Fylla

Näst äldsta dottern kom med detta! Förföriska små praliner från Kutterkonfekt. De är egentligen för fina för att äta. Man känner sig lite ovärdig nästan när man sätter i sig dem.

 

Jag fyllt år igen. Jag försökte komma undan att fira för jag tycker inte längre om alla ansträngning. Men det insisteras och så plötsligt sitter vi där allihopa och jag ska verkligen inte klaga på att folk vill uppvakta mig men jag orkar inte. Punkt. Jag ORKAR inte. Vill inte fira något, vill mest bara bo i en koja i skogen, ensam med myrorna just nu.

Jag såg detta här stället på väg hem från jobbet en dag. Visst ser det inbjudande ut? Jag gick iväg en lunch, bokade en tid och på min egen födelsedag gav jag mig själv medicinsk fotbehandling. 500kr. Den som ”brann inne” på Grand hotells spa hade gått loss på 1395….Men det är väl läget som är allt som bekant, läget….

Hur som helst, jag blev fin om fötterna, försökte andas i en fyrkant för att inte stressa mig över att hon skulle bli klar efter utsatt tid…

Älskar landminor och telefoner som sitter fast i väggen, på allvar alltså. Jag vill ha en sådan, har alltid velat!

Extra piff den dagen. Detta är efterbilden om någon undrar.

Jag skyndade mig från jobbet till butiken för att handla allt som behövdes för kvällen. Ingen rast ingen ro.

Här alla på en gång! På mitt älskade paradisporslin som hör och häpna är från det gyllene året 1970!

Här det som Inez kom med. Presenterna var mitt i prick kan man säga!

Frank kom med detta. Kan ni läsa? Kolla in Ps! Sen frågan om vad som var populäraste spelet när jag var liten…Monopol..? Och en hint om att jag är stenålders och ej kan spela dataspel…Sötnöt!

Ett annat handskrivet kort som gjorde mig mycket glad. Jag samlar dem. bekräftelse….så härligt!

Den här fick jag av äldsta dottern, datanördtjejen som ska bli INGENJÖR!!! Hur coolt???? Och hon har en rosa….jag menar Cerise overall!

Nästan alla presenter på en gång. Jag ser att jag halshögg tuppen…den står i en kruka utanför nu och pryder vår entré. Tack alla!!!!

Vi ”fick” en kattunge också, lilla Simba som förgyller våra liv nu.

Först kom Alva med sina presenter. Blocket använder jag flitigt, resten har jag inmundigat. Det gick lätt!

Ännu en bild. Kolla guldkulorna och rosa ”krullet”!

Jo men jag blev glad av att folk kom men också trött…snälla alla anhöriga, nästa år kan vi väl ta och skita i min födelsedag? Jag lovar att ta igen det när jag fyller jämnt! OK!?!

 

Delar du vår värdegrund? (Med tillägg av svampsnopp)

Jag kan inte läsa hela artikeln för jag prenumererar inte på DN längre men det lilla jag kan läsa här är något jag känner till…..Värdegrund, detta totalt meningslösa ord. Landstinget som detaljstyrs av politiker utan någon kunskap om vård, ja jag fattar. Senaste APT, har jag skrivit om det. Där man ser huvud efter huvud i personalen sjunka ned lite, menande blickar mellan kollegor och vissas öppna protester, högljuddast från en av läkarna som faktiskt inte ens var med på mötet (hyrläkare) men i efterhand när hon fick höra det senaste tilltaget. Sånt som dödar entusiasmen men som hade målet att höja produktionen…produktionen….jo jag tackar!

Jag har ingen ork att skriva egentligen, är sjuk. Seg ihållande hosta vägrar lämna min kropp. Och jag vaknade med en känsla av feber….så tröttsamt! Men att slå upp datorn och läsa lite medan jag dricker morgonkaffet, det orkade jag. Jag borde låtit bli, för blodtrycket höjdes och jag fick lust att bli landstingspolitiker!

Jag såg en skymt av en engelsk studie som slog fast att 33% av engelsmännen tycker att deras arbete är meningslöst…

Jag är för matt för att borra ner mig i detta, jag ska läsa idag, sen gå en halvdagskurs men först ska jag hitta febertermometern och försöka skaka av mig huvudvärken. Musmattor med värdegrundsord?!? Man blir ju kräkfärdig!

Jag tröttnade på DN efter en stund och alla artiklar jag ville men inte kunde läsa…så jag fortsatte till Expressen (trots all reklam). Där ser jag att porrstjärnan och kanske lyxprostituerade bruden Stormy som fått betalt för sex med Donald Trump har berättat att hon tycker han har en ”ful” snopp. Melania rasar, hon tycker att Stormy skulle hålla käft om detta och försvinna…..

1) Äktenskap ska baseras på kärlek

2) Pengar och sex hör inte ihop (ens om man är gift då)

3) Man delar inte med sig av sexupplevelser om man inte har samtycke om det (vad det nu skulle innebära)

4) Varför ligger man med någon som äcklar en, tar emot betalt och sen ÄNDÅ berättar det?

Jag har inte mycket till övers för Donald, det kan jag inte säga, men att behöva stå ut med att få sitt könsorgans utseende recenserat i världspressen ihop med anmärkningar om ens sexuella förmåga….det måste göra väldigt ont. Man gör så, det är hänsynslöst och vad för positivt kan komma ur det annat än PENGAR. Pengar verkar vara centralt kring den mannen och hans kvinnor, äkta eller ej. Jag tycker för första gången i mitt liv lite synd om karln.

Jag har hört att han hade varit rikare om han aldrig ägnat sig åt affärsverksamhet utan bara låtit pengarna växa i aktier osv. Jag misstänker att han köpt alla kvinnokontakter han velat ha (sannolikt hade nog någon kunnat älska honom för den han är men han har önskat sig vackra kvinnor, sådana som kunnat välja någon mer attraktiv (och då menar jag inte bara utseende), han vägrar inse att han är tunnhårig och blir förlöjligad för det och som grädde på moset…han har en svampsnopp som han inte vet att hantera………Inte konstigt att karln vill bli USAs president, han har mycket bekräftelsebehov. Men är det en man som ska sitta med koderna?

När Melania fick frågan om hon är gift med Donald pga hans pengar vände hon på den:-Tror ni Donald skulle vilja vara med mig om jag inte var snygg? Match made in heaven…..

Allt har ett pris tänker jag. Vi mäter och väger egenskaper. Utseende, pengar, makt, kändisskap, sexuell förmåga, intellekt och så vidare. Om jag fick välja helt fritt (dvs att jag själv var fruktansvärt åtråvärd) skulle jag vilja ha en skitsnygg man (check på den) som var ekonomiskt oberoende (han jobbar på det), kunde spela gitarr eller annat coolt instrument, inte fagott (kan introt till en låt så det finns utrymme för förbättring) och så skulle han städa mer utan att jag behövde säga till (ja, där tror jag en hjärnoperation krävs). Alltså, jag är inte helt hemma än men jag älskar honom och jag tror och hoppas att känslorna är besvarade. Visst har vi också valt varandra av olika mer eller mindre dunkla skäl men känslorna är äkta, det är väl det alla människor helst vill ha? Känna sig älskad trots allt och aldrig ska man behöva känna sig rädd att efter ett avslutat förhållande behöva få alla intima detaljer vädrade i pressen, det är ju helt fruktansvärt! Hur kort förhållandet än var.

A

 

Kära dagbok

För några månader sedan såg jag ett par så himla snygga mörkt lila Adidasskor med typ en stickad socka överst. Jag frågade ägarinnan var de var köpta, NY såklart. Men jag började googla runt. Har ju inte så mycket tid att ”shoppa” direkt. Jag hittade inget så jag lade ned projektet. Idag på lunchen kom impulsen tillbaka. delvis pga att jag tycker jag saknar en bra sko att jobba i….här en som jag kanske kan gilla….Helst inte vit sula. Gärna mörk färg på skon och helst inte 2000 kronor dyr.

Jag hade inte tänkt blogga idag men så kom lusten. Och då valde jag några bilder att orda lite om. Jag ger er, min dag i bilder!

Som ni kanske vet bryter jag ihop lite på Landstinget. Det är många som gör det. En organisation som de skarpaste organisationskonsulterna i världen inte skulle kunna återskapa ens om de satt i en ”bikupa” i 10 timmar för att tänka ut worst case scenario….har jag hört av en expert. Jag läser att estetik på jobbet höjer moral och prestation. Det finns evidens för. Jag minns inte om detta var stolen jag satt på förra veckan…kanske, eller så har någon passat på när jag varit borta och bytt för detta här hade jag nog märkt av….känslan man får är att den inte är….ren. Det är ju jag, eller mina kläder är ju….tills man sätter sig….

Jag började faktiskt dagen på jobbet efter att jag satt igång den sega datorn med ett toabesök. Jag var där tidigt, kvart över sju för att hinna med lite admin innan möte ochpatienter. Jag möttes av städerskan där jag kånkade på väskor och tavlor. Jag noterade detta i ett hörn….vi får se om det är kvar imorgon. I så fall tar jag bort det.

Jag har ett ganska stort rum. Det var tidigare Astraslokaler. De tog med sina grejer såklart när de drog. Mottagningen som är där nu har bebott lokalerna drygt 1,5 år. Ser ni färgkluddet..spikarna och hyllkonsollerna. Gemyt är inte ordet. Jag undrar vad Sigmund hade sagt om detta…jag vill ha en divan, ett ur, några tunga sammetsgardiner…och …NEJ, men jag vill ha en väggfärg och några tavlor iallafall. Två tavlor tog jag själv med idag. de fick hängas på befintliga spikar för jag kunde inte hitta några verktyg o dyl i förrådet. Man taget vad man haver!

Välkommen in och lätta ditt hjärta! Jag har köpt egna Kleenex för näsdukar i plast är så krångliga att få upp. Dessutom känns det lite lyxigare att gråta och snörvla i en servett som är len och inte kräver pyssel. Man kan dra flera gånger och göra det väldigt dramatiskt om man vill, det är skönt!

Jag är glad ändå, jag trivs. Men som sagt, om JAG fick bestämma skulle alla lokaler vara inbjudande och hemtrevliga, för då arbetar man bättre och jag tror att det gynnar alla.

Bild från matsalen. Astra Zeneca informerar om att de valt ekologisk mjölk till sina anställda…..så bra att veta. Tyvärr hjälper inte det upp kaffet. Jag har gått över till te och vilken vecka som helst tar jag med en burk honung till det!

Jag valde kavaj idag, svart i fint tunt ylle och matchade med skor från samma märke. Jag klapprade omkring ända tills arbetsdagen var slut och så plötsligt knäcktes hela sulan. Jag föll handlöst och då såg jag tecknat. Det är dags för en snygg sneaker för 2000kr! MINST! Jag har inte råd att bryta höftbenet nu när jag just börjar komma ur det ekonomiska svarta hål jag varit uppslukad av. Hej då Filippa K-boots!

Jag tog av mig bägge skorna och traskade Södertälje fram i strumplästen. Kändes bra med en snygg svart kavaj, ny skinnväska, Svenskt Tenn nyckelband om halsen och rak rygg där jag gick och hoppades att ingen skulle se att jag var skolös. Man vill ju inte bli glodd på som en stackare liksom…som inte har råd med skor.

Ni har väl tröttnat på mina bilder av turkos betong för länge sedan men jag ger mig inte. Nu har vi 12 stycken och är nästan i hamn, så här långt har de kostat oss 53kr/styck. De två längst till vänsterhar inte torkat riktigt än. De ska anta samma färg som de övriga. Jag ÄLSKAR dem och vill göra fler, tunnare och i gult till hallen!

 

Slutord: Med enkla medel kan man nå långt. Möten är överskattat, arbetsmoral kommer inifrån men dödas utifrån. Jag funderar på att starta ett landstingsparti. Eller ett riksdagsparti som heter……Nu jävlar räcker det, Anna för statsminister typ….jag skulle få minst sju röster vet jag för det har jag redan grejat.

Ps. Min bror kom förbi på kvällen. Han levererade en intressant vinkel på miljöproblematiken…husdjur släpper ut sjuhelvetes mycket koldioxid….och vi! Barn är bäst att reducera. 10 barn är en miljökatastrof! Jorden går jnder! Jag tänker….miljöskatt på husdjur!?! Skulle bli dyrt för mig! Skatt på barn…ooooooo! Kanske man kan dra in barnbidraget för att miljökompensera!?!

Hillbilly

Mina purpurbönor frodas men jag vet inte riktigt när jag ska skörda….Ser ni björkarna bakom…det är ett av projekten här hemma.

Min bror säger att jag är en hillbilly…nog för att jag bor aningen avlägset på ett berg men obildad och hembrännare är jag inte. Inte heller spelar jag på ett stränginstrument jag tillverkat själv.

Att man kan vara så olika fast man uppfostrats i samma hem har ju både genetiska och miljömässiga skäl. Han har total ordning, oroar sig för repor i golv och går inom familjen under namnet Mr Perfect. Han lånar just nu min Isabella Lövinbil (dvs en gammal amerikansk bensinmonsterbil) då hans nya fina inte kommit än från fabriken. Varje gång häpnar han över den oreda som råder i bilen….men han får gärna låna.

Jag avvek från min egen generalplan i fredags. Jag köpte en inredningstidning. Det har jag förbjudit mig själv. Jag har nämligen redan sett ALLT, blir aldrig förvånad utan mer trött på att alla liknar varandra. Emellertid tar jag ära i att redan ha gjort saker som de visar, som att ha en vägg full av vackra tallrikar som jag loppat men såklart inte kan äta på. Speciellt de med 24k guld och motiv med utrotningshitade djur från Gustavsberg…

Sist kom jag hem med den till honom, han bår på samma avlägsna ort, och då fick jag se en glimt av hans förråd (vi har ju till dags dato ej hunnit bygga ett förråd, som vi så väl behöver för att ha en möjlig chans till ordning här). Det var som att skåda himmelriket. Var sak på sin plats. ordentliga och RAKA hyllpplan som som var organiserade och snygga. Jag utbrast:

-VILKEN ordning och försökte dölja min skräckblandade förtjusning. En kall kår gick utmed ryggraden…..Seriemördarordning.

-Ordning? Här är ju värsta kaoset, sa han. !!!!

Han skjutsade hem mig och lilla T och hjälpte mig att lasta ur de fyra betongsäckarna och de tre sandsäckar jag köpt på Bauhaus för att fixa för hönsen, gjuta och lägga golv i växthuset och så utbrast han: Du e en sån hillbilly! När han såg den havererade poolen (alltså vi håller på ock tömmer den), den ofriserade kanten av gräsmattan (alltså den sprider sig ut i gräset och vi håller inte jämna steg), den ihopkrånglande vattenrutschbanan (alltså vi har tagit loss den från maken för att kunna klippa DELAR av gräsmattan där det inte ligger slangar, sladdar, cyklar, sparkcyklar, hjälmar osv) och all annan bråte som vi har och är del i det pågående projektet: Rensa upp, bygga klart eller ändra om så vi itne trillar och slår ihjäl oss här.

Jag sa att det var jag ju verkligen inte, det är min man.

-Man kan inte säga så, påpekade då min ordentlige bror. Är du gift med någon ingår du i ett team, det är er röra.

När det gäller att vara exakt så tillkallas maken, jag är mer på en höft och så ska man tydligen inte handskas med färgpigment och betong. 2% ska det vara. Lite oklart om det var 2% av den färdiga vikten, om pigmentet skulle blandas i vatten eller torra pulvret. Vi valde att blanda i bruket s a s. I bakgrunden ser ni en orange sandfylld klubba med en snodd. Snodden är ett hockeyskridskosnöre. Jättelångt. Hur och varför den hamnat där har jag absolut ingen aning om. Bakom detta ser ni en ricin, väldigt fin och massor med frön har jag tagit inför nästa år. En ommålad gungställning (svart och blekrosa) och sen längst bort i bild poolen som är under demontage. Jag hoppas allt är klart innan snön gömer allt och det får vila till i mars….

Han har rätt, detta är min röra, jag vet det mer än väl. Och om röran ska försvinna ligger det på MIG att sätta bollen i rullning. Problemet är tiden. För den har vi inte. Vi arbetar för mycket och jag försöker under den tiden göra så mycket jag bara kan av det som är härligt, nödvändigt och astråkigt. Maken hjälper mest till med det som är härligt, allt som inte har en rolig komponent i sig måste jag tvinga fram. Han har ingen autopilot, det är jag. Jag är kaptenen, Lord Nelson. Ni vet han som dog efter slaget han vann.

Jag nästan skrek av glädje när vi två dagar för tidigt tog loss formarna och stegen var så där perfekta och blanka som jag hade önskat. Vi gjorde genast fyra till och jag har en plan för att göra hörn och halva plattor så gången i växthuset blir snygg!

Jag kan knappt bärga mig tills alla är klara och vi kan börja lägga dem i växthuset! Jag står med ena foten på lite tryckimpregnerat virke, helt oberörd, och pysslar ihop betongen. Den turkosa betongen. Var plankorna hör hemma är ett mysterium för mig….

Jag har en grov plan, precis som han och önskar att om flaggskeppet sjunker så ska mina löjtnanter agera självständigt och kreativt. ”England expects every man to do his duty” lite så.

Vi var på Rosenhill i två omgångar igår. Det tog en väldig tid att få musta sina äpplen, de hade hållit på till två på natten till och med i veckan. Informationen var grumlig och jag var där första gången med tre små i bilen halv sju på morgonen, åkte hem, kom tillbaka och kvart i tolv var allt klart och jag packade bilen med 10 dunkar pastöriserad must. Jag önskar mig ett stort äppelträd och såna fina äppellådor.

Där står den och svalnar. Den var skållhet när jag packade den på skottkärran och gick mot bilen i leråkern.

Edgar förströdde sig väl. Löpankor, olika höns och en get fanns att betrakta. Och ett elstängsel att akta sig för….

Dimman låg tät när vi först gav oss av i bilen med de många bananflugorna…..

Avslutningsvis en bild på en kexchokladförpackning som funnit sin sista vila i vår turkosa soffa (det är mycket turkost nu). Ut och in, kladdig och smakfullt placerad mitt i vardagsrummet.

Nu är det valdag, extra spännande för mig som är valbar!!!! Håll i hatten alla Moderater i Hillbillyland, jag är en marche!

LoMo

ToMo är det som gör folk effektiva och nöjda på jobbet. LoMo hittade jag på nu, det är motsatsen. Press, stress, straff, kontroller, krav som ej möts av resurser att klara kraven..dåliga pennor, inga tavlor på väggarna, fulkaffe från automat, sneda kontorsstolar och upprepade instruktioner om att följa för den anställda löjliga regler, dubbeldokumentation. Folk leker gratis, gör saker de gillar åt vänner för en öl och en korv….

Jag läser på lite….om företagsledning, ToMo, arbetsmiljölagstiftning mm, researchar lite kan man säga och helt klar är att jag nog är i rätt bransch men de givna förutsättningarna är de sämsta tänkbara. Jag kan inte ens börja med att reda ut vad som är fel med landstinget men de jobbar i motsatt riktning. Så kan man kort sammanfatta lärdomarna efter dagens litteraturstudier.

OM jag någonsin blir chef…då ska jag använda mig av mina naturliga skills. Att vara MAGISK(!!! Vilket omdöme va???) och stöttande som jag nyligen fick höra av en fd patient. Ja, så är det (ibland) jag lyssnar, stöttar och försöker hitta en väg ur trassel och i de fall vägen är outhärdligt svår att urskilja kan man stötta medan det klarnar för personen i fråga. Och NEJ lön är inte bästa sättet att motivera anställda, det är engagemang, motivation och att ta reda på VARFÖR vederbörande går till jobbet och vad de vill göra. Inget mer, inte svårt. Ur detta kommer kreativitet, förnöjsamhet och för de som faktiskt PRODUCERAR något, VINST! (Här med en vinkning åt sjukvården som ska producera vård, hur fan gör man det?).

Nu ska jag återgå till att hosta och läsa, ta alvedon mot div. värk och försöka inte röra mig ur fläcken.

A

Kärleken får leva mellan nattskiftet och drömmen

Kunde inte ha sagt det bättre själv! Dålig skärpa men ändå…

Vardag, nästan varje dag. fem i klump sen två dagar där man förtvivlat fösöker leva. Mm så är det. Det känns extra mycket så efter den här farligt varma och torra sommaren. Att nu kommer den, den mörka tiden. Visserligen har den också en viss tjusning men helt ärligt, jag hade hellre varit 18 i ständig sol….i Spanien. Inte utan barnen, eller maken och resten av familjen men det klämtar lite känner jag. Kanske det beror på att jag just spikat vad jag gör våren 2021? Nu lägger jag den gula vägen framåt. Jag bara hoppas att det finns mer solsken där borta….jag hoppas det så inte allt var förgäves.

Mindfulness, jo jag tackar. Jag har vardag så upp över öronen att jag får vara tacksam för en fridfull dusch var tredje dag.

Tack för ordet.

Vintersaga

Ge upp

När jag kom hem fick jag höra att E hoppat av en gunga i farten, bakåt(?) Jag drog genast upp hans tröja för att titta efter blåmärken eller annat. Han hade slagit i ryggen men inget syntes där. På bröstet, vid bröstbenet däremot stack en liten knöl stor som en ärta ut, den var stenhård. Jag pressade händerna mot hans bröstkorg för att se vad som hände, han skrek…ringde min kompis som snart är klar husläkare och bad om råd. Hon sa; Smärtstilla och sen undersök och hade det varit hennes barn hade hon åkt till en akut med röntgen. Så blev det. Finmiddagen kom av sig, jag satte av mot Rinkeby med barnet. Två timmars väntan utlovades. E var mkt nöjd, han skulle röntgas och opereras sa han…nja, inte op men kanske rtg sa jag. Mitt emot oss satt en ung tjej, hon var påtagligt berusad, och pratade mycket högt men sluddrigt i telefon. Hennes heltatuerade sällskap var helt tyst och glodde på sin mobil. På andra sidan satt två som också pratade väldigt högt och tjafsade om plåster och cig….. ene hade varit i slagsmål framkom. Sen lite tysta och mindre effektsökande sjukdomsfall. Plötsligt började tjejen fatta intresse för oss, samtalet var över och hon stirrade fram och tillbaka mellan mig och lille E. Hon började klaga på sitt undermåliga plåster…hon ojade sig och tog av plåstret medan hon stirrade på E. Hon blottade sig liksom och ville se vår reaktion. Upprepade gånger gjorde hon detta och E kröp närmare mig. Jag tänkte ett tag att jag skulle säga ifrån men det var lite olustigt där i väntrummet och hon verkade inte må så bra. Fingret däremot var det inget större fel på. Tre stygn som värst, raka kanter. Det skulle maximalt ta fem minuter att sy (om det inte var smutsigt, fullt med glas osv…) Jag har sett värre tänkte jag, jag har sytt tillbaka ett ansikte en gång på SÖS…..och nästan amputerat ett finger på DS (jag velade då så länge att blodflödet kom tillbaka så jag slapp ”fimpa” och istället sydde fast fingertoppen). Jag frågade E om vi inte skulle gå ut en stund och skickade samtidigt ett meddelande till den enda röntgenläkarpersonen jag känner. Hon var jour och hade mycket men tyckte jag kunde skippa röntgen och avvakta. Om inte påverkad andning, inga stora skdaor och skelett gör man ju inget åt ändå. TACK NINA! Jag gick tillbaka in, tjejen med skärsåret hade följt oss ut och kastade långa blickar efter oss. Jag sa i kassan att vi avvaktade lite, vi kunde ju söka imorgon fm om det skulle behövas. Bra tyckte hon med, kom igen på en mer passande tid. Så blev vår kväll. Senare lyssnade jag klart på Danius, mådde lite mer illa, skickade ett mail ang saker som får mig att bli rasande och därefter såg jag den bästa serien ever, Sharp objects på HBO!!!! Älskar den.

 

Idag blev det inte riktigt som planerat. Det började bra, eller jag började med att lyssna på Sara Danius sommarprat och fick en lite orolig känsla. Hon talar ut, ensidigt. Vräker ut allt hon burit på. Oskyldigt anklagad fast hon bara velat göra rätt som det verkar. I underläge, ensam, utsatt men jävlar om hon skulle vika ned sig.

Vi skulle firat, eller iallafall uppmärksamma vår bröllopsdag idag. Jag hade tänkt köpa något jag tycker är fullständigt onödigt, rent av dumt, till min make för jag trodde han skulle gilla….Jag googlade, såg att det var dyrt men tänkte…Det må vara hänt. Alternativet var en stock snus, jag vet inget som gör honom mer glad än snus och saker man måste ladda och så snart man brutit förpackningen i princip är helt värdelösa och strax omoderna.

Iallafall, jag googlade en Apple watch…S3 med GPS(!!!) och kom fram till att det var en bra present. Jag försökte beställa men noooo den fanns inte och var mycket dyrare i Applebutiken, man skulle kunna tro att det var tvärt om…Plötsligt såg jag något om iWatch 4…..oooooo här satt jag och försökte göra maken glad med en modell som snart skulle vara sååååå 2017! Därför frågade jag honom. -Du, jag vet att vi inte har råd riktigt och jag vet inte om du egentligen vill ha, alltså jag förväntar mig ingen present av dig men ville ge dig något…..skulle du gilla en appleklocka???

Stor glädje utbröt, JAAAAA han skulle gilla, eller ÄLSKA en sådan! Han började genast kolla upp den jag valt. Det var fel modell, inte den med 38-nåntingboett, han behövde 42-nånting boett, och det där armbandet..TYG?? Nä, det var väl lika bra att slå till på den med metallarmband???

Ja, jo han hade kanske rätt och vips flyttade vi oss från fem till sju och ett halvt tusen kronor….tur att han inte föredrog läder tänkte jag. Men när allt höll på att helt gå överstyr serverade jag denna, väldigt kall:

-Men det kommer en 4:a snart…..

-Men då kanske vi ska vänta lite? (Sa han snabbt och utan att tveka)

-Ja, det kanske vi ska så kan det blir som en julklapp? Vi har ju en hel del utlägg den här månaden (och typ alltid, besiktning hus 6000 pix, laga bil 7000 och sen gräva och plantera häck ihop med grannen på 10-15000 var…) en klocka kanske inte är det smartaste just nu?

Detta var alltså INNAN jag noterade att sonen hoppat fel av från en gunga. Jag köpte den för den såg lyxig ut, inget annat. Lördag blir det, fredag är jag nattjour.

Så väl jag känner honom tänkte jag, 11 år ihop alltså och nu gifta i sju. Han vill väl för fasiken inte ha en gammal modell om han kan vänta någon månad och få den senaste. Då skulle han snart hata den där gamla uråldriga manicken och kanske JAG kunde ha den istället nu när min iPhone är randig och saknar skruvar till glaset så det poppar upp om jag inte har skalet på…..för jag bryr mig ju ändå inte om elektronik. Jag är ju en ”Doro-tjej”….han har rätt. Fast klocka är inte för mig. Sedan jag förlorade min Cartier 2005 har jag inte burit någon. Det funkar dåligt som läkare också. Man får inte ha den på helt enkelt.

Så tillbaka till det där med hämnd….så skönt, att när saker avslutats vara fri att säga det man verkligen känner eller berätta vad som utspelat sig, så ljuvt och förlösande. Och hon gör det så bra. Kallt. Med deras egna ord, alla mail sparade, nedtecknat och redo för en bok? Hon kan bli rik på detta (hon kanske redan är det).

Jag hatar översittare, de som hotas, ljuger och kallt räknar med att man ska foga sig för att man är rädd. Nej, jag är inte rädd, jag aktar inte mitt skinn, jag har helt enkelt inte det i mig. Min man kan ibland få mig att göra saker utan att jag märker hans trix. Han utmanar mig, som omvänd psykologi på barn. Och då får jag kraft, som när jag fick höra att jag aldrig skulle kunna höja mig över 1,7 på högskoleprovet (och till sist var 4p från 2,0) eller när Socialstyrelsen tyckte att det var väl ingen stor sak att inte få AT, det fanns massor med läkare som aldrig fick det och ändå lever och mår…bra? Efter det samtalet kraftsamlade jag och fick till en intervju efter att antagningen egentligen var över och jag fick den där ATn jag aldrig trodde skulle fås.

En dag då ska jag skriva lite mer invecklat, essäer kanske, eller en roman? Nej jag har inte tålamod nog för en roman, jag vill skriva kort. Någon sa en gång att om han hade haft mer tid skulle meddelandet varit kortare och bad om ursäkt. Lite så är det för mig, trots att jag skriver lååååånga inlägg. När jag vässar, då blir det kort. Askort. Jag kommer aldrig skriva något över 50000 ord tror jag. Men utmana mig gärna…jag har lust att ha ihjäl någon i ord…tänka ut kluriga sätt, gå fri och kanske gifta mig med en kändis…bara i pappersform nota bene, jag sitter nöjd annars. Jag tänker att jag har ihjäl någon som varit taskig mot mig…hmm….

Jag provar mig fram i Tonicdjungeln. Den här som jag fick av dottern var väldigt god! Alltså att tillföra gin känns mer och mer som en styggelse….Engelsk citron? No such thing.

 

Leende bajskorv

Tre T-shirts i en hög. De har legat olika länge. Det är som en uppsamlingsstation för använda T-shirts i hallen. Där en besökare snabbt bildar sig en uppfattning av hur den här familjen har det. Det är inte mina T-shirts. Jag HAR påpekat att det finns en garderob/tvättkorg. Den som äger dessa plagg vet det OCH kan hantera en tvättmaskin. Denne någon vet även att jag inte gillar detta och blev lite skraj häromdagen och skärpte till sig garderobiärt. Med det undantaget att min del av garderoben nu visserligen står i liv med resten men i ena änden hänger klädstången i luften…man kan nog räkna med att det tar minst ett år innan detta åtgärdas. Lågt räknat. Spontant blir jag lite ledsen att jag lade så mycket kraft på att bygga ett vackert hus när jag egentligen visste att det var helt onödigt eftersom jag tycker att det är ogjort när allt ändå ska förvandlas till en soptipp. Detta är delvis anledningen till att ni inte ser några fredagsbuketter här eller på min Instagram. Det känns nästan provocerande att slösa vackra ting på oss. Vi är mer som en top notch återvinningcentral…..Soptipp de luxe…..

-Hej hur mår du? (Vem som helst som jag känner och inte läser min blogg, eller läser min blogg men inte riktigt fattar ändå. Och då beror det på mitt undermåliga sätt att förmedla HUR JAG FAKTISKT MÅR).

-Bajs. Och sen ett snett leende som kommer av att jag inte är ovetande om samvetsfångar i olika länder, svält i Afrika, hustrumisshandel, sexbrott osv. Med mina mått mätt bajs, eller egentligen värre än bajs, Brinnande bajs kanske? Vad kan vara äckligare än bajs…?

Så här ligger det till. Jag arbetar, är politiskt aktiv, har lite annat jag tycker är kul att göra som att skriva till exempel. Har lite jag MÅSTE göra men som jag inte längre tycker är så kul (laga mat till exempel och sköta om saker och personer) och sen händer det oförutsedd skit då och då….Jo, jag vill sova också. Och träna. Det gjorde jag senast under semestern och i ärlighetens namn går min träning just nu ut på att försöka få mindre infernalisk värk och lägre puls. Andra brukar ju annars träna för att öka pulsen. Jag jobbar lite på annat sätt där…

Idag skulle det ske. Jag skulle ta tre barn till Bromma blocks, närmare bestämt till BR, för att E blivit lovad nån jävla guldtacka han såg för hör och häpna två månader sedan. Efter väldigt många om och men och att jag försökt äta min frukost sittandes vid säkert tio olika tillfällen satt vi verkligen i bilen. Jag berömde då E som satt sig på en bilstol på anvisad plats. DÅ…upptäcker T att han valt hennes bilkudde. Illvrål. E replikerar med att hon har HANS jävla flygplan han ej rört sedan julafton och då BRAST det. E lämnade bilen. Jag försökte mot bättre vetande få in honom igen. Jag försökte räkna till fem och se hotfull ut men nej. Han rörde sig icke.

Jag bestämde att den halva timmens resa till Bromma för att göra av med säkert tusen kronor (som tar mig en hel dag att arbeta in) ej skulle bli av och vi gick tillbaka in i sophuset. Tylla valde då att illtjuta I bilen och ej vilja gå ur. Jag hade ju låååvat…iiiiiiii.

Jag lade mig genast på sängen för att andas och skriva av mig.

Del 2.

Jag hostade inatt, barnen har varit sjuka under veckan och hemma från förskola och fritids, nu verkar det vara min tur, big time. Kanske det beror på att jag var ute till 02. inatt för att sätta upp valaffischer…. det regnade. Vi blev leriga men inte klara. Och jag förstår INTE varför man måste sätta upp sådant på en lördagskväll. Finns det verkligen en sådan regel att fritidspolitiker ska offra sin lediga sovtid. Det känns som ett hot mot demokratin!

Del 3.

Nu verkar barnen ha fattat att måttet är rågat, T kom med en present (en av mina egna saker) och ligger nu och talar för högt i mitt öra om hur mycket hon gillar mig. E är fortfarande arg men har bytt fokus. Frank har försvunnit in i Minecrafts förtrollande värld.

Alkoholfritt bubbel från R.Juhlin…han har varit i sommarhuset i Frankrike faktiskt och gav pappas importerade champagne 82/100p. Jag blandade med Aperol så har inte utvärderat den än, kanske ikväll i solnedgången. Det är det bästa med vårt hus, solnedgångarna dvs läget i kombination med fönstren…..

Jag vill att maken ska komma hem, jag vill bada varmt. Ha huvudet i frysen och ta semester. I skrivande stund ”trashar” E sitt rum som vi för länge sedan gett upp hoppet om. Där kommer aldrig bli fint igen. (helt falskt för efter att jag skrivit klart plingade en kompis till honom på och då reste jag mig mycket långsamt för att samla skräp från hans golv och dammsuga. F och Ts rum lär inte se en dammsugare innan december. Där råder krigstillstånd!). Vi får vänta tills han flyttar ut. Och några jävla leksaker som ska kastas på golvet närmaste halvåret efter att jag om och om igen plockat upp dem är jag glad att slippa (dvs glad att vi inte åkte och köpte fler). Kottar kan de få plocka. Och se där, nu skriker två av tre möjliga och jag vill ha måndag.

Delvis bättre, mer feng shui men som sagt det göms lite skavanker bakom linnetyget…

Jag vet, alla säger att jag kommer SAKNA småbarnslivet…jag är inte jättesäker på det. Jag har liksom varit i det i 21 år nu och helt ärligt, min 21 åring är en fröjd att vara med. De övriga älskar jag verkligen men att vara med dem dygnet runt….nej, just nu orkar jag inte göra det med stil. Men en sak är klar. Jag ska bli mer konsekvent. Om jag säger nej är det NEJ. Man kan inte medvetet jävlas med ett syskon och ej få några konsekvenser och det beror helt och hållet på att mitt diplomatiska tålamod är slut. Jag brukar försöka medla, avleda, hitta på nya saker att göra som är roliga men det tär.

Fyra barn där gick nog min magiska gräns. mina oceaner av ork är numera en pöl. Jag tycker inte att jag är elak jag har bara bestämt mig. Enough is enough och jag borde varit mer konsekvent med barnen från början men jag har så svårt med det. Jag har följt minsta motståndets lag, säkert pga trötthet som varit orsakad av för lite sömn men nu är klockan slagen. Jag står inte ut med att alla mina försök möts med motstånd, att inga barn kommer när maten är klar, att allt jag lagar är ”äckligt” osv. Ät eller låt bli. Min plikt var att erbjuda mat. Ska du krångla, var hungrig. Hårt va?!? De dör ej av undernäring, det ser skolorna till….så ring soc vetja, jag ger upp. Och blir konsekvent. svårt att sätta sig in i detta kanske…men jag har varit för slö  och det straffar sig…….Allt är mitt fel. BLÄ!

Bli inte oroliga, jag kommer tillbaka upp snart, måste bara andas lite, få perspektiv. Tänka mer på Syrien, Putin, Nordkorea och Trump…..eller titta på Big little lies, min nya passion.

Vet ni. Precis NU när jag srivit klart allt detta och ”sluggat” hej vilt kom den lille ungen hit, lade sitt huvud på mitt bröst och sa FÖRLÅT! Fan det funkar ju!!!!! Att vara konsekvent, inte ta skit (även från dem man älskar och älskas av). Jippie!! Det finns hopp!

Sist på bollen

Den här lilla alltså, så rolig! Full hajbadsmundering på och i den söta lilla bikinin jag köpte på rean för 30 kronor.

Jag har ett stökproblem som ni vet. Och det verkar vara vanligt. Kampen är ojämn och jag har försökt olika sätt att nå organisatorisk framgång men misslyckas hela tiden. Jag har fått lite tips och insikter under dessa år och jag tänkte länge att frihet under ansvar, morötter vid mållinjen och glada tillrop var svaret och lösningen. Men nej. Ingen verkar tycka att det finns något positivt med en lugn och harmonisk mamma/fru, ordning på sina saker och rena hörn. Och jag har märkt att det är ÄNNU mer frustrerande att bara släppa taget för jag mår verkligen inte bra av att ha totalt kaos i hemmet, i bilarna och ingen tidsplanering. MEN, nu är det skoluppstart, hösten kommer, jag ska gå två kurser under hösten, bytte just arbetsplats igen, maken har fått ett chefsvik. och det är val inom en månad så jag tänker…..jag SKITER I ALLT!

Så, nu var det sagt. Jag plockar INTE ett smack, jag planerar INGEN mat. Jag tar bara ansvar för min egen person, MINA (och barnens kläder) och ska försöka inte missa viktiga saker i skolan och för barnen (för de kan inte organisera sig själva. Hur makens sängbord ser ut och hur länge de skitiga strumporna från igår ligger där vid hans säng tänker jag inte hålla reda på. Detta är ett SISTA försök att bli fri från den sädångest jag har sen måste jag sätta mig ned igen med maken och förklara fördelarna med ordning och reda, jämnt fördelar hem- och familjeansvar och det mina vänner ska ske under ordnade former. Och jag har för avsikt att nedteckna det han lovar på ett papper lika viktigt som Magna carta. Jag kan mycket väl tänka mig att det ska undertecknas i blod. Why not? Det är lite mitt hjärteblod som sipprar här….

Jag tänker att jag ska drämma till med vetenskap inhämtad från arbetsmiljöverkets hemsida, psykologins värld och annat jag snappat upp senaste åren. Den korta sammanfattningen är:

Man har högre trivsel och prestation i en estetiskt tilltalande miljö.

Om man har ordning på sina saker sparar man i genomsnitt 4-6h per vecka när man slipper leta efter bortkomna saker.

Jämnare arbetsbelastning ger färre sjukdagar hos småbarnsmammor (och det gör att maken blir ”gladare”)….tänk själva vad det kan ge för resultat.

Barnen kommer automatiskt lära sig hur man sköter ett hushålls och många stressmoment i letandet efter älskade saker tas bort..

Jag skulle vilja lägga till att rena hem är bättre än smutsiga men tyvärr verkar det inte vara så…lort gör en faktiskt lite mer motståndskraftig mot infektioner och allergier utvecklas inte lika lätt….men det skiter jag i för detta uppvägs inte av stressen i att gå omkring i oreda. För MIG alltså…..andra verkar ha noll problem med skräp och kladdiga väggar, NOLL!

Växthusdemontering i värmebölja med tre vilda barn.

Vi försökte så gott det gick att dokumentera hur allt satt ihop m.h.a kameran…

Men en sak, eller två faktiskt ska vi försöka fixa rätt snart och det är dels växthuset och dels min garderob. Växthuset köpte vi på en annons från Blocket. Det är 4,75 kvadratmeter och säkert 40 år gammalt. Ett Juliana med många saknade rutor men kostade i gengäld bara 550kr. När vi stod där och slet höll både jag eller kanske mest JAG på att ge upp. Barnen blev helt vilda och sprang omkring på tomten och de angränsande. Det hade ju varit OK om vi känt till terrängen men de kom plötsligt bärande på okända katter, hundar rusade skällande mot dem och var och varannan minut kom F med andan i halsen och sa att något av syskonen kommit bort…mycket stressande. Vi hade ju ingen aning om hur man demonterar ett växthus heller så bara det tog ju en ansenlig tid att försöka lista ut.

Till slut bestämde jag mig för att bara skruva lös allt jag såg som var över mitt huvud (jag tänkte att nicken nog låste hela alltet) och se då började det hända något. En tanke om att mixtra med glas ovan huvudet kanske inte var det säkraste man kunde göra en svettig eftermiddag i stressat läge for genom skallen men va fan gör man….? Vi gav emellertid ej upp utan fortsatte metodiskt att plocka ned eländet och mer än en gång tänkte jag att VI borde fått de 550 kronorna för att göra detta fyratimmarsjobb åt de unga par som uppenbarligen inte förstod det fantastiska med att att ha ett växthus ihopmonterat på en perfekt plats på villatomten. Ägaren verkade mycket förvånad när jag påpekade att salvian som stöd där var mycket fin och borde flyttas för att få lite bättre livsvillkor…Maken tror att vi beredde plats för en pool med våra gemensamma ansträngningar. En pool med mycket kottar och löv i i så fall….

16-åringen (snart 17) befinner sig på Way out west och hörs ej av…igår blev jag lite orolig. HEEEELT i onödan tydligen. Gläder mig åt ordet därav men tänker att att jag hade valt en annan formulering…men avstod från att kommentera detta. Som ett led i att inte såga saker utan fokusera på ljuspunkterna! Men OM du läser detta A så skulle jag ha skrivit: Kära mamma, du behöver ej oroa dig. Är på festival, därav sent svar….eller; Är på festival kära mamma, oroa dig inte. Har så roligt med mina vänner därav sent svar…eller; Mamma, oroa dig ej jag är så upptagen av att lyssna på bra musik på lagom ljudnivå. Vi skrattar och danser (drog- och spritfritt såklart) därav sparsamma svar via sms….Fattar ni!?! Jag vill ha henne HÄR, för mig själv, inte drällandes runt bland en massa ungdomar hur som helst. VAD SOM HELST KAN HÄNDA! AAAAAIIIIIIIIIIIII!!!!!!

Nåväl. Jag underskattade arbetet betydligt, jag trodde det skulle gå på under halva tiden och nu måste vi snabbt få upp det för att ens minnas hur det såg ut när det stod uppe.

Sen min garderob. Maken ”ropade in” tre garderober med spegelglas gratis från FB och dessa ersatte han glatt sin asdyra Elfa-modul med. De delarna låg sedan spridda lite runt omkring i huset men efter skarpa ord från mig bor de nu åtminstone på ETT plan av huset och ligger inte under vår gyrofocus iallafall…..

Vad som hände var då att MIN del av garderoben, den billiga IKEAdelen blev lite för bred och flyttades ut….med sitt fulla djup och nu står FRAMFÖR alltihopa och svajar då det är ca 2,4m högt! Mattan blev hopklämd och jag vågar nu nästan inte dra ut en trådback av rädsla för att jag ska få allt över mig…..och SÅ kan vi inte ha det mer än två månader….eller tre? Jag blir galen varje gång jag ska ta ett par trosor faktiskt. Hur kan han tycka att detta är OK? Jag släpper det nu för jag tror inte jag kommer någon vart i min analys av hans tankesätt kring detta och det kanske faktiskt är MITT fel att det blev så här…..eller….jag sa ju ja till spegelgarderoberna…och var motståndare till att köpa mer Elfadelar (för de är så satans dyra) och tyckte vi kunde platsbygga med det spillmaterial vi redan hade. Miljösmart som jag är. Slutresultatet vågar jag inte ens fota, ni skulle ändå tro att jag photoshoppat in en trådbackspelare centralt i sovrummet bara för att hänga ut karln. Ingen gör så nämligen, det är jag helt säker på.

Eller, är det bara JAG som har det så här? Eller VI? Jag fattar inte hur jag kan irritera mig så mycket på saker som maken inte ens märker av…det är jag som äger problemet således. Jag vet egentligen inte ens vad som irriterar honom helt ärligt….jo, att inte få sova på morgonen eller ostört…..något jag inte heller gillar men accepterar som något oundvikligt och därmed väljer att avstå från att irritera mig på för annars blir det så jobbigt att typ leva, arbeta och ha barn.

Slut nu. Jag ska ta hand om tre små barn. Maken arbetar hela helgen….jag hatar det. Jag hatar att han nu ska arbeta sju dagar i sträck, att jag ska ombesörja markservice och trots att jag inte borde tvätta, städa och gno kommer göra det för jag bli galen av att snubbla runt här och INTE göra det. men jag tar min och barnens röra. Hans grejer ska få vila på golvet, i tvättkorgen, under sängen osv. Jag ska vara sist på bollen där. Hands off liksom så får vi se hur det blir när han upptäcker att det inte finns en enda ren kalsong här hemma…..

Fick denna men kunde inte svara direkt då barnen tar min telefon. Jag är en ivrig förespråkare av ”fast lina” för så fort jag kommer hem är min enda kontakt med yttervärlden via datorn. Barnen ser på film, spelar spel eller annat med min telefon och trycker snabbt bort inkommande samtal eller i värsta fall svarar utan att ge sig till känna och så hör alla som ringer vad som sägs här hemma…vi är lätta att spionera på….

Hemmiljöverket

Idag kom jag på något lysande, vi behöver ett Hemmiljöverk. Jag kom på det efter att jag slunkit in i huset efter jobbet och funnit huset i fulländat kaos. Barnen hade fått tälja inomhus (på ryamattan!?!!!!!), skräp överallt, nytvättade kläder i tvättkorgen, köket orkar jag inte ens beskriva och så förväntades jag laga mat….DET sket jag fullständigt i. Jag hade från bilen på väg hem gett maken instruktioner om hur han skulle marinera kycklingen så det var gjort. Jag hade förväntat mig avplocknings av bord mm men nooooo such luck. Jag lade färskpotatis i kastrullen, snodde ihop del två i bakprojektet som påbörjades igår, bytte om till ”hemmaklänningen” (herregud jag har blivit min mormor!) och gick helt sonika över till grannarna och bjöd över dem på aperol spritz lite senare. Det listiga med detta är att maken då ser behovet av att röja undan. OCH det gjordes. Han stekte t.o.m kycklingen.

När grannarna väl kom fick han blanda cava, spritz och sodavatten vilket han gjorde med den äran och sen satt vi på terrassen och njöt av vädret, sällskapet och solen som gick ned. Det är ett jäkla drag i den där spriten. Kycklnigen kallnade med alla blev nöjda ändå. Mat är jobbigt att äta varm i den här hettan.

Jag läste om Lisabet och ärtan i näsan igen för småttingarna och de somnade sött. Alla dörrar på vid gavel.

Sen skulle vi se på Sacha Baron Cohen men maken fegade ur (somnade sött han med) så jag filade klart på en insändare och sen skrev jag detta. Nu ska jag se på Ali G (kan inte släppa den karaktären) och sen sova utan att tre barn väcker mig som igår natt förhoppningsvis. Och ju ett Hemmiljöverk är motsvarigheten till Arbetsmiljöverket. De ska göra hembesök, ha en tydlig beskrivning av hur ett hem sköts bäst utan att slita ut de boende och utdela viten när regler ej efterföljs. Den som anmäler ett skruttigt hem blir arbetsledare…vad tror ni om det? En ensamhetsminister finns i England…så så far out tycker jag inte att jag är med tanke på de skenande sjukskrivningarna av utmattade småbarnsmorsor….

Hoj!

A