Förskola – livsval – girighet och sexuella trakasserier

Vi läkare lever i lyx och flärd…notera innertaket som hänger ned. Chrysler har lite att jobba med där för den fyra år äldre bilen, ni vet den som ”brann upp” på Nockebybron, dess tak satt kvar to the bitter end. Här sitter jag bak och låter min äldsta köra. Jag tycker att det är viktigt att hon får öva så fort hon får en chans, annars tappar man känslan för bilkörning….

Vilken inledning va?

Precis när jag skulle stänga ned för natten kom Edgar in. Han gör nästan alltid det kring 23. Jag kan ärligt talat inte minnas en gång sedan mars som det inte hänt och varför jag vet att det var mars är för då var vi i London två nätter. Innan dess…..ingen aning.

Idag är jag extra trött och förbannad. Trött för att jag väcktes 04.20 av att Tylla kom in och skulle börja bråka om plats i sängen mellan mig och maken. Detta gjorde att jag bytte säng. Jag låg sedan i barnsängen fram till sex då jag vanligtvis stiger upp. Tio i sju åker jag hemifrån och sen ser jag familjen igen kring halv sex. Idag blev det lite tidigare pga kaos.

På fm kom ett mail postat 05.20 från förskolan. Där kommer info om den ansträngda situationen med personalen…barn kommer behöva flyttas, personal med men NOT TO WORRY överinskolningar sköts om av personalen. SÅ SKÖNT! och för övrigt ska de som berörs (föräldrarna, inte barnen) få veta i tid.

Vid 16 hämtar min make minstingen. Då har hon blivit överflyttad aldrig så smidigt till en annan avdelning och helt ärligt vet jag inte namnen på alla där, har ingen aning om vilka barn som delar min 3-årings dag och jag har inga ansikten att sätta på alla namn i personalen. Allt jag vet är att det gick fort.

Jag hade INTE tänkt skriva om detta för jag hade tänkt maila till en högre chef på fsk. Platschefen har redan fått ett vänligt mail, ja vänligt men lite frågande. Sen såg jag ett inlägg på FB där en av pedagogerna som valt att lämna detta sjunkande skepp delade en artikel om att barn inte har det så bra på förskolan som vi tror och DÅ vaknade jag till på allvar.

Jag kämpar med att förvärvsarbeta men vilja vara hemmafru. Jag intalar mig att barn MÅR BRA av förskolan. I förra veckan när jag kom till dagis satt en i personalen med en liten blek pojke i famnen som somnat, då var väl klockan halv fem kanske? Han fick sova lite men när vi var klara med alla kläder och redo för att gå såg jag att han försiktigt försökte ruska liv i honom….han kunde inte sova för mycket för då skulle föräldrarna ha svårt att lägga honom på kvällen…..Jag sa åt pedagogen att ringa föräldrarna och säga: Tyvärr är er son så trött att jag inte kan väcka honom. Jag har försökt hålla honom vaken men det går inte.

Jag har alltid låtit mina barn sova på förskolan. Visst, ibland har jag bett om att kanske två timmars vila inte är helt nödvändigt men när ett barn somnar i mörkret ute i november vid halv fem i mörkret, då är det kanske dags att stänga ned hjärnan ett tag.

Nu är detta ingen moralism. Jag förstå, alla måste arbeta låååånga dagar, jag med. Jag har gjort valet att försöka snabba på mina 21 månader som jag inte alls gillat på heltid och istället tvingat maken att arbeta deltid. Jag hade kunnat göra annorlunda men vi har inte råd. Val man gör. Men snart, om tre veckor bara har jag all tid i en månad och därefter mycket kortare resväg mot nu och då vill jag vara med mina barn, i vaket tillstånd.

Jag funderar på vad för typ av förskola man driver när personalen gör strömhopp ifrån en, man utan förvarning placerar om barn och personal och inte tror att detta kommer få eftersvall….Om jag drev en förskola skulle prio ett vara en personalgrupp som trivdes. En härlig utemiljö för barnen, vila som anpassades efter vad barnen orkar och därtill barngrupper så små ATT de orkar. Lön är också viktigt och om en uppskattad kollega vill röra på sig kan ju första frågan vara: Hur kan vi få dig att vilja arbeta kvar här där du trivts så bra fram till nu? Men cash is KING och jag måste säga att även om jag sista åren låtit mina barn går både i IES, Pysslingen, Kids 2 Home och nu Norlandia så ogillar jag detta fruktansvärt giriga beteende som jag ser. Jag kräks av det och känner mig som en usel mor som säger. mamma måste jobba, vi ses snart, ha en bra dag idag när jag vet att jag kommer se dem 11 timmar senare när de är aströtta, bråkar om maten och sen somnar vi alla i en hög efter bara två timmars samvaro. Nä fy fan!

Sex timmars arbetsdag tänker jag, eller att radikalt sänka levnadsomkostnaderna. RADIKALT är ordet i vilket fall som helst.

Det var det om det.

Så mellan 21 då maken väckte mig i Tyllas säng medan hon somnat i protest naken på betonggolvet (för det är inte alltid kvalitetstid när vi är tillsammans) och 23 när Edgar kom in satt jag och googlade lite på sexanklagade profiler i media. Det var både komiker, programledare i TVs olika fack och SR. Det slog mig då att det kanske kommer bli en helt TYST VÅR (fattar ni kopplingen, googla om inte för den är bra)! Nu har även sångerskorna tagit notbladen från munnen och sjungit ut. Jag tänker mig att de män/kvinnor som bara dragits med i jargongen utan att vara egentliga sexistiska svin nu darrar i garderoberna, twitterflödet är tomt. För vem vet vad för opassande famntag, pussygrab eller förlupen vissling kan leda till nu när hela havet stormar. Alice B K är chockad! Hur kan hon vara det? Har inte hon varit på TV???? HUR kan kulturministern vara chockad????? Finger i luften någon? Jag kan iallafall säga att jag genom rutan känt av grabbigheten och måhända är jag extra observant och ilsk (all true) men man verkar ju ha måst vara en veritabel robot om man inte snappat upp detta. Noll fngertoppskänsla eller så en del i spelet….?

Snart får väl alla sin dom hoppas jag men som sagt….vilka kommer saknas på estraderna framöver. Jag undrar om inte detta kan ge mer pengar åt vadslagningsbolagen än att tippa på vem som tar hem det där tramsiga Mellot. NU ska jag sova men Agi, det var inte detta jag ämnade skriva om. Det tangerar det men imorgon eller som sagt, onsdag skulle jag sätta mina pengar på förutsatt att jag får sova mer än fyra timmar sammanhängande inatt…..

På fars dag hemma hos föräldrarna. Jag i Kwoshares linneblus som jag älskar. Fanny även hon i deras kläder. Velour i skogsgrönt. I mitten lille Frank i sin parkourtröja från YMCA…jag menar KFUM!!! Vi brukar sjunga Village peoples YMCA varje gång innan träningen för att komma i stämning.

Zzzzzz

 

Livskris de luxe

fullsizerender_1

Jag börjar med en vacker bild, sen kommer eländet/insikterna/konklusionerna. Imorgon ska jag till Smide och Form för att förhoppningsvis få min mormors halsband lagat. det är ärvt, jag fick det i julklapp av min morfar efter att min mormor dörr. Han grät och jag med. Utöver att jag fått ett barn på julafton är detta det finaste jag någonsin fått, förlåt mamma och pappa och maken men faktiskt, att få mormors vackraste halsband som morfar gett henne på hennes födelsedag….det är det finaste man kan få. Mitt enda bekymmer nu (utöver att det är i två delar och att jag är rädd att det går sönder så jag tappar det på någon skitig akutmottagning) är vem av barnen som ska få det efter mig….. När jag såg den här broschen insåg jag att jag ska ta alla mina fina stenar, och guldet efter mina förfäder och göra mig en vacker brosch. det ultimata smycket för en läkare som ej får bära ringar, klockor eller armband. Men då uppstår plötsligt problemet….VEM av mina barn ska få den dyrgripen? Jag inser att jag måste ha ett samråd med barnen när alla är vuxna nog och höra vad för saker de är särskilt fästa vid. En del vill bara ha chash säkert, andra vill ha en speciell sak som betyder något och kanske någon inte bryr sig ett smack mer än att vårda min gravsten. Ett tag undrade jag om det var kolabönor…nu tror jag det är korall. Hoppas det inte är utrotningshotad korall…det är mycket med det jordiska.

 

Jag arbetar kväll denna vecka därav långt invecklat inlägg dagtid. Jag drog strecket för husmorssysslorna vid 11.00. Då hade jag hunnit med följande (och detta är inte för att verka duktig utan för att verka strukturerad och effektiv, något som jag värdesätter högt hos människor och ibland tror mig sakna helt):

  1. Lämna barn på förskola och dagis i tid och utan allt för mycket gråt och tandagnisslan.
  2. Åka till återvinningen med veckans skräp.
  3. Handla det som saknades hemma.
  4. Sätta igång två tvättmaskiner.
  5. Sätta på diskmaskinen och sanera köksbänken.
  6. Ordna nya gardinkrokar till gardinen vi satte upp igår.
  7. Göra en grovplanering för veckans mat och inköp.
  8. Ringa Net on Net ang den iPhonegrej jag glömde i kassan igår när Edgar rymde genom branddörren.
  9. Äta frukost.
  10. Göra 1/3 av mina livsviktiga ryggövningar.
  11. Sanera golv i Edgars rum.
  12. Sortera ny återvinning.
  13. Planera resten av dagen på ett rimligt sätt och göra en ny handlalista.
  14. Planera för min kommande bok om chefskap och vem jag måste intervjua.
  15. OCH göra en helt ny världsordning här hemma för att vi ska överleva och samtidigt konstatera att jag har en livskris.

Jag vill uppehålla mig vid punkt 15. Jag beslutade idag under det att jag försökte bli kvitt huvudvärken från tre dagar att det får vara nog med wifi etc här hemma nu. Vi gjorde ett tappert försök att spela memory igår med småttingarna och insåg att det var mer sådant vi behövde göra. Maken behöver också lära sig att inte nödvändigt VINNA över den mycket asteniske (för tillfället) 7-åringen för då blir det inte bra och att vi måste lära barnen turordning.

Nya reglerna lyder som följer: Ingen internet/iPad/tv eller i övrigt rörliga bilder på morgonen och fram tills efter att middag och eventuella läxor är gjorda. Därefter kan man få slötitta eller interagera med overkliga saker. Jag ringde för att berätta detta för maken. Sa att jag nu lägger alla saker på laddning så att de finns tillgängliga när det blir dags och att jag ringer från jobbet och berättar var de är gömda.

-VA?????? Svarade maken.

-Så blir det, det är slut nu. Sa jag som den envåldshärskare jag är. Jag gillar att peka med hela armen och nu jävlar ska det bli ordning här hemma.

Barn ska klä på sig när man ber om det, frukost ska ätas när det är frukostdags och huset ska lämnas i tid för att komma I TID! NOG NU!

img_5645

Fattar ni? Sorterade efter butik och datum! Jag slår mig själv med häpnad!

img_5643

Maken fick en Moccamaster på Fars dag, det var väl snällt? Han har vägrat dricka kaffe från perkulatorn trots att det är jättegott och mycket härligare men han är LAT och vill koka enklare. Jag måste nu åter börja hålla koll på hur mycket satans filterpapper vi har hemma. Eller…..så har vi båda och så får vi se hur mycket kaffe han kokar……Fast då fortsätter han väl med det där äckliga instantkaffet bara, latare mask har man sällan skådat, dyrare är det också!

Jag satte mig för att sortera kvitton, jag har bestämt mig för att få kontroll över vad våra matutgifter mm uppgår i. Maken har fått order(!) att lämna sina kvitton på en speciellt anvisad plats i hallen, så har ej skett, han bad om ursäkt men sa att han kan kolla på nätet. Inte riktigt samma sak eftersom han ibland köper skit som snus och så och det tycker jag INTE ska räknas in i hushållskassan, det sorterar under knark/missbruk och är en annan post. Men jag ska nu försöka få kontroll på kostnaderna här hemma. detta är ett led i att räkna ut vad vi kostar oss själva för att kunna se hur mycket vi behöver arbeta….ni är med va? jag försöker ju arbeta så lite och så effektivt som möjligt för att kunna LEVA.

Det känns inte bra att lämna gråtande barn på förskolan tidigt för att sedan vara hemma större delen av dagen, visserligen då med fullt up av hemarbete mm för att sedan inte se dem mer när de är vakna i en veckas tid. Jag ska se till att få allt gjort denna vecka som annars inte hinns med samt ha maten lagad till middagen så att maken får en ”enkel resa” med att mata och lägga alla helt själv. Han hinner inte hem innan jag måste åka till jobbet, annars skulle jag lugnt kunna vara hemma med två av dem fram till tre och kanske det är så vi ska lägga upp det framöver för att jag inte ska dö i själen.

Så, livskris alltså…jag önskar att jag hade haft den lite tidigare. Då kanske jag hade varit klar med den nu. det är kanske en försenad 40-årskris? Jag var ju då upptagen med att föda barn amma och bli gravid igen så jag hann aldrig med….

Jag ser tydligare och tydligare vad jag vill ha ut av livet och hur mycket jag än älskar mitt jobb och att skriva så skulle jag nog egentligen vilja vara en hemmafru på en liten trevlig ort (helst i Stockholm såklart med medelhavsklimat men av ekonomiska skäl är ju inte det ett alternativ, klimatet råder jag ju inte över heller tyvärr).

Därför sorterar jag kvitton, säljer saker på blocket, stickar mina egna strumpor och försöker hitta hönsägg att kläcka till våren. Komposten är också del i att komma ned i kostnad och upp i livskvalitet. Jag vill sluta mitt kretslopp.

Julen står för dörren och vi har tagit ledigt, jag ser fram emot en Bullerbyjul och hoppas att mina föräldrar inte köper elvatusen klappar i år….alla tycker inte att det är en bra sak. Jag behöver INGENTING men om man nödvändigt känner för att handla något åt mig, låt det bli en förbrukningsvara som schampo, tvål eller för all del en bal toapapper, det går det omåttliga mängder av här. Ekologiskt då hörrni! Fint ska det vara ändå. Själv ska jag nog försöka mig på handgjorda klappar till de som kan tänkas gilla det, saker köpta från lokala förmågor eller så kokar jag fikonmarmelad åt alla. Blommor kan det också bli…vi får se.

Nu ska jag göra del 2 av mina ryggövningar, stretcha nacken, jag har en aning om att det inte är en tumör som växer i skallen och värker, utan att det är stress- och spänningsrelaterat.

 

Jo, om ni undrar vad min bok ska heta tror jag det blir: Hej chefen! Eller Boken till mig själv om 15 år när jag är chef…eller Den gode chefen…jag har lite olika ingångar men det klarnar vartefter. Det ska bli uppföljaren till den bok som nu är i pipeline och rör utmattning och bland annat hur en god arbetsplats är utformad.

Nu ska jag ta reda på sakerna häromkring, jag är sååååå inspirerad!;)

 

 

fullsizerender

Avslutningsvis uppföljning av städningen på skolan. Intrycket av renhet är borta. Eller, om man inte har doftsinne eller fantasi är intrycket kvar. jag har båda i behåll och undersöker titt som tätt hur städningen fortlöper. Nu har kommunen fått tredje bildmailet. Jag fick svar att det var skolan som skulle få dessa, kanske kommunkillen är kräkmagad. Jag tycker att en kommun som upphandlar och betalar för städning, visserligen kanske via en skolas budget vore tacksam om den fick återkoppling på att våra skattepengar inte går till det de var menade för. Meeeeen mina pengar och andras pengar, olika viktigt.

 

Semester utan barn…en livstil..

img_4753

Den här lilla tjejen är genomförkyld. Snorig, slemhosta och allmänt lite hängig. Ingen feber tack och lov så hopp om bättring till imorgon. Här har hon just tömt HELA diskmedelsflaskan men ändå fått förtroende att mäta upp olivolja till baket…

 

Jag hörde just på radion att man i Malugn kan få ha sina barn på förskolan när man själv har semester. Detta är något som jag själv inte kan men som jag ser en poäng med att få. Om man betänker att föräldrar som är hemma med ett syskon kan ha andra barn på förskolan (som jag förstår det ska det nu bli 40h för alla) är det kanske rimligt att man får ha ett barn på förskolan om man har något annat viktigt för sig. Själva frågan ställer hela den här omsorgsfrågan på sin spets lite tycker jag. För jag och maken har tagit semester v.44, vi behöver lite tid för att en gång för alla kunna flytta in ordentligt och bygga klart förrådet. Vi har inte hunnit med det med alla barn omkring oss.

 

img_4747

Igår började maken slipa på golvet på övervåningen. Killarna som skulle gjort detta misslyckades två gånger i rad. Nu gör vi allt själva istället. Detta är sådant som skulle passa superbra att göra när barnen är på förskolan så att det går att genomföra på ett snabbt och smärtfritt sätt. Nu tar vi sektion för sektion och hoppas att de inte hinner emellan med sina färgpennor eller yttersidor….

Om jag bott i Malugn och ville skjuta älg ihop med min make (något jag aldrig skulle våga/vilja) så hade det varit OK med fem lediga dagar för det med barnen på dagis. Kommunkvinnan tyckte att det var helt OK för att det är deras ”livstil”….jag kan meddela att där jag kommer ifrån är det en ”livsstil” att städa, laga mat, tvätta och ha allmän ordning i hemmet. INTE att skjuta värnlösa djur i skogen fem vardagar om året. Och jag är inte principiellt emot älgjakt, jag tycker det är bra att man själv dödar de djur man vill äta även om inte just jag vill göra det.

img_4752

Lilla T ville åka den stora kanan, det gick utmärkt!

Det är detta med att det är olika för folk i samma land och att just JAKT, den traditionellt mest manliga sysslan ska vara undantagen detta. Tänk om SPA-dag, nagelfix, shopping eller för all del Bungyjump som jag ägnade mig åt med stor behållning skulle kunna räknas som livstil???

Är jag ogin nu? Kanske, men det gnager mig lite att vissa ska vara lediga utan barn när de uppenbarligen gör något som har med fritid att göra.

Rättvisa gillar jag.

img_4754

Jag ska baka mer, det är mitt Oktoberlöfte!

Tylla talar ut – läppslipps

img_4635


Härinne mamma bor kärnorna! Ser du???

Hej, det är jag Tylla. världsalltets gåva till mänskligheten. Jag är ganska nöjd faktiskt, jag kände att jag behövde dela det med er, det har ju varit ganska mycket negativitet här på min blogg tidigare så för att få lite balans ska jag sprida lite mys omkring mig. Man vill ju inte vara TRÖTTSAM!

Min mamma verkar ganska trött, hon tjatar om ryggen och så men idag blev jag så glad när jag såg henne för förskolan. Jag ropade på kompisarna för att visa upp henne. Lite hängde det ju ihop med att jag skulle få visa att jag har henne EXAKT där jag vill. Jag såg till att bli av med de hemska överdragskläderna. De drar alltid på oss dem på förskolan och jag känner att de hindrar mig i min framfart. Särskilt viktigt är det att pedagogerna ser…så det fattar att jag minsann inte är någon mes som följer order utan att ta en fight innan. 

img_4633

Plötsligt landade ett äpple vid mina fötter! Det visade sig att äpplen kom från TRÄD! Livsfarligt ju! Tänk om jag fått det i huvudet!!!

Vi tog MIN väg hem, mamman protesterade svalt men lydde. Hon är bara så otymplig, fastnar med hår och kläder i naturen och så. Hon är för stor alltså. Jag däremot är i exakt rätt storlek. Precis när hon började se ljuset i tunneln (huset) vände jag om för att gå halvvägs tillbaka och hämta ett ruttet äpple jag sett på vägen. Jag ville visa mamman något nytt, äppelkärnor! Så häftigt, vet ni, de finns längst inne i äpplena i ett litet hus. Äppelhuset heter det. Ett sånt vill jag bo i när jag blir stor. När vi kom hem satte jag mig till rätta för att äta middag. Jag hade bestämt O´Boypulver. Det gick inte lika bra som i förrgår, det känns som om hon övervakar mig….

Men hon är rätt OK mamman, hon tjafsade väldigt lite, jag fick till och med låna hennes läppslipps. det blev väldigt snyggt, asymmetri gillar hon ju. Nu ska jag vidare, jag har lite mer leksaker att röra runt i innan de tvingar ner mig i sängen och tiden är knapp. Tja ba!

img_4638

Middag de luxe! Det märkliga är att jag får ångest av att värma fiskpinnar, alla barnen åt upp ALLT! Och blev maken sur för han fick så lite….Jag hade glömt att jag köpt lite finare panetter till honom för jag trodde inte han behövde äta DIREKT när han kom hem vid fem…

Å lilla älskade Tylla, hon är så söt (och krävande). Mamma skickade ett sms där hon sa att ungen påminner så mycket om mig och min mest bångstyriga (här är jag tvungen att avbryta skrivandet för att berätta för maken att chokladsåsen är slut men att det finns jordgubbsströssel till vänster om mikron bakom riset…hur fan VET jag det?) tonåring. Hu blev mitt svar. Ska jag behöva först leva med MIG och sen två kopior av densamma resten av livet…med guds hjälp ska det nog gå som mormodern i Prostens barnbarn sade.

Men fröknarna intygar att hon är idel solsken på förskolan, rolig, glad och påhittig. Miss Jekyll och Dr Hyde tänker jag. Men idag värmdes mitt hjärta ändå. När jag kom blev hon helt till sig, ropade på kompisarna att titta: Min mamma kom, ser ni vad fin hon är? Jag kände mig allt annat än fin, i trasiga jeans, sockor i ballerinorna (för att kunna ta på och av skorna lätt. Efter att ha haft sex barn på dagis har jag lärt mig att det är ett måste årets nio kyligare månader ha skor som är lätta att få av) och med håret på ända. Jag tänkte att detta kommer gå som smort, hon kommer genast ta min hand och följa med hem men icke sa Nicke. Hon började klä av sig.

-Ok, sa jag, ta av jackan men behåll fleecen.

Gallskrik. -OK, ta av den också då men sen går vi.

Gallskrik.

-Men, måste du verkligen ha av byxorna med? Du kommer frysa…

Gallskrik. 

Tylla lyckades på något sätt övertyga mig…

-OK, vi tar av dem men mössan….Jag känner pedagogernas blickar (fast de inte alls dömer mig) och skäms över att jag blir överkörd av en knappt treårig illbatting. När hon var lagom avklädd i sitt tycke sprang hon raskt åt helt motsatt håll men när jag sade hej då till henne kom hon lunkande.

-Bära!

-Jag får inte bära säger doktorn, det är inte bra för min rygg..

-BÄRA!

Jag bar henne och alla kläder till dörren men sedan fick hon gå själv. Då beslöt hon att sticka in bland buskarna, jag hade svårt att hålla jämna steg för jag kunde knappt ta mig fram bland snåren.

Vi kom hem tillslut efter ytterligare kontroverser och helt utmattad satte jag henne vid iPaden. På något sätt lyckades hon få fatt i burken med chokladpulver och börja skeda i sig. Där gick min gräns. NEJ, sade jag och tog den ifrån henne. Gallskrik men jag mutade henne snabbt med att hon kunde få chokladmjölk…och då slutade hon gråt-snor-skrika. Jag funderade lite på om detta var en seger eller ej…nu hade jag ju visserligen bestämt att skedäta var fel men samtidigt att det är ok med detta bara det blandas med mjölk. Men man får vara glad för det lilla. Mitt dyra läppstift fick hon också ta, det är ändå nästan slut…hoppas få ett nytt till jul.

Jag lagade mat och nu pustar jag ut och känner migränen pulsera i vänster tinning. Jag är inte skapt för detta. Det optimala antalet barn är två. Med tre års mellanrum, eller fem. Och sen en Nanny, eller två, en robotdammsugare, en självtvättande tvättmaskin, hemleverans av mat samt en massös som står i givakt i ens sovrum. Kanske en ”body double” som maken kan få förlusta sig med också för jag är inte tillgänglig. Jag har inte givit samtycke. jag vill sova, och då menar jag inte sömn som utförs mellan två till tre andra, under en katt och med sägbyten utan S Ö MN dvs ensam på ett hotellrum i typ….Säffle, för den stan är jag nyfiken på.

img_4640

Jag gick och lade mig en stund efter maten, kvinnor ska tydligen det. Efentligen före maten men efter jobbet men så fuktar det inte riktigt här. Jag lade pussel med lilla T en stund tills hon bestämde sig för att ösa ned alla bitar på golvet och avlägsna sig. När hon kom tillbaka fem minuter senare sa hon: -Mamma! Vad har du gjort!?! -Men Tylla, det var ju du! -Nä! jag väntade en stund och frågade sedan med en annan röst… -Vem var det som lade alla bitar på golvet? -Jag! (Stolt). Ytterst förvirrande.

Jag abdikerar, jag vill gå i kloster. Jag har fått uppenbarelser, de handlar om att ta hand om psykiskt sjuka människor på St Thomas, ni vet den där ön i Karibien dit man ska skicka trötta kvinnor på obestämd tid. Där ska jag ha work shops i konsten att säga nej. NEJ. NEJ NEJ NEJ NEEEEEEEJ

Idag vill jag vill inte vara glad och jävla positiv, jag skiter i att det är trevligare och att man mår bättre. Jag ger mig själv dispens, jag behöver den där semestern nu. NU!

img_4625

Jag odlar mig stark. Två sättvitlökar och tre äpplen av sorten Sunrise på Brunnsviken idag. Jag jobbar vidare på självhushållningsspåret och testar mig långsamt fram emot rätt sorts äpple för trädgården. Sunrise var mjölig och inte så smakrik men den hade ett mjukt skal…det passar små barn.

 

Arbeta bör man, annars dör man

Skärmavbild 2016-05-05 kl. 23.27.31

Åh gud så billigt! Jag bara måste köpa en sådan, tänk så praktiskt och så snygg! Militärgrönt, passar till ALLT! Och när jag tvättar den sprider jag plast i haven…eller jag behöver ju inte ens tvätta den, den är så billig att jag kan kasta den! Jag menar recykla den, så vi kan göra en ny snygg och billig pläd som inte andas….

Utmattning…den breder ut sig. Det är ju lite av mitt specialintresse kan man säga. Jag läser det som finns på området och som har stöd i forskningen. Jag tuggar om det, pusslar ihop det med andra saker som jag kan något om och mina egna erfarenheter och betraktelser. Jag lägger mitt vanliga pussel över ”alltihopet” kan man säga.

Idag konstaterar jag att fyra dagars arbetsvecka nog är optimalt. Fördelat på 3 + 0 + 1 + 0 + 0. Jag tror till och med att det skulle vara lönsamt för samhället om man tar med de skenande sjukskrivningarna pga psykisk ohälsa i beräkningen. (Som företrädesvis drabbar kvinnor inom vård, skola och omsorg).

Att varva ned efter bara tre dagar istället för fem gör att man orkar mer den sista dagen man arbetar. Man hinner också med att tvätta, handla, städa och umgås med sin familj. Kanske 3,5 + 0 + 1 + 0,5  också skulle funka och den halva dagen skulle kunna vara flytande om det inte skulle visa sig ekonomiskt försvarbart med bara fyra arbetsdagar. Forskning har visat att fler korta ledigheter är bättre för hjärnan än få och långa. Bara en tanke där….

Jag läste om de där planerna på att Japan skulle dumpa cash på sina medborgare för att öka inflationen och stimulera ekonomin….jag hade inte tackat nej till hundra tusen på banken, jag skulle behöva flera miljoner faktiskt för att känna att jag kunde börja konsumera för sakens skull. Men det är något snuskigt i konsumtion för sakens skull tycker jag. Jag gillar att folk sparar. Bara jag får höra prat om ”snurrande hjul och tillväxt” får jag kräkkänslor.

Maken tycker jag är korkad. – Hur skulle det gå för oss med alla lån om ingen konsumerade och alla behövde vara sin egen bonde? Va? VA??

Jag har inte haft tillräckligt med tid över för att fundera riktigt på djupet kring detta och jag vänder mig emot att jag ska gilla tanken på tillväxthetsen bara för att det råkar gagna MIG. Jag tänker mer på planetens överlevnad liksom. Den gynnar MIG!

Jag fick en bild av sömmerskor i Bangladesh som sitter i brandfarlig industrimiljö och syr T-shirts i rasande tempo med sneda sömmar av ett tyg som kostat moder jord mycket vatten (bomull är väldigt vattenkrävande), som färgats med farliga kemikalier och som sannolikt skulle diagnosticeras som utmattade om de fick chansen att berätta hur de mår. Behöver vi den typen av produktion för att vi ska handla billiga kläder och ge oss här i väst en kick varje gång vi köper saker vi egentligen inte behöver?

Jag gillar tanken på få men kvalitativa produkter. Jag återkommer ständigt till det. Jag får prylpanik. Jag har helt slutat handla på vissa affärer. Jag handlar väldigt lite överhuvudtaget av saker med kort hållbarhet, till och med till barnen köper jag bättre kvalitet, det lönar sig ALLTID! Nu i och med husbygget har vi satsat på saker vi VERKLIGEN vill ha istället för halvfina grejer som vi kanske skulle tröttna på, som skulle gå sönder eller bli omoderna (jag gillar ju visserligen omodernt). Dyrare vid inköp, ja ibland, men i långa loppet billigare. Så jag bidrar ju ändå till den förbannade tillväxten. Måste man nödvändigt shoppa sig lycklig är väl secondhandbutiker en bra lösning, då belastar ens beroende inte klotet iallafall. Det är dessutom lite mer utmanande att handla så.

Nu ska vi ge bidrag till att byta cykelkedja….för att få till enklare jobb. Jag vill faktiskt ha tid att byta min egen jäkla kedja utan att behöva ta en halv semesterdag. Om vi behöver enklare jobb för att hinna med våra liv då tror jag att vi hamnar fel. För övrigt gillar jag inte subventioner det snedvrider konkurrensen. Om alla jobbar mindre kommer utrymmet att handla onödiga saker krympa, det är en BRA sak. Kanske vi börjar göra härliga och nyttiga saker då istället som att röra på oss och odla egen mat? Då konsumerar vi ännu mer men får inte sämre standard.

Om en person saknas på jobbet kan en annan få anställning…en möjlighet att få in folk på arbetsmarknaden. Betänk att undersköterska är det vanligaste jobbet för en kvinna iSverige, nog skulle en person med kort/bristande utbildning kunna ta sig igenom en tvåårig gymnasieutbildning på låg fart i kombination med studier i svenska och söka jobb som det efteråt? Tanken på att vissa inte kan lära sig saker bara för att de är vuxna är ju motbjudande. Kan man kanske lära sig att tillverka skor? Baka bröd? Sy kläder som inte drar sig i sömmarna och de som köper produkterna kan få saker som håller längre och gör planeten gladare.

Vi delar på jobben och räddar planeten! Jag är på intet sätt emot enkla jobb, de behövs såklart nu när vissa arbetar så de går under men varför ska detta skattesubventioneras? Helt galet!

Skärmavbild 2016-05-05 kl. 23.27.15

Men ååååå, skogshuggarskjorta i flanell! En evig klassiker. 59.95, man behöver knappt arbeta en halvtimme för att ha råd. Tänk vad många skjortor man kan köpa för det man drar in på en arbetsdag! Och kvaliteten! Materialet på den kostar säkert 10 kronor! När jag hade butik fick jag lära mig att man ska lägga på ca 2,5 på inköpspris om det ska vara värt att sälja en pryl. Sen ska momsen på…räknar man baklänges på det kostar en sådan skorta 19,2 kr i inköp. Den är sannolikt fraktad på Indiska oceanen för 3kr, någon har sytt den för två och en fabrikör har tjänat 14 kronor per skjorta….Gekås drar in 29. Vilket FYND! 

En annan sak jag funderade på idag var förskollärarnas situation. Jag känner ganska många sådana och bara man har sex barn så får man ju kontakt med ett antal även om man inte KÄNNER dem privat….De verkar ha en ganska förtvivlad situation. Många långtidssjukskrivna och ont här och där. Många barn på liten yta, hög ljudvolym och typ det viktigaste jobbet som finns för att föräldrar ska kunna gå till sina jobb trygga med att deras barn har det bra….

Jag tycker att ansvarig minister och hela departement skulle tvingas tjänstgöra en månad heltid på en förskola/skola för att få en inblick i hur slitsamt det kan vara både för barn och personal. Vi vill ju inte börja stressa sönder befolkningen redan från 1,5 års ålder eller?

Om man inte värderar barns arbetsmiljö högt kommer det slå tillbaka hårt. Personalen är ju också viktig men den kan ju faktiskt bli sjukskriven i värsta fall och/eller byta arbete….Ett barn har ingen valmöjlighet.

Ja det var lite olika lösryckta tankar kring hur vi har det här i vår utvecklade del av klotet….jag känner mig orolig för framtiden och om det plötsligt började regna tusenlappar från skyn skulle jag INTE köpa en massa billig junk på Gekås iallafall, den saken är klar!

Skärmavbild 2016-05-05 kl. 23.31.27

Jag VET att man kan återvinna kapslarna, men tänk på hur mycket ENERGI det måste gå åt när man gör det! Det tar 19 tid att spara kapseln hemma, åka till återvinningen med den, någon ska hämta den och sedan hela proceduren för att den ska bli en fin ny liten kapsel med apdyrt kaffe i. Jag har en perkolator numera, väldigt gott. kostar som denna i minsta storlek, och vill man lyxa till det mal man sina bönor själv, då har du ett oslagbart kaffe om det nu är viktigt….Notera kapselhållaren för 100 kronor vid sidan om. det man förlorar på karusellen tar man igen på gungorna.

Killevippen!

 

Barnuppfostran och smartphones

IMG_1806


En lysande placering av motorsågskedja, non?

Halli hallå!!!

Jag har idag den stora glädjen att meddela att jag snart har ännu ett nytt arbete! Woooohooooo, självförtroendet är på topp, arbetslusten infinner sig och jag känner mig som BATMAN! Allt är möjligt.

Idag skulle jag redigera boken jag pillat med ett tag men dragit mig för. Hjärndimmor….man blir blind för det man skriver, man dödar sina älsklingar och hoppas att allt ska bli bra till slut. Hela dagen var tänkt att ägnas åt detta. Eller, jag skulle renskriva och förbereda mig lite inför en ”föreläsning” på dagis om magsjuka….och storhandla….och förbereda maten. Ni fattar, häcken full. Träna skulle jag visst hinna med också men det får bli senare.

På väg mot butiken lyssnade jag i vanlig ordning på radion. jag älskar radio. Men plötsligt dök en mamma med barnvagn upp….hennes kanske ettårige unge satt och stirrade mot mammans ansikte. mamman stirrade på sin telefon som var hopkopplad med ett par stora hörlurar…..

Jag gav mig lite in i debatten om amning/BB/smartphones häromdagen. fast man inte borde. Jag tycker inte om att uppfostra andra riktigt, om jag inte VET att jag har vetenskap och beprövad erfarenhet på min sida. Och jag släppte liksom bollen där mitt i amningsträsket. men den där mamman alltså idag, i Bromma, hon såg inte sitt barn…..

Jag fick lust att fota henne faktiskt för det såg så himla illa ut. En liten liten unge som stirrade på mamman som fingrade på ”fånen” för att få en annan bild eller ett annat ljud i skallen än vad hennes unge hade. SORGLIGT!

 

IMG_1795

För två dagar sedan fanns där bara en markatta, idag ett HUS!!!!! Prefab ftw. De får säkert fuktskador sa maken…;)

 

IMG_1797

Så här ser det ut hos oss……grunden, grunden, grunden….puh.

 

IMG_1798

Och sen den där ugnen som någon flyttar runt hela tiden. Använder de den som torkskåp för arbetskläder eller????

 

Jag står liksom med ett ben i varje era här känner jag. Jag fick min första telefon (old school utan skärm) när jag var 30. Då hade jag redan två barn och en telefon med skärm har jag väl kanske bara haft fyra år? Vet ej. Men jag kan verkligen se skillnad på hur föräldrar beter sig på promenader numera. Man är bortkopplad på något vis. Jag känner ju själv hur jag sugs in i telefonen ibland när barnen är runt mig och hur de måste ropa högre och oftare för att få uppmärksamhet. Själva har de inga telefoner att gömma sig i. Vissa har väl iPads…..

Och jag VET att detta är minerad terräng och att jag väl får höra att jag är en moraliserande bakåtsträvande stakärring som ska låta bli att ha åsikter om saker och ting. Sure, men jag mailade Hugo Lgercrantz….Professor Emeritus i pediatrik. jag tänkte att blir det en ”shitstorm” då ska jag slå tillbaka. För det finns vetenskap om hur ett barn utvecklas och jag kan ge mig attan på att något kommer ändras av vårt sätt att hantera våra telefoner i förhållande till barnen. Saker går nämligen att mäta. Och har jag fel. Då kan kritikerna skriva till mig om 15-20 år när vi vet resultatet av detta.

Nu håller jag andan och inväntar bajsstormen (men jag har varnat, jag ska ta reda på hur det EGENTLIGEN ligger till;))

FullSizeRender

I affären, då jag mailade professorn, ringde först maken två gånger i snabb takt. Jag avböjde hans samtal för det bröt mitt mailande. Då börjar en dotter ringa…jag avböjde tre gånger, tills jag mailat klart. Jag ringde då upp först dottern och frågade vad hon ville. -Öööh luncha? Jag förklarade det opassande i att ringa upprepade gånger till någon i snabb följd och sedan då jag första gången ringde tillbaka inte svara….Och fortsatte med att säga att om man vill luncha med mig är det en god idé att vara ute mer än tio minuter innan själva lunchen för att få till det. Jag lovade komma förbi om jag hann, efter att jag handlat klart. Sedan ringde jag maken. Jag hade redan innan talat om för honom att han glömt sin ”bricka” hemma och erbjudit mig att komma med den till hans arbetsplats. han avböjde då. Nu när jag står mitt i ett mail i en butik för att förbereda inför hans ”ensamkväll” med barnen visar det sig att han ändå måste ha ”brickan” varför jag lovar komma över med den. Jag fick ALLT gjort idag, OCH hann med att blogga. Fy fan vad jag är bra, ostoppbar, typ. Duktiga flickan är back on track. Ni kan förvänta er mycket långa och täta blogginlägg framöver….zzzzzzzzzz. Vi dricker lyxmust ikväll när jag kommer hem. Det är okänd smak. Så spännande!!!!

 

 

 

Tylla talar

IMG_9843

Mamma läser samma saga för mig varje kväll. Det gillar barn säger hon. Var har hon fått det ifrån? Jag har ju inget val, och hon fattar ju inte alls vad jag säger när jag klagar. Nej, tacka vet jag rörliga bilder, detta är ju för stenålders.

Hej, kära läsare, jag har varit fullständigt upptagen av livet sista tiden och har inte kunnat rapportera så mycket. Jag har ju fått byta arbetsplats. Nu är jag placerad i ett gammalt elhus, väldigt olikt mitt tidigare arbete. Jag börjar finna mig till rätta. det är nya rutiner, nya stora och små. En av mina medboende s.k. syskon har placerats i ett annat hus, lite längre bort. Skolan kallas det. Det är för dem som vuxit ur förskolan och tydligen måste särskiljas från oss. Jag antar att det är då det börjar gå utför. 

Men jag har det ganska bra faktiskt. Den där semestern med mina egna stora var ju förfärlig de höll oss inomhus och det var knappt vi fick bada! Allt jag hört tidigare om semestrar innefattar sol, bad och utelek. Inte i den här familjen inte. De verkar gilla att sitta inne och tala om hur trevligt det är att vara ute. Hösten verkar faktiskt vara en bättre årstid. Med höstkläder som man kan bada i. Galon kallas det. 

Jag har börjat laborera mer med talet. Jag babblar på i olika ljudgrupper. Det kan vara bubbelibla bal bibino no da. Eller med välkända saker som kattemat, atten, kläääninn och så vidare. Jag har också märkt att ljud i kombination med rörelser är effektivt när de storas fantasi inte räcker till. Man kan också släpa dem dit man vill att de ska gå, sura (då får man mycket uppmärksamhet) och ibland funkar det att kasta saker på dem. 

Det lustiga med att kasta saker på de vuxna är att man aldrig vet hur det ska ”landa”. Ibland blir de arga, oftast kombinerat med exklamationer av typen: -Aj! men ibland kan man få ett skratt…? Inkonsekvent som tidigare och jag måste studera mina medboende mer. De är väldigt bra på att kasta saker, se sura ut och det händer ganska ofta att de skriker åt de vuxna. Fast de har inte riktigt samma framgång som jag. Det verkar vara lättare att komma undan med saker när man är mindre. Det ska man passa på att dra nytta av tänker jag.

Vi har ändrat lite sovrutiner också. Tydligen ska jag sova ensam och övriga sova i ett annat rum tillsammans. Återigen helt vettlöst. Det betyder ju att hur jag än snurrar runt i sängen, tar hela täcket och ramlar över sängkanten är det ingen som bryr sig. Mycket otillfredsställande. Därför har jag     börjat skrika till lite då och då under natten. Det brukar sluta med att jag får sovsällskap som jag kan ligga på, under eller sparka lite på. 

Nu ska jag ladda mina batterier för ni vet väl att barn aldrig vilar, de laddar om!

FullSizeRender_1

Här har vi en designer som tänkt till, udda strumpor. Så smart. Jag kanske kan sälja alla mina två hundra udda strumpor så? Helt otroligt bra idé faktiskt.

FullSizeRender

Snygga är de också!

 

Å hej!

Vilken start på hösten! Två nya ställen att lämna barnen på, ett pyttenytte hus och skolstarter. Jag hoppas det blir en mild och torr höst efter den här fruktansvärt regniga sommaren. Vi har nog inte varit på badet mer än tio gånger denna sommar. Sådant lider jag av. Sitta inne och glo på gråväder är minsann ingen höjdare.

IMG_9830

Jag gör tvärt om emot alla inredningsbloggare. Jag fotar med fokus på horribiliteter, how not to decorate. How to get a war like kitchen zone. Mest gör jag det för att inte GLÖMMA, hur jävligt vi har det för efter detta kommer även ett hundra kvadratmeter mindre hus vara som att komma till paradiset. Jag jobbar lite så, med motsatser. För en krispigare verklighet.

Jag var på föräldramöte igår, vanligen är det något jag avstår från. Jag inväntar ”rapporten” men eftersom vi är nya här kändes det nödvändigt. Och jag är glad att jag gick. De två pedagogerna är så engagerade och när de beskriver vad de gör under en dag på åtta timmar fattar man nästan inte att det är möjligt! Djupt imponerad av vad förskolorna där jag varit inblandad åstadkommer med mina barn. Verkligen. Även om det varit svårt att lämna det gamla så lär jag mig igen att man inte ska rädas förändring.

Tylla har börjat tala mycket mer. Det mesta är rappakalja och även om jag gör mitt allra yttersta för att förstå går även en idérik och associationsbenägen entusiast som jag bet oftast. Hon har några schyssta standardfraser som jag förstår men sen är det mer oklart. Glass kan hon bra. det säger hon när hon hänger i handtaget till frysen dessutom så det är svårt att inte fatta. Sen har hon ett nytt favorituttryck, ”kattemat”. det säger hon medan hon blandar kattmat med kattsand…mycket intressant, och dyrt.

Hon hänger efter de större barnen på dagis får jag höra och är en rolig unge tydligen. Som alltid roligt att höra att barnen sköter sig borta även om så inte alltid är fallet hemma. Men att hon redan hänger efter de äldre killarna…det ska jag ligga lite lågt med här hemma. Maken skulle nog inte gilla det. Meeeeen kanske hon också kommer gilla yngre män när hon blir äldre, de är ju så formbara, NOT!

Vad gäller de övriga småbarnen har Frank börjat tala mer. Han brås där på sin äldre syster…jag ska inte säga vem men en som gärna berättade saker utan att någon psykiskt frisk person kunde förstå vad hon menade. Konsten att återberätta är inte alltid lätt att lära sig. Han låter ungefär så här:

-Mamma.

-Ja (jag då).

-Öh, vet du.

-Nej (säger jag som redan tröttnat)

-Öh, vet du.

-Nej, tala gärna om för mig. (Jag som slår knut på mig själv för att inte säga typ; fokusera nu och säg det snabbt).

-Öh, mamma vet du. Jag har sett, öh, vet du, jag såg en sak förut. Du vet, öh.

-Nej jag vet inte, när? Igår? På TV? (Helt uppgiven försöker jag här ge honom lite fart och tänker så det knakar på vad ungen kan ha sett, hört eller upplevt senaste åren då tidsuppfattning inte är barns grej).

-Ååååå (ilsket) Nu glömde jag! Du stör mig. Nu måste jag börja om!

(AAAAAAAAAAAAAAAAAh skriker jag i huvudet och tar ett ansträngt andetag)

-OK, vad var det du såg? (Mitt förställt lugna jag).

-Öh, jag såg en sak. Men jag minns inte vad det var. Kan jag få en glass?

-GAHHHHHHHHH!

Där ungefär befinner vi oss i konversationstekniken. Jag tänker på något min mor sade till mig för att orka stå ut i kontakt med andra besvärliga människor. ”Anna, tänk att alla är patienter, då kan man klara vad som helst”. Hon har även, trots att hon är ateist levererat följande ”tänk att gud sänt dig den här personen att öva på, så att DU blir en bättre människa”. En sann psykiatrisk insikt där.

Ibland när jag i min förtvivlan ringer henne för råd om hur jag ska gå tillväga säger hon ”du behöver….ett trollspö!”. Och det är ta mig tusan sant, jag behöver ett trollspö, ett som glöder i toppen och som sprider sömnsand och elchocker. Då skulle jag få kontroll på min situation på nolltid. Tur att en liten unge fortfarande är följsam och lätt att hantera.

Jaha, det var det. Egentligen hade jag tänkt se på Svtplay men jag kom av mig.  Jag har hört att en ny deckarserie har startat, den fick tveksamt betyg i radio men ett avsnitt ska man väl kunna klara? Jag var ju skeptisk till Elementary också men det har ju utvecklats till en veritabel förälskelse! Och han blir lite galnare med tiden den där Sherlock tror jag….

IMG_9836

Vilken dag som helst nu kommer jag kanske explodera över detta. En ny diet! Människor alltså….varför inte lyda Dr Voltaires råd ang LFHA-dieten?? Varför!!!??? Jag gillar särskilt formuleringen kring nackdelarna med just denna diet: Den kan vara svår att följa om du tycker om att äta sötade livsmedel…..

 

 

 

Svängningar

FullSizeRender_1

Det kom ett stort paket med bud idag. Jag hade helt glömt bort att det skulle komma en skeppning väskor från Keecie till mig, eller mig, de ska vidare faktiskt. Men om någon är intresserad av väskor är det ju mig ni ska vända er till, jag ÄR ju faktiskt inte bara läkare, jag är ju generalagent också! (Och mamma)

 

 

Var ska man börja….

Igår kväll sade jag godnatt till maken och frågade:

-Väcker du mig imorgon? (Vanligen ligger allt ansvar på mig att få upp familjen, laga frukost till alla, klä på och sedan med yttersta försiktighet väcka maken)

-Öh, ja men ställ klockan du med! (Maken som VET att han inte kan åläggas ett orimligt ansvar för att familjen ska komma upp och helst av allt vill vara ifred och läsa DN under täcket samtidigt som han låtsas sova för då går det illa).

-OK. (Jag, helt uppgiven inför faktumet att jag ÄR den större människan här och att någon form av ”stress release” inte finns på världskartan).

Jag ställde klockan gick upp först, fixade de två flaskorna som behövdes för att på smidigaste sätt få igång morgonen. Jag packade ihop en väska med ombyte, solhatt och min mirakelsalva till Tylla (allt utefter listan som jag skrev i mörkret igår vid köksbordet för jag orkade inte tända. Jag måste säga att ju mörkare det är och ju tröttare  desto mer likt min pappa skriver jag. När jag är skärpt försöker jag härma mammas vackra handstil, men som sagt vid stor stress återgår jag till grundinställningen. Rakt stående klotter). Skolsystemet berövade mig chansen att få en vacker handstil, damn the Socialdemokratic government, damn it!

När jag och barnen susade iväg mot div skolor/förskolor verkade allt lätt, jag skulle få lämna allt ansvar några timmar så att jag kanske till och med hann tvätta håret, förbereda middag, handla ett hänglås till elskåpet, betala två månaders hyra, städa, ringa ett samtal och skriva en halvtimme…..

Barnen lämnades utan knot. På väg hem andades jag ut lite. Jag ringde maken och frågade om han eventuellt kunde hämta ett av barnen för att underlätta lite för mig, så att vi undviker bråk här hemma (killarna har svårt att vara på samma planet just nu, den är inte stor nog). Meeeen se det var inte så praktiskt.

-OK, jag tar det sade jag med entonig stämma. Puss å hej vi ses sedan.

Djup suck och fortsatt körning mot det lilla huset på fairway….Då ringer maken. Punktering (alltså hans fordon).

Jag erbjöd mig att åka och plocka upp honom men han kunde leda moppen till jobbet. Men jag skulle behöva hämta upp honom. OK, det kan jag klara efter att jag hämtat de tre barnen som nu garanterat kommer somna i bilen på den stunden och så kommer cirkus att utvecklas ikväll. Men OK! VAD ANNARS SKA MAN GÖRA???? VAAAAAAAAD?

När jag kom hem var dörren låst. Jag behövde verkligen gå på toa och jag började nästan gråta. Jag andades djupt, slog numret till maken och förberedde mig mentalt på att behöva åka till en annan kommun för att gå på toaletten men se han hade TÄNKT! (Eftersom han låste mig ute förra veckan i ett liknande trängande mål) så hade han lagt ut en nyckel. Glitter och guldregn över maken som kan konsten att bättra sig!!

FullSizeRender

Efter det trevliga samtalet med pedagogen skickade jag ut meddelanden till de personer som finns på förskolan som kontaktpersoner (if the shit hits the fan och jag är i Kuala Lumpur). Då fick jag morsan på tråden….Hon bad mig ge Inez en lyckospark. Hon oroar sig för mig. Och löser ALLA mina problem. Tur att hon finns.

 

IMG_8239

Istället för att försöka minnas saker fotar jag dem. Detta skickades till maken, fyi. Han frågade om jag ville gå, få lite vila från barnen….Stackarn. Han försökte visa sig från sin mest förstående sida och fick en oväntad dansk skalle. Av två skäl. 1) Han VET, eller borde veta efter åtta år ihop med mig, att jag INTE går på föräldramöten längre. För förklaring vg. se tidigare anteckning (här flörtar jag lite med all vårdpersonal för det är så vi formulerar oss när vi inte orkar skriva själva utan hänvisar till en flitigare person). 2) Och detta är det värsta…..DET ÄR JU VÅR BRÖLLOPSDAG!!!! FÖRIHELVETTE, VÅR B R Ö L L P S D A G!!!! Kom igen nu!!

Jag fick kort därefter (efter dusch, tvätt och lite mailpillande) ett samtal från förskolan. Blodet isade sig…det kan aldrig vara bra….Men jag fick höra av den glada rösten på andra sidan att eftersom allt gått så bra kunde jag komma efter vilan!!! Gud ske pris, det finns en chans att jag hinner med allt idag och att jag inte blir det nervvrak jag var igår när jag ansökte om att få gå en kurs i finsnickeri för att få till en annan verklighet och bara vara kreativ på annan ort….Då kom brorsan med ett barn och vips ner i stresskonen igen.

IMG_8229

Jag vill bli asrik. För jag tror detta är meningen med livet, sand mellan tårna. Inte i Bhn dock…Edgar lyckades kasta sand på hela badsällskapet igår och jag fick då en minnesbild av hur omsorgsfullt min mormor borstade av mig och min bror nere i Benidorm varje sommar inför att vi skulle in i morfars bil. Den som var helt fri från allt som inte ska finnas i en bil (utom emballage då som fyllde hela bagageluckan i händelse av att man skulle behöva frakta något ömtåligt si sådär 400 mil (sprit typ)).

 

Nu har så mycket tid förflutit att jag har andnöd igen. Måste sluta nu jag har MILJARDERS med saker att göra. HEJ DÅÅÅÅÅÅÅ!

 

IMG_8243

Min (snus)förnuftige LILLEbror (ja jag skriver så för att trycka på de viktigaste sakerna här och sen ursäktande inom parentes för att inte hota familjfriden. Sade åt mig att dokumentera vårt bygge. Han dissade också våra förhoppningar om att komma in till jul (som vanligt, messersmitt!). Han talade om att vi skulle dra gula rör för el över hela tomten för man kan aldrig så noga veta när man behöver belysa något underifrån…När blev han min morfar undrar jag? Men puss på dill lillebrorsan. Jag ska be dem dra gula rör överallt, kanske göra en rosett under huset för vem vet vad som kan komma at behövas om kriget kommer? Och jo jag dokumenterar. Jag skriver ju för fasiken en hel bok om eländet och har 3000 bilder på stenkross. Var så god, det kan bli jordens tyngsta läsning är jag rädd.

 

 

Fotbollslördag i Mälardalen

IMG_6310

En vacker ros vid gräsplanen i Västerås

 

Det blev en utflykt i fotbollens tecken i lördags. Två döttrar, två olika städer.

Jag älskar att se mina barn idrotta, mina föräldrar följde alltid med mig och brorsan, ibland var de lägerföräldrar och följde med oss runt om i landet. Pinsamt skulle mina barn tycka men jag minns det inte så. Jag gillade att de var med (men de kanske inte var fullt så pinsamma som jag är!?!).

Vi packade bilen lätt, en filt, några MER, ett halvt paket digestivekex, skötväska, termos med vatten, vällingpulver och sen drog vi. För mycket planering och packning orkas inte med längre. Bättre att köpa sig fri.

Vi kom till Örebro, via frukost på Mc Donalds i Köping, strax innan 12. Bilen parkerades och jag började spontant gå mot vad jag tyckte såg ut som en fotbollsplan. maken protesterade. Han tyckte det kändes galet att bara ta sikte på ett vitt mål och en snutt gräs. Jag fogade mig och frågade två tonårskillar i fotbollskläder om vägen.

-Vet ni var Ekängen ligger? (Jag)

-Öh…? (Förvånad tonårskille)

-Alltså gräsplanen där man spelar fotboll..(jag som ser att killen är totalt överrumplad)

-Öh, det är fett nära. (Tonåring utan vana att ge väganvisning/infödd som aldrig sett turist?)

-Men vad bra, år vilket håll??? (Jag som fortfarande är lugn men som pga viss tidsbrist vill snabba på förloppet)

-Öh…(Söker kontakt med orienteringscentrum i hjärnan)

-Vilken RIKTNING? Jag menar, kan du peka? (nu börjar jag misströsta)

-Öh, dit. Sa ena killen och pekade åt motsatt håll. (Puh)

En ledare i övre tonåren erbjöd sig att guida…han trodde han visste. Mycket vänligt, han ville inte bara peka och lura iväg oss åt fel håll. När vi kommit väldigt nära sa han hej då och vi tackade för hjälpen. Det var fel håll ändå visade det sig när vi frågade en funktionär. HELT FEL HÅLL och vi fick vända tillbaka i den riktning jag först valt. Jag föreslog en sneddning som kändes ”rätt”. Det blev väldigt rätt kan man säga även om 50 m österut hade inneburit att vi varit HELT rätt. Vi hamnade på en förskolegård. En fantastiskt fin sådan. Men man kunde inte komma genom stängslet….Hm. En sekund fick jag panik och tänkte nu missar vi allt för att jag ska gå på känn hela tiden. Sekunden efter insåg både jag och maken det geniala i detta. Man kan nämligen alltid låsa in sig på en förskola. Det var ju PERFEKT! Vi låste alla grindar och satte oss lugnt på en filt för att se matchen som spelades på andra sidan Gunnebostängslet.

IMG_1362

Endast ett Gunnebostängsel skiljde förskolan mot fotbollsplanen. Tylla fick med sin älskade skottkärra.

 

IMG_1367

En böjd gammal bil med plats för många. Mycket nöjda barn lekte ostört länge.

 

Vi hade väldigt trevligt trots att matchen började i duggregn. I halvlek var vädret helt OK och jag bjöd in barnen att sitta på fliken och ha picknick. På digestivekex och MER. Edgar deklarerade tydligt att detta minsann inte var en anständig picknick. Det kräver nämligen mycket mer ät- och drickbart. Bortskämd unge det där!

BP vann med 5-0 eller… det blev 4-0 men det berodde på att domaren dömde bort ett solklart mål men OK, vi vann ju. Fyra eller fem mål det gör detsamma!

Puss, puss och lycka till och hej då till Alva och sen bar det av igen. Denna gång mot Lindesberg.

IMG_6302

Grinden till Bergskyrkogården

 

IMG_6301

Precis vid vägen men ändå i stillhet, utom när barnen stojar då. Det känns fint ändå.

 

IMG_6306

En liten plats finns kanske kvar där för mig ändå?

 

Vad finns i Lindesberg kanske ni undrar? Jo där finns vår familjegrav. Min farfars far och mor, min farfar, farmor och faster ligger där. Och det ska de göra i 450 år till typ.

Jag har bara träffat två av dem men i mig bor nog en blivande släktforskare. Jag tänker väldigt mycket bakåt i tiden och är intresserad av varifrån vi kommer. Jag gillar att känna samhörighet och förstå skeenden.

Jag hittar till kyrkogården trots att jag bara är där varannat år i bästa fall. Men den här gången hade något nytt hänt. Precis där vi brukar parkera hade ett nytt och fantastiskt hus byggts. En förskola! En rund sådan med samma fasad och tak som vi ska ha på nya huset. Jag blev helt betagen och började fota. En så otroligt fin gård. Det verkade så genomtänkt och väl anpassat för barn. Varför bryr jag mig om sådant? Jo för barn är det viktigaste som finns! Och jag har sett en och annan nedsliten urvuxen förskolebyggnad i mina dagar där det slits så hårt på gräset att det bara är lera kvar.

Kyrkogården ligger högt och jag slår vad om att den lagts där en gång för länge sedan för att de döda skulle ha en bra utsikt över vattnet och staden. Nu ser man inte så mycket av vattnet längre tyvärr men Lindesberg är en vacker  liten stad. Närheten till det skimrande vattnet gör alltid en stad vackrare.

Min farfar växte upp där, son till en begravningsentreprenör. Mina och Gustav hette hans föräldrar som jag aldrig fick träffa. Farfar fick jag heller aldrig lära känna, han dog i lungcancer 1963, säkert på grund av alla blyångor han inandats i sitt tryckeri. Jag vet inte så mycket om honom egentligen. Men några saker vet jag, han var med i OS-truppen 1936, därifrån han skrev tillbaka hem och breven censurerades. Allt verkar finnas bevarat från den resan. Hans gymnastikkläder, de censurerade breven och en liten otäck armbindel som jag antar att han var tvungen att bära eller som han tog med sig som ett bevis….Den bränner lite i lådan där den förvaras.Han gillade inte Hitler och var mycket orolig för hur allt skulle gå där. Han spelade musik och ville byta namn till Jazzén men så kul fick man inte vara då. Jazz var en passion vid sidan av gymnastiken, brottningen och gången. Hans svarta konsertpiano från 1913 ska snart stå i mitt vardagsrum igen. Han åkte skidor ihop med farmor, både på längden och tvären och min bror är väldigt lik honom. Dessutom var han inte känslig för hetta. Han tog de heta plåtarna utan ”grytlapp” på jobbet, det gjorde ingen annan. Min pappa har samma talang…

Vilken utvikning! Men på grund av att farfars far var ”undertaker” har vi en bra deal på kyrkogården.

IMG_6303

Den fina runda förskolan. Därifrån blickar man ut över både livet och döden.

IMG_6299

Utelek i en cirkel runt huset, avgränsat per avdelning skulle jag tro.

 

IMG_6296

Å andra sidan!

 

 

 

Jag satte mig en stund vid den stora gravstenen och tänkte på bra minnen jag hade av de som ligger där. Är det så man gör? Jag vet inte men det känns rätt. För det handlar ju om att inte glömma tänker jag.

Vi susade vidare mot Västerås.  För att förströ barnen drog jag igång allsång. Vi sjöng en ny dagissång som handlade om indianer…inte alls PK men barnen gillar den och man lär sig räkna till 10. Därefter en rad Astrid Lindgrensånger, mors lilla lathund, du ska inte tro det blir sommar och några till. Men mest av allt sjöng vi Emils visa, den om lilla grisen som gal. Det blev en verklig succé! Jag instruerade barnen och maken att göra de ljud som man sjunger om. Edgar tog sig an galandet, Frank svor, maken skulle skälla och jag jama. Det blev så att jag sjöng texten, skällde och jamade, Frank simulerade ljudet av stekta ägg(?) och Edgar mycket riktigt gol. (Jag antog att frank ”stekte ägg” för att lammen värpte karameller…och lät det vara för han var så väldigt nöjd med sin tolkning av detta).

Kan ni texten?

Upp och ned, ned och upp. Grisen gal i granens topp. Å en mus, i vårt hus, svär och tuggar snus. Lammen skäller, värper karameller, hunden jamar. Lilla grisen gal!

Och så om och om igen. Det blev väldigt roligt och vi höll på en god stund. Den rekommenderas varmt på sommarens bilfärder.

 

IMG_6312

Äldre idrottsplatser har ofta ett räcke. Det gillar jag, så man kan luta sig och barnen kan klänga av sig lite.

IMG_6315

Soptunnor kan också vara rätt roliga, och små barn kan inte själva ta sig därifrån…

 

 

I Västerås var det full sol och noll Gunnebostängsel. Jakt av tre barn non stop som försökte slåss/rymma/klappa hundar/springa in på plan….Ingen semester. Det var ganska skönt att spänna fast dem i bilstolarna och vända hemåt. HSK vann med 1-0, bra jobbat tjejer!

 

IMG_6316

Där borta syns vinnarna. Spana i himlen, nästan molnfritt!

 

Ännu mer galande på hemvägen.

Det blev McDonalds på returen OCKSÅ! Maken vägrade pizzerian som jag föreslog men det kan väl vara OK en dag som denna. Alla åt, det gick fort och ingen kom till skada…

När vi kom hem sken solen alltjämt, vi lekte med barnens nyfådda leksaker i den sista kvällssolen och på det hela taget var det en mycket trevlig dag.

När jag är död tänker jag befria barnen från ansvaret att gå till en grav. Gräv ned mig vid sidan av farmor, vi kommer säkert trivas ihop. Vi har samma typ av galghumor och gillar handarbete båda två, fastern är också mycket trevlig. Tänd istället ett ljus och tänk på mig, de bra saker jag gjorde, inte alla gånger jag skällde och tappade humöret. Försök att tänka bort det är ni snälla!

 

Jag inser att jag nu tärt på ert tålamod och skrivit världshistoriens längsta inlägg men det beror på att det är söndag, ni har antagligen semester ändå och jag kunde inte redigera bort mer (fanns det MER??? Ja det finns mer för en tur ut i landet ger mig så mycket inspiration men det ska jag kanalisera lite bättre och ta en annan dag!)

Ha en härlig söndag i solen!!!

 

IMG_6297

Liggande ribbor ger en skön svalka och ser så snyggt ut. Väldigt enkelt att åstadkomma också.

 

IMG_1361

Så här nöjd är en mamma som hittat en låst gård och får se sin dotters lag briljera!