Gammalt som nytt

På sjukhuset. Mötte A på sjukhuset när jag skulle hälsa på min farbror, fick en stor kram. Det var tredje gången i rad jag stöter på någon jag känner. Han är släkt med en NOBELPRISTAGARE och ni vet ju hur stört NOBELÖVERINTRESSERAD jag är, alltså kring priset och sen kläderna….Jag tänker att sjukhusvärlden är bra liten ändå.

 

En vanlig dag på jobbet för mig, maken vabbade tredje dagen i rad igår. Idag, fredag blir det min tur. Men det drabbar ingen patient iallafall för jag skulle ha en ST-dag med HLR, Brandövning och ….ja lite info hit och dit, bland annat om nya ersättningar. Jag hoppas det inte blir till det sämre…

Jag åkte från jobbet direkt till Dalarnas auktionsbyrå för att hämta ut det jag ropat in, en tavla och ett smycke. Det låg i Årsta, nära Gullmarsplan. Därefter bar det iväg till Gamla stan. Förvånansvärt lätt att parkera i stan nu med tullarna, jag gillar dem. Men alla ombyggnationer i gatorna i Södertunneln och vid Slussen gör att jag kör fel hela tiden. Alltså, man kan inte bara ändra hit och dit. Tänk på alla oss som inte är i stan i tid och otid men var det förr och inte kan tänka om! Jag måste numera TÄNKA när jag kör och ha både en plan A, B och C för att inte virra bort mig helt.

Jag kom iallafall fram till Skomakeri Framåt och på allvar fick jag tårar i ögonen när jag såg vad Åsa gjort med mina stövlar. Carina förklarade saker gällande skor för mig och jag ska nog återkomma till det för det är SÅ intressant hur skor tillverkas idag för att inte hålla, vara sköna eller kunna lagas….

Jag tog mig till Engelska butiken igen för deras Branston pickle var slut sist. Så det blev en burk av den, Maltesers till farbror och….en chokladkaka med kolasås och havssalt (Schhhhh!).

Lilla sjuklingen fick en ficklampa med tre sagor i…ni fattar. Man snurrar ett hjul med bilder och kan lysa i taket där man ligger och nattar dem. Tre sagor i en förpackning. Det var länge sedan en present väckte sådan lust hos mina barn! Rekommenderas varmt! Lite laterna magca över det hela!

Vidare mot sjukhuset. Min ex.svärmor hade suttit där en och en halv timme innan och därefter min dotter A. Jag tog mod till mig och frågade L rakt ut om han hade några önskemål….favoritlåtar och kunde I få sjunga sen….när det gäller? Han svarade direkt. Två låtar som skulle spelas och dottern fick sjunga vad som helst hon ville. Raka puckar och det kändes skönt. Att veta vad han vill. Han är en bestämd person och jag vill inte att det blir fel. Vi ringde en av hans långväga vänner och L sa bara: Det är slut nu, tack för allt och ha det bra. Sen orkade han inte mer. Då började jag gråta och tog luren för att avsluta samtalet och ge lite info om läget. Jag kan inte ens skriva om det utan att ögonen tåras. Det blev så abrupt detta. Ena dagen pigg som en mört sen liggsår och sjukhussäng som brummar. MEN det är inte många som har levt ett liv som L. Jag ska försöka få tag på negativen till bilden där han står med Dizzie Gillespie och den bilden med coola tröjan från 70-talet. Ska ta kontakt med släkten i USA. Jag förbereder mig mentalt. Bästa sättet för mig att hålla ihop. Viktigt med detaljer och att det blir rätt. Glad att inte jag ska sjunga.

Har ni läst inläggen jag skrev om hur man vabbar på rätt sätt? INTE!!!?? Gör det då. För min man…ja…han gör inte som jag, det blir liksom värre hemma när han vabbar, jag vet inte hur det går till. För att undvika det denna gång skrev jag en lista. Jag vet ansvar efter ålder men detta är vad en 36-åring behöver, tro mig! Notera hjärtat i slutet för att liksom mildra stöten.

En mycket trevlig avdelning, synd bara att man behöver vara där….

 

Och så var det snart dags för Nobeldagen, jag är visserligen jour men jag kommer nog hinna se alla klänningar och dissa de som blev fel…..Tänk att få ha en Nobelpristagare i släkten, så maxat!

Jag hann förbi Krabat på min väg från skomakeriet och bilen. De har franska och tyska leksaker, man vill bli barn på nytt. Den här valen alltså, men nästan 500kr….jag skulle vilja ha den själv. Det är nog det som är problemet, barnen är inte så impade som jag. De vill hellre ha all den där plasten….

Olika sätt att få ihop en sko….

Mest hållbara sättet, spika i lästen och sen sy!

Jag såg en Youtubevideo om hur kläder och skor såg ut och sattes på på 1500-talet. Då hörde jag att skor då gjordes för en fot dvs inte höger eller vänster. Jag fick en lektion i det med på Framåt. Här ett par barnskor från 1800-talet. Där kan man snacka om att man fick ”gå in” dojjorna!

200 år gamla typ…skulle nog gå att putsa upp…Det är som en historielektion där inne!

Jag ska ta en bättre bild när det inte är så mörkt, men de såg nästan nya ut!!!! Helt galet! Alla ”rynkorna” hade slätats ut, men de kommer nog igen sa det för de viker sig där det ska vikas….

Före, minns ni?!?

Fragila avdelningen. Där skulle jag vilja ligga…..

Ganska kul tyckte jag. Pallar i kork utomhus…i november! Man känner att sydligare breddgrader ”närmar sig”.

Jag hämtade mina ”inrop”. Och såg en kruka av S.L, en större variant…och så blev jag så där sugen igen. Det är ett stående skämt här hemma att jag har för många krukor….Man kan nästan inte ha det tycker jag. Och inga står utan en blomma ju!

Här skåpet jag inte vann…Malmsten, så nätt och fint.

Här är vår tavla, ett kopparstick. Jag älskar den! Olle Hanspers, från Dalarna, som min farmor. Man måste titta nära på den.

Jag trodde bara det var i England man hade fejkbrasor….den här hade nog lurat mig om sladden varit i och den stått i ett hörn! Men vem köper en sån nu????

Ja, vad ska man säga om mitt blodtryck och puls mer än att det är dynamiskt!?! Jag blir nästan lite lugn av att mäta, kanske skulle ha en sån här hemma rent av? Jag har ju alltid föredragit att ta tryck manuellt men det ÄR ganska roligt detta, och att få pulsen samtidigt, mycket smidigt!

 

Ta hand om er!

A

 

Kärleken får leva mellan nattskiftet och drömmen

Kunde inte ha sagt det bättre själv! Dålig skärpa men ändå…

Vardag, nästan varje dag. fem i klump sen två dagar där man förtvivlat fösöker leva. Mm så är det. Det känns extra mycket så efter den här farligt varma och torra sommaren. Att nu kommer den, den mörka tiden. Visserligen har den också en viss tjusning men helt ärligt, jag hade hellre varit 18 i ständig sol….i Spanien. Inte utan barnen, eller maken och resten av familjen men det klämtar lite känner jag. Kanske det beror på att jag just spikat vad jag gör våren 2021? Nu lägger jag den gula vägen framåt. Jag bara hoppas att det finns mer solsken där borta….jag hoppas det så inte allt var förgäves.

Mindfulness, jo jag tackar. Jag har vardag så upp över öronen att jag får vara tacksam för en fridfull dusch var tredje dag.

Tack för ordet.

Vintersaga

Döden är framtiden

Frank tog bilden innan allt slog slint.

Jag vaknade igen av värk, gjorde min morgonrutin. Dvs försökte lägga mig bekvämt och somna upp, ge upp och kämpa ur sängen, försöka inte bli arg på alla krav. Försöker att inte bli arg på att maken inte går upp före nio fast han mycket väl vet hur jag har det. Han låter mig springa benen av mig men ligger helt stilla kvar.

Frukost, mackor, avstyra bråk eller att någon  väcks. Jag försökte verkligen hålla ihop. Men nej. Jag tog till det värsta värsta. Jag skrek kort till att det räcker! Sen grät jag dramatiska tårar. men bara fyra-fem. Men stora, sådana som barnen tar på allvar.

Jag fattar INTE varför barn måste bråka. Vi har ett jävligt stort hus, de behöver inte stå vid mitt huvud där jag ligger för att vila, se på en film jag somnat ifrån så pass att den snart inte kan ses längre och samtidigt träna min rygg och vara taskiga mot varandra. Varför gör barn så? Är det kampen om artens övrlevnd i sitt essä? Att bråka sönder tiden med sina syskon så att mamman bryter ihop lite för teatralt så att de ska sluta?

Jag ville ligga på golvet och se en film. Ingen frukost, bara det. Att få vara i mitt eget rum, det innanför pannbenet och förflytta mig mentalt. Jag gjorde det ihop med Colin Firth och Julianne Moore. Jag tycker att de är fantastiska skådisar. Hennes klänning (om man tar bort det vita) är magisk. Fodrad med puderrosa tror jag…. Jag älskar hennes dekadenta stil och håret. Jag får också en oemotståndlig lust att klä mig som en man. Ha kostym, det har jag en men den är för kvinnlig, jag vill ha en skräddarsydd kostym. Som en uniform man bara behöver en ny skjorta och slips till varje dag. Inga mer kvinnliga kläder….kanske det är vad jag vill, smälta in i massan, avsexualiseras och bara vara inne i mitt eget rum ett tag….snart är jag där. December kommer med löften om mer ensamvaro.

En enda man

Se den, den är underbar!

Nu har maken vaknat. Tårarna har torkats bort. Ingen utom Tylla brydde sig tydligt men jag VET att det är pga dem som de nu alla tassar runt mig. Jag fick en croissant och får nog några lite lugnare timmar här på morgonen. De vet att min gräns nu är nådd. Den stora frågan är varför det blir så här och varför jag måste bli så bottenlöst förtvivlad och trött innan någon tar mig på allavr. Jag pratar ju med dem hela tiden, är vänlig och diplomatisk, försöker avstyra bråk….allt i onödan. Ingen lyssnar längre förrän man skriker kort och intensivt i några sekunder och pressar fram krokodiltårar. Så sorgligt. Och jag söker INTE sympati, inga styrkekramar, jag mår oftast lite illa av sådant. Jag mår bra nu men det roar mig att reflektera över samspelet mellan syskon och den totala avsaknaden av empati om inte tårar kläms fram. Nu ska jag äta frukost, men lova att ni ser filmen, den är så vacker! Då förstår ni också rubriken.

Vissa dagar

Just när jag satt mig för att dricka mitt morgonkaffe och pusta ut såg jag detta…..

Jag vaknade på fredagen med halsont. En hel arbetsdag kämpade jag mig igenom och när jag kom hem var jag väldigt väldigt trött. Efter maten (korv med bröd) lade jag mig i sängen och somnade. Tanken var att bara vila benen en liten stund men jag somnade stenhårt fullt påklädd. Jag vaknade halv fem på morgonen av värk och att hela sängen var överfull. Jag gick upp, klädde om till nattkläder, tog två alvedon och gick och lade mig i Edgars säng istället. Jag somnade om direkt och väcktes av att Edgar återigen kom för att sova med mig. Jag tror han sov en stund med mig men vaknade och tröttnade på mig. Nästa gång jag vaknade var halv tio. då hade jag nog sovit 13 timmar…..vad är det om? Övertrött? Sjuk eller på allvar SJUK?

När jag väl kom ur sängen var det ju strålande väder. Jag fick en argattack på maken pga hans knasiga sätt att hantera sina kläder och den anordning han gjort i sovrummet med nån förbannad tv-mojäng. Casting? Nån sak som är nästan som AppleTV fast billigare…helt ärligt, jag fattar ingenting av detta och på allvar tycker han att jag ska lära mig att styra detta från min iPhone! Han har liksom inte lärt sig någonting om mig de senaste 10 åren….jag tar inte in mer saker nu som inte är analoga, NADA, ZIP, NOLL!!!

Jag blir så glad av den här tapetern OCH mina Mårbackapelarginer.

Jag fotade hela eländet så ni kan få se magnituden av galenskapen och det betyder INTE att jag hatar honom och att vårt äktenskap är dysfunktionellt, bara att vi är fruktansvärt olika och att allt jag tycker är bra är precis helt fel för honom och totalt poänglöst.

Ja, jag tror att ord är överflödiga här. Men man kunde säga: Finn fem (eller fler) fel…

Buntband. Sååååå praktiskt! Till ALLT!

Så fin komposition, total harmoni.

Och så alla dessa man slängt i sitt liv. Men jag undrar om någon annan än jag någonsin gjort det…för jag tycker att det alltid är jag som hittar dem men aldrig tar loss dem…äter ju inte överdrivna mängder bröd liksom….

Jag tog mig ned till tvättrummet och där fick jag ytterligare ett vredesgenombrott. Denna gång på en tonåring. Jag minns nämligen att det sista jag sade innan tvättningen var -Allt med vitt i är vittvätt! och fick ett slött: -Jag veeeeeeeet, döh! till svar.

Båda tvättmaskinerna var fulla. Ena med ljusa färger och vitt. Den var tvättad. Den andra med mörka färger och vitt, den hade fått i sig tvättmedel såg jag men ej satts igång…tur det.

Jag satt där på gliet i tvättstugan och djupandades en stund. Jag kunde nämligen inte skrika på ansvarigt barn men funderade lite över livet och hur i helvete jag ska få någon ordning på allt här. Jag tycker ändå att jag har försökt. Många sätt, olika anslag och mått av vrede. Tydligen finns inget sätt att lära någon något här hemma. Dystert. Och då är ju såklart det grundläggande feltänket att JAG sitter inne med alla svar. Som att vit tvätt ska hållas vit…osv.

Jag tänkte först att jag får skriva en lapp som jag sätter upp på väggen i tvättrummet. På den skulle det stå:

  1. All textil som har något vitt i sig räknas som VITTVÄTT även om en annan färg förekommer
  2. Töm fickor innan tvätt och om det låter ”klonk” eller rasslar när man kastar in plagget i tvättmaskinen, ta ut och vittja!
  3. Tvättmedel finns i två sorter, den för VIT tvätt eller FÄRGAD tvätt. Den det står vit på hör ihop med vittvätten osv.
  4. Man ska gärna trycka igång maskinen när man lagt i tvätt, hällt i tvättmedel och stängt luckan. När man sedan har satt igång det hela är det bra att försöka minnas detta så att man också kan tömma den innan allt luktar mögel!
  5. Tvätta inte alla möjliga material i samma tvätt. Det finns olika fibrer nämligen som tål värme och centrifugerna dåligt. Exempel på detta är siden och ull.
  6. Vissa saker som efter tvätt ska strykas behöver inte torktumlas, de hängs på torkställning. Exempel på DETTA är: Köksanddukar, skjortor, örngott, mammas fina ylletröjor som tvättades med ylleprogrammet och SIDEN.

När jag hade tänkt ut hela den här listan blev jag arg igen och tänkte att lappen endast skulle innehålla TÄNKT TILL NU!

Så de skulle leta efter tvättråden och göra RÄTT! Den lappen sitter inte där ännu för jag har inte haft tid. Solen sken ju som bekant så jag tog en promenix med killarna, delade ut kalasinbjudningar till några pojkar och lapar till bullerutsatta grannar i närheten om att de kunde kontakta mig eller min granne för att vi ska få den snöbollen i rullning…..sen lät jag hönsen spatsera och sprätta i trädgården under det att jag planterade om lite. Ett fikon hamnade i ”dödsgropen” som maken kallar det för allt jag hittills planterat där har dött men den här gången tror jag det ska gå bra. Fikon är tåliga.

Grannarna har så fin stenläggning fram till huset. Jag vill ha något liknande.

 

Blandad kompott av ”dödsgropen” min citronverbena som ska få flytta in och de två minsta hönsen som kom till oss en dag gamla.

Lagning av älsklingsbrallor. Det gör jag GÄRNA! Lite senare på dagen lagade jag en trasig täckjackas innerficka och gjorde en extra, bara för att skoja till det lite…;)

Enkel men god lunch idag.

 

Så många dB är det precis vid vägen. vi bor ovan den och utan något bullerskydd på stora delar av tomten…det ska vi ändra på nu hade vi tänkt!

Ser nu hur högt vårt hus ligger!!! Jag gillar att se vårt hus från olika vinklar. Då får jag en känsla för hur det tar sig ut liksom. Jag är lite kär idet!

Ja, det var väl i stort min dag…jag hade tänkt skriva lite om telefonhyfs och swishkaos men det får bli en annan dag. Jag tycker det räcker nu.

Maken var på begravning och lilla T fick följa med för hon har histat lite. Hon hade varit knäpptyst och skött sig exemplariskt tydligen. Men innan de kom iväg var det tydligen kaos för hon kom med det ena galna klädförslaget efter det andra som inte riktigt passade ihop med dagens allvar. Till slut en Molotröja och en grafitgrå tyllkjöv och stickade tights. Värdigt tycker jag och jag gillar tanken av barn på begravningar. Det gör allt mindre tungt och de ska också skolas in i detta att människor dör och man håller ceremonier kring det för att sluta cirklarna och gå vidare på ett bra sätt. När mina äldstas gammelmormor gick bort tog vi alla avsked av henne i hennes eget hem och egna säng. En judisk (och kanske andra kulturers tradition) som jag tycker är mycket bra och naturlig. Inget av barnen reagerade knasigt på det. Hon låg där i sin säng, vi kom in, sa några ord och tog/pussade och klappade på henne. Mer sådant tycker jag. Döden ska inte gömmas undan, den ska vara en naturlig del av livet.

Jag körde en liten rensardag idag. Nu ska allt gammalt ut och jag har redan planer för nästa bok och en inspirationslåda för den som kanske kommer efter…så många roliga planer jag får till bara jag får lite sömn och sol.

 

Ha det!

A

Snygg sorti

Hörde ni veckans ”Spanarna”? Om inte lyssna nu. Just denna veckas två första spaningar var väldigt tänkvärda för mig. Den om döden men även den andra som handlade om….jag minns inte. Det kommer senare, när det lugnat sig lite här.

Del ett först, döstäda. En ny bok är skriven på temat att DÖSTÄDA dvs börja städa ur gömmorna i tid för att visa de anhöriga hänsyn. Hm…..undrar var Ribbing har att säga där, är det god smak att städa upp sin röra innan man dör. Rimligen måste man då alltid ha det ordnat hemma för döden kan ju som bekant komma plötsligt. Jag skulle såååå gärna ha allt i ordning men inte för att jag kanske ska dö snart….

En del har ju avtal med vänner att sexleksaker och andra ev generande grejer ska tas bort i händelse av deras plötsliga bortgång. Jag har ingen plan…jag antar att min man tar hand om allt och inget hemskt generande finns att upptäcka här. Kanske om man letar mycket noga att man finner ett brev eller två där något känsligt berörs men inget som skulle ändra mitt eftermäle radikalt. För det var det det handlade lite om i spaningen, att ta kontroll över sin död och minnet av en. I efterhand kan man ju inte komma och säga: Nä hörrni, det VAR inte så, jag menade inte det där jag skrev i det där brevet/mailet/smset.

Istället kunde man ju rikta en bok till yngre: Köp inget, du kommer dö!, kunde den heta. Man behöver bara ett durkslag, en stol, ett glas och en tallrik typ. Allt annat kommer dina anhöriga få ändå. Miljösmart. Det nya svarta, att vara grön! Delningsekonomi och så vidare…inget äger något, det är framtiden. Men hur ska ”hjulen” snurra?

Jo, sen var det ju läkarspåret. Patienter kommer till läkaren med listor fulla av besvär, har googlat trött +  yr och livslusten syns rinna ur doktorn i takt med att livshistorien rullas upp. Läkaren sitter där med sin kunskap och inte kan ”rå på” sin patient.

Nu lanseras ”spetspatienter” som ska förmedla hur det är att vara sjuk…..jag tänker mig att man inte alltid behöver ha upplevt allt i världen för att kunna förstå att andra har det svårt. Empati kallas det och vissa har det naturligt.

Jag kan ändå förstå listor när man ska till doktorn. Man kan ibland inte minnas allt och tiden är starkt begränsad, en åkomma i taget. Ibland ber jag patienter att skriva ned, föra dagbok osv. Det kan vara lättare att se ett förlopp då….men jag förstår vad han menade.

Jo, i första spaningen ingick ett brev från en död kvinna också. Det var väldigt trevligt och jag tror jag ska skriva ett sådant själv. Ungefär så här:

Hej allihopa!

Tyvärr är jag död nu. Det var ju inte min önskan, jag hade gärna levt för evigt, så mycket att göra och se men, så blev det alltså inte.  Jag hoppas att ni mina barn klarar er bra i livet, hittar ärlig kärlek och trivs med era liv, inte arbetar bort det utan är mycket med de ni älskar och att min uppfostran och person inte åsamkat er för stor skada.

Vad gäller dig maken hoppas jag att du träffar någon som är lite sämre än jag. Lagom snygg och smart och framförrallt snäll mot dig och barnen. Jag vill ju inte att du ska tänka att det är bättre utan mig. Omöjligt liksom.

Jag tror ju inte på efterlivet så även om det skulle vara trevligt för er att tänka att jag sitter på ett moln och vakar över er är det inte så. Jag är borta för evigt och jag hoppas att er förhoppningvis ljusa bild av mig som en smart och kärleksfull typ med många begåvningar inte ändras av något som ni eventuellt hittar i en gammal skokartong. Bilden av mig får gärna vara den som ni hade medan jag levde. Allt som sägs om mig efter min död är sannolikt fel, jag kan bara inte bevisa det nu.

Jag älskar er alla, gråt inte över mig. Tänd ett ljus på min födelsedag och plocka upp era saker efter er, det sparar så mycket tid att ha ordning på sina saker och TID är allt. ALLT! Eller det är OK att vara ledsen och gråta lite men inte så där så ni går under, skratta istället åt hur rolig jag var när jag härmade Peter Sellers i Rosa Pantern eller så. Mycket roligare!

Hej hej, vi ses aldrig mer!

 

Nu blir det lördagsmys!

 

 

Diet

Morgonen inleddes med att maken som vanligt väckte mig med sitt påklädningsarbete. (Ja jag är lite sur för själv försöker jag smyga ut med mina kläder för att inte störa någon men sådan hänsyn visas inte jag). Jag väste schhhhh och pekade på dörren, då lommade han ut. (Om DU läser detta maken så KAN det då vara idé att säga, jag menar VISKA: f ö r l å t ääääälskling och pussa mig lätt på pannan. OK???)

Jag hade för ont för att gå upp direkt och killarna sköter sig ganska länge själva på morgonen bara de får titta på något och jag levererar något ät- eller drickbart på momenten. Jag gick alltså tillbaka till sängen och fortsatte läsa på om våra statsråd. Deras CV:n intresserar mig. Jag är överlag intresserad av människor och vad de har för kunskaper/talanger. Senaste veckans ”haveri” tycker jag är ett bevis på dålig förståelse för sitt uppdrag och när man betänker att de tre i mina ögon mest insyltade ministrarna i princip saknar utbildning blir jag inte förvånad. Det kan vara en bra sak att ha ägnat sig åt högre studier om man ska styra ett land och vara förberedd på det oväntade….jag tycker faktiskt det och om det gör mig till en elitist i någras ögon, so be it. Jag har en ganska tydlig uppfattning om att ju mer man vet desto mer ödmjuk blir man inför att andra kan saker och man inser framförallt hur mycket man INTE VET!

Tvärsäkra människor är jag ganska rädd för….om de inte kan bevisa sin sak på något sätt som jag bedömer trovärdigt. Men jag ska inte trötta er med detta. Jag anar att minst en, kanske två ministrar får gå. Om de inte på något sätt lyckas göra en ordentlig skenmanöver/pudel eller starta krig med Norge så allt detta kommer i skymundan.

Jag tröttnade och sökte mig till BBC. Där hittade jag nedanstående länk. Ganska ”juicy” med bilder på slaktade djur. Och jag fick en sådan längtan tillbaka i tiden. Jag VET, det var inte bättre förr, vi dog som flugor i infektionssjukdomar och blev uppätna av rovdjur men så befriande fritt från status. De styrs av HUNGER, tänk det! De svälter inte men dagen går ut på att samla föda…och barnen plockar bär. Jag tänker mig att de sitter tätt intill varandra på kvällen i brasans sken och sjunger eller bara somnar ihop. No fuss!

Jägare och samlare

Sommarlov

Dagens guldkant! Minns ni låten med Orup? ”Obeslutsamhet är det värsta jag vet….” Och så är det. Jag bestämmer mig alltid blixtsnabbt. Jag klarar inte av velande. Vad finns det att vela om liksom? Jag vet vad jag tycker i olika frågor eller vad som är min smak. Det gör att val lätta. I det fall jag känner mig osäker beror det på att inget av alternativen är bra, då avstår jag. Och om man råkar välja fel, då kan man fatta et nytt beslut. Inget är skrivet i sten i min värld, man är inte en sämre människa för att man ändrar sig. Man kan ändra ståndpunkt av många skäl, som att man lär sig något t.ex. Nu kanske ni tror att jag ofta ändrar mig men det gör jag inte. Fast jag tvekar sällan, Som när man skriver prov, det första man tänker är ofta rätt….

Barn- och vuxenskrik inleder sommaren här. Man hade ju kunnat önska lite sol och värme för att släta över men den lyser med sin frånvaro. Vi har haft mycket gäster däremot. Det skiljer ju ledighet mot vardagen. Det ger en också nya perspektiv och lite ångest över att man är en så förfärligt misslyckad förälder. Några nya vänner berättade att de låtit sina tre barn spela fiol i två år…..ett av barnen beskrev det som ”fruktansvärt” men hade ändå underkastat sig och fullföljt…..jag har svårt ens att få barnen att sätta på sig skor och de gapar åt allt jag försöker bestämma. Jag ska kanske gå en kurs hos F för att få lite rätsida här hemma. Ja, det kanske skulle behövas nu i elfte timmen?

Nu ut i regnet….och vara helvetesledig.

Sunshine in a bottle

Svärfar och svärmor bjöd på underbar cheesecake på söndagen. Massor med bär och sen kardemumma i kakan. urgott, som vanligt och sen fick vi grillad tonfisk!

Vi ställde som bekant in själva majstångsdansandet i år. Men vi tog igen det lite pö om pö under helgen. Kycklingarna kom ju på midsommar så vi har haft fullt upp med dem här. Dels för att de kräver ständig påtitt/matning/uppvätskning dels för att barnen mycket gärna vill kela med dem (och vi har en mästerkatt).

Så vackert vid havet men isande kallt var vattnet. Jag längtar med versaler till Medelhavet men det får vänta ytterligare ett år minst.

En vacker grönskimrande skalbagge landade i buketten på bordet.

Idag började makens semester, han har gjort det som krävs och lite till, hållit liv i barn och djur, handlat djurfoder och sen kom jag hem efter en ganska hektisk arbetsdag. Väldigt många patienter var ute i sista stund för att typgodkännas inför div semesterresor. Själv reser jag ingenstans i år. Men jag gör limoncello och blundar. Det som att förflytta sig tillCapri (där jag aldrig varit). Jag har övat på det där, att insupa varma hav och vackra stränder för att sedan kunna frammana bilderna inuti trots 12 grader och störtskurar.

Efter utflykten blev lilla T väldigt trött. Vi hann med att visa upp kycklingarna på övre Östermalm också minsann (ni tror väl inte att vi lämnar dem ensamma hemma när vi reser bort över dagen?). Tyvärr såg jag önskvärda saker kring hennes bostad och jag inser att jag borde blivit ICA-handlare och inte läkare för att stilla mina begär….

Riddarbageriets maränger i skylten….alltså, jag älskar maränger och nu MÅSTE jag veta hur man gör dem i färg!

På lunchen klarnade det upp och jag VET att jag inte ska handla något men lilla T har inga strumpor kvar och behöver lite tunnare kläder som inte är från slutet av 90-talet så jag gick till mitt stamställe….Åhléns. Jag kom ut lite fattigare eller faktiskt med 100kr minus trots lön men det beror på att det är jag som betalar alla räkningar. Sen får jag be om pengar. Inte superkul men så är det. Det som är bra med detta är att jag har stenkoll på våra kostnader. Och har väldigt lite pengar att röra mig med. Maken är mycket mer vardagssparsam. Frånsett det förbannade snusandet.

Vanligtvis dricker vi aldrig läsk här hemma (aldrig och aldrig, när det är fest så gör vi det). Vi fick med oss hem från barnens farfar och då såg jag detta. 6 portioner? Va? Jag ska inte dissa detta, jag vet inte vad jag har för åsikt här. Men jag har också noterat att cigarettförpackningar (stod i postkön på ICA idag) har läskiga bilder à la Indien på sig…för de som inte kan läsa? Jag trodde sådant hade motsatt effekt. Jag har för mig att jag hört det iallafall… Men kan ni tänka er portionsanvisningar på….Bregott? 100 anstrykningar, eller på bag in box? Tål att tänka på. Jag tycker spontant att 1,5 LITER coca-cola borde räcka till mer än sex personer….

Gerillakonst i Danderyd. Jag gillar det. När vi bodde i Hässelby var det katter, där vi bor nu älgar….fint.

FB påminner en en kort stund på morgonen om gamla ”poster”. Jag såg denna som jag tycker är orimligt kul….

Rea på Åhléns är det bästa jag vet. Tre par strumpor till Lillan. Hon tog på alla på en gång…..otippat.

Jag försökte hämta ut ett paket på vägen hem men fann dessa som jag letat efter. Grillbilar. Men de var mindre än jag trott och barnen var måttligt intresserade. Så mitt tips till Ahlgrens inför nästa säsong: UP SIZE!

Jag blötte pinnar och sen….

Grillade vi lite.

If life gives you LEMONS, make LIMONCELLO! Or orange juice and make everyone wonder wtf happened!

Jag har utlovat Limoncellorecept, ni har fått det förr men för nytillkomna läsare:

lika många citroner och dess saft som antal deciliter vodka och socker. Skala yttersta skalet av citronen. Häll allt på burk och låt dra. Skaka runt några gånger/dag och smaka av. Jag tror att mina stod två dygn.

Den här gången blev det på 5dl vodka, 5 dl socker, 5 citroner med skalet. Jag ska försöka få två av döttrarna i Spanien att ta med skolmogna citroner hem till mamma snart för det gör skillnad.

 

Kycklingarna är så underbara! Jag får sådan lust att föda upp fler, de är det sötaste som finns. Äter konstant gör de tyvärr så de kommer väl bli stora vilken sekund som helst men just nu njuter vi och maken som är djurens vän nummer ett lugnar dem på natten. Jag kallar honom i smyg för mannen som talar med kycklingar….schhhhhhh!

 

Gutår! En portion.

 

Edgar förklarar sin skräck för mig.

Föräldraskapets våndor

Jag plockar ett blad om dagen på väg till jobbet. Detta var ovanligt hjärtlikt.

Midsommar. Mörka mål drar in….midsommar avblåst. Vänner omdirigeras hem istället för till slottsparken. Kring klockan sex, behov av utbrytning. Promenad till idrottsplatsen för att låta barnen springa fritt.

En del av diskussionen igår rörde ett monumentalt bygge som ett företag här ute funderar på….jag tänker att vi kanske visst behöver ett badhus men en inomhussnöbana?????Nooo. Fast i den här lilla kommunen kan ALLT hända känns det som. Kanske det skulle vara bättre att de som arbetade i kommuners tjänst skulle vara utifrån? Så man slapp nepotism, vänskapskorruption osv i Göteborgsk stil.

Snart är uteplatsen kvar. Men det låter så mycket från vägen. Det utlovade bullerskyddet lyser med sin frånvaro, lampor lyser dygnet runt, AC stör när det väl är tyst från vägen och sen matos, restaurantgäster och……ja det är oändligt krångligt med grannar ibland (och Kommuntjänstemän).

Jag trivs ändå bäst ute, fast inte i regn kanske…men på tomten, med odlingsprojekt, hönsen och så. Barnens ljud (från ipads, två och högljudd lek) kryper in under skinnet på mig, gör mig nästan galen just nu och så regnar det så man inte enkelt kan gå UT.

Nu dagen efter funderar jag på följande: OM det skulle visa sig att mina smärtor skulle bero på skelettmetastaser (fullständigt osannolikt men ändå) och jag bara hade till jul kvar att leva hur skulle jag förvalta tiden?

  1. Innan provsvar skaffa livförsäkring så familjen har råd att bo kvar.
  2. Skriva varsitt brev till barnen om hur jag uppfattat dem, mina förhoppningar och ändlösa kärlek till dem och kanske några ord om hur de ska hantera sina eventuella framtida barn.
  3. Jag skulle se till att undvika behandling om den ej skulle göra mig frisk och istället försöka må så bra som möjligt och göra klart allt. Dvs knyta ihop alla lösa trådar.
  4. Ha alla barnen boende här sista tiden så jag hann få njuta av dem så mycket som möjligt och kanske få till en resa till ett varmt land.
  5. Lära maken allt jag kan….och se till att han lär sig gå upp på morgonen.

Så dyster kan man bli av att för åttonde året i rad vara den som får ta morgonpasset och samtidigt ha outhärdligt ont i ryggen men  veta att om inte jag gör det blir kycklingarna uppätna.

Makens sida sängen….hur orkar han? Jag försöker att inte gå på den sidan. Agnes Wold säger att smuts är BRA, det kan jag köpa men OREDA? Hur kan han inte tycka att detta är påfrestande att se???? Hur? Kanske för att han sover mer, för än så länge har han inte visat några livstecken och han har inte ens humor kring att han nu har cirka 2500 morgnar att går upp före mig ”intjänade”. Noll humor där min lustigkurre.

Varför tänker jag skelettmetastaser? För att jag är läkare och då per definition lite för överinformerad….hypokondrisk och rationellt inställd till döende, så är livet liksom. Tack och lov tror jag inte att varje finne eller pormask är malignt melanom iallafall, det vore outhärdligt…..

 

Jo, om någon som saknar ironi, är lättkränkt osv nu av en händelse googlat sig hit pga ledord som metastaser osv så kan jag förklara att jag inte hade för avsikt att kränka alla med dödlig cancer i slutskedet, jag vet att en del dör under vidriga omständigheter och visst ska man underkasta sig behandling och förlänga livet och så vidare. Detta är min HÖGST personliga fundering en dag när jag som vanligt är lite naggad i kanten, hade ändrade avföringsvanor och skrev rakt ut bara utan en tanke på att lättkränkta människor läser saker på nätet och tar dödsallvarligt på varje stavelse. Jag ber alltså om URSÄKT för mina tankar för jag ORKAR inte förklara mig vidare, jag ville bara dela med mig av morgonens toafundering so BACK OFF!

OK?;)