Jag utropar DISCOVECKAN!

Hit men inte längre. Jag ska för första gången sticka hålmönster och börja uppifrån och sticka nedåt…BOEEEEL!!!!

Jaha, vad nu då? Har mänskan blivit galen (igen)? Nej då, jag bara gräver där jag står. I tvättstugan närmare bestämt. Jag satte i vanlig ordning igång en (trodde det var två men missade att trycka 2 SEKUNDER så det blev bara en) tvättmaskin igår kväll. Jag vet, farligt att tvätta över natten (brandrisk) och dumt att tro att man ska orka tömma den på morgonen samt risk att den blir liggande om man gör så men, så gjorde jag iallafall. Jag tämde tyckte jag ömsorgsfullt fickorna på Es jacka på det sedvanliga kilot småsten/skruvar/pinnar, lego och papp och stoppade den glatt i maskinen. Nu har vi glittriga svarta kläder allihopa. Men jag tänker….lite glitter har väl aldrig skadat? Men för er andra som ogillar discokläder/trosor/strumpor och tishor, leta extra noga efter Geishachokladpapper. De tål inte kulörtvått.

Igår hade jag också ett ”moment” som jag hörde Blondinbella säga idag. Ett trosmoment närmare bestämt. Och alla kräsmagade, håll i er nu. Jag svishade in på muggen och det FÖRSTA jag ser är mina inochutvända trosor som liksom inte var presentabla pga den där månaden ni vet och som på grund av att jag gick upp på tok för tidigt hamnat på tvättkorgskanten och sedan glömts bort av mig i morgonruschen. Och det värsta med detta ÄR att de legat så i minst tio timmar då. Och att svärfar är hemma och hjälper maken med hönshusförråd. Men när hjärtat börjat slå igen fylldes jag av en varm känsla (nej för i helvette men jag väljer att skriva så för det är mer poetiskt) av att det inte spelar någon som helst roll hur det ser ut här hemma. För någon annan än MOI. Två vuxna karlar som jag misstänker måste ha besökt toan minst en gång under den tid jag varit på jobbet har alltså missat den stora röda spärrballongen som fyllde hela badrummet (min upplevelse). Så skönt, jag behöver aldrig mer städa. Om inte en annan av samma sort som jag kommer hit. INGEN bryr sig om din skit utom du är väl take home message här.

Nästa ämne.

Den här rosen är så härlig. Köpt på rean i oktober ett år för mindre än vad en Big Mac kostar. Jag som inte ens gillar att ha rosor i trädgården pga taggar men de letar sig in med sin förtjusande prakt.

Igår läste jag löpet om Blondinbellas sommarprat det var tydligen som ett CV och det gjorde att jag lyssnade fast jag inte hade tänkt det(därav moment ovan). Och det var verkligen en uppräkning av hennes förtjänster i en lång rad uppblandat med lite prat om hennes fars tillkortakommanden och sen fick man veta att hon ligger i autismspektrumet (och har ADHD men det visste vi ju) vilket man anade redan när hon sa att hon hade svårt med vänskapsrelationer. Men jag kände igen mig i mycket, drivet, projekten, värmen i bröstet när man kommer på något och att man bara ser möjligheter. Vi skiljer oss åt så tillvida att hennes mål är att bli världens mäktigaste kvinna och bli rik. Hon lämnar nu Sverige och jag tänker på en enda sak…..hennes barn. Jag undrar om deras far flyttar med, eller ska ens barnen med? Ska hon pendla…? Det var vad som fastnade hos mig. Och det faktum att hon engagerat sig i miljöfrågan men samtidigt säger att hon reser väldigt mycket med barnen…och jag undrar om miljön blir glad av det.

Fådda boken i gult med origami. Sen en köpt bok om CRA som är en del i min research! Ny bok i pipeline tror jag…

Jag har ju så svårt för när kändisar talar vitt och brett om naturen och sen har sommarhus på Bali. Jag släpper det för att inte verka som räven. Släppt!

Men, jag fick smak på sommarprat. Idag var det Anders Hansen, psykiatrikern som skriver om motionens hälsobefrämjande egenskaper och det farliga med skärmar. Jag tänker ibland att det vore trevligt att prata med honom, kanske det kommer ske, vi rör oss i samma stad, han är psykiatriker, det ska jag bli, vi skriver böcker med snarlik inriktning, vem vet? Men så tänkte jag att det kanske blir så platt. Vad ska man prata om? Det vi båda redan vet? bekräfta varandra. Nej, jag tror kanske inte vi skulle ha så mycket utbyte av varandra. Kanske. Han sa också en tänkvärd sak, jag ville lära ut, det var därför han skrev och det var så hans sommarprat var upplagt. Och där är vi otroligt lika. Jag älskar att lära ut saker. Kanske det är en del i läkargärningen? Att ta svåra saker, omvandla och spotta ut på vanlig svenska? Jag tror det.

Jag har ju ingen egen fotograf som t.ex Blondinbella som förevigar alla mina rörelser så då får man fota sig själv på armlängds avstånd för att ni ska få ta del av hela härligheten i småbitar. Jag hoppas ju på att ni kan pussla ihop de olika bilderna till en komplett. Klänningen fick jag mycket beröm för idag. Den är 15 år gammal tror jag. Köpt på Nos outlet för under 300 pix. Lagad med japansk teknik på vä axel pga slitage och jag älskar den. NoaNoa är märket, bomull och silke. Love it!

Kolla fina kimonoärmen.

Jag från bröstet och ned….

Jag fick besök igår av en fd. partikamrat (älskar det ordet). Han ville komma och prata lite men hade en annan agenda visade det sig. Vi satt i kvällssolen och drack min rosa flädersaft medan han pratade om två böcker. Om fjärilseffekten och slutligen fick jag en bok han köpt och sa att om jag vill kan vi starta en samtalsgrupp till hösten. Jag sa ja på stående fot. Det är hedrande att få frågan och han behöver lite att göra (det gör inte jag) nu när han anser att rösten åldrats och han inte ville sjunga i kör längre. Jag tror att han är några år över 80. Vi beslöt också att jag och lilla familjen ska ta oss ut till paddelklubben han basar för och röra lite på oss innan vi drar till kontinenten.

Jag har börjat sticka också men kört fast…jag är så rostig att jag inte fattar instruktionen men om jag bara tar ett djupt andeta och läser igen, kanske kollar en youtubevideo osv så ska jag nog komma vidare.

Nu mot spisen, mina 30 minuter vid bloggen är till ända, maken påminner mig om det…hans mage kurrar….och jag tänker först Laga ++++++++++++++ MAT!!! Men skriker det inte. Jag är lugn, jag ska ta allt med jämnmod och sluta stirra på datorn! Gör det ni med nu, ut och promenera!

Här sitter jag och stickar på lediga stunder!

Kram

Att ärva

Från vänster: Mamma, jag, brorsan och sen okänd kvinna. Servis Blå blom (dvs ett av problemen just nu) står på det soffbord jag haft senaste 14 åren. Men vad har jag på mig? Riktig tant alltså!

Ni vet, min farbror dog just. Begravningen är avklarad. Av det sorgliga finns ju saknaden kvar, den där förbannade jobbiga känslan av att det är definitivt. Man kan inte ringa, det blir inga mer skidturer och när ska man radera någons kontaktuppgifter? Det sista struntar jag i. Jag har fortfarande morfar och mormors nummer i telefonen, jag tar inte bort så mycket.

Nu står vi med dödsboet. OJ, vad mycket att tänka på, ta ställning till och olika viljor. Vilken mäklare, vem ska sälja saker, putsa fönster och ska vi beställa flyttstädning?

Jag blev helt överväldigad när vi först ställde oss i köket fyra av oss som ska ärva…hur ska detta går till? Så mycket saker med minnen. Saker med penningmässigt noll värde men som man för allt i världen inte kan kasta blandat med verkligt skräp. Och så plötsligt när man bestämt att något ska kastas gillar en annan en glaskanna……

Jag blev lite full i skratt när jag öppnade en låda och såg 1000 påsklämmor samlade….och tänkte på min egen lilla samling.

Lennart sa på slutet att han ”döstädade”….nja, han kanske gjorde det men inte så det märktes och vi ville ju inte prata om det då, då satsade vi ju på att han skulle bli frisk igen.

Vi var jättejobbiga, ffa jag och morsan. Vi ringde hans husläkare, skrev ut recept, följde med på läkarbesök till sjukhuset och ringde distriktsköterskan. Om någon blev sur….förlåt. Men jag stod liksom inte UT med att han låg så högt i socker hela tiden och ingen verkade ha kontroll…..men del i detta var nog att Lennart inte var helt frisk. Han orkade inte äta, sov mest och då blir det inte spontant bättre. Envis som synden sa vi om min farmor…och jag om Lennart….jag skulle nog kvala in där själv tänker jag och det verkar inte bli bättre med åren. TYVÄRR!

Snabbkik in i ett köksskåp….

Men nu står vi här med påsklämmor och fint porslin, mattor och Moraklockor och det skär i hjärtat att vi ska kasta saker som han uppenbart valt att spara. Men hur ska man kunna titta igenom ett helt liv. Eller ett? Det är ju fel, jag hittar saker från min pappas farmor, mormor och bilder på folk som måste ha varit födda på 1800-talets mitt. Jag känner ett tungt ansvar här och sneglar lite mot familjebibeln…..den måste väga 5 kilo och tar på tok för stor plats.

Lennarts mer välsorterade låda i köket. Vi hittade inte mindre än 17 korkskruvar…..Om någon saknar en, hör av er! Påsklämmorna finns inte mer.

 

Jag önskar jag kunde säga att detta var Lennarts påsklämmor. Jag började samla när jag tröttnade på att maken som är den store brödätaren här hemma, alltid öppnar brödpåsen men ALDRIG (och då menar jag VERKLIGEN ALDRIG NÅGONSIN) kastar dem eller återförsluter påsarna, det faller på lilla frun. Det är slut med det nu. Sedan i torsdags då jag var hos doktorn har jag inte plockat en pryl (inte helt sant, jag plockar lite och kastar varannan gång, varannan gång lägger jag tillbaka för att han ska se högarna växa) jag befarar att jag är tillbaka på ruta ett. Den innan alla mina kraftfulla försök att via bloggen få maken att förstå att man måste städa ett hem på en regelbunden basis om det inte ska övermanna en….

Slutsats: JAG SKA DÖSTÄDA, NU! Inte en ”kanske är bra att ha”-skruv eller tyglapp ska vara kvar. Allt ska ha en tydlig plats och ett mål. Annat ska återvinnas eller omvandlas till eventuella pengar. Min bror har tråkigt nog rätt där (måste vara första gången jag erkänner det) han säger att allt han behöver har han redan köpt. Han behöver PENGAR! Så, det är vad som gäller här. Jag ska inte spara på materiella minnen (utöver det som verkligen, verkligen ej går att göra sig av med) utan släppa taget om mina sparade saker och inte dra in nya jag inte behöver i mitt hem. Jag vill bli fri och om det gör att jag får mer pengar, so be it.

Jag hittade detta om min pappas mormor, Hanna. Jag träffade henne då och då i Sunnansjö när jag var liten. Kanske hon dog när jag var sex år? Hon blev alltså föräldralös vid 20 månaders ålder. Fick växa upp med sin fattiga mormor, somnade hungrig, grät för att få en brödbit…..växte sedan upp, födde 10 barn av vilka min farmor var äldst. Blev sen änka när fem barn fortfarande bodde hemma….Vilken story alltså. Jag kunde knappt läsa. Äldste sonen flyttade till ”Amerikatt” och den delen av släkten bor kvar där men vi håller kontakt via FB och var 20:e år med ett besök…. Nu ska jag och min bror ta över hennes hus som hon fick när hon blev lämnad ensam med en liten flicka (min farmor) och 20 kronor av pappan som drog till Kanada och stred i första världskriget.

 

Här min farbror, som tänder ljusen, omgiven av Kalle (Amerikasonen) och sen min farmor Iris och längst ut till höger min ingifta faster Inger. Alla borta nu men mycket minnen och saker kvar.

Det låter kanske trist men efter alla påsklämmor känner jag att jag inte vill att mina sex barn ska behöva stå där en dag och tänka: -Var hon helt galen mamma som sparade på detta? Vad tänkte hon på????

Typexempel på saker jag INTE kastar eller ger till Läkarmissionen…jag tänker att min bror, far eller syskonbarnen vill ha….i bakgrunden egna inköp av Gustavsbergsporslin från Läkarmissionen. Det eviga kretsloppet.

 

Jag fann många skolfoton. Jag och en till granskade detta noga för att försöka första vilken släkt det hörde till. Jag TROR att detta hör till oss. Pojken i centrum påminner om min bror och jag tror det kan vara min farbror eller…så är det min farfar? Vet inte hur gamla kläderna kan vara…vad tror ni? Är det 10-tal? Då måste det vara min farfar…..eller så har jag tänkt helt fel och missat min farmor!

Nu vila, jag har fått strikta order om det (och en kortisonspruta).  Armen….den där jävla armen. Eller axeln egentligen hur som helst det påverkar ju rörligheten och sömnen….så irriterande. Jag tyckte det räckte med ryggen liksom.

Efter hela den här texten kanske ni tänker, skönt hon har kvicknat till och insett att man inte ska spara på skräp (läs vara en hoarder) men….här är två askar som nu befinner sig hemma hos mig, för sina fina mönsters skull. Jag lovar dyrt och heligt att FÖRVARA saker ordentligt i dem så de fyller en funktion!

A

Apropå synksoffa

Rosaskimrande solnedgång, jag undrar om det blir någon ordning på den här trädgården i 45 graders lutning med bullerinslag.

 

Hej alla! Det är dags för helg igen! Jag hade ”ledigt” idag. Det betyder typ: Jobbar dubbelt så mycket som i vanliga fall fast med helt andra saker och ger energi…typ.Jo det därmed synksoffa kände jag att jag behövde förklara. Jag hörde att realitysåporna med kändisar tyckte att man kunde visa upp gräl om man bara kunde ha ett inklipp med den som betett sig illa där den får sitta i synksoffan och förklara sitt agerande…..så jag känner att kanske en av våra tre vardagsrumssoffor kanske skulle bli en sådan?!? För emellanåt känner jag att jag behöver ursäkta mitt beteende. Fast det bästa vore väl om man slapp tappa huvudet och vråla så mycket att man behöver tala ut inför alla i en sådan?

Jag hade en lång lista. kastration av katt, läsa juridik, lämna kostym för kemtvätt, vattna, städa hönshus, prova klänning och kappa och avslutningsvis: Möte i härlighetens tecken. Jag försökte verkligen hinna med ”träffade vän för fika”  och en sväng till återvinningen men det hanns aldrig med. Jag blev lite inkastad i ett helt oväntat sammanhang också men det kommer behöva lite mer jobb innan jag presenterar det här. En impulsgrej kan man säga som är väldigt lockande. Jag har fått två sådana härliga förslag i veckan. Men som sagt, detta ska sugas lite mer på!

Kan ni se vilken ogräsdjungel?!? Nästan manshög. Och lite överbliven pil som kanske kan bli ett staket eller ram till en odlingsbädd?!?

Jag har blivit en trädgårdsprogramsjunkie! Jag ser sedan i somras BBCs serie Garden Rescue. Det är två olika lag som tävlar om att få göra om en familjs trädgård. Budgeten varierar och sen får de välja ett av förslagen som också genomförs. Killarna är mina favoriter. de gör modernt och snyggt. Kvinnan vevar runt med sitt långa blonda hår så jag blir helt nervös, men jag måste erkänna, hon är väldigt bra på water features….Ordet bespoken används flitigt och jag lärde mig vad en kokedama var idag. Imorgon gör jag min egen! Det ska jag visa här eller på andra bloggen om det blir snyggt. Jag reserverar ju de ”fina” inläggen för den. Här är det mitt inre och yttre kaos som ska ut!

Provning idag! Jag har minskat i vikt sedan jag gifte mig. Och snart är det bröllop igen. Jag hade såklart tyg i gömmorna och Verica ska göra en kappa till min bröllopsklänning. Hon är så fantastiskt duktig. Tydligen tycker Martina Bonnier också det! Tänk hon syr enligt ens önskemål, mäter noga och så sitter det helt perfekt bara. Nu så ska hon sy en stor rosett som den ska knytas med. Smashing tror jag det blir!

Turkos klänning hade jag när vi gifte oss, uppsytt och inte självsyn den gången. Men nu ska den på igen och behövdes sy in en hel del. Verica syr en kappa för att jag inte ska frysa nästa lördag och jag får styra helt själv. Hon är fantastisk. Jag ska ta dit alla mina tyger och låta henne sy upp kläder i min egen stil såsmåningom. Och en kavaj. Åk dit om ni behöver hjälp. Odengatan finns hon på, långt ned, ungefär vid Birger Jarlsgatan.

Våra egna tomater mognar klart i växthuset.

Såååå känslosamt att kastrera en katt. Jag tycker inte om ingrepp i naturen egentligen men har blivit övertygad av argumenten att om vi vill att han ska må bra och leva här med oss så är den enda vägen….Jag höll hand huvud, slöt hans ögon då och då och bar honom när bedövningen satte in. Veterinären hörde ett blåsljud på hans hjärta. Kanske ett foramen ovals som inte slutits? Nu mår han toppen iallafall. Och jag hann med att ta en bild på Simba. Väldigt svårt annars då han sällan är stilla…

Lämnade makens kostym hos den ryske skräddaren som driver kemtvätt. Då fick jag se och höra lite ryska nyheter. Som han sedan kommenterade och förklarade…..

På Brioche i Alvik med en gammal vän….vi har saker på gång. Alltid saker på gång!

Jag bara älskar koppar! (Alltså bordet/metallen).

Den är så fin! Tappkranen. men även kopparlisten, hon och bänkskivan!

Del av en lampa…..jag kommer skriva mer om detta på andra bloggen!

 

Jag swishade förbi ett ställe som sålde kök/inredning. Jag såg den här lampan…..den påminde om en lampa jag sett hos en vän i Amsterdam för 18,5 år sedan och önskat mig sedan dess. Den var holländsk…alltså…snart måste jag göra slag i saken. Och som ett tecken dog kökslampan idag när jag kom hem….

 

Ha en skön helg och glöm ej: ANDAS (och sen girigheten är roten till allt ont) All makt åt Tengil liksom….

 

Hillbilly

Mina purpurbönor frodas men jag vet inte riktigt när jag ska skörda….Ser ni björkarna bakom…det är ett av projekten här hemma.

Min bror säger att jag är en hillbilly…nog för att jag bor aningen avlägset på ett berg men obildad och hembrännare är jag inte. Inte heller spelar jag på ett stränginstrument jag tillverkat själv.

Att man kan vara så olika fast man uppfostrats i samma hem har ju både genetiska och miljömässiga skäl. Han har total ordning, oroar sig för repor i golv och går inom familjen under namnet Mr Perfect. Han lånar just nu min Isabella Lövinbil (dvs en gammal amerikansk bensinmonsterbil) då hans nya fina inte kommit än från fabriken. Varje gång häpnar han över den oreda som råder i bilen….men han får gärna låna.

Jag avvek från min egen generalplan i fredags. Jag köpte en inredningstidning. Det har jag förbjudit mig själv. Jag har nämligen redan sett ALLT, blir aldrig förvånad utan mer trött på att alla liknar varandra. Emellertid tar jag ära i att redan ha gjort saker som de visar, som att ha en vägg full av vackra tallrikar som jag loppat men såklart inte kan äta på. Speciellt de med 24k guld och motiv med utrotningshitade djur från Gustavsberg…

Sist kom jag hem med den till honom, han bår på samma avlägsna ort, och då fick jag se en glimt av hans förråd (vi har ju till dags dato ej hunnit bygga ett förråd, som vi så väl behöver för att ha en möjlig chans till ordning här). Det var som att skåda himmelriket. Var sak på sin plats. ordentliga och RAKA hyllpplan som som var organiserade och snygga. Jag utbrast:

-VILKEN ordning och försökte dölja min skräckblandade förtjusning. En kall kår gick utmed ryggraden…..Seriemördarordning.

-Ordning? Här är ju värsta kaoset, sa han. !!!!

Han skjutsade hem mig och lilla T och hjälpte mig att lasta ur de fyra betongsäckarna och de tre sandsäckar jag köpt på Bauhaus för att fixa för hönsen, gjuta och lägga golv i växthuset och så utbrast han: Du e en sån hillbilly! När han såg den havererade poolen (alltså vi håller på ock tömmer den), den ofriserade kanten av gräsmattan (alltså den sprider sig ut i gräset och vi håller inte jämna steg), den ihopkrånglande vattenrutschbanan (alltså vi har tagit loss den från maken för att kunna klippa DELAR av gräsmattan där det inte ligger slangar, sladdar, cyklar, sparkcyklar, hjälmar osv) och all annan bråte som vi har och är del i det pågående projektet: Rensa upp, bygga klart eller ändra om så vi itne trillar och slår ihjäl oss här.

Jag sa att det var jag ju verkligen inte, det är min man.

-Man kan inte säga så, påpekade då min ordentlige bror. Är du gift med någon ingår du i ett team, det är er röra.

När det gäller att vara exakt så tillkallas maken, jag är mer på en höft och så ska man tydligen inte handskas med färgpigment och betong. 2% ska det vara. Lite oklart om det var 2% av den färdiga vikten, om pigmentet skulle blandas i vatten eller torra pulvret. Vi valde att blanda i bruket s a s. I bakgrunden ser ni en orange sandfylld klubba med en snodd. Snodden är ett hockeyskridskosnöre. Jättelångt. Hur och varför den hamnat där har jag absolut ingen aning om. Bakom detta ser ni en ricin, väldigt fin och massor med frön har jag tagit inför nästa år. En ommålad gungställning (svart och blekrosa) och sen längst bort i bild poolen som är under demontage. Jag hoppas allt är klart innan snön gömer allt och det får vila till i mars….

Han har rätt, detta är min röra, jag vet det mer än väl. Och om röran ska försvinna ligger det på MIG att sätta bollen i rullning. Problemet är tiden. För den har vi inte. Vi arbetar för mycket och jag försöker under den tiden göra så mycket jag bara kan av det som är härligt, nödvändigt och astråkigt. Maken hjälper mest till med det som är härligt, allt som inte har en rolig komponent i sig måste jag tvinga fram. Han har ingen autopilot, det är jag. Jag är kaptenen, Lord Nelson. Ni vet han som dog efter slaget han vann.

Jag nästan skrek av glädje när vi två dagar för tidigt tog loss formarna och stegen var så där perfekta och blanka som jag hade önskat. Vi gjorde genast fyra till och jag har en plan för att göra hörn och halva plattor så gången i växthuset blir snygg!

Jag kan knappt bärga mig tills alla är klara och vi kan börja lägga dem i växthuset! Jag står med ena foten på lite tryckimpregnerat virke, helt oberörd, och pysslar ihop betongen. Den turkosa betongen. Var plankorna hör hemma är ett mysterium för mig….

Jag har en grov plan, precis som han och önskar att om flaggskeppet sjunker så ska mina löjtnanter agera självständigt och kreativt. ”England expects every man to do his duty” lite så.

Vi var på Rosenhill i två omgångar igår. Det tog en väldig tid att få musta sina äpplen, de hade hållit på till två på natten till och med i veckan. Informationen var grumlig och jag var där första gången med tre små i bilen halv sju på morgonen, åkte hem, kom tillbaka och kvart i tolv var allt klart och jag packade bilen med 10 dunkar pastöriserad must. Jag önskar mig ett stort äppelträd och såna fina äppellådor.

Där står den och svalnar. Den var skållhet när jag packade den på skottkärran och gick mot bilen i leråkern.

Edgar förströdde sig väl. Löpankor, olika höns och en get fanns att betrakta. Och ett elstängsel att akta sig för….

Dimman låg tät när vi först gav oss av i bilen med de många bananflugorna…..

Avslutningsvis en bild på en kexchokladförpackning som funnit sin sista vila i vår turkosa soffa (det är mycket turkost nu). Ut och in, kladdig och smakfullt placerad mitt i vardagsrummet.

Nu är det valdag, extra spännande för mig som är valbar!!!! Håll i hatten alla Moderater i Hillbillyland, jag är en marche!

Hushållspapper mm

Ena ungen vill aldrig vara med på bild längre, men F är en linslus, han har övat in ett flin som ser fullständigt onaturligt ut dessutom. Här leker de rymdstation i kvällsljuset efter ett dopp.

Jag är förädlar”ledig”!. Dvs, jag har ingen rätt till lunchpaus, toalettbesök eller för den delen en fem minuters vila i timmen. Jag är….slav. Jo, alla ni som vill berätta för mig att jag måste sluta curla mina barn, ni är välkomna hit för att bevittna hur det går när man säger nej till mina barn. Och jag VET allt beror sannolikt på att de är fel ihoprörda i embrynalstadiet och att jag sedan ytterligare förvärrat situationen med miljön. Arv och miljö, så enkelt är det. Men jag är en sådan som inte tar fajten i 32 graders värme efter att ha sagt åt ungen att hämta glaset själv 10 ggr och vet att jag måste torka vatten eller i värsta fall saft från golvet om de häller upp själva så jag lämnar det JAG gör för att hjälpa dem med det DE gör.

Varför jag plötsligt möttes av detta har jag glömt men hon var ARG, väldigt ARG!

Maken arbetar. Han var ledig de åtta dagar jag arbetade innan varav en var ett dag och nattpass, en lördag 24h jour. När jag kom hem….såg det inte riktigt ut som jag hoppats. Det var varmt, de badade fick jag till svar på frågan vad de lyckats uträtta på de 11h jag varit borta…..att de ätit pannkakor o dyl kunde jag ju se…

Jag har svårt, för att inte säga är oförmögen att vara passiv. Så igårkväll satte jag igång att gräva ur slänten som vi pratat om en längre tid. Det passade bra nu när det är så torrt och lätt att gräva. Tio kärror igår och tre eller fyra idag. Mans work…

Jag gjorde en lista på saker att göra för honom/oss. Dagen efter hade jag tänkt om. Vi ska INTE påbörja NYA projekt här hemma. Vi ska slutföro (anspelar på det föregående), a de redan påbörjade och hönsen är prio ett.

Min andra ledga dag kom två grannpojkar upp kvart över nio på organen, de var badsugna. jajamensan, så blir det när man har ”pool”. men det var lite kallt så de övergick till ”gamling”. Min ene son tittar väldigt mycket på när vuxna män spelar och pratar samtidigt. Jag ska inte besvära er med hur det låter utan meddelar bara att jag HATAR det. De svär, de skränar och det är fullkomligt idiotiskt. Och jag låter honom titta så lite det bara går för jag får huvudvärk och förbannar den arkitekt som lurade i oss alla att öppna planlösningar är något eftersträvansvärt.

Inte bara småbarn curlas här, även snart och myndiga personer släpper saker rakt ned på golvet när de är tomma. Jag ska göra EXAKT samma sak hemma hos dem sen när de flyttar ut. Toarullar rakt ned, tomma tvålflaskor? Japp, passar på golvet och varför inte borsta håret och bara släppa det på golvet? Här passar kanske primalskrikslådan in????

Men en sak är fantstisk med att ha andra barn här (dels för att jag då med gott samvete kan lämna bort ett av mina) och det är är att mina tre slutar bråka inbördes!!! Så fantastiskt! man vill liksom bli en hemmafru på 40-talet som hade till att rulla håret, måla naglarna OCH hålla huset rent och snyggt samt ha husmanskosten klar när maken stövlade in vid halv sex!

Jag skriver ned mina infall, inspiration från barnen mm och sen fotar jag. Det blir enklare så för inga lappar får vara ifred och sen glömmer jag var jag lägger dem…

Inga ord behövs med den bilden va?

Jag hade stödord för dagens inlägg: Primalskrikslåda (det har jag inte kunnig kolla upp än, återkommer där), a woman´s gotta do what a man won´t (det käns avhandlat lite), vad en liten gumma kan gno, disponera sin livstid (detta fick ytterligare bränsle pga ytterligare ett sjukdomsfall, denna gång en anhörig), ska man schemalägga sitt liv eller ha långsiktiga mål? Fördelen med städat kontra ha ostädat (här har jag bevis för att städat är det bättre alternativet om man vill få tid över till annat men jag börjar tro att min make inte har behov av ”annat”), en miljon (den summa pengar jag är i stort behov av just nu har jag räknat ut), gammelmormors hus – kontakt bakåt i tiden och slutligen Kjell Bergqvits.

Hur i helvete ska man få ihop ett blogginlägg som täcker in allt det?

Nja, det kan man kanske inte men ni som sölat mig ett tag vet att jag blivit lite mer existentiell senaste tiden, jag funderar över meningen (som inte är detsamma som syftet) med livet och vi har varit både direkt och indirekt drabbade av allvarlig sjukdom senaste två månaderna som eskalerade just idag. Jag är ju o ständig strid med maken om HUR man gör saker och ffa då man är ledig och lyckas släppa tyglarna så till den milda grad att jag efter 11h borta från huset med matkassar i båda händer måste börja plocka undan från deras lunch och grävskopa mig fram i hallen, plocka våta simkläder och handdukar från golvet och får höra att han haft fullt upp(!?!)

Primalskriket och Kjell Bergqvist hänger ihop. Jg har sett serien Morden på Svt play och har länge varit en fan av ”Berka” som min pappa kallar honom (han var hans lärare i Bäckahagens skola där han tydligen var en stjärna redan då). Se honom som Cege i de två säsonger som ligger ute nu, han är så bra och man får känslan av att han improviserar, mycket roligt! Och tänk, han var gift med Miss Universum, vilken grej va!!!

Så den där miljonen….jag har räknat lite på hur mycket pengar jag skulle behöva för att lösa en del lån, eventuellt låta någon fixa vår knasiga trädgård, köpa en bättre bil och lite annat, det landar å ca en mille. Då skulle vi kunna leva rätt bra här utan att gå back hela tiden som vi gör nu. Jag vet, det låter galet, men just nu känns det som att hur mycket vi än jobbar och tjänar in så försvinner allt till studieskulder, bilar som ska lagas, trädgård och hus som ska fixas och detta samtidigt som jag förtvivlat gärna vill jobba MINDRE, inte mer för att orka med att ens vika tvätten i tvättstugan, det berg som snart kommer kunna gå att bestiga med syrgastuber.

Den här kartongen har jag försökt kasta minst 10 gånger sedan i våras och varje gång bär barnen in den igen…?!? Nu står den vid min säng…oklart vad den är till för, kanske en del av rymdstationen på terrassen?

Nog om mig. Jag är glad att jag fick slänga ett par ord med två av de sjuka vi har omkring oss, de vet att vi finns här och rycker ut om det behövs. Den senare erbjöd sig igår att vika min tvätt…det var innan vi visste hur sjuk han var….

Jag satte mig ned med en ÖL (3,5) under parasollet exakt så länge som det tar att utan panik dra i sig en öl. När jag reste mig (ej helt urdrucken öl pga myror i brallan enligt ovan) så var stolen BLÖT av svett!!! Jag kan inte minnas en liknande sommar, vi orkar knappt äta längre, det är glass och vätska mest. men imorgon blir det nyskördad Amandinepotatis, kokt med egensådd dill och kanske kyckling (men inte mina egna!!).

Jag får en känsla av vårt franska sommarhus när samma sorts fjärilar och ett myller av humlor susar runt här, jag älskar lavendel både min lila och den vita som storblommar nu!

Nu ska jag sluta, jag har ett avsnitt med en av mina manliga favoritskådisar att se!

Livet är inte ett helvete, vi har mycket goda vänner också och mycket skratt klär om allt kaos här hemma, jag önskar bara mindre av det senare (kaoset) och mer ordning och reda så vi kan orka med spontana och härliga middagar och vin i motljusgrejer…tänk om man får en stroke i sömnen liksom, då vill man inte att minnet av en är en gapig kärring (även om jag fick höra via döttrarna att vissa tycker att jag är en sexbarnsmammasupermodell kinda girl…;)) visst förstår ni det???? Jag vill bli ihågkommen som ÖDMJUK, smart, generös och rolig. Så känns det inte varje dag på semestern/föräldraledigheten…

Semestern i år

Busken fullkomligt dignar under tyngden av alla blå blommor!

Tre veckor i Frankrike, det var årets semester. Vi flög ned med mina föräldrar, gjorde en utflykt till släktingar längre söderut, träffade vänner några gånger, en utflykt österut och sen kom våra vana resevänner ned sista veckan. Barnen var som vanligt fast dygnet runt….de regredierade vad gäller sömnen, ändrade sovtider och matvanor men den yngsta lärde sig simma helt på egen hand! Hon är född fisk tror jag, helt orädd och jag funderar allvarligt på om hon kanske inte ska bli simmare. Både hon och Edgar har lärt sig crawla helt själva genom att bara titta på mig (antar jag eftersom ingen annan gör det..?).

En härlig men lite lång semester blev det. Trädgården var helt överväxt när vi kom hem och delvis söndertorkad pga det torra vädret.

Inga större incidenter, inte som sist när septtanken plötsligt var full och svämmade över, men ett rejält åskoväder kom. 25000 festivalbesökare i Marmande fick evakueras, det är 35 min från oss så det skrällde ordentligt i fönstren den kvällen och natten. Ingen dog iallafall, det är inte ovanligt där nere annars.

Sista morgonen åt vi på solsidan…det slutade med att ingen satt vid bordet för det var för varmt…

Fina flaskor i butiken, jag köpte en som jag glömde…

Där låg det! Lascaux IV, fantastisk byggnad!

Ihop med vännerna åkte vi till Montignac. Jag och S var där innan vi fick barn för kanske 22 år sedan och vi tänkte att vi skulle visa det för våra familjer. Inte Montignac då utan Lascaux II. Fast det vi kom till var Lascaux IV…..I min enfald antog jag att detta var the new and improved, uppdaterade grottan men det var något helt annat visade det sig. Den fantastiska byggnaden uppenbarade sig och den påminde om ett hus vi just sett på BBC några dagar innan.

Betong, glas och vatten i en stram och modern stil. Jag blev fylld av förväntan. Vi gick in, bestämde oss för att äta först och ta museet sen.

Jag beställde PÅ FRANSKA såklart eftersom jag älskar franska och tar varje tillfälle att öva (jag har en radio i köket och lyssnar på prat när jag lagar mat, älskar det. Deras diskussionprogram är helt makalösa med ofta två till fyra personer som tjattrar i mun på varandra. Det är långa program också, inte som hemma där allt är kort och folk får tala en och en ….). Nåväl. Jag beställde ur den sparsamt tilltagna menyn och så fick barnen (och för undantagets skull även jag och maken) varsin Coca. DET var det bästa med den måltiden. Maken och jag skulle ha någon currywrap. Den innehöll smaklös, på gränsen till rosa kyckling med gul sås som rann ned ur förpackningen på mina kläder. Totalt smaklös. Sen hade jag beställt EN 25cm lång baguette (viktigt med vikt och längd på bröd en France). Den beställningen blev fel och kom ut som ett kort bröd med getost och tunna skivor kött i. Ingen idé att ge det till barnen utan de fick sina tre bunkar pommes. Pommesen var inte färdigkokt, dvs hård och smaklös och sen fick vi en extra currywrap som vi slängde. allt detta för ca 600kronor!!! Jag blev helt sen men vi valde att låta det vara.

Vi gick istället mot kassan och fick besked om att nästa guidade tur var om en timme. Då bestämde vi att gå till museishoppen och vara ute i det omväxlande vackra och regniga utomhus. Shopen var en riktig fälla men det var där jag började ana oråd…de sålde konstböcker!?! Jag fattade inte riktigt varför, jag hade hellre velat ha dinosaurieägg, ritböcker med mammutar osv….lite sånt fanns också. Jag köpte en stenoxa och två halvädelstenar till barnen och tre sammetspennor till tjejerna, de var fina men malplacé.

Utanför patrullerade fem tungt beväpnade militärer. Detta ger mig alltid en rysning. Tänk att den här lilla avkroken utmed Dordogne där det kanske fanns maximalt 200 människor skulle kunna vara ett potentiellt terrormål?!? Eller, det är kanske inte människor man vill slå ut här utan….en jävla massa fin betong? Några fornfynd finns där iallafall inte.

Kanske det snyggaste museum jag besökt i livet!

Gosh va!

Vattenfall i in smak!

När klockan slog halv fyra var det vår tur. Med en läsplatta i hand och hörlurar samlades vi vid guiden…som skulle prata ENGELSKA! Hennes engelska var ungefär som min danska. Man fattade hälften först men efter en stund började man fylla i själv det som saknades och med hjälp av vild fantasi och hennes laserpekare kunde man fatta 90% av det som hon ville förmedla. Jag har ju dessutom varit i den andra grottan så jag visste ju en del innan och viskade i örat på Frank så han skulle förstå vad han såg. Inledningsvis började guiden förklara att de som levt här var homo sapiens….med samma hjärnkapacitet som vi. Ja, bra att veta. Sen brättade hon att hon från och med nu skulle kalla dem cro magnon….eller, föredrog vi att hon kallade dem ”artisterna” dvs konstnärerna?!? Nu började jag ana oråd….var detta spåret hon skulle ta, ge en konstnärsguidning? Lite förvirring uppstod hos de utländska besökarna, alla verkade ju veta att det var människor som bott eller verkat här, vad hon kallade dem var av mindre betydelse. Hon framhärdade och frågade igen… Några av oss sa att det spelade ingen roll, fortsätt NU!

På väg in i grottan som skulle vara kall klädde vi på oss, det skulle vara 13 grader enligt uppgift…det var nog närmare 20. En högtalare spelade upp ett förmodat samtal på vägen in som skulle simulera det som de fyra pojkarna som funnit grottan haft för 78 år sedan. Självklart på franska… Tylla försökte svara och ropade -Hallååååå?!

I grottan var det knökfullt med folk, en grupp var bara 10 m framför oss och där blev det än mer parodiskt. Guiden utlade COW som kommisarie Closseau: kö….och första gången gick det bra men det är äldigt många ”kööör” i det där taket och på väggarna och plötsligt utan förvarning sa jag högt och tydligt – CAO” (cow med betoning på ao). Hämningarna släppte helt där. Vi tog oss ur grottan rätt snabbt och hamnade på andra sidan i den interaktiva delen och jag försökte snabbt se det mesta. Barnen var så uttråkade att det var svårt att hålla sig där en längre stund.

Jag och E väntade en god stund på resten av sällskapet utanför där jag beundrade byggnaden och funderade på om jag skulle flytta till Montignac, ta jobbet som guide och ordna upp detta kaos…..Mycket fin stad och kanske maken kunde vakta skiten?!?

Jag kände mig väldigt contemporary där….

Älskar den där byggnaden, men innehållsmässigt en draw back.

Delar av min familj, hälften rent av.

Får jag presentera fransk 90-väg. Vi provade faktiskt att köra så fort men det gick inte, man ville kräkas och trodde man skulle dö. 40-60 är bättre fart. Kolla överhänget!

På vägen hem valde vi betalväg. Den slingriga Route National lämnar lite övrigt att önska, ffa hastighetsmässigt. För den väg som skulle tagit två timmar att färdas drog ut till tre. Delvis beror detta på att  det är smalt och att överhäng av berg som på bilden ovan gör att det omöjligt går att ”kräma på” men också livsfarliga omkörningar osv hejdar en. Vi testade faktiskt 90km/h en bit men då skrek barnen att de ville kräkas så vi saktade in. Det som är trevligt med dessa vägar här är att man SER saker. det är fantastiskt vackert!

Väl uppe på betalvägen pustade vi ut. Nu skulle vi snart vara hemma, få mat och kunna bada lite. Jag och maken skrattade åt det totala museihaveriet, jag lade ut texten om HUR man kan förstöra ett av världens bästa upplägg så totalt. Man har en grotta, det är mörkt, det är mystiska tecken, stora grottmålningar och så själva historien om hur allt hittades….det skulle kunna bli HUR SPÄNNANDE och intressant som helst…men pga tafflig DYR guidad tur vill man bara hem. €78 alltså närmare 800 kronor för två barn och tre vuxna och sen nästan 600kr för fel mat (getostmackan var god enligt den förvånade maken) som smakade noll och sen hela resan var verkligen inte OK. Det enda positiva jag kan säga om detta var att byggnaden var en verklig upplevelse. Annars tror jag att den gamla grottan är bättre på alla sätt!

Jag skrev en svidande kommentar på deras hemsida sedan och såg att stället hade en raring på 1,5 av 5….så inte bara jag som var missnöjd.

Vi skulle svänga av motorvägen i höjd med St Foy la Grande…det gick emellertid ej, avstängt pga vägarbete, vad god fortsätt 2,5 mil rakt västerut och lycka till med att hitta hem!

Jag blev asförbannad för barnen var trötta där bak och jag ville INTE ha mer krångel nu. Vi körde vidare och jag beslöt att säga till vid betalstationen. Väl där klev jag ur, tog ett djupt andetag och tryckte på den röda metallknappen och lutade mig framåt, här skulle det snackas franska!

Till alla mina tidigare fransk lärare, ni kan vara stolta! Jag har ett rikt ordförråd visar det sig som kommer till uttryck när jag är skitarg. Grammatiken kan jag ej bedöma men damen i Montpellier berömde min fina franska efter att jag förklarat att det inte är rikigt att alla som färdas på dessa vägar ska lyssna på trafikradion. Det är mycket turister här som ej behärskar språket och att det är rimligt med en skylt INNAN man kör på som sägar: Du kommer inte kunna svänga av var du vill men kommer behöva betala ändå din dumma sill! Eller något….Hon rådde mig att ta kvittot och välja route national för att komma hem….jag bad lite om ursäkt för att jag var en colère…det var ju inte HENNES fel…och vi skildes som ”vänner”.

Nu när jag skriver om det blir jag återigen sugen på att bli huvudguide där i det vackra huset och styra upp den två år gamla mastodontsatsningen och göra det till Frankrikes främsta turistmål, med risk att bli bombad. Jag skulle kyla ned stället, låta fukten rinna längs väggarna, ha minst tio olika språk i lurarna och så skulle man kunna välja gastkramande eller normal tur, kanske en med konstinriktning om fransmännen så önskar….maten skulle vara bra och kanske ett ”grottmål” av renkött kunde ingå? Vad tror du om det S?

Vatten är ALLTID kul!

Omöjligt att fota honom utan den minen för tillfället….

All my monkeys!

Jag försöker vila ryggen lite. Bad en dotter fota, MIG. Men så är det att vara sambandscentralen i en familj, ens anhöriga hoovrar runt en. Poserar ICKE!

Det odlades solrosor kring vårt hus i år och tydligen ska det bli fruktträd också, härligt tycker jag!

Vårt place!

Nu är jag hemma och lugn, vädret har varit fantastiskt denna sommar, sedan i maj ju och jag hoppas att det fortsätter långt in i september. Jag behöver styra upp trädgården och andas lite. Det gör jag bäst hemma hos mig. Nästa år bilar vi nog, två veckor räcker för oss och sen kanske en charter senare på året, v.44 kanske? Allt beror på hur jag håller i pengarna…..

Au revoir mes amies!

Att begå semester

Älskad färg, pappa sköter dem som sina små bebisar.

Nu är vi på dag fem av vår semester. Dag ett gick åt att resa, dag två åt att förhindra drunkning. Det var först idag, midsommardagen, som jag kände mig lätt avslappnad. De första familjegrälen har kommit och gått, jag har förlikat mig med situationen, man ska inte bo med sina föräldrar efter 18 år men man kan stå ut och låta udda vara jämnt. För husfriden.

Jag önskar verkligen att jag gillade smaken av ros för då hade jag inte tvekat en sekund att köpa dessa fantastiska kreationer, så fin monter till på köpet!

Alltså, kolla utbudet! Och det är övre raden av TRE. Vi skulle åka för att köpa en Mallorca-korv eller åtminstone ingredienserna…vi hade lågt hopp om att finna den men, här finns ALLT (inte Falukorv dock) så vi fick sex av de eftertraktade korvarna.

Ni vet, jag ÄLSKAR pina colada, nu ska vi testa denna alkoholfria sort! Passar bra när det är 32 grader varmt i luften och 27 i poolen!

Men dra på trissar, de lekte alla TRE! Tricket var tydligen att ge dem hela burken Nutella….för det var vad mor min gjort när vi var och handlade…..

Jag satt vid poolen idag och kände mig lat, det är nog ett tecken på att man är avslappnad, även om man har en skavande känsla av att man borde GÖRA något. Det är där stickningen kommer in. Så länge jag stickar sockor till barnen, både små och vuxna, känner jag mig inte helt i onödan. För det är så jag känner mig, onödig. Jag gillar att vara produktiv, jag har en ständig framåtrörelse och en PLAN som Sickan skulle ha sagt. Men nu är planen att skriva ned alla saker jag planerar så de kan flytta ut från hjärnkontoret ett tag. Jag ska bocka av dem en efter en de närmaste åren. Fast jag gjorde något lite extra idag…..jag skrev ett nytt förslag till kommunen som jag presenterade för mina partikollegor. De verkade gilla. Det går ut på att kommunen ska ha en trädgårdsmästare som ska lära oss självhushåll, växtskydd och vara behjälplig med andra odlingsrelaterade frågor till en rimlig kostnad. Jag tänker att vi ska bli mer ekologiskt självhushållande allihopa, och MSB kommer tacka mig sen när krisen eller kriget kommer….Vi får se på valdagen hur många röster som faller på oss (och lilla mig, maken har lovat att rösta på mig iallafall!)

Gårdagens hair due på T. Hade passat bra även idag med tanke på matchen.

Igår var det livemusik här, jazz och svenska visor framförda av delar av Stardust International.

Kolla vad maken tillverkade av mammas lavendel och lite sidenband, han brukar göra sådana. Jag har önskat mig två till, en ska gå till hans kompis som visat oanade färdigheter som florist….

Min utsikt idag mesta delen av tiden. En socka växer fram i takt med solbrännan.

Nu är det tydligen Sverige-Tyskland på TVn, vi verkar leda av vrålet inifrån att döma och jag som fick en post på Instagram raderad pga att jag uttryckt min intention att bojkotta VM pga mindre demokratiskt värdland bevakar med intresse vad som ska hända med mitt FB-konto och bloggen här….PK är för övrigt en Stasigrej har jag hört, vem vill vara PK då undrar jag????

Obönhörligt

En av reatulpanerna tittar fram.

Det är mycket nu…

Resultat alla hemma efter mycket om och men och skrik….Jag meddelade maken att jag tänker INTE estämma vad för middag som äts idag. PUNKT!

Igår var ju en ledig dag. Idag skulle jag ha arbetat, kort vecka. Det är alltid trevligt. MEN….sent igår så störtade Tylla på grusgången (det är ju inte så att vi sagt två tusen gånger att man INTE ska rusa mot dörren) och slog upp ett knä. Först såg det inte så illa ut, det var bara svart av allt grus och damm men SEN…

Blodet forsade fram, skon, golvet, kläder, allt blev blodigt. Jag försökte bedöma läget i hallen men det var för mycket smuts. Först med läsbrillor på och med ungen i badet såg jag hur illa det var. Det glipade ordentligt och mycket grus mm i såret, under huden ni vet….stor suck. Och tyvärr inte av medlidande bara utan för att det är så fruktansvärt jobbigt att på kvällen en helgdag när man har två extra barn hemma och står med middagen i ugnen behöva ta sig till närakuten, trösta ett otröstligt barn, behöva åka in skitig och dan (eftersom jag varit i trädgården hela dagen) och sen veta att de kommer behöva droga ungen för att hon ska vara stilla nog för att ens bedöva henne. Sen är ju knät rörligt och man syr ogärna…det var så smutsigt att de knappast hade velat limma och ja….jag är ju doktorn här som ska fatta de rätta besluten.

SÅ, jag beordrade maken att leta efter Xylocaingel (vi har fyra medicinlådor/skåp och han rotade ordentligt och stängde sedan inget av medicinbehållarna och ja det är petigt att nämna men jag gillar ju stängda saker…) och han konstaterade att vi inget hade. Jag bad om NaCl-sprutor (som jag glömt att jag gett till dottern som var borta länge i Centralamerika) och under tiden ringde jag min vän Y som snart är färdig husläkare. Hon gav råd om godis och is…och att sedan med högt tryck spola rent såret!!! SÅ bra och påminde mig om boken Prostens barnbarn där ena ungen nästan drar av sig sitt ena finger och prostinnan matar honom med geléhallon hela vägen till lasarettet på Bornholm.

Vi tog fram M&M (inte bästa valet kanske när barn skriker och kan sätta jordnötter i halsen men det var det som fanns hemma) och den lilla frysta Barbapappan vi köpt i Frankrike för akuta situationer. Men inga sprutor fanns hemma….maken ringde grannarna som hade två. Nu var det nära…såret kunde faktiskt bli rent!

Men nej, mamman fick inte röra, vi brottades ett tag och till sist kom jag på att om jag höll sprutan i såret kunde T själv trycka snabbt och hårt på den. MAKALÖST bra idé! Och så höll vi på ganska länge. När alvedonen kickat in kunde jag ta fram nagelborsten med lite tvål och skrubba såret rent från sista smutsen.

Vi får se hur det läker. Knän är luriga, ungen är vild och jag är rädd att hon får en grustatuering där.

Idag blir det vab alltså, för att hålla henne lite stilla. Så jag kommer att ha tid att städa kanske? Eller nä, för om hon är hemma vägrar killarna gå.

Jag ringde skolan från Franks rum. Jag sa att vi pga skärskada behövde vara hemma och då ville killarna ej gå. Tack och hej, ses på måndag. Vad händer då??? Frank störtskurar, han VILLE JU GÅÅÅÅÅÅÅÅÅ!

Mitt hjärta alltså. Hur ska man orka med alla svängningar? Först tänkte jag ju att han som ALDRIG vill gå till skolan skulle bli nöjd.

-Men då får du klä på dig! (jag med lugn men bestämd stämma).

-Mäh! Var är mina klääääder? (F helt förbluffad över det faktum att en 8,5-åring ska behöva RÖRA på sig och TÄNKA)

-Det måste väl du veta, var lade du dem? Klä dig, borsta tänderna och så kör jag dig! (Här tänker jag curla så lite som möjligt tänkte jag).

-MÄH!!!!

-Jag äter frukost nu, 9 går bilen eller….du kan GÅ för jag vill inte hålla på med Tylla så mycket. Gör dig klar bara så kan du gå! (ÅÅÅÅ vad smart jag kände mig där! Curl off liksom! Lägga ansvaret över den här helomvändningen på barnet själv. För jag VET att han vill vara hemma!)

-MÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄH, ska jag GÅ? Jag orkar inte gå…jag vill…jag vet inte men ååååå.

Min spaning är att hur jag än gör blir det fel. Jag kan inte skydda mig från bråk, jag tror egentligen att jag är källan till alla bråk. Jag äger problemet som man säger.

Medan jag skriver detta står han vid min sida och säger att han inte KAN borsta tänderna och nu ska göra oljud tills jag lyssnar på honom….

Paus.

Här var jag hyfsat lugn ibland…jag mår kanske allra allra bäst när jag är borta från hemmet. Jag sa till maken att jag…kanske skulle vilja göra något ensam någon gång. Vad? frågade han…Åka till Shetlandsöarna och skriva en bok. Känner mig som Kerstin Thorvall när jag säger det…

 

Det där med vägval i livet och vad som är viktigt….jag tänker olika kring det beroende på humör. Igår när alla var hemma och mest bråkade så kände jag att jag helst är ute i trädgården. Och om JAG fick bestämma lite skulle nog vila vara mer frekvent….Två gånger igår fick jag frågan om vad vi skulle äta till middag….och då var JAG inte ens hungrig, barnen åt flingor, mackor och glass…..

 

Nya staketet.

Jag tänkte att luktärtor kunde passa i mellanrummen..

 

Nu påklädd, redo för fritids. Jag ringer och meddelar att han ska komma. Då: Varför blev det inte utflykt?

Och så tar vi hela snurren EN gång TILL! Just i skrivande stund har han sprungit upp till kompisen (förlåt C och A om ni ligger och sover) för att kolla om K ska till fritids…jag sitter här med bilnyckeln redo för nu har jag kastat in handduken, jag tänker att jag kan underlätta hans avfärd med skjuts om han nu bestämmer sig för att lämna boet för några timmar, jag kan behöva vilan. Som en kompis en gång sa: -Hur man än vänder sig har man alltid snippan fram!

Så lyckad dag redan känner jag.

Så här sov delar av familjen igår. Undra på att man är mörbultad när man vaknar!

Jag hade tänkt skriva lite om det paradoxala i at Trumps teknik att vara helt galet oförutsägbar kanske leder till världsfred, ett helt oväntat resultat….non diplomacy liksom, full frontal. Skräm skiten ur alla galningar med bara liiiite kärnvapen och vips, FRED PÅ JORDEN! Men Iranfrågan är inte avgjord än…men jag skulle tro att även Iran inser sin litenhet inför USAs militära muskler….så TRUMPism var kanske inte det värsta som kunde hända världen hur orange han än är och så vidare….men den som överlever dagen får väl se…..

Lite fler reatulpaner (köper sent men pga klimatet nu går det hur bra som helst).

Väldigt stora klarröda tulpaner som kanske inte riktigt passar in här….men de ser coola ut.

Goldie nosar lite försiktigt på Pingu när hon är ute, och mig….

Kycklingar måste vara det mest underbara alltså. Här lugnet innan stormen.

Aj aj aj eller mer AAAAAAAAAAAAAJ. Här efter tvätt och skrumm och slagsmål (typ).

Jag hittade lite fler tegelstenar. Då blev det ett nytt torn med jordgubbar.

Kvällssolen är det iallafall inget fel på. Längtar redan till natten…tyvärr. Hade gärna haft en stillsam och härlig dag men jag tror att det är för mycket att hoppas på…..

 

 

Mina bästa stresstips – alla stegen!

För MÅNGA år sedan hade jag klisterdekaler i mitt köksfönster för att slippa se det fula grannhuset. De såg ut så här ungefär. Jag minns inte om exmaken har dem kvar men jag tycker fortfarande att de är de snyggaste i sitt slag och skulle gärna ha dem igen om jag behövde. Älskar pelargoner och en vacker dag ska jag skriva en bok som tar avstamp i dem. Jo, det finns en plan. Planer har jag gott om.

Jag vet inte hur allt hänger ihop med mig men jag tror…..att jag som alla människor är på en upptäcksfärd internt, det är bara så att jag inte öppnat alla dörrar än. Jag vill ju gärna tro det men jag upptäcker ständigt nytt och det gör mig ju både glad och inte. För jag vill ju gärna tro att jag är ”klar” vid min ålder. Men nej. Idag ska jag iallafall dela med mig av mina bästa stresstips. En lista igen. Håll i hatten!

  1. Oroa dig för saker du inte har kontroll över! Detta är en källa till oändlig stress och har du tur kan du vakna av mardrömmar i vargtimmen. Just detta har gjort att jag ska läsa på lite om hur sömnen och sömnläkemedel fungerar idag. (Dvs ngt konstruktivt. Aldrig gnäll utan konstruktivitet).
  2. Gör flera saker samtidigt! Jag är inte helt frisk i mag-tarmkanalen. Därför tänkte jag i effektivitetens namn att jag skulle ta hand om några surdegar när jag ändå är hemma OCH sätta igång ett NYTT projekt….Surdegen var min trasiga sidenkimono. Den har gäckat mig länge på sin galge. En lite skör del av en ärm gav plötsligt vika och jag tror jag har underlåtit att laga den i…två år? Samtidigt har jag känt ett ökat behov av handarbete och beställde i början av veckan fyrkantiga stickor i storlek 2,5….jag vet, väldigt smått. Och sen började jag sticka på en vante….jag vet. Jag behöver inte fler vantar men jag har så mycket garn och så såg jag ett så fint mönster i en tidning på jobbet härom veckan. Så, två saker i taget ska du MINST ha för hand  för mesta möjliga stress!
  3. Allt som utförs ska gå fort och göras med KRAFT! Ett lysande tillfälle för detta är att skrapa vindrutor. Helst ska du vara liiiiiite sen ut genom dörren för då har du redan axlarna uppdragna till öronen. Kylan kommer dessutom göra dig både stel och benägen att skynda dig. Ta ett stadigt tag i skrapan och ta i med full kraft. Det är extra bra om du har fyra familjemedlemmar som står i ett fönster och vinkar hysteriskt så att du med jämna mellanrum måste släppa skrapan och forma ett hjärta med armarna och vinka…..Väldigt stressande.
  4. Hoppa över lunchen på jobbet. Detta är såååå stressfyllt. För du vet att du behöver vila hjärnan en stund men väljer att ignorerar detta för att det är lugnare på rummet under lunchen och därför hoppas du få mer gjort. Det fina med detta är att du, om du som jag har en ond rygg, kommer få ÄNNU ondare rygg och  surt efter. Det geniala här är att du arbetar på (låter bli att återhämta dig), stressar över framtida värk och faktiskt inte är så skärpt att du faktiskt gör ditt jobb bättre. Tre i ett liksom! Fantastiskt bra stresseffekt!
  5. Sov för lite. Utnyttja de få lugna timmar du har på dygnet till att se på dålig tv. Det kommer krympa din återhämtningstid maximalt och ge en sämre sömn. Även här bidrar vetskapen om att du gör något dåligt till ökad stress så två i en här med. Eller kanske tre faktiskt för den stressade hjärnan kommer vara lättväckt och kanske vakna i den berömda vargtimmen och voilà, ännu mer STRESS!

Minns ni den här? Jag gjorde ett byte med en vän som är magisk på att sticka. MEN den är inte påbörjad än. Garnet ligger orört och stressar henne. Bara det faktum att jag finns till stressar henne säkert. Och i och med detta späder jag på den stressen. S, jag FRYSER! Och snart är vintern ÖVER! Kom igen nu. Surdegar är till för att stressa en så mycket att man GÖR något. Andas djupt och sen…sticka!

 

För att vara extra tydlig och stressande sydde jag denna till S efter Bs instruktion om hur man EGENTLIGEN gör för att det ska gå fort och finnas ekonomi i det hela. Nu kommer S att VARJE gång hon öppnar en dörr på jobbet minnas MIN KOFTA! Genialt va? Min bok har hon redan och hon VET hur man stressar av, med handarbete! Och kanske en cigg och ett glas vin. Illvilja förklätt till omtänksamhet. Så iistigt.

Jag kan med gott samvete skriva denna stresslista eftersom jag också har skrivit en MOTBOK och ni vet att jag kämpar med detta. Trots det kan jag säga att jag mår rätt bra. Kunskap och insikt är det jag tarvar och med de små korn av återhämtning som jag får mig till livs gnistrar min hjärna till och kommer på MER saker att göra, utveckla och skriva om.

Det kanske inte märks på bloggen för….jag hinner inte skriva så mycket pga lite annan business men allt kommer till klarhet snart. Nu är det surdegarnas tid. Jag ska bli av med dem och SEN ska jag….kanske flytta till St Kitts and Nevis…eller Aruba…eller….Altea. Vi får se, inget är skrivet i sten.

Lagningsaktivisterna följer jag nu. Jag älskart! Och NU ser jag att B följer det kontot också!

 

Jag har ju varken tid eller tålamod att rita upp mönstret innan så det blir på frihand, men helt ärligt gillar jag det bättre. Det är mer kreativt.

 

Tack och lov för snö! Det gör vintern så mycket mer uthärdlig. Några decimeter till och vi är hemma. Idag ska vi ändå ut med barnen och försöka åka lite i backen här. Glitteruggs, nattlinne och nya älskade långkoftan från Nygårdsanna som jag TVINGADES att köpa på REAn eftersom jag saknar en rimlig yllekofta….ping S!

Och sen måste jag få lyfta en sak som gjort mig så glad i veckan. En av mina trognaste och tidigaste läsare B sa att hon tyckte att jag var textilt…var det begåvad, bevandrad, kunnig…? I vilket fall. Det gjorde mig hemskt glad för att när en sådan sak sägs av en textillärare, ja då suger jag åt mig. Jag är hemskt bekräftelseökande (därav bloggandet) och jag ska nu ta verkliga tag i mina barn för att lära dem textila hantverkstekniker. Idag ska jag sticka några varv till med de allt för smala stickorna och sashikia klart min kimono. Jag ska bara leta fram en lämplig ny färg på sytråden i min farmors gamla gömmor.

Trots massiva och dagliga försök att samla ihop alla saker dit där de hör hemma visade det sig att pusslet som är fyra i ett inte var komplett i något av facken. Det KAN bero på att vi läst Bröderna Grimms fullständigt vidriga saga Hans och Greta för barnen. De kanske är oroliga att vi ska göra oss av med dem för Tylla har övat att släppa en pusselbit vid varannat steg i hela huset. Så hon ska hitta tillbaka till lådan i min säng. Ja, detta är väl en mycket talande bild. Så här ser det ut i mitt hem. Jag får mycket bra stresspåslag av den bilden. Kanske det som stressar mest är att jag har en tanke här som inte syns. Jag vill ha det ”cleant”. Grått linne, rosa sidenlampskärm, och älskade Asplundmöbeln….men vad händer? Fyra olika sängkläder, en soffkudde, datorn på snskan, jobbväskan med en psykiatrisk bok som vält ned i den och sen sladdvirrvarr…

 

 

Som ett led i att bli en NY, starkare och smärtfri människa har jag släpat min pilatesboll till jobbet. Den är lite skev varför jag får ÄNNU mer träning för att hålla balansen. Jag hoppas bara att ingen annan sätter sig på den som inte vet detta och slår ut framtänderna mot det allt för låga skrivordet… Nu har jag alltså lyckats med att träna och arbeta samtidigt OCH oroa mig för mina framtänder! Superbra!

 

Klar slut! Ut och stressa nu så ni behöver köpa min BOK för böveln, jag vill sälja SLUT!!

 

Kram A

Avslutningsvis, har man verkligen INGET annat att stressa upp sig kring finns ju ANDRA människor! Tag varje tillfälle i akt och bli förbannad över idioter i t.ex trafiken. Och till just den här idioten som parkerade in min lilla bil kan jag säga att jag verkligen fick anstränga mig. Min bil är så trång och jag så stel att jag fick dra i mitt ben med båda armarna för att få det in under ratten. Jag funderade på att repa hela sidan med min nyckel men avstod då jag antar att det finns kameror kring sjukhuset i den här stan och att jag kanske skulle få surt efter. Så bra fungerar kameraövervakning alltså. Jag älskar det! Mindre integritet åt idioter som trots att de kan bli påkomna gör galenskaper. MER KAMEROR ÅT FOLKET!

 

Enkla jobb – inga skitjobb!

Varje helg försöker jag låta hönorna gå ute ett tag. Idag var jag för dåligt klädd för att de verkligen skulle få luftas men jag fick ut de två minsta iallafall. Jag är rädd att de annars inte får tillräckligt med sol, motion och intressanta saker att picka på….hönsmamma, jag vet. Imorgon klär jag mig bättre!

Jag har under veckan brottats lite mentalt och verbalt med mig själv och förskolan. Jag skrev om det tidigare i veckan. Nu är jag på den bollen igen. Jag hörde liksom vad som sades och tog med mig det (floskler jag hört).

Så på jobbet mötte jag en mamma med två barn i tidig skolålder. Yngta barnet hade haft problem med magen ett längre tag. Fått laxerande….höll sig….

Jag kan ju aldrig låta bli att vara som Nicke Nyfiken så jag frågade barnen hur det såg ut på deras skoltoaletter. Båda berättade att det ofta var blött på golvet av urin, skräpigt av papper och sen fyllde mamman i att det ibland även varit fekalier både här och där. Därtill var barnen hänvisade till vissa särskilda toaletter så om ettornas var smutsiga eller låsta fick de inte gå vidare till tvåornas osv….

Yngsta barnet berättade också att om han behövde gå på toa för att bajsa under lektion så blev det nej på den frågan.

Tänk er detta: Du sitter på kontoret med en svår uppgift. Du har begränsad tid på dig att lösa detta.  Då känner du att du behöver gå och kissa. Du reser dig upp, går till chefen och säger:

-Jag är strax klar med siffrorna jag ska bara gå på toa först (helt orimligt såklart för du går ju bara utan att säga något).

Då svarar chefen:

-Nej du, jag vill att du kommer med redovisningen NU, inte efter toabesöket. Gå genast och sätt dig igen!

Tillbaka i ditt rum kan du inte riktigt fokusera för du är sååååå kissnödig. Du försöker några minuter men nej. Det går inte. Du smiter ut förbi chefen och finner att toaletten är helt nedsölad. Det stinker urin och det är bajs på ringen. Du skyndar vidare till den längre ned i korridoren. Men då ser en på andra avdelningen dig och säger:

-App, app, app! Den här toaletten får bara IT använda, marsch pannkaka tillbaka till redovisningsdasset!

Tror ni att någon i vuxen skulle finna sig i det? Möjligen busschaufförer som vi ju alla vet har en olidlig lätta-på-trycket-situation. Men de kan iallafall göra sina behov i det fria!

Mitt hus från östra sidan. Så fint att se himlen härifrån.

Barn är en handlesvara, tyvärr. Man lämnar sina barn på förskolor och i skola/fritids, ibland i kommunal regi ibland i vinstdrivande dito. Jag mår lätt illa av det. Pedagoger larmar om att undervisningmaterial saknas, inga nya leksaker köps in och på mina pojkars kommunala skola har jag mer än en gång städat toaletterna. Sist bad jag att få se upphandlingsavtalet avseende  städningen. I dokumentet och fann jag till min förvåning att det vinnande budet gått till ett företag som inte utlovade renhet utan INTRYCK av detsamma. Kan ni fatta det? Det behöver inte vara rent men det verka så……det är ju som att sälja margarin men säga att det är smör. Fusk och lurendrejeri. Jag påpekade att det ju inte ens gav ett intryck av renhet när det stank urin lång väg……jag har fortfarande inte fått svar på detta.

Hade jag mer ork skulle jag starta en förskola/skola/gymnasium, en allomfattande verksamhet där saker gjordes på rätt sätt.

Här en bild på det tillbyggda hönshuset och den utökade hönsgården. Hönorna är på frigång på helgerna. Jag älskar att bara stå och glo på dem. Ni ser en bit av muren jag påbörjat också. Den ska få ett 60 cm högt pilstaket till våren så hönorna håller sig borta.

Vi saknar tydligen enkla jobb i det här landet. Det finns massor med människor som inte talar språket och saknar all form av utbildning. Vad sägs om att vi utbildar dem till toalettvärdar? Det är kanske inte ett enkelt jobb egentligen för man måste förstå saker som att bajs och kiss kan innehålla bakterier och virus. Man måste fatta att man inte kan veva runt med samma trasa i och utanför toalettskålen. Man måste förstå antiseptisk osv men OM man verkligen är pedagogisk kan man lära ut nästan vad som helst till vem som helst och sen kan man om man är orolig övervaka och om det verkar bli fel rätta och lära ut igen hur man gör (har sett för många städa för dåligt för att tycka att det är en enkel sak). Och så slipper vi ha en hel generation ungar som får problem med magen och sen inte kan koncentrera sig på skoluppgifterna då de är fullt upptagna med att inte kissa och bajsa på sig under lektionerna.

Jag ska inte avslöja årets smak men varken jag, maken eller min mor kunde gissa årets smak. Grannen däremot hon var väldigt nära. Hon sa rätt smak ihop med en annan så det blev ett AB där (jurist). Fast ibland tror jag att det är samma must varje år och att de bara ändrar ordet bakom klisterlappen…Eller så är det bara pärlor för svinen…vi har inga smaklökar kvar. Igår testade vi vår favoritmust, Nygårda lagrad. I år tillkommer Calvadosfatslagrad….vår favorit är annars ekfatslagrad. Romfatet ger för mycket romsmak. Men vi tyckte inte den skilde sig nämnvärt från eken. Fast kanske återigen pärlor för svinen??? Goda allihopa ändå hur de än krånglar till det!

Just den här mamman fick råd av mig att konfrontera skolan. Titta under ringen, fota ev. snusk och skicka till rektorn (som jag själv gör), ta upp barnen en stund tidigare så de kan äta hemma. Då har man en chans att den gastronomiska reflexen gör att magen tömmer sig i hemmet så slipper man gå på toan i skolan…och sen att ha en liten påse med extra underkläder, våtservetter och pappershanddukar som man kan ta med in på toaletten om man tvingas uträtta sina besvär på ett snuskigt ställe. Ska det vara så här Herr Löven? Eller Fridloin, du som kan ALLT om skolan (jag känner att jag måste vara en av de som tillbringat mest tid i skolan i landet efter nio grundkoleår, tre i gymnasiet, 8 på universitet och sen alla år man haft barn i sörskola/skola…är det 19????)

Jag tycker det är skamligt. Men jag gnäller inte, jag har en konkret lösning, utbilda människor till toalettvakter/värdar/vårdare eller vad fanken man ska kalla det för att inte någon S-politiker ska kalla det ett ”skitjobb” som ingen ska ha. Detta är ett livsviktigt jobb ju, och det finns många som kan ta det! Samhällstjänst…why not? Alla kan få vara toavakt i tre månader efter gymnasiet. urbra ju!

Idag hämtade jag nya böcker, inte så många denna gång, jag har inte råd att köpa mina egna böcker än…. men några tog jag hem så jag kan skicka ut om ni är sugna. Då kan jag skriva något till er också!!