Trött

Nä, det är ingen bra dag. Hjulet snurrar men hamstern är död. Tur man har höns och barn omkring sig.

Familjen verkar vara lite krasslig…vi får se om jag klarar mig. Nu ska jag fokusera på bra saker bara…och att plugga. Jag arbetar och pluggar. Allt annat bara stör, jag känner ingen lust till något, helgen ska bli bra har jag tänkt. Grönan på söndag och plugg. NADA MAS!

Och till alla er som vill ha glada inlägg med fina bilder, sök er annorstädes. Här är det grått just nu och vakuum. Skriver jag något blir det nog bara förfärligt argt och sorgligt. Har inte ens lust att skriva längre, aldrig mer känns det som. Vi får se. December är inte så långt bort (tyvärr på ett sätt men hurra på ett annat).

Zzzzzzzzz

Arbetstidsförkortning

Hej igen!

Åh! Helg med tid för åter…..jag menar att komma ikapp med hushållsarbetet. Jag vet, jag har en ovanlig familje- och arbetssituation men även när jag pratar med mina vänner så handlar helgerna rätt mycket om tvätt, städ och sådant som man inte hinner med under veckan. Då har vi ju dessutom just avslutat sommarledigheten.

Jag stod just ute i min blivande trädgård i regnet och grävde. Ryggen tål inte riktigt det man jag behövde komma ut för det är så hög ljudnivå på barnen och de är lätt uttråkade av att ha varit lediga hemma i fem veckor nu. Så jag gick ut och började hacka. Det före detta berget ska nu bli min gröna oas….jag har mina tvivel. Iallafall så tog det inte många minuter innan Tylla kom ut  i nattlinne med ett paraply. Hon var mycket glad och pratsam och då gick det väl an att ha sällskap men sen när regnet avtog och hon började bli mer och mer förbannad på detta och KRÄVDE att jag skulle ordna regn då tappade jag lite konceptet. Jag bad maken komma och hämta henne och deklarerade tydligt för dottern att TYVÄRR STYR JAG INTE ÖVER VÄDRET! Och hackade vidare.

Jag orkade med att plantera om ett blåregn, tre jordgubbsplantor och ett vinbär på stam innan jag höll på att svimma. Jag tänkte att jag nog är en lite annorlunda person ändå som mitt i ösregnet tar mig ut iklädd folkloristiks finkjol, jeansblus, vit regnjacka och de Chanelbemålade tårna utan sockor i de för stora avklippta stövlarna….och så tänker jag att gärna  hade varit Blondinbella (som har egen fotograf för att dokumentera hennes alla moves och outfits) för det var nog en syn för gudarna! (på ett roligt sätt då). Jag avbröt och gick in för att laga lunch till MIG. Jag skiter i alla andra just nu för ingen kommer när jag kallar, ingen äter det jag lagar och resterna jag värmde till mig själv och blev morgondagens matlåda ratas. Pga att Edgar lyckades tappa dagens två nyvärpta ägg fick det bli en pannkakssmet till dem så långt sträckte jag mig.

När allt detta var klart och jag nära på var lugn utbröt bråk om en rosa sten….och jag drog mig undan till sovrummet för att läsa på om arbetslivets historik. En trivsam hemsida där jag lärde mig saker idag

Min egen spaning på detta är att någon bestämt att man inte ska låta arbetare dö av arbetet, och så var ju tanken. Två helgdagar att vila på….men jag upplever att jag behöver mer tid för detta. Några gånger har jag tänkt att jag kanske måste arbeta deltid resten av livet…jag hinner inte med annars och så måste det nog bli. Heltid är för tungt alltså när man har små barn. Jag vill iallafall inte leva livet så. Nu är jag helt slut, orkar inte ens tänka på att jag egentligen behöver plugga inför en mycket viktig tentamen om bara 18 dagar. OCH ett boksläpp, och heltidsarbete….städning och sådant räknas ju inte….typ.

Så för att ha någonstans att koppla av gräver jag så gott jag kan och försöker bara andas.

Manshat

I två dagar har jag tänkt att skriva något om den här manshatarrörelsen….med risk för att bli uthängd som kvinnohatare…varför jag hållit mig ifrån att skriva. Nej det var lögn. Jag har varit för trött för att skriva men tröttheten har dämpat min värsta ilska, det är bra i sociala mediesammanhang.

En musikfestival som exkluderar män…..lite som en mansklubb fast för kvinnor…eller? Jag nat att detta springer ur tafsandet, frotterandet och övergreppen på senare tid. Men att sära MER på mönniskor av skilda slag är väl kontraproduktivt tänker jag…och då måste man ju ordna musikfestivaler för bara män också….och för män som inte gillar andra män som tafsar på dem och för folk i samma åldersgrupper så ingen ger sig på en minderårig…..osv osv. Kanske man får ha festival i grupper om tre till fyra likasinnade? Så tryggt och bra!

En våldtäkt på en liten flicka och en person skriver i tidningen att hon pga detta hatar alla män….och så har vi Arbogakvinnan…

Att generalisera är sällan bra. Jag tänker stt man är trång då, lider av hjärnbrist liksom. Men visst, det är lite så vi är programmerade. Att gilla vår egen sort och vara rädda för andra. Men bara för att en del män gör fruktansvärda saker mot  kvinnor (fast oftast mot andra män och ibland barn av olika kön) behöver man ju inte hata alla män…eller? Människor är individer.

Jag tycker inte illa om så många människor. Det finns kanske tre jag inte står ut med av olika skäl och som jag då helst undviker men hat..det är en så låg känsla.

Det verkar vara lite modernt att hata män. Lite coolt nästan bland yngre kvinnor. Det gör mig orolig för mina små pojkar. De är världens gulligaste nämligen. Och de älskar tjejer.

Att vuxna kvinnor går omkring och säger att de hatar alla män är ju befängt. Hatar de min pappa, farbror, svärfar, make och i framtiden mina söner bara för att de har snopp?!?

Hata gärna folk du har något otalt med och håll det för dig själv. Jag dömer människor efter deras handlingar och tar deras bakgrund och psykosociala miljö i beaktande för att försöka förstå dem och deras situation. Utan den dimensionen blir världen så väldigt platt och enfaldig.

#hataintemänduintekänner

 

17-08-06

Hej igen! Pga kommentarer som inkommit ville jag ta tillfället i akt här att svara så alla ser…OK?

Nu har jag läst på om festivalen i Falkenberg, den mansfria, och jag ändrar mig inte utan känner mig styrkt i att vi inte ska ha detta i kommunal regi. Om problemet är att kvinnors säkerhet i offentliga sammanhang är hotad är det SÄKERHETEN som ska förbättras. Könsseparatism är inte vägen framåt/lösningen. Jag tycker tvärtom att det ger en vibb av länder och kulturer där man kvinnans bästa för ögonen ser till att skyla dem eller hålla dem i hemmen… Jag är övertygad om att det förhindrar att vi utvecklas i positiv riktning. Det vill säga blir mer jämställda.

Alla i panelen i P1 nu på morgonen var rörande överens om detta (se länk nedan där man också kan höra lite om Anders Borgs förehavanden…). Man kan såklart i egen regi anordna hur mycket kvinno- män- barn osv festivaler man vill. Superbra om man vill gå på konsert med bara sin egen sort!

Sen kommentarer om hur mitt eget liv och erfarenheter ser ut….jag bloggar ju utifrån mitt perspektiv på livet och lär mig av egna erfarenheter/studier/läsning och ffa lyssning på nyheter mm. Jag är uppvuxen i en tid där detta med gruppövergrepp av kvinnor på allmän plats ej förekom (kanske utan min kännedom men allt tyder ju på att detta är en kulturell företeelse som är ny i Europa, här får ni gärna rätta mig om jag har fel!) Jag kan på allvar säga att jag INTE känt mig diskriminerad som kvinna förrän jag som mamma sökte arbete som AT-läkare och fick märkliga frågor om barnpassning och min förmåga att arbeta natt….Jag kanske blivit diskriminerad utan att jag vet om det? Allt är möjligt! Jag är INTE okunnig om att män tjänar bättre än kvinnor eller att kvinnor drar det tyngsta lasset i hemmen och sjukskrivs mer än män efter att deras andra barn föds. Jag är verkligen emot ojämlikhet mellan könen och det har jag återkommit till åtskilliga gånger i bloggen i olika sammanhang. Min personliga kamp för att få hjälp här hemma är väl ett tydligt bevis på att jag kämpar mot normen jag med och deslegitimerar väl inte att jag är emot separatism i det offentliga rummet? Min egen mans oförmåga att plocka upp sina saker gör inte att jag blir förbannad på grannens man per automatik.

 

Man kan mycket väl hata att kvinnor behandlas illa av vissa män. Man kan hata en hel massa företeelser det jag ogillar att man uttrycker sig generellt. Det är individer som utför handlingar, ibland i grupp. DET ska vi adressera. Detta är inte ett problem som är generellt för ALLA män även om vår historia är kantad av att män haft övertaget i alla sammanhang i samhället. Redan Birger Jarl såg till att instifta Kvinnofriden 1280. Vi håller ju fortfarande på att arbeta med detta och den kampen kanske aldrig tar slut? Vi är i ett underläge rent biologiskt då vi som grupp är både mindre, har en annan hormonell uppsättning (dvs mindre testosteron som gör att man agerar mer våldsamt) samt inte i samma utsträckning anammar programmet Fight or Flight i farliga situationer utan istället kanske väljer ”spela död”-programmet. Något som våra domstolar kanske skulle uppmärksammas lite mer på då de dömer ut straff för våldtäkt. För er som inte vet vad det innebär är det helt kort att man i en situation av fara snabbt bedömer om man har en chans att komma undan levande eller ej och om svaret är NEJ så kommer man inte göra motstånd. Vilket nog är anledningen till att man kan bli våldtagen utan att ropa på hjälp osv osv. Här skulle rättsväsendet uppdatera sig lite!

Godmorgon, världen! P1

1/10 av sexualförbrytare är kvinnor….

 

Ja, jag hoppas min förklaring gör det tydligare vad jag menar….;)

Diet

Morgonen inleddes med att maken som vanligt väckte mig med sitt påklädningsarbete. (Ja jag är lite sur för själv försöker jag smyga ut med mina kläder för att inte störa någon men sådan hänsyn visas inte jag). Jag väste schhhhh och pekade på dörren, då lommade han ut. (Om DU läser detta maken så KAN det då vara idé att säga, jag menar VISKA: f ö r l å t ääääälskling och pussa mig lätt på pannan. OK???)

Jag hade för ont för att gå upp direkt och killarna sköter sig ganska länge själva på morgonen bara de får titta på något och jag levererar något ät- eller drickbart på momenten. Jag gick alltså tillbaka till sängen och fortsatte läsa på om våra statsråd. Deras CV:n intresserar mig. Jag är överlag intresserad av människor och vad de har för kunskaper/talanger. Senaste veckans ”haveri” tycker jag är ett bevis på dålig förståelse för sitt uppdrag och när man betänker att de tre i mina ögon mest insyltade ministrarna i princip saknar utbildning blir jag inte förvånad. Det kan vara en bra sak att ha ägnat sig åt högre studier om man ska styra ett land och vara förberedd på det oväntade….jag tycker faktiskt det och om det gör mig till en elitist i någras ögon, so be it. Jag har en ganska tydlig uppfattning om att ju mer man vet desto mer ödmjuk blir man inför att andra kan saker och man inser framförallt hur mycket man INTE VET!

Tvärsäkra människor är jag ganska rädd för….om de inte kan bevisa sin sak på något sätt som jag bedömer trovärdigt. Men jag ska inte trötta er med detta. Jag anar att minst en, kanske två ministrar får gå. Om de inte på något sätt lyckas göra en ordentlig skenmanöver/pudel eller starta krig med Norge så allt detta kommer i skymundan.

Jag tröttnade och sökte mig till BBC. Där hittade jag nedanstående länk. Ganska ”juicy” med bilder på slaktade djur. Och jag fick en sådan längtan tillbaka i tiden. Jag VET, det var inte bättre förr, vi dog som flugor i infektionssjukdomar och blev uppätna av rovdjur men så befriande fritt från status. De styrs av HUNGER, tänk det! De svälter inte men dagen går ut på att samla föda…och barnen plockar bär. Jag tänker mig att de sitter tätt intill varandra på kvällen i brasans sken och sjunger eller bara somnar ihop. No fuss!

Jägare och samlare

Livets krydda – BARN

Jag började dagen så här….så avslappnad man kan bli med tre små på besök hos andra. Jag hade ett linne på som tonåringarna förbjudit mig att använda för att det är så kort. ”Magtröja” kallar de den. Men jag replikerade att kjolen ju möter dess underkant men det var tydligen inget argument. Det sket jag i. Jag klär mig hur JAG vill. Punkt!

Jag hade inte tänkt blogga idag för jag känner mig så trött men så som kvällen utvecklades kändes det omöjligt att låta bli.

Vi hade två saker att göra under dagen 1) Besöka vänner med nyfödd bebis och 2) Bada med barnen. Inget mer, där går vår smärtgräns.

Lördag på IKEA i sommarsol var en BRA idé, inte mycket folk men fullt med personal. Edgar ville åka i vagnen. Han tyckte det såg mysigt ut, som en koja. Jag invände att det var trångt och att jag inte orkade bära. det sket han i och efter bara någon minut skrek han att han ville ut, det var för trångt. Har jag sagt att jag är synsk?

Men det ”ballade” i vanlig stil ur. Jag blev lite intensiv och föreslog, när vi ändå verkade bli så många på middag att våra kompisar skulle komma och äta de med….bra va? The more the meriter. Och så ÄR det ju. Tyvärr är jag in 20 längre och ryggen är mer 90. Jag handlade allt jag tyckte mig behöva för att utfodra 10 st varav två ej äter fläskkött och en inget som helst kött. När jag kom hem sa jag till maken att: -Jag behöver vila ryggen lite bara sen fixar jag all mat. DÅ kom gästerna. Visserligen kunde maken säkert ha klarat sig med viss instruktion men jag kände att jag behövde resa mig ur sängen efter bara några minuter.

Sen var det fullt öl och visade sig till sist blev det medvetslös som man så populärt sade i min ungdomstid. Wait for it!

Jag hittade på pestopotatissallad igår, det blev riktigt gott! Hacka basilika, riv parmesan, rör ihop med olivolja, några drag med vitlökskvarnen, salt och peppar och sen blandas med rykande het nykokt färskpotatis. I övrigt kyckling, chorizo, hamburgare, grillad zucchini från trädgården, masto o khiar (dvs iransk tzatziki med mynta) och lite annat.

Barn överallt, ammande, skrik, stenkastning (småttingarna grälade vid grustaget vid vägen) osv osv och det jobbiga är egentligen att man förtvivlat försöker uppvisa vilken harmoni man lever i med sina barn men samtidigt känner att snart drar jag på fotvanrding till Rom med Cecilia (som jag hoppas ska starta en sköterskeorden där inriktade på själslig vila och upphöjdhet för utmattade arma kvinnor) alternativ att polis tillkallas pga den höga ljudvolymen ens familj utsätter andra boende för.

Mellan den sönderhackade konversationen och panikutryckningar lyckades jag gulla med den lilla bebisen också och hjärtat smälter och tårarna kommer i ögonvrån av de små varelserna men nog är nog.

Igår tröttnade även Tylla på volymen här hemma och pillade in lila öronproppar och deklarerade att hon fått nog, av oss. I must destrrrroy you sa hon som Ivan Drago. Det går att kika på på min instagram! Väldigt underhållande!

Vi hade några fantastiska reklamfilmsminuter vid poolen med barnen strax innan tonåringarna kom och jag tänkte då att det är DET HÄR livet går ut på och SÅ HÄR det ska VARA. Men de ögonblicken flyger förbi.

Det blev lite lugnare efter maten och vi installerade oss i vardagsrummet. Barnen delade upp sig lite och vi vuxna kunde faktiskt prata med varandra. Turligt nog är mamman i familjen van vid stora familjer, hon har nio syskon, så hon lugnade mig upprepade gånger med: jag är van vid sånt här, jag har lärt mig att skärma av. Men för mig är skärmen borta numera, allt går rakt in.

När vi så satt där i godan ro dök Edgar upp i ena dörrhålet. Han hade en sax i ena handen och en ihopskrynklad halogenballong i andra. Han pratade knasigt och skrattade högt. Han drog tre, fyra djupa andetag, vände om. gick in i väggen när han vände om ut i hallen och nästa sekund såg jag honom stupa mot betonggolvet i andra dörrhålet. Killen var medvetslös! Jag rusade upp, blixtsnabbt, ryggen till trots och drog ut honom i den svala kvällsluften. Där kvicknade han till efter att jag sagt åt honom att dra djupa andetag. Hans första reaktion var ilska, som vändes mot mig. Han rev och klöste mina armar i panik. Och så ungefär avslutades helgen. Han somnade senare på min arm och allt var gott och väl. Han lovade dyrt och heligt att aldrig inhalera helium, någonsin. Egendomlige Edgar alltså. Inget av mina andra barn kommer upp i så många tillbud som han, hans idérikhet slår rekord. Tyvärr visar ju Tylla på en hel del energi hon med….Y som var här igår sa att det kan vara så att de yngre barnen tar ut svängarna då föräldrarna vid det laget är lite äldre och tröttare. ja det ska gudarna veta. Jag är lite äldre och tröttare nu och jag längtar tyvärr lite tillbaka till arbetet…..så ska det INTE vara känner jag.

Som jag och en av mina skolkamrater konstaterade i veckan. Vi behöver HJÄLP och jag undrar om man inte kan avsäga sig sin framtida Hemtjänst x4 och istället få den nu? Chanserna att jag lever länge nog för att utnyttja en dusch i veckan ser ganska små ut härifrån…

Jag började med att försöka arbeta med boken lite i sängen men då komma alla dit. Då omgrupperade jag hit…varpå hela familjen samlades där. maken undrade varför jag valde en så usel plats och då sa jag lite uppgivet att någon direkt BRA plats för mig att vara ifred på finns liksom inte för mig med mindre än att jag byter kommun. Men ni ser väl att jag ser anständig ut?

Maken hittade den här bilden i sin telefon från förra sommaren och utbrast: -Här ser du inte så sliten ut……DÖH!?!

Guilty pleasures – skämmiga begär

Jag vet, det kan vara tjatigt att höra men vårt hus alltså, eller egentligen platsen vi bor på, den slår ALLT! När som helst nu ska jag släppa in min/a inredningstidningsvän/vänner kanske och säga att det är fritt fram att plåta hela härligheten…men först måste 200 städtimmar kastas in, av någon annan. OCH jag behöver måla om allt vitt för fem smutsiga små fingrar har jag gånger tre….

 

Mina ungar alltså, kläder är så överskattat tycker de. Citroner däremot är kul. De leker så fint med dem. Och ska man gå och bada är de viktiga att ta med. Ihop med en Törnrosabarbie….och som ni ser….där vi bor slutar allmän väg. typ.

Jag lyssnade på P3 idag hör och häpna. Jag var på väg i bil (för att ha en anledning att spänna fast barnen och få en lugn stund) till Louise som illustrerat min kommande bok. Hon skulle få ett paket men jag insåg att det nog var billigare med min bensinsnåla bil att kanske köra det själv. Fortare skulle det gå också….And off we went!

Jag hörde då för första gången uttrycket guilty pleasures. Och funderade på om jag har några. Alltså några böjelser jag inte riktigt vill stå för…. utöver de som kanske hör det sexuella (inget onaturligt jag lovar) till så tror jag faktiskt inte det. MEN jag kom på min man idag. Han lyssnar på Justin Bieber (stavas det så?) Desposito. Jo, jag har ju hört den jag med, barnen gillar, det svänger och det är ju inte sååååå skämmigt att lyssna på som till exempel ”Bada nakna” eller ”Groupie” men när jag frågade vad det var sa han……Kizz. Hahahahahaha ja herregud, det är ju verkligen oskämmigt. Kizz……. inte dödsmetall direkt.

Innan alla skrek på en gång och kivades…total harmoni. I cirka 20 minuter…eller kanske 15…10? Spana in Sharkboy!!!!

Blir jag rik någon gång så är en pool något som nog skulle passa ihop med huset och utsikten. En infinity end kinda pool….eller mer en jet stream/bubbelbad hett som bara den så jag kan simma alla mil jag behöver för att må riktigt bra. Det kanske ni inte visste om mig men jag har varit simmare förstår ni. När jag insåg att OS i Seoul inte var realistiskt lade jag av. Efter ett träningspass som bland annat Bengt Baron höll i…det ni. En gång simmade jag en mil på ett läger i Fagersta…ingen drickapaus där inte. 12 var jag vid det tillfället. Stenhård träning och jag undrar hur jag stod ut så länge….vi simmade ju i princip varje dag minst fem kilometer tills jag var 17?

Så till något annat. Barnen undergår nu en transformation. Jag har bestämt mig för att uppfostra dem. Jag ska inte skrika på avstånd, sucka när de inte lyder eller ge upp och klaga på att jag är trött och har ont. Jag ska ta tag i saker. Så, jag sa till maken att det vi INTE vill att de gör, det ska adresseras direkt och konkret. Då måste man också avgränsa vad som inte får göras för annars riskerar det bli ett enda stort NEEEEEEJ här hemma. Det har faktiskt gått ganska bra (jag spände också fast barnen i bilen i drygt en och en halv timme idag).

På kvällen gick vi till poolen vi passar och när tjut och gallskrik uppstod och retsamma småsparkar….då sa vi: -Nu går vi, och så gjorde vi det. Barnen är lite i chockfas just nu, vi utvärderar till helgen. Så kanske, kanske jag ska slå mig ihop med en annan lysande person som skriver bra/har barn och författa den ultimata barnuppfostringsboken trots allt. (Att just HA barn är en tillgång när man ska skriva böcker i ämnet, en del som inte har egna telningar är ju annars ypperliga på att uppfostra andras eller ha synpunkter…som sedan ofta kommer på skam när de själv blir föräldrar). Anna Wahlgrens är ju lite daterad kan man säga och i och med detta ligger världen öppen för Anna Voltaires samlade tips för småbarnsmammor (och såklart småbarnspappor, bonusföräldrar av olika slag osv osv osv). The wonderful book of childupbringing…är det ett eller tre ord?

Innan solen hann gå ned på sitt fantastiska sätt så hann jag med att grundmåla mitt egentillverkade kycklinghus dit de små snart ska flytta. De ska bo med de stora hönorna men vi är lite oroliga att de ska bli hackade på så jag byggde detta med lite spillvirke för att de ska kunna komma undan. Undrans om de kommer in genom hålet eller om maken måste såga upp det lite. de var så otroligt små när de kom och nu är de säkert tio gånger större, på bara fyra veckor!

Nu ska jag pussa maken, och alla ni som stöttar mig genom den svåra fas jag nu befinner mig i….TACK! Inget i världen är så fanastiskt som att ha…fem eller sex vänner att vända sig till i sin nöd, INGET. Och jag har ett elefantminne så om någon någon gång behöver amputera ett finger eller bli undersökt på obskyra ställen….TVEKA INTE att ringa eller skicka en bild;) Kärlek, på allvar till alla!!!!

Eller jag kanske har en böjelse som jag har lite svårt att erkänna…jag älskar fina saker, form och färg är löjligt viktigt för mig. Och jag satt igår och tittade på några av de finaste jag har. Just den här boken är väl inte så snygg på omslaget men första sidan….så snyggt! Jag har Kinfolk vid min säng…The KINFOLK table. Love it!

Miljökompensera

Funderar på att trycka upp lite pins….

Nu har jag inte arbetat på två veckor. Jag har aldrig varit tröttare. I helgen 31 gäster och 18-årskalas för en dotter. Jag diskar fortfarande glas trots att vi använde engångsartiklar (fy på oss!). Igår var grannarna här och hjälpte till med att äta upp resterna. Jag tycker att jag är miljösmart, jag tänker på klotet och mina barns, barnbarns och barnbarnbarns framtid och så vidare. Jag källsorterar, flyger orimligt sällan, har egna höns, komposterar, odlar och gör så bra val jag har råd med. Då plötsligt nås jag av nyheten att jag är värsta sortens miljöbov! Jag har BARN! Supermånga också, så jävla feltänkt! på Lunds universitet, grundat på 1600-talet, har man nu studerat miljöeffekterna av olika komponenter i mänskligt liv och leverne och det visar sig att barn är värre än Thailandsresor (som jag hyser stark antipati emot av många skäl). VA???? Jag har gjort ALTT fel, inget jag gör väger upp för det faktum att jag fört mina gener vidare och mina totalt fantastiska värderingar. Jag måste nu hoppas att mina barn inte följer mitt exempel och ger mig 36 barnbarn som dödar planeten. Så dystert!

Jag gillar ju forskning, framsteg, vetenskap och annat som gör världen till en bättre plats men tydligen är det bästa man kan göra att avstå barn….och om man tänker den tanken hela vägen ut kanske det bästa vore att ta livet av sig när man uppnår fertil ålder, så man inte ockras att avla barn ihop med någon man älskar? Kanske MP måste skriva om sitt partiprogram nu….eller för resten ALLA partier måste tänka om nu för att rädda Tellus, särskilt KD kanske som värnar familjen.

Jag är glad att man på ett av landets mest ansedda Universitet inte låter känslorna styra utan förnuftet, låt bli att skaffa barn för planetens skull, det blir grönare och skönare utan oss. Kineserna hade rätt hela tiden, barnbegränsning är vägen, de var bara inte tillräckligt radiala. NOLL barn, inga människor, DET är vägen framåt! Nedan finns länk till LU och deras forskning kring detta.

Dina bäst använda skattepengar avseende forskning?

 

Jo, min dotter Tylla vaknade sent idag, hon rusade mot mig där jag satt i köket med öppna armar och sa:

-Inget bråk!

Och det stämde, vi har haft en ljuvlig morgon utan höjda röster med många kramar och de leker på olika platser runt om mig och de tre veckor gamla kycklingarna sprätter i sin tillfälliga bostad under öppna spisen…..

Hänsynsfullhet och att vara ett gott föredöme

Vi åkte till Kista för att handla lite specialsaker till ena dotterns födelsedag. Där hittade vi den här melonen bland annat. En hel var inte att tänka på, jag orkade knappt lyfta den.

Mellan 05.20 till 08.19 han jag fundera på (och utföra en del sysslor) ovanstående.

Jag vaknade av….Destination Ekerös ventilationssystem (och kanske det faktum att jag var kissnödig). Jag låg en stund och funderade på om det var värt att gå upp. Vanligen brukar mitt uppstigande, hur tyst det än utförs, medföra att alla andra också vaknar (kanske för at de ligger på mig?). Jag låg kvar och skrev en väldigt lång grej på FB apropå det värdelösa i att låta oempatiska läkare läsa trevlig litteratur för att bli mer inkännande. Sen bestämde jag mig för att jag hade bättre saker att göra med min semestertid. Som att iordningställa mitt arbetsrum till exempel.

Så då gjorde jag det. Eller jag började iallafall. För att få perfekt ordning behöver jag nog minst en veckas semester till i ensamhet. Jag bar in de saker som uppenbart är endast mina och på något sätt är arbetsrelaterat…. lite böcker om sömnad, garner, stickor, nålar, lera, trasiga barnkläder, symaskinen….och senare ska all inspirationsmaterial in samt bokföring. Jag hann väl kanske 1/10 av allt som ska göras innan jag insåg att tvätten legat för länge i maskinen. Jag började således plocka ur tvätten. Ena maskinens tvätt luktade lite suspekt…kanske den måste tvättas om. Jag hängde iallafall allt på tvättvindan, i solen.

Då började jag tänka på detta med att vara ett gott föredöme. Jag lever ju lite efter den devisen, följer lagar och regler, håller upp dörrar i affärer, visar vägen om någon frågar och är vänlig även mot de som är ”taggiga” i kontakten….. Jag gör mitt allra bästa, är hänsynsfull mot familjemedlemmar och känner inte riktigt att det smittar av sig. På min äldsta dotter märker jag att det nog ”tagit”. Hon har styrt upp ett hem, arbetar flitigt, pluggar och tar nu körkort. Hon plockar undan efter sig här hemma (numera) och diskar hjälpsamt efter middagen. Hon är inte till något som helst besvär. Det tog cirka 20 år av min och hennes tid att komma till den punkten.

Sedan några veckor har jag saknat bumullstussar i badrummet. Jag har tänkt att någon av tonårsdöttrarna varit i farten och det visade sig stämma när jag valde att gå på toa på nedre plan (för att inte störa alla sovare). Där låg hela förpackningen. Jag tänkte i mitt stilla sinne att det är ju märkvärdigt att man först gör slut på sina egna och sedan går och hämtar mina….inte så många man behöver tills man köpt nya egna utan man tar ALLA.

Medan jag satt där på toan funderade jag på NÄR man får tillbaka all hänsyn man visat andra. För barn verkar 20 år ju vara gränsen….men hur är det men adra som man inte fostrat själv? Jag har varit ihop med min make i snart tio år…..

Så här lång är jag. På betongstegen har jag målat med krita. Det gör att alla som går på dem bli blå om fötterna….det tycker jag är lite festligt. Att kasta grus på gräsmattan, lägga på trallen och ta in i huset är också kul. På det hela taget är allt kul som man inte ska göra. Och det konstiga är att mamma säger att barn inte gör som man säger utan som man själv gör……NO LOGIC AT ALL! Nej, det är inte öl vid min sida, det är Panaché en fransk specialitet. Det är hälften öl, hälften citronlemonad av något slag. 1% alkohol eller mindre och det är mina föräldrar som dricker. Jag använder den som kikare. Man ser så mycket bättre då, och grönt bli det också, magiskt!

Jag fattar att barn när de är små bara ska vara intresserade av sig själva, jag har inga som helst förhoppningar på att ska förstå annat än att man inte har ihjäl någon….

Jag fortsatte till tvätten. Där stod jag i solen och hängde upp andras kläder……jag funderade lite på vad som skulle hända om jag aldrig brydde mig om andras kläder, hur dyrt det skulle bli. Jag tar ALLTID hand om mina kläder för jag gillar dem, och barnens för de kan/förstår ej men andra vuxnas kläder……När ska någon vårda mina så som jag vårdar andras?

-Nej, Edgar, du ska inte ta ut kycklingarna. Snälla låt bli det. Vi kan ha dem inne. Tänk om katten tar dem, eller att de flyger iväg! -Mamma, titta den sitter på min axel!! (Så gör jag inte heller!).

Alla dessa uppmaningar att vara hänsynsfull, vara ett gott föredöme och så vidare….så tröttsamt. Kanske jag bara är desillusionerad för att jag och maken i princip hela semestern så här långt har byggt, målat och hållit på med hus och tomten? Jag har mestadels fått göra det jag alltid gör, tvätta, städa, handla och laga mat i och för sig fast hela tiden utan avbrott för att arbeta. Så JA jag kanske är lite trött. Men det måste göras för målet är ju att ha ett hem som INTE behöver tas om hand hela tiden.

Jag är också rätt irriterad på att ljudnivån från vägen är så hög och att det nu tillkommit en AC som inte låter en sova ens när klockan är fem på morgonen. Hur mycket AC kan ett tomt kontorshotell behöva liksom???

Jag älskar att gå i annorlunda affärer och kolla på matvaror, jag har ingen aning om vad det är men Jell-O verkar vara stort iallafall…. tre meter med knasig Jell-O men det tycker jag inte om.

Här ett exempel på vad som hände en kvart efter att jag varit och handlat. Två barn blir oberoende av varandra sugna påflingor med mjölk och river bokstavligen sönder förpackningarna. Ingen, jag lovar, har någonsin sett mig öppna ett flingpaket på detta sätt. INGEN! När ska förpackningsindustrin börja arbeta FÖR oss och inte emot? NÄR?

Nej, nu ska jag tänka glada tankar. Snart ska jag…..börja göra frukost åt barnen och sen plocka undan efter alla för maken ska ju ut och bygga….

Nästa år blir det charter…all inclusive, helt solo tror jag…..;) Eller Cecilia, du får följa med och så tar vi med oss en ”shit loda” med skönlitteratur som vi aldrig hunnit läsa så blir vi bättre människor på kuppen! ELLER…..så skriver vi en dödsvidrig kriminalroman om mammor som får spelet….

Sommarlov

Dagens guldkant! Minns ni låten med Orup? ”Obeslutsamhet är det värsta jag vet….” Och så är det. Jag bestämmer mig alltid blixtsnabbt. Jag klarar inte av velande. Vad finns det att vela om liksom? Jag vet vad jag tycker i olika frågor eller vad som är min smak. Det gör att val lätta. I det fall jag känner mig osäker beror det på att inget av alternativen är bra, då avstår jag. Och om man råkar välja fel, då kan man fatta et nytt beslut. Inget är skrivet i sten i min värld, man är inte en sämre människa för att man ändrar sig. Man kan ändra ståndpunkt av många skäl, som att man lär sig något t.ex. Nu kanske ni tror att jag ofta ändrar mig men det gör jag inte. Fast jag tvekar sällan, Som när man skriver prov, det första man tänker är ofta rätt….

Barn- och vuxenskrik inleder sommaren här. Man hade ju kunnat önska lite sol och värme för att släta över men den lyser med sin frånvaro. Vi har haft mycket gäster däremot. Det skiljer ju ledighet mot vardagen. Det ger en också nya perspektiv och lite ångest över att man är en så förfärligt misslyckad förälder. Några nya vänner berättade att de låtit sina tre barn spela fiol i två år…..ett av barnen beskrev det som ”fruktansvärt” men hade ändå underkastat sig och fullföljt…..jag har svårt ens att få barnen att sätta på sig skor och de gapar åt allt jag försöker bestämma. Jag ska kanske gå en kurs hos F för att få lite rätsida här hemma. Ja, det kanske skulle behövas nu i elfte timmen?

Nu ut i regnet….och vara helvetesledig.

Föräldraledighet

Imorgon blir det rosa flädersaft tror jag. Och så ska jag träffa mamma, pappa och två av de stora tjejerna. Tre av dem har varit utomlands i värmen….de kommer väl vara kanonbruna. Äldsta har ej rest men hon var i Sydafrika nyligen så henne går det ingen nöd på. Det är bara stackars jag som inte kommer iväg i år. Det blir revansch 2018. Det är då det vänder!

Idag var sista arbetsdagen på 32 dagar. Jag ska ta ut min sista föräldraledighet på F som fyller åtta i höst. Maken har två veckors semester under samma tid så vi ska alla vara hemma ihop och sen ska jag vara ensam två veckor med de små. Det ska bli en sann upplevelse…..

Ett nästanklart staket. Detta är symptomatiskt för min make (just när det gäller staketet hade han otur pga regn mm) att inte gör helt klart utan raskt vandra vidare till nästa mer lockande projekt.

Gångna veckan har maken haft semester och en dag tog han med barnen till en kopia lantställe. De kom hem sent, barnen sov redan och jag kände mig lite….ensam. När jag kom hem började jag med att plocka upp alla lösa saker på golven, plockade i och ur disk, städade hos hönsen, utfodrade småkycklingarna som nu bor i vårt sovrum och planterade om en hel del tomater….sådde lite ruccola, hängde tvätt, satte på två maskiner och hör och häpna: Jag låg stilla i tio minuter och vilade ryggen i solen.

Se där, en snubbelsäkrad entré!

Jag bad maken ta bort damm från fläkten i köket. det gjorde han. Nu kommer grovdammsugaren stå framför kylen minst en månad, eller vi får se hur länge det bli. Idag är dag 1. And counting. Notera även Madickenpussel minus en bit och flamencosko stl 29.

Dagen efter syntes inte minsta spår av min städraid. Men, så är det när man är ensam med tre barn som stökar ner, kräver omedelbar tillfredställelse och man liksom klappar ihop innan middagen.

Jag har en plan. När förrådet är klart och den nya rävsäkra hönsgården byggts. Då ska en köksträdgård av mer ordnad och permanent karaktär anläggas här! Detta snodde jag ihop på onsdagen. Hoppas på lite ruccola senare.

 

Huvudvärken väckte mig imorse vid tre, den har tagit en paus lite på dagen men det berodde nog på kraftfull medicinering (alltid bra att ha en sjuksköterska till hands på jobbet) och de små och maken kom för TBE-vaccination och sedan åt vi lunch ihop. Trevligt och de ÅT faktiskt. Annars brukar dessa matbesök bara innebära att man blir fattigare men att barnen inte äter ett smack.

Vila ryggen är inte så enkelt som man kan tro.

 

Det var väl kortversionen av min vecka. Jag kommer kanske blogga lite mer nu när jag är ”frånvarande” från min tjänst eller INTE med tanke på allt som ska göras. Tylla sa imorse: -Har du kommit hem mamma? Och det kändes i hjärtat. Och att de säger pappa till mig men sedan rättar sig. Jag är på tok för lite med ALLA mina barn, ändring i sikte hoppas jag.

Förra året kastade jag ut lite blandade fröer i slänten….nu kommer kornvallmon mm. Väldigt trevligt. Hoppas de frösår sig själva till nästa år!

Älskad ros slog ut idag. Jag har två rabatter, mycket små men ganska genomtänkta. Det ska vara lätt med blommor, inte för plåttrigt.

Nu till dagens irritationsmoment. RUT-avdraget. Ta bara bort det. Jag förstår ej subventioner, kvotering eller annat bidragstjafs. Föreningar/företag/positiv särbehandling gör inget gott. Man kan hävda att svarta jobb blir vita men det finns andra sätt att nå dit. Sänk arbetsgivaravgiften till exempel, sänk lönerna och ansvar för sjukdom t.ex. Och gör det mer fördelaktigt att arbeta framför att ta bidrag från övriga medborgare. Jag räknar och räknar på hur mycket jag tjänar i förhållande till vad jag behöver ge för städtjänst och även med min nya lön blir det fortfarande billigare att jag med alla mina högskolepoäng och dyra utbildning städar efter mig själv. Oklart om det är lönsamt att jag städar efter maken dock. Därtill tycker jag att jag städar mitt eget hem bäst själv, jag slipper oroa mig för ev. stölder, att saker kommer bort, att de blir smuts kvar i hörnen och så kan jag vara utan det där tjatet om Ajax. För här städar vi med SÅPA och inget annat tack. Nä, så länge jag inte tjänar över 300 kronor i timmen efter skatt själv anställs ingen annan person som snor runt här. Det är inte tråkigt att städa egentligen, man ska bara ha tiden. Det är det det kommer an på för mig. Jag gillar att sortera, organisera och göra fint, faktiskt. Jag blir lugn och fin av det och känner mig duktig. Meeeeen skitiga klädesplagg etc från andra än mina barn…..det gör mig inte glad, aldrig. Någonsin. Där kan jag hålla med vänstern. Man ska ta reda på sin egen skit. Nuf said. Nu ett efterlängtat avsnitt av Ett fall för Vera!

Idag kom jag ett mentalt steg närmare en blodmålning. Maken har vant sig vid tanken och snart….när jag vilat upp mig är jag redo. Då ska jag låta åderlåta mig för att få ett konstverk av Fantastiska Felicia!!!!

Kärlek till alla!