Leende bajskorv

Tre T-shirts i en hög. De har legat olika länge. Det är som en uppsamlingsstation för använda T-shirts i hallen. Där en besökare snabbt bildar sig en uppfattning av hur den här familjen har det. Det är inte mina T-shirts. Jag HAR påpekat att det finns en garderob/tvättkorg. Den som äger dessa plagg vet det OCH kan hantera en tvättmaskin. Denne någon vet även att jag inte gillar detta och blev lite skraj häromdagen och skärpte till sig garderobiärt. Med det undantaget att min del av garderoben nu visserligen står i liv med resten men i ena änden hänger klädstången i luften…man kan nog räkna med att det tar minst ett år innan detta åtgärdas. Lågt räknat. Spontant blir jag lite ledsen att jag lade så mycket kraft på att bygga ett vackert hus när jag egentligen visste att det var helt onödigt eftersom jag tycker att det är ogjort när allt ändå ska förvandlas till en soptipp. Detta är delvis anledningen till att ni inte ser några fredagsbuketter här eller på min Instagram. Det känns nästan provocerande att slösa vackra ting på oss. Vi är mer som en top notch återvinningcentral…..Soptipp de luxe…..

-Hej hur mår du? (Vem som helst som jag känner och inte läser min blogg, eller läser min blogg men inte riktigt fattar ändå. Och då beror det på mitt undermåliga sätt att förmedla HUR JAG FAKTISKT MÅR).

-Bajs. Och sen ett snett leende som kommer av att jag inte är ovetande om samvetsfångar i olika länder, svält i Afrika, hustrumisshandel, sexbrott osv. Med mina mått mätt bajs, eller egentligen värre än bajs, Brinnande bajs kanske? Vad kan vara äckligare än bajs…?

Så här ligger det till. Jag arbetar, är politiskt aktiv, har lite annat jag tycker är kul att göra som att skriva till exempel. Har lite jag MÅSTE göra men som jag inte längre tycker är så kul (laga mat till exempel och sköta om saker och personer) och sen händer det oförutsedd skit då och då….Jo, jag vill sova också. Och träna. Det gjorde jag senast under semestern och i ärlighetens namn går min träning just nu ut på att försöka få mindre infernalisk värk och lägre puls. Andra brukar ju annars träna för att öka pulsen. Jag jobbar lite på annat sätt där…

Idag skulle det ske. Jag skulle ta tre barn till Bromma blocks, närmare bestämt till BR, för att E blivit lovad nån jävla guldtacka han såg för hör och häpna två månader sedan. Efter väldigt många om och men och att jag försökt äta min frukost sittandes vid säkert tio olika tillfällen satt vi verkligen i bilen. Jag berömde då E som satt sig på en bilstol på anvisad plats. DÅ…upptäcker T att han valt hennes bilkudde. Illvrål. E replikerar med att hon har HANS jävla flygplan han ej rört sedan julafton och då BRAST det. E lämnade bilen. Jag försökte mot bättre vetande få in honom igen. Jag försökte räkna till fem och se hotfull ut men nej. Han rörde sig icke.

Jag bestämde att den halva timmens resa till Bromma för att göra av med säkert tusen kronor (som tar mig en hel dag att arbeta in) ej skulle bli av och vi gick tillbaka in i sophuset. Tylla valde då att illtjuta I bilen och ej vilja gå ur. Jag hade ju låååvat…iiiiiiii.

Jag lade mig genast på sängen för att andas och skriva av mig.

Del 2.

Jag hostade inatt, barnen har varit sjuka under veckan och hemma från förskola och fritids, nu verkar det vara min tur, big time. Kanske det beror på att jag var ute till 02. inatt för att sätta upp valaffischer…. det regnade. Vi blev leriga men inte klara. Och jag förstår INTE varför man måste sätta upp sådant på en lördagskväll. Finns det verkligen en sådan regel att fritidspolitiker ska offra sin lediga sovtid. Det känns som ett hot mot demokratin!

Del 3.

Nu verkar barnen ha fattat att måttet är rågat, T kom med en present (en av mina egna saker) och ligger nu och talar för högt i mitt öra om hur mycket hon gillar mig. E är fortfarande arg men har bytt fokus. Frank har försvunnit in i Minecrafts förtrollande värld.

Alkoholfritt bubbel från R.Juhlin…han har varit i sommarhuset i Frankrike faktiskt och gav pappas importerade champagne 82/100p. Jag blandade med Aperol så har inte utvärderat den än, kanske ikväll i solnedgången. Det är det bästa med vårt hus, solnedgångarna dvs läget i kombination med fönstren…..

Jag vill att maken ska komma hem, jag vill bada varmt. Ha huvudet i frysen och ta semester. I skrivande stund ”trashar” E sitt rum som vi för länge sedan gett upp hoppet om. Där kommer aldrig bli fint igen. (helt falskt för efter att jag skrivit klart plingade en kompis till honom på och då reste jag mig mycket långsamt för att samla skräp från hans golv och dammsuga. F och Ts rum lär inte se en dammsugare innan december. Där råder krigstillstånd!). Vi får vänta tills han flyttar ut. Och några jävla leksaker som ska kastas på golvet närmaste halvåret efter att jag om och om igen plockat upp dem är jag glad att slippa (dvs glad att vi inte åkte och köpte fler). Kottar kan de få plocka. Och se där, nu skriker två av tre möjliga och jag vill ha måndag.

Delvis bättre, mer feng shui men som sagt det göms lite skavanker bakom linnetyget…

Jag vet, alla säger att jag kommer SAKNA småbarnslivet…jag är inte jättesäker på det. Jag har liksom varit i det i 21 år nu och helt ärligt, min 21 åring är en fröjd att vara med. De övriga älskar jag verkligen men att vara med dem dygnet runt….nej, just nu orkar jag inte göra det med stil. Men en sak är klar. Jag ska bli mer konsekvent. Om jag säger nej är det NEJ. Man kan inte medvetet jävlas med ett syskon och ej få några konsekvenser och det beror helt och hållet på att mitt diplomatiska tålamod är slut. Jag brukar försöka medla, avleda, hitta på nya saker att göra som är roliga men det tär.

Fyra barn där gick nog min magiska gräns. mina oceaner av ork är numera en pöl. Jag tycker inte att jag är elak jag har bara bestämt mig. Enough is enough och jag borde varit mer konsekvent med barnen från början men jag har så svårt med det. Jag har följt minsta motståndets lag, säkert pga trötthet som varit orsakad av för lite sömn men nu är klockan slagen. Jag står inte ut med att alla mina försök möts med motstånd, att inga barn kommer när maten är klar, att allt jag lagar är ”äckligt” osv. Ät eller låt bli. Min plikt var att erbjuda mat. Ska du krångla, var hungrig. Hårt va?!? De dör ej av undernäring, det ser skolorna till….så ring soc vetja, jag ger upp. Och blir konsekvent. svårt att sätta sig in i detta kanske…men jag har varit för slö  och det straffar sig…….Allt är mitt fel. BLÄ!

Bli inte oroliga, jag kommer tillbaka upp snart, måste bara andas lite, få perspektiv. Tänka mer på Syrien, Putin, Nordkorea och Trump…..eller titta på Big little lies, min nya passion.

Vet ni. Precis NU när jag srivit klart allt detta och ”sluggat” hej vilt kom den lille ungen hit, lade sitt huvud på mitt bröst och sa FÖRLÅT! Fan det funkar ju!!!!! Att vara konsekvent, inte ta skit (även från dem man älskar och älskas av). Jippie!! Det finns hopp!

Sist på bollen

Den här lilla alltså, så rolig! Full hajbadsmundering på och i den söta lilla bikinin jag köpte på rean för 30 kronor.

Jag har ett stökproblem som ni vet. Och det verkar vara vanligt. Kampen är ojämn och jag har försökt olika sätt att nå organisatorisk framgång men misslyckas hela tiden. Jag har fått lite tips och insikter under dessa år och jag tänkte länge att frihet under ansvar, morötter vid mållinjen och glada tillrop var svaret och lösningen. Men nej. Ingen verkar tycka att det finns något positivt med en lugn och harmonisk mamma/fru, ordning på sina saker och rena hörn. Och jag har märkt att det är ÄNNU mer frustrerande att bara släppa taget för jag mår verkligen inte bra av att ha totalt kaos i hemmet, i bilarna och ingen tidsplanering. MEN, nu är det skoluppstart, hösten kommer, jag ska gå två kurser under hösten, bytte just arbetsplats igen, maken har fått ett chefsvik. och det är val inom en månad så jag tänker…..jag SKITER I ALLT!

Så, nu var det sagt. Jag plockar INTE ett smack, jag planerar INGEN mat. Jag tar bara ansvar för min egen person, MINA (och barnens kläder) och ska försöka inte missa viktiga saker i skolan och för barnen (för de kan inte organisera sig själva. Hur makens sängbord ser ut och hur länge de skitiga strumporna från igår ligger där vid hans säng tänker jag inte hålla reda på. Detta är ett SISTA försök att bli fri från den sädångest jag har sen måste jag sätta mig ned igen med maken och förklara fördelarna med ordning och reda, jämnt fördelar hem- och familjeansvar och det mina vänner ska ske under ordnade former. Och jag har för avsikt att nedteckna det han lovar på ett papper lika viktigt som Magna carta. Jag kan mycket väl tänka mig att det ska undertecknas i blod. Why not? Det är lite mitt hjärteblod som sipprar här….

Jag tänker att jag ska drämma till med vetenskap inhämtad från arbetsmiljöverkets hemsida, psykologins värld och annat jag snappat upp senaste åren. Den korta sammanfattningen är:

Man har högre trivsel och prestation i en estetiskt tilltalande miljö.

Om man har ordning på sina saker sparar man i genomsnitt 4-6h per vecka när man slipper leta efter bortkomna saker.

Jämnare arbetsbelastning ger färre sjukdagar hos småbarnsmammor (och det gör att maken blir ”gladare”)….tänk själva vad det kan ge för resultat.

Barnen kommer automatiskt lära sig hur man sköter ett hushålls och många stressmoment i letandet efter älskade saker tas bort..

Jag skulle vilja lägga till att rena hem är bättre än smutsiga men tyvärr verkar det inte vara så…lort gör en faktiskt lite mer motståndskraftig mot infektioner och allergier utvecklas inte lika lätt….men det skiter jag i för detta uppvägs inte av stressen i att gå omkring i oreda. För MIG alltså…..andra verkar ha noll problem med skräp och kladdiga väggar, NOLL!

Växthusdemontering i värmebölja med tre vilda barn.

Vi försökte så gott det gick att dokumentera hur allt satt ihop m.h.a kameran…

Men en sak, eller två faktiskt ska vi försöka fixa rätt snart och det är dels växthuset och dels min garderob. Växthuset köpte vi på en annons från Blocket. Det är 4,75 kvadratmeter och säkert 40 år gammalt. Ett Juliana med många saknade rutor men kostade i gengäld bara 550kr. När vi stod där och slet höll både jag eller kanske mest JAG på att ge upp. Barnen blev helt vilda och sprang omkring på tomten och de angränsande. Det hade ju varit OK om vi känt till terrängen men de kom plötsligt bärande på okända katter, hundar rusade skällande mot dem och var och varannan minut kom F med andan i halsen och sa att något av syskonen kommit bort…mycket stressande. Vi hade ju ingen aning om hur man demonterar ett växthus heller så bara det tog ju en ansenlig tid att försöka lista ut.

Till slut bestämde jag mig för att bara skruva lös allt jag såg som var över mitt huvud (jag tänkte att nicken nog låste hela alltet) och se då började det hända något. En tanke om att mixtra med glas ovan huvudet kanske inte var det säkraste man kunde göra en svettig eftermiddag i stressat läge for genom skallen men va fan gör man….? Vi gav emellertid ej upp utan fortsatte metodiskt att plocka ned eländet och mer än en gång tänkte jag att VI borde fått de 550 kronorna för att göra detta fyratimmarsjobb åt de unga par som uppenbarligen inte förstod det fantastiska med att att ha ett växthus ihopmonterat på en perfekt plats på villatomten. Ägaren verkade mycket förvånad när jag påpekade att salvian som stöd där var mycket fin och borde flyttas för att få lite bättre livsvillkor…Maken tror att vi beredde plats för en pool med våra gemensamma ansträngningar. En pool med mycket kottar och löv i i så fall….

16-åringen (snart 17) befinner sig på Way out west och hörs ej av…igår blev jag lite orolig. HEEEELT i onödan tydligen. Gläder mig åt ordet därav men tänker att att jag hade valt en annan formulering…men avstod från att kommentera detta. Som ett led i att inte såga saker utan fokusera på ljuspunkterna! Men OM du läser detta A så skulle jag ha skrivit: Kära mamma, du behöver ej oroa dig. Är på festival, därav sent svar….eller; Är på festival kära mamma, oroa dig inte. Har så roligt med mina vänner därav sent svar…eller; Mamma, oroa dig ej jag är så upptagen av att lyssna på bra musik på lagom ljudnivå. Vi skrattar och danser (drog- och spritfritt såklart) därav sparsamma svar via sms….Fattar ni!?! Jag vill ha henne HÄR, för mig själv, inte drällandes runt bland en massa ungdomar hur som helst. VAD SOM HELST KAN HÄNDA! AAAAAIIIIIIIIIIIII!!!!!!

Nåväl. Jag underskattade arbetet betydligt, jag trodde det skulle gå på under halva tiden och nu måste vi snabbt få upp det för att ens minnas hur det såg ut när det stod uppe.

Sen min garderob. Maken ”ropade in” tre garderober med spegelglas gratis från FB och dessa ersatte han glatt sin asdyra Elfa-modul med. De delarna låg sedan spridda lite runt omkring i huset men efter skarpa ord från mig bor de nu åtminstone på ETT plan av huset och ligger inte under vår gyrofocus iallafall…..

Vad som hände var då att MIN del av garderoben, den billiga IKEAdelen blev lite för bred och flyttades ut….med sitt fulla djup och nu står FRAMFÖR alltihopa och svajar då det är ca 2,4m högt! Mattan blev hopklämd och jag vågar nu nästan inte dra ut en trådback av rädsla för att jag ska få allt över mig…..och SÅ kan vi inte ha det mer än två månader….eller tre? Jag blir galen varje gång jag ska ta ett par trosor faktiskt. Hur kan han tycka att detta är OK? Jag släpper det nu för jag tror inte jag kommer någon vart i min analys av hans tankesätt kring detta och det kanske faktiskt är MITT fel att det blev så här…..eller….jag sa ju ja till spegelgarderoberna…och var motståndare till att köpa mer Elfadelar (för de är så satans dyra) och tyckte vi kunde platsbygga med det spillmaterial vi redan hade. Miljösmart som jag är. Slutresultatet vågar jag inte ens fota, ni skulle ändå tro att jag photoshoppat in en trådbackspelare centralt i sovrummet bara för att hänga ut karln. Ingen gör så nämligen, det är jag helt säker på.

Eller, är det bara JAG som har det så här? Eller VI? Jag fattar inte hur jag kan irritera mig så mycket på saker som maken inte ens märker av…det är jag som äger problemet således. Jag vet egentligen inte ens vad som irriterar honom helt ärligt….jo, att inte få sova på morgonen eller ostört…..något jag inte heller gillar men accepterar som något oundvikligt och därmed väljer att avstå från att irritera mig på för annars blir det så jobbigt att typ leva, arbeta och ha barn.

Slut nu. Jag ska ta hand om tre små barn. Maken arbetar hela helgen….jag hatar det. Jag hatar att han nu ska arbeta sju dagar i sträck, att jag ska ombesörja markservice och trots att jag inte borde tvätta, städa och gno kommer göra det för jag bli galen av att snubbla runt här och INTE göra det. men jag tar min och barnens röra. Hans grejer ska få vila på golvet, i tvättkorgen, under sängen osv. Jag ska vara sist på bollen där. Hands off liksom så får vi se hur det blir när han upptäcker att det inte finns en enda ren kalsong här hemma…..

Fick denna men kunde inte svara direkt då barnen tar min telefon. Jag är en ivrig förespråkare av ”fast lina” för så fort jag kommer hem är min enda kontakt med yttervärlden via datorn. Barnen ser på film, spelar spel eller annat med min telefon och trycker snabbt bort inkommande samtal eller i värsta fall svarar utan att ge sig till känna och så hör alla som ringer vad som sägs här hemma…vi är lätta att spionera på….

Hemmiljöverket

Idag kom jag på något lysande, vi behöver ett Hemmiljöverk. Jag kom på det efter att jag slunkit in i huset efter jobbet och funnit huset i fulländat kaos. Barnen hade fått tälja inomhus (på ryamattan!?!!!!!), skräp överallt, nytvättade kläder i tvättkorgen, köket orkar jag inte ens beskriva och så förväntades jag laga mat….DET sket jag fullständigt i. Jag hade från bilen på väg hem gett maken instruktioner om hur han skulle marinera kycklingen så det var gjort. Jag hade förväntat mig avplocknings av bord mm men nooooo such luck. Jag lade färskpotatis i kastrullen, snodde ihop del två i bakprojektet som påbörjades igår, bytte om till ”hemmaklänningen” (herregud jag har blivit min mormor!) och gick helt sonika över till grannarna och bjöd över dem på aperol spritz lite senare. Det listiga med detta är att maken då ser behovet av att röja undan. OCH det gjordes. Han stekte t.o.m kycklingen.

När grannarna väl kom fick han blanda cava, spritz och sodavatten vilket han gjorde med den äran och sen satt vi på terrassen och njöt av vädret, sällskapet och solen som gick ned. Det är ett jäkla drag i den där spriten. Kycklnigen kallnade med alla blev nöjda ändå. Mat är jobbigt att äta varm i den här hettan.

Jag läste om Lisabet och ärtan i näsan igen för småttingarna och de somnade sött. Alla dörrar på vid gavel.

Sen skulle vi se på Sacha Baron Cohen men maken fegade ur (somnade sött han med) så jag filade klart på en insändare och sen skrev jag detta. Nu ska jag se på Ali G (kan inte släppa den karaktären) och sen sova utan att tre barn väcker mig som igår natt förhoppningsvis. Och ju ett Hemmiljöverk är motsvarigheten till Arbetsmiljöverket. De ska göra hembesök, ha en tydlig beskrivning av hur ett hem sköts bäst utan att slita ut de boende och utdela viten när regler ej efterföljs. Den som anmäler ett skruttigt hem blir arbetsledare…vad tror ni om det? En ensamhetsminister finns i England…så så far out tycker jag inte att jag är med tanke på de skenande sjukskrivningarna av utmattade småbarnsmorsor….

Hoj!

A

Åter vunnet

Jag älskar mitt hus och arkitekten har verkligen lyckats. För när man ser igenom huset och det nästan inte känns som att det upptar någon plats blir jag så lycklig. Ser ni himlen tvärs genom vardagsrummet och köket? fasaden är ju omålad och i tre bredder så det känns mer eller mindre som en tät skog. Sen har jag en massa skit på tomten som förstör intrycket men en vacker dag, då ska det vara snyggt även i och utanför den byggnaden. Jag jobbar stenhårt på det! På andra sidan huset glödde det ikväll.

Idag hade jag min adra dag på jobbet. Jag försöker läsa in mig, sortera saker, ta bort trasiga pennor och inreda lite…med blommor hemifrån. En hade de köpt till mig för att hälsa mig välkommen, mycket uppskattat. Väggen…..behöver en tavla. Specialistens likaså men först måste den…spacklas och målas. Jag läste på lite om ABW idag i utbildningssyfte. Ni VET väl vad det är?!?! Aktivitetsbaserade kontor. Fast på engelska, Activity based workplace, skulle jag tro… Hur som. Min analys blev ordet delaktighet. Sen några utropstecken jag ska ta till min vän prestationshöjaren (dvs specialist på hur man effektiviserar en arbetsplats) och sen orden implementering och gemenskap. Inte lilla va på 12 sidor text.

Jo några saker till var viktiga för trivsel på arbetet och det var estetik! Hallå offentlig verksamhet inom vården, vi vill ha målade väggar, alltså HELT målade väggar, inte bara där det inte stod en hylla….som sedan kanske flyttas. Kanske jag släpar med mig en tavla till jobbet i veckan för jag ska sitta där i minst sex månader men först ska jag fråga om de har något i gömmorna. Färg har jag för övrigt över så jag drar gärna på mig målarbrallorna om det ska vara så. och detta är INTE kritik mot min arbetsplats utan en generell kritik mot resursfördelningen inom landstinget och så tänker jag som vanligt på NKS, detta fantastiskt vackra slukhål av skattepengar.

Nu till det jag egentligen ville skriva om. Maken arbetar natt så alla kan sova lugnt, han har fullständig koll och jag känner mig helt trygg med honom vid rodret. men för att han skulle kunna sova en stund innan han skulle dra till jobbet vid nio så tog jag hela barnpatrulen och drog iväg för att återvinna skräp. Jag tog grannarnas också för jag tänkte att det var lite miljösmart (när man ändå kör en satans stor familjebil från 2001 som drar massvis med soppa som nu kostar mer än 16 kronor litern, vem hade kunnat se det komma? En amerikan skulle dö ekonomichockdöden om de kom hit med sina åk!

Hur som helst igen, jag tog sopor och barn i blandade former och körde iväg i hopp om att de alla skulle somna så att jag skulle få en lugn kväll hemma sen när jag blev ensam. Då visar det sig att ingen vill sitta fastspänd (jävligt otippat) eller på en bilstol (också hyfsat oväntat). Det är noll liter bensin i och grannfrun påpekade att det nog var ganska lite luft i ena framdäcket….så, jag tog mig först till macken. Där frågar jag om det möjligen finns någon som har en aning om vad min typ av bil ska ha för tryck i däcken….det verkade vara typ 2,3 vilket jag hade ett svagt minne av också. men de sa att sådant står ju i bensinlocket. Så jag kollade. Nej. Jag hittade, kors i taket instruktionsboken och på sida 101 fick jag veta att det ska vara kalla däck eller åtminstone inte körda mer än 1,6km för att fylla och att man ALDRIG ska släppa ut luft jada jada jada. Inte ett ORD (siffra) om hur mycket man ska fylla på. men det stod att på kanten av förardörren ska det stå. NOOOOOO det gjorde det inte så jag fyllde på med 2,3 punkt slut. Under den här tiden klädde T av sig och smällde till E med en sko i huvudet, F vevade också till E men med en isskrapa (den långa varianten med en kvast på. Och ingen var klar att åka när jag var det.

Tanka? Näääää det gick inte för jag hade ju bytt bil och kortet låg i den andra.

Mot soporna! Återigen bad jag barnen sitta kvar, fastspända och INTE bråka medans jag lämnade och faktiskt hämtade grejor. Gjorde de det….njet. Gallskrik och alla tittar på MIG som ska skriva en bok om barnuppfostran…vi får se som sagt. Jag lämnade saker som någon annan kan använda och plockade på mig sådant jag själv fann intressant. Mycket trevligt upplägg om inte vissa klampar in och uppenbart letar efter saker att kränga samt river och sliter. jag gick snabbt ur containern.

Off again, denna gång mot hemmet för att hämta betalkort. Men först, panta mina och grannens pantglas. Barnen skulle sitta stilla och tyst….ja, ni fattar.

Hemma sprang jag in tyst för att inte väcka maken och barnen skulle sitta tyst och stilla…..suck.

Jag har länge tänkt köpa verktyg till barnen men bara hittat dumma saker i plast…nu på Återbruket fann jag detta i en låda. Mycket skräp låg där med men jag sorterade bort det hemma. Förmodligen finns det en anledning till att riktiga verktyg för barn inte säljs så mycket av…kanske jag kommer ångra detta bittert….vi får se. Gratis är gott.

Nu, iväg och tanka och hjälpa hjälplös mopedist med tankning. Först erbjöd jag mig att köpa bensin åt honom för man kan ju inte stå på macken och hänga liksom. han tackade nej för en kompis var redan på väg. Men så tankade jag och han lade sig i..sa att det såg konstigt ut på skärmen. Jag förvissade mig om att ha HADE tankat förr där vilket han försäkrade. När jag var klar gick jag ändå för att se vad som var i görningen och då visar det sig att tonåringen inte alls kunde tanka. han kunde inte ens läsa instruktionen på skärmen men det fick tant Anna hjälpa till med och han var ytterst tacksam. Hoppas han röstar på mig i valen sen!

Lite roliga böcker (tror jag) och några klassiker. Inte för att jag läser så fasligt just nu men barnen verkar bli mer intresserade…Manons källa på franska…det är en utmaning även om jag sett filmen minst två gånger. Grannens flicka fick en bok om babyar när jag lämnade deras pantkvitto. De pantar inte…..jisses, det är jag för snål för att låta bli!

Nu med bil full med återbruksgrejer, bensin och barn mot hästgården. Där skulle jag köpa halm till hönorna. Det var precis tomt i ladan. vanligen är det fullt med balar som man tar och sedan lägger en slant i en plåtask. Nope, jag skrapade ihop lite som ramlat loss och lade 15kr och skrev, lite hö i boken där räkenskaperna förs. Nödslakt känns som årets ord.

En vän drabbades av en hjärtinfarkt i somras, det var verkligen oroligt ett tag. Vi höll andan lite och livets oändliga skörhet gjorde sig påmind. Detta sammanföll med att vi besökte släkt i Frankrike som bestämt sig för att leva gott och pensionera sig mycket tidigt…jag ringde min dotter och pratade lite, det var mycket sjukdom och elände runt oss och är tyvärr fortfarande. Senare ringde hon upp och meddelade att hon bestämt sig, hon ska göra det hon verkligen VILL dvs plugga och tackade nej till ett finfint jobb hon fått. Hon tänkte som så att man kan faktiskt dö när som helst och då ska man åtminstone haft kul fram till dess. Jag svär, den ungen är en 40-åring fast i en 20-årings kropp. Hon gör mig så stolt (och trygg). Jag ringde också min näst äldsta dottern som var på resa med kompisar i Grekland (och som jag medvetet låtit bli att ringa för att inte verka hispig och jobbig). Hon undrade varför jag inte hörde AV MIG, brydde jag mig inte eller??? Hon berättade när hon kom hem att det där med ”festaresor” nog inte var hennes grej riktigt men nu var det gjort (!!!!) Kanske jag ska skriva den där boken om barnuppfostran ändå, jag verkar ju lyckas till slut ändå även om småbarnen är som små trampminor… Tillbaka till vännen med proppen i ett kranskärl. Hans yngsta dotter pillar ideligen in saker i näsan…kanske hon ska få den här nästa gång vi ses. På öNH på KS när jag var kandis fanns en stor glasbehållare där alla saker som barn pillat in i näsan och som doktorn tagit ut lades, helt oväntade grejer alltså, batterier, klädnypor stora saker. hur lyckas de egentligen???? Men det verkar vara väldigt vanligt iallafall. F började läsa i bilen och tyckte spontant att den var rolig. Hoppas ingen kommer på nya dumma saker att göra bara.

Nu hem för att kyssa maken farväl och tänk då somnade två av tre. F höll på att somna men jag väckte honom för jag tänkte att han kunde sova hos mig och gå in själv. När jag svängde av vägen och såg mitt hus fylldes hjärtat av förundran. Husets fasad liksom glödde i kvällssolen, så vackert, det skimrade i gulrosa!

Maken bar in en jag den andra som såklart vaknade medan F somnade…så två av tre där.

Nu ska jag läsa mer om vad som ger en prestationshöjning hos löntagare och samtidigt förhindrar dem från att bli utmattade och ledsna, man kan göra så mycket med enkla medel på en arbetsplats med kunskap och intresse. Jag liksom går igång på det, jag vill bli chef över något bara för att testa. Här hemma är jag chef på sätt och vis men jag har stora problem med implementeringen….

A

 

Slutet är nära

Det senaste i raden av saker jag tycker om som gått i kras. En glaserad porslinen…konst faktiskt. F var tydligen ”tvungen” att kasta en annan magnet på kylskåpet där den satt och då…ja plupps liksom.

Bara två dagar föräldraledigt kvar sen tillbaka till arbetslivet. Jag har under sommaren fått nog av värme, sol, gnäll, att få sova i onaturliga ställningar på golv och tältsäng, avleda bråk, vattna, städa och slutligen plocka upp och kasta saker som barnen har sönder. Som grädde på moset kom de förbannade rådjuren natten till igår och åt upp blasten på ALLA mina fina rödbetor och sen mumsade de i sig alla fina svarta tomater jag hade hoppats på att skörda snart så jag har sorg…faktiskt SORG. För när man frösår i februari i hopp om att äta tomater i augusti då blir man uppriktigt ledsen av sådant. Jag vill ha ett växthus, ett gevär eller ett tre meter högt staket runt tomten!

Jag önskar innerligt att jag inte hade en önskan efter och en kärlek till materiella ting men så är det. Idag vaknade jag i den nya ordningen på golvet. Huvudet lägre än benen pga att den övre madrassen ständigt glider av den undre och att hur ofta (typ aldrig har det gjorts) man än rättar till detta så kommer det i vargtimmen ändå vara så att det ligger snett. Tre barn gnäller två av dem har något att titta på problemet gäller då det barn som är utan och som konsekvent vägrar att titta på TV eller dator istället, en iPhone är det som krävs och vi har bara två. Tills i förrgår hade vi TRE men då lämnade ett av barnen sin ute ööver natten och tjoff så var det bara två. Tidigare under försommaren tappade F bort sin….och incitamenten för att ersätta dessa två fåniga prylar är väldigt lågt. Min egen kastades i golvet av lilla damen för några dagar sedan och ja….den är randig på skärmen men i övrigt intakt.

Jag är inne när gumman min är ute….så funkar det inte här. Där jag är (dit jag flyr) där är barnen. När de INTE har varsin manick att titta eller spela på väljer de att vara på mig, gärna MELLAN mig och det jag gör, även spisen faktiskt. Idag har jag middagen förberedd, jag gjorde pesto på röd basilika igår för att förhindra att någon ur djurriket äter upp den innan vi kommer åt den. Jag kommer bara behöva koka pasta, skiva våra kvarvarande tomater, gurka osv och vips, MIDDAG! Ser ni i bakgrunden, jag försöker hindra solen från att värma köket, går så där….

Jag fattar inte hur det är möjligt att mina barn som jag tjatar ihjäl kring att vara försiktig med prylar, inte kasta hit, inte kasta dit, ständigt och jämt har sönder allt de kommer i närheten av som faktiskt har ett viss och i iblnad högt värde. Varifrån kommer den här oaktsamheten? För vi har VERKLIGEN inte massvis med ömtåliga och asdyra saker här hemma så man tycker att svinnet inte borde vara så stort. det är som att de fokuserar på att krossa och förstöra just det som kostar massor med pengar! Två iPads gick under våren och nej aldrig i livet jag köper nya till dem. Det är som att elda med pengar. Telefoner….kanske en till F till hösten men det blir en Doro i så fall. Inget som kostar mer än 1000 kronor och redan DET tycker jag är för mycket pengar (en dags arbete för mig) för att han ska glömma i skogen.

Åh, kanske alla andra tre soffor i vardagsrummet skulle väck och sen in med denna????

Nu ska jag ta tag i mina små apor här, Tylla har bestämt att hon vill ta hål i öronen, det kanske är en asbra idé! kanske INTE. Vi får se vad jag mäktar med i hettan.

Jag har iallafall läst på om vodka martini på morgonen. Alltid något!

Jag önskar att jag gillade drinkar som denna, jag önskar att jag kunde dricka utan att få huvudvärk (ett glas vin är för mycket för mig) för jag skulle gärna vilja vara lite sofistikerad och kunna uppskatta väldigt torr vermuth men det går inte. Passar bäst i hummer- eller fisksoppa. Ser ju ut som om man skulle bli väldigt sval av den dessutom. Men jag dricker Tonic Water…jag tror på kinin och koloniala engelsmän. Jag har provat ett par olika i sommar. Jag känner mig väldigt vuxen när jag dricker tonic för det är ju gott fast med viss tvekan…som koriander, wasabi och…..gåslever?

Kom och köp konserverad gröt

Senaste annonsen i mitt FB-flöde. Så lockande! Varför inte bara fråga om någon kan komma och hjälpa till med att skrota den?

Sedan igår har jag börjat vidga mina vyer lite. Civilekonomiskt kan man säga, jag läser på hur man skapar en bra och vinstgivande organisation. Jag känner spontant att SLSO har MYCKET att jobba med men som den positiva människa jag är som ofta sporras av utmaningar, tycker de är roliga måste jag ju säga att få arbetsplatser kan ge en utmaning av den här kalibern, något för den hungrige och slitstarke liksom. Allt jag lärt mig igår och nu på morgonen leder till följande:

Man ska ha KUL, och där prickade väl Karin Adelsköld precis in hur det ska vara på jobbet med sin bok i ämnet och man ska få utvecklas och få uppskattning. Att detaljstyra, bestraffa och locka med pengar  (morot och piska) funkar oerhört dåligt. Jag blir rent av förbannad när jag läser om det. 16% av svenskarna är engagerade i sina arbeten. Är man ej det….dåligt utfall. Och tänker jag dålig psykisk hälsa….

Svårt att jämföra ett vinstdrivande företag som gör bilar (Toyota) med sjukvård men jag ska fundera mer och komma med min lilla spaning senare. Jag fick en rejäl skräckupplevelse när jag först mötte ”Lean-konceptet” och vet ärligt talat inte om det ger bättre vård och gladare medarbetare. Jag blev bara tryt av det iallafall. Pengar tjänas, det gör det men vad är sjukvården till för tänker jag…..Skattepengar osv….återkommer i ämnet.

Här på bloggen har jag iallafall fått mycket kommentarer på senare tid, kanske för att jag varit mer personlig och bjudit in vissa, alltså varit lite strategisk och engagerat några. Så kul för jag älskar att skriva rakt ut men att få svar när man ropar är ju fantastiskt. Så till alla er som varje dag läser det jag skriver (de dagar jag skriver vilket ju ökat dramatiskt sista tiden) stort tack! Ni är så tåliga och jag vill cyberkrama er allihopa! Och snälla kommentera när ni känner för det, jag älskar att höra vad ni tänker, jag lär mig saker då. Och jag går igång på att lära nytt, vidga vyerna och på så sätt få en mer komplett bild av världen. Jag tänker närmast på sophanteringsgrejen som jag driver på i det lokala partiet….

Att få en vidare blick på saker, så bra.

 

Until we write again!

A

Ultimate upgrader

DIY kopparputs, gamla fina bilar, nya utan någon som helst känsla, saker jag vill kunna, annat jag vill glömma och sen en släng av hur fan ska man nå sina mål utan att marknadsföras?

Självrannsakan. Jag ser Billions på HBO. Jag såg den tidigare på Svtplay men nu…vidgat spannet för vad jag tittar på.

Inbillar mig att jag är karaktärsfast men känner att jag sympatiserar med skurkar…det är tveklöst fel. Så jag skäms.

När jag ser Billions mår jag samtidigt illa som jag gillar spänningen. Girighet, i vilken form den än kommer, är äcklig. Jag känner ibland att jag är girig på saker, upplevelser och det vill jag inte erkänna inför mig själv. Inget är gratis. Pengar. Det är svaret på allt tyvärr. Även när det kommer till avgörande saker. Det är kanske inte så tydligt i vårt land där vi betalar skatt och ”delar” ansvar…men bara en sådan sak som liv har ett pris.

När jag ser på Firefox förslag på sidor att besöka blir jag bestört. Porsche….? Vill jag verkligen ha en sådan? Kommer jag någonsin…..och kan jag tänka mig att göra för att få den?

Jag tröstar mig med att överst av sökningarna jag gjort finns hur man gör egen kopparputs. Jag följde inte receptet ”I swinged it”. Västerbottensåpa, citronsaft, varmt vatten och lite diskmedel. Fast själva tricket var att låta maken gnugga, jag hade det inte i mig för tillfället.

Trött. Outsägligt trött. Min enda önskan just nu, barn som inte bråkar och är harmoniska. Skit i Porschen, jag skiter i alternativet inom räckhåll…..en Skoda, hur många pris den än fått. Jag vill andas frisk luft och nattens regn (hur blöta mina utemöbler än är) ger lite hopp. För jag visste om det, längst inne kände jag att inatt skulle det regna. Och jävlar vad det regnade.

En sak till. Jag blev kidnappad av köpjävulen igår. Köpte en vacker, lärorik och inspirerande bok igår och höll på att köpa en sidenscarf med en karta på. En sådan som militärer under andra världskriget hade med sig, tryckt på fallskärmssiden för att inte prassla i fält. Jag bad dem fålla den medan jag besökte min sjuke farbror (som arbetat inom Flygvapnet) men när jag kom tillbaka hade de missförstått, de kunde fålla den åt mig att hämta senare men något impulsköp av den blev det ej, jag kom av mig.

Väl hemma igen mindes jag att mitt under allt stök hos farbrodern hade han berättat att han hade en sådan sidenkarta, över Schweiz (jag funderade lite över vem som tillverkar en karta över ett neutralt land under andra världskriget och vad den skulle vara bra för). Han ringde för att tacka för besöket och jag frågade om han sagt att han hade en sidenkarta över Stockholms skärgård;

-Nej, Schweiz, sa han.

-Den önskar jag mig i fördelsedagspresent eller julklapp sa jag.

Senare på kvällen postade jag en bild av den vackra boken på Insta, dottern såg och gillade. Hon fyller snart år. Jag tänkte också på min farbror som är väldigt sjuk just nu. Jag skulle skicka ett sms och önska god natt för att han inte skulle känna sig ensam. Men jag kom av mig. Nattningen av alla barnen tog ut sin rätt och jag låg istället och stirrade på datorn…Billions….så spännande, och motbjudande.

Allt löser sig till det bästa, bara man är generös. Men jag kan inte sluta vara girig. Jag tror tyvärr att girighet driver oss alla. Men jag vill inte ha pengar på banken (kommer aldrig hända skulle väl alla jag känner säga, jag är en spenderade…tygscarfs, indigofärg, myrra och bladguld, jag har mycket i mina gömmor. Mitt dödsbo kommer bli en mardröm för alla utom sakletare)….jag vill ha…..en livstil som är hållbar. Och en Porsche men mycket senare, en begagnad (även om naturen lider mer av den).

Idag är en ny dag, jag har mina erfarenheter, jag ska vässa mig. Jag har en kompass.

Kärlek till alla!

Hushållspapper mm

Ena ungen vill aldrig vara med på bild längre, men F är en linslus, han har övat in ett flin som ser fullständigt onaturligt ut dessutom. Här leker de rymdstation i kvällsljuset efter ett dopp.

Jag är förädlar”ledig”!. Dvs, jag har ingen rätt till lunchpaus, toalettbesök eller för den delen en fem minuters vila i timmen. Jag är….slav. Jo, alla ni som vill berätta för mig att jag måste sluta curla mina barn, ni är välkomna hit för att bevittna hur det går när man säger nej till mina barn. Och jag VET allt beror sannolikt på att de är fel ihoprörda i embrynalstadiet och att jag sedan ytterligare förvärrat situationen med miljön. Arv och miljö, så enkelt är det. Men jag är en sådan som inte tar fajten i 32 graders värme efter att ha sagt åt ungen att hämta glaset själv 10 ggr och vet att jag måste torka vatten eller i värsta fall saft från golvet om de häller upp själva så jag lämnar det JAG gör för att hjälpa dem med det DE gör.

Varför jag plötsligt möttes av detta har jag glömt men hon var ARG, väldigt ARG!

Maken arbetar. Han var ledig de åtta dagar jag arbetade innan varav en var ett dag och nattpass, en lördag 24h jour. När jag kom hem….såg det inte riktigt ut som jag hoppats. Det var varmt, de badade fick jag till svar på frågan vad de lyckats uträtta på de 11h jag varit borta…..att de ätit pannkakor o dyl kunde jag ju se…

Jag har svårt, för att inte säga är oförmögen att vara passiv. Så igårkväll satte jag igång att gräva ur slänten som vi pratat om en längre tid. Det passade bra nu när det är så torrt och lätt att gräva. Tio kärror igår och tre eller fyra idag. Mans work…

Jag gjorde en lista på saker att göra för honom/oss. Dagen efter hade jag tänkt om. Vi ska INTE påbörja NYA projekt här hemma. Vi ska slutföro (anspelar på det föregående), a de redan påbörjade och hönsen är prio ett.

Min andra ledga dag kom två grannpojkar upp kvart över nio på organen, de var badsugna. jajamensan, så blir det när man har ”pool”. men det var lite kallt så de övergick till ”gamling”. Min ene son tittar väldigt mycket på när vuxna män spelar och pratar samtidigt. Jag ska inte besvära er med hur det låter utan meddelar bara att jag HATAR det. De svär, de skränar och det är fullkomligt idiotiskt. Och jag låter honom titta så lite det bara går för jag får huvudvärk och förbannar den arkitekt som lurade i oss alla att öppna planlösningar är något eftersträvansvärt.

Inte bara småbarn curlas här, även snart och myndiga personer släpper saker rakt ned på golvet när de är tomma. Jag ska göra EXAKT samma sak hemma hos dem sen när de flyttar ut. Toarullar rakt ned, tomma tvålflaskor? Japp, passar på golvet och varför inte borsta håret och bara släppa det på golvet? Här passar kanske primalskrikslådan in????

Men en sak är fantstisk med att ha andra barn här (dels för att jag då med gott samvete kan lämna bort ett av mina) och det är är att mina tre slutar bråka inbördes!!! Så fantastiskt! man vill liksom bli en hemmafru på 40-talet som hade till att rulla håret, måla naglarna OCH hålla huset rent och snyggt samt ha husmanskosten klar när maken stövlade in vid halv sex!

Jag skriver ned mina infall, inspiration från barnen mm och sen fotar jag. Det blir enklare så för inga lappar får vara ifred och sen glömmer jag var jag lägger dem…

Inga ord behövs med den bilden va?

Jag hade stödord för dagens inlägg: Primalskrikslåda (det har jag inte kunnig kolla upp än, återkommer där), a woman´s gotta do what a man won´t (det käns avhandlat lite), vad en liten gumma kan gno, disponera sin livstid (detta fick ytterligare bränsle pga ytterligare ett sjukdomsfall, denna gång en anhörig), ska man schemalägga sitt liv eller ha långsiktiga mål? Fördelen med städat kontra ha ostädat (här har jag bevis för att städat är det bättre alternativet om man vill få tid över till annat men jag börjar tro att min make inte har behov av ”annat”), en miljon (den summa pengar jag är i stort behov av just nu har jag räknat ut), gammelmormors hus – kontakt bakåt i tiden och slutligen Kjell Bergqvits.

Hur i helvete ska man få ihop ett blogginlägg som täcker in allt det?

Nja, det kan man kanske inte men ni som sölat mig ett tag vet att jag blivit lite mer existentiell senaste tiden, jag funderar över meningen (som inte är detsamma som syftet) med livet och vi har varit både direkt och indirekt drabbade av allvarlig sjukdom senaste två månaderna som eskalerade just idag. Jag är ju o ständig strid med maken om HUR man gör saker och ffa då man är ledig och lyckas släppa tyglarna så till den milda grad att jag efter 11h borta från huset med matkassar i båda händer måste börja plocka undan från deras lunch och grävskopa mig fram i hallen, plocka våta simkläder och handdukar från golvet och får höra att han haft fullt upp(!?!)

Primalskriket och Kjell Bergqvist hänger ihop. Jg har sett serien Morden på Svt play och har länge varit en fan av ”Berka” som min pappa kallar honom (han var hans lärare i Bäckahagens skola där han tydligen var en stjärna redan då). Se honom som Cege i de två säsonger som ligger ute nu, han är så bra och man får känslan av att han improviserar, mycket roligt! Och tänk, han var gift med Miss Universum, vilken grej va!!!

Så den där miljonen….jag har räknat lite på hur mycket pengar jag skulle behöva för att lösa en del lån, eventuellt låta någon fixa vår knasiga trädgård, köpa en bättre bil och lite annat, det landar å ca en mille. Då skulle vi kunna leva rätt bra här utan att gå back hela tiden som vi gör nu. Jag vet, det låter galet, men just nu känns det som att hur mycket vi än jobbar och tjänar in så försvinner allt till studieskulder, bilar som ska lagas, trädgård och hus som ska fixas och detta samtidigt som jag förtvivlat gärna vill jobba MINDRE, inte mer för att orka med att ens vika tvätten i tvättstugan, det berg som snart kommer kunna gå att bestiga med syrgastuber.

Den här kartongen har jag försökt kasta minst 10 gånger sedan i våras och varje gång bär barnen in den igen…?!? Nu står den vid min säng…oklart vad den är till för, kanske en del av rymdstationen på terrassen?

Nog om mig. Jag är glad att jag fick slänga ett par ord med två av de sjuka vi har omkring oss, de vet att vi finns här och rycker ut om det behövs. Den senare erbjöd sig igår att vika min tvätt…det var innan vi visste hur sjuk han var….

Jag satte mig ned med en ÖL (3,5) under parasollet exakt så länge som det tar att utan panik dra i sig en öl. När jag reste mig (ej helt urdrucken öl pga myror i brallan enligt ovan) så var stolen BLÖT av svett!!! Jag kan inte minnas en liknande sommar, vi orkar knappt äta längre, det är glass och vätska mest. men imorgon blir det nyskördad Amandinepotatis, kokt med egensådd dill och kanske kyckling (men inte mina egna!!).

Jag får en känsla av vårt franska sommarhus när samma sorts fjärilar och ett myller av humlor susar runt här, jag älskar lavendel både min lila och den vita som storblommar nu!

Nu ska jag sluta, jag har ett avsnitt med en av mina manliga favoritskådisar att se!

Livet är inte ett helvete, vi har mycket goda vänner också och mycket skratt klär om allt kaos här hemma, jag önskar bara mindre av det senare (kaoset) och mer ordning och reda så vi kan orka med spontana och härliga middagar och vin i motljusgrejer…tänk om man får en stroke i sömnen liksom, då vill man inte att minnet av en är en gapig kärring (även om jag fick höra via döttrarna att vissa tycker att jag är en sexbarnsmammasupermodell kinda girl…;)) visst förstår ni det???? Jag vill bli ihågkommen som ÖDMJUK, smart, generös och rolig. Så känns det inte varje dag på semestern/föräldraledigheten…

Semestern i år

Busken fullkomligt dignar under tyngden av alla blå blommor!

Tre veckor i Frankrike, det var årets semester. Vi flög ned med mina föräldrar, gjorde en utflykt till släktingar längre söderut, träffade vänner några gånger, en utflykt österut och sen kom våra vana resevänner ned sista veckan. Barnen var som vanligt fast dygnet runt….de regredierade vad gäller sömnen, ändrade sovtider och matvanor men den yngsta lärde sig simma helt på egen hand! Hon är född fisk tror jag, helt orädd och jag funderar allvarligt på om hon kanske inte ska bli simmare. Både hon och Edgar har lärt sig crawla helt själva genom att bara titta på mig (antar jag eftersom ingen annan gör det..?).

En härlig men lite lång semester blev det. Trädgården var helt överväxt när vi kom hem och delvis söndertorkad pga det torra vädret.

Inga större incidenter, inte som sist när septtanken plötsligt var full och svämmade över, men ett rejält åskoväder kom. 25000 festivalbesökare i Marmande fick evakueras, det är 35 min från oss så det skrällde ordentligt i fönstren den kvällen och natten. Ingen dog iallafall, det är inte ovanligt där nere annars.

Sista morgonen åt vi på solsidan…det slutade med att ingen satt vid bordet för det var för varmt…

Fina flaskor i butiken, jag köpte en som jag glömde…

Där låg det! Lascaux IV, fantastisk byggnad!

Ihop med vännerna åkte vi till Montignac. Jag och S var där innan vi fick barn för kanske 22 år sedan och vi tänkte att vi skulle visa det för våra familjer. Inte Montignac då utan Lascaux II. Fast det vi kom till var Lascaux IV…..I min enfald antog jag att detta var the new and improved, uppdaterade grottan men det var något helt annat visade det sig. Den fantastiska byggnaden uppenbarade sig och den påminde om ett hus vi just sett på BBC några dagar innan.

Betong, glas och vatten i en stram och modern stil. Jag blev fylld av förväntan. Vi gick in, bestämde oss för att äta först och ta museet sen.

Jag beställde PÅ FRANSKA såklart eftersom jag älskar franska och tar varje tillfälle att öva (jag har en radio i köket och lyssnar på prat när jag lagar mat, älskar det. Deras diskussionprogram är helt makalösa med ofta två till fyra personer som tjattrar i mun på varandra. Det är långa program också, inte som hemma där allt är kort och folk får tala en och en ….). Nåväl. Jag beställde ur den sparsamt tilltagna menyn och så fick barnen (och för undantagets skull även jag och maken) varsin Coca. DET var det bästa med den måltiden. Maken och jag skulle ha någon currywrap. Den innehöll smaklös, på gränsen till rosa kyckling med gul sås som rann ned ur förpackningen på mina kläder. Totalt smaklös. Sen hade jag beställt EN 25cm lång baguette (viktigt med vikt och längd på bröd en France). Den beställningen blev fel och kom ut som ett kort bröd med getost och tunna skivor kött i. Ingen idé att ge det till barnen utan de fick sina tre bunkar pommes. Pommesen var inte färdigkokt, dvs hård och smaklös och sen fick vi en extra currywrap som vi slängde. allt detta för ca 600kronor!!! Jag blev helt sen men vi valde att låta det vara.

Vi gick istället mot kassan och fick besked om att nästa guidade tur var om en timme. Då bestämde vi att gå till museishoppen och vara ute i det omväxlande vackra och regniga utomhus. Shopen var en riktig fälla men det var där jag började ana oråd…de sålde konstböcker!?! Jag fattade inte riktigt varför, jag hade hellre velat ha dinosaurieägg, ritböcker med mammutar osv….lite sånt fanns också. Jag köpte en stenoxa och två halvädelstenar till barnen och tre sammetspennor till tjejerna, de var fina men malplacé.

Utanför patrullerade fem tungt beväpnade militärer. Detta ger mig alltid en rysning. Tänk att den här lilla avkroken utmed Dordogne där det kanske fanns maximalt 200 människor skulle kunna vara ett potentiellt terrormål?!? Eller, det är kanske inte människor man vill slå ut här utan….en jävla massa fin betong? Några fornfynd finns där iallafall inte.

Kanske det snyggaste museum jag besökt i livet!

Gosh va!

Vattenfall i in smak!

När klockan slog halv fyra var det vår tur. Med en läsplatta i hand och hörlurar samlades vi vid guiden…som skulle prata ENGELSKA! Hennes engelska var ungefär som min danska. Man fattade hälften först men efter en stund började man fylla i själv det som saknades och med hjälp av vild fantasi och hennes laserpekare kunde man fatta 90% av det som hon ville förmedla. Jag har ju dessutom varit i den andra grottan så jag visste ju en del innan och viskade i örat på Frank så han skulle förstå vad han såg. Inledningsvis började guiden förklara att de som levt här var homo sapiens….med samma hjärnkapacitet som vi. Ja, bra att veta. Sen brättade hon att hon från och med nu skulle kalla dem cro magnon….eller, föredrog vi att hon kallade dem ”artisterna” dvs konstnärerna?!? Nu började jag ana oråd….var detta spåret hon skulle ta, ge en konstnärsguidning? Lite förvirring uppstod hos de utländska besökarna, alla verkade ju veta att det var människor som bott eller verkat här, vad hon kallade dem var av mindre betydelse. Hon framhärdade och frågade igen… Några av oss sa att det spelade ingen roll, fortsätt NU!

På väg in i grottan som skulle vara kall klädde vi på oss, det skulle vara 13 grader enligt uppgift…det var nog närmare 20. En högtalare spelade upp ett förmodat samtal på vägen in som skulle simulera det som de fyra pojkarna som funnit grottan haft för 78 år sedan. Självklart på franska… Tylla försökte svara och ropade -Hallååååå?!

I grottan var det knökfullt med folk, en grupp var bara 10 m framför oss och där blev det än mer parodiskt. Guiden utlade COW som kommisarie Closseau: kö….och första gången gick det bra men det är äldigt många ”kööör” i det där taket och på väggarna och plötsligt utan förvarning sa jag högt och tydligt – CAO” (cow med betoning på ao). Hämningarna släppte helt där. Vi tog oss ur grottan rätt snabbt och hamnade på andra sidan i den interaktiva delen och jag försökte snabbt se det mesta. Barnen var så uttråkade att det var svårt att hålla sig där en längre stund.

Jag och E väntade en god stund på resten av sällskapet utanför där jag beundrade byggnaden och funderade på om jag skulle flytta till Montignac, ta jobbet som guide och ordna upp detta kaos…..Mycket fin stad och kanske maken kunde vakta skiten?!?

Jag kände mig väldigt contemporary där….

Älskar den där byggnaden, men innehållsmässigt en draw back.

Delar av min familj, hälften rent av.

Får jag presentera fransk 90-väg. Vi provade faktiskt att köra så fort men det gick inte, man ville kräkas och trodde man skulle dö. 40-60 är bättre fart. Kolla överhänget!

På vägen hem valde vi betalväg. Den slingriga Route National lämnar lite övrigt att önska, ffa hastighetsmässigt. För den väg som skulle tagit två timmar att färdas drog ut till tre. Delvis beror detta på att  det är smalt och att överhäng av berg som på bilden ovan gör att det omöjligt går att ”kräma på” men också livsfarliga omkörningar osv hejdar en. Vi testade faktiskt 90km/h en bit men då skrek barnen att de ville kräkas så vi saktade in. Det som är trevligt med dessa vägar här är att man SER saker. det är fantastiskt vackert!

Väl uppe på betalvägen pustade vi ut. Nu skulle vi snart vara hemma, få mat och kunna bada lite. Jag och maken skrattade åt det totala museihaveriet, jag lade ut texten om HUR man kan förstöra ett av världens bästa upplägg så totalt. Man har en grotta, det är mörkt, det är mystiska tecken, stora grottmålningar och så själva historien om hur allt hittades….det skulle kunna bli HUR SPÄNNANDE och intressant som helst…men pga tafflig DYR guidad tur vill man bara hem. €78 alltså närmare 800 kronor för två barn och tre vuxna och sen nästan 600kr för fel mat (getostmackan var god enligt den förvånade maken) som smakade noll och sen hela resan var verkligen inte OK. Det enda positiva jag kan säga om detta var att byggnaden var en verklig upplevelse. Annars tror jag att den gamla grottan är bättre på alla sätt!

Jag skrev en svidande kommentar på deras hemsida sedan och såg att stället hade en raring på 1,5 av 5….så inte bara jag som var missnöjd.

Vi skulle svänga av motorvägen i höjd med St Foy la Grande…det gick emellertid ej, avstängt pga vägarbete, vad god fortsätt 2,5 mil rakt västerut och lycka till med att hitta hem!

Jag blev asförbannad för barnen var trötta där bak och jag ville INTE ha mer krångel nu. Vi körde vidare och jag beslöt att säga till vid betalstationen. Väl där klev jag ur, tog ett djupt andetag och tryckte på den röda metallknappen och lutade mig framåt, här skulle det snackas franska!

Till alla mina tidigare fransk lärare, ni kan vara stolta! Jag har ett rikt ordförråd visar det sig som kommer till uttryck när jag är skitarg. Grammatiken kan jag ej bedöma men damen i Montpellier berömde min fina franska efter att jag förklarat att det inte är rikigt att alla som färdas på dessa vägar ska lyssna på trafikradion. Det är mycket turister här som ej behärskar språket och att det är rimligt med en skylt INNAN man kör på som sägar: Du kommer inte kunna svänga av var du vill men kommer behöva betala ändå din dumma sill! Eller något….Hon rådde mig att ta kvittot och välja route national för att komma hem….jag bad lite om ursäkt för att jag var en colère…det var ju inte HENNES fel…och vi skildes som ”vänner”.

Nu när jag skriver om det blir jag återigen sugen på att bli huvudguide där i det vackra huset och styra upp den två år gamla mastodontsatsningen och göra det till Frankrikes främsta turistmål, med risk att bli bombad. Jag skulle kyla ned stället, låta fukten rinna längs väggarna, ha minst tio olika språk i lurarna och så skulle man kunna välja gastkramande eller normal tur, kanske en med konstinriktning om fransmännen så önskar….maten skulle vara bra och kanske ett ”grottmål” av renkött kunde ingå? Vad tror du om det S?

Vatten är ALLTID kul!

Omöjligt att fota honom utan den minen för tillfället….

All my monkeys!

Jag försöker vila ryggen lite. Bad en dotter fota, MIG. Men så är det att vara sambandscentralen i en familj, ens anhöriga hoovrar runt en. Poserar ICKE!

Det odlades solrosor kring vårt hus i år och tydligen ska det bli fruktträd också, härligt tycker jag!

Vårt place!

Nu är jag hemma och lugn, vädret har varit fantastiskt denna sommar, sedan i maj ju och jag hoppas att det fortsätter långt in i september. Jag behöver styra upp trädgården och andas lite. Det gör jag bäst hemma hos mig. Nästa år bilar vi nog, två veckor räcker för oss och sen kanske en charter senare på året, v.44 kanske? Allt beror på hur jag håller i pengarna…..

Au revoir mes amies!

Stamina, snabbtåg och avslutning

För en tid sedan visade dottern som bor på Östermalm fantastiska tonicflaskor. Och en stund var jag lite sorgsen (och lättad av ekonomiska skäl) över att jag inte har mer än tre butiker i princip att handla i och att jag kan deras utbud utan och innan. MEN sedan jag började arbeta i Södertälje har jag upptäckt ICA Maxi i Ahlby (gamla fina stavningen). Och se där hade de glass från samma märke, hur cool? Man behöver inte bo på Öfvre för att få finlir, man kan bo i orten också men tydligen inte på en Mälarö….(vischan).

Jag började min sista dag innan semestern precis som vanligt, på färjan med stickorna i hand. (Dessförinnan hade jag ju väckt, matat och lämnat barn på förskolor, tröstat gråtande barn vid vägen utanför fritids och andats i en fyrkant lite). Jag hörde om det politiska käbblet om snabbjärnväg eller ej. Alliansen säger att S och MP är för vaga i sin finansieringsplan att de ej vågar säga ja, de vill ha en BRED allians för att ingen ska kunna få skulden ifall det blir som med NKS och jag kände mig SÅ TRÖTT på politik!

TRIGGERVARNING! Detta är en bild tagen av en bekant och kollega på insidan av en toadörr på NKS….need I say more? Min mamma trodde att det nog var en god idé att ha någon som går runt på kvällen och kollar om det finns personal inlåst som behöver släppas ut i friheten…inte helt lättad instruktion. Lättare att hantera en defibrilator!

Om jag förstått saken rätt ät det ytterst tveksamt om Sverige ens har människor nog för att en investering på 200 miljarder ska vara rimlig att göra för att vi ska åka tåg istället för flyg. Jag kan absolut fatta att vi vill ha miljömässigt bra transportsätt och att flyg är en bov i dramat men jag undrar verkligen om det är försvarbart ändå. Och kalkyler verkar ju vara till för att överskridas….sen undrar jag lite vad för el dessa tåg ska gå på för i min bok är det allra allra värsta för planeten och framtiden kärnkraft. Lagringen av utbrunnet bränsle oroar mig väldigt mycket och har gjort så väldigt länge…

Annars gillar jag tåg, det finns något romantiskt med dem och jag skulle önska mig nattåg till Paris, Rom och Berlin (kanske finns fortfarande?).

På vägen efter att jag släppt tankar på jobbiga okunniga och vaga politiker funderade jag på hur en bra förälder är. Jag har haft en ambition att vara en superfantastisk sådan och jag kan kanske komma undan med att varit en helt OK sådan för de som är stora men nu på sluttampen känner jag att jag tappat greppet. Läxor kommer in sent, möten och matsäckar missas hur många mail vi än får om detta. Jag kan för övrigt återigen påpeka att jag vill ha LAPPAR! i PAPPER, som jag kan ha på ett kylskåpsdörr eller på väggen, TACK på förhand. Jag hatar alla mail man får om allt möjligt jag vill ha noll mail helst.

Idag praktiserade jag min mammas modell, låt dem lösa sina egna problem och vad gör det om 100 år typ. Det gick ganska bra men jag måste verkligen TÄNKA det för helt automatiskt tycker jag inte att slime och tuggummi i håret trots att man sagt till tusen gånger går bra, framförallt inte i min NYA BIL (som inte längre är så ny men som fortfarande känns så). Men jag lät iallafall bli att bli arg och skälla jag bara tog hand om det och vips slapp jag sura miner.

Älsklingsblomman och en till fick jag i fint paket, mycket glad åt detta, står nu i köksfönstret och jag hoppas de överlever semestern! jag ska gräva ned en sk. semestervattnare!

På avdelningen var det fullt ös, det kändes som om allt som inte hänt tidigare skulle knöas in idag och det var både kul och jobbigt. Mest kul ändå och på ronden kom enhetschefen in och tackade av mig så jag fällde en tår och jag fick fina röda klöver som jag älskar!!!! Så glad för alla fina ord och jag hade så gärna stannat.

På en av våra promenader stötte vi på ett antal förfallna hus efter varandra. Vi tog till vänster vid ett extra förfallet hus. Jag sade att här skulle man sålt till, mycket att renoveras och en bill till på köpet….och en båt…..och en……HUSVAGN med stort renoveringsbehov, något för den händige minsann!

Glad att jag inte bor granne med den här fastigheten.

Gårdagens promenad bar av till vattentornet, det såg fruktansvärt långt ut men vi hann fram och tillbaka på under en timme och det fläktade skönt på toppen. Vi såg en mindre utbränd skogsplätt på vägen också….orten e verkligen spännande!

 

Här står jag i blåsten och svalkar mig.

Vanligen brukar jag och överläkaren ta en promenad för motionens skull. Vi äter och motionerar också ibland. Idag tyckte han vi bara skulle äta. Han tog mig och två till till Fittjas kulturcentrum. Sist jag var där var 1998 tror jag när jag gick på käftis i Flempan och då var det inte lika fantastiskt men jag minns det som gott. Har ni aldrig varit där, åk dit men inte på en helg då är det helt obegripligt nog stängt. Aubergineröran var helt fantastisk, på allvar, jag ska kanske äta bara den nästa gång! Min chef som är från Irak förklarade hur man gjorde, grilla hel aubergine, krydda (oklart med vad men det verkade vara mest vitlök) och sen yoghurt….jag tror INTE han har lagat den rätten men jag ska ge det en chans för att sedan kanske be honom fråga någon som faktiskt vet hur fasiken man gör. Iallafall sjukt gott.

Även idag såg vi färgglad kreativitet, denna gång i Fittja, oklart om detta var meningen eller ej…

Mitt emot Fittja gård ligger det, finast på insidan!

Taggtråden undrar jag lite över, kändes väldigt militant först, lite som The peoples liberation front of Judea….

Meddelanden i trappan….hann aldrig läsa riktigt, tar det nästa gång!

Ljust och fint, enkelt på det hela taget. Får genast lust att åka dit igen!

Så fint! Det är skåp om det inte framgår….

Kikade helt snabbt in i bibblan…tänk om vårt bibliotek såg ut så här! Eller finns det någon som har ett liknande där de bor? Älskar stolarna! Väldigt lugnt och tyst var det iallafall, inte alls som i den ort jag kommer ifrån där de fick stänga ett tag och nu har patrullerande vakter….

Men kolla in alltså! Bara veggokäk tror jag….PÅ lila fatet med grönt och vit gegga ligger auberginen jag blev kär i!!!!

Här min första tallrik från buffén, den andra hade mer…aubergine och sötpotatis.

Det bar lite emot att ta ett ”köpeägg” idag men tydligen skulle man ha det till riset så jag biföll. Här ser ni skillnaden mellan ”mina” ägg och de ekologiska jag köpte för att dryga ut till de två tiramisuerna som jag gjorde i tisdags….min är den som är ORANGE! Billigaste sortens äggulor är ljusgula….

Jag jobbade över lite för vi hade ett akut röntgenproblem som behövde lösas på plats. Därför gick jag dit och fixa det innan dagen var slu Mitt halvår där är nu över och jag packade ihop alla grejer inför semestern och byte av arbetsplats efter den. Först lite inhopp på psykosmottagning, en sväng tillbaka till avd och sen Neuropsyk i ett halvår. Detta är något jag aldrig gjort med tror att jag kommer gilla. massor med formulär, psykologutredningar osv antar jag och just det, provtagningar.

Kanske jag ska testa mig själv också…är det ADHD man har eller, många frågar ju men jag tror jag lider av Mb arbetsmyra, har svårt att slappna av.

Tjing!