Vissa dagar

Just när jag satt mig för att dricka mitt morgonkaffe och pusta ut såg jag detta…..

Jag vaknade på fredagen med halsont. En hel arbetsdag kämpade jag mig igenom och när jag kom hem var jag väldigt väldigt trött. Efter maten (korv med bröd) lade jag mig i sängen och somnade. Tanken var att bara vila benen en liten stund men jag somnade stenhårt fullt påklädd. Jag vaknade halv fem på morgonen av värk och att hela sängen var överfull. Jag gick upp, klädde om till nattkläder, tog två alvedon och gick och lade mig i Edgars säng istället. Jag somnade om direkt och väcktes av att Edgar återigen kom för att sova med mig. Jag tror han sov en stund med mig men vaknade och tröttnade på mig. Nästa gång jag vaknade var halv tio. då hade jag nog sovit 13 timmar…..vad är det om? Övertrött? Sjuk eller på allvar SJUK?

När jag väl kom ur sängen var det ju strålande väder. Jag fick en argattack på maken pga hans knasiga sätt att hantera sina kläder och den anordning han gjort i sovrummet med nån förbannad tv-mojäng. Casting? Nån sak som är nästan som AppleTV fast billigare…helt ärligt, jag fattar ingenting av detta och på allvar tycker han att jag ska lära mig att styra detta från min iPhone! Han har liksom inte lärt sig någonting om mig de senaste 10 åren….jag tar inte in mer saker nu som inte är analoga, NADA, ZIP, NOLL!!!

Jag blir så glad av den här tapetern OCH mina Mårbackapelarginer.

Jag fotade hela eländet så ni kan få se magnituden av galenskapen och det betyder INTE att jag hatar honom och att vårt äktenskap är dysfunktionellt, bara att vi är fruktansvärt olika och att allt jag tycker är bra är precis helt fel för honom och totalt poänglöst.

Ja, jag tror att ord är överflödiga här. Men man kunde säga: Finn fem (eller fler) fel…

Buntband. Sååååå praktiskt! Till ALLT!

Så fin komposition, total harmoni.

Och så alla dessa man slängt i sitt liv. Men jag undrar om någon annan än jag någonsin gjort det…för jag tycker att det alltid är jag som hittar dem men aldrig tar loss dem…äter ju inte överdrivna mängder bröd liksom….

Jag tog mig ned till tvättrummet och där fick jag ytterligare ett vredesgenombrott. Denna gång på en tonåring. Jag minns nämligen att det sista jag sade innan tvättningen var -Allt med vitt i är vittvätt! och fick ett slött: -Jag veeeeeeeet, döh! till svar.

Båda tvättmaskinerna var fulla. Ena med ljusa färger och vitt. Den var tvättad. Den andra med mörka färger och vitt, den hade fått i sig tvättmedel såg jag men ej satts igång…tur det.

Jag satt där på gliet i tvättstugan och djupandades en stund. Jag kunde nämligen inte skrika på ansvarigt barn men funderade lite över livet och hur i helvete jag ska få någon ordning på allt här. Jag tycker ändå att jag har försökt. Många sätt, olika anslag och mått av vrede. Tydligen finns inget sätt att lära någon något här hemma. Dystert. Och då är ju såklart det grundläggande feltänket att JAG sitter inne med alla svar. Som att vit tvätt ska hållas vit…osv.

Jag tänkte först att jag får skriva en lapp som jag sätter upp på väggen i tvättrummet. På den skulle det stå:

  1. All textil som har något vitt i sig räknas som VITTVÄTT även om en annan färg förekommer
  2. Töm fickor innan tvätt och om det låter ”klonk” eller rasslar när man kastar in plagget i tvättmaskinen, ta ut och vittja!
  3. Tvättmedel finns i två sorter, den för VIT tvätt eller FÄRGAD tvätt. Den det står vit på hör ihop med vittvätten osv.
  4. Man ska gärna trycka igång maskinen när man lagt i tvätt, hällt i tvättmedel och stängt luckan. När man sedan har satt igång det hela är det bra att försöka minnas detta så att man också kan tömma den innan allt luktar mögel!
  5. Tvätta inte alla möjliga material i samma tvätt. Det finns olika fibrer nämligen som tål värme och centrifugerna dåligt. Exempel på detta är siden och ull.
  6. Vissa saker som efter tvätt ska strykas behöver inte torktumlas, de hängs på torkställning. Exempel på DETTA är: Köksanddukar, skjortor, örngott, mammas fina ylletröjor som tvättades med ylleprogrammet och SIDEN.

När jag hade tänkt ut hela den här listan blev jag arg igen och tänkte att lappen endast skulle innehålla TÄNKT TILL NU!

Så de skulle leta efter tvättråden och göra RÄTT! Den lappen sitter inte där ännu för jag har inte haft tid. Solen sken ju som bekant så jag tog en promenix med killarna, delade ut kalasinbjudningar till några pojkar och lapar till bullerutsatta grannar i närheten om att de kunde kontakta mig eller min granne för att vi ska få den snöbollen i rullning…..sen lät jag hönsen spatsera och sprätta i trädgården under det att jag planterade om lite. Ett fikon hamnade i ”dödsgropen” som maken kallar det för allt jag hittills planterat där har dött men den här gången tror jag det ska gå bra. Fikon är tåliga.

Grannarna har så fin stenläggning fram till huset. Jag vill ha något liknande.

 

Blandad kompott av ”dödsgropen” min citronverbena som ska få flytta in och de två minsta hönsen som kom till oss en dag gamla.

Lagning av älsklingsbrallor. Det gör jag GÄRNA! Lite senare på dagen lagade jag en trasig täckjackas innerficka och gjorde en extra, bara för att skoja till det lite…;)

Enkel men god lunch idag.

 

Så många dB är det precis vid vägen. vi bor ovan den och utan något bullerskydd på stora delar av tomten…det ska vi ändra på nu hade vi tänkt!

Ser nu hur högt vårt hus ligger!!! Jag gillar att se vårt hus från olika vinklar. Då får jag en känsla för hur det tar sig ut liksom. Jag är lite kär idet!

Ja, det var väl i stort min dag…jag hade tänkt skriva lite om telefonhyfs och swishkaos men det får bli en annan dag. Jag tycker det räcker nu.

Maken var på begravning och lilla T fick följa med för hon har histat lite. Hon hade varit knäpptyst och skött sig exemplariskt tydligen. Men innan de kom iväg var det tydligen kaos för hon kom med det ena galna klädförslaget efter det andra som inte riktigt passade ihop med dagens allvar. Till slut en Molotröja och en grafitgrå tyllkjöv och stickade tights. Värdigt tycker jag och jag gillar tanken av barn på begravningar. Det gör allt mindre tungt och de ska också skolas in i detta att människor dör och man håller ceremonier kring det för att sluta cirklarna och gå vidare på ett bra sätt. När mina äldstas gammelmormor gick bort tog vi alla avsked av henne i hennes eget hem och egna säng. En judisk (och kanske andra kulturers tradition) som jag tycker är mycket bra och naturlig. Inget av barnen reagerade knasigt på det. Hon låg där i sin säng, vi kom in, sa några ord och tog/pussade och klappade på henne. Mer sådant tycker jag. Döden ska inte gömmas undan, den ska vara en naturlig del av livet.

Jag körde en liten rensardag idag. Nu ska allt gammalt ut och jag har redan planer för nästa bok och en inspirationslåda för den som kanske kommer efter…så många roliga planer jag får till bara jag får lite sömn och sol.

 

Ha det!

A

Snygg sorti

Hörde ni veckans ”Spanarna”? Om inte lyssna nu. Just denna veckas två första spaningar var väldigt tänkvärda för mig. Den om döden men även den andra som handlade om….jag minns inte. Det kommer senare, när det lugnat sig lite här.

Del ett först, döstäda. En ny bok är skriven på temat att DÖSTÄDA dvs börja städa ur gömmorna i tid för att visa de anhöriga hänsyn. Hm…..undrar var Ribbing har att säga där, är det god smak att städa upp sin röra innan man dör. Rimligen måste man då alltid ha det ordnat hemma för döden kan ju som bekant komma plötsligt. Jag skulle såååå gärna ha allt i ordning men inte för att jag kanske ska dö snart….

En del har ju avtal med vänner att sexleksaker och andra ev generande grejer ska tas bort i händelse av deras plötsliga bortgång. Jag har ingen plan…jag antar att min man tar hand om allt och inget hemskt generande finns att upptäcka här. Kanske om man letar mycket noga att man finner ett brev eller två där något känsligt berörs men inget som skulle ändra mitt eftermäle radikalt. För det var det det handlade lite om i spaningen, att ta kontroll över sin död och minnet av en. I efterhand kan man ju inte komma och säga: Nä hörrni, det VAR inte så, jag menade inte det där jag skrev i det där brevet/mailet/smset.

Istället kunde man ju rikta en bok till yngre: Köp inget, du kommer dö!, kunde den heta. Man behöver bara ett durkslag, en stol, ett glas och en tallrik typ. Allt annat kommer dina anhöriga få ändå. Miljösmart. Det nya svarta, att vara grön! Delningsekonomi och så vidare…inget äger något, det är framtiden. Men hur ska ”hjulen” snurra?

Jo, sen var det ju läkarspåret. Patienter kommer till läkaren med listor fulla av besvär, har googlat trött +  yr och livslusten syns rinna ur doktorn i takt med att livshistorien rullas upp. Läkaren sitter där med sin kunskap och inte kan ”rå på” sin patient.

Nu lanseras ”spetspatienter” som ska förmedla hur det är att vara sjuk…..jag tänker mig att man inte alltid behöver ha upplevt allt i världen för att kunna förstå att andra har det svårt. Empati kallas det och vissa har det naturligt.

Jag kan ändå förstå listor när man ska till doktorn. Man kan ibland inte minnas allt och tiden är starkt begränsad, en åkomma i taget. Ibland ber jag patienter att skriva ned, föra dagbok osv. Det kan vara lättare att se ett förlopp då….men jag förstår vad han menade.

Jo, i första spaningen ingick ett brev från en död kvinna också. Det var väldigt trevligt och jag tror jag ska skriva ett sådant själv. Ungefär så här:

Hej allihopa!

Tyvärr är jag död nu. Det var ju inte min önskan, jag hade gärna levt för evigt, så mycket att göra och se men, så blev det alltså inte.  Jag hoppas att ni mina barn klarar er bra i livet, hittar ärlig kärlek och trivs med era liv, inte arbetar bort det utan är mycket med de ni älskar och att min uppfostran och person inte åsamkat er för stor skada.

Vad gäller dig maken hoppas jag att du träffar någon som är lite sämre än jag. Lagom snygg och smart och framförrallt snäll mot dig och barnen. Jag vill ju inte att du ska tänka att det är bättre utan mig. Omöjligt liksom.

Jag tror ju inte på efterlivet så även om det skulle vara trevligt för er att tänka att jag sitter på ett moln och vakar över er är det inte så. Jag är borta för evigt och jag hoppas att er förhoppningvis ljusa bild av mig som en smart och kärleksfull typ med många begåvningar inte ändras av något som ni eventuellt hittar i en gammal skokartong. Bilden av mig får gärna vara den som ni hade medan jag levde. Allt som sägs om mig efter min död är sannolikt fel, jag kan bara inte bevisa det nu.

Jag älskar er alla, gråt inte över mig. Tänd ett ljus på min födelsedag och plocka upp era saker efter er, det sparar så mycket tid att ha ordning på sina saker och TID är allt. ALLT! Eller det är OK att vara ledsen och gråta lite men inte så där så ni går under, skratta istället åt hur rolig jag var när jag härmade Peter Sellers i Rosa Pantern eller så. Mycket roligare!

Hej hej, vi ses aldrig mer!

 

Nu blir det lördagsmys!

 

 

Diet

Morgonen inleddes med att maken som vanligt väckte mig med sitt påklädningsarbete. (Ja jag är lite sur för själv försöker jag smyga ut med mina kläder för att inte störa någon men sådan hänsyn visas inte jag). Jag väste schhhhh och pekade på dörren, då lommade han ut. (Om DU läser detta maken så KAN det då vara idé att säga, jag menar VISKA: f ö r l å t ääääälskling och pussa mig lätt på pannan. OK???)

Jag hade för ont för att gå upp direkt och killarna sköter sig ganska länge själva på morgonen bara de får titta på något och jag levererar något ät- eller drickbart på momenten. Jag gick alltså tillbaka till sängen och fortsatte läsa på om våra statsråd. Deras CV:n intresserar mig. Jag är överlag intresserad av människor och vad de har för kunskaper/talanger. Senaste veckans ”haveri” tycker jag är ett bevis på dålig förståelse för sitt uppdrag och när man betänker att de tre i mina ögon mest insyltade ministrarna i princip saknar utbildning blir jag inte förvånad. Det kan vara en bra sak att ha ägnat sig åt högre studier om man ska styra ett land och vara förberedd på det oväntade….jag tycker faktiskt det och om det gör mig till en elitist i någras ögon, so be it. Jag har en ganska tydlig uppfattning om att ju mer man vet desto mer ödmjuk blir man inför att andra kan saker och man inser framförallt hur mycket man INTE VET!

Tvärsäkra människor är jag ganska rädd för….om de inte kan bevisa sin sak på något sätt som jag bedömer trovärdigt. Men jag ska inte trötta er med detta. Jag anar att minst en, kanske två ministrar får gå. Om de inte på något sätt lyckas göra en ordentlig skenmanöver/pudel eller starta krig med Norge så allt detta kommer i skymundan.

Jag tröttnade och sökte mig till BBC. Där hittade jag nedanstående länk. Ganska ”juicy” med bilder på slaktade djur. Och jag fick en sådan längtan tillbaka i tiden. Jag VET, det var inte bättre förr, vi dog som flugor i infektionssjukdomar och blev uppätna av rovdjur men så befriande fritt från status. De styrs av HUNGER, tänk det! De svälter inte men dagen går ut på att samla föda…och barnen plockar bär. Jag tänker mig att de sitter tätt intill varandra på kvällen i brasans sken och sjunger eller bara somnar ihop. No fuss!

Jägare och samlare

Sommarlov

Dagens guldkant! Minns ni låten med Orup? ”Obeslutsamhet är det värsta jag vet….” Och så är det. Jag bestämmer mig alltid blixtsnabbt. Jag klarar inte av velande. Vad finns det att vela om liksom? Jag vet vad jag tycker i olika frågor eller vad som är min smak. Det gör att val lätta. I det fall jag känner mig osäker beror det på att inget av alternativen är bra, då avstår jag. Och om man råkar välja fel, då kan man fatta et nytt beslut. Inget är skrivet i sten i min värld, man är inte en sämre människa för att man ändrar sig. Man kan ändra ståndpunkt av många skäl, som att man lär sig något t.ex. Nu kanske ni tror att jag ofta ändrar mig men det gör jag inte. Fast jag tvekar sällan, Som när man skriver prov, det första man tänker är ofta rätt….

Barn- och vuxenskrik inleder sommaren här. Man hade ju kunnat önska lite sol och värme för att släta över men den lyser med sin frånvaro. Vi har haft mycket gäster däremot. Det skiljer ju ledighet mot vardagen. Det ger en också nya perspektiv och lite ångest över att man är en så förfärligt misslyckad förälder. Några nya vänner berättade att de låtit sina tre barn spela fiol i två år…..ett av barnen beskrev det som ”fruktansvärt” men hade ändå underkastat sig och fullföljt…..jag har svårt ens att få barnen att sätta på sig skor och de gapar åt allt jag försöker bestämma. Jag ska kanske gå en kurs hos F för att få lite rätsida här hemma. Ja, det kanske skulle behövas nu i elfte timmen?

Nu ut i regnet….och vara helvetesledig.

Sunshine in a bottle

Svärfar och svärmor bjöd på underbar cheesecake på söndagen. Massor med bär och sen kardemumma i kakan. urgott, som vanligt och sen fick vi grillad tonfisk!

Vi ställde som bekant in själva majstångsdansandet i år. Men vi tog igen det lite pö om pö under helgen. Kycklingarna kom ju på midsommar så vi har haft fullt upp med dem här. Dels för att de kräver ständig påtitt/matning/uppvätskning dels för att barnen mycket gärna vill kela med dem (och vi har en mästerkatt).

Så vackert vid havet men isande kallt var vattnet. Jag längtar med versaler till Medelhavet men det får vänta ytterligare ett år minst.

En vacker grönskimrande skalbagge landade i buketten på bordet.

Idag började makens semester, han har gjort det som krävs och lite till, hållit liv i barn och djur, handlat djurfoder och sen kom jag hem efter en ganska hektisk arbetsdag. Väldigt många patienter var ute i sista stund för att typgodkännas inför div semesterresor. Själv reser jag ingenstans i år. Men jag gör limoncello och blundar. Det som att förflytta sig tillCapri (där jag aldrig varit). Jag har övat på det där, att insupa varma hav och vackra stränder för att sedan kunna frammana bilderna inuti trots 12 grader och störtskurar.

Efter utflykten blev lilla T väldigt trött. Vi hann med att visa upp kycklingarna på övre Östermalm också minsann (ni tror väl inte att vi lämnar dem ensamma hemma när vi reser bort över dagen?). Tyvärr såg jag önskvärda saker kring hennes bostad och jag inser att jag borde blivit ICA-handlare och inte läkare för att stilla mina begär….

Riddarbageriets maränger i skylten….alltså, jag älskar maränger och nu MÅSTE jag veta hur man gör dem i färg!

På lunchen klarnade det upp och jag VET att jag inte ska handla något men lilla T har inga strumpor kvar och behöver lite tunnare kläder som inte är från slutet av 90-talet så jag gick till mitt stamställe….Åhléns. Jag kom ut lite fattigare eller faktiskt med 100kr minus trots lön men det beror på att det är jag som betalar alla räkningar. Sen får jag be om pengar. Inte superkul men så är det. Det som är bra med detta är att jag har stenkoll på våra kostnader. Och har väldigt lite pengar att röra mig med. Maken är mycket mer vardagssparsam. Frånsett det förbannade snusandet.

Vanligtvis dricker vi aldrig läsk här hemma (aldrig och aldrig, när det är fest så gör vi det). Vi fick med oss hem från barnens farfar och då såg jag detta. 6 portioner? Va? Jag ska inte dissa detta, jag vet inte vad jag har för åsikt här. Men jag har också noterat att cigarettförpackningar (stod i postkön på ICA idag) har läskiga bilder à la Indien på sig…för de som inte kan läsa? Jag trodde sådant hade motsatt effekt. Jag har för mig att jag hört det iallafall… Men kan ni tänka er portionsanvisningar på….Bregott? 100 anstrykningar, eller på bag in box? Tål att tänka på. Jag tycker spontant att 1,5 LITER coca-cola borde räcka till mer än sex personer….

Gerillakonst i Danderyd. Jag gillar det. När vi bodde i Hässelby var det katter, där vi bor nu älgar….fint.

FB påminner en en kort stund på morgonen om gamla ”poster”. Jag såg denna som jag tycker är orimligt kul….

Rea på Åhléns är det bästa jag vet. Tre par strumpor till Lillan. Hon tog på alla på en gång…..otippat.

Jag försökte hämta ut ett paket på vägen hem men fann dessa som jag letat efter. Grillbilar. Men de var mindre än jag trott och barnen var måttligt intresserade. Så mitt tips till Ahlgrens inför nästa säsong: UP SIZE!

Jag blötte pinnar och sen….

Grillade vi lite.

If life gives you LEMONS, make LIMONCELLO! Or orange juice and make everyone wonder wtf happened!

Jag har utlovat Limoncellorecept, ni har fått det förr men för nytillkomna läsare:

lika många citroner och dess saft som antal deciliter vodka och socker. Skala yttersta skalet av citronen. Häll allt på burk och låt dra. Skaka runt några gånger/dag och smaka av. Jag tror att mina stod två dygn.

Den här gången blev det på 5dl vodka, 5 dl socker, 5 citroner med skalet. Jag ska försöka få två av döttrarna i Spanien att ta med skolmogna citroner hem till mamma snart för det gör skillnad.

 

Kycklingarna är så underbara! Jag får sådan lust att föda upp fler, de är det sötaste som finns. Äter konstant gör de tyvärr så de kommer väl bli stora vilken sekund som helst men just nu njuter vi och maken som är djurens vän nummer ett lugnar dem på natten. Jag kallar honom i smyg för mannen som talar med kycklingar….schhhhhhh!

 

Gutår! En portion.

 

Edgar förklarar sin skräck för mig.

Föräldraskapets våndor

Jag plockar ett blad om dagen på väg till jobbet. Detta var ovanligt hjärtlikt.

Midsommar. Mörka mål drar in….midsommar avblåst. Vänner omdirigeras hem istället för till slottsparken. Kring klockan sex, behov av utbrytning. Promenad till idrottsplatsen för att låta barnen springa fritt.

En del av diskussionen igår rörde ett monumentalt bygge som ett företag här ute funderar på….jag tänker att vi kanske visst behöver ett badhus men en inomhussnöbana?????Nooo. Fast i den här lilla kommunen kan ALLT hända känns det som. Kanske det skulle vara bättre att de som arbetade i kommuners tjänst skulle vara utifrån? Så man slapp nepotism, vänskapskorruption osv i Göteborgsk stil.

Snart är uteplatsen kvar. Men det låter så mycket från vägen. Det utlovade bullerskyddet lyser med sin frånvaro, lampor lyser dygnet runt, AC stör när det väl är tyst från vägen och sen matos, restaurantgäster och……ja det är oändligt krångligt med grannar ibland (och Kommuntjänstemän).

Jag trivs ändå bäst ute, fast inte i regn kanske…men på tomten, med odlingsprojekt, hönsen och så. Barnens ljud (från ipads, två och högljudd lek) kryper in under skinnet på mig, gör mig nästan galen just nu och så regnar det så man inte enkelt kan gå UT.

Nu dagen efter funderar jag på följande: OM det skulle visa sig att mina smärtor skulle bero på skelettmetastaser (fullständigt osannolikt men ändå) och jag bara hade till jul kvar att leva hur skulle jag förvalta tiden?

  1. Innan provsvar skaffa livförsäkring så familjen har råd att bo kvar.
  2. Skriva varsitt brev till barnen om hur jag uppfattat dem, mina förhoppningar och ändlösa kärlek till dem och kanske några ord om hur de ska hantera sina eventuella framtida barn.
  3. Jag skulle se till att undvika behandling om den ej skulle göra mig frisk och istället försöka må så bra som möjligt och göra klart allt. Dvs knyta ihop alla lösa trådar.
  4. Ha alla barnen boende här sista tiden så jag hann få njuta av dem så mycket som möjligt och kanske få till en resa till ett varmt land.
  5. Lära maken allt jag kan….och se till att han lär sig gå upp på morgonen.

Så dyster kan man bli av att för åttonde året i rad vara den som får ta morgonpasset och samtidigt ha outhärdligt ont i ryggen men  veta att om inte jag gör det blir kycklingarna uppätna.

Makens sida sängen….hur orkar han? Jag försöker att inte gå på den sidan. Agnes Wold säger att smuts är BRA, det kan jag köpa men OREDA? Hur kan han inte tycka att detta är påfrestande att se???? Hur? Kanske för att han sover mer, för än så länge har han inte visat några livstecken och han har inte ens humor kring att han nu har cirka 2500 morgnar att går upp före mig ”intjänade”. Noll humor där min lustigkurre.

Varför tänker jag skelettmetastaser? För att jag är läkare och då per definition lite för överinformerad….hypokondrisk och rationellt inställd till döende, så är livet liksom. Tack och lov tror jag inte att varje finne eller pormask är malignt melanom iallafall, det vore outhärdligt…..

 

Jo, om någon som saknar ironi, är lättkränkt osv nu av en händelse googlat sig hit pga ledord som metastaser osv så kan jag förklara att jag inte hade för avsikt att kränka alla med dödlig cancer i slutskedet, jag vet att en del dör under vidriga omständigheter och visst ska man underkasta sig behandling och förlänga livet och så vidare. Detta är min HÖGST personliga fundering en dag när jag som vanligt är lite naggad i kanten, hade ändrade avföringsvanor och skrev rakt ut bara utan en tanke på att lättkränkta människor läser saker på nätet och tar dödsallvarligt på varje stavelse. Jag ber alltså om URSÄKT för mina tankar för jag ORKAR inte förklara mig vidare, jag ville bara dela med mig av morgonens toafundering so BACK OFF!

OK?;)

Olycksbarn

Jag körde en Andreas och åt på Fabrique idag. Lyxade till det lite. Först tänkte jag kolla rean på Åhléns lite snabbt men då smärtbehandlingen gick på över 800kr för en månad avstod jag och prioriterade lunch.

Idag skulle jag på läkarbesök själv mitt i arbetsdagen. Jag åkte på lunchen och råkade hamna på Östermalmstorg precis samtidigt som min äldsta dotter som flyttade hemifrån i helgen. Hon bar tunga kassar så jag följde henne hem och vi delade upp allt det tunga. Tre trappor utan hiss…det är bra för hjärtat. Min rygg…ja kanske bra för den med.

Hon har haft den stora turen att få hyra en underbar lägenhet i andra hand och jag har tagit dit lite växter. Jag har erbjudit henne att plocka från mina gömmor och kanske kanske ska hon ta lite av besticken…jag ska bara räkna hur många jag har av varje del först. Jag ska skriva mer om hennes hushålle på andra bloggen senare ikväll (om jag inte somnar först).

Efter att jag hjälpt henne att ”rätta till” lite saker, vattna och gå till tvättstugan, så gav jag mig av mot smärtrehab. Precis utanför porten noterade jag en man som jag snabbt bedömde som anfrätt av amfetaminmissbruk, han såg ut att ha nervskador och rörde sig mycket oroligt. Han verkade klia sig i skrevet eller något. Jag var på ganska långt avstånd när jag såg honom och hann tänka lite. Men så plötsligt när jag var helt nära drar han upp sin penis och kissar! Han tappade lite saker samtidigt för han var väldigt kissnödig och han kunde inte hålla i allt. Det såg ut som han bar med sig sitt bohag i den stora väskan.

Väldigt städat ändå med tanke på vingligheten mm mm.

Först blir man ju lite störd av att någon drar upp sina könsdelar mitt framför en men sedan såg jag hur han siktade på brunnen. Han var påverkad, skakig och väldigt nödig men ansträngde sig för att pricka rätt och undvika spill på trottoaren. Det tyckte jag var fint på något sätt.

Jag har en stor respekt för dessa människor som trots allt helvete de förmodligen genomlevt ändå tar sig fram genom livet hur trasigt det än är. Det är därför jag vill arbeta med psykiatri, det var därför jag älskade att arbeta med beroende.

Jag såg plötsligt den där mannen som en liten pojke som ingen tog så bra hand om, jag vet, jag tjatar om det men några av oss fastnar liksom i utvecklingen och då måste man möta dem där.

Målat i bloooooood! Kolla in @fanatomyillustration

 

Sen har jag stött på en kvinna som är konstnär. Hon gör de mest makalösa saker. Detaljrikt och…..lite otäckt. Min vän Eva gör ju anatomiskt korrekta hjärtan i stengods som jag älskar men här handlar det om teckningar och den jag föll för är målad i blod! Hennes eget. Och jag vet ärligt inte om jag klarar det riktigt men det finns en lockelse i detta och ju mer jag tänker på det så tror jag att jag vill tappa mig själv på fem rör blod och låta henne måla ett sådant hjärta till mig. Kankse jag ska ge det till maken på alla hjärtans…eller ÄR det för mycket? Om han hatar tar jag det själv. För jag kan leva med en målning i mitt eget blod, det kan jag verkligen. Jag skulle gilla ett i hans blod också.

Jag gillar den här lokalen…

Det knöt på något knasigt sätt ihop med den nya regeringsbildningen i England. Jag hörde om den i morse. Tydligen ska den traditionsenligt skrivas på pergament av getskinn (såklart) och sen tar det tre dagar för bläcket att torka. Sedan tre år har man dock frångått getskinnet och nöjer sig nu med riktigt högkvalitativt papper med en vattenstämpel av en get….det tog säkert minst två valperioder för att rösta bort den regeln från 1600-talet. Jag har också hört att man fram till våra dagar kunde bli bötfälld som taxichaufför om man inte hade hö i bagageluckan. Detta pga att man ju egentligen är droskförare och driven av en häst som måste ha mat…..

På vägen tillbaka till jobbet såg jag denna. Ta med doktorn till stranden? Varför liksom. Kan man inte vänta med en konsultation tills man är påklädd kanske man ska ringa en ambulans istället???? Jag skulle iallafall inte våga diagnosticera någon via mms eller telefon om det inte är någon jag känner.

Detta klotter fattar jag INTE. Är man en mördare om man mjölkar en ko, kärnar den och blandar med rapsolja? Vem dog? Svalt en kalv ihjäl? Enlighten me pliz.

 

 

På förekommen anledning

1) Under våren har jag fått lära mig av proffs att ironi, sarkasm och andra lustigheter är extremt svåra att förmedla i skrift. Därav antagligen tillkomsten av emojis.

2) Vissa människor kan heller aldrig förstå ironi. Vissa fattar inte i verkliga livet heller, på allvar alltså. De är bokstavstrogna.

3) Jag försöker hela tiden vidga mina vyer men märker allt som oftast att det mesta är logiskt och att jag i många sammanhang, trots att jag tog min examen för åtta år sedan, fortfarande minns det mest väsentliga och i vissa områden där jag läste lite extra (pga. eget intresse: Geriatrik, psykiatri och obstetrik ffa) fortfarande har de basala kunskaperna. When i doubt har jag massor med kollegor att fråga. Såååå praktiskt!

Idag kÄnde jag ändå ett plötsligt behov av att friska upp minnet….dagens lektyr…

Och så fick jag under min sit in veta att man numera opererar katarakt innan linsen blivit helt opak. Jag hade hört det men var inte helt säker. Jag klarade iallafall sit inen med högsta möjliga poäng, det enda som drog ner var min egen betygsättning. Jag fick ta om BT då jag missade att ventilen var så känslig. Kinkig kan man säga.

Jag är oerhört trött nu kom jag just på, jag väljer bort en hel del just nu och prioriterar tystnad och sömn. Jag funderade också vad denna stora trötthet plötsligt kommer av och drog slutsatsen att det kanske beror på att jag på 16 månader har varit placerad på lika många olika avdelningar inom fyra olika områden, en hel del specialområden och fått lära mig nya rutiner, namn och ansikten samt hitta på olika ställen. Nu kan jag iallafall andas ut lite för här ska jag nu stanna fram till början av september även om man på VC stöter på i princip ALLT och lite till. Kanske det är därför jag får se om samma avsnitt av Follow the money 7-8 ggr…..

Nu bada två supersmutsiga ungar!

Söndagsmorgon – livet så här långt

En dotter flyttar hemifrån idag. Till Östermalm minsann….hon ska få blommor av mig. Skott av elefantöra, Mårbackapelargoner, ampellilja och citrontagetes. Lite sorgligt, jag hade velat att hon bodde in sig här innan hon lämnade boet men så är det, livet rullar på. Man får inte bestämma allt själv.

Jag visste ju att Sting fått Polarpriset men hade inte sett eller hört något från själva prisutdelningen. Igår i mitt så kallade flöde såg jag små klipp/bilder från det hela. Det tog mitt tillbaka. Det var som att äta en Madeleinekaka. Musik har en sådan effekt på mig. Jag lyssnade oerhört mycket på sting under många år men när barnen kom slutade jag nästan att lyssna på musik. Oklart varför, kanske för att jag valde att hela tiden vara tillgänglig och ogillar hörlurar så starkt av olika skäl.

I veckan fick jag en ny bil. Jag fick en instruktion i bilens olika funktioner, telefonens samtliga kontakter laddades ned på ett kick, fast jag egentligen inte ville. Tack och lov fanns ingen backvarnare (stressar ihjäl mig och jag är en ypperlig fickparkerare så det är veklingen en onödighet för mig). Han frågade vilka kanaler jag ville ställa in på radion….

-P1 sa jag, jag lyssnar bara på det (helt sant)

-Hur gammal är du frågade då mannen som jag antar var åtminstone 10 år äldre än jag.

-Jag är 85 sa jag då.

-Men….CD-spelare då? frågade jag.

-Nä, sånt finns inte längre, sa han men visade på USB uttaget och nån annan inport. Spotify går ju. Du har väl Spotify?

Jag lade huvudet på sned och log lite, han fattade, jag var 85 år. Av alla saker jag hade önskat av en ny bil var faktiskt en fungerande CD-spelare det jag hade önskat mig och just idag när jag sitter här och känner ett stort sug efter Sting, Prince, Annie Lennox, Björk, Sade, John Legend, Al Jarreau, Patti Austin, Mary J Blige, George Micael, Norah Jones, Eurythmics, Eva Dahlgren, Kaspers orkester och Mauros band…vad katten heter det. Då inser jag att jag inte KAN lyssna på lla mina skivor. För då tvingar jag resten av familjen att lyssna på dem. Och de är inte lika roade (fast det borde de vara). Jag har nämligen min egen CD-spelare i vardagsrummet, inte ens i köket där jag oftast befinner mig.

Bilen var mitt sista hopp men jag är säker på att man kan lösa detta…..jag måste ju för 17 kunna köpa en lös, mobil CD-spelare som går att koppla ihop med de moderna uttagen i min bil?!? Eller?

Morgonen startade som vanligt först för mig. Jag hann skriva detta innan alla barn var vakna. Jag hann plocka i och ur en diskmaskin, handdiska kastruller, plåtar och vinglas samt tvätta kylen, frysen och köksbänken OCH koka kaffe innan maken visade minsta livstecken (halv tio). Och den här morgonen börjar ändå bra tycker jag, hönsen kacklar (en gal) och det är så ljumt att jag skrev utomhus vid nya matplatsen, rent Franskt. Maken började dagen med ett telefonsamtal…till vem? I do not know, I do not care. Jag gör min grej nu. Jag nynnar på Trubbel helt enkelt.

För nu vill jag höra på min musik igen. Och jag vill INTE höra på några låtlistor som någon annan satt ihop. Jag vill höra plattorna i rätt ordning, först dia ett sedan sida två. Så som det var tänkt.

Det ser rörigt ut men det finns en plan. Nästa år eller kanske efter sommaren ska strukturen här vara klar och 2018 är året då allt händer.

Jag fick också en impuls att skriva en roman (det får jag minst en gång m dagen) som handlar om mitt liv fast lite i smyg. Lite som en memoar fast med något stråk av otäckt i. Så patetiskt, en 47-årig 6-barnsmamma som tänker att mina livserfarenheter skulle vara intressanta även om någon hackas i bitar på ett kirurgiskt sätt…..nja jag vet inte. Men man skriver ju mest för sin egen skull och jag har ett behov av att sammanfatta saker så trots att jag inte fyllt 50 har jag varit med om en hel del och som Babs sa häromdagen när min bil bolmade rök på Drottningholmsvägen….

-Tänk att allt händer dig!

För så känns det. Min mamma säger att det nog är så, gör man mycket saker så händer det en mycket saker. Men någon musik finns det inte tid för. Det står högt upp på dagordningen att återinföra musiken i mitt liv, radion har nu åkt ut delvis. Jag vägrar lyssna när jag kör, jag tänker istället. Så mycket roligare.

Igår kväll bad Edgar mig berätta ALLT om kroppen. Jag frågade vad jag skulle börja med…? Han svarade blixtsnabbt. -Pungkulorna! Därför hämtade jag boken jag fick på alla hjärtans 1997 när jag väntade mitt första barn.

Nu ska jag sätta söndagen i rullning. Jag vaknade i soffan med E. Maken sover i Es säng, Tylla endam i stora sängen och F i Tyllas…..en helt vanlig morgon i det Voltaireska huset, föreställ er natten.

Ibland blir livet så här….och inte som modedesigner i Paris.

Kortversionen av min perfekta helg

Krossad. Jag tog upp med vår trevlige granne ämnet busskur av glas och värdet av att snart återgå till plåtversionen. För att undvika skattslösande. Han berättade då om en busskur på ön bortom vår, lite längre ut liksom. Där fanns det en i betong….. -Utmärkt, sa jag. -Den sprängdes, sa han. Häpp!

-Mamma!? (Tylla)

-Jag är törstig! (Edgar)

-Mamma?? (Tylla)

-Jag är Törstig!!! (Edgar)

-Jag är Törstig!!! (Samma barn som ovan)

-Jag är TÖRSTIG! (ja, samma igen)

-Jag är på toa! (jag som avhållit mig från att min vana trogen, svara vid första pipet och istället tänkte: Jag är på TOA, jag kan få vara det, de kan vänta).

-Hallååååå!?! Jag är TÖRSTIG! (E)

-Mamma????

-Mamma är inte här säger maken plötsligt och jag trillade nästan av toan.

-Mamma jag är törstig (säger Edgar som liksom inte bryr sig om informationen han just fått)

Knack, knack, knack.

-Hon är här inne, säger Tylla som tydligen lyssnar ändå.

Nu tänker jag: Fan man har knappt varit borta i 30 sekunder innan det uppstår total förvirring och kaos.

Maken rycker nu i handtaget, som för att kolla att han hade rätt. Och det hade han. JAG ÄR PÅ TOA!

När jag var färdig med det som skulle göras och rätt nöjd med att bara ropat två gånger och inte avbrutit mig. Korven kom ut, pulsen han gå ned och märkvärdigt nog löste sig alla problem. Edgar hittade köket, glasen och vattnet. Löste sitt problem själv alltså och Tylla kom på andra tankar (läs: hittade glass i frysen) och maken talade lugnt och sansat med barnen.

Maken skalar potatis till sig och barnen…..

Jag svär att jag kommer INTE sakna allt med småbarnstiden men helt klart skulle jag vilja ha mer av de goda stunderna och idag när jag skriver detta ägnade jag tre timmar av min och barnens vakna tid på en buss/till fots på väg till arbetet. Så kan jag inte ha det länge till.

Man vill liksom inte veta hur mycket papper hon fått i sig och vad det var för färgämne i själva glassen eller på förpackningen.

Hon fick en Frostklänning från NY. Den har inte lämnat hennes kropp. Den är orange framtill och brun nedtill. Hon klättrar i jordhögar, slabbar med glass och håller på men som vi alla vet, skitiga barn är lyckliga barn.

Jag pratade med en bekant (hemligt vem) som arbetar på FRA. Det framkom att det var total radiotystnad där (alltså DE lyssnar ju ordentligt på OSS, men på själva arbetsplatsen är det EXTREMT tyst och stilla, inga mobiler eller annat som kan användas i spionagesyfte får införas) och jag förstod på den här personen att det var….tomt. Ingen Fb, inget Instagram, inga pling hit och dit och samtal från folk man känner, NADA. Det kändes tomt var beskrivningen och jag tänkte genast…DÄR vill jag arbeta. I radiotystnad, utan kontakt med utanförvärlden. Tänk så effektiv man kan vara!!! Man går dit, gör sin grej och går hem när man är klar. Men det var inte helt uppenbart att avsaknad av mobiltelefoner var tidsbesparande. För man kan inte NÅ medarbetarna helt enkelt. Man måste GÅ till dem, ha möten och i värsta fall tillkalla en vaktmästare som letar upp vederbörande. Som en blandning av 70-talet och psykvården liksom. Och jag blev ännu mer säker på att DÄR vill jag arbeta.

Jag som försöker undkomma störljud på buss med för mycket kläder….

Man kunde bli uttråkad fick jag höra….inget att sysselsätta sig med….på jobbet???? VA? Men OM man gjort allt man ska och ska bara fylla ut tiden kanske man kan få gå hem? ELLER, man kan läsa en bok, skissa på en bok, fila sina naglar eller gå på toa?

Jag ser inga som helst besvär i att vara ostörd. Jag vill gärna ha mer av det och få betalt medans jag är det.

Här ett exempel på hur jag kan fördriva tid. Rita på hönshus….

Mina älsklingar just nu. Så fina!

Nu ska jag inte gnälla, jag ville bara ge en bild av hur olika man kan tänka om saker. Tid, tystnad, kvalitetstid osv…..För jag tänker att när jag åker med bussen så kan jag GÖRA saker men nej. Då stör pratiga kvinnor mig med sina höga röster och skratt. Idag någon som gapflabbade och ojade sig omvartannat ihop med en sjuk kompis som hon utlovade var inne på sista dygnet av feber, hon kunde sådant osv osv osv. Jag ville INTE höra. Jag vill slappna av, inte tvingas till öronproppar pga idiotsnack jag inte vill engagera mig i. Jag satte i hörlurarna (motvilligt) och lyssnade klart på Spanarna, hennes flabb störde ändå fast jag hade rött ljus på volymen. Hon steg av någonstans i Solna. Då dyker istället upp en ung man framför mig som småviskar…om saker som låter spännande och plötslig blir jag irriterad på att han pratar så lågt. Jag tar också av jackluvan för det började bli för varmt där inne och försökte verkligen lyssna och fatta vad allt rörde sig om. Men då steg en tonåring på som började snacka för högt med en kompis så jag gav upp och smsade med en kompis om dagens händelser tills batteriet tog slut.

Här sitter jag och försöker se avspänd och harmonisk ut…..

Direkt efter ett kalas på lördagen, innan parkouren fick Frank en godispåse. Han gav Tylla sin klubba, tuggummit tog han själv. Men man ska inte SLÄNGA saker…..och jag hade ingen lust att hålla i allt i en timme. På vägen hem somnade de båda i bilen och jag hoppades på några minuters lugn i hemmet när jag kom dit (innan nattjouren) men då hade E varit kreativ i sängen med akrylfärger som ni kanske sett…..

Och jag ska INTE redogöra för den konversationen för det är jag för pryd för men kanske kanske det kommer senare. Men det som utspelade sig idag gav mig mod att erkänna att jag faktiskt bajsar då och då, något som jag tvekade länge inför att skriva….Jag trodde ett tag att Kungen och Abborna inte gick på toa alls. (Detta var mycket länge sedan).

Jag brukar använda handskar av sjukhustyp när jag grejar i jorden. De hade hon på sig större delen av dagen, såååå bra passform. Bästa passformen (somTrum skulle sagt).

När söndagen var över kände jag för att göra som Patsy……

 

Det blev rätt bra till slut. Vi kanske klarar detta innan månaden är slut, eller jag….

Vy från insidan. Det ger som Ylva så riktigt påpekade ett ORDNAT intryck, och det är DET alla barn i världen önskar sig! Och fred på jorden!

Ps. Något måste göras åt Trump. Jag hörde nämligen på radion att man i ett pressat inrikespolitiskt läge (sagt upp FBI-chef som utreder en och sen hotas) kan försöka göra en avledande utrikespolitisk manöver (typ bomba Nordkorea) och då sitter vi alla i skiten skulle jag tro. Och nu har väl JAG fått FRAs ögon på mig ändå….och det är helt OK för om ni ”hör” mig, jag bor nära, jag kan många saker meeeeeeen kanske hålla käft inte är min starkaste sida……kanske jag kan sortera papper i arkiven?!? Ds.