Föräldraskapets våndor

Jag plockar ett blad om dagen på väg till jobbet. Detta var ovanligt hjärtlikt.

Midsommar. Mörka mål drar in….midsommar avblåst. Vänner omdirigeras hem istället för till slottsparken. Kring klockan sex, behov av utbrytning. Promenad till idrottsplatsen för att låta barnen springa fritt.

En del av diskussionen igår rörde ett monumentalt bygge som ett företag här ute funderar på….jag tänker att vi kanske visst behöver ett badhus men en inomhussnöbana?????Nooo. Fast i den här lilla kommunen kan ALLT hända känns det som. Kanske det skulle vara bättre att de som arbetade i kommuners tjänst skulle vara utifrån? Så man slapp nepotism, vänskapskorruption osv i Göteborgsk stil.

Snart är uteplatsen kvar. Men det låter så mycket från vägen. Det utlovade bullerskyddet lyser med sin frånvaro, lampor lyser dygnet runt, AC stör när det väl är tyst från vägen och sen matos, restaurantgäster och……ja det är oändligt krångligt med grannar ibland (och Kommuntjänstemän).

Jag trivs ändå bäst ute, fast inte i regn kanske…men på tomten, med odlingsprojekt, hönsen och så. Barnens ljud (från ipads, två och högljudd lek) kryper in under skinnet på mig, gör mig nästan galen just nu och så regnar det så man inte enkelt kan gå UT.

Nu dagen efter funderar jag på följande: OM det skulle visa sig att mina smärtor skulle bero på skelettmetastaser (fullständigt osannolikt men ändå) och jag bara hade till jul kvar att leva hur skulle jag förvalta tiden?

  1. Innan provsvar skaffa livförsäkring så familjen har råd att bo kvar.
  2. Skriva varsitt brev till barnen om hur jag uppfattat dem, mina förhoppningar och ändlösa kärlek till dem och kanske några ord om hur de ska hantera sina eventuella framtida barn.
  3. Jag skulle se till att undvika behandling om den ej skulle göra mig frisk och istället försöka må så bra som möjligt och göra klart allt. Dvs knyta ihop alla lösa trådar.
  4. Ha alla barnen boende här sista tiden så jag hann få njuta av dem så mycket som möjligt och kanske få till en resa till ett varmt land.
  5. Lära maken allt jag kan….och se till att han lär sig gå upp på morgonen.

Så dyster kan man bli av att för åttonde året i rad vara den som får ta morgonpasset och samtidigt ha outhärdligt ont i ryggen men  veta att om inte jag gör det blir kycklingarna uppätna.

Makens sida sängen….hur orkar han? Jag försöker att inte gå på den sidan. Agnes Wold säger att smuts är BRA, det kan jag köpa men OREDA? Hur kan han inte tycka att detta är påfrestande att se???? Hur? Kanske för att han sover mer, för än så länge har han inte visat några livstecken och han har inte ens humor kring att han nu har cirka 2500 morgnar att går upp före mig ”intjänade”. Noll humor där min lustigkurre.

Varför tänker jag skelettmetastaser? För att jag är läkare och då per definition lite för överinformerad….hypokondrisk och rationellt inställd till döende, så är livet liksom. Tack och lov tror jag inte att varje finne eller pormask är malignt melanom iallafall, det vore outhärdligt…..

 

Jo, om någon som saknar ironi, är lättkränkt osv nu av en händelse googlat sig hit pga ledord som metastaser osv så kan jag förklara att jag inte hade för avsikt att kränka alla med dödlig cancer i slutskedet, jag vet att en del dör under vidriga omständigheter och visst ska man underkasta sig behandling och förlänga livet och så vidare. Detta är min HÖGST personliga fundering en dag när jag som vanligt är lite naggad i kanten, hade ändrade avföringsvanor och skrev rakt ut bara utan en tanke på att lättkränkta människor läser saker på nätet och tar dödsallvarligt på varje stavelse. Jag ber alltså om URSÄKT för mina tankar för jag ORKAR inte förklara mig vidare, jag ville bara dela med mig av morgonens toafundering so BACK OFF!

OK?;)

Olycksbarn

Jag körde en Andreas och åt på Fabrique idag. Lyxade till det lite. Först tänkte jag kolla rean på Åhléns lite snabbt men då smärtbehandlingen gick på över 800kr för en månad avstod jag och prioriterade lunch.

Idag skulle jag på läkarbesök själv mitt i arbetsdagen. Jag åkte på lunchen och råkade hamna på Östermalmstorg precis samtidigt som min äldsta dotter som flyttade hemifrån i helgen. Hon bar tunga kassar så jag följde henne hem och vi delade upp allt det tunga. Tre trappor utan hiss…det är bra för hjärtat. Min rygg…ja kanske bra för den med.

Hon har haft den stora turen att få hyra en underbar lägenhet i andra hand och jag har tagit dit lite växter. Jag har erbjudit henne att plocka från mina gömmor och kanske kanske ska hon ta lite av besticken…jag ska bara räkna hur många jag har av varje del först. Jag ska skriva mer om hennes hushålle på andra bloggen senare ikväll (om jag inte somnar först).

Efter att jag hjälpt henne att ”rätta till” lite saker, vattna och gå till tvättstugan, så gav jag mig av mot smärtrehab. Precis utanför porten noterade jag en man som jag snabbt bedömde som anfrätt av amfetaminmissbruk, han såg ut att ha nervskador och rörde sig mycket oroligt. Han verkade klia sig i skrevet eller något. Jag var på ganska långt avstånd när jag såg honom och hann tänka lite. Men så plötsligt när jag var helt nära drar han upp sin penis och kissar! Han tappade lite saker samtidigt för han var väldigt kissnödig och han kunde inte hålla i allt. Det såg ut som han bar med sig sitt bohag i den stora väskan.

Väldigt städat ändå med tanke på vingligheten mm mm.

Först blir man ju lite störd av att någon drar upp sina könsdelar mitt framför en men sedan såg jag hur han siktade på brunnen. Han var påverkad, skakig och väldigt nödig men ansträngde sig för att pricka rätt och undvika spill på trottoaren. Det tyckte jag var fint på något sätt.

Jag har en stor respekt för dessa människor som trots allt helvete de förmodligen genomlevt ändå tar sig fram genom livet hur trasigt det än är. Det är därför jag vill arbeta med psykiatri, det var därför jag älskade att arbeta med beroende.

Jag såg plötsligt den där mannen som en liten pojke som ingen tog så bra hand om, jag vet, jag tjatar om det men några av oss fastnar liksom i utvecklingen och då måste man möta dem där.

Målat i bloooooood! Kolla in @fanatomyillustration

 

Sen har jag stött på en kvinna som är konstnär. Hon gör de mest makalösa saker. Detaljrikt och…..lite otäckt. Min vän Eva gör ju anatomiskt korrekta hjärtan i stengods som jag älskar men här handlar det om teckningar och den jag föll för är målad i blod! Hennes eget. Och jag vet ärligt inte om jag klarar det riktigt men det finns en lockelse i detta och ju mer jag tänker på det så tror jag att jag vill tappa mig själv på fem rör blod och låta henne måla ett sådant hjärta till mig. Kankse jag ska ge det till maken på alla hjärtans…eller ÄR det för mycket? Om han hatar tar jag det själv. För jag kan leva med en målning i mitt eget blod, det kan jag verkligen. Jag skulle gilla ett i hans blod också.

Jag gillar den här lokalen…

Det knöt på något knasigt sätt ihop med den nya regeringsbildningen i England. Jag hörde om den i morse. Tydligen ska den traditionsenligt skrivas på pergament av getskinn (såklart) och sen tar det tre dagar för bläcket att torka. Sedan tre år har man dock frångått getskinnet och nöjer sig nu med riktigt högkvalitativt papper med en vattenstämpel av en get….det tog säkert minst två valperioder för att rösta bort den regeln från 1600-talet. Jag har också hört att man fram till våra dagar kunde bli bötfälld som taxichaufför om man inte hade hö i bagageluckan. Detta pga att man ju egentligen är droskförare och driven av en häst som måste ha mat…..

På vägen tillbaka till jobbet såg jag denna. Ta med doktorn till stranden? Varför liksom. Kan man inte vänta med en konsultation tills man är påklädd kanske man ska ringa en ambulans istället???? Jag skulle iallafall inte våga diagnosticera någon via mms eller telefon om det inte är någon jag känner.

Detta klotter fattar jag INTE. Är man en mördare om man mjölkar en ko, kärnar den och blandar med rapsolja? Vem dog? Svalt en kalv ihjäl? Enlighten me pliz.

 

 

På förekommen anledning

1) Under våren har jag fått lära mig av proffs att ironi, sarkasm och andra lustigheter är extremt svåra att förmedla i skrift. Därav antagligen tillkomsten av emojis.

2) Vissa människor kan heller aldrig förstå ironi. Vissa fattar inte i verkliga livet heller, på allvar alltså. De är bokstavstrogna.

3) Jag försöker hela tiden vidga mina vyer men märker allt som oftast att det mesta är logiskt och att jag i många sammanhang, trots att jag tog min examen för åtta år sedan, fortfarande minns det mest väsentliga och i vissa områden där jag läste lite extra (pga. eget intresse: Geriatrik, psykiatri och obstetrik ffa) fortfarande har de basala kunskaperna. When i doubt har jag massor med kollegor att fråga. Såååå praktiskt!

Idag kÄnde jag ändå ett plötsligt behov av att friska upp minnet….dagens lektyr…

Och så fick jag under min sit in veta att man numera opererar katarakt innan linsen blivit helt opak. Jag hade hört det men var inte helt säker. Jag klarade iallafall sit inen med högsta möjliga poäng, det enda som drog ner var min egen betygsättning. Jag fick ta om BT då jag missade att ventilen var så känslig. Kinkig kan man säga.

Jag är oerhört trött nu kom jag just på, jag väljer bort en hel del just nu och prioriterar tystnad och sömn. Jag funderade också vad denna stora trötthet plötsligt kommer av och drog slutsatsen att det kanske beror på att jag på 16 månader har varit placerad på lika många olika avdelningar inom fyra olika områden, en hel del specialområden och fått lära mig nya rutiner, namn och ansikten samt hitta på olika ställen. Nu kan jag iallafall andas ut lite för här ska jag nu stanna fram till början av september även om man på VC stöter på i princip ALLT och lite till. Kanske det är därför jag får se om samma avsnitt av Follow the money 7-8 ggr…..

Nu bada två supersmutsiga ungar!

Bröd och skådespel

White van men. Ett uttryck jag lärde mig i veckan. Jag har alltid förundrats över att bara de som varkligen arbetar med de grova jobben kallas arbetare. De som kan ramla från byggnadsställningar, står vi löpande band etc. Jag vill hävda att jag också är en arbetare, jag lyfter ben, knackar på folk, pratar så skallen nästan går i bitar och ffa lyssnar på folk dagarna i ända. Kvinnliga läkare är en av de sjukaste yrkesgrupperna i landet. A hard work.

Egentligen hade jag tänkt sätta rubriken Stasmannamässighetens död men i sista stund ändrade jag mig för jag tänker att sökmotorerna inte skulle göra ”all that” för bloggen.

Jag funderar ständigt på politik. Politik är ju allt. Det styr oss och Trumps valseger har fått mig att allvarligt fundera på mänskligheten. Jag tröstar mig då och då med att Clinton fick flest röster och att det är det amerikanska valsystemet det är fel på men ÄNDÅ!

Tydligen ska man inte tala ett språk som är krångligt. Jag förstår precis. Man måste känna sin publik. Och även om jag själv föredrar personer som uttrycker sig elegant. belevat,  gillar rappa repliker i Suits och så vidare så passar inte det för alla. Det gäller ju också att folk har ett intresse av att lyssna, inte bara inför ett val.

Jag kom lite tidigare till jobbet pga fredag och mindre trafik. Då krafsade jag ned det jag ville skriva om på ett block. Jag hade helt glömt allt på lilla promenaden från bilen för jag talade med en vän telefon. Men får man bara hjärnan i rullning går det ganska bra. jag kunde memorera ett 7-siffrigt telefonnummer idag också…jag slog mig själv med häpnad!

På vägen till och från mitt arbete har jag nu i ett försök att skala bort bruset, slutat lyssna på radion. Jag kör i tysthet men tänker desto mer. När jag idag kom fram klottrade jag ned stödorden från färden.

Söt katt på labyrintinspirerad matta.

Vad engagerar människor? Kattungar. Sex. Kändisar. Så är det bara. Det gör en inte mindre värd, alla är lika mycket värda. Men det bjuder på lite svårigheter för de politiskt intresserade att attrahera och engagera dem. Trump m.fl vinner röster på att skrämmas. Man måste tala tydligt och enkelt.

Jag tänker på hur jag själv får kräkkänslor av P1s kulturradio ibland. Överanalysering av filmer, dissektion av böcker och andra obegripliga konstnärliga grejer som när Ai Wei Wei gräver ner sin konst och låter betraktaren stirra på jordhögar som döljer det sk. verket…..HUR ska sådan konsts eventuella budskap nå fram? Till de redan frälsta (eller grundlurade som älskar att vilja vara i gruppen särskilt konstbegåvade) går det utmärkt, ju knasigare desto finare. Bara upphovsmänniskan gått på konstskola så. Se på Dan Wolgers försäljning av ”soffan” osv. Kejsarens nya kläder.

Jag har tidigare klagat på hur forskarvärlden skriver sina avhandlingar på ett så stiliserat sätt att det i stort sett är omöjligt för en oinsatt (valde bort initierad där…) att förstå. Och då forskas det i detta land mestadels med hjälp av skattepengar. Resultaten borde göras tillgängligt av alla. Kanske blir resultaten till nytta för allmänheten i framtiden men jag tycker det är ett demokratiproblem. Allt borde skrivas på lätt svenska. För de som önskar (istället för tarvar) mer detaljer kan hänvisning ges till skrift på krumeluriga. Precis som affärer och biografer ska vara tillgängliga för funktionshindrade.

Jag älskade att höra Tony Blair tala, Obama, Clinton och nu Macron. Jag lyssnar så fort jag har tid på Spanarna och gillar vältalighet och snillrikhet MEN det är inte så brett. Macron gick ju hem men han kom också in från ena sidan lite, en person som inte var så betyngd av allt politiska trassel….så vitt jag vet. Frankrike är också ett ganska elitisktskt land där alla i parlamentet är väldigt högutbildade och folket är vana vid det.

Jag föredrar finkultur före buskis men vad säljer mest? Robert Gustavsson balanserar på gränsen mellan apsmart och buskis hela tiden tycker jag, kanske han ibland tippar över på i mitt tycke fel sida? Hasse och Tage, genialt. Kanske var folk smartare förr, kanske allt ÄR internets fel, inget sållas längre av smakdomare och folk får så mycket skräp att de storknar men verkar ändå gilla……

Jag tror jag nämnt tidigare att Morbergs, av vinkännare utdömda, vin säljer mest på systemet.

På morgonen tänkte jag ut 6 kategorier vin/vinköpare:

Billigaste med högst procentfolket

Kändisviner för de som fattar att det finns en skillnad bland viner men väljer ett känt ansikte framför i tron att detta är detsamma som kvalitet.

Hipsterviner (här sorterar jag in) för de som vill dricka goda viner utan att bli skinnade och frågar den superkunniga personalen.

180-298kr-klassen för de som vill dricka gott men inte orkar fråga och har nog med pengar för att låta bli (dyrare viner är generellt bättre än de billigre).

500+ här spelar inget roll, du kommer få ett mkt bra vin och kan showoffa lite för de som inte är ännu rikare än du själv…..gott borde det vara.

Sen tar vi ett jättekliv till de som har en egen vinagent och kodlås till vinkällaren. Vi talar Chateau d`Yquem,  Ch. Lafite osv.

Det som är bra för de stora massorna är bra för alla. Ett tryggt samhälle ska vara hyffsat jämställt, stora klasskillnader är dåliga, det genererar kriminalitet och otrygghet. Det ska dock inte vara så att man utan minsta ansträngning kan leva på bidrag, få en lägenhet osv. Det sticker i ögonen på sådana som jag till exempel som lever på marginalen och arbetar nästan ihjäl mig samt har pluggat väldigt väldigt länge. Att ha för rika personer som glider ovanpå är heller inte bra men deras bidrag till staten ska heller ej förringas. De skapar ofta jobb till andra. Och betalar väldigt mycket skatt (om de inte skatteplanerar radikalt och är kriminella).

Den som kan formulera sig på ett sätt som tilltalar alla oavsett utbildningsnivå, språk, kön osv den vinner nästa val. Självklart måste man ju ha lösningar på problemen som just nu engagerar mest, vård flykting/migrationspolitik, skola, jobben också. Man kan inte stå som Trump och lova allt till alla utan att ha ett enda realistiskt förslag på hur det ska gå till.

Jag var på medicinhistoriska museet en gång under läkarutbildningen. Det var både hemskt och roligt på samma gång. Och i vaccinationsmotståndets tidevarv känner jag att man kanske skulle börja om igen med att visa upp hur barn kan se ut när de drabbas av infktionssjukdomar. Här en vaxmodell för att illustrera, innan internet var detta mkt effektivt. Moulag tror jag de kallas.

Jag älskar demokrati, jag vet att vi alla är olika på så många olika sätt men ett gott samhälle bygger på att alla har en rimlig lägstanivå. Det börjar med utbildning, jämställdhet och frihet. Och rimliga förväntningar på vad samhället ska erbjuda en. Lite sosse är man ju när man tycker att ”Gör din plikt, kräv din rätt” är en ganska bra ingång för att bli en bra medborgare….

Nä, nu ska jag inte plåga er mer. Jag ska försöka skriva enklare framöver….man ska inte krångla till det, särskilt inte om man känner starkt för att skriva barnböcker.

Jag förundras ständigt över människor som pressar sig över sin fysiska gräns. När jag var placerad på hjärtkliniken fick jag höra att man ska inte åka Vasaloppet men man ska träna som om man skulle det…..Här en tjej som pressat sig så hårt att hn dagen efter kollapsade…inte så smart tänker jag. Och återigen, förste mannen som sprang ett marathon DOG.

 

Det är kontroversiellt att tala om att folk är olika begåvade. Det betyder inte att det inte finns. ca 26% av befolkningen dvs 2,6 miljoner personer om man räknar på alla är inte normalbegåvade….. Om man bara umgås med folk i sitt eget skrå kan man lätt tänka att alla är som man själv ungefär men jag träffar alla typer av människor och ibland är det svårt att förklara ens hur någon ska smörja in sig med solkräm….på riktigt svårt. Det kan vara värt att tänka på ibland, vi är INTE lika allihopa och vi förstår olika bra. När jag läste Johan Norbergs mycket intressanta bok Hjärnrevolutionen fick jag mig en verklig tankeställare kring detta och jag tror att om man har detta i åtanke underlättas många möten. Man vill ju gärna tro att man är smart själv men jag tror jag ligger strax över medel, annars klarar man inte en högskoleutbildning. Men jag är tillräckligt smart för att veta min begränsning. Det är en bra egenskap tycker jag att man förstår att det finns saker man inte kan fatta, någonsin. Man har inte den kapaciteten helt enkelt även om man kan öva sig och bli klokare..Det är ju som bekant ofta de som vet minst som göt anspråk på att kunna allt och vara helt fastlåsta i detta. Lite fanatiskt nästan. Man kan ju leva ett mycket bra liv utan hög IQ kan tilläggas. Detta är bara ett mått på intelligens, inget annat. Precis som vi har olika storlek på fötter eller är olika långa. Vi är olika!

 

 

 

Go pro mama

Den franska korgen är menad för badkläder. Den fyller jag dagligen med just detta….

Måndag. En dag med oförtjänt dåligt rykte tycker jag. Måndagar gör nämligen att vi människor (de som inte jobbar knasiga tider) skärper oss lite och får ordning på oss. Lite skönt att komma hemifrån också kan medges…Jag gör ingen större skillnad på dagarna. Jag arbetar non stop dygnet runt året om och har gjort så sedan första barnet kom till världen (snart 20 år). Det är bara så det är. Normalt för mig kan man tycka, vissa blir andfådda bara jag berättar hur jag har det. Och då brukar jag vanligen sålla bort det allra mest spektakulära, annars tror folk man ljuger.

Ni som följer mig vet ju vad som hände i fredags, bilhaveri. Det innebar buss till jobbet och sedan 13 minuters RASK promenad i hällregn till mottagningen. Helt OK faktiskt, jag hann radera nästan 200 bilder ur kameran under färden (inte gången).

Jag hann arbeta på i ca 45 minuter innan larmet gick (alltså familjekaoslarmet). Maken (som för tillfället bär det mycket tunga huvudansvaret för barnen) ringde då och lät meddela att fritids var stängt och att han hade för mycket arbete som ej gick att kombinera med två pojkar födda -09 och -10 och nu var på väg utmed E18 till mig.

Inga mor- eller farföräldrar kunde uppbringas för barnpassning. Det var alltså ett faktum att jag ensam skulle lösa denna situation.

Att fråga de sommarlovslediga tonåringarna innan nio om de ville rycka in kändes inte verklighetsförankrat så jag avvaktade, tog en handfull patienter och satt i IT-backupsamtal större delen av förmiddagen. IT-problemen jag haft senaste veckan tog flera timmar att åtgärda men bekräftade att det inte var MIG det var fel på, tack!

Barnen kom och det gick ganska bra….ett tag. Sedan började de tröttna, bråka, bli hungriga och slutligen sparkade den ene den andre. Då blev det till att avbryta ett patientsamtal och medla.

Kring lunch ringde maken och meddelade att även hans bil slutat fungera och där någonstans började jag fundera på om man kanske inte skulle bara lägga sig ner och dö eller flytta till Kvikkjokk och bo i en kåta….(finns det kåtor där) kallt är det iallafall och jag antar att man ägnar större delen av sin vakna tid till att hugga ved och äta Amerikabacon för att överleva…..

En liten ledsen pojke i knät på mottagningen. Inte helt lätt att förstå att en mamma måste bry sig om andras problem också. Sååååå tråkigt jobb mamma har! Efter idag har han bestämt sig för att aldrig bli stor, verkar skittrist tydligen.

Stetoskop är ett säkert kort, och tungspatlar.

Vid halv två fick jag tag på barnen och en nappade (påhejad av äldsta dottern med löfte om cash) på förslaget att komma och hämta de båda på mottagningen….och sen kunde jag ta resterande tre patienter. Åtta inalles och så två tel.samtal till andra patienter. Pust.

Bussen  missade jag med 10m och fick vänta i 20 minuter på nästa men fick då som bonus träffa en av mina ivrigaste läsare och gamla vänner. Hjärta till dig C! Så kul att se dig!

På hemvägen hade jag tänkt radera lite mer bilder men istället talade jag med en vän i nästan en och en halv timme och vi var sorgligt överens om att om hon och jag hade kameror på huvudet som dokumenterade våra dagar skulle ingen tro att vi var på allvar. Kanske det är så hon och jag ska tjäna pengar? Ha livesändningar från våra liv. Vi behöver inte ens tillföra sprit för att saker ska bli helt bananas. Två timmar tog det att komma till porten och då genade jag över bergskanten, helt livsfarligt men mycket snabbare.

Pärlor, sååååå bra julklapp! The best!

-Är du kissnaödig älskling? -Nej! -Är det säkert? -Neeeej säger jag!!  -Du rör dig lite kissnödigt….. -Jag är blöt om foten nu….

Jag återkommer till att herr Herngren gärna får komma hit och hämta inspo eller varför inte hela min familj för en ny säsong av solsidan…eller kanske mer the dark side. Men då kanske det inte blir så roligt? För man kan driva med rika mänskors besvär och bekymmer men kanske inte vanligt folks…då blir det bara misär liksom. Mitt liv kanske skulle passa sååååå mycket bättre i Djursholm? Då blir det stor komik.

Som svar på frågan Kring svenska värderingar etc….

 

Jo ett tillägg,  förlåt älskade unge men det är bara föööör roligt för att inte dela…maten du åt idag, du vet den du värmde som skulle ha blivit min matlåda….en del av den maten hade barnen provsmakat men spottat tillbaka på tallriken. Och jag VET att det kan verka äckligt men det var menat till mig, och det är egentligen maken du ska vara arg på för han VISSTE detta men sa inget till mig när jag rörde ihop det och hällde i lådan och när han väl sagt det så tänkte jag att hur vidrig kan mat vara som tuggats lätt av Tylla och Edgar liksom? (Sånt som bara småbarnsföräldrar med ansträngd budget kan fundera på) Och sen när du värmde det, blandade i dina veggobullar och började äta…..då hade jag  glömt det där. Maken kom däremot ihåg men sade inget!!!! Så det var det jag skrattade åt men inte vågade berätta riktigt, rädd för att du skulle kräkas rakt ut, kräks inte nu!!!!! Förlåt älskling. Det var inte med mening, jag hade GLÖMT detta och bedömt att det var ok att äta. Puss

Att uppfostra en man – saker man kan lära sig på en spinnkurs

Före detta handelsbod nummer två. Notera sneda dörren, så charmigt!

Ni vet ju att jag gjorde en utflykt för ett tag sedan för att handla kycklingar. Då valde jag bort fika på McDonalds till förmån för Hallagården nära Lekhyttan. När jag kom in blev jag helt tagen av allt garn. Jag köpte på mig lite och snart har jag en långkofta i grått handspunnet garn. Men jag ville tillbaka och bokade in en spinnkurs med mina tre äldsta för att göra något roligt ihop och samtidigt ge dem en liten inblick i hur man gjorde garn förr. Vi tog in på B&B kvällen innan och jag sov som en stock.

Spartanskt men precis allt vad man behöver. Det man kan säga om tonåringarna är väl att en del klarar av livet i fält bättre än andra…jag sov väldigt tungt iallafall och vaknade utvilad.

 

Krullig ull

 

Jag hade en idé om att jag skulle lära mig att spinna med slända men det blev spinnrock. Jag testade för all del lite slända för allt eftersom timmarna gick dök det upp fler och fler kvinnor med ull som de skulle spinna. Vi var nog så många som 20 i samma rum vid ett tillfälle. En kvinna såg hur jag satt och slängde långa blickar på hennes slända och hon tittade frågande på mig och jag nickade, jag ville testa. det var SÅ svårt! Och jag ÄR ett kontrollfreak, måste veta exakt hur man gör innan jag testar vissa saker….iallafall om jag inte direkt fattar. Jag analyserar liksom processen och sen kan jag. Handspunnet blir slitstarkare än maskinspunnet och jag lovar er, vi hade alla de lenaste händer när vi var klara med dagen.

På radion igår tror jag att jag hörde om mikroplaster. Varje gång man tvättar ett plagg i syntetmaterial slits plast loss och hamnar i haven. Så kan vi inte ha det. Det var slitage från däck också visserligen men det kommer ju vara svårare att komma ifrån tror jag.

Sedan länge vägrar jag syntetmaterial, jag vill inte ha det på mig av flera skäl, varmt, luktar svett på ett trist sätt och just, varför gå klädd i PLAST? Fleece är speciellt avskyvärt tycker jag. Och jag VET att det är en återvunnen plast men jag liksom vägrar. Har aldrig köpt, kommer aldrig att göra.

Gunilla på Hallagården inledde kursen med att vi kommer gå till historien som plastålderns människor….så tråkigt att höra. säkert sant. Och så körde hon på. Endast svensk ull hos henne och det känns ju trevligt. Sen pratade hon om sina djur och bland annat Alpackor. Det var väldigt intressant. Hon berättade att alpackor inte lär sig någonting om man inte berömmer dem…..

Lägg en fotboll framför en alpacka och bara vänta. Förr eller senare (sannolikt mycket senare) kommer den sparka till bollen. Då ska man berämma väldeliga. Då fattar alpackan att den gjort något bra och kommer sparka till bollen igen…och igen och IGEN. Och så har man fått sig en fotbollsspelande alpacka. Förstår ni undertexten här….? Om ej, läs tidigare inlägg HÄR om min kamp med maken…..och sockorna.

Det är rena Bullerbyn här men full action.

Jag är nog mitt i en existentiell kris tänkte jag på vägen hem. Jag vill vara en bondmora på 1800-talet….eller jag vill ha internet för det är det bästa (och värsta) som finns men jag vill leva mer hållbart, naturligt och faktiskt tror jag att jag måste vara lite mer hantverklig. Ja, jag menar exakt det. Jag vill tillverka saker som jag behöver och jag googlade sländor, spinnrockar, träsvarvar och funderade på hur jag ska komma över päronträ att göra smörknivar av inatt när jag vaknade av att ligga på 30 cm säng….

Man blir liksom lite kär i dyra apparater även om man inte kan hantera dem helt bra.

Jaha, då var det dag då. Kardad alpackaull tror jag att det är.

Inte jättelätt men inget är lätt första gången påpekade Gunilla om och OM igen för mig. Tjejerna spann på, sytrådstunnt….jo, jo…

Jag hade stora svårigheter att få till den rätta knycken. Mycket berodde nog på stressen. Jag kämpade och kämpade men till slut sa kursledaren till mig att bara fortsätta trampa och så fick jag ett garnnystan och ett par stickor. Sen gick det bättre. Jag kan ärligt säga att vi var tysta väldigt mycket under lördagen, stor koncentration från allas sida trots att det hände mycket i ullstudion och folk strömmade in. På vägen hem i bilen somnade två av barnen och jag hade fullt sjå att inte somna själv. Jag fick lyssna på P1 för att hålla mig pigg. Jag  somnade vid åtta när jag lade Edgar och vaknade igen halv två och började genast googla runt efter svarvar, spinnrockar och annat……Nätet alltså, fantastiskt på så himla många sätt.

Gunilla hade lite trix för att få stressade småbarns- (och tonårs-) mammor att slappna av. Jag fick trampa med fötterna OCH sticka samtidigt. Och se då lossnade det lite. Jämnt och snyggt blev det, stickningen alltså. Jag borde sticka mer.

När man väl fått ett garn med två trådar ska man göra en härva av den. Om man tänker att jag faktiskt kan dra axelleder i led är det ganska intressant att detta kan vara en sådan utmaning.

Fanny kom igång fort på sin Ashford…..

Skorna av, för bästa kontroll och känsla. Men såklart turkosa metallicballerinor when spinning….;)

Här försöker Gunilla övertyga mig om att jag inte alls har tillverkat ett uselt garn….det gick rätt bra då men när jag tittar på det här hemma inser jag att det nog får fortsätta vara en rätt så snygg härva just och inget stickat. Kvaliteten ligger i uttrycket, inte själva garnet.

Hyffsat stolt och glad över vad jag har presterat iallafall. Den största vinsten var nästan ett dygn ihop med mina äldsta tre och att visa dem något nytt. Jag hoppas att de en gång i framtiden minns att man kan klippa ett får, tvätta dess ull, karda, spinna och sedan sticka sig ett par fantastiska strumpor som INTE sliter på naturen.

Fannys härva var väl den som tilltalade mig mest rent estetiskt. Men alla tjejerna var helt suveräna på att spinna jämnt och tunt.

På ovanvåningen kan man sitta ner för en fika eller enklare lunch.

Vi avslutade med lunchmacka och sen bar det av hemåt. Jag köpte med mig den underbara mandelkakan och syltkakor till de små.

 

Det står tomt…lite som Villavillerkulla, så synd, ett tomt hus. Det skulle jag vilja hyra/köpa/ha som kursgård i …..jag vet inte, vad som helst. Hur man andas genom vänster näsborre kanske?

Jag började googla sländor vid halv två inatt när jag vaknade. Men så slog det mig att man ju kan göra en rätt enkelt själv med en blompinne, en krok och en rund tyngd. Lådan är hittegods och jag tog den för knoppens skull. Jag tänkte ha den på hönshuset sedan. Här en liten knubbig hand som också gillade den.

 

Mammamos

En supervacker vallmo!

Jag blev hemma med sjukt barn idag. Han hostade och var röd i halsen. Maken brukar vanligen vara den som får vabba och hålla på, vi har den dealen tills jag är klar med minutbildning. Sen kommer visserligen NÄSTA utbildning för mig men den spänner över fem år så lite vabb hit och dit är inte lika kinkigt. Under det kommande halvåret har vi fått strikta förhållningsregler ”för de som arbetar över sommarmånaderna godkänns endast 25 dagars FRÅNVARO”. Därför är det lite viktigt att inte bli sjuk, ta för mycket semester eller vabba. Men som sagt, idag var det tvunget att det skulle bli jag. Och helt ärligt var det ganska bra för att med korta intervall byta arbetskamrater, arbetsplats, rutiner, specialitet och sist men inte minst JOURNALSYSTEM. Det tär lite på krafterna. Jag sov som en död inatt.

E var hostig under dagen men absolut inte hängig så det har varit full fart här hemma. Jag har plockat, tvättat, städat, tagit ut sopor, hängt tvätt och förberett middag. Tanken är att jag ska iväg och titta på min näst näst äldsta dotter när hon svirar iväg på sin skolbal. En ”photoop” så att säga. Det var egentligen bara det, laga mat och arbeta som stod på mitt schema idag. och det (minus jobbet då) var jag inställd på. Vid tre påminde mig E om att jag lovat honom Pokemonkort. Han skulle få köpa för sina egna pengar så jag bestämde mig för att låta honom göra det. Vi packade in oss i bilen och i svängen vid dagis ser jag….HELA DAGISET, ALLA FÖRÄLDRAR och jag inser att MAKEN missat att det är sommarfest. Det var hans grej men säkert pga att jag vabbade så stängde hans hjärna ned. Jag rusade in precis när sista applåden tystnade. Jag fann min lilla sommarklädda unge sitta ensam på gräset och speja efter någon…..MIG! Mitt hjärta nästan stannade. Älskade unge, att bli bortglömd av inte en utan av TVÅ föräldrar! Jag hade ju ingen picknick med (med det hade verkligen inte alla andra heller) så jag bara tackade fröknarna och tig med henne på vår tur till leksaksaffären. E tog sina kort, Tylla valde….en klubba för två kronor. Den gav jag henne med varm hand. Tylla sjunger Idas sommarvisa

Vi handlade lite smått och gott ffa smågodis. dels för att jag skulle tröstäta lite och att de skulle få något som plåster på alla möjliga själsliga sår jag kan ha åsamkat dem med min glömska och förvirring. Jag ringde till fritids och sa till äldste sonen att han kunde cykla hem när han ville, jag var hemma.

Prusseluskan framförd av Tylla

När vi kom hem värkte min rygg så (jag vet, ska inte prata om det) att jag lade mig ner i sängen. Tylla sjöng sommarvisorna jag missat för mig och jag spelade in. Sen började hon och E bråka om ett GLAS VATTEN. Och jag kände hur jag liksom inte orkade mer. Jag orkade inte reda ut bråket, jag kunde bokstavligt talat inte GÅ för att hämta mer vatten till Tylla, jag tog upp datorn för att skriva ned allt elände istället i hopp om någon slags bot och förlåtelse. Då öppnas dörren och Inez gör entré, älskade älskade INEZ pralines! Hon kom som sänd av gud för plötsligt skiner tylla upp, hon sprang mot dörren och skrek:

-Goda nyheter! Vi har godis till dig! (Så underbart med barn ändå!)

Puss och kramkalas utbröt genast där. Men till mig kom E gråtandes och gömde sig under täcket.

-Vad är det älskling? Frågade jag.

-Jag vågar inte säga du kommer bli så arg….(När han säger så blir jag riktigt orolig för då kan det på allvar brinna i bilen eller något).

-Men jag lovar jag blir inte arg, vad har du gjort, är glaset sönder, har du slagit någon, VAD?

-Jag vågar inte säga (stigande oro hos mamman).

-Har du tagit mina smycken? säger Inez då. (Jag ser frågande på henne och får fram att Alva nämnt för Inez att E rotat bland hennes smycken för flera veckor sedan, något jag inte känt till).

-Men gud,! utbrister jag. Vad som helst kan ha hänt! Har du kastat dem? Spolat ned dem…? Vad?

-Jag våååågar inte säga! (E som kurar vid min sida under täcker och störttjurar)

Vi frågade lite mer ledande frågor och lovade dyrt och heligt att inte bli arga medan vi klappade honom. Men han vågade INTE säga. Då slog det mig…han hade gett bort dem. Till en tjej han är kär i.

-Har du gett bort dem till någon på skolan?

-Hulk, snyft, snyft, flämt…JA! Till Nicole, hon är nio. Jag fick en puss…

Jag har två söner som väldigt gärna ger bort smycken till flickor de är kära i. Jag har försökt att säga att min vigselring, mina armband och allt i mitt smyckesskrin INTE är rätt saker att ge bort. de får gärna köpa saker i affären och ge men INTE ta mina ädla stenar och metaller. detta har då gjort att d sökt sig till andras gömmor.

Men nu är saken utredd, det var inte guld denna gång och jag har lovat att ersätta Inez för örhängena. Så ungefär var det idag, mest action mellan tre och fyra kan man säga. Jag är nu HELT urlakad och måste samla kraft för att orka klä mig anständigt nog för att kunna visas bland folk och fota min 16-åring i Barkarby och sedan åka raka vägen hem igen….men vad gör man inte för sina barn….man gör det man minns. Och nästa år ska jag ta SEMESTER från första skolavslutningen fram till midsommar och vid skolstart, lucia, jul och året därpå påsk för jag hinner liksom inte med alla drop in frukostar, mysmiddagar, avslutningar och luciatåg annars….

Men mitt självförtroende som mor är nu på lägsta möjliga nivå, och det gör INTE saken bättre när folk påpekar att jag inte har någon koll på dagar och datum. Det borde alla jag känner veta nu!!!

 

 

Tack gode gud för min 18-åring idag!

Rubriklöst

Jag vet, man ska tänka positivt, man ska förstå att världen blir en säkrare plats för var dag. Kanske det stämmer globalt men i min lilla värld som begränsar sitt till en kranskommun och en västlig förort till Stockholm där blir inte saker bättre.

Hässelby har sedan länge toppat socialtjänstens lista över anmälda fall av oro för barn som far illa, dödligt våld har nått oanade höjder och vi valde till slut att flytta då vi såg en nedåtgående spiral. Den första spiken i kistan var när min då femåriga dotter (11 år sedan) blev rånad på en Piggelin och växelpengarna….hon skrek och sprang så hon fick både behålla kosingen och den halvätna glassen. Då var det några tonårskillar som gav sig på en liten (som de trodde späd och försvarslös) flicka. Samma em beslöt jag att flytta långt ifrån Hässelby gård. Men inte jättelångt, två bostäder till hann jag med på orten där jag är uppväxt och egentligen älskar. Vacker natur, känner mycket folk och vattnet, alltid nära till vattnet.

Barnen bor halvtid eller mer kvar där och igår fick jag höra vad min näst äldsta dotter blev utsatt för nyligen.

På kvällen är hon med tre kompisar ute och går i villastan (där jag otaliga gången också hängt med kompisar då jag var i tonåren, då utan minsta tanke på att något hotfullt lurade i skuggorna). De valde att gå utmed strandkanten i det finare området alltså men plötsligt börjar ett gäng killar de möter på vägen ropa till dem på ett främmande språk. Tjejerna vände då för att komma undan. De sökte INTE kontakt med andra de var ”about their business”. Killarna ger sig inte utan börjar vråla efter dem och springa mot dem. Tjejerna ökar takten och min dotter slår numret till polisen…..de bor inte själva just där så de har inget annat val än att skräckslagna springa in i ett hus och plinga på. Då hade dottern en polis på tråden. Familjen i huset öppnade åt tjejerna men en kille kommer ikapp, upp på försutrappen och säger typ ”Öh, vi vill inte skada er, vi ville bara ha lite kul…” eller ngt liknande. Då plötsligt släppte min dotters rädsla, hon satte upp handen framför honom som ett stopptecken och sa med klar och tydlig stämma. -Du stannar där du är, jag talar med polisen nu. Och killen släntrade iväg.

Stor tacksamhet till familjen som öppnade sin dörr för de för dem helt okända och skräckslagna 18-åringarna. Och till er killar som tycker att det är lite skoj att skrika efter tjejer, jaga dem och sedan ha oförståndet att tro att de efter detta beteende är intresserade av att ha ”lite roligt” med er, TÄNK OM! Vill man ha roligt med andra människor ska man inte börja med att skrämma dem! Ett förslag är att helt vänligt säga: Hej och fråga om de vill gå en promenad, sitta ned och prata eller bara le. Kanske vissa ändå blir rädda, det kan man inte rå för.  Men ett är säkert, att skrika, och jaga någon oavsett kön och ålder är aldrig  en bra idé! ALDRIG!

Nu ska jag ta hand om min lille hostige och sårhalsige  pojk som i vanlig ordning inte alls vill kännas av att han är sjuk utan pratar/leker med full kraft med sina smådjur…..

Och jag har frågat min dotter om det var OK att dela detta, hon är tuff fast hon blev vettskrämd, jag är stolt över henne som fattar rationella beslut och vågar lite på främlingars godhet. Och återigen stort tack till den familj i villastan som öppnade sin dörr!

Mycket orolig mamma.

Jag hade planerat så bra

Jag handlade lite på lunchen idag. Jag arbetar på ett ställe där det är stört omöjligt att parkera. Jag stod först två timmar på en gratisparkering, sen flyttade jag bilen till nästa, och nästa. Men då var jag i centrum och tänkte så här kan jag inte hålla på. Och betalade 100 kronor för att stå från tolv till halv fem i ett ruttet p-garage….man borde äga ett sådant! Jag gick först på Lindex men hittade inget jag älskade….sen Åhléns, där hittar jag alltid saker som är fina. Jag köpte (trots vädret) en tunika och ett par sommarbyxor till Tylla som hörde ihop och hon älskade dem. Jag hade det på känn. Hon ärver mest grejer annars och går i killarnas shorts. Nu får hon vara lite fin. Sen gelehallon för lunchen var trist och så var förpackningen så fin. Sen den där kalendern, som är snyggare än den maken köpte tillmig och E slarvade bort/gömde. maken fick en lite snygg mutchoklad för att inte bli upprörd över allt jag handlat och sen gick jag för att köpa tamponger på apoteket. Meeeeen då fanns där en snygg förpackning med MENSKOPP. Och då valde jag den för kvinnor över trettio/de som fött barn (det är ju min kategori kvinna). Jag testade direkt men si det var inte min grej. Det var ej bekvämt och läckte…jag kanske gör ett nytt försök i lugnare skede men just nu är jag inte övertygad. Dyr var den också.

Jag hade ordnat med en kurs för mig och mina tre tonåringar. Spinnkurs, nej inte som i spinning utan som i spinna. Ull-ish. Och alla var på. Maken informerad och påmind om att kanske fråga om barnpassning eller så….

Idag hade jag glömt allt detta. Jag tänkte juli, jag hade sagt juli till maken, men även 2.3 och fredag till lördag….och så blev det härdsmälta. Min almanacka försvann för ett tag sedan. det är med största sannolikhet Edgar som snott den så idag kände jag ett behov av en ny. Denna inhandlades raskt. OCH som jag hoppades till halva priset då halva året gått nu…

I väntrummet har vi en TV på hela tiden. Det är svårt att inte titta på den när man går förbi…och den där Dr Mikael alltså…han kan sina grejer. Lite senare på dagen gav jag själv tips i ämnet och avslutade med orden min mormor lärt mig ”en god avföring är den bästa huvudkudden”. Very true!

Jag började föra in viktiga datum, skriva ned allt jag minns som ej får kollras bort och så. I denna vecka ska förskolan ha sommarfest, 15-17. Kan ej närvara pga kommer sitta i bilkö minst två timmar. Nästa vecka skolavslutning x3 och kommer bara kunna närvara på en….och jag går liksom under lite. Jag har noll möjligheter egentligen att styra för man får mail om saker så snabbt inpå att det är omöjligt för mig att rodds. Så ska det komma leveranser av utemöbler. Vardagar mellan 8-16…inte en chans att man får en mer precis tid. Jag tänker, VEM kan ta emot gods överhuvudtaget? För man har bara 25-31 dagar semester på ett år och om jag skulle ta ledigt för ALLA aktiviteter i skolor och annat som rör hus och hem då skulle jag inte ha någon sammanhängande semester alls är jag rädd.

Jag fattar faktiskt INTE varför skolsaker ska börja vid 15. De kan börja vid 17 så att allas föräldrar har en rimlig chans att vara med. faktiskt. Jag kommer få skicka ett vuxnare barn för att närvara så att inte min lilla minsting ska vara ensam utan en familjemedlem medan jag sitter och svettas i en bilkö och förbannar trafiken och enkelfiler.

Så snygg, bakgrunden är min nya bibel (dvs den som ska hålla ihop mitt liv till sista december i år. Förutsatt att lille egendomlige Edgar inte får för sig att han måste ÄGA den och då också GÖMMA den).

Jag kom nog fram till att jag ska sluta åka bil helt enkelt. Jag ska börja cykla nu. Jag predikar ju det. För på totalen så går det lika fort som att åka bil och jag blir motionerad på kuppen och inte bara arg och ledsen över tiden som passerar förbi. Jag hatar köer, innerligt. Och dumma politiker som inte ser befolkningens behov. Alla vill vara med sina barn (hoppas jag) eller för all del någon annan de älskar. INGEN vill sitta två timmar i fånig bilkö.

Så på torsdag ska jag börja cykla. Och på fredag drar jag på kurs med två av tre stora döttrar, två hade glömt varav en kunde komma med ändå och en skulle på konsert. Nåväl, jag kan leva med två döttrar på kurs. Jag tänker att lilla A kanske inte älskar att karda ull just.

Maken cyklade just iväg på sin nya fina hoj (som han använt 10 ggr på tre år) till Coop för att köpa frukost. Han har varit hemma hela dagen och vabbat men inte hunnit med detta….och han deklarerade just att om Han cyklar imorgon till jobbet kommer han aldrig hem igen, så tungt var det. Min plan är att cykla tre timmar och en kvart fyra dagar i veckan närmaste tiden och jag tänker inte att det ska bli en belastning. Jo, jag kommer få ont i rumpan helt säkert men hellre det än dessa förbannade köer, hellre det! Nu hör jag lilla T hosta och hosta. Varför är det så nu när vi närmar oss juni? De ska vara friska nu, och solen ska SKINA! Jobbkläder är rätt bra om man planerar att cykla som en galning….

Tjing!

Bokrelease med mera

Två som kan konsten att se snygga ut på bild och så jag. Jag är mer som min mor…passar bäst på bild när jag lipar….Alltså sträcker ut tungan på ett knasigt men ej perverterat sätt.

Idag hände mycket saker. Jag bytte jobb (dvs bytte placering från psykiatri till allmänmedicin. Det var ganska omvälvande för där är ett helt annat tempo, 20 patienter på en dag…nytt journalsystem som liksom ropade: Hej 1982 kom och ta mig! (Precis som min make). Och så nytt nytt nytt av allt. Röd pikétröja till på köpet. Jag tror det gick ok.

Att gå ut från mottagningen på lunchen krävde skoombyte. tur att jag hade med mig extra, jag hade liksom inte tänkt på det…..Klackar och pyjamasbrallor är en up domer tror jag.

Efter detta in till stan. Jag skulle till en bokrelease, min andra eller tredje i livet. Ebbas var först, sen Erikas idag och jag liksom laddar för min egen. Men är också lite livrädd….det är snart dags! Om mig och den kommande boken jag gillar inte att stå i centrum rent fysiskt (som kanske alla tror) utan jag trivs bäst bakom en skärm. Utan kritiker osv osv. Jag vill liksom bara göra min grej, skriva som jag själv tycker. Erika var stålande vacker, bara en sådan sak, att fastna på bild utan att se galen ut!?!

Jag hade med en egen present….nästan ton i ton med boken. Hon har redan en i EXAKT samma nyans så jag valde ljusblå idag. Nu ska hon slippa fler av mina ljusstakar. Nästa gång blir det en handduk…..

 

Vid tullhus två låg en båt med ett mäktigt polispådrag. Jag anade statsbesök och efter att ha kramat om polisen som visade sig vara en kompis till maken fick jag det bekräftat. En dansk prins var här idag. Här dannebrogen.

En av mina äldsta vänner, alltså som i känt länge, inte gammal såklart. Och hennes härlige make. Vädret var bättre på bild än i verkligheten. Vi fick plugga in infravärmen så håret nästan glödde till slut! Tänk att vi känt varandra sedan 1987….fan det är ju TRETTIO år!!! Hur är DET möjligt. Vi var med om ett skottdrama i NY då…det har jag nästan glömt. Vi måste dela sal på hemmet Jåttan så vi kan påminna varandra om allt kul vi haft! Jag hade packat ned smink i min väska också men det kom jag aldrig på att använda ser jag nu, jag är verkligen ingen minnesguru.

På Mister French satt jag ensam en stund. Då kom en spännande kvinna fram sa typ: -Hej du är också ensam, hur känner du E? Jag sa att jag aldrig träffat henne (författarinnan) tidigare utan att vi hade en gemensam vän och följde varandra via sociala media. Sen rullade allt möjligt upp sig och jag ångrade sååååå att jag inte hängt med på den där skrivarresan till NY förra hösten. Vi pratade nästan hela kvällen ihop med min vän S som orkat sig in med maken.

När jag kom hem ikväll skatt maken ute och lagade en trimmer (vem gör sånt? Och hur?). Jag meddelade min önskan om att åka ensam till NY (eller en regnig enkelsk ö) för att skriva…hans intresse var svalt. Men han gladde sig åt att jag nu äntligen fått en ST-tjänst. Jag ska bli psykiater när jag blir stor det ni!  Äpplet har fallit precis rakt ned, jag går i mina föräldrars fotspår…hur intressant och nyskapande är inte det?

Jag håller det kort idag. Jag har hört att vissa vill ha korta inlägg…..jag gör sällan som jag är tillsagd men just idag är kort bra. Jag ska sova mer. Och när jag är riktigt, riktigt utvilad ska jag skriva BÖCKER! Massor med böcker. Jag vill skriva för barn, ha ihjäl otäckingar på läskiga sätt och sen för vuxna och kanske när jag är väldigt mycket mer vuxen, ska jag skriva om SEX! Massvis med sex, så mycket SEX att folk storknar, för jag har det i mig jag känner det. Det gäller bara att sluta skriva sådant som är helt sant  och släppa sargen! Det är mitt nästa mål i livet, att släppa sargen!

Gonatt!

Jo, tack snälla för ikväll E, härligt ställe och supersnygg bok, nu ska vi bara se om min mamma törs läsa….vi är ju lite pryda av oss;)