Min vän konstnärinnan

Noshörning i vitt och guld, rakubränd. Idén kom från en privat beställning från en som med nöd och näppe överlevde lastbilsattacken på Drottninggatan. En dag jag aldrig kommer glömma. Jag hoppas verkligen vårt civilsamhälle står emot ondska, galenskap och odemokratiska krafter som en förgylld noshörning.

Jag vet att jag har skrivit om henne förr men vissa personer tål liksom att upprepas. Får jag Presentera Eva Bergvall, igen.

Tänk er en hjärtklinik med dessa på väggen. Det andas offentlig utsmyckning hela vägen och jag vill ha ALLA såklart, att välja ett är så fruktansvärt svårt.

 

Den lilla kvinnohjärnan i storformat. Eva inspirerades av en replik i serien Orange is the new black. En valnöt är ju väldigt lik en hjärna. Så härlig tycker jag, men även här uppstår problemet att välja.

Minns ni att jag skrev om att laga med guld? Exakt det har Eva gjort här med de härliga ljusstakarna, man nästan önskar att något ska gå i kras!

Här är den igen! Ur en liten annan vinkel och så ser ni sakerna bakom också!

Jag ser framför mig en stor marknad i Afrika där kvinnliga könsdelar är tabu och man kanske ska utbilda folk lite…..Eller kanske för Saudiska prinsar att kontemplera kring när fruarna är ute och testkör deras Ferraris…?

Här ser ni en glitterhjärna på sitt stativ. Glaskupan ingår i köpet också!

Älskar den med.

Åh, se där en noshörning……

Min lilla valnötshjärna. Tack söta Eva, snart ska jag hämta krukan och lämna in min krossade tallrik för lagning. Klänningen om ni undrar kommer från Kwoshare och den är min favorit när jag ska se snygg ut men inte överansträngd. Sånt är viktigt när man ska sälja en bok om utmattning…

Så här härligt ser det ut just nu utanför galleri-ateljébutiken på Färingsö. Jag fick med mig en näve ringblommefrön också för nästa säsong. Jag ska nog göra ringblomssalva då.

PÅ våningen ovanför butiken finns en liten lokal som man kan ha som kontor eller liknande. Där kände jag mig genast hemma. Min morfar åkte nämligen landet runt och öppnade Caltexmackar när han var ung. Sen blev det Texaco och nu heter de Preem. Evas pappa är en bensinmacksentusiast och man kan se gamla bensinpumpar på gården. (Hett tips för de som annars skulle ha svårt att få med sig en manlig vän eller fd sjökaptener…ja jag menar dig Barbro!).

Ibland när jag behöver lite vila från mitt eget liv åker jag den lilla extra svängen ut på Färingsö. Där ligger Form från Skå. Det är Evas hem, ateljé och nästan kafé skulle man kunna säga för man fått alltid kaffe och en kaka om man vill och så mortlar hon kardemumma åt en medan man hämtar andan. Nyligen har den årliga Konstrundan här på Mälarön gått av stapeln så just nu är det extra fint i verkstaden. Jag ska inte orda så mycket idag för jag tycker bilderna ska få tala men jag lovar er att den lilla turen ut på landet är så värt besväret, eller besvär förresten, det är mer som en spadag för hjärnan.

Intervjuer på löpande band…

Älskar att plocka svamp!

Snart kommer mitt livs andra intervju på pränt! Så spännande. Och jag måste säga till alla mina läsare här och ni som hört av er på FB mm stort TACK för all uppmuntran och glada tillrop. Via maken får jag höra att någon läser min bok i KALIX nu! Shit alltså!

Vi gick helt fel väg men vi hittade lite svamp, ett enormt buskage med björnbär och massor med blåbär. Antioxidanter au naturelle.

Nu ska nu få ett helt gratis tips på hur man mår bättre. Gå ut! Sista solstrålarna kanske snuddar vårt land nu och sen blir det mörkt som i en säck fram till april ju. Igår tog jag det stora steget att ta med 18-åringen med på svamppromenad. Nyinflyttade som vi är vet vi ju inte riktigt var man kan hitta skogsguld men snälla inbodda grannen tipsade och vi hamnade på toppen av världen kändes det som. Vi gick i sakta mak UPPFÖR skidbakcen (andra sprang/cyklade eller joggade). Väl uppe på toppen utbrast dottern: Vi ser ju hela Sverige (läs Stockholm). Och så kändes det faktiskt. Vad som tyvärr var tydligt var att folk verkar vilja dricka saker, kasta burkar och flaskor där de sitter och sen trilla hem…

 

On top of the world…..älskar att bo i en landsbygdskommun!

 

Här en något bättre sjöutsikt än vår….olika faller livets lotter.

 

Kan inte låta bli att tycka att detta är en lite spännande bild. Mitt i skogen, en grop och en spade…..vad kan ha hänt här?

 

Influencer

Gelateria Italiana. Jag åt flunch här kan man säga i glappet mellan olika besök på smärtrehab. Helt tydligt var det italienskt och jag valde noga var jag skulle sätta mig. Fabrique och Kafeet vid sidan om gick bort på grund av att de spelade så hög musik. Jag kan tåla slammer från disk och småprat men musik i alla lägen….nej tack.

 

I söndags hade vi bröllopsdag. sex år, inte så länge kanske men ändå. Vi brukar försöka göra något ensamma den dagen. I år hade jag planerat att ta med maken till Juntras långt ut på Färingsö. Vi har varit där en gång tidigare och det är så otroligt bra mat där. Thailändskt kök och de odlar allt själva. En liten butik finns där också. Maken visste inget och vi var bara iväg just för att äta, sen hem via ICA. Vädret var på vår sida och det blev perfekt. Jag tog en glasnudelsallad med räkor och han en kycklingrätt som också var mycket god. Sen strosade vi runt i trädgården och odlingarna och jag köpte med en knippe gul lök hem för det odlr jag inte själv.

Väldigt god!

Det var jordgubbar i alla desserter denna vecka för det var som fanns till hands. Här med knäcktäcke.

 

Och här med kokos i. Denna var godast!

 

Vi åt halva var. Det är ett av mina problem, jag vill alltid ha det den andre tar…..

 

Bara detta gör mig glad när jag kommer till Juntras!

Hoppas all buxbom klarar sig….Buxbomen är hotad i södra Europa hör jag av min mor som just kom hem därifrån. Därför avvaktar vi lite för att se om vi ska välja en annan planta för vår kommande Medelhavsträdgård.

Jag vill så gärna ha ett växthus eller orangeri. Jag har så smått börjat så de fröet hos maken…om att kanske byta sovrum med barnen….och kanske öppna upp en dörr i väggen i sydost….och ha tegelgolv i fiskbensmönster…..och en liten vattengrej……och mitt citronträd….och fikon….mamma har just gett mig sju skott att plantera från sin franska trädgård…..Snääääälla! Vi ska ju inte ha mer barn nu ändå….nån baby behöver jag. S N Ä L L A!!!!!

Man kan köpa blommor där också. Här en gammal favorit, chokladblomma. Nästa år ska jag ha det här hemma!

Så fina!

VA?????

Det roliga med min man är att han fortfarande är formbar. Det är ett av hans bästa drag, han blir liksom taggad att odla kronärtskockor när man visar honom detta! Tänk om det finkade likadant med garderobsinspo….;) Friday, du kanske kan ta med min make hem till er och visa hur härligt manglade och vikta kalsonger sorterade efter färg funkar…?

Hej då favorithaket, kanske vi ses en gång till innan ni stänger för säsongen?

 

Jag tog en kaffe och tre kulor glass, kokos, salt kola och créme brulée. Mycket mycket gott. Rekommenderas VARMT! Och så atmosfären trots att det ligger vid bussarna vid Fridhemasplan är väl värd att besöka. Trafik i storstaden nemas problemas, på landsorten….nej tack!;)

Ja vad var det ska skulle SKRIVA DÅ? Rubriken var ju influencers. Jo, jag har funderat så på detta. OM jag var en person som folk skulle vilja skicka saker till för att jag skulle skriva om dem…skulle jag det då? Jag har ett ”samarbete” just nu och det beror på att jag vimsade in i en butik som jag bara älskade KWOSHARE som ligger inne i stan på Torstenssonsgatan. Jag köpte en hel del kläder där jag jag burit väldigt mycket, maken tröttnade nästan på mig men deras velour är helt makalöst skön. Och jag har byxorna så ofta jag kan. Sen fotade ägarinnan mig inför boken som snart kommer ut och jag har fått två blusar. Kanske det blir mer framöver, kanske inte. Men jag gillar det hon gör, det görs med hjärtat. Andra saker jag skriver om eller tipsar om som t.ex Juntras här eller Gelaterian Italiana är saker jag själv väljer. Jag tipsade en arbetskamrat om Brunnsvikens handelsträdgård när hon sa att hon var på väg till den intill. Hon blev SÅ nöjd och har fört det vidare. Det är kanske att vara en influencer? Att berätta om sina smultronställen och göra det med glöd….

Jag funderade på vad jag skulle kunna tänka mig för samarbeten (om jag fick frågan) och kan nästan inte tänka på ett enda företag jag helhjärtat skulle kunna stå bakom……jo Porsche såklart, så länge inte också de fifflat med utsläppsmätningarna. Men kanske små lokala producenter? Jag måste veta saker som att de är ärliga, härliga, inte fuskar med skatten, inte skatteplanerar och att de drivs av en inre glöd att göra gott. Att de vill tjäna pengar är ju inget hinder för det är ju själva poängen med att driva företag….annars är man ju lite korkad. Som jag, som är usel på att driva butik eller företag…..

Nä, jag vill välja själv vad jag tipsar om. Det verkar vara tråkigt att ha ett krav att skriva saker man kanske inte fullt ut kan stå för. Och läskigt!

Men nu ska jag ta mig samman, plugga och sedan ta ett avbrott för att skicka en av mina björklöpare till Östersund! Det är roligt att skicka sina produkter till folk som letat upp en på nätet. Känns lite speciellt!

Juntras & Gelateria Italiana

Ha en bra dag!

 

På tisdagen tre möten på smärtrehab och en liten paus mitt i. Jag tog chansen att gå till Stadsmissionen och leta efter mina teskedar…men nej det fanns ej. MEN rakt fram såg jag denna. Den är födrad på ett sätt som gör mig knäsvag. Ärmhålen har kantats också, dragkedja i perfekt färg och….jag KOM I DEN! In i det sista hoppades jag nästan att den inte skulle passa för jag hade inte råd. Men vill ändå ha den för kanske min dotter kunde komma i den bättre. Men den satt som gjuten. Ja gjuten och jag fick be om hjälp med dragkedjan. Om jag behöver ytterligare en klänning….? NEJ men 350 kronor för denna…..det går liksom inte att motstå. Jag skickade ett sms till min ömma moder som gav mig den i födelsedagspresent och jag har sällan varit så nöjd med ett second handfynd!

Där satt den liksom. Och ja man kan bli glad av konsumtion men för mig måste det vara perfekt. Halvbra går inte alls. Sådana saker blir liggande, de säljer jag av nu!

 

Här blandade bilder från vårt bröllis på Görwälns slott. Eldslukare och liveband och fantastiskt god mat. Hela stället är så over the top att man nästan får fnatt. Jag bad dem ta ned tavlan på kungligheterna i gröna rummet dock. Jag är ju trots allt republikan. Fast jag gillar slott….eller…jag ÄLSKAR slott! Eller överhuvudtaget vackra byggnader stora som små. Fula hus är en styggelse. Alla fula saker är det för övrigt. Hur svårt kan det vara att göra saker vackra? Och om ni kollar in mitt instaflöde kan ni se att jag minsann gillar funktionalism, betong och grått tegel också men saker ska göra RÄTT. Bara för att något är gammalt är det inte snyggt, det handlar om materialval, färger, komposition och det gyllene snittet. Vissa har det, andra inte och det går INTE att lära ut. Nu sitter jag bra här på min höga häst känner jag, galopp!!!!!

Birka – utforskar hembygden del 1

Väldig närkontakt med nötkreatur kan man räkna med, och komockor. Jag älskar det!

Det var många år sedan jag besökte Birka och när man bor så pass nära som vi gör känns det naturligt att åka dit. Det har utvecklats en del sedan sist, inte museet dock men i övrigt. Några ler/halmhus var uppbyggda, det fanns en brygga med båtar och man kunde titta in i huset. Väldigt fint gjort. Det hade utlovats vikingamarknad men den såg man inte något av….en baltisk kvinna satt vid ett bord med några hemmagjorda saker….här finns förbättringspotential helt klart. Med tanke på hur rikt kulturliv och hantverk som finns här i krokarna skulle utbudet kunna vara mycket större.

Bakom mit gravhögar och åker. Tänk att Ansgar var här och fajtades för att kristna hedningarna. Det gick inte så bra. Han hade nog inte haft det lättare nu är jag rädd….

Vi var ute i god tid, hade bokat biljetter via nätet som innehöll båttur, guidad visning och fritt inträde på museet. När vi väl anlänt på Adelsö började det krångla. Skylten till färjan var övertäckt. Vi körde alltså förbi och fick vända några kilometer bort. När vi väl hittade parkeringen efter att ha frågat i den lokala butiken fick vi fråga en person till om vilket håll vi skulle åt. Vi började gå över betesmarker med kor, får och en himla massa bajs. Vi gick åt helt fel håll. Ingen indikation alls på var färjan skulle utgå ifrån. En vänlig kvinna visade oss, det var åt rakt motsatt håll. Man kan fråga sig om inte EN skylt skulle vara bra att ha utöver den som var övertäckt….Eller två skyltar. För det finns mig veterligen inte jättemycket annat att besöka på Adelsö. Eller?

Vi åkte 11.30 från Hovgården. Hemturen gick 14.45. Kalaset gick på ca 1200kr för två betalande barn, en gratisunge och tre vuxna.

 

En karta satt vid färjelägret. Då har man ju hittat dit….om den suttit vid parkeringen, då hade jag varit mer nöjd.

Tylla tog en liten äppelpaus innan båten kom.

På behörigt avstånd. De lät sig klappas gladeligen.

Får var det gott om, både vid Hovgården och på Birka. Bajsön som Edgar kallade den.

Vi hade perfekt väder för en utflykt av detta slag. 19 grader och växlnde molnighet. Sista minutrarna började det dugga lätt.

Mamma bjöd på kalaset. Ca 1500kr kostade resan och gudingen. Mat inhandlades och intogs på Särimner, jag tror det är E-types ställe….? Gott var det iallafall och lagom dyrt.

Miniatyrer är alltid roligt. Ute på marken ser man inga spår av något mer än gravarna.

Gotlandsfår såg det ut att vara, de vilade under träden när de inte bajsade eller åt.

Guiden var arkeolog och höll en rolig guidning. Jag förfärades över att det inte finns några pengar för att gräva ut mer. Och jag tänker att DET är något som vi som besöker Birka nog gärna skulle bidra till. Bakom honom den svarta jorden. Endast en av tre hamnar är utgrävda. Allt som ligger där är välbevarat i blåleran, tänk er, det kanske finns en guldskatt där????

Mycket bajs var det, överallt faktiskt. Välgödslat.

Miniatyrhus föreställande gamla staden som övergavs på 900-talet till förmån för Sigtuna antagligen. Men det finns sju bofaste på Björkö än, S J U.

Mamma och jag tog varsin sallad i plastlåda, de var goda men kändes lite tråkigt med plast…Honungsmusten, vita vinbärsdrickan och körsbärssaften var alla goda. Maken tog oxbringa och gillade det verkligen, det serverades i handdrejat fat med lite vikingafeel. Massor med roliga dricker fanns och sex olika rätter som alla verkade fina. Barnmenun bestod av köttbullar med farfalle och sås (gillades av Tylla) och sen pankisar med sylt och grädde som killarna också gillade. Trevligt matställe och jag tänker mig att en fest där skulle bli kanon! Trevlig personal som skojade med barnen.

Snyggt och gott. Makens oxbringa.

Pilbåge kunde man testa, att baka bröd som man sedan åt med smör och honung. Det fanns en smedja, en flicka som spann (väldigt grovt…) och uppbäddade sängar och en liten butik. Allt väldigt trovärdigt och vackert.

Fina hus i lera, trä och halm. Gångar av plankor mellan husen som sannolikt behövdes när alla kastade sin skit rakt ut från huset. Tydligen var vikingarna extremt skitiga av sig, tvättade sig en gång i veckan. Men när de kom till England blev engelsmännen oroliga…de tyckte vikingarna var fåfänga som borstade skäggen varje dag och tvagade sig EN GÅNG PER VECKA. De trodde att alla kvinnor skulle följa med vikingarna hem på båtarna.

Barnen tyckte det var rätt häftigt att åka båten från Björkö till Adelsö, jag med helt ärligt. Jag älskar att färdas på vatten.

Så fridfullt med kor som betar vid sjökapten.

Hej då Birka för den här gången. Nästa gång vill jag ha mer tid, se mer hus, slippa fyllbultar som dricker 5,7% öl mer träsvärt i bältet och en riddarhjälm på huvudet tack!

Det blev en väldigt härlig utflykt med familjen och min mor. Barnen kunde nog varit utan gudingen men uppskattade de uppbyggda husen med aktiviteter. Om Jag skulle vara chef där ute skulle jag göra detta inför nästa säsong:

Se till att den förbokade turen var en timme längre. Vi åkte med båten från Adelsö 11.30. 12.15 var det guidning. Sen tog vi kanske 30 minuter på oss i två omgångar i museet som är väldigt litet och gick snabbt igenom den lilla vikingabyn. Efter detta var det 45 minuter kvar tills båten tillbaka skulle gå och det var nätt och jämnt att vi hann med att beställa mat och äta.

Mer personal som smidde, nålband, täljde och tog ut barn i båt. Det som producerades skulle också säljas.

Barn OCH vuxna kunde pröva på olika stationer.

Jag skulle se till att man kunde betrakta arkeologer in action.

En fin bok om birka till försäljning som barn kunde ha med hem saknade jag. (Kanske detta fanns men tiden att leta reda på den saknades).

Jag skulle utveckla museet, kanske mer åt Wasamuseethållet?

För mig är det obegripligt att det inte finns resurser för att utvidga utgrävningarna på Birka. det ligger i Stockholmsregionen, vi skulle kunna få dit så mycket turister!!! Och jag tänker att den vikingavåg som varit i svang ett tag nu skulle kunna ge skjuts åt detta. Ett swishnummer som går direkt till Birkautgrävningarna skulle väl inte skada?

Nu har jag inte läst på så mycket om vad som faktiskt händer där ute och vilka planer som finns men det känns inte som att det hänt så väldigt mycket sedan jag var där för mer än 15 år sedan….Bättre kan vi Sverige! Vi sitter på ett guldkorn här som skulle kunna locka miljontals besökare sommartid!!!!

Summa summarum var det en bra men för kort dag på Birka. Man vill inte behöva stressa sig igenom detta när man väl tagit sig så långt ut.

Att uppfostra en man – saker man kan lära sig på en spinnkurs

Före detta handelsbod nummer två. Notera sneda dörren, så charmigt!

Ni vet ju att jag gjorde en utflykt för ett tag sedan för att handla kycklingar. Då valde jag bort fika på McDonalds till förmån för Hallagården nära Lekhyttan. När jag kom in blev jag helt tagen av allt garn. Jag köpte på mig lite och snart har jag en långkofta i grått handspunnet garn. Men jag ville tillbaka och bokade in en spinnkurs med mina tre äldsta för att göra något roligt ihop och samtidigt ge dem en liten inblick i hur man gjorde garn förr. Vi tog in på B&B kvällen innan och jag sov som en stock.

Spartanskt men precis allt vad man behöver. Det man kan säga om tonåringarna är väl att en del klarar av livet i fält bättre än andra…jag sov väldigt tungt iallafall och vaknade utvilad.

 

Krullig ull

 

Jag hade en idé om att jag skulle lära mig att spinna med slända men det blev spinnrock. Jag testade för all del lite slända för allt eftersom timmarna gick dök det upp fler och fler kvinnor med ull som de skulle spinna. Vi var nog så många som 20 i samma rum vid ett tillfälle. En kvinna såg hur jag satt och slängde långa blickar på hennes slända och hon tittade frågande på mig och jag nickade, jag ville testa. det var SÅ svårt! Och jag ÄR ett kontrollfreak, måste veta exakt hur man gör innan jag testar vissa saker….iallafall om jag inte direkt fattar. Jag analyserar liksom processen och sen kan jag. Handspunnet blir slitstarkare än maskinspunnet och jag lovar er, vi hade alla de lenaste händer när vi var klara med dagen.

På radion igår tror jag att jag hörde om mikroplaster. Varje gång man tvättar ett plagg i syntetmaterial slits plast loss och hamnar i haven. Så kan vi inte ha det. Det var slitage från däck också visserligen men det kommer ju vara svårare att komma ifrån tror jag.

Sedan länge vägrar jag syntetmaterial, jag vill inte ha det på mig av flera skäl, varmt, luktar svett på ett trist sätt och just, varför gå klädd i PLAST? Fleece är speciellt avskyvärt tycker jag. Och jag VET att det är en återvunnen plast men jag liksom vägrar. Har aldrig köpt, kommer aldrig att göra.

Gunilla på Hallagården inledde kursen med att vi kommer gå till historien som plastålderns människor….så tråkigt att höra. säkert sant. Och så körde hon på. Endast svensk ull hos henne och det känns ju trevligt. Sen pratade hon om sina djur och bland annat Alpackor. Det var väldigt intressant. Hon berättade att alpackor inte lär sig någonting om man inte berömmer dem…..

Lägg en fotboll framför en alpacka och bara vänta. Förr eller senare (sannolikt mycket senare) kommer den sparka till bollen. Då ska man berämma väldeliga. Då fattar alpackan att den gjort något bra och kommer sparka till bollen igen…och igen och IGEN. Och så har man fått sig en fotbollsspelande alpacka. Förstår ni undertexten här….? Om ej, läs tidigare inlägg HÄR om min kamp med maken…..och sockorna.

Det är rena Bullerbyn här men full action.

Jag är nog mitt i en existentiell kris tänkte jag på vägen hem. Jag vill vara en bondmora på 1800-talet….eller jag vill ha internet för det är det bästa (och värsta) som finns men jag vill leva mer hållbart, naturligt och faktiskt tror jag att jag måste vara lite mer hantverklig. Ja, jag menar exakt det. Jag vill tillverka saker som jag behöver och jag googlade sländor, spinnrockar, träsvarvar och funderade på hur jag ska komma över päronträ att göra smörknivar av inatt när jag vaknade av att ligga på 30 cm säng….

Man blir liksom lite kär i dyra apparater även om man inte kan hantera dem helt bra.

Jaha, då var det dag då. Kardad alpackaull tror jag att det är.

Inte jättelätt men inget är lätt första gången påpekade Gunilla om och OM igen för mig. Tjejerna spann på, sytrådstunnt….jo, jo…

Jag hade stora svårigheter att få till den rätta knycken. Mycket berodde nog på stressen. Jag kämpade och kämpade men till slut sa kursledaren till mig att bara fortsätta trampa och så fick jag ett garnnystan och ett par stickor. Sen gick det bättre. Jag kan ärligt säga att vi var tysta väldigt mycket under lördagen, stor koncentration från allas sida trots att det hände mycket i ullstudion och folk strömmade in. På vägen hem i bilen somnade två av barnen och jag hade fullt sjå att inte somna själv. Jag fick lyssna på P1 för att hålla mig pigg. Jag  somnade vid åtta när jag lade Edgar och vaknade igen halv två och började genast googla runt efter svarvar, spinnrockar och annat……Nätet alltså, fantastiskt på så himla många sätt.

Gunilla hade lite trix för att få stressade småbarns- (och tonårs-) mammor att slappna av. Jag fick trampa med fötterna OCH sticka samtidigt. Och se då lossnade det lite. Jämnt och snyggt blev det, stickningen alltså. Jag borde sticka mer.

När man väl fått ett garn med två trådar ska man göra en härva av den. Om man tänker att jag faktiskt kan dra axelleder i led är det ganska intressant att detta kan vara en sådan utmaning.

Fanny kom igång fort på sin Ashford…..

Skorna av, för bästa kontroll och känsla. Men såklart turkosa metallicballerinor when spinning….;)

Här försöker Gunilla övertyga mig om att jag inte alls har tillverkat ett uselt garn….det gick rätt bra då men när jag tittar på det här hemma inser jag att det nog får fortsätta vara en rätt så snygg härva just och inget stickat. Kvaliteten ligger i uttrycket, inte själva garnet.

Hyffsat stolt och glad över vad jag har presterat iallafall. Den största vinsten var nästan ett dygn ihop med mina äldsta tre och att visa dem något nytt. Jag hoppas att de en gång i framtiden minns att man kan klippa ett får, tvätta dess ull, karda, spinna och sedan sticka sig ett par fantastiska strumpor som INTE sliter på naturen.

Fannys härva var väl den som tilltalade mig mest rent estetiskt. Men alla tjejerna var helt suveräna på att spinna jämnt och tunt.

På ovanvåningen kan man sitta ner för en fika eller enklare lunch.

Vi avslutade med lunchmacka och sen bar det av hemåt. Jag köpte med mig den underbara mandelkakan och syltkakor till de små.

 

Det står tomt…lite som Villavillerkulla, så synd, ett tomt hus. Det skulle jag vilja hyra/köpa/ha som kursgård i …..jag vet inte, vad som helst. Hur man andas genom vänster näsborre kanske?

Jag började googla sländor vid halv två inatt när jag vaknade. Men så slog det mig att man ju kan göra en rätt enkelt själv med en blompinne, en krok och en rund tyngd. Lådan är hittegods och jag tog den för knoppens skull. Jag tänkte ha den på hönshuset sedan. Här en liten knubbig hand som också gillade den.

 

På kurs med Kurt

Bunk bed. Den knarrade väldigt. Min säng var jätteskön, och tyst!

Jag fick med  mig alla tre tonåringarna till slut.  Tydligen lockade en kurs med mig i Lekhyttan mer än en konsert med Veronica Maggio!!! Wohooo liksom!

 

Ena dottern muttrade lite…hon ville inte ligga i våningssängen..

-Jag trodde att vi skulle bo på HOTELL….!?

Jag svarade inte. På vägen hit hade vi talat om preppers bland annat….så jag tänkte att det är bra att de lever lite spartanskt om så bara under ett dygn.

Vi roade oss med lite frågesport också….alla länder vi kunde i alfabetisk ordning. Väldigt underhållande. Sen huvudstäder…. ännu roligare! Jag sa -Madrid…..

-Va sa någon? Vad är det?

-Spaniens huvudstad! Döh!!!!

-Är ju Barcelona!

-NEJ! Det är MADRID!

Så dit går nästa resa med kidsen och Museo del Prado! Nån måtta får det ändå vara här!

 

Fönstret är öppet och djuren på gården för redan ett fasligt liv. Men inte otrevligt på något sätt.

Mer än åtta timmars sömn….bara en sådan sak. Snart ska jag väcka barnen och äta frukost i det gemensamma köket.

Vi kom fram strax innan 22. Svensk sommaridyll för hela slanten.

Nu kurs i att spinna ull, kan hända någon trott vi ska ha en halvdags spinningpass?????

Tjing!

Ladugårdar…varför älskar jag dem?

Ps. Om ni undrar över layouten här är den galen pga. Fick ej med datorn, bloggar från telefonen…Ds.

Weekendresa för småbarnsföräldrar

IMG_8409

Kartor är för fegisar! Men vi kompletterar varandra rätt bra jag och maken. Han står ut med att checka in via mobilen, uppdatera telefoner, och räta ut elektroniska krumelurer. Jag går rakt fram till expediten och blottar strupen, HJÄLP MIG liksom.

För er som inte orkar läsa en novell, scrolla ner för mina bästa tips!

I smyg hade jag planerat en överraskningsresa för maken, han fyllde år. Väldigt nervöst att få allt att ”klicka” och inte försäga sig. Jag som vanligtvis brukar dela ut julklappar i förväg och ge födelsedagspresenter strax efter midnatt…..
Trots att min far både gav mig reskassan i ett Forexkuvert mitt framför näsan på maken samt några timmar innan avfärd ringde densamme för att höra om vi fått bokningsbekräftelsen…..På allvar pappa!?! Nästa gång tänker jag INTE anlita dig utan din fru!
Nu kanske ni tycker att jag är hård här och biter handen (händerna som föder mig) men om hela grejen är att hålla maken UTANFÖR planeringen…ja ni fattar, inte jättesmidigt. Men maken fattade inte något alls (?) jag vet inte om det är en bra eller dåligt. Kanske det ger mig en ledtråd till varför strumpproblematiken är helt olöslig…..

Nu ska ni få höra om vår resa!

Jag hade bokat möte med maken 16 vid centralen, han fattade inte varför om vi skulle äta 18 på AG´s där vi sågs första gången, men jag ljög ihop något om att kanske handla något innan bla bla bla och fick inga följdfrågor. Hans chef hade lovat se till att inget gick fel och OM det skulle gå göra det krävde jag blåljus till flygplatsen.
Vi tog Arlanda express och det var hur smidigt som helst, 20 min bara. Enda frågetecknet där var om det skulle ha kostat mindre att bara stiga på tåget istället för att förboka. Jag måste kolla upp det. I så fall hade det varit 150kr billigare. Det kan tyckas vara småpengar men jag hade bestämt att denna resa skulle gå i lågpristecknet.

SAS till Heathrow, landade i tid och sedan tåg till Paddington, 44 pund för två, tog 15 min. Vi irrade vi runt lite kring Hyde park, det fanns två Thistlehotell med bara några hundra meters mellanrum och vi hamnade fel. Vårt var Kensington gardens, långt bort i ena ändan av Hyde park.

Jag har bott på Thistle förut (aug), då vid Holburn, mycket finare men tråkig frukost. Detta kändes som om man bodde på våning 5,75 och det stank av antingen rengöringsmedel eller doftljus. Vi vädrade så gott vi kunde och kastade oss ut i jakt på mat. Då började det regna såklart så vi gick inte långt utan såg bara till att få i oss mat. Det blev ett ställe som hette Bella Italia och var helt OK mat för några hundralappar men ingen omvälvande upplevelse.

Lördag morgon vaknade jag innan sex. Jag tittade ut mot Hyde park och noterade joggare, ganska många faktiskt och vädret såg lovande ut. Jag hade två eller tre planerade aktiviteter för maken. Middag på Konaki, en favorit från förra resan, Espresso base, världens bästa kaffe och så kanske London eye. Jag brukar vanliga undvika turistattraktioner men just London eye hade varken jag eller maken testat. Resten av tiden skulle vi köpa lite presenter till maken och bara ta det lugnt.

Vi började med att snedda genom parken, se The Serpentine, flygande svanar, busande hundar och massor med ryttare. Solen sken, väldigt härligt. Vi kom till Hyde park corner och så drog shoppingen igång.
Jelly Bellies på Hamley´s till oss och barnen, jag kan tänka mig att det är ett rent helvete att faktiskt gå dit med barn och helt omöjligt att komma ut med en hel plånbok. Därefter blev det Cos, Liberty store, Shuh, Primark (hade fått beställningar av en dotter), ett gäng skobutiker och sen ringde makens mat- och sovklocka. Han är väldigt lik Skalman där…och jag blir superstressad när han blir hungrig för hans uthållighet är inte….lång. Jag för min del kan stå emot skoskav, ryggvärk, törst och hunger mycket länge om jag är i en storstad full av lockelser. Om detta gör en till en bra militär är oklart, säkert är iallafall att maken var en bra militär, jag antar att man som soldat får mat vid bestämda tider och bra skor.

När jag är i en storstad gillar jag att bara veta ungefär var jag är, inte förlita mig på kartor utan gärna ”komma bort” lite och kanske upptäcka något nytt. Jag styrde mot Tottenham court road där jag visste att kaffehaket låg, nära British Museum. Men vi kom lite snett. Jag såg en polis (det var väldigt mycket poliser omkring) och frågade om han möjligen visste var BM låg. ”I´m not from around here” förklarade han. Jag gav mig inte utan pekade på en stor byggnad som såg lite ”officiell” ut…
-Kan det vara ett museum?
-I´m from the East end, I´have no idea….sorry”.
Det var BM. Vi svängde runt hörnet och plötsligt visste jag exakt var jag var.

Jag hade fått en varning om att Espresso base kanske var stängt på helger och det var rätt. Att Konaki var stängt för lunch däremot var en överraskning. Men min pappa hade tipsat om en bra fransk restaurant i närheten (samma gata, andra sidan) så vi gick dit istället. Det kan jag varmt rekommendera. Savoir faire heter det och ligger på Coptic street. Väldigt knasig inredning, väggarna är handmålade med can-can flickor. I taket finns roliga citat i stil med
” If there is a will I wanna be in it”, ”To err is human, to blame someone else shows management potential” osv.
Vi delade en förrätt, en helt underbar aubergine och cashewnötsterrin, drack torrt vitt vin till och tog sedan varsin bouillabaisse. Mycket god men om jag ska vara kritisk var det övervikt av musslori förhållande till fisk (maken fick knappt någon) och sen en ring bläckfisk. Dessert som vanligt crème brulée (jag letar efter den perfekta puddingen helt enkelt), maken en cheesecake. Båda goda men inte extra allt. Vi kom ändå under 700kronor med två glas vitt var!!!. Mycket prisvärt skulle jag säga och stället ligger fantastiskt fint med ”teater” utanför fönstret. Gå dit!

Vi fortsatte vår vandring. Mitt emot Savoir faire låg en barberare. Jag försökte få in maken men mannen som mötte oss när vi öppnade dörren såg lite för ivrig ut i makens smak så han backade ur. Jag skulle tro att de flesta som går in där inte hamnar i en köttpaj en bit längre ner på gatan men man vet aldrig.

Nu styrde vi mot South bank. ”Ögat”. Vi hade noterat mycket poliser och det visade sig vara en stor demonstration på gång. Min första tanke var att vi nu skulle bli sprängda i bitar för att alla höger- eller vänsterextrema skulle passa på att göra något bara för att just vi var där och alla barnen skulle bli föräldralösa (centrum av universumtankar). Den goda sidan av detta var att stora delar av vägen var avstängd för trafik. Vi gick således snabbt till London eye. På håll såg det inte ut att vara så stor kö men när vi kommit upp på bron bestämde vi oss för att det där nog inte var något för oss. Vi gick ändå över bara för att se den på nära håll. Jäklar vilken pjäs!

Vi hamnade mitt i ett folkhav. Massor med olika aktiviteter ligger ihopklumpade just vid ”ögat” ett akvarium, någon Shrekupplevelse och folk går i motsatta riktningar och det var inte någon trevlig upplevelse. När vi kom upp på nästa bro möttes vi av demonstrationståget, Big Ben och Westminister Abbey. Vi stannade till för att höra vad det var de demonstrerade mot. NHS, alltså National Health Service om jag fattat rätt. De ska ändra i den så att det ska kosta pengar att gå till husläkaren etc.
Mannen vi pratade med frågade varifrån vi kom och när vi berättade sa han att ju Sverige är det bästa landet, ingen betalar för något! Gratis ALLT! Jag förklarade att vi faktiskt visst betalar för att gå till husläkaren och läkemedel upp till en viss summa och han såg uppriktigt förvånad ut. Han fick också veta att i princip ingen betalar mindre än 30 % i skatt och att vissa betalar mer skatt än de tjänar. Vi köpte iallafall hans tidning (Socialisten) för en pund och kände oss goda. I trettio sekunder. Sen komm kommunistfanorna.

(I taxin senare på kvällen (när vi gått 1,6 mil och inte orkade ett steg till) fick vi höra att man kunde förboka biljetter, att färden i ögat tar ca 20-30 minuter och för några år sedan kostade ca 200kr/person och var en fin upplevelse, next time then.)

Vi fortsatte in på en förbjuden väg, (enda sättet att komma undan kommunisterna) och fann oss vid ett mycket hårdbevakat område. En bil svängde in mot en grind, två tungt beväpnade poliser släppte förbi bilen och stora järnpollare sänktes ned i gatan så den kunde passera. Vi var tvungna att fråga poliserna vad detta var för ställe…..?
-Vilka är ni? Frågade de oss då.
-My husband is a policeofficer, sa jag och han fick t o m upp brickan.
-You are a brave man. Sa den ene, med alla handgranater och grejer borta hos er. Hans båda föräldrar var läkare och vi snackade en stund. Det visade sig att vi var vid Downing street 10, baksidan. Han förklarade att alla alltid ser det från andra sidan, pressen står mitt emot och vi var på kortsidan. Jag hade aldrig gissat, det enda som avslöjade var just den kraftiga bevakningen.

Vi tog inget kaffe vid lunchen och kände plötsligt att vi behövde lite energi, Starbucks? Pret a manger? Nä, något mer stillsamt…Saviani? Det såg fruktansvärt dyrt ut, guldmosaik i taket, kristallkronor, dämpad musik, kvinnor i Missonitröjor. Jag skämdes lite över Primarkkassen men kom på att resten av påsarna och min väldigt tydliga sidenscarf nog ändå gjorde att jag inte skulle bli motad i dörren.
Maken tog en espresso, jag te (when in Rome) och sen tittade jag ut en citronkrämsfylld croissant (when in need) och så slog vi oss ned. Lugnet, LUGNET! En servitris kom och hällde upp vatten i galskannan, instruerade. 4 minuter, inte mer. Jag fattade. FYRA, INTE MER! Då är allt förstört! När fyra minuter gått hällde jag upp. Jag insåg senare att jag ju skulle tagit upp själva tebehållaren också för att kunna dricka resten av teet utan att det var totalt förstört men man lär så länge man lever. Då kom de komplementära kakorna. Det är DÅ man förstår varför en kopp te, en kaffe och en croissant kostar 19 pund. Man betalar även för kakor. Men det var det helt värt, SÅ VÄRT! Min helg kinda värt.

Vi spankulerade hemåt med våra inköp och makens fötter behövde nya skor. Jag lade mig i och han blev lite sur. Anledningen till detta var att han tittade på så olika skor. Ena gången sneakers och sen tygskor. Jag såg inte den röda tråden. Jag hade köpt ett par billga gympaskor på Primark för 8 pund och nu skulle vi investera närmare 2000kronor i skor som jag liksom inte fattade poängen med. Jag föreslog Adidas, jag gillar modellen Gazelle, skulle gärna ha ett par själv och efter mycket om och men blev det till slut ett par sådana. Maken blev nöjd. Tänka sig!

Vi lastade av oss på hotellet, lade oss på sängen innan vi skulle ut för middag. Maken avböjde teater, vi var för trötta och tog sedan taxi tillbaka till Coptic street. Det var faktiskt bara dubbla priset mot att ta tunnelbanan och det kändes värt det.

IMG_8602Väldigt mycket mat.

På ”greken” tog vi en stor blandad förrätt och varsin Mythos. Vi var jättehungriga och åt upp ALLT! Sen beställde maken två öl till, lammsouvlaki med pommes frites till sig. Jag tog kycklingvarianten med grekisk risformad pasta. Så otroligt gott men sista ölen lämnade vi, vi var helt slut. Jag var proppmätt och kunde tyvärr bara äta halva portionen, vi är verkligen ovana vid uteliv. Övermätta och övertrötta tackade vi för oss och personalen tittade på oss som om vi var missnöjda men det var vi inte, bara galet trötta.
Nästa gång ska jag ta en mindre förrätt och inte vara helt utmattad när jag kommer dit.

Vi somnade ovaggade och jag vaknade en minut innan klockan ringde. Det faktum att sängen inte var av högsta kvalitet hade ingen som helst betydelse.

Vi flög hem med Ryan, det ångrade vi genast men jag måste säga att avfärd 8.20 en söndag från Stansted inte är några som helst problem för någon som är van att vara vaken mycket och tidigt. Vi räknade ut att en förbeställd taxi i princip var lika dyrt som tåg och tunnelbana och jämfört med 44 pund för 15 min resa från den andra flygplatsen beslöt vi att det var så vi skulle göra. Vi kom fram en timme innan take off och han med Boots och en frukost på Pret a manger. Vi boardade sist.

Ryan tog tyvärr vårt handbagage och vi behövde därför vänta vid bandet på detta pga att kabinen var överfull. Då försvinner ju hela poängen med ”travelling light” men men så kan det gå. Flygbuss till city och sen hämta upp barn på olika destinationer.

 

IMG_8415När vi kommit in genom säkerhetskontrollen började resan kan man säga. Vi tog varsin sallad och vin till det. Jag blev helt fnittrig. Vinet var bra, maten en rip off. Ät inte på flygplatser, det är inte bra mat! Ta hellre med dig en god hemmagjord macka!

 

IMG_8593Detta vaknade vi upp till. Hyde park i rosa morgonrock. Längst bort till vänster i bild syntes London eye.

IMG_8594

IMG_8443Första frukosten intogs här, väldigt vackert inrett men apelsinjuice i pappmugg….engångs, gillar jag inte.

IMG_8447

The ones that got away….maken tyckte det räckte med en halv meter baguette fylld med tortilla för mig…sniket!

IMG_8476

Rida i uniform, en självklarhet en solig lördag i London.

IMG_8472

Det är så roligt att leva ihop med någon som faktiskt utvecklar sig. Maken är på allvar intresserad av trädgård! Han bygger hönshus och tar in nya grejer. Jag för min del försöker begränsa inflödet lite, jag har tillräckligt mycket intressen, jag funderar snarare på att skära ned på dem….Städning t.ex.

IMG_8451

På The Serpentine. Vackert till en början men sedan ser man blodet….fjädrarna har inte bara fallit av.

IMG_8448

Londonskt eller för all del vårväder i stort är ju något av en chansning men vi fick mestadels sol och uppehåll under våra knappa 48h på resande fot. Jag hade sååå ont i ryggen när jag mötte upp maken på centralen men den släppte allt eftersom och kom inte tillbaka förrän idag, tisdag och jag misstänker starkt att det beror på att jag inte är i rörelse. Jag får ont av att vara stillasittande. Så tråkigt. Man kanske skulle vara cyklande brevbärare???

 

IMG_8479

Hyde park corner en helt vanlig lördag….

IMG_8512

Magnolia….den som ändå…..suck.

På kvällen, andra dagen gick vi förbi den franska krogen igen. Ambiance tänker jag.

IMG_8523

Taket på Savoir faire. Ska kanske ha så hemma lite….?

IMG_8598

Livsnödvändiga. Jag var så koncentrerad på att få med allt till maken att jag helt glömde bekväma skor till mig själv….men Primark har sina fördelar, 8 pund och hur sköna som helst!

IMG_8549

Att vara mitt i en folkhop som inte ens rör sig åt samma håll är liksom inte min grej…

IMG_8583

FYRA minuter. Punkt!

Vår utsikt.

IMG_8607

Det hade ju varit läckert att kunna skiva: På väg hem genom Londonnatten efter en barrunda men vi var i säng innan nio och jag somnade direkt. Mn lite skön feel i bilden ändå från taxin hem.

IMG_8585

Väldigt lyxig känsla i den asken. Jag kan inte låta bli att fundera på om de är engångs….

IMG_8558

Det finns ju så mycket att fota i London. Byggnader, blomlådor, buxbom och staket bland annat.

IMG_8537

East India Company, var det i Covent garden? Makalöst dyrt och fantastiskt doftande teer. Jag swishade in och ut på mindre än fem minuter och blev 600kr fattigare….men fyra burkar te rikare (presenter till barnvakterna mestadels). Helt försvarbart alltså! FYRA MINUTER, hör ni det Pappa och svärfar, inte mer. Då är allt förstört!

De andra var lite galna men den här färgen kanske?

IMG_8522

Vad är detta undrar ni? Jo det är en bild på något som står planterat nära en vägg. Det går är poängen, jag vill nämligen (läs har redan) platera en klätterhortensia på husets södra sida…..Maken hävdar ruin, vattenskada, spruckna betongväggar mm mm mm.

IMG_8528

Målade dörrar, jag älskar det! Och ser ni hur HÖG den är!!! Jag har ju målat vår dörr efter inspiration från utlandet i blankt svart. Så nöjd, SÅÅÅÅÅÅ nöjd!

IMG_8517

Vita pärlhyacinter i skål, ja, det funkar för mig. Liberty, dit går jag alltid!

IMG_8511

Varje dag vill jag ha blommor men tyvärr ser det så illa ut ihop med röran och stöket här hemma (plus att det är dyrt) att jag nästan alltid avstår. Så synd.

IMG_8516

It´s a bit cold sir, in a moment the temperature will be right…..Man fick vibbar från Scenen med ”Mr Bean” när han slår in paket i Love actually…..rena rama badkaret.

IMG_8514

Proffshjälp med vaxanbringning. Och vi fick några ”sachets” med oss hem för att maken ska kunna få smörja sig med ringblommeextrakt. Dem snodde jag blixtsnabbt.

IMG_8510

Libertys bästa ingång.

IMG_8500

All denna grönska alltså. Och 70+ män i knallröda självklara byxor.

IMG_8491

Laduré. Jo även här äts macarons. Överflödet slår en alltid. På dagarna älskar jag det men på kvällen när man ser uteliggarna rätta till sina pappkartonger och sovsäckar då känns det inte riktigt lika bra. Man förstår att kommunister marscherar vid Downing street…

IMG_8489

Jag som alltid är hungrig och likt Oscar Wilde gärna ger efter för frestelser har svårt att bara gå förbi…..

IMG_8426

London by night….jag kan inte förstå detta med att sopor kastas rakt ut bara…drar det inte till sig råttor? Fst jag såg inte en enda när jag tänker efter. Inte som här hemma där jag ser råttor mitt i stan och ffa vid Danderyds station….

IMG_8548

Ni som bara vill ha bästa tipsen från resan, de kommer här:

Boka tidigt, kolla priser noga, dvs ring till transportörer (dock inte Ryan för de tar taxa när man pratar) ha en grov plan på vad ni vill göra och ha bekväma skor! Har ni inte packat bekväma skor, köp genast nya på t.ex Primark.

Konaki på Coptic street har fantastiskt god och prisvärd mat, öppnar 17.

Savoir faire på samma gata har lunch och middag och fin utsik, mycket gott och prisvärt. Barberare mitt emot och fin paparaplybutik.

Man kan föreställa en tur på the London Eye och gå ombord med ”fast track”.

Pret a manger har mycket god och rimligt dyr frukost/lunch, finns en i varje kvarter och det är inte något dåligt med det.

Savini fikapaus/lunch i fantastisk miljö till ett ok pris, godaste Earl grey jag någonsin druckit i väldigt harmonisk och vacker miljö mitt i smeten.

Good evening!

London revisited

IMG_3150

Varför kan vi inte skylta lite mer så här i Sverige? En butik på Brahegatan gör något åt det här hållet, inte så överdådigt men skapar en atmosfär som sträcker sig utanför butiken. Jag gillar det.

Nu har jag gjort det igen, tagit en femtonåring till London för samkväm och shopping. Två nätter, tre dagar. Ungefär exakt vad min plånbok klarar…eller egentligen på tok för länge för den.

Jag ska inte tråka ut er med vilka butiker vi har bevistat, det är för många och många av dem finns dessutom i Sverige eller på nätet så det är helt onödigt. Priserna är dock lägre, varför det kan vara befogat med en kombinerad nöjes-och shoppingtrip. Hade jag åkt för att handla till mig själv hade jag valt bort allt det som finns att köpa annat än i London men så är jag ju vuxen och har lite andra krav än tonåringar. Ingen skugga faller på dottern som var väl förberedd och visste vad hon ville ha.

IMG_3136

Plötsligt dyker ett kamerateam upp och vill plåta dottern som smälte in utmärkt i butiken…Hon poserade en lång stund. Ena killen tyckte jag skulle passa på och fota fotograferingen….såklart!!!

Vad var det bästa med denna resa? Det var kort sagt maten och drycken (och att få vara med mitt barn såklart). Första dagen blev lite galen matledes på grund av att vi vi missade frukost, kompenserade med en tidig lunch och avslutade med ”middag” på en trottoarkant i väntan på teatern. Ingen kulinarisk höjdare med andra ord. Dag två däremot innehöll ett besök på en grekisk restaurang och det mina vänner var mat i världsklass (i kategorin affordable). Stället heter Konaki och ligger på Coptic street 5, nära British museum. Gå dit!

IMG_3105

Atmosfär och trevlig personal.

IMG_3106

Önskar att vi hunnit dit en sista gång innan vi lämnade England, det får bli nästa gång.

Vi tog tre förrätter (grillad halloumi, ost- och spenatfyllda filodegsrullar, tsatziki) och pitabröd. Till varmrätt blev det haricots verts i en tunn tomatsås med sauterade/friterade potatisar till den vegetarianska dottern och till mig kycklingsouvlaki med citronris. Absolut det godaste ris jag någonsin ätit! Till efterrätt valde dottern tre enorma kulor glass och jag den obligatoriska crème brylée. Grekiskt öl (Mythos) och en Cola dracks. Två öl blev det till och med men jag orkade bara en och en halv. Vi pröjsade under 60,60 pund för detta. Ett kap.

IMG_3127

Jag vet, en kedja men betydligt mer prisvärt än vår sorgliga hotellfrukost, också den från en kedja….

Sista dagen åt vi frukost på Pret a manger. Det blev lite blandat, en varm croissant med tomat och ost, en brioche med bacon/omelett, två skålar färsk frukt, en apelsinjuice, en morotsjuice, två latte och en mandelcroissant. För detta gav vi 22 pund. Den oerhört trista frukosten på hotellet gick på 12 pund per person och om vi ätit utan att gå via receptionen hade det gått loss på 17! Rena rånet och ffa helt utan finess.

IMG_3131

Nästan allt gick ned. notera den fina börsen i bakgrunden. den är min dotters, jag är gröööön av avund! Avund är fult. Jag avgår.

Efter sista dagens tour på insidan av Oxford streets affärskedjor och det var dags för hemfärd drog vi oss mot hotellet, helt slut i kroppar och själar. Vi slank in till utomhuscaféet på kyrkans gård. Jag hade spanat in den redan första dagen, det såg så avslappnat ut. Där drack jag årets godaste kaffe. Helt utan krusiduller gjorde den italienske mannen iordning två koppar kaffe och upplyste oss om att vi kunde stanna så länge vi ville trots att han stängde….oooops, vi hade kommit precis tio i fyra, fyra gick gong gongen.

IMG_3168

En verklig entusiast! Fullt med budskap i trädgården och ro. Mitt i stan en oas där endast kaffe och mjöl serveras.

FullSizeRender

Trångt som attan.

IMG_3171

Mycket spartansk möblering men alla växterna gör det lummigt.

IMG_3163

Jordgubbar, hallon och kryddor i en skön mix.

Vi slog oss ned, pratade lite med honom om Italien, kaffe och hur det fungerar att ha ett utomhuskafé på vintern. Det går tydligen lysande, han har värme under parasollet, jag tänkte i min enfald mest på gästerna……

IMG_3153

Mycket bra idé! Ta extra betalt för onyttigheter!

Om man tänker bort att jag aldrig i hela mitt liv vill göra någon mer shoppingresa kan jag ändå känna mig nöjd med dessa tre dagar. Jag fick vara ensam med dottern, vi fick många glada skratt, jag fick sova delvis ostört (även 15-åringar klänger på sin förälder om man delar säng visar det sig), jag fick se en teaterföreställning och jag har hittat två pärlor att i framtiden ta med maken till.

IMG_3092

För första gången besökte jag Urban outfitters. de hade summer sale högst upp. Dit gick vi. Jag köpte en snickarbyxkjol i svart denim och den här blusen som seglade upp som en favorit. Min nya färgskala känner jag…blekblått/turkost och svart.

IMG_3114

Här är jag igen. I nya kläderna. Klänning 22 pund, tröja 2,5 och nagellack 1….lätt att bli fartblind.

Jag blev också lite dyster. London är en spretig stad, det finns högt och riktigt lågt där. Unga människor med tom blick sitter och tigger på gatorna. Med risk för att vara politiskt inkorrekt noterar jag att dessa tiggare verkar vara infödda britter med allvarliga psykiska problem, inte sällan korsade med beroende, eller så är det bara människor som det gått riktigt illa för. I vårt land ser vi ju mestadels människor från inte så välmående och socialt ansvarstagande länder tigga på gatorna. Är man en del i systemet har man ändå rätt goda möjligheter att få vård, bostad och mat för dagen i Sverige. Så är det inte i England.

IMG_3116

Vilken konstig skylt! Från hotellet.

Jag såg en kille under trettio sitta på gatan med ett ben som verkade angripet av rosfeber, hade han varit på medicinakuten skulle han ha fått penicillin omgående och lagts in.

En kvinna bakom oss i kön på Primark stank av urin och hade endast en tand. Hon var så vänlig där hon stod och tog hand om sin lilla hund hon bar i en pappåse. Hennes ryggsäck med vidhängande sovsäck vittnade om att hon nog sov på gatan. Hon var i min ålder. Jag fick lust att betala hennes varor men drog mig för det då jag inte ville göra henne obekväm. Men när hon satte sig med sin hund utanför på gatan skickade jag fram dottern för att fråga om vi kunde köpa henne något att äta och dricka.

Hon bad om en kycklingburgare, att dela med hunden. Och en kopp te. Vi gick in på Mc Donalds, köpte burgaren, ett sexpack nuggets (fast jag oroade mig för om frityrsmeten och hundens matsmältning), te och lite äppelpaj. Jag vet, löjligt att ta i extra men jag tänkte att hon kanske behövde just lite extra. Alva gav henne maten och jag kom efter med te och tillbehör. Hon tackade väldigt mycket, jag skämdes men tittade henne i ögonen och sade -Take care. Totalt patetiskt. PATETISKT!

Hela vägen tillbaka till hotellet funderade jag på hur fan vi människor är funtade egentligen och om det verkligen inte går att få bukt med den här misären. Jag fick lust att crowdfunda ett hem/behandlingshem/dagvårdskollektiv för människor i den här sitsen. Där skulle jag kunna organisera vård, utbildning, socialt arbete och ge dessa helt menlösa (i betydelsen utan men) människor lite värdighet, omsorg och respekt, kanske rent av ett arbete!. Som vanligt ser jag bara det illa barnet i dem, det barn som for så väldigt illa som jag inbillar mig. Då dör jag lite och känner att människor är en riktigt misslyckad art. Jag vet, jag låter kvalmig och som en satans världsförbättrare men det tär på mig den här egoismen som gör att vi bara bryr oss om oss själva och hela tiden konsumerar allt som går, jagar något som faktiskt inte finns i prylar. Och jag VET hur galet det blir att skriva det i ett sammanhang när jag åkt för att shoppa i London. Jag vet.

NU har iallafall jag bestämt mig (igen), konsumtion är inte min grej. Jag mår illa av det. Jag köper endast det som behövs, en av varje, inte mer. Går något sönder ersätts det, nada mas!

Det svåra i detta är barnen. De förstår inte att nytt Lego är av ondo. Jag har hela tiden en plan att lära dem det fina i att bygga med det Lego som redan ägs av oss men de vill hela tiden ha NYTT!

Vi besökte Hamleys för att köpa en folkabuss av Lego. Jag hade sett på nätet att den skulle finnas där, den skulle vara flera hundra kronor billigare. Den var som en karneval butiken. Ett shoppingmecka för barn med trollkarlar, Bollywooddansande prinsessor, godisfabrik, lekksaksdemonstrationer och i princip allat ett barn kan önska. I FEM våningar!!!

Jag letade och letade men nej, den gick bara att beställa. Stor besvikelse. Men en sak lärde jag mig av killen i personalen, man ska sortera Lego efter form och inte färg. Det blir mycket lättare att bygga då. Bättre översikt.

Alla beskrivningar har jag sparat så det finns möjligheter att genomföra detta, det enda som krävs är den där gyllene TIDEN!

Oj, vad jag skriver mycket, men så blir det när man fylls av intryck, tankar och ångest över sakernas tillstånd.

För att vända detta till något positivt, och det ska man ju alltid har jag hört, man mår bättre då….Kom ihåg detta när ni ska flyga västerut: Greken på Coptic street, frukost på Pret a manger och gudomligt gott kaffe på Espresso Base (St George´s kyrka, mellan kyrkan och hotellet på Blomsbury Way).

IMG_3140

Medan dottern sminkar sig hinner jag packa allt mitt, skriva en snutt filosofera över livsvalen, somna till en kvart och hinna oroa mig för världsalltet……

.

Över och ut!