Pulsen

Solnedgång på altanen. Bästa läget.

 

Åh. Jag och min tid. Och datorn. Och alla tankar som samlats på hög för att skriva ned. Och semestern. Jag vet, inte gnälla, folk har det eländigt, människor dör…EBOLA. Allt det vet jag om och jag känner futtigheten i att klaga. Och meningslösheten när jag ändå inte kan förändra något, knappt. Och att man ska vara satans jävla positiv. Och jag skiter i det.

Semestern är slut och jag behöver ny. Missnöjet hos barnen är fenomenalt stor. De kräver mig. Alltså inte kväver…men kräver. Några exempel (och jag vet allt är MITT FEL, jag vet jag vet jag VEEEEET men jag har haft fel approach från start, jag är en curlare). Alla mina barn (med undantag för de två största nu) kräver min omedelbara uppmärksamhet. Och kanske man skulle ha orkat med det och sluppit bli en kaosbloggare om man begränsat sig till fyra barn i tät följd, tre barn med lite längre isär…två…ett? För jag upplever det lite som jag inte kan minnas när jag var en person för min skull. Jag vet att det är naivt men man kan liksom inte föreställa sig innan barn hur det ska bli och med den låga auktoritet som jag har och mjukheten i mina beslut blir det en utmattande kombo. Men jag har varit mamma i pluss 22 år nu och det tar ut sin rätt. Blotta tanken på att det kommer ta minst 14 år till innan yngsta är i det stadie där hon inser att mamma inte alltid kan swisha 100kr för mat på Grönan med tre sekunders förvarning är minst sagt prövande.

Här exempel ett: Tylla ska klä på sig.

-God morgon älskling, har du sovit gott?

-Jag vill sova!

-Jag vet, det vill jag med men nu måste vi börja göra oss iordning.

Fingret. Alltså jag får ett finger i ansiktet och ungen vänder sig bort. Ska man bli arg? Nä, fingrar behöver barn inte fatta vad de betyder och jag vet inte vem/var/hur hon lärt sig att detta är ett sätt att avsluta en konversation. Efter mycket om och men kom hon påklädd till skolan och mamman hade bara lite hjärtklappning på väg till jobbet, jo, en hårborste hamnade lite för hårt och plötsligt i golvet också. Ingen dog.

Köpta för stora på rean förra året men nu är det favvoskorna. Och slits. Men jag fixar biffen!

Inte illa va?

Två: Söndagsmorgon 07.27.

-Mamma, föder alla fiskar många ägg?

-Öh, va?

-Föder ALLA fiskar många ägg?

-Fiskar lägger ägg men ja, det gör de. (Jag vänder ut och in på hjärnan i ett försök att svara helt korrekt på frågan och kan inte komma på ett enda vattenkryp som bara fostrar ett yngel per år och sedan håller dem vid liv, varma, rena och med alla tänderna borstade upp i tonåren. Den tanken varndrar vidare och plötsligt befinner jag mig med lejonen på savannen och inser att deras ungar nog bara hålls nära tills de kan nedlägga sitt eget byte…eller kanske alla kalasar på samma fångst. En fångar, alla äter. Men de behöver inte ta ungarna till simskolan).

-Jag vill gå upp nu.

-Gör det du, jag är så trött, jag kommer sen.

-Nej, jag vill vara med dig.

-Jag kommer snart, jag är för trött….puss…

-Kom nu jag vill vara med DIG!

-Men det vill du ju inte alls, du vill se på iPaden och så har du för hög volym och då blir jag störd och säger till dig att sänka och så struntar du i det….

-Ja men det är ju nästan som att vara med dig. Kom nu.

Han ligger nu ensam i sitt rum, har jagat upp mig som sitter ensam i köket och bloggar. Han fick gå efter kanske en kvart när jag inte stod ut med att höra vuxna män från gnällbältet spela nåt zoombiespel på för hög volym. Jag vet. Jag borde förbjuda detta men har ej kraften. Nu är han på sitt rum iallafall. Ingen dog.

Jag såg denna igår (säg inget till maken) på Kyrkornas second hand. Jag smet dit för jag behövde andas lite. Det var fel ställe att andas på. Massor med folk och nästan inget som jag skulle kunna behöva. Eller, hade jag oceaner av tid kunde jag nog pysslat med många grejer men jag nöjde mig med stopptråd för strumpor, tre porslinsskedar (har alltid gillat det) för en femma styck och en citronpress som jag tror min kompis Eva gjort! och håll i er, två krukor i TRÄ! Det fanns en tredje i teak men den skulle de ha 125 kronor för och det var för mycket tyckte jag.

45 kronor. Jag tyckte den var jättefin, men nån annan får ha den på väggen, vi har fullt.

Tre:

Tylla vaknar på söndagen 08.19.

-Varför får jag O´boy sist?

-God morgon älskling, har du sovit gott?

-Jag får alltid sist, jag vill ha först!

-Men älskling, du sov ju…Edgar vaknade först, vill du ha varm eller kall.

-Ingen bryr sig om MIG! Skriker hon med tårarna sprutandes. Inget finger denna gång men en smäll i dörren som kanske väcker hennes far…..men nej. Han sover vidare. Han är TRÖTT. Ja, det är jag med. Men…….jag lever och har inte Ebola, är inte utblottad (längre) och tror att om 14 år -ish kan jag kanske få en morgon utan hjärtklappning och känslan av att totalt ha misslyckats som mamma. Min kompis S sa i veckan att min föräldrastil  kan beslrivas bäst som ”hippieauktoritär”, jag gillar det….tror jag!

Nya lampan från Jotex. 1500 kronor. Men en varning, det finns INTE reservdelar och det var lite därför jag smet till second handbutiken. För ett glas är sönder. Jotex uppmanade mig att köpa en lampa till(!?). Men så kul ska de inte ha. Jag gillar den iallafall och vi har trixat lite med den. Det fanns en ”kopp” i metall där det guldiga slutar. Den ska ju hänga mot tak men vi har så högt här att det inte gick. Maken monterade om, jag sydde sidenöverdrag (som är aningens för trångt) och nu hänger den så här och vi är helnöjda!

Ibland tröstar jag mig med att barnen håller mig ung i sinnet…..och kanske det är så att alla dessa påfrestningar gör att jag håller mig a jour, inte stelnar till och påbörjar vägen in i demensen? Vi hade den diskussionen på jobbet i fredags. Alla utom en försökte lista alla saker vi ska göra för att hålla oss borta och i värsta fall lindra dess framfart. Inte psykologen, hon hade en annan vinkel. Hon ville planera för och hoppades på den BRA demensen. Den där man liknöjd gled in i dimman på ett trevligt ställe med fin personal. Jag tänkte att DET stället finns inte. Alla vill bara tjäna pengar, inga altruister och filantroper kvar i Mammontider.

Men intressant tanke ändå, preppa för avslutet redan när man har småbarn……fast jag pensionssparar ju inte ens. Den typen av framförhållning har jag inte. Det är här och nu och överlevnad det går ut på. Skotta i snön liksom.

Jag har fallit för shibori, hårt. Den här kudden är från IKEAs fyndhörna, 37 kronor och jag gillar den verkligen. Den ska få sällskap av liknande som jag själv gör men jag kunde inte motstå den. Men 37 kronor är för billigt. Någon måste dött.

När jag ändå tipsar om för billiga möbler kan jag visa dessa två. Överalt heter den tillfälliga serien på IKEA och egentligen skulle jag köpa fåtöljen men den var oskön att sitta i. Men hyllorna är fantastiska. fem delar som man sätter ihop utan skruvar. Går att ha på vägg också. Jag har köpt fem. Jag tänker att barnen kan behöva senare och de tre sista kostade bara 199kr för den håller väl på att ta slut antar jag…gillar inte tillfälliga serier. Sån stress.

Men en sak påminde hon mig om, man ska lära sig nya saker för att inte torka in cerebralt. Och det gör jag! Jag täljde innan semestern och nu viker jag tyger för shibori. maken var imponerad igår och påpekade att jag var så påhittig och duktig. Jag sågade med cirkelsåg igår också för första gången när han fick ett telefonsamtal och jag inte ville slå av på förrådsbyggartakten. Så jag motar Glöm-Olle i grind men alla mina projekt. Fast det bästa var att lära sig nya språk. Och då väljer jag portugisiska, fast jag tänkte först att bättra på franskan…men det är kanske inte lika effektivt? Eller jo, det måste det vara för nån vidare grammatik på franska kan jag inte. Jag börjar där!

Nu mot förrådet, indigon och kanske jag monterar lite av koftan jag stickat på frihand….lots to be done! Vila…nja, inte min grej liksom.

 

Ja, vad fan får man för pengarna?

Jag och pappsen på Hovstallet

Jag var på konsert idag med min far. Det var min farbror Lennarts musikkår som spelade. Jag hade kontakt med dem eftersom jag gav dem en del pengar från arvet av min farbror. De bjöd in mig med familj men det blev för tight för barn och make att komma så jag tog med farsan. Vi satt där i solnedgången och lyssnade på blandad kompott. Marchmusik, operett, Quincy Jones och gamla örhängen från 40-talet. Mycket trivsamt och jag kände att det var en lite speciell stund där men alla Lennarts vänner och bekanta. En av dem var dessutom lik honom så när jag kisade var det som att han satt där och spelade. Jag fick tänka bort det ett tag för jag blir så rörd och ledsen. Jag är nog jordklotets mest lättgråtande person. Riktigt mör. Jag faller liksom sönder av tankar på förgänglighet. Det är lite lätt paralyserande faktiskt. Jag har verkligen världens största dödsångest och den växer för var dag.

Idag drog dotter nummer tre till USA. 10 månader ska hon vara i Colorado. Försenade flyg och lååång väntan i Frankfurt. Hon stag på planet klockan sex imorse ni i skrivande stund (21.55) har hon ännu inte landat. Hoppas hon inte får en propp! Hon verkar ha hamnat i världens bästa familj. Gillar utlänningar, är demokratiska och liberala, åker skidor, jobbar med intressanta saker som POLITIK och SJUKVÅRD (tidigare psyk-beroende) OCH gillar Sverige! Det kan ju inte gå fel! De längtar efter henne dessutom så det här blir finemang! Jag får se henne om två månader dessutom då jag ska flyga hem henne för att fira min pappa som fyller 75. Alla ska samlas, vi kan inte vara utan den ungen! Greta skulle slita sitt hår om hon hörde om mina planer. MEN ingen har tid att resa två veckor över Atlanten för tre dagar i Paris och jag hade inte haft råd att anställa en kapten för att segla ungen heller om tiden fanns. Så vi FLYGER! I övrigt källsorterar jag fler timmar i veckan, komposterar all mat, har höns och jada jada lagar sockor, byxor, skjortor, läderväskor, limmar skor, färgar om kläder som missfärgats (givetvis i ekologiska växtfärger) och gerifrån mig allt som växes ur…det är min klimatkompensation.

Alla som är läkare har någon gång hört av en patient att det är så JOBBIGT att dra hela sin historia för ännu en ny doktor. Jag har någon gång skämts över att jag inte varit helt inläst men har slutat med det. Att en patient ställer krav på att du vid första besöket är insatt i de senaste 20 årens sjukhistoria är en omöjlighet. Det skulle göra att vi hade tid med 2-3 patienter per dag. Det finns dessutom en poäng med att höra patienten berätta. Och många säger dessutom att det som står i journalen är fel samt har spärrar så att det som möjligen hade varit extra viktigt inte är tillgängligt för en…ens om de har remitterat patienten till mig. Då sitter man i ett läge där det kan vara bra att med öppna sinnen bara lyssna på patientens egen berättelse. För det finns ju många olika sanningar ofta och det är inte alltid patienten vet bäst själv. Då hade de inte behövt så mycket vård kan man tänka….!?!

Nåväl. Jag har idag bland annat läst en himla massa journalanteckningar. Det har jag gjort hela veckan och man blir ibland lite snurrig. Många patienter där jag är har en liknande bakgrundshistoria så de olika peronernas livsöden flyter ihop. Men jag förvånar mig ofta med att efter en stunds tvekan minnas allt en patient sagt. Jag behöver bara låta hjärnan tugga lite och så ser jag vederbörande framför mig och bilden klarnar. Lite som idag på väg hem från Hovstallet med min far i bilen. Han pratade om ditten och datten hela vägen i stort sett oavbrutet. När vi var vid Sabb pekade han på en restaurang som nu bytt namn. Där brukade sjukhuspersonalen köpa lunch förr, jag med. Jag hade varit där många gånger med mamma och pappa som båda arbetade på Sabb, jag med en tid 1997 tror jag det var. Hur som helst, stället heter Mama ia nu och jag började genast fundera på gamla namnet. pappa babblade på, visade mig vägen (som jag kan) och jag blev mer och mer besatt av att komma på namnet…det var ett K….eller M i början…..

Jag brukar ofta få upp en bokstav som känns rätt när det är något jag söker i minnet…jag började tänka att det var något grekiskt eller latinskt. En gudinna….Men sen tog gamla restaurangnamn över. Morellen…Morkullan…nej det var ju fel, det visste jag men M-nånting. pappa babblade vidare, jag försökte att inte köra ihjäl sparkcyklister. När vi nått Lindhagensplan hade hjärnan tuggat klart.

-Minerva! Så hette den!

-Ja, det var det sa pappa och fortsatte att prata om något annat och det beröm jag nästan hoppats på uteblev.

Nu ska vi lägga oss maken och jag. Han lyssnar på Hamilton tror jag. Jag ska försöka lista ut när jag såg ”Madde” sist…det måste ha varit 1992? (Då var min ena kompis ihop med en av de ”kundliga” och vi höll till i en liten etta där då och då. En gång var vi på Drottningholm faktiskt. Inte hade jag anat att jag senare skulle bo bara några hundra meter ifrån Drottningholm. Livet tar lustiga svängar) ELLER….? PÅ HOVSTALLET DÅ MED. Oops versaler, orkar inte ändra. Varför tänker jag på det? Jo för jag tyckte jag såg henne i ett av fönstren till våningarna där. Hon drog igen fönstret och ned rullgardinerna. Kanske inte barnen uppskattar ompa-ompa-musik vid läggdags?

Karlbergs musikkår. Med chefen för Karlbergs utbildning av militärer i spetsen.

Snart i USA, är de redo??? I tröjan jag knåpat ihop som hon verkar gilla.

Inez pralines kallades hon för på skolan av P bl.a. Och hon var så karamellig i lördags i den klänningen från Zara, jag vill genast låna den. Själv hade jag dagen till ära den klänning jag bar när en kompis fyllde år 1997 och jag var gravid med Fanny som fyllde år i lördags. En 22 år gammal klänning från Sand som jag ALLTID får höra är såååå snygg. Asgammal och snygg tänker jag då, och var på rean. Men dyr minns jag ändå…bra med dyra kläder så man köper färre och sen har dem länge. Klimatsmart, redan DÅ!!! Grattis Anna att du var så före din tid, eller kanske efter den för så har man ju alltid gjort, utom nu när man ska ha nytt hela tiden. Mycket tröttsamt.

Nu som sagt bingen. Imorgon nattjour och i tjänst 31,5h utan avbrott….livet leker verkligen!

Såg den här…DÄR kan man snacka om kulturell apropriation som verkar gå hem som bara den!

 

Update! Fick just veta att det är storm i NY och att dottern cirklat där en timme för att få landa men nu fått landa i Conneticut istället för de hade för lite bränsle kvar!!! Jag får ont i magen. Hatar verkligen att flyga och sånt här gör bara saken värre!

NU ska jag försöka sova och inte oroa mig!

Sommar i P1 som man kan låta bli

Jag vet, han är mitt i en tugga men jag gillar bilden ändå. Medeltidsspektakel i staden närmast oss Duras.

Igår såg jag på Expressenlöpet att Agnes Wold lackat ur på Maria Borelius sommarprat. Jag har själv bara lyssnat på Anders Hansen, Magnus Ranstorp och Blondinbella (helt out of character för mig men ni vet ju varför jag lyssnade…). Jag känner mig inte sugen på fler program. Jag hörde en snutt av en youtuber som jag tror hette Jocke tror jag (min son Frank visste vem han var, Frank är NIO!). Den gången blev jag så förbannad att jag stängde av och vid två tillfällen under semestern har just det programmet kommit på tal här. Båda gångerna blev jag förbannad. Andra också. Och uppgiven blir man. Nu sker det igen helt utan att jag lyssnat. Men jag har köpt boken Hälsorevolutionen och läst lite i början av den. Agnes angriper ovetenskapligheten i Borelius babbel om antiinflammatorisk mat. Jag blir så här med två program i bagaget förbannad på Sveriges Radion som sänder ut skit. Jag tycker att en skattefinansierad verksamhet som har ett public serviceuppdrag ska borga för någon slags boj i det skumpande informationshavet. En hög lägstanivå på det utsända vore väl det minsta man kunde KRÄVA, ja KRÄVA när det handlar om detta. De har mycket hög svansföring och en mycket bra vetenskapsredaktion som de kunde använda sig av. Jag ska förklara varför jag lackade ut på youtubern och MB.

När man har över en miljon följare, jag antar att de flesta är barn (?) har man en fin plattform att föra ut sitt budskap (om man har något utöver att marknadsföra sig eller saker). Det är helt OK att säga och tycka vad man vill i vårt land men det är inte helt OK att stödja detta om det som sägs är helt fel eller vilseledande. Då ska Youtube stänga ner ens kanal. När den här killen sitter på bokstavligt talat BÄSTA sändningstid och säger att ingen ADHD-medicin fungerar och allt vi läkare vill är att patienter ska hålla sig lugna. Då ska röda lampan slås av och etern tystna. Jag vet inte vad för läkare den här killen har haft eller vad det är han lider av men detta är fel. Hans budskap når många antar jag och SR hjälper till att sprida okunskap och faktiskt direkta lögner. Jag lyssnade inte mer än så, jag orkade inte så jag kan inte uttala mig om resten. Inte imponerad iallafall och fler sommarprat blir man inte sugen på. Därför har jag slutat lyssna för i år.

Vårt närmaste slott, Duras. Älskar det och dess röda fönster.

Sen detta om antiinflammatorisk mat. I våras köpte jag boken ovan nämnd. Det började bra men blev sedan lite tradigt och samma sak sades flera gånger. Bland annat att svenska läkare inget kan om hälsa!?! Det är ett ganska stort påstående att läkarkåren just i Sverige är så otroligt dåligt informerade, rent av korkade faktiskt. Och detta är då skrivet av en som skulle bli minister men som pga att hon haft svar, ja olagligt avlönad hjälp med sina många barn så fick hon avgå. Det var hon också ledsen över i boken…hon hade inte förväntat sig att folk skulle bli upprörda av det (?). Jag tänker att det är ganska korkat faktiskt när man eller OM man hängt med i de poliiska svängarna och har någon form av fantasi…Men det var inte det som gjorde mig mest förbannad eller iallafall lästrött. Det var att hon åt så fruktansvärt mycket och knasig mat som verkade ta väldigt mycket tid i anspråk. Jag kan erkänna att jag gärna ställer om kosten om jag får leva längre, bli snyggare (både smal och slät) och hela livet blir toppen toppen. Men jag undrade lite över allt vin som dracks till mat och med vänner…och mycket resor och jobb samt ingen träning….Kunde det vara så att när hon slutade med vin, åt mer regelbundet och började träna så gav DET positiva effekter? Visst i varje påstående kan det finnas ett korn av sanning men jag för min del är mer benägen att tro att vi alla bara ska äta mindre, röra oss mer och ha en plan de la vida. Och då (om vi som Agnes Wold så riktigt påpekar inte drabbas av cancer, Alzheimer osv) kan vi leva tills vi blir supergamla i vårt land. Vi har nämligen nästan den högsta medellivslängden i landet och det beror nog delvis på bra sjukvård (ni vet den som innefattar alla korkade läkare i landet som inte fattar att motion, kost och sömn är bra för folk). Nu ska jag inte skriva mer negativa saker om andra människor. Alla har ju sin sanning och jag tror säkert att båda dessa verkligen TROR att de har rätt. Min syrliga kommentar är riktad till Sveriges Radio som jag tycker borde ha vett att inte släppa fram vad som helst i etern bara för att det går. De har ett ANSVAR och jag vill INTE betala för detta, nope, lägg mer pengar på att lyfta fram smarta forskare ur  fler discipliner istället! Vad sägs om några KLIMATFORSKARE som KAN något om ämnet och inte bara larmar och strejkar? Eller plastforskare som kan tala om för politiker (och folk som röstar på dem?) att PLAST kan vara BRA för miljön rätt använd? Eller…..intervjua fler om de där vindfångarseglen som kan driva båtar med mycket mindre bränsle? Jag vet så många spännande ämnen de skulle kunna fiska upp och låta forskarna prata om hela ÅRET! Vi behöver mer av detta oavbrutna prat för att få djup i diskussionerna, vi får döpa om skiten till Djupdykning (ej säsongsbunden) i P1, vad tror ni?

Gårdagens lunch, crèpe med caramel de beurre salé! Utmärkt mot förstoppning! (Skämt alltså, gör inte som jag, gör som livsmedelsverket säger eller folkhälsoinstitutet).

Jo, och alla ni som tagit mig på orden och vill ha enkla recept för utmattade…det är på gång, jag ska bara bli färdig med semestern först. Ett snabbtips (höll på att skriva snapstips..men det kan ni också få sen) är att göra en Croque Voltaire (kanske den heter något annat egentligen). Vitt formbröd i det större formatet. Bred på Dijonsenap på brödet. Sen kokt eller rökt skinka, två skivor (eller en), Ett stekt ägg utan fast gula. Bred på tomatpuré och en skiva tomat läggs på. Riven stark ost du gillar. Vi brukar ta präst eller Västerbotten och sen riva lite parmesan på toppen. Det går bra att bara skiva osten också om du har brått. In i ugnen under grill 210-225 grader tills den ser smaskig ut. Servera med Sallad, tomat och gurka med lite olivolja, citrosaft, salt och peppar på! Den innehålelr massor med bra saker och jag tror att du varken blir tjock eller död av innehållet. Det är en fråga om balans här. Den rätta blandningen så att säga.

Vi kikade in i kyrkan Maria Magdalena i stan och tände ett ljus. Plötsligt var barnen TYSTA och satte sig spontant ner för att betrakta altermålningen. Jag tecknade till maken att vi skulle sitta kvar så länge det höll i sig. Vårt lilla popcorn E började sedan leka Jesus på korset och ställde sig vid altaret och såg korsfäst ut…dags att går. Tursamt nog var vi ensamma i den gamla och svala byggnaden!

Au revoir!

Tystnad

Imorgon är absolut sista dagen för mig som dagismorsa. För alltid. Aldrig mer dagis….en viss sorg såklart i varje kapitel som stängs. Jag har ju varit småbarns- eller iallafall på något sätt mamma med skolplikter i väldigt många år nu. Nästa anhalt blir mormorsstadiet. Och i sparsamhetens tecken. Inte bara ekonomisk sådan utan kanske framför allt miljömässig sådan, så får alla fröknar på dagis inklusive chefen som man nästan aldrig stöter på, en sparad fin påse med avskedspresent. En av mina böcker, en ljusstake, en ljusmanschett, en handduk och en ljusstake och pappersservetter med björktryck. Allt av egen produktion såklart. Jag tänkte att alla ska få, inte bara de på Tyllas avdelning för alla fröknar har ju stöttat mitt barn under de senaste 1,5 åren. Och jag måste säga att det var ett av mina bästa beslut att byta förskola och inte nagla mig fast i tryggheten av gamla kompisar. Ekuddens kommunala förskola kan jag varmt rekommendera ALLA att söka sig till. Litet, tätt och ligger insprängt i ett bostadsområde, nästan som att vara hemma hos någon. Tack alla fröknar för att ni tagit så bra hand om oss den här tiden. Jag kommer sakna er och jag kommer ta med Tylla och hälsa på i höst för då ska jag arbeta mycket mindre än nu!

Å vad jag längtar efter att ha det tyst omkring mig. Jag har ingen tystnad någonstans nu. Är jag på jobbet låter det hela tiden. I bilen hör jag ett skrapljud och motorljud. I hemmet är det buller från gatan utanför. I badrummet surrar fläkten och med barnen är det alltid något på gång, en fråga med ett önskemål som hänger i luften och ständigt detta – Mamma!? som alltid kräver ett -Ja a?. In i det sista ska jag verkställa. Det är ont i ben, magen, lite hunger, törst som ska släckas. Ja ni vet, som i en Alfonsbok.

Och jag vet att jag inte ska önska mig tystnad och ensamhet och sannoliketen att jag ska få det inom den närmaste tiden är minimal. Jag ska ju på semester med familjen, i bil. Just nu känner jag mig som en japansk självmordspilot. Men det var inte därför jag är här. Men det ger kanske en fond till mina lätt irriterade blogginlägg….

Karin på mottagningen satte flinkt 10 nålar i mig idag på lunchen. Det är inte evidensbaserat men jag måste säga att trots den initiala rädslan som blotta tanken på detta ger så var det fantastiskt skönt. För man slappnar av. Om det beror på allvarligheten i stunden, Karins lugnande ord och det faktum att man måste koncentrera sig på att inte göra något annat det vet jag inte men jag höll på att somna där i den mycket obekväma fåtöljen på mitt rum. Och ni som undrar, ja det är en hjärna runt min hals. Tiny lady brain närmare bestämt och de går att köpa via Eva som driver Form från Skå här ute. Det är ju egentligen en valnöt men den ser ut som en blomma ju!

På tal om halloumi som man inte ska köpa. Här är fördelningen av antibiotika som MÄNNISKOR proppar i sig…och om man ska vara radikal ska man nog inte ens umgås med cyprioter, eller spanjorer..Italienare. Men kanske Norrmän inte vill vara med oss? Vi är INTE bäst i klassen här.

Nycklarna till huset i Dalarna…jag lämnar ifrån mig dem nu. Jag hann knappt äga det huset innan det såldes. Väldigt tungt, en klump i halsen och brännande tårar i ögonen bara jag skriver om det. Ännu ett kapitel. Flygvapnet….ja, häftigare än så blir det inte för mig. Eller….kanske jag ska ta flygcertifikat jag med…eller blir man förpassad till skamvrån i evigheters evigheter då även om man inte ätit antibiotika på fyra år och då gjorde det på grund av att man hade dubbelsidig lunginflammation….?

 

Totalt ointresse för Almedalen

Tre skjutningar i mitt fd. närområde. Man skulle kunna tro att jag då hade lyssnat på Kristersson idag men NEJ. Jag är så fruktansvärt trött på politiker. Vanligtvis snackar de en massa skit, skor sig på vår bekostnad och håller på med en massa plakatpolitik som oftast helt verkar sakna underbyggnad i verkligheten. Jag lyssnade däremot på Magnus Ranstorp. En viktig kille som politikerna helt sket i att lyssna på för 10 år sedan när han varnade för utvecklingen i bl.a Rosengård. Då sa min överläkare, bördig från Iran, att han inte skulle bo där han jobbade (Vällingby-Hässelby-Blackeberg) för han spådde att det var det nya Rosengård. Numera dyker Hässelby (där jag är född) allt oftare upp i nyhetsrubrikerna. Ofta kopplat till knark och dödligt våld. Och ja, jag har flyttat bort. Vi fick nog för sex år sedan när trenden började peka ditåt på ett mycket tydligt sätt. Jag har visserligen ångrat mig lite i val av ny kommun för politikerna där jag hamnade är ännu värre än man kunde ana men sånt kan man ju agitera och rösta bort….

Nu ska jag alltså INTE lyssna på politiker mer (med undantag för Sabuni som jag alltid gillat) utan lyssna på de som faktiskt vet och kan något och inte har personliga motiv för sina göranden och låtanden utan faktiskt vill väl, för att de är sådana.

Uppsamlingsheat

Nya rutiner. Dvs INGA rutiner i världen verkar bita på mina barn. Sedan en dryg vecka vaknar jag så här och en unge på madrass nedanför sängen. Som en försåtsminering ligger han där och hotar skrika till om jag kliver på honom och väcka alla…jag smyger som en ninja på morgnarna. Stirrig blick pga ser inget så här tidigt.

Tjenixen!

Ja det blir lite som rubriken säger, ett uppsamlingsinlägg här. Så mycket input som jag försöker processa…. vi börjar med det som verkade härligast.

Maken är INTE nöjd. Han tycker att hela poängen med att isolera huset går om intet när jag tvingar in gamla tunna dörrar…han tycker de är skruttiga också. Vi har förhandlat och jag ska få ha dem på prov, det är ju ändå varmt nu. Sen får vi se hur det blir…..Jag tycker de är charmiga.

 

En ny tunnelbanestation! Förvånande va!?! Jag gillar ju inte ens att färdas kommunalt. Jag är dessutom dåligt insatt i hur huvudstaden förändras i den här världen…tunnelbanevärlden. Jag var mest förbannad på tunnelbanan den korta stund jag anväbde mig av SL för att komma till jobbet sist. Dyrt (ja faktiskt), trångt, opålitligt och skränigt. Men NU har jag en plan att åka nya gula linjen (fast jag inte vet vart den bär) bara för att besöka ”Snäckan”! Åsa Jungnelius vann en tävling om utsmyckning av en station där och jag tyckte den lät HELT fantastisk! Rosa som innanmätet på en snäcka, bågar och i mitten, en marmorpärla!!! Låter det inte som något man skulle vilja vara innesluten i? Dit ska jag!

Hemmakonsert. Samma dag som jag hörde om ovanstående så berättade radion om en pianist/kompositör som ger konserter i ditt hem, förutsatt att du har ett piano! Och jag har TVÅ! Fantastiskt härlig idé, jag ska ta redan på hur detta går till och går det vägen är ni välkomna på snittar och musik! Alla!

Carolina Gynning kan tänka sig ett barn till……..

Ministern hoppas slippa träffa rökare på krogen. Ja, hon sa faktiskt så under en intervju i radion. Vad hon kanske hellre skulle ha sagt var kanske att hon såg fram emot att slippa RÖK när hon går ut nästa gång…eller? Den här nya lagen som upprört har gått mig förbi. Eller, jag hade nog hört om det men eftersom jag varken röker eller hänger på krogar så påverkas jag inte av detta. Men igår befann jag mig i rök på lunchrasten. En patient ställde sig helt sonika och rökte 2,5 meter bort och fortsatte med det en god stund. Hänsynslöst men av utanpåskriften att döma hade tjejen halt andra svårigheter och att ta hänsyn till andra kanske inte var det som låg överst på listen. Jag hade ju kunnat flytta mig från min lilla viloplats i solen där jag satt och stickade men det blåste så pass att jag inte besvärades mer än stötvis. Jag undrar dock i likhet med många krogägare hur det ska gå till rent praktiskt när de har ansvar för en yta utanför sitt hak vars storlek ej angetts. Det har heller inte tidsangetts och tydligen lyder lagen så att de ALLTID har ansvar för denna. Alltså även när stället är stängt?!?

En annan fråga är ju hur de ska veta exakt vilka som ingår i deras ansvarsområde. Det borde ju bara röra de som på något sätt är deras gäst. Tänk er att en middagsgäst går ut för att ta ett bloss, stöter på en vän som också röker och de står där och blossar ihop 20m från stället, eller 10. Ska vakten då bara sjasa bort gästen? Jag fattar inte hur detta ska gå till i praktiken. Tänk er gamla stan. Många krogar på rad, trångt, massvis med folk sommartid…..jag tror det blir svårt. Kanske det nya svarta är att få på sig en väst med logga på så att krögarna kan hålla reda på sina får?

Mer trafikpolis tack! Märker ni hur trafiken ändrats? Från ”vissa kör som galningar” till Majoriteten visar noll hänsyn för här kommer JAG-mentalitet. Igår på väg till Flemingsberg kom en kille i fet bil och lade sig fruktansvärt när min bak. Jag tyckte det var farligt så jag bromsade lite lätt. Han uppfattade inte varningen, säkert för han var för nära. Det var 70 han hade aldrig kunnat bromsa. Sen växlade det till 60. Jag bromsade igen. Ingen reaktion. Då gjorde jag det mer bestämt. NOLL effekt. Vi sniglade fram pga kö och plötsligt när ett litet utrymme gavs gasade han förbi i hög fart för att komma 10 m framför mig. Sen kom nästa bagagelucka i 60. Vi följdes sedan åt ända fram till sjukhuset i ca 40km/h. Då tappade han humöret igen och gasade om strax utanför parkeringen där jag skulle av. Suck. Miljön gråter, potentiella trafikolyckor hägrar och jag blir ledsen. Respekt, hänsyn och fan laglydighet är som bortblåst i trafiken. Iallafall i de förortsområden och kommunen där jag färdas.

Nu ska jag sticka lite och ta en kopp te!

Det går faktiskt inte att ta en fin bild på mitt jobb. Träslagen är fula, inredningen likaså. Det spelar ingen roll att konsten är fin överlag (X-et m.fl) för de drunknar i alla fula färger, icke anpassade möbler, fula golv och glasfiberduksövermåladeväggar. Här är iallafall framstycket på min lilla silkesmohairsjumper.

Här satt jag och tog en ”rökpaus” jag insåg att jag matchade stickningen med mina espadriller….

Utvalda Veror på väg till Gotland och Formverkets butik i Fröjel. Ska ni dit måste ni besöka Babs, så fin butik och härligt gemyt!

Jag är japansk nu känner jag. Dricker grönt te gör jag också. Rätt var det är börjar jag väl meditera också…..Zenskt.

Puss

Jag rör mig själv till tårar

Lennart kallade henne för hans fjälla på hans oanvända överlevnadsfilt. Lilla ungen, jag hopas hon kan minnas honom något. Här vid havet på Midsommardagen, Mariekex i mun.

Jag funderade inte länge alls innan jag skrev till musikkåren och orkestern om att jag ville donera en slant eller två. Jag hade egentligen inga förväntningar på vad som skulle ske efter det. Jag hade ingen summa fastställd utan tänkt att det ger sig väl. Gensvaret var minst sagt överväldigande. Fantastiska rörande mejl kom tillbaka och idag ringde en man upp för att erbjuda att jag skulle få närvara vid någon slags hedrande uppträde i höst för att kungöra detta. Och då kände jag att det blev nästan pinsamt. Jag ska ju inte ge en miljon till barncancerforskningen precis, bara en symbolisk summa till en verksamhet som min farbror ägnade stor tid och lade mycket kärlek på. Det visade sig att han jag pratade med andra gången också var trumpetare och hade spelat med Lennart i 25 år. Han var också med på begravningen men det mindes inte jag för jag var så ledsen och fokuserad på att ta mig igenom talet utan att själv dö på kuppen. De båda männen jag pratade med idag tyckte att det var fantastiskt i alla fall och på sätt och vis fortsätter då Lennarts värv med att sörja för material och kanske fikat till repetitionerna. Jag grät en skvätt under sista samtalet men mannen på andra sidan höll stilen, stoisk tänkte jag som det anstår en militär trumpetare.

Jag fick mer att tänka på om min farbror och jag lägger till listan att han var så omtyckt, aldrig gjorde någon besviken, inte gnällde fast han tyckte att det var krångligt att spela i fem fjärdedels takt och inte gjorde världen gladare. Inte ett knyst, han bet ihop och kämpade på. Ingen uppgift är omöjlig, allt handlar om mind set och att öva. ÖVA, det är svaret på allt. Och i denna otåliga tid som är vår kanske just detta är det vi behöver mest. Repetitiva rörelser, ta om, köra långsamt och reflektera över detta. 10000 timmar och du blir Zlatan. Fast jag kanske är generation Björn Borg ändå. 10000 timmar och 200000 bollar mot garagedörren och sen kan du leva på kalsongerna. Så är det.

Tagning!

Vi fick så god mat! Paketgrillad torskrygg med dill, citron, potatis och salt å peppar bara. Ljuvligt!

Vi jobbade sida vid sida igår för att kunna mäta upp hur mycket mer panel vi behöver köpa. Det visade sig att vi hade nog med panel för att täcka halva huset! Så vi snålar in lite. Bra med tanke på att då kan jag ge desto mer! Jag hoppas att de som ärver mig också ser till att använda pengarna till något bra, utöver att betala av lån och så vidare som jag har gjort. Lite rensa i ekonomin, lite unna sig och sedan, dela med sig! En verkligt skön känsla. Men…då måste jag inflika att jag ska ge noga instruktioner till saker som jag vill stödja postumt. Det får inte bli fel här så pengarna hamnar i galen panna!;)

Tidig morgon innan jobbet. Nästan klara med ena långsidan, Three to go! Dörrarna kommer idag också. Då börjar MITT jobb!

Klänning från 2005 som jag envisas med att ha på mig varje sommar. Den gör mig så glad. Inköpt i Barcelona.

En midsommarnatts sömn

Så vackert så man dör!

Som uteblev. Jag somnade vid 22 i soffan ihopkurad med Frank. Han ville se Spiderman homecoming? Eller nåt. Otroligt dålig var de första fem minuterna varför jag somnade. Maken väckte mig bryskt kring midnatt. Då var alla barnen fortfarande vakna men han och jag hade somnat. Jag kände mig lite sjuk på ett märkligt sätt och tänkte att jag har nog feber…och det hade jag. Inte mycket men tillräckligt för att det skulle kännas. Och nu ligger jag vaken. Jag ska sova i Edgars säng, han ville promt sova i min. Helst med mig men det går bara inte. Jag måste få sova ostört minst en natt i veckan. Och då….sover jag inte alls. Jag såg en märklig men kanske bra film på Svtplay, Isabelle, om en ung flicka som prostituerar sig. Den rekommenderar jag. Annars är det tunnsått med bra saker att se. Jag längtar efter nästa Ett fall för Vera, Grantchester, Gentleman Jack och En enkel resa till Korfu.

Han sliter maken, med sin far faktiskt som varit en enorm hjälp. Han ska få lön i form av ätbarheter.

På grund av att jag bara haft fem patienten på TRE veckor så har jag haft en del tid över…på jobbet. Den har jag ägnat åt att läsa dels en bok om alkohol och sen en bok om Ikigai. Den senare var bäst i början, det anknyter till min övertygelse om att vi lever galna liv allihopa med helt fel fokus. Men i slutet blir det tjatigt. Detoxa kroppen med aprikoser osv. VARFÖR måste man skriva sånt när vi har både lever och njurar? Varför? Snart kommer det väl inte vara tillåtet. Bra i så fall.

En annan sak jag funderade på efter att jag kommit hem från jobbet var en sak som en psykolog talade om i veckan. Att dumma människor i böcker inte bara beskrivs som mindre vetande utan också som tjocka….jag funderade mycket på det. Är det så? Jag tänker att många elaka personer ofta beskrivs som smala. Jag tänker till exempel på Enöga i Dunderklumpen (ja det var det första jag kom på, vi såg den för inte så länge sedan. Underbar film! Behöver visas igen på SVT! Iallafall vet jag inte om alla korkade personer i litteraturen oftast är tjocka…vet ni? Finns motbevis?

VA?!? Blodfläder är ju det finaste.

Jag låg i min eländiga röda solstol och tänkte att en del beskrivs som giriga…men det är ju inte samma sak kanske eftersom det inte är en kroppskonfigurationsgrej. Men kanske ändå värre. För en egenskap som man har är ju väldigt svårt att bli av med. För mycket kroppsfett är ju något man kan jobba med tänker jag. På många sätt. Att vara girig, snål, aggressiv, lat och i värsta fall elak är ju väldigt beständigt. Och kanske man inte rår för det heller? När man tar bort beskrivningar av folk, vad blir det kvar? Alla egenskaper är ok. Icke desto mindre noterar man ju hur folk ser ut, beter sig, pratar, luktar och så vidare. Men såklart, jag fattar att en stereotyp bild av dumma människor och deras kroppshydda är ju inte adekvat.

And now to something completely different…..

Inlagda citroner. Första gången för mig. Vi får se om det blir bra och vad katten man ska ha dem till men det ger sig, jag har tre månader på mig att lista ut det.

Vi bygger förråd. SÅ bra blir det. maken är fenomenal! Alltid. I byggsammanhang. (kan hända att jag återkommer i ärendet för han är inte världsbäst på att göra helt klart, städa upp och sortera in grejer). Äntligen känns det som om vi kommer få ordning och mer utrymme här inne i huset. Jag gjorde en stor ansträngning i vintras då jag rensade bland mina grejer i källaren, nu börjar man se resultatet. Detta trots att jag ärvt massor med saker. Jag tog mig i denna nyvunna optimism om ett mindre ”cluttered” hem titta på den där Marie Kondo….ni vet hon som säger att saker måste ”spark of joy” om man ska behålla dem. Jag såg ett och tre fjärdedels avsnitt igår och av det tog jag med mig två saker: Hur man viker kläder på ett smart sätt och att det finns de som har det värre (och inte räds för att visa det för HELA världen!!!). Jag välte ut två garderobskorgar och vips var det halvfullt. Maken frågade om jag tackat alla kläder jag slängde. Det hade jag inte gjort men de är inte riktigt slängda än. De ligger i en påse. Jag kan ha en tackcermoni senare tänker jag när de verkligen lämnar byggnaden.

Jag ska ta resten av garderoben snart för det är verkligen galet vad för kläder jag sparar på. Ett linne jag haft i många år har en stor orange fläck på magen. En överstrykningspenna läckte genom sjukhuskläderna för flera år sedan. Jag har någon bakvänd tanke om att det var så dyrt när jag köpte det…för 15 år sedan. Men när jag höll i det igår kände jag inga glädjegnistor. Så, tack och hej. Det är inte så att jag shoppar galna mängder kläder utan mer att jag aldrig slänger i princip. Så svårt när man som jag köper sällan och bara sånt man verkligen vill ha.

Nån som vet vad detta är för träd? Kan det vara en pil?

Ser ju ut som i tropikerna. Ett sånt träd vill jag ha och dölja fula huset framför vårt.

Idag var det fläderplockardagen. Jag tog de tre små och min huvudvärk ut på promenad i syfte att skörda. De blev så uppspelta att jag fick lova att detta ska bli en tradition. Gärna för mig.

 

Arrivederci!

When life gives you lemons…

Vi har satt upp och fyllt poolen nu, helt otroligt egentligen att vi inte alltid haft en sådan. Barnen älskar den! Jag köpte nya badleksaker igår och Edgar valde roséflaskan. Tylla sitter på grannens, hon fick en jättestor blekrosa metallicflamingo men den får vänta till Frankrike, den går inte att ta med annars. Hon ska få en annan idag för det blev ju lite fel….hon valde en pizzaslice, asful men så får det bli! Älskar flaskan iallafall kommer passa bra en France!

Då gör jag, lemoncurd, squash, limoncello och förbereder för sommarens GT´s!

Jag beställde en låda citroner från älskade Spanien för några veckor sedan. Och igår när solen gick ned bestämde jag mig. NU gör jag det, i rasande fart. Det gick jättebra om man bortser från att jag hade ett sår på vänster lillfinger som sved nästan outhärdligt under hela den här processen. Värst var att filéa ett kilo citroner till saften men jag är envis så det fick gå ändå. Min mormor brukade göra sådan när hon bodde i Spanien och jag hade nog inte vett att uppskatta den då men jag har länge tänkt på att göra sådan. Jag hoppas den är klar om någon dag eller två. Det passar bra till den spanska hettan vi upplever här. Lemoncurde är i ärlighetens namn inte gjord än, men den är uttänkt. För i fredags hade en av ssk med sig fantastisk frukost med hembakat bröd ur den högre skolan och vi var många som då uttryckte att nu hade han skruvat upp volymen och HUR skulle detta matchas? Han återkom till att vi ju inte behövde det och att det inte var en tävling…….?????

WHAT! ALLT är en tävlig, speciellt om EN person ska bjuda på frulle en gång varannan till var tredje månad. Hur kan det liksom INTE bli så? Hur som, jag kom i och med citronöverflödet och hänsinnehavet på att jag ju inte kan slå honom (hans fru egentligen) i bakning MEN, jag kan göra en förhoppningsvis GRYM lemoncurd av mina citroner och de fantastiska ägg mina höns värper åt oss. OCH jag kan trots allt baka filmjölksbröd. Hade jag gillat scones hade jag faktiskt kunnat riva av det men med det gör jag inte, så, antingen får maken baka vitt bröd eller så köper jag helt enkelt.

NU sitter jag i SOLEN och skriver. Den har precis tittat runt husknuten och sedan några dagar känner jag det som jag är i vårt älskade Le lac. Det måste vara värmen som gör att doften är den samma. Det brända gräset, lavendeln och ja….varm jord kanske? Eller så är Ekerö bara lite lantligare än vad jag är van vid och det är orsaken till den kontinentala doften från vårt sommarparadis. En gång i Turkiet fick jag en doft deja vu från barndomens somrar med mormor. Jag tror att en av noterna var varma sopor faktiskt och lite brandrök. Så luktade det i Spanien på 70-talet. Älskar det!

Här filéade citroner med tillhörande zest i sockerlag.

Idag bygger maken vidare. Vi har de senaste tre åren pendlat mellan att bygga ett förråd med helentreprenad, bygga lite med viss hjälp eller bygga helt själva (maken). Efter väldigt många om och men beslöt vi att han ska bygga. Vi kom fram till detta efter att ha tagit del av kostnaden för bygget och insett att det kostar mig tre månadslöner att låta någon annan bygga det på en till två veckor. Priset för materialet blir detsamma, kanske lite billigare om vi bygger själva pga då får vi inga problem med att använda gamla fönster och dörrar. Det knorrades om återanvända material när vi byggde sist. Väldigt tråkigt nu i miljökrisen.

Blivande limoncello i motljus.

Jag lyckades köpa en sista stol till matbordet ute igår också. Jag håller lite koll på andrahansmarknaden och plötsligt dök en svart Reidar upp. Så nu har jag ett fult dussin. En mycket chic japanska kom och mötte mig i Brommaplan och tvåhundra kronor senare var den min. Jag tror jag har betalat 3000 kronor för alla stolarna lite avrundat, normalt pris skulle varit det dubbla. Och bäst av allt, den är faktiskt snyggast av alla jag sett. Passar för det första så himla bra ihop med hus och övrigt här hemma. Den fanns i gult också som jag egentligen gillade bättre men ibland måste man döda sina tankedarlings.

KOmpisen Evas fina skärbräda och små citroner som skivats i förtid till GT´s. Man kan göra så, skiva i förväg och frysa in. Jag läst på lite eftersom annars kan 6 kg citroner bli lite svårt att hantera.

Maken kokar kaffe nu. Vi ska snart äta frukost ihop. vid 10 blir det smulpaj hos grannen. De som ska flytta ett år till Palma. Jag är SÅ avundsjuk. Tänk er….ett år i milt klimat, Jag drömmer om det faktiskt. De tar med alla barnen som ska gå i svensk skola och jag tror min äldste son kommer bli mycket ledsen när de drar för hans bästa kompis är en av dem som åker…..men jag har en plan! Vi kanske åker ner och hälsar på! Vilket ypperligt tillfälle alltså! Och om inte det går så kanske de kan ta emot lille F där några dagar…jag ska prata med dem om det. Han bor där praktiskt taget redan…och deras som är ofta här också och sover över. De flyttar liksom fram och tillbaka mellan husen. Jag älskar det!

Kanske vi ska göra barnen ”sommarfina” också och klippa deras ostyriga hår. De gillar ju inte det…men kanske om jag säljer in det bra och har en muta i slutet?

Kvinna med min i motljus.

Så många citroner alltså, olika stora och lite kvistar. Jag tro de lägger i dem med flit för att man ska känna av naturen. Funkar på mig. Jag kompletterar med sädesslag i flytande absolut form.

Gårdagens äggskörd.

21 grader var det igår, blir det varmare har jag ingen ursäkt längre.

På återseende, hasta luego eller…hasta pronto?    

#backaanna

Stilstudie i omlottkonstruktion. More is more liksom!

Jag fick ett nej från Nacka Tingsrätt. Vi har att göra med ett fult men inte bygglovspliktigt PLANK! Det känns som när en patient plötsligt får en diagnos som den inte riktigt tycker matchar symptomen. Men de gav mig rätt i en sak, det är fult.

 

Här kommer vad jag tror bli min överklagan av deras dom. Jag tar detta till världens ände om jag måste. Jag har blodsmak, vittring och jag viker inte ned mig. NO Fu…ing way! #rättshaveristjavisst

 

Överklagan av konstruktion.

Härmed vill jag överklaga domen om att det som uppförts på min tomtgräns inte är bygglovspliktigt.

Mina skäl: Jag har fortfarande ej blivit klar över vad det ÄR för konstruktion som har uppförts vid vår tomtgräns, framför vårt hus mellan oss och sjöutsikten vi betalat köpt av samma firma som sedan uppfört ”planket”. Om man läser vår kommuns egen beskrivning av vad för plank de kan tillåta uppfylls inte kraven. De uppger att de är återhållsamma i sina bedömningar. Min tolkning av det är att de är försiktiga med vad de tillåter, inte tvärt om.
Denna konstruktion avviker dels genom att det är 40 cm högre än vad de som säger sig vara så återhållsamma med plank tillåter (alltså bygglovspliktigt enligt alla regler kommunen anger), dels genom materialval (upphittade (?) vägräcken med tillhörande reflexer i gult och rött) därtill med den dubbla raden järncylindrar/stänger som de borrat ned i berget på motsatta sidan.

Jag är enig med rätten i att detta inte är ett smycke för miljön och hade det varit DET åtminstone skulle jag sannolikt inte driva denna fråga längre eller alls.

Vi har här att göra med en av kommunens större exploatörer med en mycket stor omsättning. Som exempel kan tas att firman när de struntat i att bygga det bullerplank de var ålagda och kontraktsbundna att uppföra (för att vi och andra grannar de också sålt tomter till skulle få bygglov) hostade upp med 700000kr som deponerades hos kommunen för att inte nämna att de ville bygga en arena här med massa simhallar, inhomhusskidspår mm mm. Jag undrar också varför de som har så stora ekonomiska muskler väljer just denna högst avvikande lösning framför alla mina fönster mot sjön vore man misstänksam av sig skulle man kunna tolka detta som en provokation. Men om man skulle lyfta blicken från min familjs situation och ta ett fågelperspektiv så kanske det större problemet är just att de kommer undan med att bygga med överblivet skräp vid sina storprojekt. Vad kommer härnäst?

Jag har återigen tittat noga på bygget och skickar med fler illustrerande bilder som visar tecken på total   avsaknad av hantverksmässighet (vägräcken omlott, liggande räcken fästade med ståltråd och lite huller om buller a la incompetent chic).

I domen verkar rätten tycka att vi ska driva detta civilrättsligt. Jag är av en helt annan åsikt. Jag finner det tydligt att detta inte uppfyller kraven för vad man kan förvänta sig i en kommun med en återhållsam hållning avseende staket som är under 1,81cm höga.

Anna Voltaire

TYdligen HELT OK plank att uppföra utan bygglov! Notera den extra säkerhetsåtgärden: Att lägga räcken omlott! I framkant också ett Gunnebostängsel för att inte barn ska trilla. tyvärr är det inte tätt mot marken så man kan ändå glida under…..

Sååååå långt och snyggt. Bra med reflexer också om vi skulle bli fulla och vilja köra bil på tomten! Här ser man

Jag kan inte få NOG av dessa reflexer! Så prydliga.

Se här, varför vra tråkig och ha en jämn övre kant när man kan gå från 2,2m till 1,4 helt plötsligt! Så trendskapande och frääääscht!