When life gives you lemons…

Vi har satt upp och fyllt poolen nu, helt otroligt egentligen att vi inte alltid haft en sådan. Barnen älskar den! Jag köpte nya badleksaker igår och Edgar valde roséflaskan. Tylla sitter på grannens, hon fick en jättestor blekrosa metallicflamingo men den får vänta till Frankrike, den går inte att ta med annars. Hon ska få en annan idag för det blev ju lite fel….hon valde en pizzaslice, asful men så får det bli! Älskar flaskan iallafall kommer passa bra en France!

Då gör jag, lemoncurd, squash, limoncello och förbereder för sommarens GT´s!

Jag beställde en låda citroner från älskade Spanien för några veckor sedan. Och igår när solen gick ned bestämde jag mig. NU gör jag det, i rasande fart. Det gick jättebra om man bortser från att jag hade ett sår på vänster lillfinger som sved nästan outhärdligt under hela den här processen. Värst var att filéa ett kilo citroner till saften men jag är envis så det fick gå ändå. Min mormor brukade göra sådan när hon bodde i Spanien och jag hade nog inte vett att uppskatta den då men jag har länge tänkt på att göra sådan. Jag hoppas den är klar om någon dag eller två. Det passar bra till den spanska hettan vi upplever här. Lemoncurde är i ärlighetens namn inte gjord än, men den är uttänkt. För i fredags hade en av ssk med sig fantastisk frukost med hembakat bröd ur den högre skolan och vi var många som då uttryckte att nu hade han skruvat upp volymen och HUR skulle detta matchas? Han återkom till att vi ju inte behövde det och att det inte var en tävling…….?????

WHAT! ALLT är en tävlig, speciellt om EN person ska bjuda på frulle en gång varannan till var tredje månad. Hur kan det liksom INTE bli så? Hur som, jag kom i och med citronöverflödet och hänsinnehavet på att jag ju inte kan slå honom (hans fru egentligen) i bakning MEN, jag kan göra en förhoppningsvis GRYM lemoncurd av mina citroner och de fantastiska ägg mina höns värper åt oss. OCH jag kan trots allt baka filmjölksbröd. Hade jag gillat scones hade jag faktiskt kunnat riva av det men med det gör jag inte, så, antingen får maken baka vitt bröd eller så köper jag helt enkelt.

NU sitter jag i SOLEN och skriver. Den har precis tittat runt husknuten och sedan några dagar känner jag det som jag är i vårt älskade Le lac. Det måste vara värmen som gör att doften är den samma. Det brända gräset, lavendeln och ja….varm jord kanske? Eller så är Ekerö bara lite lantligare än vad jag är van vid och det är orsaken till den kontinentala doften från vårt sommarparadis. En gång i Turkiet fick jag en doft deja vu från barndomens somrar med mormor. Jag tror att en av noterna var varma sopor faktiskt och lite brandrök. Så luktade det i Spanien på 70-talet. Älskar det!

Här filéade citroner med tillhörande zest i sockerlag.

Idag bygger maken vidare. Vi har de senaste tre åren pendlat mellan att bygga ett förråd med helentreprenad, bygga lite med viss hjälp eller bygga helt själva (maken). Efter väldigt många om och men beslöt vi att han ska bygga. Vi kom fram till detta efter att ha tagit del av kostnaden för bygget och insett att det kostar mig tre månadslöner att låta någon annan bygga det på en till två veckor. Priset för materialet blir detsamma, kanske lite billigare om vi bygger själva pga då får vi inga problem med att använda gamla fönster och dörrar. Det knorrades om återanvända material när vi byggde sist. Väldigt tråkigt nu i miljökrisen.

Blivande limoncello i motljus.

Jag lyckades köpa en sista stol till matbordet ute igår också. Jag håller lite koll på andrahansmarknaden och plötsligt dök en svart Reidar upp. Så nu har jag ett fult dussin. En mycket chic japanska kom och mötte mig i Brommaplan och tvåhundra kronor senare var den min. Jag tror jag har betalat 3000 kronor för alla stolarna lite avrundat, normalt pris skulle varit det dubbla. Och bäst av allt, den är faktiskt snyggast av alla jag sett. Passar för det första så himla bra ihop med hus och övrigt här hemma. Den fanns i gult också som jag egentligen gillade bättre men ibland måste man döda sina tankedarlings.

KOmpisen Evas fina skärbräda och små citroner som skivats i förtid till GT´s. Man kan göra så, skiva i förväg och frysa in. Jag läst på lite eftersom annars kan 6 kg citroner bli lite svårt att hantera.

Maken kokar kaffe nu. Vi ska snart äta frukost ihop. vid 10 blir det smulpaj hos grannen. De som ska flytta ett år till Palma. Jag är SÅ avundsjuk. Tänk er….ett år i milt klimat, Jag drömmer om det faktiskt. De tar med alla barnen som ska gå i svensk skola och jag tror min äldste son kommer bli mycket ledsen när de drar för hans bästa kompis är en av dem som åker…..men jag har en plan! Vi kanske åker ner och hälsar på! Vilket ypperligt tillfälle alltså! Och om inte det går så kanske de kan ta emot lille F där några dagar…jag ska prata med dem om det. Han bor där praktiskt taget redan…och deras som är ofta här också och sover över. De flyttar liksom fram och tillbaka mellan husen. Jag älskar det!

Kanske vi ska göra barnen ”sommarfina” också och klippa deras ostyriga hår. De gillar ju inte det…men kanske om jag säljer in det bra och har en muta i slutet?

Kvinna med min i motljus.

Så många citroner alltså, olika stora och lite kvistar. Jag tro de lägger i dem med flit för att man ska känna av naturen. Funkar på mig. Jag kompletterar med sädesslag i flytande absolut form.

Gårdagens äggskörd.

21 grader var det igår, blir det varmare har jag ingen ursäkt längre.

På återseende, hasta luego eller…hasta pronto?    

#backaanna

Stilstudie i omlottkonstruktion. More is more liksom!

Jag fick ett nej från Nacka Tingsrätt. Vi har att göra med ett fult men inte bygglovspliktigt PLANK! Det känns som när en patient plötsligt får en diagnos som den inte riktigt tycker matchar symptomen. Men de gav mig rätt i en sak, det är fult.

 

Här kommer vad jag tror bli min överklagan av deras dom. Jag tar detta till världens ände om jag måste. Jag har blodsmak, vittring och jag viker inte ned mig. NO Fu…ing way! #rättshaveristjavisst

 

Överklagan av konstruktion.

Härmed vill jag överklaga domen om att det som uppförts på min tomtgräns inte är bygglovspliktigt.

Mina skäl: Jag har fortfarande ej blivit klar över vad det ÄR för konstruktion som har uppförts vid vår tomtgräns, framför vårt hus mellan oss och sjöutsikten vi betalat köpt av samma firma som sedan uppfört ”planket”. Om man läser vår kommuns egen beskrivning av vad för plank de kan tillåta uppfylls inte kraven. De uppger att de är återhållsamma i sina bedömningar. Min tolkning av det är att de är försiktiga med vad de tillåter, inte tvärt om.
Denna konstruktion avviker dels genom att det är 40 cm högre än vad de som säger sig vara så återhållsamma med plank tillåter (alltså bygglovspliktigt enligt alla regler kommunen anger), dels genom materialval (upphittade (?) vägräcken med tillhörande reflexer i gult och rött) därtill med den dubbla raden järncylindrar/stänger som de borrat ned i berget på motsatta sidan.

Jag är enig med rätten i att detta inte är ett smycke för miljön och hade det varit DET åtminstone skulle jag sannolikt inte driva denna fråga längre eller alls.

Vi har här att göra med en av kommunens större exploatörer med en mycket stor omsättning. Som exempel kan tas att firman när de struntat i att bygga det bullerplank de var ålagda och kontraktsbundna att uppföra (för att vi och andra grannar de också sålt tomter till skulle få bygglov) hostade upp med 700000kr som deponerades hos kommunen för att inte nämna att de ville bygga en arena här med massa simhallar, inhomhusskidspår mm mm. Jag undrar också varför de som har så stora ekonomiska muskler väljer just denna högst avvikande lösning framför alla mina fönster mot sjön vore man misstänksam av sig skulle man kunna tolka detta som en provokation. Men om man skulle lyfta blicken från min familjs situation och ta ett fågelperspektiv så kanske det större problemet är just att de kommer undan med att bygga med överblivet skräp vid sina storprojekt. Vad kommer härnäst?

Jag har återigen tittat noga på bygget och skickar med fler illustrerande bilder som visar tecken på total   avsaknad av hantverksmässighet (vägräcken omlott, liggande räcken fästade med ståltråd och lite huller om buller a la incompetent chic).

I domen verkar rätten tycka att vi ska driva detta civilrättsligt. Jag är av en helt annan åsikt. Jag finner det tydligt att detta inte uppfyller kraven för vad man kan förvänta sig i en kommun med en återhållsam hållning avseende staket som är under 1,81cm höga.

Anna Voltaire

TYdligen HELT OK plank att uppföra utan bygglov! Notera den extra säkerhetsåtgärden: Att lägga räcken omlott! I framkant också ett Gunnebostängsel för att inte barn ska trilla. tyvärr är det inte tätt mot marken så man kan ändå glida under…..

Sååååå långt och snyggt. Bra med reflexer också om vi skulle bli fulla och vilja köra bil på tomten! Här ser man

Jag kan inte få NOG av dessa reflexer! Så prydliga.

Se här, varför vra tråkig och ha en jämn övre kant när man kan gå från 2,2m till 1,4 helt plötsligt! Så trendskapande och frääääscht!

 

 

Händerna upp i luften

I bilen framför igår på Norrmälarstrand. Hög musik, körde som en galning. Stor bling i vänster öra som sken fint i backspegeln. Jag fattar ungdomlig glädje, oförstånd, vill testa Porschens muskler men man kan också köra ihjäl ett barn, eller en vuxen för all del. Man gasar också ihjäl naturen när man håller på och leker med en miljonkronorsbil som drar fruktansvärda mängder bensin….Men jag fattar, leva livet. Det är kul.

Pannan mot baren, nu spränger vi taket. Hamnar i himlen, där änglarna gråter. Stan är vaken, allt är förlåtet älskling!
Händerna upp i luften. Vi ska bli fulla, livet är meningslöst.
Vem bryr sig?
Natten är vacker, du är som natten. Och jag är en vinnare igen.

En favoritlåt faktiskt. Den får inleda dagens meninslöshetsbloggning. Och ja, även jag har skakats av Terese Alvéns öde. Allt började med att jag gillade en blus som Ebba von Sydow hade postat på Instagram. Jag skrev att hennes blus var så snygg. Sen igår när jag skulle kolla var den kom ifrån (har noll patienter på jobbet och oceaner av tid) var bilden borta….? Jag kollade på hennes blogg istället och blev iskall. Någon var sjuk. Jättesjuk. Jag fick ont i magen. Plötsligt fattar jag vad jag har gjort! Jag har kommenterat en BLUS på ett inlägg som handlade om den andra tjejen på bilden som nog är DÖD nu!! Och antagligen hade Ebba tagit bort bilden pga knasiga , opassande kommentarer som min! Shit! Vilken ångest. Så jag läste mer om #springförterese. En 37-årig hälso- och träningsprofil som för en månad sedan fick galet ont i magen, åkte in och sen tar det hela en fruktansvärd vändning. En ovariecysta förvandlas till en cancer, ett foster i v.20 ca måste opereras bort och sedan total kaos och hon väljer att sövas sista tiden för att slippa ångesten av att dö innan allt tagit fart, kommer inte se barnen växa upp och lämnar maken! Orden tryter när man ska beskriva detta horribla men jag tror att ni alla ryser och fattar att detta är så makalöst fruktansvärt att man inte ens VILL beskriva det.
Jag skänkte pengar till cancerfonden. Jag lät också bli att lägga ytterligare ett bud på den där fina diamantringen med den odlade pärlan……för om jag ska gödsla med pengar. Då kan jag göra något vettigt av dem.

Vi har sålt det ärvda familjehuset. Stor sorg kopplat till detta. Men jag skulle inte fixa att ta hand om ytterligare ett hus. Nu får någon som verkligen vill det ta över. De undrade över värmekontrollen och i min farbrors mappar och pärmar hittade jag på allvar ALLT om hur man fjärrstyr värmen från Kungsholmen (eller var man nu bor). Han har sådan ordning på sina papper att man får svindel. Jag kollade på ALLA hans betyg och ordning och uppförande finns bara stora A, från första klass och sen hela vägen, livet igenom. Alla rekommendationsbrev mm beskriver honom som en noggrann, ärlig, ordentlig och omtänksam man. Jag fortsätter vårda hans fina saker jag ärvt och kanske detta också tynger mig lite. Omgiven av alla saker som jag bara fått för att någon annan har dött. Att ärva…..är faktiskt tråkigt. Men bra för ekonomin, urtråkig koppling faktiskt det med….om jag kunde lämna tillbaka allt, kanske lägga till lite…. får man ändå inte tillbaka de döda. Så fruktansvärt trist med döden. Jag hatar döden, innerligt.

Jag gav mig in till stan, och härligt energiska PT:n Anna som gör balettskutt för sig själv helt plötsligt medans jag tränar. Jag tog på allvar i mer än jag gjort sedan jag var elitsimmare. Jag höll på att kräkas faktiskt och även om jag själv förmanar folk, varnar för att vi i reservdelsåldern inte ska ta i så man går sönder så kändes det viktigt igår att pressa gränserna.
Jag hade redan mejlat min chef om att till hösten, då blir det halvtid för den här kvinnan. Inte jobba ihjäl mig. INTE JOBBA ihjäl mig.
Det är mycket död och elände här just nu. Jag har blivit mer känslig för detta efter att jag blev utmattad. Livet känns skörare och jag vet inte riktigt hur jag ska stötta mig själv i detta. Jag var tidigare lite ”blank” inför dödsångesten, valde att inte tänka på det men nu är jag mer filterlös. Jag tror att del i mitt problem är att jag inte bara tänker på den som blivit sjuk/döende utan lever mig in i detta och plötsligt är det min nära förestående död jag ser Jag tänker på barnen, alla andra i familjen och då ffa maken. Ska han träffa en ny kvinna, kommer barnen få det bra med henne? Kommer de träffa någon som älskar dem och så är hela dödsångestkarusellen igång. Inte en enda gång tänker jag på en diamantring med en odlad pärla…

Jag läser en bok om Ikigai….sen googlade jag världens äldsta människor….jag vet inte om just den här bilden lockar mig till att äta vegetaraiskt hela livet men hon såg fräschare ut vid 116…..Japan är ett land med gamla männniskor, de är friska längre där. Longevity.

Planen är att bli över hundra. Och att alla andra också ska leva länge. Att dö i förtid är det värsta jag kan tänka mig. Inte för att jag vill dö vid hundra heller faktiskt, jag tänker att 120 är OK. Kanske man ska flytta till Okinawa ändå? Jag ska iallafall försöka ta bättre hand om mig och familjen. Träna, äta rätt och faktiskt SOVA. Det är brist på sömn här. Minst ett men oftast två barn kommer in varje nat och det är jag som vaknar varje gång. Det blir upphackat och jag vaknar med känslan av att ha sovit i en torktumlare. I förrgår somnade jag på tvären över sängen. Jag lade mig så lite slött men sen orkade jag inte ändra position….utslagen helt enkelt.
Nu ska jag ta tag i den här dagen. Lite krasslig men det ska gå. Studentfest ikväll…..jag håller tummarna för att det ska orkas med.

Och…nu gled detta över till att handla om mig, det var inte tanken. Har ni en hundring över….tänk på Cancerfonden och #springförterese om inte annat så för att det känns bra i magen att skänka lite till något som är så otroligt viktigt att forska på. Cancer är en samling fruktansvärda sjukdomar helt enkelt med en vansinnig massa olika bakomliggande orsaker. Ovariecancer är en lurig sjukdom som ofta upptäcks för sent pga dess läge.

Jag fick rabarber i lördags av en av gästerna. Jag gjorde en underbar paj faktiskt. Maken var nöjd, grannarna med tror jag. Jag tog två portioner trots mitt heliga löfte att låta onyttigheter vara närmaste tiden. Lite njutning efter det kräkframkallande träningspasset kan väl vara ok…

Men jag åt rester på lunchen ändå. Persiskt marinerad kyckling med lime och saffran, chorizo, egenodlad sallad och färskpotatis. Mycket gott även några dagar senare. Sparar pengar också att aldrig slänga mat. Gustavsbergsporslin a la Landstinget också, en riktig humörhöjare!

 

Spring för Terese, insamlingen!

 

En dag på landet i förra veckan. Vi tog med grannflickan. Lugnet där…..lugnet.

Mors dag igen och igen och igen

Jag budade på den här men förlorade. Jag hade kunnat ge mer men den var lite skadad och maken tycker redan vi har för mycket tavlor och jox. Han har rätt men jag älskade den där kvinnans blick. Passar den inte på varje vägg? Nästa gång köper jag den!

Två saker, val och mors dag. En sak, mor. Tänk nu noga alla, vad är viktigast? Ligger mors dag på en FAST dag i kalendern? Nej. Å så tar vi det en gång till, vad är VIKTIGAST? MOR eller val…..?

Precis. Och då kan man ju undra vad för dumskallar som tyckte det var en BRA idé att köra över oss på detta sätt i år?

Men, jag fattar, vi ska vara glada åt att vi ens har en högtidsdag alls, vi fick ju rösträtt för 100 år sedan och hur var det nu….hur gammal är människan, moderna samhällen VAL? Tusen år kanske…så i 90% av åren har MÄN gått före kvinnor på valdagen men nu ska vi vara satans tacksamma och bara steppa åt sidan när alla talar om detta förbannade val? Är det rätt uppfattat?

EN dag om året som ägnas åt morsor. Tänk er en mammastrejk….tror ni det drabbar tredje part? Hur skulle det se ut? Jo det kan jag berätta. halvklädda barn, män utan färgmatchad outfit, ingen matlåda skulle de ha heller och den sexuella frustrationen skulle orsaka trafikkaos landet runt. Kanske inte i de mest avlägsna delarna av landet för där finns väl knappt kvinnor (?) (HUkar mentalt för rallarsvingar från norr). Borttappade nappar skulle inte återfinnas, blöjorna skulle fyllas till bredden och yogaklasserna skulle överfyllas av egentidade mindfuljunkies. Precis SÅ skulle det bli, sanna mina ord.

Men jag, jag ska inte rösta (pga lång anledning som jag inte vill förmedla men indignation över inkompetenta politiker och borttappad röstlapp hör till) och har mycket låga förhoppningar om uppvaktning från barnsidan. Eller jag har fått ett armband i flätad ull som ser ut som en snara och kommer behöva bäras på vänster hand om jag ska kunna torka mig i baken. Igår deklarerade en dotter att hon inte köpt något men kunde baka gluten- och laktosfri kärleksmums….?

ÖH…känner hon mig alls? Gluten och laktosfritt?!? Vill hon att jag DÖR eller? Jag påminns om att vi numera inte definieras av vad vi faktiskt äter utan vad vi avstår. Och i så fall är jag ostron. Jag äter inte ostron. Eller njure. jag är en ostronnjure. Så bra. Ska jag ha på mitt visitkort kanske?

Nej, jag firar inte idag och det är inte av illvilja mot mammor och jag vet, galet att klaga på dubbelbokning men för alla andra kvinnor som kämpat ett helt år för att EN dag få odelad uppmärksamhet och uppskattning. Jag sörjer för dem. Kanske man skulle ha bildat mammapartiet för att möta denna dag. Kanske man skulle kunna ta över EU med frågor som jämställdhet, lika lön för lika arbete, aborträtt, delad pension för gifta olikkönade par (eller kanske för alla par där en stannar hemma för att fostra barn? Gud så modern jag är!) och gratis förtida hemtjänst för mödrar som drunknar i hushållsarbete….jag kan inte tänka ut mer mammarelaterade frågor. Men oj, det var typ ett partiprogram. I tiden också med aborterna där.

Aborter förresten. Jag tycker hela den debatten har total slagsida. Det verkar som om det finns två läger. De som älskar livet och de som inte gör det. Och jag hade gärna velat höra något om varför alla blir ofrivilligt gravida i Sverige och måste abortera. Nu ska vi då inte blanda in incest och våldtäkter här för det har ju sin sorgliga och onaturliga förklaring. Men jag anar att den typen av aborter inte är den stora delen. Vi har kondomer (som rimligen borde vara det mest använda vid första sexkontakterna eftersom de skyddar mot STD), sen har vi spiraler, pessar, skumgrejer, P-sprutor, p- och minipiller……och om detta ändå inte räcker dagen efter piller, sterilisering. Och sen abort. Jag vet, minerad mark. Jag tycker att hela den här abortfrågan enkelt kunde styras om till en ”Hur man undviker att bli oönskat gravid-debatt” För allas bästa. Jag är inte emot abort, jag tycker såklart att det ska kunna finnas som ett val upp till en viss vecka som bör vara tydligt skild från när vi börjar rädda liv och kanske stödja unga människor i detta? Fast det kanske inte bara är unga människor i och för sig. Det kan ju vara vem som helst i fertil ålder med jag anar att unga är överrepresenterade här. Nästan så att jag hoppas det för jag tänker att mogna människor vet att ta hand om sina kroppar.

Jag har mött människor som helt ovetandes varit gravida och så långt gångna att dispens för ingreppet måste sökas. Alltså nära den gräns som anses som möjlig att överleva utanför livmodern. Det var väldigt jobbigt att tänka på detta. I synnerhet som jag själv var i samma vecka och mycket väl kunde känna och se barnet….men det blev abort där hos denna tjej som inte alls verkade fatta vad som var på gång. Jag kommer aldrig glömma den ultraljudsbilden. Ingen skuld på unga tjejen, det fanns jobbiga grejer i hennes liv helt klart men…ja ni vet, när man sett ett hjärta och handen. Tungt. Jag tröstar mig med att jag inte hade något med detta att göra och att fostret kanske inte hade fått en toppenstart på livet och så vidare……men det är inte helt lätt att vifta bort.

Svart eller vitt. Ja eller nej. Jag tycker NJA i den här frågan. För varje oönskad graviditet är ett misslyckande på många plan och såklart ska vi erbjuda möjligheten att rätta till och hjälpa kvinnor med detta. Om jag blev gravid skulle jag ha ytterst svårt att välja. Jag har ju många gånger sagt ja till barn och det hände något i mig efter första barnet. Det är det där hoppet, förväntan om vad det ska bli av det lilla livet. Och två gånger har jag trott att jag fått missfall och det hade också varit OK med mig för jag har haft känslan av att så är livet, det kommer och går. Men tack och lov har jag sluppit det. Jag är både sentimental och ej när det gäller barn. Jag tänker att naturen har sitt sätt och går det fel så gör det. Jag har full respekt för att de som får missfall efter missfall inte delar den här uppfattningen men jag tänker att 1/3 graviditeter slutar med missfall faktiskt och det är av en anledning. Något gick fel. Och det kan vi ibland inte göra något åt. Ibland kan vi det.

Nu spårade jag ur. Jag var ju initialt irriterad av den kidnappade morsdagen och så slutar vi i barnlöshet…..kanske det är något att tänka på idag när vi borde fira MAMMORNA (och för all del på fars dag) att det finns de som inte kan få bli det hur mycket de än vill….de barnlösa. Hur mår de idag? Ligger de under täcket kanske. Tur då att det finns ett val att fokusera på så att ångesten inte övermannar dem. Det kanske var så de tänkte när de lade valdagen (alla länder valde inte den här dagen tror jag nämligen)

Jag försöker tänka på alla aspekter när jag skriver så jag inte alienerar någon. Bredd i tänket gillar jag även om jag på intet sätt påstår mig ha det. Jag skriver ju ur mitt perspektiv mest såklart, svårt annars.

Så åter till MIG. Jag har ännu inte fått ett grattis av maken. Men heller ej uppvaktat min egen mor, det ska jag strax göra men hon sitter nog på ett plan (borde alltså kölhalas istället förmodligen) från USA (otäck västmakt, tvi!) och kommer inte fira detta själv tror jag. Men OM maken läser detta så kan jag behöva nackmassage, städning av kök. Du kan ta hand om din tvätt som ligger vid varmvattenberedaren i en blå IKEA-påse och sen tömma en av tvättmaksinerna, baka de där surdegsbullarna du snackat om hela veckan och sen….jag vet inte men jag kommer nog på något ska du se.

Ha en skön valdag alla!

Rättshaverist

Tjena alla monsterdiggare, nu har jag något riktigt rysligt att dela med mig av! Idag när jag kom hem efter ännu en intressant dag på psykakuten fann jag att vi har 24 ägg i kylen och därtill fem kokta som ska bli matlådor imorgon. Vetskapen om att det daligen kommer minst 2,5 till gjorde att jag tog ett sexpack in till grannarna. Frun i huset där är blivande advokat och hon upplyste mig om ett besök hon fått idag av näringsidkaren nedanför våra hus. Ni vet där de spelar discomusik och har dans på taket när andan faller på….En liten lustighet där är att det är olagligt med spontandans, det renderar fängelse. Men det kände inte ägaren till(!!!). Nåväl, han har nu planer på att expandera. Han vill ha AW på nämnda tak. Han vill att vi ska gilla läget…Grannfrun upplyste honom om att vi redan nu är störda av matos, buller och annat och att vi nog inte ville ha mer av den varan utan att de byggde det 2m höga bullerskydd som vi utlovats. Han menade då på att vi ju faktiskt hade köpt tomter i vetskapen om att det fanns en väg och skulle byggas affärslokaler….

Jo, sa hon då men det var ju så att vi skulle SKYDDAS från detta mha ett bullerplank som aldrig kommit till stånd och att man inte får spela musik i villaområde utomhus om natten (jo det får man om man inte dansar till musiken och den inte överstiger 30dB(A)) varje dag i veckan (typ). Då tyckte han att vi skulle vända blad och gilla läget ungefär.

Jag tänkte lite på den uppkomna situationen, hur galet det är att sådant här kan hända, att politikerna skiter i en och att Länsstyrelsen i Stockholm inte gör ett skit och NÄR de gör ett skit blir det fel (ja, vi har ett annat ärende som gått till Miljödomstolen och där påpekade de att Länsstyrelsen fattat fel, saken skickades tillbaka till dem med de fattar fortfarande inget och så håller det på för våra skattepengar). Så, vi bor i ett hus sedan tre år utan utlovad bullerskärm, vi ska acceptera detta och få mer av störningar…och det roliga är att det tog dem två timmar att avhandla detta. Han ska tydligen hit också för att sälja in idén om AW utanför min uteplats varje dag i veckan under sommarhalvåret. Det kommer inte ske. Två timmar lägger jag inte på detta, knappt fem minuter faktiskt.

När jag gick ut för att filma den fantastiska solnedgången och skicka till barnen insåg jag att filmen nog är mer avskräckande än lockande, så jag skickade den aldrig. kanske Länsstyrelsen ska få den? Eller polisen? Det är olagligt störande i min mening att ha det så här. Och tänk, detta är halv nio. Mao LITE trafik mot vad det kan vara. Jag har faktiskt räknat hur många bilar som passerar här en vardag mellan 10-11 och det är över 1000 stycken! Fatta jobbigt att vara hemma och skriva då! man blir trött i skallen. Men snart kommer ljudkillarna och mäter så vi får ordning på detta för vi har rätt, vi har ett kontrakt som säger att vi ska ha ett bullerplank. Att politikerna inte fattar…är jag inte förvånad över. Jag blir sällan förvånad numera, tyvärr får jag säga. Imorgon ska jag blogga om något mycket roligare, att mina nya bok snart är tryckt och klar, den är krispig och maxad, ni kommer bli så pepp av den att bara lägga er i en skog och andas!;)

Love på er alla godingar!

Jag filmar utsikten och får med ljudmattan.

 

Varför jag läser DN (eller brukade göra det)

I sanningens namn lyssnade jag inte på detta för helt ärligt det brinner av lite i skallen bara av bilden och rubriken. Och snälla, LYSSNA INTE för då får människan sannolikt MER pengar och som jag ska komma fram till senare, då blir hon OLYCKLIG!

 

Soul-vaddå????

 

Men hej igen, jag har fått blodad tand. Och eftersom jag igår var ironisk över kända rika personers livsstil och ffa deras utåtsida i sociala medier tänkte jag att det var ett inspirerande spår. Och altruistisk som jag är ger jag mig här ut på korståg för att rädda deras själar (läs hjärnor för det är där själen sitter och där det så uppenbart brister…öh, jag menar….där blir man utmattad). Så, en snabb spaning på det värsta jag känner till i klassen är SvDs Perfect guide. Jag har ju fjantat runt här på bloggen med den tidigare för att den är så provocerande och obegriplig, jag söker med andra ord mitt kärnbränsle där. Och de förnekar sig icke. Man behöver bara titta på de tre senaste inläggen för att få kraft att skriva.

MB går till Tiffany´s (världens kändaste juvelerare?) och slappnar av (antar jag…hon kanske handlar också?) Nåväl, andra bilden på Katharine Hepburn med rubriken typ: Sockerkickar är inte på riktigt….fattar inte kopplingen till henne bara?!? Old news, det har aldrig funnits belägg för att socker kickar. Däremot delas överskott av socker ofta ut och inmundigas när många människor samlas, typ kalas och festliga sammankomster som jul, påsk osv. Kanske det är detta som stämningshöjer??? Jag blir egentligen bara seg av godis, trött på mig själv för att jag äter det. Supertrött.

När tredje rubriken läses blir det klar vad jag ska skriva om. Lycka. Genialt. Tydligen blir man INTE lycklig av pengar, man kan på sin höjd bli rik och det är inte samma sak. Jag tar det igen, rikedom ger INTE lycka. INTE. Det är dock sant att man med pengar får fler val i livet, kan bo större (dvs får större behov av en städfirma), snyggare och kanske kan låta bli att arbeta. Och det är väl kanske det bästa av allt. Man kan styra sig själv. Och för att kunna göra det utan att bo i tält behövs en viss mängd cash. Men inte så mycket som man tror. Kolla gärna in den här boken jag läst och jag får alltså INTE betalt för att du klickar här. Jag gör gratisreklam för förlaget jag snart ska ges ut på, sån e jag!

Nu efter att jag på nära håll upplevt ett dödsfall där jag varit en av arvtagarna har jag sett de stora fördelarna med att inte äga saker. News flash, du tar INTE med dem när du dör, någon annan kommer rota bland dina saker, skaka huvudet över att du samlat påsklämmor hela ditt liv, har kvitton från innan du själv är född och 10 kopior på suddiga familjefoton från 1800-talet (helt sant och självupplevt) och uppdelningen av dem (som för min del sker imorgon) efteråt kan orsaka mycket lidande. Visst, bra att ärva rena pengar (som i mitt fall mestadels går till att betala av lån. Alltså jag har handlat för pengar jag inte har och är du satt i skuld är du inte fri som bekant) men  inte heller det är okomplicerat. Jag ärvde dessutom ett hus som jag inte vet vad jag ska ta mig till med….kärt besvär kan man tycka men hus kräver tid, att sköta en trädgård tre timmar bort…ja det klarar inte jag iallafall med det liv jag lever.

Så, på spåret igen. Man blir alltså mer lycklig om man RÖR på sig. Det har jag ju skrivit en hel bok om och det kommer igen i nästa bok (svårt att komma ifrån). Aktiva människor är mindre deprimerade än övriga och om man motionerar håller man sig frisk och lycklig längre. Forskare har kunnat belägga detta. Jag anar dock att någon räknenisse kommit fram till fel summa här eller att tryckfelsnisse varit i farten för 230tkr/år låter inte riktigt som en korrekt siffra.

Inget nytt under solen.

Men för att kunna träna så pass att man håller sig lycklig behöver man göra det med en viss kontinuitet. Det är också bra för hälsan som sagt och jag skulle gärna träna varje dag. Men då måste något annat ut ur ekvationen…..tiden är som alla vet starkt begränsad.

Jag läste ett Instagraminlägg av en kvinna som också varit utmattad. Hon hade lagt upp en bild på sina barn som hon försakat som egen företagare i jakten på karriär och pengar . Hon ångrade sig bittert nu. Det var nästan svårt att läsa. Först suktade hon efter cash (dvs arbetade hårt), blev utmattad av slitet och nu sörjde hon detta…..jag blev blytung i hjärtat. Man lever ju EN gång, barnen är små EN gång och de fattar INTE värdet av pengar. De fattar: mamma och pappa hinner med att leka. Eller ORKAR leka, och verkar glada. Snygga hem och fräsiga bilar eller hotellrum på Rivieran fattar barn ICKE, de skräpar ned dem….Vitt och fräscht fattar de inte heller, eller ordning i garderoben. Det verkar barn förstå först när de flyttar hemifrån.

Min äldsta dotters vardagsrum…I say no more. Det är glädjande och smickrande att hon har samma soffa som jag, tavlor jag köpt på väggen, lampan jag loppat och gardinerna jag (och ffa mamma) köpt samt att hon ofta frågar mig om inredning. Jag vet, dubbelmoral, men jag kan inte skaka av mig att jag älskar att ha vackra saker omkring mig. Jag ser fram emot att återerövra mitt hem även om det tyvärr innebär att barnen kommer vara vuxna då. Men de får gärna bo kvar hela livet bara de städar efter sig. Den här ungen är välkommen tillbaka vilken dag som helst!

Efter en karriärsjakt som slutar i utbränning inser folk alltså att allt de behövde var att vara med sina barn. Hur knasigt? Och såklart motion…för det är ju vägen tillbaka. Jag tänker att jag alltid vetat detta men lyckades bränna ut mig ändå. Fst jag var inte ”borta” så länge tack och lov, barnen saknade mig aldrig (tror jag). Jag slet ut mig av själva ”livet”, hushållsbestyr, mina många projekt och såklart delvis jobbet.

En gång sa min bror, när han höll på att avsluta sin karriär som hockeyproffs, att han ville ha ett jobb som gav mycket pengar men inte krävde så hög insats. Han ville kunna fika med polarna, sitta i solen och glida runt (jag vet…lite sus och dus där men han var van vid en tillvaro som präglades av endast träning, matcher, mat och sömn samt härliga happenings med vänner). Jag skakade lite på huvudet och föreslog knarklangare. För det finns oftast inga genvägar. Men han listade redan då ut att optiker var ett bra jobb, liten insats, hög avkastning. Han hade faktiskt rätt. Jag å min sida tyckte det var galet att ”go about” att hitta rätt yrke utefter detta motto. Jag blev läkare för att jag tänkte att jag skulle göra en insats typ och hade liten kolla på vad för yrken som fanns. Eller kanske mammas ”tjat” om att läkare var ett jobb som gick hem i alla länder och lägen ihop med att själva grejen men människokroppen och framförallt knoppen är sanslöst intressant. Och jag vet att många, framförallt i andra länder där läkare kan ha fantasilöner, tror att läkaryrket är glassigt och priviligierat men så är INTE fallet. Jag hörde i veckan att AT-läkare  i vissa landsting tjänar kring 25000kr…..verklig skräplön faktiskt om man betänker att de oftast gör de ”skitigaste” jobben och i stort sett drar runt hela akutvården i vårt avlånga land.

Så bra att veta. Men det är inte en svensk studie så jag tar inte gift på att detta gäller här.

 

Här en omvänd lista. läkare är inte med där….låååångt ifrån. Ortodontist…men det är ju tandläkare!?!

Man undrar ju lite över siffrorna här…hög lön 33900!?! Då antar jag att man knappt är där om det ska vara motiverat att vara optiker. Någon måste ha räknat fel. Medellönen i Sverige är väl 25000kr om jag inte tar fel. Och en polis tjänar väl runt 29? Något måste ha kommit bort i översättningen här. Men ändå, kanske allt annat stämmer.

Så summa summarum här. Pengar ger inte lycka, det gör motion. Jakten på monnitär lycka kan bränna ut dig och då är svaret på den frågan också motion. Kanske det är dags att vi inser att sex timmars arbetsdag för att möjliggöra både försörjning, lycka och samvaro med barnen är ett bra mål för samhället? Eller om alla siffror ovan stämmer, medborgarlön till alla så sparar vi 100 miljarder som utmattningen kostar oss, säljer allt vi har, bor i tält och investerar i en lukurativ fond?

Här en avslappnande bild på vad som jag hoppas ska hända i min trädgård under året. Steg och trampnarv. För bara fötter och ett mjukare intryck.

Tjenixen!

 

Tankar för dagen

Den här bilden har INGET med texten att göra, det är en bild från Olympiaden i Berlin. Min farfar går i klungan av idrottande svenskar. Jag är otroligt stolt över honom. Och jag önskar vi hade fått träffas!

Jag brukar lyssna på det, Tankar för dagen. Det är ofta en präst. De ska leverera tänkvärdheter dagligen. Igår hörde jag om karolska kyrkan i Pennsylvania….? Nån stad på P iallafall i USA. 1000 barn har prästerna där förgripit sig på senaste århundradet. Nu vill offren stämma kyrkan. Kyrkan lobbar för att det ej ska gå. De hänvisar istället  till en fond där barnen de haft sex med ska få eraättning mot att de inte snackar om det igen…en hushfond. Jag tror (dvs hittar på) att den heter: fonden för våldtagna barns tystnad (barn vi skadat för livet medans prästerna fortsätter vara heliga pedofiler). Amen. Och det är ganska intresaant att kyrkan kan få fortsätta sin verksamhet, man kan t.ex jämföra med Michael Jackson, nån som hört en av hans låtar sista tiden? Nån som skulle våga spela en på sin fest snart eller kanske låta hans musik sippra ut från en hörlur på tuben? Inte??? ÄR inte det konstigt??? Nu ska Greta T träffa påven….hon är ju barn fortfarande, kanske hon kan ta upp detta också!?!

Världen rör mig

JAg fick en sjukt dyr ”tröstis” av Tylla för huvudvärken. Lilla sötkorv alltså. Hon kan ljuda ALLA bokstäver i alfabetet. Förskolan är fantastisk alltså! Tack alla fröknar där, ni är helt underbara!

Min unge i söndags. Jag älskar att fläta hennes hår, hon hatar det. Men när en annan mamma brast ut i beundran blev hon nöjd.

Det är fredag och jag är full av tankar. En dryg månad på vad jag tror är Sveriges största psykiatriska akutmottagning. Här ser man ALLT! Bokstavligen. Och man måste processa det. Det är lidande bortom ens förstånd, byråkrati på högsta internationella nivå och ganska banala saker som kanske passar bättre på en husläkarmottagning. Högt och lågt och ibland totalt vindstilla.

Idag extra allt de luxe och sen ingen lunch…en bra start på helgen not. Och sen när jag i rusningen skulle handla mat till kvällen så är en äldre kvinna på ICA galen (ja, det var hon faktiskt och det är min professionella bedömning) och skäller ut mig för att mitt kort ”bouncade”. Maken hade lovat att föra över pengar men lyckades föra över dem till sig själv(!!!!) och jag fick flytta pengar mellan mina egna konton istället. Tanten blev vild av den minutens fördröjning. Eller hon var ju galen redan innan och stod och buffade på mig med sin vagn. Sen bröt hon ut. Jag kontrade med att säga åt henne att inte bara hon hade bråttom hem utan att det faktiskt var fredag för mig med. Jag avstod från att säga det maken föreslog senare: Är du rädd att dö innan du kommer ur butiken? (för att anspela på hög ålder då och framstå som mycket yngre…?). Jag kommer aldrig på smarta snabba saker när adrenalinet pumpar. Jag är mer: Dö din jävla kärring, jag har fan massa barn som väntar på att hämtas och har jobbat hela förbannade veckan på psykakuten och känner igen en galning när jag ser dem! Men det sa jag ju inte. PÅ vägen hem i bussen med två tunga matkassar ringer maken, stor olycka på E4:an….han kan inte hämta….jag får ta det. Till fots, med packning och en kilometer (MINST, kanske fem) hem OCH UPPFÖRSBACKE. Tack gud för att du ser mig!

Den här bilden passar ju inte alls in men på en vabdag i veckan tog jag mig förbi Form från Skå och där fanns de, helt underbara med äkta guld. Eva alltså, jag återkommer till henne, ni måste, jag repeterar MÅSTE åka dit! Och detta är INTE ett sponsrat inlägg! Eller….jag får ibland rabatt och alltid fika så det är väl det. Superspons här. Kom å KÖÖÖÖP!

Jag har mycket bra tålamod med folk som inte är helt psykiskt stabila på jobbet men när de kör på mig och skriker åt mig i en kö på min fritid då slår även min reptilhjärna till och jag förstår mig själv och har sympati med mig. Man kan inte vara helt smart och behärskad hela tiden. Eller…..det var jag ju….jag bara kände för att skrika rakt ut och vara en riktig djävla idiot. Men som sagt, avstod. Hon har säkert haft en jävla jobbig barndom hon med……Det är ganska intressant att jag i en ordnad situation på jobbet aldrig tappar fattningen så där fast helt knasiga saker kan hända. Det har väl med ens förberedelse att göra. På arbetet är man skyddad av kläder, annan personal, larm och i värsta fall kan man ta till väktare och polis. Aldrig att man skulle drömma om att höja rösten eller säga något fult var som än händer. Men i det privata är man naken på ett sätt och inga förväntningar finns på en att vara behärskad. Det har hänt mig att andra kollegor attackerat mig på jobbet, jo, så kan det vara. Vi är människor vi med och alla inte lika balanserade (säger jag då som inte alltid är i balans men aldrig skulle drömma om att göra någon illa medvetet eller vara elak). Sist det hände mådde jag dåligt en hel vecka. Men jag sade aldrig något i stunden, för det hade varit oproffessionellt. Jag teg. Men inte hemma. Jag var galet ursinnig och svor att om jag någonsin skulle stöta på vederbörande igen, då skulle jag vara kyligt balanserad och TYDLIG med att så skulle den personen aldrig mer göra med mig. Bara det kändes skönt, att preppa. För man vill ej bli överraskad. Nej tack! Men även sådana personer och händelser rinner av. De katalogiseras och man är en erfarenhet rikare. Komplex värld vi lever i.

Sen ringde en vän. Han var arg. Ett påhopp i pressen som var helt makalöst och värst av ALLT! PUBLICERAT! Jag kunde liksom inte ta in att en tidning i Sverige helt utan reflektion låter trycka ett personangrepp. Men inte jätteförvånad änså kanske då jag själv fått utstå liknande påhopp och sen ej fått bemöta detta. Också ett lågvattenmärke som späder på mitt låga förtroende för en oberoende press även i vårt land, ankdammen….SUCK!

Iallafall. Jag avreagerade mig med att blanda till en Porn star martini när jag kom hem. Det var första gången och det blev riktigt bra andra gången och sen, fick jag inte helt oväntat huvudvärk. Jag var lite som en laddad vulkan som bara behövde en yttepyttepuff i fel riktning och så BAAAM vällde huvudvärken fram. Men det var inte tantens fel, eller tidningens eller världens sammanlagda jävlighet. Jag tog en tablett redan på jobbet, det kan ha hängt ihop med den överhoppade lunchen. Det är den största fördelen med läkarmottagningar, man har ett MEDICINRUM! Där kan man få ibuprofen, paracetamol och säkert ett och annat plåster och bandage. Där finns har en hel del andra kryddor men de är off limits såklart! Även paracetamol är nog det skulle jag tro, alla läkemedel ska redovisas för och betalas av ER! Så om ni bor i Stockholm så jag tackar och bockar för den tabletten! Den hjälpte tyvärr föga och fler behövde tas innan huvudvärken släppte.

VA!!!!! 1 el 1,5 liter ljuvlig kanna!

Lilla T gör lergrejer! I balettkjol. Hon tvättade händerna också, på eget bevåg.

Här en annan keramiker. Färgen, formen!

En annan iakttagelse är att utmattade kvinnor är i en helt egen klass av hjälplöshet ofta då de är hårt arbetande välutbildade kvinnor som vill något…typ jobba, men inte har orken att dubbelarbeta. Jag har sett det upprepade gånger i min närhet och jag har tappat räkningen på hur många vänner/bekanta som varit eller är utmattade. En kvinna tappade helt konceptet över en liter mjölk….hon hade funderingar kring att vara välutbildad kvinna som inte ville jobba och tampades med andra kvinnors oförmåga att sympatisera med det. De tyckte att hon hade en skyldighet mot sig själv att arbeta….för hon skulle vara jämställd och så vidare. Och ibland känner jag mig som min mormor (hemmafru) som tyckte det var fullständigt onödigt att min mamma var läkare och utbildade sig…hon kunde ju vara hemma, typ. Och med risk för att verka som en bakåtsträvande antikvinnligutbildningosvperson måste jag säga att man faktiskt KAN skita i att arbeta om alla andra vägar är stängda till att få återhämtning. Nu när vi kanske ska arbeta till vi är över 70 kanske det inte är en dålig idé? Utbilda dig innan barnen, sen var hemma de ”värsta” åren och arbeta tills du dör och så slipper du ängslas över din usla pension….eller? Alla kan inte avstå förvärvsarbete, men vissa kan. Hade jag en förmögenhet, en partner/man/fru som tjänade pengar som gräs och jag inte behövde arbeta för mitt uppehälle ja då skulle jag gladeligen avstå. Jag har försökt räkna på vad det kostar att arbeta men till min besvikelse är det inte lönsamt att vara hemma. Och maken tycker inte vi kan göra roliga saker om vi inte arbetar heltid båda två…jag tänker att om jag arbetar heltid orkar jag inte göra roliga saker…och barnen växer upp med en mamma som vill skrika åt kärringar på ICA…..och så vidare. An ongoing conversation med mig själv. Nåja. Det var ett ordrikt inlägg som kanske upprör vissa. Jag jobbar stenhårt på mitt varumärke som ni märker, gräver en allt djupare grav. Men det är ärligt, det måste ju vara härligt?!?

Fridens!

Dag ett

Jag vaknade osedvanligt pigg, smärtlös och tidigt idag. Så tidigt att jag bestämde mig, håll i er, för att ta en morgonpromenad halv sex…..joråsåatte….

Jag gick i rask takt rakt ut i spenaten (dvs på gångvägen mot spenaten) och tänkte igenom allt jag kan om hälsa, motion och avslappning. Det var inte lätt. För å ena sidan vill jag ju motionera. Å andra sidan ska jag slappna av och sen ska jag försöka att inte spänna vänster axel…så tempot blev lite varierat. När jag kom på att jag gick för fort kämpade jag ned tempot och när jag grubblade för mycket på långsamheten började jag spänna mig…jag hade ställt klockan på 06.40…..men det borde ha varit 05.40 men som tur var vände jag innan jag trodde den skulle ringa och det visade sig bli helt perfekt tajming. För om jag hade gått för fort och sedan för längsamt hade det kanske blivit fel? Detta stressade mig så pass att jag vände!

Jag kom hem, tog hand om barnen på ett LUGNT sätt och bestämde att från och med imorgon ska vi ha en frukostklubb! Jag tar en promenad kommer hem, väcker barn och vi äter allihopa nyttig och lugn frukost ihop. Jag har fått maken att lova….vi får se…

På jobbet såg jag en läkare tala om ME….och jag läste på Kanadakriterierna. Och aj aj aj vad jag ska lära mig mycket om detta när jag ska ”randa” mig på Stora Sköndal! För detta verkar handla om utmattning som gått på TOK för långt. Så outvilbara att deras kroppar angriper dem. Autoimmunitet alltså! Så läskigt! Jag är så glad att jag inte blev så sjuk! Och jag tänker på några jag mött som verkligen kan vara drabbade av detta. Och så får man höra: Varför KAN läkare inget om detta? Och läkaren på TV förklarade. Det är nytt, mycket ovanligt och vi forskar! Jag är liiiite trött på att läkarkåren som grupp får så mycket skit för att vi inte KAN något. Jag läser nu en bok där jag på var tredje sida får höra att läkare inte kaaaaan något, att det inte fooooorskas och sen att läkemedelsindustrin vill sälja lääääkemedel istället för…ja vad ska de sälja för att folk ska börja träna? Gymkort?

Nej. De allra flesta läkare jag vet känner till motionens bra egenskaper. Vi predikar måttlighet med mat, alkohol, träning faktiskt och lever ganska så ofta som vi lär. Vi är en hälsosam yrkeskår med såklart några undantag. Så det stämmer nog inte att vi inte KAAAAN något om vad som är hälsofrämjande. Lite ansvar vilar ju ändå på den enskilde. Faktiskt. Man kan ju sluta röka, dricka och äta chips dagligen, jag tror ingen här skulle tro att det var en hälsokur…eller? Nå, boen jag läser har några år på nacken men jag tänker att inte så mycket nytt under solen tillkommit senaste fem åren? Däremot kan jag hålla med om att husläkaren kanske skulle ha mer tid för varje besök och varför inte stänga ned nätdoktorerna och satsa samma summa som de kostar oss på husläkarna? Människor gillar också Quick fixes, att börja träna istället för att ta sin Metformin diggar inte alla…

När det kommer till varför vi inte KAAAAAN något om ME tänker jag att det är lite som när folk dog av diabetes tidigare. Det fanns inget insulin. Pest…..no antibiotics. Vi måste först se ett problem, det måste vara stort nog att intressera forskare och SEN kan vi lära oss något. Vi lever inte i en perfekt värld där allt går att veta. Vi provar oss fram i en dynamisk och ständigt föränderlig värld. Jag tror att vi kommer lösa även detta men tror också att vi måste göra fler saker samtidigt. Bromsa, lagstifta och försöka fatta att vi inte kan tåla vare sig ständigt ökande tryck och inflöde av information samtidigt som tillväxten ska öka (vi måste konsumera). Vi behöver hitta ”hem”. I min värld handlar det om det enkla urkopplade livet med massor med fet fisk….typ!

Olé!

Swosh!

Det var sol igår och i ett anfall av panik över att jag ser helt fruktansvärd ut på alla bilder jag har som kan behövas inför boksläpp etc så ringde jag min äldsta dotter för att låta henne plåta mig i helgen. Jag tänker att hon skulle vara bra på detta. Jag slängde också av mig morgonrocken och tog på mig riktiga kläder för att fånga mig själv på bild, öva miner osv i solen vid husknuten. Men kolla, jag skelar ju när jag ska fota mig själv….jisses!

Oj, oj, O J! Vilken magsjukevurpa! Herregud, vi har snart varit hemma en vecka! Det började natten till fredag med att Tylla kräktes i sin säng. Vi trodde vi kunde blåsa faran över redan på söndagen men NEJ. Då började Edgar kräkas, hela natten HELA natten alltså och för att han inte ska behöva skämmas hela livet (och det behöver man ju inte göra när man är sjuk men ni vet hur det kan vara med barn…) så ska jag inte närmare gå in på allt som hände men en matta behövde kastas och tvättmaskinen har gått varm. Det var alltså inte 48h som krävdes denna gång utan 72-ish. Och sen kom jag och Frank. NU verkar det vara lugnt men för att vi inte skulle smitta ner alla omkring har vi hållit oss hemma. Maken går till jobbet idag pga kurs (och är chef) men jag stannar med tre barn här, vid min läst….och, jag ska laga MAT! Magarna är tomma och kurrar, snart är all Piggelin slut (Tylla åt flest) och jag börjar känna hunger.

Saker man tittar på när man är sjuk….så snyggt tycker jag. även om tillfällena man får att dricka drinkar är försvinnande få….och det kanske är tur? Maken skulle bjuda på drinkar för några veckor sedan när han var på vift med kollegor. Han berättade att han fick sex mojitos som var så äckliga att han höll på att svimma. De kostade 150kr/styck och smakade bara sprit. Han jämförde med den stora slushliknande mojito vi köpte i Palma för några veckor sedan och drack med sugrör på vår promenad längs stadens gator. Den kostade 4€ och var fantastiskt god, gjordes i ett stånd av en lätt stressad kille under ett parasol. Jag längtar tillbaka dit nu när jag sitter i den grå vardagen och det snöregnar.

Är inte detta en lockande bild? Verkligt sött.

Jag har inte gjort många knop, mest hållit nästippen över vattenlinjen men så smått har jag plockat, städat och försökt skriva lite.

Idag blir det långsamkok. Vegetarisk pastasås hade jag tänkt. Jag ska låta löken puttra länge och långsamt och släppa ifrån sig all umami, så som lök ska göra. basen i nästan all smaksättning som alla barn verkar hata….men vem har längre tid att låta smakerna utvecklas långsamt? Inte jag iallafall, kanske det är därför långsamma dagar som sjukdagar kan vara guldkorn gömda i kräka och diarré…

Nu så tar dagen fart, tre små som inte fattar att de är sjuka utan har full energi och liksom suger den ur mig. Jag tycker man ska uppfinna vabåterhämtningsdag för föräldrar. Då kan man plocka upp allt det barnen släpper på golvet under den tid de är hemma, vika all tvätt som sjukdomen kan ha genererat och sen återhämta sig från all ansträngning som flera dagar med nattlig feber/kräkning utgör.

Nu ska jag sluta bitcha om detta (och då har jag ändå inte berört vad det kostat mig att vara sjuk/vabba i pengar) och ta tag i och FÅNGA den här dagen. Imorgon ska jag in i ekorrhjulet igen där jag inte hinner med att göra lök genomskinlig på ett bra sätt.

Jag har inte frösått något alls detta år (än). tiden….men jag har satt potatis. Jag fick ett ryck när solen sken. Vi får se om det funkar.

UMAMI ftw!

Igår plockade maken upp ett paket med en flygplansbyggsats. Min farbror hade sparat den i sitt förråd, mint condition.

Katten som kan somna var som helst…

Tyllas hår i söndags när vi trodde att alla var friska…hoppas hon inte smittade hela balettklassen…

Avslutningsvis, maken lånade min bil….hurra liksom. HURRA!!!!!

Fridens!