Diet

Morgonen inleddes med att maken som vanligt väckte mig med sitt påklädningsarbete. (Ja jag är lite sur för själv försöker jag smyga ut med mina kläder för att inte störa någon men sådan hänsyn visas inte jag). Jag väste schhhhh och pekade på dörren, då lommade han ut. (Om DU läser detta maken så KAN det då vara idé att säga, jag menar VISKA: f ö r l å t ääääälskling och pussa mig lätt på pannan. OK???)

Jag hade för ont för att gå upp direkt och killarna sköter sig ganska länge själva på morgonen bara de får titta på något och jag levererar något ät- eller drickbart på momenten. Jag gick alltså tillbaka till sängen och fortsatte läsa på om våra statsråd. Deras CV:n intresserar mig. Jag är överlag intresserad av människor och vad de har för kunskaper/talanger. Senaste veckans ”haveri” tycker jag är ett bevis på dålig förståelse för sitt uppdrag och när man betänker att de tre i mina ögon mest insyltade ministrarna i princip saknar utbildning blir jag inte förvånad. Det kan vara en bra sak att ha ägnat sig åt högre studier om man ska styra ett land och vara förberedd på det oväntade….jag tycker faktiskt det och om det gör mig till en elitist i någras ögon, so be it. Jag har en ganska tydlig uppfattning om att ju mer man vet desto mer ödmjuk blir man inför att andra kan saker och man inser framförallt hur mycket man INTE VET!

Tvärsäkra människor är jag ganska rädd för….om de inte kan bevisa sin sak på något sätt som jag bedömer trovärdigt. Men jag ska inte trötta er med detta. Jag anar att minst en, kanske två ministrar får gå. Om de inte på något sätt lyckas göra en ordentlig skenmanöver/pudel eller starta krig med Norge så allt detta kommer i skymundan.

Jag tröttnade och sökte mig till BBC. Där hittade jag nedanstående länk. Ganska ”juicy” med bilder på slaktade djur. Och jag fick en sådan längtan tillbaka i tiden. Jag VET, det var inte bättre förr, vi dog som flugor i infektionssjukdomar och blev uppätna av rovdjur men så befriande fritt från status. De styrs av HUNGER, tänk det! De svälter inte men dagen går ut på att samla föda…och barnen plockar bär. Jag tänker mig att de sitter tätt intill varandra på kvällen i brasans sken och sjunger eller bara somnar ihop. No fuss!

Jägare och samlare

Sommarlov

Dagens guldkant! Minns ni låten med Orup? ”Obeslutsamhet är det värsta jag vet….” Och så är det. Jag bestämmer mig alltid blixtsnabbt. Jag klarar inte av velande. Vad finns det att vela om liksom? Jag vet vad jag tycker i olika frågor eller vad som är min smak. Det gör att val lätta. I det fall jag känner mig osäker beror det på att inget av alternativen är bra, då avstår jag. Och om man råkar välja fel, då kan man fatta et nytt beslut. Inget är skrivet i sten i min värld, man är inte en sämre människa för att man ändrar sig. Man kan ändra ståndpunkt av många skäl, som att man lär sig något t.ex. Nu kanske ni tror att jag ofta ändrar mig men det gör jag inte. Fast jag tvekar sällan, Som när man skriver prov, det första man tänker är ofta rätt….

Barn- och vuxenskrik inleder sommaren här. Man hade ju kunnat önska lite sol och värme för att släta över men den lyser med sin frånvaro. Vi har haft mycket gäster däremot. Det skiljer ju ledighet mot vardagen. Det ger en också nya perspektiv och lite ångest över att man är en så förfärligt misslyckad förälder. Några nya vänner berättade att de låtit sina tre barn spela fiol i två år…..ett av barnen beskrev det som ”fruktansvärt” men hade ändå underkastat sig och fullföljt…..jag har svårt ens att få barnen att sätta på sig skor och de gapar åt allt jag försöker bestämma. Jag ska kanske gå en kurs hos F för att få lite rätsida här hemma. Ja, det kanske skulle behövas nu i elfte timmen?

Nu ut i regnet….och vara helvetesledig.

Sunshine in a bottle

Svärfar och svärmor bjöd på underbar cheesecake på söndagen. Massor med bär och sen kardemumma i kakan. urgott, som vanligt och sen fick vi grillad tonfisk!

Vi ställde som bekant in själva majstångsdansandet i år. Men vi tog igen det lite pö om pö under helgen. Kycklingarna kom ju på midsommar så vi har haft fullt upp med dem här. Dels för att de kräver ständig påtitt/matning/uppvätskning dels för att barnen mycket gärna vill kela med dem (och vi har en mästerkatt).

Så vackert vid havet men isande kallt var vattnet. Jag längtar med versaler till Medelhavet men det får vänta ytterligare ett år minst.

En vacker grönskimrande skalbagge landade i buketten på bordet.

Idag började makens semester, han har gjort det som krävs och lite till, hållit liv i barn och djur, handlat djurfoder och sen kom jag hem efter en ganska hektisk arbetsdag. Väldigt många patienter var ute i sista stund för att typgodkännas inför div semesterresor. Själv reser jag ingenstans i år. Men jag gör limoncello och blundar. Det som att förflytta sig tillCapri (där jag aldrig varit). Jag har övat på det där, att insupa varma hav och vackra stränder för att sedan kunna frammana bilderna inuti trots 12 grader och störtskurar.

Efter utflykten blev lilla T väldigt trött. Vi hann med att visa upp kycklingarna på övre Östermalm också minsann (ni tror väl inte att vi lämnar dem ensamma hemma när vi reser bort över dagen?). Tyvärr såg jag önskvärda saker kring hennes bostad och jag inser att jag borde blivit ICA-handlare och inte läkare för att stilla mina begär….

Riddarbageriets maränger i skylten….alltså, jag älskar maränger och nu MÅSTE jag veta hur man gör dem i färg!

På lunchen klarnade det upp och jag VET att jag inte ska handla något men lilla T har inga strumpor kvar och behöver lite tunnare kläder som inte är från slutet av 90-talet så jag gick till mitt stamställe….Åhléns. Jag kom ut lite fattigare eller faktiskt med 100kr minus trots lön men det beror på att det är jag som betalar alla räkningar. Sen får jag be om pengar. Inte superkul men så är det. Det som är bra med detta är att jag har stenkoll på våra kostnader. Och har väldigt lite pengar att röra mig med. Maken är mycket mer vardagssparsam. Frånsett det förbannade snusandet.

Vanligtvis dricker vi aldrig läsk här hemma (aldrig och aldrig, när det är fest så gör vi det). Vi fick med oss hem från barnens farfar och då såg jag detta. 6 portioner? Va? Jag ska inte dissa detta, jag vet inte vad jag har för åsikt här. Men jag har också noterat att cigarettförpackningar (stod i postkön på ICA idag) har läskiga bilder à la Indien på sig…för de som inte kan läsa? Jag trodde sådant hade motsatt effekt. Jag har för mig att jag hört det iallafall… Men kan ni tänka er portionsanvisningar på….Bregott? 100 anstrykningar, eller på bag in box? Tål att tänka på. Jag tycker spontant att 1,5 LITER coca-cola borde räcka till mer än sex personer….

Gerillakonst i Danderyd. Jag gillar det. När vi bodde i Hässelby var det katter, där vi bor nu älgar….fint.

FB påminner en en kort stund på morgonen om gamla ”poster”. Jag såg denna som jag tycker är orimligt kul….

Rea på Åhléns är det bästa jag vet. Tre par strumpor till Lillan. Hon tog på alla på en gång…..otippat.

Jag försökte hämta ut ett paket på vägen hem men fann dessa som jag letat efter. Grillbilar. Men de var mindre än jag trott och barnen var måttligt intresserade. Så mitt tips till Ahlgrens inför nästa säsong: UP SIZE!

Jag blötte pinnar och sen….

Grillade vi lite.

If life gives you LEMONS, make LIMONCELLO! Or orange juice and make everyone wonder wtf happened!

Jag har utlovat Limoncellorecept, ni har fått det förr men för nytillkomna läsare:

lika många citroner och dess saft som antal deciliter vodka och socker. Skala yttersta skalet av citronen. Häll allt på burk och låt dra. Skaka runt några gånger/dag och smaka av. Jag tror att mina stod två dygn.

Den här gången blev det på 5dl vodka, 5 dl socker, 5 citroner med skalet. Jag ska försöka få två av döttrarna i Spanien att ta med skolmogna citroner hem till mamma snart för det gör skillnad.

 

Kycklingarna är så underbara! Jag får sådan lust att föda upp fler, de är det sötaste som finns. Äter konstant gör de tyvärr så de kommer väl bli stora vilken sekund som helst men just nu njuter vi och maken som är djurens vän nummer ett lugnar dem på natten. Jag kallar honom i smyg för mannen som talar med kycklingar….schhhhhhh!

 

Gutår! En portion.

 

Edgar förklarar sin skräck för mig.

Föräldraskapets våndor

Jag plockar ett blad om dagen på väg till jobbet. Detta var ovanligt hjärtlikt.

Midsommar. Mörka mål drar in….midsommar avblåst. Vänner omdirigeras hem istället för till slottsparken. Kring klockan sex, behov av utbrytning. Promenad till idrottsplatsen för att låta barnen springa fritt.

En del av diskussionen igår rörde ett monumentalt bygge som ett företag här ute funderar på….jag tänker att vi kanske visst behöver ett badhus men en inomhussnöbana?????Nooo. Fast i den här lilla kommunen kan ALLT hända känns det som. Kanske det skulle vara bättre att de som arbetade i kommuners tjänst skulle vara utifrån? Så man slapp nepotism, vänskapskorruption osv i Göteborgsk stil.

Snart är uteplatsen kvar. Men det låter så mycket från vägen. Det utlovade bullerskyddet lyser med sin frånvaro, lampor lyser dygnet runt, AC stör när det väl är tyst från vägen och sen matos, restaurantgäster och……ja det är oändligt krångligt med grannar ibland (och Kommuntjänstemän).

Jag trivs ändå bäst ute, fast inte i regn kanske…men på tomten, med odlingsprojekt, hönsen och så. Barnens ljud (från ipads, två och högljudd lek) kryper in under skinnet på mig, gör mig nästan galen just nu och så regnar det så man inte enkelt kan gå UT.

Nu dagen efter funderar jag på följande: OM det skulle visa sig att mina smärtor skulle bero på skelettmetastaser (fullständigt osannolikt men ändå) och jag bara hade till jul kvar att leva hur skulle jag förvalta tiden?

  1. Innan provsvar skaffa livförsäkring så familjen har råd att bo kvar.
  2. Skriva varsitt brev till barnen om hur jag uppfattat dem, mina förhoppningar och ändlösa kärlek till dem och kanske några ord om hur de ska hantera sina eventuella framtida barn.
  3. Jag skulle se till att undvika behandling om den ej skulle göra mig frisk och istället försöka må så bra som möjligt och göra klart allt. Dvs knyta ihop alla lösa trådar.
  4. Ha alla barnen boende här sista tiden så jag hann få njuta av dem så mycket som möjligt och kanske få till en resa till ett varmt land.
  5. Lära maken allt jag kan….och se till att han lär sig gå upp på morgonen.

Så dyster kan man bli av att för åttonde året i rad vara den som får ta morgonpasset och samtidigt ha outhärdligt ont i ryggen men  veta att om inte jag gör det blir kycklingarna uppätna.

Makens sida sängen….hur orkar han? Jag försöker att inte gå på den sidan. Agnes Wold säger att smuts är BRA, det kan jag köpa men OREDA? Hur kan han inte tycka att detta är påfrestande att se???? Hur? Kanske för att han sover mer, för än så länge har han inte visat några livstecken och han har inte ens humor kring att han nu har cirka 2500 morgnar att går upp före mig ”intjänade”. Noll humor där min lustigkurre.

Varför tänker jag skelettmetastaser? För att jag är läkare och då per definition lite för överinformerad….hypokondrisk och rationellt inställd till döende, så är livet liksom. Tack och lov tror jag inte att varje finne eller pormask är malignt melanom iallafall, det vore outhärdligt…..

 

Jo, om någon som saknar ironi, är lättkränkt osv nu av en händelse googlat sig hit pga ledord som metastaser osv så kan jag förklara att jag inte hade för avsikt att kränka alla med dödlig cancer i slutskedet, jag vet att en del dör under vidriga omständigheter och visst ska man underkasta sig behandling och förlänga livet och så vidare. Detta är min HÖGST personliga fundering en dag när jag som vanligt är lite naggad i kanten, hade ändrade avföringsvanor och skrev rakt ut bara utan en tanke på att lättkränkta människor läser saker på nätet och tar dödsallvarligt på varje stavelse. Jag ber alltså om URSÄKT för mina tankar för jag ORKAR inte förklara mig vidare, jag ville bara dela med mig av morgonens toafundering so BACK OFF!

OK?;)

Olycksbarn

Jag körde en Andreas och åt på Fabrique idag. Lyxade till det lite. Först tänkte jag kolla rean på Åhléns lite snabbt men då smärtbehandlingen gick på över 800kr för en månad avstod jag och prioriterade lunch.

Idag skulle jag på läkarbesök själv mitt i arbetsdagen. Jag åkte på lunchen och råkade hamna på Östermalmstorg precis samtidigt som min äldsta dotter som flyttade hemifrån i helgen. Hon bar tunga kassar så jag följde henne hem och vi delade upp allt det tunga. Tre trappor utan hiss…det är bra för hjärtat. Min rygg…ja kanske bra för den med.

Hon har haft den stora turen att få hyra en underbar lägenhet i andra hand och jag har tagit dit lite växter. Jag har erbjudit henne att plocka från mina gömmor och kanske kanske ska hon ta lite av besticken…jag ska bara räkna hur många jag har av varje del först. Jag ska skriva mer om hennes hushålle på andra bloggen senare ikväll (om jag inte somnar först).

Efter att jag hjälpt henne att ”rätta till” lite saker, vattna och gå till tvättstugan, så gav jag mig av mot smärtrehab. Precis utanför porten noterade jag en man som jag snabbt bedömde som anfrätt av amfetaminmissbruk, han såg ut att ha nervskador och rörde sig mycket oroligt. Han verkade klia sig i skrevet eller något. Jag var på ganska långt avstånd när jag såg honom och hann tänka lite. Men så plötsligt när jag var helt nära drar han upp sin penis och kissar! Han tappade lite saker samtidigt för han var väldigt kissnödig och han kunde inte hålla i allt. Det såg ut som han bar med sig sitt bohag i den stora väskan.

Väldigt städat ändå med tanke på vingligheten mm mm.

Först blir man ju lite störd av att någon drar upp sina könsdelar mitt framför en men sedan såg jag hur han siktade på brunnen. Han var påverkad, skakig och väldigt nödig men ansträngde sig för att pricka rätt och undvika spill på trottoaren. Det tyckte jag var fint på något sätt.

Jag har en stor respekt för dessa människor som trots allt helvete de förmodligen genomlevt ändå tar sig fram genom livet hur trasigt det än är. Det är därför jag vill arbeta med psykiatri, det var därför jag älskade att arbeta med beroende.

Jag såg plötsligt den där mannen som en liten pojke som ingen tog så bra hand om, jag vet, jag tjatar om det men några av oss fastnar liksom i utvecklingen och då måste man möta dem där.

Målat i bloooooood! Kolla in @fanatomyillustration

 

Sen har jag stött på en kvinna som är konstnär. Hon gör de mest makalösa saker. Detaljrikt och…..lite otäckt. Min vän Eva gör ju anatomiskt korrekta hjärtan i stengods som jag älskar men här handlar det om teckningar och den jag föll för är målad i blod! Hennes eget. Och jag vet ärligt inte om jag klarar det riktigt men det finns en lockelse i detta och ju mer jag tänker på det så tror jag att jag vill tappa mig själv på fem rör blod och låta henne måla ett sådant hjärta till mig. Kankse jag ska ge det till maken på alla hjärtans…eller ÄR det för mycket? Om han hatar tar jag det själv. För jag kan leva med en målning i mitt eget blod, det kan jag verkligen. Jag skulle gilla ett i hans blod också.

Jag gillar den här lokalen…

Det knöt på något knasigt sätt ihop med den nya regeringsbildningen i England. Jag hörde om den i morse. Tydligen ska den traditionsenligt skrivas på pergament av getskinn (såklart) och sen tar det tre dagar för bläcket att torka. Sedan tre år har man dock frångått getskinnet och nöjer sig nu med riktigt högkvalitativt papper med en vattenstämpel av en get….det tog säkert minst två valperioder för att rösta bort den regeln från 1600-talet. Jag har också hört att man fram till våra dagar kunde bli bötfälld som taxichaufför om man inte hade hö i bagageluckan. Detta pga att man ju egentligen är droskförare och driven av en häst som måste ha mat…..

På vägen tillbaka till jobbet såg jag denna. Ta med doktorn till stranden? Varför liksom. Kan man inte vänta med en konsultation tills man är påklädd kanske man ska ringa en ambulans istället???? Jag skulle iallafall inte våga diagnosticera någon via mms eller telefon om det inte är någon jag känner.

Detta klotter fattar jag INTE. Är man en mördare om man mjölkar en ko, kärnar den och blandar med rapsolja? Vem dog? Svalt en kalv ihjäl? Enlighten me pliz.

 

 

På förekommen anledning

1) Under våren har jag fått lära mig av proffs att ironi, sarkasm och andra lustigheter är extremt svåra att förmedla i skrift. Därav antagligen tillkomsten av emojis.

2) Vissa människor kan heller aldrig förstå ironi. Vissa fattar inte i verkliga livet heller, på allvar alltså. De är bokstavstrogna.

3) Jag försöker hela tiden vidga mina vyer men märker allt som oftast att det mesta är logiskt och att jag i många sammanhang, trots att jag tog min examen för åtta år sedan, fortfarande minns det mest väsentliga och i vissa områden där jag läste lite extra (pga. eget intresse: Geriatrik, psykiatri och obstetrik ffa) fortfarande har de basala kunskaperna. When i doubt har jag massor med kollegor att fråga. Såååå praktiskt!

Idag kÄnde jag ändå ett plötsligt behov av att friska upp minnet….dagens lektyr…

Och så fick jag under min sit in veta att man numera opererar katarakt innan linsen blivit helt opak. Jag hade hört det men var inte helt säker. Jag klarade iallafall sit inen med högsta möjliga poäng, det enda som drog ner var min egen betygsättning. Jag fick ta om BT då jag missade att ventilen var så känslig. Kinkig kan man säga.

Jag är oerhört trött nu kom jag just på, jag väljer bort en hel del just nu och prioriterar tystnad och sömn. Jag funderade också vad denna stora trötthet plötsligt kommer av och drog slutsatsen att det kanske beror på att jag på 16 månader har varit placerad på lika många olika avdelningar inom fyra olika områden, en hel del specialområden och fått lära mig nya rutiner, namn och ansikten samt hitta på olika ställen. Nu kan jag iallafall andas ut lite för här ska jag nu stanna fram till början av september även om man på VC stöter på i princip ALLT och lite till. Kanske det är därför jag får se om samma avsnitt av Follow the money 7-8 ggr…..

Nu bada två supersmutsiga ungar!

Söndagsmorgon – livet så här långt

En dotter flyttar hemifrån idag. Till Östermalm minsann….hon ska få blommor av mig. Skott av elefantöra, Mårbackapelargoner, ampellilja och citrontagetes. Lite sorgligt, jag hade velat att hon bodde in sig här innan hon lämnade boet men så är det, livet rullar på. Man får inte bestämma allt själv.

Jag visste ju att Sting fått Polarpriset men hade inte sett eller hört något från själva prisutdelningen. Igår i mitt så kallade flöde såg jag små klipp/bilder från det hela. Det tog mitt tillbaka. Det var som att äta en Madeleinekaka. Musik har en sådan effekt på mig. Jag lyssnade oerhört mycket på sting under många år men när barnen kom slutade jag nästan att lyssna på musik. Oklart varför, kanske för att jag valde att hela tiden vara tillgänglig och ogillar hörlurar så starkt av olika skäl.

I veckan fick jag en ny bil. Jag fick en instruktion i bilens olika funktioner, telefonens samtliga kontakter laddades ned på ett kick, fast jag egentligen inte ville. Tack och lov fanns ingen backvarnare (stressar ihjäl mig och jag är en ypperlig fickparkerare så det är veklingen en onödighet för mig). Han frågade vilka kanaler jag ville ställa in på radion….

-P1 sa jag, jag lyssnar bara på det (helt sant)

-Hur gammal är du frågade då mannen som jag antar var åtminstone 10 år äldre än jag.

-Jag är 85 sa jag då.

-Men….CD-spelare då? frågade jag.

-Nä, sånt finns inte längre, sa han men visade på USB uttaget och nån annan inport. Spotify går ju. Du har väl Spotify?

Jag lade huvudet på sned och log lite, han fattade, jag var 85 år. Av alla saker jag hade önskat av en ny bil var faktiskt en fungerande CD-spelare det jag hade önskat mig och just idag när jag sitter här och känner ett stort sug efter Sting, Prince, Annie Lennox, Björk, Sade, John Legend, Al Jarreau, Patti Austin, Mary J Blige, George Micael, Norah Jones, Eurythmics, Eva Dahlgren, Kaspers orkester och Mauros band…vad katten heter det. Då inser jag att jag inte KAN lyssna på lla mina skivor. För då tvingar jag resten av familjen att lyssna på dem. Och de är inte lika roade (fast det borde de vara). Jag har nämligen min egen CD-spelare i vardagsrummet, inte ens i köket där jag oftast befinner mig.

Bilen var mitt sista hopp men jag är säker på att man kan lösa detta…..jag måste ju för 17 kunna köpa en lös, mobil CD-spelare som går att koppla ihop med de moderna uttagen i min bil?!? Eller?

Morgonen startade som vanligt först för mig. Jag hann skriva detta innan alla barn var vakna. Jag hann plocka i och ur en diskmaskin, handdiska kastruller, plåtar och vinglas samt tvätta kylen, frysen och köksbänken OCH koka kaffe innan maken visade minsta livstecken (halv tio). Och den här morgonen börjar ändå bra tycker jag, hönsen kacklar (en gal) och det är så ljumt att jag skrev utomhus vid nya matplatsen, rent Franskt. Maken började dagen med ett telefonsamtal…till vem? I do not know, I do not care. Jag gör min grej nu. Jag nynnar på Trubbel helt enkelt.

För nu vill jag höra på min musik igen. Och jag vill INTE höra på några låtlistor som någon annan satt ihop. Jag vill höra plattorna i rätt ordning, först dia ett sedan sida två. Så som det var tänkt.

Det ser rörigt ut men det finns en plan. Nästa år eller kanske efter sommaren ska strukturen här vara klar och 2018 är året då allt händer.

Jag fick också en impuls att skriva en roman (det får jag minst en gång m dagen) som handlar om mitt liv fast lite i smyg. Lite som en memoar fast med något stråk av otäckt i. Så patetiskt, en 47-årig 6-barnsmamma som tänker att mina livserfarenheter skulle vara intressanta även om någon hackas i bitar på ett kirurgiskt sätt…..nja jag vet inte. Men man skriver ju mest för sin egen skull och jag har ett behov av att sammanfatta saker så trots att jag inte fyllt 50 har jag varit med om en hel del och som Babs sa häromdagen när min bil bolmade rök på Drottningholmsvägen….

-Tänk att allt händer dig!

För så känns det. Min mamma säger att det nog är så, gör man mycket saker så händer det en mycket saker. Men någon musik finns det inte tid för. Det står högt upp på dagordningen att återinföra musiken i mitt liv, radion har nu åkt ut delvis. Jag vägrar lyssna när jag kör, jag tänker istället. Så mycket roligare.

Igår kväll bad Edgar mig berätta ALLT om kroppen. Jag frågade vad jag skulle börja med…? Han svarade blixtsnabbt. -Pungkulorna! Därför hämtade jag boken jag fick på alla hjärtans 1997 när jag väntade mitt första barn.

Nu ska jag sätta söndagen i rullning. Jag vaknade i soffan med E. Maken sover i Es säng, Tylla endam i stora sängen och F i Tyllas…..en helt vanlig morgon i det Voltaireska huset, föreställ er natten.

Ibland blir livet så här….och inte som modedesigner i Paris.

Kortversionen av min perfekta helg

Krossad. Jag tog upp med vår trevlige granne ämnet busskur av glas och värdet av att snart återgå till plåtversionen. För att undvika skattslösande. Han berättade då om en busskur på ön bortom vår, lite längre ut liksom. Där fanns det en i betong….. -Utmärkt, sa jag. -Den sprängdes, sa han. Häpp!

-Mamma!? (Tylla)

-Jag är törstig! (Edgar)

-Mamma?? (Tylla)

-Jag är Törstig!!! (Edgar)

-Jag är Törstig!!! (Samma barn som ovan)

-Jag är TÖRSTIG! (ja, samma igen)

-Jag är på toa! (jag som avhållit mig från att min vana trogen, svara vid första pipet och istället tänkte: Jag är på TOA, jag kan få vara det, de kan vänta).

-Hallååååå!?! Jag är TÖRSTIG! (E)

-Mamma????

-Mamma är inte här säger maken plötsligt och jag trillade nästan av toan.

-Mamma jag är törstig (säger Edgar som liksom inte bryr sig om informationen han just fått)

Knack, knack, knack.

-Hon är här inne, säger Tylla som tydligen lyssnar ändå.

Nu tänker jag: Fan man har knappt varit borta i 30 sekunder innan det uppstår total förvirring och kaos.

Maken rycker nu i handtaget, som för att kolla att han hade rätt. Och det hade han. JAG ÄR PÅ TOA!

När jag var färdig med det som skulle göras och rätt nöjd med att bara ropat två gånger och inte avbrutit mig. Korven kom ut, pulsen han gå ned och märkvärdigt nog löste sig alla problem. Edgar hittade köket, glasen och vattnet. Löste sitt problem själv alltså och Tylla kom på andra tankar (läs: hittade glass i frysen) och maken talade lugnt och sansat med barnen.

Maken skalar potatis till sig och barnen…..

Jag svär att jag kommer INTE sakna allt med småbarnstiden men helt klart skulle jag vilja ha mer av de goda stunderna och idag när jag skriver detta ägnade jag tre timmar av min och barnens vakna tid på en buss/till fots på väg till arbetet. Så kan jag inte ha det länge till.

Man vill liksom inte veta hur mycket papper hon fått i sig och vad det var för färgämne i själva glassen eller på förpackningen.

Hon fick en Frostklänning från NY. Den har inte lämnat hennes kropp. Den är orange framtill och brun nedtill. Hon klättrar i jordhögar, slabbar med glass och håller på men som vi alla vet, skitiga barn är lyckliga barn.

Jag pratade med en bekant (hemligt vem) som arbetar på FRA. Det framkom att det var total radiotystnad där (alltså DE lyssnar ju ordentligt på OSS, men på själva arbetsplatsen är det EXTREMT tyst och stilla, inga mobiler eller annat som kan användas i spionagesyfte får införas) och jag förstod på den här personen att det var….tomt. Ingen Fb, inget Instagram, inga pling hit och dit och samtal från folk man känner, NADA. Det kändes tomt var beskrivningen och jag tänkte genast…DÄR vill jag arbeta. I radiotystnad, utan kontakt med utanförvärlden. Tänk så effektiv man kan vara!!! Man går dit, gör sin grej och går hem när man är klar. Men det var inte helt uppenbart att avsaknad av mobiltelefoner var tidsbesparande. För man kan inte NÅ medarbetarna helt enkelt. Man måste GÅ till dem, ha möten och i värsta fall tillkalla en vaktmästare som letar upp vederbörande. Som en blandning av 70-talet och psykvården liksom. Och jag blev ännu mer säker på att DÄR vill jag arbeta.

Jag som försöker undkomma störljud på buss med för mycket kläder….

Man kunde bli uttråkad fick jag höra….inget att sysselsätta sig med….på jobbet???? VA? Men OM man gjort allt man ska och ska bara fylla ut tiden kanske man kan få gå hem? ELLER, man kan läsa en bok, skissa på en bok, fila sina naglar eller gå på toa?

Jag ser inga som helst besvär i att vara ostörd. Jag vill gärna ha mer av det och få betalt medans jag är det.

Här ett exempel på hur jag kan fördriva tid. Rita på hönshus….

Mina älsklingar just nu. Så fina!

Nu ska jag inte gnälla, jag ville bara ge en bild av hur olika man kan tänka om saker. Tid, tystnad, kvalitetstid osv…..För jag tänker att när jag åker med bussen så kan jag GÖRA saker men nej. Då stör pratiga kvinnor mig med sina höga röster och skratt. Idag någon som gapflabbade och ojade sig omvartannat ihop med en sjuk kompis som hon utlovade var inne på sista dygnet av feber, hon kunde sådant osv osv osv. Jag ville INTE höra. Jag vill slappna av, inte tvingas till öronproppar pga idiotsnack jag inte vill engagera mig i. Jag satte i hörlurarna (motvilligt) och lyssnade klart på Spanarna, hennes flabb störde ändå fast jag hade rött ljus på volymen. Hon steg av någonstans i Solna. Då dyker istället upp en ung man framför mig som småviskar…om saker som låter spännande och plötslig blir jag irriterad på att han pratar så lågt. Jag tar också av jackluvan för det började bli för varmt där inne och försökte verkligen lyssna och fatta vad allt rörde sig om. Men då steg en tonåring på som började snacka för högt med en kompis så jag gav upp och smsade med en kompis om dagens händelser tills batteriet tog slut.

Här sitter jag och försöker se avspänd och harmonisk ut…..

Direkt efter ett kalas på lördagen, innan parkouren fick Frank en godispåse. Han gav Tylla sin klubba, tuggummit tog han själv. Men man ska inte SLÄNGA saker…..och jag hade ingen lust att hålla i allt i en timme. På vägen hem somnade de båda i bilen och jag hoppades på några minuters lugn i hemmet när jag kom dit (innan nattjouren) men då hade E varit kreativ i sängen med akrylfärger som ni kanske sett…..

Och jag ska INTE redogöra för den konversationen för det är jag för pryd för men kanske kanske det kommer senare. Men det som utspelade sig idag gav mig mod att erkänna att jag faktiskt bajsar då och då, något som jag tvekade länge inför att skriva….Jag trodde ett tag att Kungen och Abborna inte gick på toa alls. (Detta var mycket länge sedan).

Jag brukar använda handskar av sjukhustyp när jag grejar i jorden. De hade hon på sig större delen av dagen, såååå bra passform. Bästa passformen (somTrum skulle sagt).

När söndagen var över kände jag för att göra som Patsy……

 

Det blev rätt bra till slut. Vi kanske klarar detta innan månaden är slut, eller jag….

Vy från insidan. Det ger som Ylva så riktigt påpekade ett ORDNAT intryck, och det är DET alla barn i världen önskar sig! Och fred på jorden!

Ps. Något måste göras åt Trump. Jag hörde nämligen på radion att man i ett pressat inrikespolitiskt läge (sagt upp FBI-chef som utreder en och sen hotas) kan försöka göra en avledande utrikespolitisk manöver (typ bomba Nordkorea) och då sitter vi alla i skiten skulle jag tro. Och nu har väl JAG fått FRAs ögon på mig ändå….och det är helt OK för om ni ”hör” mig, jag bor nära, jag kan många saker meeeeeeen kanske hålla käft inte är min starkaste sida……kanske jag kan sortera papper i arkiven?!? Ds.

 

P-piller kort och gott

Från igår. Kan själv ….. Lilla damen gillar mina rosa skinnhandskar. I dem känner jag mig lite som en dålig kopia av Melania Trump, hon hade visst turkosa in insvärjningen. Fast mina matchar inte den second handfyndade Whyred herrjackan jag haft i fem år….Stor skillnad mellan henne och mig HUGE!

 

Stor sorg och tragik. Frank orkade ändå begrava sin höna fast han grät sig genom hela middagen.

Jag hade en ganska bra morgon faktiskt trots allt. Allt innefattar då att jag vaknade med fyra personer i en säng ämnad för två, tre av fyra höns dödades av räven igår och att jag ensam skulle få iväg tre barn till skola/förskola på mindre än 45 min. Ingen dog.

På vägen hem hämtade jag bilen som blev kvar på dagis igår för lilla solskenet (Tylla) vägrade åka bil, ville köra vagnen, utan kläder, i snöstormen. Och jag, den curlande sexbarnsmamman på randen till vansinne sa inte emot.

Jag körde bilen de ca 500m hem till huset idag istället och hann då höra detta: Forskning om P-piller från KI och då blev jag så där trött igen. Om ni inte orkar klicka och lyssna kan jag meddela: Vanligaste kombinerade P-pillret ger sänkt livskvalitet för kvinnor. Det ger ju inga barn heller för den delen kan man tillägga, men som sagt, man blir inte en glad människa. Det klingar ju lite skevt ihop med det jag skrev först, att barnen typ STÖR mig i mitt liv men mestadels är ju livet med barn helt fantastiskt. Och så finns KONDOMER!

Maken gör ofta oväntade saker. Plötsligt från ingenstans börjar han putsa fönster. Rättelse, ETT fönster. Sen orkade han inte mer, och laddningen var slut, och han vet inte var han har laddsladden och antagligen kommer han aldrig mer i sitt liv putsa något glas. Jag skulle ha kunnat säga (har du kollat i städskrubben, i den låda där jag förvarar allt städ- och rengöringsrelaterat? Jag skulle också ha kunnat sagt: Så går det när man inte håller ordning på sina grejer. Eller: jag har ju sagt att det är en BRA idé att märka sina laddare med en tejpbit som man skriver typ: Fönsterputsladdare på…. Jag sa allt det. Men som ni förstår för döva öron).

Jag var en gång hos en gynekolog för kanske 10-15 år sedan. Han tyckte jag skulle äta P-piller istället för ngt annat (minns ej vad jag hade för idé då). Jag sa….-Alltså jag är inte SÅ sugen på en massa hormoner å grejer….kanske spiral?

-Lilla gumman, om du ska bli läkare får du nog ta och ändra inställning där. Punkt slut liksom. Jag gick. Och tänkte att han nog är död snart. Jag födde tre barn till efter det.

Jag har i princip aldrig ätit P-piller, jag kan inte för jag glömmer bort att ta dem som man ska och jag har ju gillat att få barn…..så kan man ju låta bli att bli gravid på andra sätt också som ni säkert känner till. Och jag ÄR läkare, jag vet att P-pillerrevolutionen förändrade livet för massor med människor när det kom. Jag bara tycker att vi ju kommit till den punkten i vårt land, vår utveckling, att en kvinna faktiskt kan välja att säga nej, män kan använda kondom, vi kan få spiral, det går utmärkt att avbryta mitt i och dagen efter piller finns i allra värsta fall samt gud förbjude abort om allt man försökt visat sig inte fungera och man absolut inte kan ta emot ett barn.

Jag är tack och lov snart ur den där karusellen och säger HEJ KLIMAKTERIUM!!!! Välkommen!

Men det är sorgligt att vi gör unga kvinnor ledsna och minskar deras livsglädje bara för att de ska kunna ha sex när som helst. Och visst, vissa kvinnor kanske väljer det framför att må toppelitopp, vad vet jag men själv skulle jag aldrig göra det så läkare jag är.

Så här trumpen kan man se ut på väg till förskolan när man måste åka vagn, trots att man har mammans hanskar….

Om man istället får köra sin egen vagn lyfter man blicken och strålar av glädje. Jag tänkte en sekund att hon kanske kunde köra mig…..

Snipp snapp slut för idag. Nu ska jag redigera en bok om hur man mår lite bättre, inga piller alls där (nästan).

Struktur

Snö alltså. Jaha, det är bara att gilla läget. Hönorna verkar väldigt oberörda iallafall. Värper som attan gör det också. Jag tycker vi får i snitt två ägg om dagen helt ärligt. Här Sixten och Greta Gris.

 

Jag har bloggat rätt lite (för att vara jag) senaste tiden och det är både medvetet och påtvingat. Jag hinner inte delvis men sen så lade den där lastbilsolyckan lite sordin på allt. Det känns liksom fjuttigt att skriva om strumpor som hamnar fel när någon sörjer sin 11-åring. Men så är ju tyvärr vår tid här, kantad av fruktansvärdheter som vi inte rår över. Sen fick jag lite ont i magen av all KÄRLEK som folk plötsligt visar varandra och alla ord om hur vi enade ska bekämpa ondskan. För mig är det ihåligt även om det ju känns rätt bra för stunden. Jag tänker mig ju att livet är över när man dör och inget får en liten flicka tillbaka till sina föräldrar hur många rosor och gosedjur man än lägger på Sergels torg så jag….jag har varit lite låg.

Jag har vid två tillfällen också hört Antje Jackelén tala på radion. Hon hävdar med bestämdhet att alla tror på gud. Hon uttrycker det inte så utan säger mer svepande att alla tror på något, och då drar hon slutsatsen att detta något är hennes gud. Sådant gör mig förbannad. Jag delar inte alls hennes bild av världen och jag ogillar när man ska kleta på sin egen bild på andra. Hon sa: En del säger att de inte tror på gud, och då frågar jag: Vilken gud är det du inte tror på? Alltså vad ÄR det? Jag tror inte på NÅGON GUD ALLS och jag hävdar med bestämdhet att OM det fanns något övernaturligt väsen som kan gripa in i våra liv så var det dags den fredagen. Jag blir så otroligt provocerad av detta snack om en allsmäktig kärleksgud att jag vill kräkas. På närmsta kyrka. Punkt.

Jag hörde ju som bekant Marcus Birro tala i söndags. Ett bra samtal och jag har alltid gillat honom. Bortsett från en sak (som inte gör att jag ogillar honom för en människa är inte bara en åsikt eller tanke) att han är katolik. Det är så knasigt att en redig person väljer att vara det. Men jag har en teori……jag har nämligen flera synnerligen smarta bekanta och vänner som är religiösa och jag tror 1 att man ärver detta som allt annat man växer upp i och om den som uppfostrar en inte är ett kräk så man måste revoltera tar man över sedvänjor och 2 man kan liksom inte förlika sig med att livet är helt och hållet meningslöst.

Jag finner ingen som helst sorg i att livet är meningslöst. Jag tycker inte att det är meningslöst att leva bara för att det tar slut utan tänker att om jag bara för över all min kärlek på mina barn så snurrar jorden lite lättare de närmaste 90 åren för dem och så var det med det.

Jag skulle för all del gärna hamna i himlen efter att jag dött ihop med alla de jag gillar som redan dött men som sagt, chansen att DET skulle inträffa synes synnerligen orimlig.

Nu ska jag åka och handla god mat, kanske en citronverbena, lämna bokföringen till redovisningsfirman, besöka husläkaren och se om någon ny bild ska tas på min….you know what och sen ska jag hämta hem mina tre små och försöka vara en härlig människa så att vi får en lugn och fin kväll. Kanske kanske jag ska jobba lite i midnattsoljans ljus också…..annars får jag kanske panik.

 

Jag har ledigt nu i två veckor för att skriva klart boken. Jag har bestämt att jag BARA ska göra det, annars hinner jag inte. Maken….ja han ändrar inget särskilt….någonsin. Jag har börjat tro att det är HAN som är utmattad…..

Inga kommentarer på detta får han heller. Jag orkar ärligt talat inte gnälla längre. Han vann liksom.

Ett helt nytt och obegripligt språk uppenbarar sig. Jag skrev ut den men det var så SMÅTT att jag inte kunde läsa ens med glasögonen. Jag skrev ut det i ett större format men då föll högermarginalen bort…..Tänk att det ska kärva så i uppstarten.

Så nu har halva dagen gått och allt jag han med var att ta barnen till resp. skola, samla ihop all brkföring, konstatera att jag inte kan göra ett skit åt detta idag och börja planera för att handla mat och besöka husläkaren….Känns sådär faktiskt.