Stamina, snabbtåg och avslutning

För en tid sedan visade dottern som bor på Östermalm fantastiska tonicflaskor. Och en stund var jag lite sorgsen (och lättad av ekonomiska skäl) över att jag inte har mer än tre butiker i princip att handla i och att jag kan deras utbud utan och innan. MEN sedan jag började arbeta i Södertälje har jag upptäckt ICA Maxi i Ahlby (gamla fina stavningen). Och se där hade de glass från samma märke, hur cool? Man behöver inte bo på Öfvre för att få finlir, man kan bo i orten också men tydligen inte på en Mälarö….(vischan).

Jag började min sista dag innan semestern precis som vanligt, på färjan med stickorna i hand. (Dessförinnan hade jag ju väckt, matat och lämnat barn på förskolor, tröstat gråtande barn vid vägen utanför fritids och andats i en fyrkant lite). Jag hörde om det politiska käbblet om snabbjärnväg eller ej. Alliansen säger att S och MP är för vaga i sin finansieringsplan att de ej vågar säga ja, de vill ha en BRED allians för att ingen ska kunna få skulden ifall det blir som med NKS och jag kände mig SÅ TRÖTT på politik!

TRIGGERVARNING! Detta är en bild tagen av en bekant och kollega på insidan av en toadörr på NKS….need I say more? Min mamma trodde att det nog var en god idé att ha någon som går runt på kvällen och kollar om det finns personal inlåst som behöver släppas ut i friheten…inte helt lättad instruktion. Lättare att hantera en defibrilator!

Om jag förstått saken rätt ät det ytterst tveksamt om Sverige ens har människor nog för att en investering på 200 miljarder ska vara rimlig att göra för att vi ska åka tåg istället för flyg. Jag kan absolut fatta att vi vill ha miljömässigt bra transportsätt och att flyg är en bov i dramat men jag undrar verkligen om det är försvarbart ändå. Och kalkyler verkar ju vara till för att överskridas….sen undrar jag lite vad för el dessa tåg ska gå på för i min bok är det allra allra värsta för planeten och framtiden kärnkraft. Lagringen av utbrunnet bränsle oroar mig väldigt mycket och har gjort så väldigt länge…

Annars gillar jag tåg, det finns något romantiskt med dem och jag skulle önska mig nattåg till Paris, Rom och Berlin (kanske finns fortfarande?).

På vägen efter att jag släppt tankar på jobbiga okunniga och vaga politiker funderade jag på hur en bra förälder är. Jag har haft en ambition att vara en superfantastisk sådan och jag kan kanske komma undan med att varit en helt OK sådan för de som är stora men nu på sluttampen känner jag att jag tappat greppet. Läxor kommer in sent, möten och matsäckar missas hur många mail vi än får om detta. Jag kan för övrigt återigen påpeka att jag vill ha LAPPAR! i PAPPER, som jag kan ha på ett kylskåpsdörr eller på väggen, TACK på förhand. Jag hatar alla mail man får om allt möjligt jag vill ha noll mail helst.

Idag praktiserade jag min mammas modell, låt dem lösa sina egna problem och vad gör det om 100 år typ. Det gick ganska bra men jag måste verkligen TÄNKA det för helt automatiskt tycker jag inte att slime och tuggummi i håret trots att man sagt till tusen gånger går bra, framförallt inte i min NYA BIL (som inte längre är så ny men som fortfarande känns så). Men jag lät iallafall bli att bli arg och skälla jag bara tog hand om det och vips slapp jag sura miner.

Älsklingsblomman och en till fick jag i fint paket, mycket glad åt detta, står nu i köksfönstret och jag hoppas de överlever semestern! jag ska gräva ned en sk. semestervattnare!

På avdelningen var det fullt ös, det kändes som om allt som inte hänt tidigare skulle knöas in idag och det var både kul och jobbigt. Mest kul ändå och på ronden kom enhetschefen in och tackade av mig så jag fällde en tår och jag fick fina röda klöver som jag älskar!!!! Så glad för alla fina ord och jag hade så gärna stannat.

På en av våra promenader stötte vi på ett antal förfallna hus efter varandra. Vi tog till vänster vid ett extra förfallet hus. Jag sade att här skulle man sålt till, mycket att renoveras och en bill till på köpet….och en båt…..och en……HUSVAGN med stort renoveringsbehov, något för den händige minsann!

Glad att jag inte bor granne med den här fastigheten.

Gårdagens promenad bar av till vattentornet, det såg fruktansvärt långt ut men vi hann fram och tillbaka på under en timme och det fläktade skönt på toppen. Vi såg en mindre utbränd skogsplätt på vägen också….orten e verkligen spännande!

 

Här står jag i blåsten och svalkar mig.

Vanligen brukar jag och överläkaren ta en promenad för motionens skull. Vi äter och motionerar också ibland. Idag tyckte han vi bara skulle äta. Han tog mig och två till till Fittjas kulturcentrum. Sist jag var där var 1998 tror jag när jag gick på käftis i Flempan och då var det inte lika fantastiskt men jag minns det som gott. Har ni aldrig varit där, åk dit men inte på en helg då är det helt obegripligt nog stängt. Aubergineröran var helt fantastisk, på allvar, jag ska kanske äta bara den nästa gång! Min chef som är från Irak förklarade hur man gjorde, grilla hel aubergine, krydda (oklart med vad men det verkade vara mest vitlök) och sen yoghurt….jag tror INTE han har lagat den rätten men jag ska ge det en chans för att sedan kanske be honom fråga någon som faktiskt vet hur fasiken man gör. Iallafall sjukt gott.

Även idag såg vi färgglad kreativitet, denna gång i Fittja, oklart om detta var meningen eller ej…

Mitt emot Fittja gård ligger det, finast på insidan!

Taggtråden undrar jag lite över, kändes väldigt militant först, lite som The peoples liberation front of Judea….

Meddelanden i trappan….hann aldrig läsa riktigt, tar det nästa gång!

Ljust och fint, enkelt på det hela taget. Får genast lust att åka dit igen!

Så fint! Det är skåp om det inte framgår….

Kikade helt snabbt in i bibblan…tänk om vårt bibliotek såg ut så här! Eller finns det någon som har ett liknande där de bor? Älskar stolarna! Väldigt lugnt och tyst var det iallafall, inte alls som i den ort jag kommer ifrån där de fick stänga ett tag och nu har patrullerande vakter….

Men kolla in alltså! Bara veggokäk tror jag….PÅ lila fatet med grönt och vit gegga ligger auberginen jag blev kär i!!!!

Här min första tallrik från buffén, den andra hade mer…aubergine och sötpotatis.

Det bar lite emot att ta ett ”köpeägg” idag men tydligen skulle man ha det till riset så jag biföll. Här ser ni skillnaden mellan ”mina” ägg och de ekologiska jag köpte för att dryga ut till de två tiramisuerna som jag gjorde i tisdags….min är den som är ORANGE! Billigaste sortens äggulor är ljusgula….

Jag jobbade över lite för vi hade ett akut röntgenproblem som behövde lösas på plats. Därför gick jag dit och fixa det innan dagen var slu Mitt halvår där är nu över och jag packade ihop alla grejer inför semestern och byte av arbetsplats efter den. Först lite inhopp på psykosmottagning, en sväng tillbaka till avd och sen Neuropsyk i ett halvår. Detta är något jag aldrig gjort med tror att jag kommer gilla. massor med formulär, psykologutredningar osv antar jag och just det, provtagningar.

Kanske jag ska testa mig själv också…är det ADHD man har eller, många frågar ju men jag tror jag lider av Mb arbetsmyra, har svårt att slappna av.

Tjing!

 

Lyckligaste supermamman med de fiiinaste gullisarna

Jag råkar bränna av ett foto när jag har ett smärre utbrott och antagligen säger något i stil med: -Slutar ni inte bråka och skrika i bilen nu kommer mamma köra av vägen och så dööööör vi allihopa. Vore inte det synd?

Jag såg Karin Adelskölds standup Helt perfekt på mors dag. Jag skrattade tyvärr ganska mycket så tårarna rann, åt eländet. Ja ni hörde rätt E L Ä N D E T av att vara dels utmattad och i samma veva förälder. Eller det allra roligaste var det om hur man kan skicka folk till månen men inte tillverka strumpbyxor som sitter i grenen(!). Men en annan sak som fäste var detta med att inte vara världens bästa förälder…men å andra sidan…..jag har kanske inte direkt fått rätt material att arbeta med. Alltså….man älskar sina barn M E N så som jag kämpat med dem kan jag ibland tycka att jag kaaaanske skulle kunna få det lite lättare.

Jag var så arg vid några tillfällen idag att jag kände mig helt tom på insidan. Så ska det ju inte kännas när man är med sina barn. Jag har gjort något fel helt uppenbart…och jag funderar ständigt på hur jag ska ändra kurs.

Det lugnade ned sig så småningom och nu på kvällen är vi alla sams igen men jag vet att den där lättväckta irritationen hos oss alla lurar i minsta kalsongbyte eller skopåtagning….

Det hade utlovats veganmat bland annat….jag hade (utan att kränka allergiker och ideologiätare osv) lite försiktigt meddelat att jag är veganintolerant och önskat ett köttbås. Detta föranleddes av att nedan nämnda fika med fritids kom med en motlista på allergener som skulle undvikas och resulterade i att jag beslöt mig för att bjuda på isglass….senare ringde jag maken och frågade vad katten jag skulle kunna bjuda på nu när vädret inte riktigt svarade mot isglass utan med glögg. Han föreslog att jag skulle baka något utan ingedienser….och lite så känner jag ibland. Jag tror jag fr.o.m nu kör med normalkost och den som inte kan äta det och överleva….den får ta med egen mat eller stanna hemma. För mycket arbete för mig, sorry men jag har fullt sjå med att bara få ihop falukorv och makaroner här, jag kan INTE tänka i andra banor nu. Särskilt jobbigt är att försäkra sig om att SPÅR av saker ska ha ihjäl bekanta…man undrar hur mitt kök skulle kunna klara de kraven. Här söta barn som faktiskt åt lite av maten. Och sen klämde i sig trippla portioner av chokladbollar. Chokladdiet kallar vi det, så franskt!

Just idag var kanske lite extra allt, maken arbetar 14-23 6 dagar i sträck och jag drar ett ganska tungt lass m a o. Idag hade jag tagit kompledigt halva dagen för att ta emot hela fritids och bjuda på lite glass och hönstitt….och ja…det spårade väl ur lite. Inte de andras barn då men mina. Ett barn av 18 tackade för fikat….och jag hoppas verkligen att mina barn skulle ha gjort det om de blivit hembjudna till en annan familj. Jag fick tre kramar av några av tjejerna och en av en pojk, jättegulligt. Men som sagt mina killar hade fullt krig. Känslan är skam. Man skäms när ens barn inte kan fatta att NU är ingen bra tidpunkt att försöka döda varandra, kan ni inte vänta tills vi är ensamma iallafall?!?

Det blir nog folk av henne med en dag…

Jag har försökt anamma min mammas strategi, låta barnen lösa sina egna problem men jag vet inte….det känns farligt. Men jag fick iallafall uppslag till en roman…och det är ju lovande eftersom jag ska till ett förlag igen med en bokidé….det känns som om mitt liv passar bäst på papper.

Men hur förförisk? Jag vill köpa ALLA och tapetsera med kartongerna i ALLA rum, eller ett, eller en nisch…Champagne är bästa drycken, efter vatten och citronfanta.

Fast, på kvällen fick jag ett samtal från min äldsta dotter och MY GOD! vad hon är bra och inspirerande (jo A och I ni är också fantastiska men F är ju liksom VUUUUUUXEN och klarar sig själv och är på väg uppåt) och hör och häpna, hon tyckte att min senaste insändare i lokaltidningen var ”saklig, informativ men slagkraftig samt att hon gillade mitt barnperspektiv”. Jag blir smickrad av min egen dotter, det ni! Sidan 30 skriver jag på! Och helt utan att jag visste om det handlade dagens Vetenskapens värld i P1 om exakt samma! Så ni kan dubbelkolla att jag har rätt! Vetenskapsradion idag 5/6

Summering av dagen…kolla Instagram, där jag sjunger Prince för barnen innan jag traumatiserar dem i biltvätten, ganska kul tyckte jag själv….

Nu ska jag försöka lägga alla barnen innan maken kommer och undrar varför jag inte lagt barnen….

Jag läser Prostens barnbarn igen för dem och Margaretha Krooks röst ringer i mina öron, älskar hennes inläsning av den boken!

 

Nu ska jag sluta!

Söndagsintervju av språkrör

Löner på ett ungefär….

Maken arbetar ”jour” sex dagar i rad och jag är ensam med de tre små. För att krångla till det extra har vi köpt en pool som är stor nog för att alla ska kunna drunkna samtidigt. Jag hade en minst sagt ansträngande lördag. Söndagen började lugnt, maken försvann tidigt så jag lät barnen göra det de gillar mest, Tylla tittar på Youtube på min telefon, Frank glor på Netflix och Edgar går runt och låter…dvs har en pytteliten pryl i handen som han låter leva ut sitt inre liv. Just nu har jag styrt om honom till att göra mikrofigurer i brännbar leklera. Så mycket lugnare. Jag oroar mig dock över att jag måste åka och köpa djurfoder och människomat under dagen med alla dessa egensinniga individer i släptåg….min största oro är att de ska vilja KÖPA saker, något som jag ogillar av mer än ett skäl. mest för att jag inte tycker vi behöver små prylar mer. Sen för att miljön gråter av det och sist av den enkla anledningen att jag inte har pengar till det. Ett ständigt återkommande stressmoment. och jag VET att det är jag som bestämmer och att ett nej är ett nej men ansträngningen….nej är såååååå jobbigt och barnen förstår inte detta med den gråtande naturen och den tomma plånboken.

Jag har på föväg bestämt vad som ska inhandlas, hönsmat, kattmat, plast- (jag VEEEET) lådor att förvara legobitar i (enligt uppmaning från personalen på Hamleys i London), sorterade efter form, ej färg. Detta för att få ordning på Edgars rum och uppmuntra till mer lek med lego som faktiskt FINNS i huset.

I tisdags var jag hemma med Tylla, då tog vi färjan till Slagsta och gick på ICA Maxi i Alby. Där hittade hon ett garnnystan som hon absolut ville ha, jag köpte glatt för att sticka ett par sockor till vintern. Medans jag satnär det är värmeböljat med det imorse lyssnade jag på söndagsintervjun med Isabella Lövin. Hon lät väldigt trevlig, en motvillig politiker, det känns fräscht. Och mycket sympatiskt att hon vill tillbringa sin sista tid i livet med att sitta under ett citronträd i Italien och skriva böcker. Jag har ungefär samma målbild fast i Spanien.

Innan den intervjun var det ett program om situationen i Italien, om utflyttning, arbetslivet osv. Det visar sig att de går mot lowtech, mode osv är den industri som växer. de frågade en insatt person om vad som är det bästa med Italien och varför man bor kvar där….då var svaret_ Vädret, maten och det sociala livet. Tänk er den frågan i Sverige! Varför bor jag kvar här (just den här veckan när det är värmebölja kunde ju vädret vara en bra sak men ta er mentalt tillbaka till förra sommaren) jag skulle säga att jag stannar pga: Familjen, språket, den relativa stabiliteten i politiken och delvis vädret (gillar säsongsskiftningar men de blir ju mer och mer engelska…). Maten? Nja….så mycket svensk mat vet jag inte om jag äter, det sociala begränsar sig ju till familjen och grannarna just nu och den sociala samvaron på jobbet…..kanske språket är det som avgör mest var man bor. För jag skulle nog inte kunna arbeta som läkare/psykiater i Spanien eller Frankrike…kanske i ett engelskspråkigt land men då är SYSTEMET problemet.

Nå, jag har en prunkande trädgård nu, en provisorisk pool och en hel del drömmar om ett orangeri där ett citronträd har en given plats och faktiskt redan står här hemma. Ooooo jag spårar ur. Jag lyssnade ju på MPs språkrör. Hon talade om flygresor..och att hon helst åker tåg men att det är så komplicerat med tåg, många byten osv. Och se DÄR finns väl en politisk uppgift, fixa till tågtrafikhelvetet! För jag vill åka nattåg till Paris eller Madrid. Jag hatar att flyga ju! Men hon flyger ändå hit och dit i tjänsten och sen en gång om året med familjen på semester. Då frågar reportern om DET är en rimlig nivå (hon sa att man kunde flyga rimliga mängder) och ja, det var en rimlig nivå att flyga per år och person…för hon klimatkompenserar ju!

En stilla tanke är om ALLA i världen skulle ha råd att flyga på semester en gång om året…hur snabbt skulle istiden komma då?

Jag tjänar inte tillräckligt för att flyga så frekvent så jag är ingen flygmiljöbov då…fast klimatkompenserar…gör jag det? Jag odlar och har egna höns, räknas det? är jag lite cirkulär där?

Jag kollade 2017 års politikerlöner och konstaterar att hon tjänar mer än dubbelt så mycket som jag gör och hennes man som är naprapat (medellön Stockholm 33 200kr) tjänar betydligt mer än min statsanställde make så visst har de råd att resa OCH klimatkompensera inte tu tal om det. Surt sa räven tänker kanske ni men jag tycker att det är ett problem när politiker blåser in miljöångest i vanligt folk men själva inte lever som de lär….

Obönhörligt

En av reatulpanerna tittar fram.

Det är mycket nu…

Resultat alla hemma efter mycket om och men och skrik….Jag meddelade maken att jag tänker INTE estämma vad för middag som äts idag. PUNKT!

Igår var ju en ledig dag. Idag skulle jag ha arbetat, kort vecka. Det är alltid trevligt. MEN….sent igår så störtade Tylla på grusgången (det är ju inte så att vi sagt två tusen gånger att man INTE ska rusa mot dörren) och slog upp ett knä. Först såg det inte så illa ut, det var bara svart av allt grus och damm men SEN…

Blodet forsade fram, skon, golvet, kläder, allt blev blodigt. Jag försökte bedöma läget i hallen men det var för mycket smuts. Först med läsbrillor på och med ungen i badet såg jag hur illa det var. Det glipade ordentligt och mycket grus mm i såret, under huden ni vet….stor suck. Och tyvärr inte av medlidande bara utan för att det är så fruktansvärt jobbigt att på kvällen en helgdag när man har två extra barn hemma och står med middagen i ugnen behöva ta sig till närakuten, trösta ett otröstligt barn, behöva åka in skitig och dan (eftersom jag varit i trädgården hela dagen) och sen veta att de kommer behöva droga ungen för att hon ska vara stilla nog för att ens bedöva henne. Sen är ju knät rörligt och man syr ogärna…det var så smutsigt att de knappast hade velat limma och ja….jag är ju doktorn här som ska fatta de rätta besluten.

SÅ, jag beordrade maken att leta efter Xylocaingel (vi har fyra medicinlådor/skåp och han rotade ordentligt och stängde sedan inget av medicinbehållarna och ja det är petigt att nämna men jag gillar ju stängda saker…) och han konstaterade att vi inget hade. Jag bad om NaCl-sprutor (som jag glömt att jag gett till dottern som var borta länge i Centralamerika) och under tiden ringde jag min vän Y som snart är färdig husläkare. Hon gav råd om godis och is…och att sedan med högt tryck spola rent såret!!! SÅ bra och påminde mig om boken Prostens barnbarn där ena ungen nästan drar av sig sitt ena finger och prostinnan matar honom med geléhallon hela vägen till lasarettet på Bornholm.

Vi tog fram M&M (inte bästa valet kanske när barn skriker och kan sätta jordnötter i halsen men det var det som fanns hemma) och den lilla frysta Barbapappan vi köpt i Frankrike för akuta situationer. Men inga sprutor fanns hemma….maken ringde grannarna som hade två. Nu var det nära…såret kunde faktiskt bli rent!

Men nej, mamman fick inte röra, vi brottades ett tag och till sist kom jag på att om jag höll sprutan i såret kunde T själv trycka snabbt och hårt på den. MAKALÖST bra idé! Och så höll vi på ganska länge. När alvedonen kickat in kunde jag ta fram nagelborsten med lite tvål och skrubba såret rent från sista smutsen.

Vi får se hur det läker. Knän är luriga, ungen är vild och jag är rädd att hon får en grustatuering där.

Idag blir det vab alltså, för att hålla henne lite stilla. Så jag kommer att ha tid att städa kanske? Eller nä, för om hon är hemma vägrar killarna gå.

Jag ringde skolan från Franks rum. Jag sa att vi pga skärskada behövde vara hemma och då ville killarna ej gå. Tack och hej, ses på måndag. Vad händer då??? Frank störtskurar, han VILLE JU GÅÅÅÅÅÅÅÅÅ!

Mitt hjärta alltså. Hur ska man orka med alla svängningar? Först tänkte jag ju att han som ALDRIG vill gå till skolan skulle bli nöjd.

-Men då får du klä på dig! (jag med lugn men bestämd stämma).

-Mäh! Var är mina klääääder? (F helt förbluffad över det faktum att en 8,5-åring ska behöva RÖRA på sig och TÄNKA)

-Det måste väl du veta, var lade du dem? Klä dig, borsta tänderna och så kör jag dig! (Här tänker jag curla så lite som möjligt tänkte jag).

-MÄH!!!!

-Jag äter frukost nu, 9 går bilen eller….du kan GÅ för jag vill inte hålla på med Tylla så mycket. Gör dig klar bara så kan du gå! (ÅÅÅÅ vad smart jag kände mig där! Curl off liksom! Lägga ansvaret över den här helomvändningen på barnet själv. För jag VET att han vill vara hemma!)

-MÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄH, ska jag GÅ? Jag orkar inte gå…jag vill…jag vet inte men ååååå.

Min spaning är att hur jag än gör blir det fel. Jag kan inte skydda mig från bråk, jag tror egentligen att jag är källan till alla bråk. Jag äger problemet som man säger.

Medan jag skriver detta står han vid min sida och säger att han inte KAN borsta tänderna och nu ska göra oljud tills jag lyssnar på honom….

Paus.

Här var jag hyfsat lugn ibland…jag mår kanske allra allra bäst när jag är borta från hemmet. Jag sa till maken att jag…kanske skulle vilja göra något ensam någon gång. Vad? frågade han…Åka till Shetlandsöarna och skriva en bok. Känner mig som Kerstin Thorvall när jag säger det…

 

Det där med vägval i livet och vad som är viktigt….jag tänker olika kring det beroende på humör. Igår när alla var hemma och mest bråkade så kände jag att jag helst är ute i trädgården. Och om JAG fick bestämma lite skulle nog vila vara mer frekvent….Två gånger igår fick jag frågan om vad vi skulle äta till middag….och då var JAG inte ens hungrig, barnen åt flingor, mackor och glass…..

 

Nya staketet.

Jag tänkte att luktärtor kunde passa i mellanrummen..

 

Nu påklädd, redo för fritids. Jag ringer och meddelar att han ska komma. Då: Varför blev det inte utflykt?

Och så tar vi hela snurren EN gång TILL! Just i skrivande stund har han sprungit upp till kompisen (förlåt C och A om ni ligger och sover) för att kolla om K ska till fritids…jag sitter här med bilnyckeln redo för nu har jag kastat in handduken, jag tänker att jag kan underlätta hans avfärd med skjuts om han nu bestämmer sig för att lämna boet för några timmar, jag kan behöva vilan. Som en kompis en gång sa: -Hur man än vänder sig har man alltid snippan fram!

Så lyckad dag redan känner jag.

Så här sov delar av familjen igår. Undra på att man är mörbultad när man vaknar!

Jag hade tänkt skriva lite om det paradoxala i at Trumps teknik att vara helt galet oförutsägbar kanske leder till världsfred, ett helt oväntat resultat….non diplomacy liksom, full frontal. Skräm skiten ur alla galningar med bara liiiite kärnvapen och vips, FRED PÅ JORDEN! Men Iranfrågan är inte avgjord än…men jag skulle tro att även Iran inser sin litenhet inför USAs militära muskler….så TRUMPism var kanske inte det värsta som kunde hända världen hur orange han än är och så vidare….men den som överlever dagen får väl se…..

Lite fler reatulpaner (köper sent men pga klimatet nu går det hur bra som helst).

Väldigt stora klarröda tulpaner som kanske inte riktigt passar in här….men de ser coola ut.

Goldie nosar lite försiktigt på Pingu när hon är ute, och mig….

Kycklingar måste vara det mest underbara alltså. Här lugnet innan stormen.

Aj aj aj eller mer AAAAAAAAAAAAAJ. Här efter tvätt och skrumm och slagsmål (typ).

Jag hittade lite fler tegelstenar. Då blev det ett nytt torn med jordgubbar.

Kvällssolen är det iallafall inget fel på. Längtar redan till natten…tyvärr. Hade gärna haft en stillsam och härlig dag men jag tror att det är för mycket att hoppas på…..

 

 

Vila när man är död

När vi gör något gör vi det ordentligt! Jag ordnade om muren igår, den blev högre och mer stabil (mindre rak påpekade maken!). Pilstaket började flätas, jord grävdes upp och saker planterades. Vi påbörjade också ihop med grannarna ett litet pilstaket eller häck bara för att…

Jag tycker ändå att jag har färre järn i elden nu än någonsin men jag kan ändå urskilja åtta parallella spår just nu…det är boken, böcker (framtida), ST (som visar sig vara galet komplicerat och svåröverblickbart för tillfället. Jag köpte i fredags en femårsdagbok för att kunna hålla ordning på allt på uppmaning av min handledare), trädgården, hönseriet (som kommer utökas och förbättras), politiken, Föreläsningar mm, trädgården (röda tråden i livet), familjen (oooo vad långt med på listan), och sen en sak till som är svår att beskriva. Det mesta hänger ändå ihop för allt jag gör grundar sig i min syn på eller situation i livet så det kan ju låta mer spretigt än det är för en utomstående.

Hur anlägger man en köksträdgård utan att ha tid att tänka eller ens plats för den (ligger en massa virke för kommande förråd där jag hade tänkt plantera så det fick bli en båt i mitten…)

Men trots detta tycker jag livet flyttar på mindre ansträngt än tidigare och jag tror det beror på PENGAR! Jag har nu inte så fruktansvärt lite av det och att ha lite mer ekonomiskt svängrum gör ju onekligen livet mycket enklare. Det där stressen över att kanske inte ha råd att tanka bilen helt full om det skulle behövas finns inte i samma utsträckning som tidigare. Nu menar jag för all del inte att vi lever i sus och dus, alla miljonerna i lån finns ju kvar men vi har ett litet överskott i kassan och jag ska vara mycket rädd om det.

Lilla blå kom hem till oss igår. Svägrska gick i höstackar, hon fick ett befruktat ägg av mig men sen ville hennes make hellre ha vuxna höns som producerar ägg direkt…så jag fick tillbaka mitt lilla ruvade knytte vilket passar utmärkt då vi ska utöka flocken och vi nu har en ruvande höna! Jag hoppas på en dam, hon kommer ju vara en korsning av aracuan och cream legbar så blå-turkosa ägg är ingen omöjlighet!!!

Jag ser framår i tiden, ungefär tre år, då kanske vi har det ÄNNU lättare och då vill jag resa till en sandstrand, så skönt!

Kanske vi redan i sommar gör en avstickare från Frankrike och tittar lite på antingen Medelhavet eller Atlanten (helst det förra).

I dagens sköte ligger dansuppvisning, parkour, trädgårdsarbete och sen lite skrivande av politik insändare samt ett möte. En HELT vanlig söndag. Eller den skilde sig från tidigare söndagar så tillvida att jag faktiskt sov efter klockan sju och hade kanske fortsatt med det om inte min lillebror ringt….av ännu oklar anledning. Han är morgonpigg….

Oj, vad solen sken på oss igår, jag blev brun kändes det som. Här jag Stefan och Elaine när vi sprider vårt budskap i centrum. Jag pratade med en mycket trevlig man som väntar på en ny njure sedan tre år….tänk på att anmäla er till donationsregistret. Om det allra värsta händer kan man ändå göra en sista god gärning och skänka sina organ man inte behöver längre till någon som då slipper sitta fem timmar varannan dag på ett sjukhus för att rena sitt blod! Jag skänker honom en tanke nu.

Fake food

Nästa nummer väntar jag ivrigt på, det är med hatkärlek jag läser. Jag har sett att mina rabarber är på väg upp och det här ser ljuvligt gott ut!

Hej alla läsare som troget hänger med trots bloggtorkan!

Jag skulle vilja skriva att det är bättre med kvalitet än kvantitet för det tycker jag men det är kanske lite övermage att skriva så om sin egen blogg? I vilket fall tycker jag bättre om bra än mycket. Så var det sagt.

Å vad han är folklig, dubbelknäppt bläääääser och polokrage. Ser ut som Råger Mååååre tycker jag.

Jag tog mig lite ”egentid” (läs gick på toaletten och låste snabbt). Där tog jag mig an senaste numret av Buffé. Redan förra gillade jag formgivningsmässigt, de har bytt typsnitt mm. Men innehållet….Först stod det på omslaget att PRINS Daniel arbetar för jämlikhet(!). Det var liksom nog för att få igång mina ”juicer”. Sen en bild på mat i en SKÅL. All mat i en skål kallas numera BOWL. Varför då kan man undra när vi har ett utmärkt svenskt ord för detta. Mat i skål, asbra. I skålen kan du lägga allt du vill, och sen…..Skålmat!

Den är snygg nya tidningen. och på bilden en skål mat!

Sen läste jag ett recept med KONFITERAD lax. Om jag förstått konfiterad rätt innebär det kokt i sitt eget fett….som med gås eller anka. Den skulle serveras med RÅ sparrissallad såklart och kaprismajonnäs. SÅKLART! Varför koka sparris? Eller ha kapris vid sidan om? Jo för att vi älskar att krångla till det. Lägg hellre majjon i en skål och rör i kapris och fettinkokt lax och kör över den med mixern! Då har du nästa heta trend, FUL mat. Ful men god, just up my alley!

Får jag presentera, fumlat!

Därefter kom tips på att riva rödbetor ned i gröten….seriously? Hatar all gröt utom risgryns så det blir inget med det. Faaaast, då kanske vi har verklig tomtegröt. Associationerna flödar känner jag, vilket flow!

Jag såg sen en annons om ”Soup on the go” och tänkte…vad hände med slow foodtrenden? Jag hörde om det för länge sedan och tyckte det verkade SÅ bra men innan jag hann anamma den trenden kom detta med att äta ÄNNU snabbare, kall soppa medans du går!?! Tiden rinner iväg snabbare än jag hinner lära mig barnens klasskompisars namn numera, jag vill inte äta och gå. Jag vill sitta tyst med alla elektronik av och ÄTA, tugga. Helst mat jag förstår mig på. Behovet av dessa ständigt växlande trender gör mig förtvivlad och förvirrad. Måste vi hela tiden uppfinna nya saker som inte behövs, som kanske rent av är farliga?

Sist ut var det en annons för guru. Alltså G U R T. Ni vet väl vad det är? Det är låtsasyoghurt. Jag vet inte vilken del av yoghurt som är med i den soppan om det är yog, hurt eller bara gurkört?

Fakeurt!

 

Hastighetsäta, nej tack! No soup!

 

Nu har jag laddat ur. Jag ska sitta i solen. Sen ha gäster på kvällen. Det blir gammal känd mat för MIG. Persiskt ris med saffran som jag åt hos min dagmamma som liten och sen saffrans och citronmarinerade kycklingfiléer (de som mest ätit majs) och gammalt hederligt kranvatten för min del till. Spexar jag till det riktigt kanske jag gör mast o kliar…vi får se. Det kommer säkert bli ful men jag hoppas på gott. Jag lägger upp på platta FAT inga plages alls där!

Nu ut med er i solen och glassa!

Undran vad detta ska kallas……har ni något bra förslag?

 

Knytblus på modet

Jag har ändrat mig avseende knytblus, men det beror nog på en kombination av att jag blivit äldre och tänker att det kan vara bra att dölja eventuella rynkor med och skydda känsliga partier mot sol. Nästa steg blir handskar så som Gunilla Pontén gör för att slippa avslöja sin ålder. Jag tänker på filmen Nikita där man får lära sig det. Men när jag var så ung lade jag det bara på minnet, nu plockar jag fram den kunskapen igen.

Jag äger ingen knytblus. Mest för att jag inte riktigt tyckt om modellen men också för att jag tyckt det andats kvinnor som ska verka vara som män….jag tänkte instinktivt Thatcher  m.fl. Danius…jag vet inte, henne har jag ju mest associerat till katedralklänningar och svamliga och pompösa utläggningar om sina klänningar och Dylans ”enastående” tal. Men nu har vi ju den här knytblus diskussionen som jag funderat på ett tag….

Jag hade trott att Bilder på Antonia i knytblus skulle poppa upp som svampar ur marken men nej då. Detta är väl inte ens en knytblus tror jag, mer av en sjalkrage. Hon är oftast mer avklädd och ser naturlig ut. Assnyggt hår!

Min första tanke var att allt omkring just Akademien är så hemligt. Vi vet INGENTING (om man inte ligger med kulturprofilen eller för all del andra ledamöter) om vad som sker i det slutna sällskapet. Det är lite som med frimurarna. Sen bryr jag mig inte så mycket om vad för fuffens som sker i slutna sällskap om de inte finansieras av skatter vilket jag inte tror att de adertons klubb gör.

Power woman! Med pincettgrepp, det var lite av hennes stil va?

Jag har tappat all respekt däremot och det är ganska tråkigt tycker jag för jag brukar verkligen se fram emot Nobel och alla utnämningarna. Jag har aldrig haft så mycket synpunkter på deltagarna utom kanske Horace och Kristina Lugn för den ene retar jag mig på pga hans uppblåsthet och den fjuttiga striden med exfrun i manegen. Lugn….alltså hon är så misstänkt lugn att jag bara inte kan gilla. Hennes svammel i radion i veckan var bara för dumt. Ett tag funderade jag på att skriva ned det för att det skulle bli riktigt tydligt vad hon sade (eller INTE sade). Jag röker, ni döööör?!? What? Det hon skriver är nästan tydligare än det hon säger ta mig tusan!

Hej hej!

Så Alice Bah K IGEN ute och manifesterar fast hon inte har en susning om sin plats. Hon vill visa upp sig kosta vad det kosta vill känns det som. Hon har INTE med detta att göra och OM hon hade det hade hon kunnat sparka hela högen tycker jag!

Lite mjukare framtoning här, men håret alltså….

Om man inte vet något om ett ämne tycker jag man kan hålla käft tills man gör det. Bara för att Danius avgår behöver ju inte det betyda att det är riktat mot KVINNOR! Hon var ändå sekreterare för hela klabbet…kan man bli det om alla där hatar kvinnor? Sannolikt inte. Om någon ska göra och kan göra något är det kanske kungen i detta fall och då vore det kanske lämpligt att han lät någon sansad yngre och lite mer liberal medarbetare skriva in nya stadgar och kanske till och med säga att fördelningen ska vara ungefär 9 kvinnor och 9 män? Och inga poeter tack! För obegripligheter som gränsar till galenskap tycker inte jag ska premieras. Det som jag sett skrivet av de två kvinnliga poeterna som figurerat mest kunde ju lika gärna ha skrivits av en slumpvalsgenerator i mitt tycke. Googla frostenson och dikter så kommer fem stycken upp och jag fattade verkligen ingenting. Ett ord gnagde sig fast och det var kransanus. Nu kan jag inte få det ur min hjärna, vad ÄR det? Är det något man får? Gör det ont? Sååååå många frågor.

Snille och smak

Jag i kvällssolen. Champagne och dillchips ftw. Man glömmer att tjata om tvätt, städ och satans strumpor. Man struntar i hur ren enas yogamatta är också. WIN WIN WIN!

Helt ärligt har jag tappat lite bloggsug. Jag har så otroligt lite tid över och det behöver man för att irritera sig över saker som till synes är oviktiga. Att därtill skriva ned det, bifoga bild med text och avsluta med en vass eller rolig knorr….det kräver nästan förtidspension. MEN idag hade det samlats ihop så pass mycket inspo att bloggandet var nödvändigt.

Ljuset i vårt hus….obetalbart! Om ni undrar vad katten jag har på mig är det en typ av snickarbyxklänning i svart denim som jag älskar. Lite Pippi Långstrump liksom. Jag har orange strumpbyxa till för mesta möjliga effekt!

  1. De aderton. Löven av alla uttalar sig och tycker att det är FÖRVÅNANDE att de utvalda inte kan samsas…på allvar? Tycker han det? Att gräddan av litterära Sverige inte kan enas…De är excentriska, egoistiska och använder ord som skändligt om varandra. Och jag måste säga att de tre som sköt ur sig senast ur den härdsmältan har mitt fulla stöd. Bra jobbat, men skändligt? Skriver vi inte 2018 nu…vem talar han till? Knappast folket va?

Sen Horace…H Å R A S E….han tycker att akademiens öde ligger i G U D A R N A S knän vad som nu ska ske. SÅ många frågor på det. Inte mono utan plural här. månne 12 gudar? Kungen avvaktar…tror att det kommer lösa sig genom samtal mellan de smorda. Jo det är ju troligt. Han är högsta hönset och kan styra och ställa lite som han vill…. Jag tror Ranelid och Gardell är sugna. Men jag skulle tycka att t.ex Jenny Jägerfeld vore en bra kandidat…jag gillar henne (och känner hennes brorsa…) sen kanske….Hon som skrev Svinalängorna, och några språknördar typ han som var på Språket i P1 och Fredrik Lindström???? Va, vore inte den en fin line – up att börja med?

2. Yoga….alltså, jag HAR så svårt för YOGA. MEN går på en kurs på jobbet, LOVE it. Och bäst av allt, man kan TÄNKA rörelserna, det ger lika bra effekt, värt att tänka på när man står där och koncentrerar ihjäl sig livrädd att ramla och bryta lårbenet. Det går lika bra med selleri alltså!

Men på allvar? Rengöra yogamattor???? Vad kommer här näst? Återfukta dina Hunterstövlar? Desinficera trädgårdshandskarna….?

3. Sen såg jag den där skojvideon om sjukdomen ”parenting”. Om hur din livsgnista släkts, du aldrig får sova och du behöver ”afuckingbreak”. Jag fnissade ihjäl mig och skickade vidare till Hej Hej Vardags Louise som är så bra på att fånga vardagen…hon gillade och fnissade, kanske gapskratt, fulskratt? Man behöver en fuckingbreak. Och jag tog chansen att yoga…..

Nu innan läggning (mellan två barn och med benen uppdragna pga katt som envisas med att ligga vid mina fötter) såg jag en reklamfilm i mitt Instagramflöde….HUR REN ÄR DIN YOGAMATTA? HUR FAN SKA JAG VETA DET? På dörren till avdelningen där jag yogar står en varning/instruktion på dörren till rehabbassängen ang kiss och avföring i poolvattnet…..I rest my case.

Nu ska jag sova, jag går på övertid, det märker ni va? Mycket versaler var det här och den nittonde stolen i akademien borde instiftas och gå till mig för nyskapande i det svenska litterära värvet, på allvar. Jag skulle rocka fett där bland silverjetongerna, Jean-Kladdandet och de strama galablåsorna. Jag skulle ge järnet för att verkligen styra upp den där lilla herrklubben!

Jag är miljövän men alltså…?

Jag fattar inte?

Va?

Jag orkar inte mer. Jag tar med en egen handduk att lägga över och duschar mig i handsprit efteråt!

X

Mödravård de luxe

Jag saknar den där muren och de fem vackra träden. Men jag planerar framåt här i nya huset. Hemma nu.

Jag hörde på radion att mödravården kanske skulle komma att ändras. Istället för att som nu ständigt stöta på nya människor vid alla vårdkontakter skulle man hör och häpna träffa EN barnmorska som ska följa en hela vägen igenom……revolutionerande va?!?!

Så har man i Danmark tydligen och vet ni, det skapar TRYGGHET för den blivande mamman, förhindrar skador kopplade till graviditet och födande, galet va!?! I Frankrike har de tagit det ÄNNU längre! Där har man samma GYNEKOLOG hela vägen från positiv sticka till eftervård, hur galet är inte DET!?!!!!!!! Kontinuitet….my god, vem hade kunnat ana att DET var bra? VEM????

Ok, jag ska vara allvarlig nu. Såklart är det bra med så få personer som möjligt inkopplade i en människas födelse (mammans resa från v9-nyförlöst). Det fattar man ju instinktivt. Och tänk vad skönt för barnmorskan! För då hinner bmsk lära känna kvinnan och eventuell pappa eller annan partner under resan och kanske det blir fler födslar? Tänk er det! Som en husläkare lite….Om jag vore barnmorska skulle jag uppskatta att få göra alla olika delar i mitt yrke, allt från preventivmedelsrådgivning, mödravård, förlossning och BB. Jag tänker mig att det skulle lätta upp arbetslivet lite. Sannolikt skulle de få bättre betalt om de skulle vara i beredskap (jour).

Själv har jag inte så höga krav på graviditet och förlossning, inga illusioner om hur härligt det ska vara, skrev aldrig några gosiga förlossningsbrev (läs mitt inlägg  ”Allt du INTE ville veta om din graviditet och lite till”) jag ville komma hem i ett stycke med ett friskt barn. Och det har jag väl mer eller mindre fått göra även om två förlossningar var extra jävliga. Maken trodde jag skulle stryka med sist. Att stanna på sjukhus mer än det minimum timmar som krävs har jag aldrig gjort. Sist när jag fick den obligatoriska frågan om jag kissat så ljög jag, det var julafton, jag hade en tomte att passa. Jag finner att jag ofta blir reducerad till ett stycke besvärlig patient och inget annat, det passar inte mig. Kan själv liksom.

En stor vinst finns i att man som patient slipper förklara allt om och om igen. Det brukar många patienter klaga på. Ibland frågar man bara för att kolla att det som redan står stämmer. Men vissa saker kan man kanske inte vilja upprepa vareviga gång. Som den där eviga frågan i v.31 om man röker…..om man nu svarat nej på samma fråga v.18 känns det liksom lite överflödigt…..eller? Nu är väl det för allan del mest för statistiken eller forskningens skull men allvarligt? Vem BÖRJAR plötsligt röka under graviditeten? Om man dyker upp på MVC och luktar påtagligt av rök eller på annat sätt verkar ha ändrat sin livstil (börjat röka gräs som jag skojade om just i v.31 första graviditeten utan att det fick önskad effekt, skämtet alltså) då kanske den frågan är anbefallen.

Jag ser fram emot att mina barn ska få mödravård i den här nya regin. Det kommer säkert ta minst tio år att genomföra så det är ju tvärkört för min generation.

Ja, det var allt om det, jag tycker det är bra att något ändras på detta område. Det känns som om det är dags nu att låta kvinnor föda i frid och slippa en massa komplikationer kopplade till stress åtminstone. Att få vaginan ihopsydd med ändtarmen kommer väl hända en och annan ändå men ju färre desto bättre liksom…..ibland undrar jag vad som skulle ske om en man skulle få pungen ihopsydd med anus….eller ett litet klipp i ollonet…undrar hur många dagar eller veckor som skulle hinna passera innan någon insåg att DET inte var bra.

TGIF!!!!