Helgen startar bra…

Lille Edgar älskar ”pensionsfrukt” men det är lite surt.

-Maaamaaa!?!

-Öh….ja?

-O´boy!

-Åh (suck).

Jag masade mig upp, om jag en gång vaknat efter ca fem timmars sömn är det högst osannolikt att jag somnar om. edgar fick sin dricka, jag gick på toa och när som jag satt där mindes jag att det låg ett par små böta trosor i tvättkorgen. Lika bra att ta hand om det trots att klockan ej passerat halv sex. (EN LÖRDAG!)

Jag startade direkt min mentala logistikapparat. 1, sätta på kaffe, 2, tvätten, 3. frukost med maken, 4. till dotter nr 3……osv.

Jag haffade tvättkorgen på vägen ur badrummet, ställde den vid trappen så jag skulle slippa ta den till köket, satt på kaffet och sen ner i källaren. Plask, plask PLASK!

Jaha, översvämning. – Peter, det är översvämning här!

Jag sorterade och laddade två tvättmaskiner innan jag började ta mig an allt som stod i vatten. Jag tänkte inte så mycket på varifrån vattnet kom. Jag ville först snabbt ha bort saker som kanske skulle förfaras. Två säckar med rena och sorterade urvuxna kläder, en cirkelsåg, en stor järngryta som sällan används, en sopkorg, makens hoclertrunk och så började jag hänga upp kläder som var bara lite våta, tumlade det som var superblött och sen ropade jag igen: -Du hörde att vi har översvämning va!?!

Inte ett ljud. I maklig takt släntrade sedan maken ner. Undrade vad som läckte och jag drog till med det värsta jag kunde, ”-värmepumpen”. Den stod nämligen mitt i allt vatten och kändes därigenom central.

Efter någon minut får jag höra att det minsann INTE är värmepumpen, det är stopp i avloppet!

Så mycket bättre tänkte jag men sade inget.

Maken åtgärdade stoppet och gick tillbaka till sängen. Jag fortsatte att vika tvätten som jag hade fått dra ur tullaren för att få i de sju kilona genomblöta kläder…..maken gick utan att notera att en sak stod kvar i vattnet, hans saker. En papperspåse med elgrejer, foton från när han var liten, hans stundentlitteratir och andra minnessaker.

Jag tog tag i påsen och hoppades att inte botten skulle gå ur. Den höll. Jag packade upp de översta lagren men blev lite (läs ganska) förbannad över att jag stod där och räddade hans saker. Så jag ropade igen: -Du, dina grejer då? De som stod på golvet vid golvbrunnen (den det var stopp i och där han stod). Han kom tillbaka, märkbart sur över att han behövde komma ner IGEN!

Jag slutade plocka med hans saker och han tog över. För att visa hur missnöjd jag är med hela situationen (innan sju på morgonen) lade jag till att det är ASDUMT att ställa saker på GOLV när det finns hyllor….men en tydlig anspelning på att jag så länge jag kan minnas i alla olika hus vi bott i uppmanat honom att sortera sina saker.  Då replikerade han snabbt att det hade han gärna gjort om inte ”din skit var överallt”. Jag gjorde en snabb och tydlig sorti.

Jag har börjat se en fransk serie på Netflix, planerade semester i Frankrike. Vi ska ner till sommarhuset ALLIHOPA i en vecka. maken ÄÄÄÄÄLSKAR det och alla barnen. Jag med i tre dagar sen börjar jag irritera mig. Förlåt mamma och pappa men ni vet ju att det är sant. Vi är liksom för mycket av allt för varandra. två nätter, det klarar vi sen….börjar jag möblera om, kasta gamla kryddor (minns julafton nyss när jag kastade curry som gick UT 1996!?!) Love you to bits men jag borde bo på hotellet i Duras, alla andra kan sova hos er! Bisous!

Med kaffet och en skål med flingor och mjölk satte jag mig att fundera över all min skit. Jag kom fram till (som så många gånger förr) att ”allt” betyder allt som inte tillhör maken. Jag ansvarar för alla hushållsgrejer, alla barnens kläder, skid- skridsko och badsaker. Gamla leksaker, tvättställningar och möbler.

Maken insåg nog att han varit lite för skarp för han kom strax efter och pussade mig på kinden och frågade om jag var arg på honom. Jag lät bli det där vanliga svaret, ni vet ett tydligt kort och snabbt avhugget, nej. Jag svarade istället:

-Ja lite.

-För det där med ”all din skit”?

-Ja.

-Ok….

-För allt som inte är ditt blir inte automatiskt mitt….barnens grejer etc. Och dessutom FINNS det plats om du bara sorterar DIN SKIT. Du har spritt ut allt utan att sortera, lägga i lådor och det glipar helt tomt i hyllorna ovan alla verktyg. Du använder ytan dåligt.

Jag antar att han höll med för han gick utan att invända och det betyder alltså att jag VANN! Och kanske kommer han under dagen att faktiskt ta sig ann detta. Eller så betyder det att han verkligen gett upp…..och tänker att jag nog är så irriterad nu att jag bloggar om eländet och senare under dagen när jag lugnat mig lite kommer sortera hans skit. Jag kan inte läsa den mannen. Jag tror ofta att jag alltid är den som vet bäst och är klurigast men han har en fantastisk förmåga att komma undan saker genom att vara helt ”lost”…så tar tag i att vika alla hans kläder, styra upp i hans bil och så vidare. Vem som är smartas då vete katten.

Men nu är jag vaken iallafall och ganska lugn faktiskt om man jämför med……en bålgeting.

Tyllis

Förväntansfull, och naken….Alltid naken.

Förväntansfull minst sagt.

Vilket jädra väder! På väg till arbetet satt jag på färjan och funderade på om en flytväst i bilen ändå inte var en bra idé. Den krängde och blåsten var intensiv. På vägen hem var det snöstorm och halt som attan. Jag halkade till i uppförsbacken vid sjukhuset och trodde jag skulle dö av smärtan i ryggen. Den tål inte de där plötsliga rycken. Men så kom jag på att jag inte ska tänka på den jäkla ryggen, det gör mig bara ledsen så jag fokuserade på att inte rynka pannan åt illvädret och att inte stressa på stegen för mycket. Det hade varit en arbetsam dag på avdelningen med mycket jobb nämligen.

När jag kom hem låg ett paket och väntade, på TYLLA! Danshopen är poppis just nu (alltså jag älskar att kolla in blekrosa danskläder och skor). Hon hade fått välja tights och dansskor, de i puderrosa skinn.

 

På direkt med allt och sen matcha med kepsen och tröjan i samma färgskala.

Skorna satt perfekt faktiskt. Lite oroligt var det att beställa med mått jag inte kände till….

Tylla fick paketet och blev själaglad. Hon har tjatat sedan i söndags eftermiddag (alltså inte såååå länge) men plötsligt glömt vad som var på ingång. Hon slet och slet men hon fick inte upp plastkuvertet. Maken hjälpte till. Hon fick upp ett hål stort nog att tvinga ut skorna men när det platta och lite bredare nylontightspaketet skulle ut tog det stopp. Men hon utbrast:

-Är det på RIKTIGT!?! Hon kunde inte tro att hon fått så fantastiskt fina saker.

Genast skulle allt på och sen dansade hon större delen av kvällen för oss. Det gjorde hon visserligen redan igår. Då mötte hon mig i hallen på tå och armarna över huvudet på ballerinavis och snurrade utmed korridoren. Sällan har väl en fritidsaktivitet slagit an en sådan djup ton.

Maken hade sin bästis hemma. Det betyder att det blir K Ö T T, kött, kött, kött, det verkar vara allt de tänker på. Och campingutrustning. Någon grej som heter ”para cord” (?) fick jag förklarat för mig. En asbra lina som snotts ihop i någon sorts fläta som man kan ha i händelse av akut linbrist i vildmarken. OCH jag fick veta att OM man verkligen behövde det kunde man tvinna upp den (så uppfattade jag det iallafall) i sina mindre beståndsdelar för att göra ett NÄT!!!! Där dog mitt tålamod och jag sa att det var ju en fantastiskt bra idé. Då kan man ju tråla för sin överlevnad efter att man byggt en motor till sin flotte. Sen slapp jag höra mer om Livet i vildmarken och alla saker man behöver köpa för att vara där två nätter om året. Och om du undrar mamma så har han bytt sin julklapp för 80 liter det är ingen mening med om man ska leva ståndsmässigt i skogen. Då ska man ha minst det dubbla och då får man punga ut med 4300 kronor. Jag skriver det så ni fattar hur mycket det är. Tretusenfyrahundrakronor.

Mästerfotografen fortsätter att fylla min telefon med abstrakta bilder.

Ibland kommer nästan hela ansiktet med.

Fatta! Jag tror det hade varit bättre att HYRA en rygga när man väl ska ut för 500kr/natt och så kan man uppgradera när det behövs.

Nu ska jag ge mig själv TENS och försöka somna tidigt. Fem gånger väckte Edgar mig och när jag vaknade 02.34 kunde jag inte somna om på två timmar pga blåst och värk. Då gick jag ut i natten med makens jacka och monterade ner julbelysningen som slog mot fönstret. Sannolikt kommer jag sova djupt och inte märka av honom så mycket inatt…jag hoppas det.

Sen en liten kommentar till alla som förfasas över Victoria Beckhams bild på Instagram. Varför så förvånade? Om man tittar längre ner i flödet på själva Posh ser man att hon är ännu smalare än modellen i fråga. -Feed her säger någon, ja det kanske är mat hon behöver men om man inte vill se liknande bilder går det ju utmärkt att inte följa någon som uppenbart är totalt fokuserad vid sin vikt, dyra kläder och att vara asrik…eller? Världen är full av människor som försöker hantera sin ångest på något sätt. Vissa äter, andra svälter. Vissa skär sig, andra poppar poppar piller. En del gör allt och lite till.

Tja ba!

Stresstrumpa

Tylla och Edgar är de som tar befälet över min telefon på kvällar och helger. Skönt på ett sätt för mig men de bråkar inbördes om den vilket innebär stress för oss andra och så fotograferas det en hel del. Här ett alster av Tylla som förevigats av densamma. Jag tycker hon har ”ådra”…

 

Det blir en veckosammanfattning idag. Jag har fått ännu mindre tid för mig själv. Bloggen har blivit mitt mentala andningshål och jag planerar ständigt för att skriva av mig men kommer ingen vart. Jag antecknar utspritt på papper, i min kalender och i  telefonen för att inte tappa mina olika spår och iakttagelser. Sen när jag väl har en stund över eller för mig själv finner jag sällan dessa och jag får skriva fritt ur huvudet iallafall. Kanske lika bra?

Det gäller att aldrig någonsin titta bort för då händer det saker. Hela helgen har jag funderat på detta med att försöka ha ett nårgorlunda städat hem i kombination med barn…..hur gör man det?

På toaletten fann jag mer av samma. Frank hann med att snurra in en magnet i toalettpappersomslagsplast vid ett av sina besök.

Veckans spår kommer ffa från radion. Radion i kombination med mina egna kunskaper och erfarenheter. Tydligen har forskare kommit fram till att stressade cancersjuka får fler metastaser än sina lugnare medsjuka (råttstudie tror jag det var). Andra forskare har visat att stressade människor som får dofta på sin partners kläder går ner i varv.

I cancerstudien var lösningen att ge betablockad som tar ner hjärtfrekvensen och då på ett konstgjort sätt ger mindre stress, iallafall konsekvenser av stress på hjärtat. I slutändan skulle den här forskningen kunna medföra att bröstcancersjuka alltid behandlas på detta sätt. Avslappning på burk.

Får man diagnosen bröstcancer med spridning verkar det ju inte helt osannolikt att ens stress blir väldigt väldigt stor. Man sover säkert dåligt, oroar sig för framtiden, anhöriga och tänker att livet nu blev dramatiskt mycket kortare. Tiden krymper. Därtill kanske man blir utsatt för mycket obehagliga medicinska ingrepp och behandlingar. Jag vill inte ens närma mig tanken. Att lösningen på stressen då skulle komma i form av ett litet vitt piller……ja, kanske det. Helst skulle man ju vilja se en situation där varje cancersjuk människa får ett empatisktskt mottagande med psykologiskt stöd, kanske en krisplan, en plats i en avslappningsgrupp eller annat. Stress löses ju förmodligen bäst genom att stressa av. Alla har sina olika sätt för det. Natur och motion brukar ju vara bra enkla sätt och behöver man hjälp på traven kan ju en utbildad person vägleda en. Kanske en själavårdare är på sin plats?

Jag har ju tack och lov aldrig fått ett sådant besked själv så jag kanske gravt underskattar den stressnivå som genereras men om pulssänkare i tablettform har en effekt kan jag inte se varför inte de sedvanliga metoderna skulle hjälpa. Om det inte är en ingrediens i medlet som har en direkt cancerdödande effekt då…..vad jag däremot misstänker är att sjukvården inte skulle kunna bära kostnaden av ett humant och empatiskt omhändertagande av de sjuka.

Stress är ju mitt mellannamn och det var väl därför jag blev så intresserad. Emellanåt tänker jag att stressen verkligen skulle kunna ta död på mig och nu fick jag liksom svart på vitt, vi kan verkligen dö av för mycket stress. Många av oss måste verkligen bli bättre på att varva ned. Tabletter tilltalar mig inte alls, så doktor jag är, ingrodd tröja däremot känns mer i min smak. Så om vi inte kan möta stressen på något annat sätt kanske DET är den kostnadseffektiva vägen framåt? Enda haken är väl att alla inte har trygga och stabila relationer för det duger inte med vilken svettig persedel som helst. Det behöver vara en trygg svettig socka om man ska ha någon nytta av den och DET har jag ju ändå.

Så alla mina vänner, bli inte förvånade om ni framöver ser mig iförd herrkläder i en storlek som faktiskt passar mig men kanske makens arbetskamrater har mer spektakulärt att vänta!?!

Vi hade kalasmiddag här igår för min svägerska. Det blev något av ett knytis för mamma och pappa tog drickabiten, jag gjorde sallad och två maträtter (vegetarianer in da house) och en sallad. Svägerskan och min bror kom med två fantastiska kakor. En vitchokladcheesecake med hallon och sen en äppelpajmed kola och till den vaniljsås. Som back up handlade jag korv och lite choklader. Chokladerna kom aldrig fram, och det var ju bra. Men grejen var att jag mitt i matlagningen fick ett samtal. Det var äldsta dottern som sa: -Vi ses om 15 minuter då?!? Varpå jag fick ringa grannen i panik, kasta på mig kläder, borsta tänderna och stänga av ugnen. I den paniken glömde jag betalkortet i andra jackfickan och så fick dottern senare köpa ut maten jag rafsat ihop på ICA innan jag snabbade mig hem igen. Någon perent till svägerskan kunde jag då heler inte köpa. maken fick ta den bollen senare….Stress alltså. Fotot tog jag för att visa vad det var som skulle hämtas i påsen.

Jag avslutar med en bild från Instagram. Vouge knatting. Det väcker så mycket känslor….jag stickade otroligt mycket som ung, jag älskar det. I damtidningarna fanns ofta en stickbeskrivning och jag såg alltid fram emot det. Nu är det flera år sedan jag stickade sist och jag längtar tills jag har mer tid för detta….Jag ser nu att jag screendumpade klockan sex på morgonen. Det känns nu orimligt tidigt för något alls.

Hej från mig!

Puh!

Vi är lite preppers. Kan vara bra att vara förberedd när man bor lite avsides….Ser såååå nöjd ut.

Jag vet inte, vill ni ha en summering av min dag? Kanske astråkigt för er men för mig lite intressant att förstå varför jag blir så trött!

Ni kan sluta läsa nu, sov gott alla som inte vill veta!

  1. Vaknade 05.19 av bestämd knuff från 7-åring
  2. Borstade tänder. klädde mig och lämnade hemmet 06.14
  3. 06.17 Galen man i lätt lastbil kastar upp bildörren helt oförklarligt när jag passerar helt nära och hytter med näven/gör obscena gester.
  4. Kör på färjan efter att ha gjort först förvånade sedan förlöjligande gester åt skäggmannen.
  5. Skäggmannen hamnar sedan jämsides med mig och fortsätter bete sig som en Neandertalare varför jag fotade honom, tog regnr och skickade till ”polisen” samt kontrollerade att min dörr var låst.
  6. Lätt skakig rullade jag av färjan vidare mot arbetet. Anlände strax innan sju och gick mot sjukhusets bakdörr. Passerkort funkade ej varför jag tog en språngmarsch runt.
  7. Bytte om på mitt ”kontor” och började abeta. Mailade ang vissa saker som måste fixas.
  8. Sprang ned till plan tre, hämtade larm, låste in ytterkläder.
  9. Lämnade in tidigare nyckelknippa i utbyte mot ny. Bytte sedan även den då det ej var rätt knippa.
  10. Läste på patienter, läste mail, insåg att jag skulle vara på möte 08.15 lååååång tid kvar.
  11. Mötet drar över ronden som börjar 09.15. Rondar till kvart över 11.
  12. Patientsamtal 11.30. Därefter undersökning av två pat.
  13. Larmintro som leder till att jag måste ner till plan tre för att lämna larm och hämta nytt på plan fyra.
  14. Träffar studierektor i korridor kommer överens om möte för att planera min utbildning. Pratar med annan chef om var jag egentligen ska byta om och förevisas plan ett.
  15. Tillbaka på avd. Skriver anteckning från 11.30. Dokumenterar, ordinerar prover och konsulterar medicinjour som tycker jag ska ringa kirurgjour.
  16. Hinner inte riktigt ta lunch så jag väljer att äta mitt äpple som skulle vara frukost och halvligger därefter 10 min för att vila ryggen.
  17. Arbetar på med avdelningsuppgifter och då kommer högste chefen och vill prata. Pratar i 28 minuter till samtal 14.30 som tar längre än väntat. Avslutar ca halv fyra och börjar inse att det är bråttom nu. Därefter stämma av med kirurgjour, allt OK.
  18. Dokumentation och delegerar till UL det jag inser att jag ej kommer hinna göra. Avslutar halv fem, dvs ordinarie arbetstid om jag börjat 8. Lämnar larm, stämplar ut och bär med allt ner till plan ett där mitt nya omklädningsrum ska vara. Där fungerar inte mitt kort heller varför jag får ringa på klockan och invänta svar. Då fråga vem som aktiverar kort och ombesörja detta. Får info om att aktivering tar ett tag och att det ej är klart när jag börjar arbeta. Inser att jag då inte kommer kunna byta om på plan ett morgonen därpå varför jag klär om och lägger allt i en påse jag kan bära med hem.
  19. Vinglar ut genom porten och når bilen 17.43 lagom till Ekot.
  20. Skrapar bilrutor och lyssnar på Lars Ohlys förklaring till varför han anser sig oskyldigt anklagad och utsatt för vad som närmast är förtal med dörren öppen för att höra. (Det enda han är skyldig till är att han trots att han är gift uppvaktat kvinnor som ej velat det samt inte fattat att de är intresserade förrän de skrivit en skylt…typ).
  21. Funderar över hur livet i politiken med maktfullkomlighet kan se ut och vilken drönarverksamhet det verkar vara….
  22. Kör hem snabbt och lätt, hamnar på färjan 17.20 utan Neandertalare och får sms och två samtal om att jag behöver handla mat…..maken och dotter nr 2 hemma varför jag uttrycker en stark önskan om att slippa handla och att de två som varit lediga större delen av dagen kunde ha löst detta. Påpekar att jag varit borta länge nu och endast fått mig till livs en banan och ett äpple och vilat kanske 10 min. Jo, tre koppar kaffe hann jag få ned också. Sista med socker för att orka hela vägen.

Efter maten plocka disk i köket, läsa för ett barn och ta hand om återvinningen samt sopor. Sen blogga en stund till…..NU och där var det klart! Så har min dag sett ut. Rörigt och lite upprört men jag tog mig igenom den. Jag vet att det är jobbigt att byta arbetsplats och få allt att fungera, jag var beredd på det. Imorgon nya tag med ett kort som nog fungerar på em. Kanske jag får min telefon och simkort…kanske jag inte glömmer vilken våning jag arbetar på och möjligen kommer jag hem utan att behöva påpeka att det är en bra idé att handla om man är ”hemma”….

Ser ni i högra hörnet längst ner? MOI! Kolla sällskapet! Tyvärr fick jag veta att något bildspel inte kommer fungera i kyrkan. Och då får jag tänka om lite. Kanske jag ska trycka upp stora posters???? En kardinal….OCD stod det bakom. Det betyder INTE det man tror utan att han tillhör Carmeliterorden. Inget annat! Läste på det.

Jo, inskolning av T verkar gå bra. De skulle stanna till lunch men då gick strömmen så de gick hem istället. Grillade korv på nyinköpt stormkök till allas belåtenhet i trädgården. Ellevio som har hand om elförsörjningen här ute har verkliga problem. Har aldrig varit med om så mycket strömavbrott någonstans…

Nu ska jag sova!

God natt!

Andra veckan

Jag tänkte i min enfald att ju tidigare desto bättre…men Färjan dimensioneras inte riktigt efter mängden bilar som ska på. Den går halvtom om tiden är inne och så här lång kö var det när båten gick. Jag ska gå upp tidigare imorgon tänker jag för banne mig ska det inte ta längre tid att åka hit än till förra arbetet, BANNE mig! Och om sen parkeringsautomaten fungerade på första försöket och inte 10:e hade jag kanske kommit den tid jag tänkt till min nya arbetsplats…..Den kärvar jämt fick jag höra. Tänk det. Vi kan skicka folk till månen men inte få betalautomater att vara snabba och välfungerande. Undrar vad som har mest inverkan på ett människoliv…?

Som sagt, livet rullar vidare. Idag var sista dagen för Tylla på hennes gamla förskola. Vi beslutade att byta åt henne då hon har 1,5 år kvar och vi inte är nöjda med att hon går i en grupp om 36 barn i åldern 4-5. Säkert ersätts hon av ett nytt barn fort som blixten. Iallafall hade jag köpt väldigt mycket frukt till idag. Två ananaser, två mangos, en korg med färon, en karta clementiner, bananer, physalis och melon för att hon skulle kunna firas av. Det visade sig att förskolan glömt att det var hennes sista dag(!). Hon var ändå nöjd, lekte mycket med sina vänner efter att ha varit hemma så länge utan kompisar. Och imorgon skolas hon in på en mycket mindre och kommunal förskola. Jag gillar egentligen inte visntdrivande omsrog….om den inte sköts av någon med hög morals med verksamhetens bästa för sina ögon och ej dollartecken men har sensate två gångerna valt privata alternativ. Det ångrar jag nu då jag sett verksamheten långsamt demonteras. Så inte mer pengar dit från vårt håll, det blev en principsak till slut (utöver att vår tjej var orimligt trött och grinig när hon kom hem på kvällarna).

Hittade denna….så ser den ju INTE ut men beställer man den kommer den med en färg i titeln!

 

Jag brukar inte vara så knusslig, ganska orädd för bakterier men idag när jag mötte mitt nya tangentbord kände jag att det var dags för en hela ytdesinfektion. Jag gnodde rätt friskt men fick till slut ta ett gem och skrapa loss smutsen på fyra tangenter där det satt extra hår. Ett nyårslöfte nu är att varje morgon sprita min arbetsstation!

Plötsligt insåg jag att vi alla tre hade samma mönster på…men de är inte stilla en sekund. Fotpn är fel, de är mer för videos!

Jag kan meddela att vi nu är nere i 30 min med Gulagläggningen och plötsligt kan jag och maken prata med varandra innan vi somnar….

Titta tillbaka och framåt

Den här bilden tycker jag så mycket om, den är av Moa Dahlgren. Den ska illustrera en Valborgseld. Den finns i outgivna bok. Jag har varit väldigt rött på den boken ett tag men nu börjar jag tycka om den igen. Faktum är att jag nog skulle kunna tänka mig att ge ut den själv men några smärta justeringar och uppdateringar…..Bara för bildernas skull om inte annat!

 

Jag har tyvärr inte lyckats skaka av mig bihåleinflammationen, det var en väldigt seg infektion detta. Men idag är maken och en 18-årig dotter här så det flyter på rätt bra. Vi har bytt några glas som blev fel i julklapp (Mamma skulle köpa några Essence vattenglas men det blev Kartio…i tre olika färger….men Iittala var rätt iallafall;), sen handlade vi mat, utnyttjade en bonus från Bauhaus som annars brann inne och vi gjorde allt detta med alla tre med oss i bilen och det gick hur bra som helst plötsligt! Vi gladde oss oerhört över att inte stå i kön till Systembolaget i Bromma Blocks för den måste ha varit 30 m lång och fyra meter bred…och det är ingen liten butik. Jag undrar hur dåligt folk planerar egentligen. Kan man inte handla några dagar i förväg eller dricks allt som släpas hem upp? Nåväl, sådana problem har inte vi, vi dricker ju aldrig något och OM vi gör det är det oftast något vi köpt i Frankrike på semestern eller pappas vin. Väldigt mycket trevligare än att köa.

Mitt cheesecake recept håller än. Jag har gjort den i över 25 år nu tror jag…

Min uppgift till nyår är att göra efterrätt. Jag valde cheesecake för den gillar alla, tål att göras i förväg och det var ett tag sedan sist. Jag har redan gjort första lagret, resten gör jag imorgon. Man ska inte skynda om man inte måste. Jag har säkert delat detta recept tidigare men jag gör det igen trots att jag ogillar upprepningar. Så bra är det!

Facebook påminde mig om den här bilden. Lille söte Edgar som alltid gillat djur och ffa ÄGG! Han snodde ideligen ägg som han gullade med och var helt övertygad om skulle innehålla dinosaurier mm. Sötaste lilla ungen!

 

Spanarna tycker jag så mycket om att lyssna på och ibland har mina inlägg helt uppstått efter att ha lyssnat på dem. Just det här avsnittet innehåller tre av mina favoriter. Gedin, Everdahl och Norlén. Mycket av avsnittet handlar om komplicerade interpersonella relationer. Utöver att jag utnämnde Gedin till bäst klädd på Nobelfesten verkar vi vara otäckt lika bitvis. Hon och jag faller alltid för saker som är dömda att snabbt utgå ur sortimentet och har svårt att åka taxi utan att tala om EXAKT hur chauffören ska köra…..och då fasar man kanske förarlösa fordon….?

Och så den här bilden då. Så skön. Lyssna på Spanarna också, gårdagens avsnitt det var därifrån jag fick idén om den här bilden. Och jag som alltid gillat att vara social jag känner att jag blir mer och mer frånvänd världen. Jag är så fruktansvärt trött på idioter av olika slag. Jag vill liksom inte ha folk omkring mig eller ens tänka på hur mycket galet folk det finns. Och samtidigt som jag säger det så känns det som om jag har vänner långt bort som jag aldrig träffat. folk som man kommit i kontakt med via bloggen, instagram, Facebook osv. Så roligt på något konstigt sätt. Och jag följer @sommarblomster som jag verkligen gillar och känner mig väldigt lik i många avseenden. Sådant gör att man inte helt ger upp på världen…och så er då, mina läsare. Jag blir så glad när jag hör av er…..verkligen, TACK!

Ser ni?

HELT galet! Ärligt talat hade jag hellre varit utan champagne än att utsätta mig för en sådan kö.

Banal godhet

Jag läste artikeln som det blev ett sådant rabalder om. Den om att man först ska ta hand om sina egna innan man läxläser med asylsökande eller står i soppkök medans ens egna barn blir kvar sist på förskolan. Ann Heberlein hade skrivit och blev sen grovt påhoppad av en psyksyrra (som ska vara en av the good guys) som skrev att hon trodde Heberlein var tilltagande sjuk. Jag ska inte gå in mer på detta för det var bara för hårresande och jag måste säga att jag nog hade väntat mig en kommentar från Jonas S i V-toppen, helt ärligt kan jag inte hans efternamn och orkar inte googla. Ni vet vem jag menar, han som efterträdde herr Ohly.

Nåväl. Ann tycker man ska ta hand om sina egna före andra kort sagt. Jag håller med och hon tar här lite exotiska exempel. Som mamman som låter sitt barn vara låååånga dagar på förskolan för att hjälpa andras barn. Och visst det kanske väcker ångest hos det barnet att mamma bryr sig mer om andra än henne men jag tänker att ett barn med en mamma som prioriterar bort henne till fördel för andra kanske har det bättre med en välutbildad pedagog? Det kan ju också vara så att gamla mamma på hemmet inte får eller vill ha besök av barnen av exakt samma anledning. heberlein drar detta till sin spets och det ska man ju göra när man är politiker och vill visa sin ståndpunkt. Jag tänker mig att jag nog kunde hjälpa till i ett soppkök då och då för att vara snäll mot uteliggare och då finns ju en pappa eller andra som kan ta hand om mina barn, jag skulle sannolikt inte låta barnen vara i någon omsorg utanför hemmet då. Jag är sedan en månad månadsgivare till Läkarmissionen för att stötta lite utan att engagera mig så värst och jag handlar ju som ni vet gärna hos hjälporganisationer. Det kanske finns en möjlighet när familjen kräver mindre av mig att jag drar till något utvecklingsland och vaccinerar små barn och min mor har bestämt tackat nej till mina omsorger på sin ålders höst (hon tycker jag är för tjatig och petig, hon vill sköta sig själv) så det kommer inte bli några som helst problem där. Hon och farsan kommer väl inte sitta still en sekund efter pension så man behöver inte oroa sig alls.

Jag tycker mig ana en viss moralism däremot i hennes artikel, att man SKA ta hand om sina gamla….jag vet inte. Det kanske man VILL om de varit trevliga mot en men alla föräldrar ÄR ju inte så trevliga mot sina barn. Om det beror på att de lät dem vara ensamma när de var ute och räddade världen eller söp på krogen…det är väl egentligen strunt samma. Barn brukar gilla att vara i föräldrarnas centrum, de kräver bara det. Uppmärksamhet och kärlek. Ges inget sådant kommer barnet när det växer upp kanske inte ge föräldern det tillbaka. Man ska inte ha ont i magen och behöva vara tacksam för att man blev född. Däremot ska föräldrar ta hand om barn de sätter till världen, det blir orimligt annars.

Vad vill jag komma till frågar jag mig här? Jo, spontant håller jag med om att nummer ett är ens egna barn men i mån av tid och kluriga lösningar kan man väl gärna få sprida värme till andra mindre lyckosamma. Den äldre generationen…den tycker jag inte man spontant har ett ansvar för, de får ju liksom skörda vad de sått, eller? Jag försöker verkligen ta god hand om mina barn även om jag halva tiden helst vill vara ensam på en öde ö men jag tror inte de tar miste på mitt engagemang (tjatig och petig). Nu ska jag släppa hela den här världen av höger och vänster som kämpar eot varandra, så tröttsamt. Och jag måste säga att en del saker som V-sympatisörerna hävde ur sig om alla omåttligt rika som hade RUT-avdrag för poolrengöring i Spanien etc var helt häpnadsväckande…..jag tror att i princip ALLA mina vänner har hemhjälp och det är minsann inte omåttligt rika människor och de flesta har mindre än hälften så många barn som jag har och mindre hus….Själv är jag kluven inför detta. Jag tycker var och en ska lära sig att STÄDA ordentligt av principskäl men med tanke på hur min man vägrar dela min ståndpunkt här och hans totala oförmåga att skilja städad från ostädat tror jag att jag inom några år när jag har mycket bättre lön och är OMÅTTLIGT rik kommer ha städhjälp här hemma. Men då måste det vara någon som också PLOCKAR UPP saker för jag vägrar vara städerskans lilla plockhjälp då kan jag lika gärna göra allt själv!

 

Nyårslöfte inför 2018

Den här sjukperioden har ju verkligen tagit musten ur mig så några löften om att bli en hurtbulle uteblir i år. Jag tänker att jag typ ska överleva bara. Nivån på den va!?!

Nä men helt ärligt jag ligger här och ska göra bra saker men somnar bara…kollar lite alpint, en dokumentär om vikingar som var jättedålig och jag känner att lite sol-/dagsljus hade kanske bättrat på ALLT men nej, grå grå grå blev den här min sista dag i ensamhet för återhämtning. Jävligt grått allting. Men jag hade faktiskt ändå tänkt ut vad som mitt löfte inför nästa år ska bli. Och det är att vara mindre nätig. Dvs inte hänga på FB och Insta som är de två kanaler jag använder av de olika sociala medier som finns. Jag kanske till och med vågar mig på papperstidning under 2018 för jag är lättrört. Delvis kan det hänga ihop med sporadisk tillgång till nätverk men jag har faktiskt tröttnat lite. Jag vill vara MED inte avskärmad…eller jag vill vara avskärmad men inte från verkligheten….

Ett tag tänkte jag att jag skulle göra ett schema för nättid i största allmänhet men det blev så krångligt att jag fick avsmak för bara den tanken att jag ska reservera tid för att ensam vandra runt i cyberrymden utan min familj och titta på andras bilder eller läsa saker….det är helt avtändande. Jag vill ju självklart ha tid att läsa saker och ffa att skriva men jag ska ta bort mer av allt. Hitta mer kärna och stringens i det jag gör. Jag hatar att vara ”hooked” på något, jag vill styra själv.

OM jag skulle drista mig till att svhemalägga sociala media så tror jag att den tiden kommer förläggas till den 10 minuter långa resan över Mälaren som jag kommer göra varje arbetsdag nu de närmaste fem åren. Det känns rätt. Då kan jag ändå inte göra något annat. Eller jag kan ju titta ut över vattnet men OM man ska ha lite kontakt med cybervärlden känns det som den givna tiden. Kötid och restid kanske ger 15-30 min per dag, det är ändå ganska mycket tycker jag. Och jag är ju helt ensam i bilen så ingen lider av detta.

Så får det alltså bli, min surftid är nu väldigt noga begränsad och ni som följer mig får kontrollera att jag sköter mig. Jag ser detta som ett steg i att vila min hjärna från överhettning och det kan ju tänkas att den närmaste tiden med ny arbetsplats, nya arbetskamrater mm kommer vara lite jobbig för hjärnan och då än större anledning att skärma av och zooma IN!

Nu vet ni vad jag ska sikta på nästa år, har ni några mål eller annat att sträva efter, let me know!!!!

A

På väg tillbaka

Ja då verkar krisen vara över. Tack för det! Det tog bara tio dagar av mitt liv att komma någorlunda tillbaka. Men jag ligger ner, bara att lämna de tre barnen räckte för mig. De två fyllda tvättmaskinerna, IKEA-säcken med halvtumlad tvätt och tumlaren med resten får vänta lite till. Jag orkar inte faktiskt.

Men jag han snappa upp något på radion idag. Den har varit avstängd sedan jag blev sjuk. Tänk er, mig utan nyheter och radio i tio dagar…det händer nästan inte. Men jag hörde att studier på fåglar visar att de som lever utan stor variation i fågelsången inte utvecklar så mycket mer sång…..och detta var intressant för…..och sen blev jag avbruten. Jag gjorde min egen överkoppling till människor. En spaning kan man säga. Så här tänker jag spontant att det kan ligga till. Om man lever i en mindre grupp så behöver man inte utveckla sina språkliga förmågor så mycket. Man förstår varandra och kanske det varken finns behov att utveckla en egen stämma eller stil. Men bor du i en storstad med måååååånga röster och individer så finns ett behov hos vissa att utveckla en speciell stil. Att skilja sig från resten.

Jag tänker att det är sådant jag gillar, saker som skiljer ut sig. På ett bra sätt. Att skilja ut sig så mycket att man blir utanför är ju dåligt, man ska skilja ut sig precis så mycket att man blir uppmärksammad. Lite så som gränsen mellan att vara psykiskt sjuk är utformad, man ska passa i sitt sociala sammanhang.

Ibland när jag läser tycker jag att vissa bara upprepar saker. Jag har så svårt för det, upprepning. Även om man har en bra story så går allt bort om inte språket finns där, en särskild röst som talar. Nyligen provade jag att läsa något men fick sluta, jag tål inte slitna beskrivningar, jag är hellre utan ”måleriet” i en bok, går rakt på kärnan bara jag slipper miljöbeskrivningar som jag hört förr. Vatten blankt som en spegel osv. Jag tror ni förstår. Slitna formuleringar…uj uj uj. Det kan verkligen ta död på vad som helt på kort tid. Jag försöker själv skriva nytt om jag kan, förmedla den där känslan jag hade utan att låna andras formuleringar. Ibland hittar jag på egna ord för jag finner inget som passar.

Igår såg jag filmen ”En man som heter Ove”. Den har väl av vad jag förstått fått fina recensioner….men jag blev besviken. Inte på Lassgård, det kan jag inte, den var bäst när han var ensam i bild. Särskilt roligt när han skulle ta livet av sig och ständigt blir avbruten. Eller när han snackar med frun på kyrkogården. Men detta överspel och galna skrikiga repliker av grannfrun, yvig dialog nej fy! Den var OK pga Lassgård men regin var usel i mitt tycke, överspel är så fruktansvärt. Det känns som man blir idiotförklarad. Det gillar jag inte.

Undrar hur boken var, jag såg att han skrivit en ny…om det är samme man, jag är dålig på att läsa för- och eftertexter.

Fick lust att se filmen om Egyptisk korruption också pga radion. Den med Fares Fares….modigt att skriva så om ett land som sannolikt skulle fängsla en om man fick för sig att åka dit.

Jag ska fortsätta plugga här, liggandes. Men nu har jag väckt min tvättångest…kanske måste orka ner i tvättstugan…..jo, jag måste bara det. Kan inte ha barnen på fritids och förskola utan att något påtagligt hemorienterat blir gjort här. Jag klarar verkligen inte det.

Tjing!

De ska DÖ!

 

Jag följde en person på Instagram fram till igår, en kommentar från en följare efter ett inlägg fick mig att avfölja. Kvinnan skrev ngt om hur upprörd hon var, att samhället var ruttet, kvinnor fick våldtas hur som helst och att de skulle DÖ!…..

Jag svarade på det med en fråga; vilka ska dö? Inget svar än.

Det var nämligen lite oklart vilka som behövde avlivas. Poliserna? De misstänkta och nu frikända förövarna? Tingsrätten? Åklagarna? Förundersökningsledaren (som kanske är åklagaren) eller möjligen poliserna?

Jag kan förstå känslostormarna, jag har haft dem själv i andra sammanhang där jag hört hårresande saker och känt mig maktlös. Men i rätten ska inte känslor styra utan lagen. För vi måste liksom följa lagarna, annars får vi anarki.

Jag kan lova er att jag träffat trasiga människor, på båda sidor om detta, jag förstår problematiken. Jag har också viss kunskap om polisens arbete och förtroende för att vi är en rättsstat, Thomas Quickfallet till trots. Att EMF kommer att överklaga råder ju ingen tvekan om, hon är en pansarkryssare, gillar inte att förlora, och är skicklig nog att vinna även ett tunt fall skulle jag tro.

Vi kan slå fast en del saker: Polisen behöver mer resurser, vi har mindre poliser per capita än övriga EU (världen?), vi skulle sannolikt behöva dubbla mängden poliser för att hålla jämna steg med de kriminella. Polisledningen är tveksamt kompetent,  om vi vill ha de smartaste personerna inom polisen då kan vägen framåt inte vara låga löner och sänkta intagningskrav…se på lärarutbildningen! Det kommer leda till felrekryteringar. Här har vi som röstande medborgare ett ansvar…för vilka vi röstar på. Gillar vi lag och ordning? Ja, då är vissa partier mer profilerade, var god skölj!

Poliser utreder brott, tar fram bevis, presenterar för sin förundersökningsledare (som ibland är själva åklagaren, ibland en polis) och om inte fallet bedöms hålla i domstol lägger man ned. Redan där kanske ett fel har begåtts? Det är möjligt att just de poliser som utrett detta fall varit slarviga men målsäganden har heller inte kunnat lämna bra och koherenta uppgifter. Tanken är ju att ej släppa upp ett fall man inte tror ska hålla…ingen vill stå där och misslyckas och man måste ha mer än sannolika skäl för att dra igång rättsprocessen om jag förstått saken rätt….

Att tingsrätten nu frikänner beror om jag förstår saken rätt på att man inte kan bevisa att de faktiskt gjort detta vidriga som kvinnan utsatts för. Enligt Anne Ramberg är det en välskriven dom, pedagogisk t.o.m. Jag kanske ska läsa den bara för att förvissa mig om detta. Det borde kanske alla som nu skriker i högan sky?

Såklart kommer några tycka att jag ä en idiot och att kanske jag också ska dö nu men vi kan inte sälla oss till gruppen länder där rättssäkerhet är något man köper sig till. Vi får lita på systemet, överklaga och kanske leta mer bevis?

Jag har mycket synpunkter på att kvinnor våldtas av 20-talet killar, jag har mycket synpunkter på tystnadskulturen och att man stänger dörren om sig när man bevittnar en gruppvåldtäkt och en massa annat men jag vill inte döda någon. Väldigt dåligt sätt att hantera den uppkomna situationen.

Jag tror dessutom att droger förmodligen är roten till den här tragedin. En ung kvinna som kanske varit utsatt sedan hon kom till välden? (Jag har ingen aning om hennes bakgrund men min erfarenhet av missbrukare är att de haft ett trasigt liv och att narkotika är deras sätt att orka leva vidare om än på detta slitsamma sätt)

Så alla måste besinna sig. Vi dömer inte människor utan bevisning i vårt land, tänk er själva hur det skulle kunna sluta! Och Massi Fritz har chans till en ny omgång i rätten….om det går att fälla dem där och utom allt tvivel bevisa att de är skyldiga, ja då hoppas jag ett de alla låses in på livstid för att skona samhället från mer av den här typen av vidriga sexualbrott som lämnar en stum och förtvivlad. Tyvärr avskräcker långa straff inte från brott som man gärna vill tro, inte ens dödsstraff gör ju det men straffen finns där för att skipa någon slags rättvisa och skydda samhället från galningar av olika slag.

Vad den unga kvinnan beträffar önskar jag detta: Att hon får kvalificerad vård, avgiftning och ett drogfritt liv. Samhället har mycket att göra där och det ansvaret har vi bestämt att vi ska ta från dag ett i barns liv….ofta går det fel fast Socialtjänsten varit informerade.

Det kanske är samma för de här männen också? De kanske haft ett helvete med misshandel och missbruk….uppfostrade av föräldrar som inte tycker att kvinnor har samma värde som män? Vad vet jag. Ingen ursäkt men jag vill gärna söka förklaringar och förstå, annars kan man inte motverka detta som nu blommar upp i vårt samhälle, och det vill vi väl? Inte bli som en medeltidspöbel med folkdomstolar…eller?

En man i tråden har kommenterat mina inlägg tidigare. Han har då hävdat att polisen står på förövarnas sida och ser ner på missbrukande unga tjejer…..DÖH? Han sade sig veta sådant….Jag vet inte i vilka kretsar han umgås och vilka poliser jag känner men jag delar veklingen INTE den bilden. Och OM det är så, då har vi ett allvarligt problem vid antagningen till PHS vilket för oss  tillbaka till min ståndpunkt angående att höja löner, förbättra villkor och HÖJA antagningskraven för poliser. Vi går i motsatt riktning just nu. Jag kan inte uttala mig för alla våra ca 20000 poliser i landet men min uppfattning är tvärt om. De vill inget annat än att sätta fast alla de svin som säljer knark till barn, våldtar, slår sina barn och fruar (och då såklart även de av motsatt kön som slåss osv) och sexualbrott tycker även poliser är ett avskyvärt brott. Bara en sådan sak som hedersbrott som är osannolikt svårlösta pga att ingen vittnar. Polisen behöver VITTNEN! Speciellt när de är så få. Men de saknar RESURSER!

Jag fattar verkligen inte hur man kan tro något annat om polisen i sin helhet. Visst, vi har haft kapten klänning m.fl högt uppsatta personer. Det kan vi aldrig undvika. Man kan aldrig känna en annan människa. Vissa känner inte ens sig själva.

Utan bevis ingen fällande dom. Så enkelt är det. Mina tankar går till kvinnan, det råder ingen tvekan om att hon har blivit utsatt för ett fruktansvärt brott och jag hoppas hon får allt hon kan behöva.