gott! Därpå råraka med äggstanning ovanpå och toppat med karamelliserad BACON! Helt galet gott och jag gjorde ett avsteg från principen att inte äta fläsk (gillar inte hanteringen men vi köper Änglamark osv). Igår gjorde han egen gnocchi (som han gjort med potatis och fyllt med ricotta) med gröna ärtor…idag egentillverkad tagliatelle…..

Jag sa till kollegorna att jag tror han funderar på att lämna mig. Varför annars plötsligt börja laga mat efter tio år av noll matlagning utan att jag krävt det?

-Han älskar dig sa några.

-NEJ, sa jag han övar på mig så att han sedan kan imponera på en 25-åring…eller så vill ha att jag blir asfet så ingen annan vill ha mig.

Hur som helst, han är en veritabel Gordon Ramsey (bara hans recept) och jag låter honom hållas. Jag har noll matinspiration.

Vi har ju haft en mindre förskolekris…jag mailade lite och fick ett samtal idag som väl kan sammanfattas med: Jag hör vad du säger, vi tar med oss det, vi är på bollen och vi tar fullt ansvar….men den som gjort fel var en pedagog, inte chefen. Fast cheferna tar det ansvaret….!?! Jaha. En dag ska ni få se mitt lite tragikomiska brev, det var roligt faktiskt mitt i allt det galna.

Sen har 4000 jurister fått en egen hashtag….jag föreslog en för läkare: #rörinteminläkarröv vi får se om det bli viralt.

Jag har ju fått en ny bil. Killen som visade alla finesserna kopplade ihop min telefon med bilen och nu kan jag ringa utan att hålla i telefonen…jag tyckte det var onödigt men har visat sig vara ganska behändigt när man ej har automat längre. Sen visade han att jag förutom rumpvärme hade rattvärme. DET tyckte jag var OÄNDLIGT onödigt och påpekade detta lite fnissigt. MEN nu när det börjat bli kallt…..har jag börjat undra varför de då inte också sätter in SPAKVÄRME. För rattvärme blir ju lite meningslöst om man ändå måste bli iskall av växelspaken…bara en fundering på förbättringspotential alltså. Antingen ta bort rattvärmen så man får ha handskar eller sätt in spakvärme så man inte med jämna mellanrum ångrar att man inte har handskar. För man kan inte ha rattvärme och handskar, det blir för varmt. FATTA nödvändigheten av detta när det är oroligt i Harare…..

Looki looki, asgott det här med!

Och så snabbt tillbaka till en av dagens föreläsningar…den om att vara här och nu. Han drog livshjulet. Han frågade oss vad som får oss att vilja gå upp på morgonen och gå till jobbet. Vissa sa saker som att det var belönande att få beröm, tacksamhet, kunna bota osv. Jag sa LÖN. För helt ärligt, jag ÄLSKAR att kunna hjälpa någon att ”se ljuset” eller putta lite på vägen i rätt riktning, försöka se en väg ur mörkret men helst av allt vill jag vara hemma hela dagen och laga mat, skriva, prata med hönsen, ha tid för barnen, organisera i mina lådor och sy kläder av alla tyger jag har.

Anledningen till att många akademiker mår fruktansvärt dåligt är att de identifierar sig så starkt med sin yrkesroll. Men jag definieras inte av att jag utbildat mig till läkare. Jag arbetar för att få en lön som sagt och jag trivs oftast med det men som det varit senaste tiden när förskolan varit kaos, skridskor och läxor glömts ja, då önskar jag att jag var hemmafru. Eller iallafall deltidshemmafru. Jag skulle kunna tänka mig att börja jobbet nio och gå hem vid ett, lunch behöver jag inte, gillar inte att äta mitt på dagen. Då skulle jag hinna med barnen, huset, hönsen och slapp jobba ihjäl mig. Fast om maken fortsätter att utveckla sina matlagnings skills så kanske han kan vara hemma…jag har ju snart dubbla hans lön…..vi får se.

Äggmoln….parmesanmaräng liksom.

En tänkvärd sak till från föreläsare nummer två: Vilka vill du bjuda på ditt 100-årskalas…..jag tänkte mamma, pappa, Lennart, barnen, maken, vännerna… enligt föreläsaren var det inga som hade en tanke på att bjuda CHEFEN.

Men jag verkar få en tip topchef. det ska bli roligt!

Och så har jag snubblat dit igen…jag gick in på Åhléns….såg julgransprydnader och kunde INTE hålla mig. Jag försökte sälja in det som att macaronen var till maken på Fars dag men att den blev så ensam…och då behövde jag köpa en glasstrut och en tårta också….paraplyerna är till barnen. det är choklad i. De kommer inte hänga kvar till tjugondedag Knut.

 

Häpp!

 

Pil till våren

Maken tycker att jag är galen. Han har missförstått mig helt. Jag tyckte ändå att jag förklarat en hel del… Han trodde levande staket som bildade en grön växtvägg men jag vill ha en liggande för vindskydd och för att kunna stänga hönsen ute. I mars-april ska detta ordnas.

 

Jag gillar att jobba lite pö om pö i vardagen. Dels för att ryggen inte tål så mycket mer än så men också för att då märks det inte så mycket vad man gör och man får lite betänketid emellan. Här har jag flyttat jordgubbar och smultron som stod där nya ingången ska vara.

Hönsen har fått en lite större hönsgård. Jag vill så gärna att kycklingarna ska gå ut men de vill inte riktigt. Sedan igår har vi kopplat på värmen nattetid. Det blev inget ägg idag men förhoppningsvis ett imorgon då. Bygget gjordes på överblivet material och lite från grannens hus. De ska ha vindskydd, lite tak och i helgen blir det ett sandbad också under taket.

När man bygger med restvirke blir det inte alltid 100 procent men det har också sin charm.

Stora trafiksvårigheter imorse…jag längtar till nya stället, då ska det ta 37 min att åka, mer tid med barnen och så får jag åka båt två gånger om dagen som möjliggör total avkoppling i 10 minuter. Jag ska tänka ut vad dessa minuter ska ägnas åt…..

Jag försöker plugga på små stunder på jobbet. Här triagering på skadeplats. Viktigt att välja var resurserna ska läggas men det kändes hårt att ”lägga filten ” över den 40-åriga kvinnan…..

Och så lite KOL på det…forcerad expiratorisk volym…..peax expiratory flow..LADA, B-2-stimulerare och LABA….

 

När man arbetar heltid, pluggar på lediga stunder och försöker sälja in sin bok om hur man håller sig i balans då hjälper det INTE att kommunen struntar i ens boendemiljö. Hälsofarligt är vad det är att tillåta bostäder utan att se till att det finns tillräckligt bullerskydd. Men nu är det skickat vidare en överklagan för det fula sk staketet och bullret är nästa anhalt…..

 

Både Törnrosa och Jessie svimmade av när det såg makens samlade hög med ”skrammel”…..

 

Den här tidningen blev alltför kortlivad. Ecoqueen. Jag skulle gärna plocka upp den bollen och driva ett magasin för kvinnor. Helt fritt från face news och reklam om dyr antirynkkräm, hälsopreparat mm. Däremot skulle jag kunna skriva om var du hittar bästa vintagemodet, inredningsdetaljer från stadsmissionen, hur du odlar din hälsosamma grönkål och styr upp en trädgård. Och som Carlsson förlag så fint tryckt på sina tygväskor. Det som inte trycks på papper är förlorat.

 

Jag är ju inte så mycket för spetsunderkläder men jag tycker bilden är vacker. Jag gillar inte spets alls egentligen om den inte läggs ovanpå ett annat tyg eller över ens ansikte som ett flor…

Lördagsblogg

Innan halv sju var jag up and about. Jag tände ljus, kokade te. Gav varm choklad till två barn och hoppades i min enfald att maken skulle resa sig….Det slutade med att jag fick sätta i öronpropparna och dricka kallt te.

Jag har många spår idag, var beredda på det. Detta är som ett uppsamlingsheat eftersom min tillvaro nu är mer pressad än annars. Detta till trots spanar jag ut över verkligheten och ger er delar av mina betraktelser/konklusioner/lösningar här.

Ögonoperationer på löpande band tänkte jag inleda med. Tydligen kan man mer än fördubbla antalet katatraktoperationer (gråstarr) genom att låta samma kirurg serveras patienter sövda och ”preppade” ad modum Mc Donalds. (För er som ej är läkare betyder det: Mc Donald´s style). Först låter kanske inte den tanken så lockande vare sig för kirurgen som då måste stå non stop och göra exakt samma sak hela dagarna men vid närmare eftertanke kanske det är jätteskönt. Möjligen slipper den personen då dokumentera allt den gör och vi kan få läkare som faktiskt gör det de var ämnade för? Botar/lindrar och i de hopplösaste fallen tröstar? Lean à la Toyota har ju redan införts här och var även om jag bara får seriemördarvibbar av de anslagstavlorna…..

Sen läste jag I Må Bra (letar efter min egen bild där nu) att operationer blir mer lyckosamma om kirurgen är en kvinna….jag är inte förvånad alls. Och då får jag påminna er om att jag gillar män. Men jag har väldigt höga tankar om kvinnor som  överlag är mer empatiska, noggranna och inte lämnar något åt slumpen då vi oftast måste vara bättre än män för att få jobben vi tävlar med dem om.

Internet.

Tillgänglighet och nättroll får sortera under samma kategori idag. Jag har ju intervjuats ett flertal gånger på grund av boken och jag tänker mycket på orsaker till varför unga blir så stressade. Jag tror att smartphonsarna spelar en del i dramat, men inte pga att de är telefoner utan för att internet finns i den. Man googlar sig till sömns som jag sa i radiointervjun…och är man en person med många vänner kan det hända att man håller flera konversationer igång samtidigt, tittar på en serie OCH snapchattar samtidigt. Vi är menade att kommunicera med röksignaler på avstånd och face to face på nära håll. Skrika kan vi också få göra men bara vid stor fara och på kanske 10-20m avstånd från varandra…..?

Hon vägrade lägga sig för hon var INTE trött. Men jag tänker att om man somnar på detta sätt på under 10 sekunder då ljuger man om sin trötthet…..

Sjukdom som inte syns.

Jag har talat mycket i veckan om att man inte kan se på utanpåskriften hur någon mår. Blod, brutna ben och likblekhet kan ju vägleda en på en skadeplats men också förmågan att orka skrika. Den som inte ens orkar det….den mår inte bra.Vissa sjukdomar är så beskaffade att de ”kräver” att personen bär med sig information om den. Den med EP har någonstans en lapp eller möjligen en kedja med bricka om halsen (jag vet inte riktigt men så ni fattar). Den som står på Waran, Eliquis och andra NOAK-preparat har bricka om halsen för att en läkare (kirurgisk sådan oftast) ska veta att här ska man vara försiktig innan man sätter skalpellen i den….och så vidare. Många är inte helt bekväma med att ”flagga” med sin åkomma men den möjligheten finns för att underlätta och i vissa fall kanske rädda livet på dem. Jag tror att en utmattadbasker kanske inte skulle vara helt fel på stan…kanske vid en anställningsintervju då, men i dagliga livet. På den skulle det stå: Ursäkta om jag fumlar med betalkortet, slår in fel kod, glömmer hämta mina barn tidigt vid APTn och kommer tre dagar för sent till mötet. Min hjärna har brunnit upp ser du…..Eller något sådant.

Just psykiska funktionshinder skrivs det ju en hel del om nu. Mycket fokus på att det inte syns utanpå. Vissa kan inte tolka eller ge adekvata svar i sociala situationer. Jag var med om en sådan händelse för inte så länge sedan. Det var ganska dråpligt faktiskt. Tyckte jag, inte motparten. Jag ställde en fråga som inte landade väl. Svaret och reaktionen var så anmärkningsvärt att jag genast insåg att den här personen hade stora svårigheter med mellanmänsklig interaktion. Det visade sig sedan att personen hade Asperger bland annat något jag instinktivt förstod i mötet. Men som sagt det märktes ju inte ett smack innan vi tog i hand. Personens reaktion var den av att ha blivit kränkt medan min upplevelse var att jag ställde en helt adekvat fråga. En som jag själv fått många gånger utan att bli arg/förvånad/ kränkt, snarast lite glad och sett som en inledning till en fortsatt trevlig pratstund. Men just dessa hinder i vardagen kommer nog aldrig föranleda produktion av ADHD/Asperger eller EIPS-kepsen. Och tur är väl det. För det är ju våra olikheter som gör världen så spännande på ett sätt. Kanske inte just för de som har alla dessa svårigheter men om alla vore likadana skulle jag nog tröttna rätt snabbt på världen. Problemet är väl att folk överlag inte är medvetna om att psykiska funktionshinder är vanligt och inte syns. Det leder till missämja, förvirring och kanske t o m mobbing.

Tylla får ha min telefon när vi åker bil ihop. Då tar hon numera lite bilder på sig själv….

Nättroll

Jag är lite tillbaka på kommunikationens olidliga lätthet här igen. Jag fick ju en lite märklig kommentar på bloggen nyss som jag skrev om och i takt med att fler får upp ögonen för en så är jag säker på att detta kommer öka. Telefonen måste snart stängas av under min arbetsdag har jag också märkt för det plingar och vibrerar mest hela dagarna. Mailen har fått delas upp i två delar, en för arbete, en privat. På arbetet har jag också olika kommunikationsvägar, dels via post, journalsystemet, webmail och jobbmailen (mejl ska det ju vara… detta förhatliga försvenskande).  På Fb blev jag i veckan indragen i en diskussion kring månggifte där jag föreslog att jag skulle få gifta mig med ytterligare en person, en kvinna. Utan att skilja mig från min make då. Jag fick höra att det stod mig ju fritt…..jag skrev: Nja, det går ju inte eftersom vi har lagar mot månggifte varpå jag fick höra att jag verkade okunnig om demokrati!?! Min första impuls var att definiera demokrati för vederbörande men jag lät bli. Jag kände att den tråden skulle bli väldigt lång och min tid är för gyllene för att läggas på FBs foliehattar. Jag skrev istället ”men snälla kan du inte förklara det för lilla mig?”. och där tog diskussionen stop.

Nu i efetrhand hade det kanske varit lite roligt att höra vad han tyckte demokrati var. För mig är det tydligt, majoriteten bestämmer över minoriteten men minoriteten får demonstrera och protestera inom lagens ramar. Den dag då minoriteten fått så många följare att opinionen ändras, då kan vi stifta nya lagar. Bara för att det kommer hit människor med tre fruar och att det antalet kan förväntas öka betyder inte det omedelbart att vi ska införa månggifte i Sverige. Jag tror det var här våra uppfattningar skiljde sig åt. Jag tror hans synpunkt var att alla ska få bestämma själv….Kanske jag talade med en anarkist? Man får vara anarkist, man får vara nazist och kommunist. Men man ska följa majoritetens lagar eller så blir det finkan. Och jag tänker att just månggifte är ett område där det verkar finnas uppenbara fördelar med att en man inte ska ha flera fruar, dels för att fruarna inte verkar må så bra av det och bosituationen och mängden barn gör det väldigt svårt att bo i vanligt förekommande svenska bostäder….men det är klart, vi har ju en hel del slott som säkert skulle kunna passa för storfamiljer.

Precis när man skrivit så här om lite ditten och datten som många sannolikt kommer irritera sig på så kommer jag på att kanske man skulle ha en sluten blogg. Alltså en privat blogg där man bara släpper in de man vill skriva för och inte hela världen (som behärskar svenska….). I mitt ansökningsformulär skulle det kanske stå:

  1. Du ska förstå skriven sarkasm/ironi utan att behöva en emoji på slutet
  2. Du ska dela undertecknads tro på yttrandefrihet
  3. Du skall ej hänge dig till ogrundade påhopp av andra på internet
  4. Du ska vara uppriktigt intresserad av evidens i vetenskapliga frågor
  5. Du skall icke vara vaccinmotståndare
  6. Du skall icke äta hälsokostpreparat om det inte finns evidens för att du lider brist på ett näringsämne.
  7. Och slutligen, du ska förstå att jag på bloggen inte skriver EXAKT det som utspelar sig här hemma och att jag älskar min man trots att kan inte hittar till tvättkorgen…..

Vad tror ni om det, vilka är på?

Å här är jag, en kulturtans som synes. Tröjan är ärvd av min faster som var en verklig kulturtant men resten är mitt. Ikeakassen i blått är kanske inte direkt kulturig men den ger en down to earthkänsla. Jag har sett att de finns i en annan tappning nu signerad Hay men ser ni, jag åker inte två mil för att köpa en snyggare IKEAkasse för tredubbla priset. Jag är old school!

Trevlig helg alla!

Utmattning det nya svarta

Här en beskuren bild från boken som Louise Winblad gjort Så här ser jag ut när jag bloggar nu på morgonen.

Idag när jag skulle skiva av mig var två killar vakna, de minsta. Tylla och maken sov…. minstingarna liksom. Jag bad barnen att sänka respektive volym men fann att öronproppar var den rätta melodin….

Vi hade tänkt att ta med nya spelet på middagen igår men…jag tog presenterna och maten. Maken skulle ta spelet och se till att barnen lämnade huset….så nej, det blev inte brädspel. Lika bra det!

Jo, jag hade ju utlovat ett inlägg om arbets”livet” och en reflektion från min mor.
Jag har senaste haft MINST sex (kanske fler) patienter som jag försökt få över på den hälsosamma sidan. Den där arbetsinsats står i jämvikt med återhämtning…..en hade hört halva budskapet, att använda lunchen till avslappning/motion. Den personen hade planerat promenader runt sjön på lunchen med samtidiga medarbetarsamtal….jag höll i mig hårt och sa att det var halv poäng för promenaden men avdrag för att försöka vara MER effektiv. Men det kommer så smått där tror jag….vi arbetar sakta mot målet.
Sen några (varav inga har tid eller lust att bli sjukskrivna för allt smör i Småland) som är så stressade i rummet att MIN puls går upp……de kommer få komma tillbaka jag ska göra mitt yttersta för att de ska slippa komma närmare väggen.
Igår efter vår trevliga middag kollade jag flödet på Instagram…då såg jag ytterligare en känd (fast för mig okänd) person som talar ut om sin utmattning. Och jag tänker att detta är helt sjukt. Ska ALLA bli utmattade eller? Jag förstår mycket väl att man ibland får för mycket att göra, särskilt som frilans eller person ”i ropet” men det är ju uppenbart helt ohållbart.

Jag är orimligt stolt över taket som jag har anlagt på hönshuset. Maken tycker att det är fånigt för han har ju gjort resten…men utan miginga höns! Så jag vann!

Varje morgon när jag tar bilen en timme två kommuner bort känner jag att det skriker i kroppen, jag vill något annat. Nu har jag inget val. Jag måste bli klar med detta annars drar det ut i oändligheten, jag måste ta nästa steg. jag kan heller inte flytta från stan sälja villan och leva upp pengars. Jag kan inte bosätta mig i Norrlands inland och bli självhushållare och bo med lammungar och katter. Barnen skulle inte bli glada, jag kan inte rycka upp dem med rötterna en gång till. Men vore jag ENSAM så är det exakt vad jag skulle göra. Krympa världen.

Ser ni vilket fantastiskt läge!!! Vatten är magiskt och jag skulle vilja ha ett liknande såklart. Men nöjer mig med vatten på lite längre håll. Då slipper jag oroa mig för drunkning….jag satt lite som på nålar igår innan barnen bestämde sig för att gå in.

Men man kan göra vissa saker som håller en borta från konsumtion som gör att man måste arbeta mer. Man kan avstå statusjakten och bli lite lugnare, man måste inte ha ett bra jobb för att duga. Jag vet en filosof som skrev böcker….han arbetare som spärrvakt för att ha råd att leva och SEN levde han. Läste och skrev på jobbet….det ni!

Och sen var det det som min mamma fnurrade på….

I den soffan mös jag igår. Barnen lekte exemplariskt och två somnade i soffan på övervåningen innan nio. De blir bra trötta av en heldag på skolan alltså….

Det fanns inget bra sätt att fota den magiska utsikten, motljus eller helsvart blev det. Här en kompromiss. Tänk er VATTEN bakom mig!

Vad var det då min mamma klämde ur sig? Jo hon sa att hon tyckte det var fullständigt onödigt att barn börjar skolan vid åtta. Jag håller helt med. Nio skulle passa bättre. Och de skulle kunna gå själva såklart, föräldrarna skulle kunna åka tidigare till arbetet och komma hem senare och en massa andra trix för att man ska slippa vara så fruktansvärt trött och just i mitt fall behöva gå upp tio i sex för att hinna till jobbet tio i åtta. Men allt bygger då på att vi har flexibilitet i systemet…och det finns ju inte. Vi är fastlåsta (alla som inte har superflexibla arbeten osv osv) vid 8-5-principen och jag har så svårt för detta. Jag ringde mamma lite senare på förmiddagen för att höra hur hon tänkt kring det där med senare start på dagen och det visade sig att det var baserat på forskning på tonåringar. De ska inte börja använda hjärnan så tidigt….

Jag ska avsluta med något positivt. Jag älskar att åka skidor. Jag har inte åkt utför på 10 år…och som en blixt från klar himmel fick vi erbjudande om en skidresa som inte var snuskigt dyr. Jag tackade ja utan att blinka. I efterhand kom jag på att man måste ha semester…två stycken…och att jag inte ens börjat på mitt nya arbete. Men jag slängde iväg ett mail och vet ni vad!? Jag älskar min nye chef. Jag fick svaret att det skulle nog gå bra, han mailade vidare och den personen sa detsamma. Mailet avslutades med” de får helt enkelt klara sig utan oss två den veckan!” och SÅ ska en chef vara! En sån som man vill bjuda hem på middag!!!!!
Champagne till ALLA!!!

Hej på er!

Tillägg på förekommen anledning lite senare idag…

Jo, jag fick en kommentar här om att man inte kan ge trovärdiga råd till folk i en bok om man inte är helt perfekt själv. Och så lite om att jag har ett förfärligt äktenskap och allmänt kaos här….till den personen kan jag bara säga. Sist jag träffade Sveriges stilguru nummer ett hande hon en fläck på kappan….och det går också bra. Man behöver inte alltid leva som man lär och det har jag aldrig påstått. Vad jag däremot har lyckats med är att göra mig själv frisk från total sjukskrivning, fått ett eftertraktat arbete på 100%, skrivit en bok, flyttat två gånger och byggt en hus efter att jag var utmattad. Så något kan jag om att resa mig ur askan och elden. Och som jag påpekat många gånger tidigare. Jag överdriver vissa saker för dramatikens skull och ni som följer mig väldigt noga vet nog hurdan jag är vid det här laget. Utan glädje klarar man inte att prestera något, jag har väldigt mycket kärlek omkring mig och ser mig som lyckligt lottad. Tycker man att man blir nedstämd av att läsa min blogg tycker jag bestämt att man ska sluta med det. NU!

 

Jo, sedan jag skrev imorse har jag och maken byggt till hönsgården med en vind och nederbördsskyddad hörna inför vintern. Vi fick restmaterial av grannarna. Då slipper de åka till sopstationen och vi slipper åka och handla. Älskar små projekt ihop med maken, vi jobbar bra ihop sida vid sida i regnet.

Recension

Har fått min fjärde recension, den andra av en bibliotekarie tror jag…och jag är glad över att jag lyckats med det jag hade för avsikt att göra. Nå de som är SJUKA, NU!

Här kommer den!

 

Publiceras i BTJ-häftet nr 23, 2017.

Lektör Linda Ljungskog
Recension
”Anna Voltaire arbetar som läkare” … ” och är sexbarnsmamma. I sin debutbok delar hon på ett lättläst, personligt, underhållande och ärligt vis med sig av sina egna erfarenheter av utmattningssyndrom. En kortfattad och tydlig bakgrund till varför vi blir sjuka av stress, hur sjukdomsförloppet ser ut och vilken behandling och egenvård som finns presenteras. Vidare ges tips till såväl den sjuke som hens närstående och den sjukes arbetsplats.
Bokens styrka ligger i författarens förståelse för att målgruppen utmattade sällan klarar av att läsa tjocka, faktaspäckade böcker. Innan väggen är således exemplariskt kortfattad utan att kännas ytlig. Dessutom inleds den med en sammanfattning på ett uppslag så att den som är utmattad snabbt kan ta del av innehållet för att därefter lämna boken vidare till sina anhöriga. En föredömlig bok om utmattningssyndrom för såväl drabbade som alla andra då allmänhetens okunskap om utmattning ofta är stor.”
Ja, jag är mallig…så är det bara!
A