Ryktet om min död är starkt överdrivet

IMG_8734

Här tog jag på allvar tag i mig själv igår. Älskar att simma på öppet vatten.

Hej, nej jag är inte död, jag har bara vilat från att blogga i….två dagar? Nu är jag på igen. Det är detta delikata med egentid. Den är så svår att få till, även för en person som är ”ledig” en dag i veckan.

IMG_8715

Jag har fått hör minst två gånger den här veckan att jag inte ser ut som en sexbarnsmamma, eller att jag inte kan vara såååå gammal…Jag väljer att ta detta som komplimanger för jag är sådan. Men jag undrar då och då hur folk i gemen tänker sig att en sexbarnsmamma ser ut, och hur gammal man är när folk slutar kommentera ens ålder i förhållande till antal barn. Men ni som skulle gissa att jag är 27, tyvärr har ni fel och det är inte utsidan som oroar mig det är INSIDAN!

Jag vill dela med mig tre olika saker idag men de hänger inte ihop. Jag vill alltid det, få en hopknuten säck på slutet men idag blir det en trestegsraket. Jag orkar inte se samband, knorrar och elakheter i allt för böveln, jag är sleep deprived!

  1. IMG_8731

    Jag samlar mig inför ett nytt angrepp i Lysistrates anda men det kändes lite som fel vecka efter det jag skrev om sexlust i onsdags…han kanske skulle tolka det som ett svepskäl? Men jag kan meddela att vi nu inte bara har garderob i hela radhuset utan maken har utvidgat sitt territorium till att omfatta även trädgården. Jag kanske snart får börja plocka upp hans skitiga sockor ur hålen på golfbanan???

    Igår bestämde jag mig för att börja mitt nya liv. Jag fick en känsla av död. Jag har det ganska ofta just nu. Jag vet att jag närmar mig den andra av tre pucklar när folk trillar av pinn. det hade väl varit lite mer OK om jag inte varit mitt upp i småbarnslivet. Jag vill ändå leva en stund till så att jag får se dem växa upp, så de minns sin pinsamma mamma. Helst vill jag ju bli världens äldsta människa på 140 år eller så men då gäller det att börja idag!

Jag började som tidigare meddelat IGÅR. Och det tog slut lika snabbt. Jag kastade mig i sjön och simmade längd efter längd men fick avbryta i förtid för jag har så ont i axlar och nacke. Men jag stretchade ordentligt, stressade INTE och lade mig efter badet en stund för att sola. För ligga still ensam i solen det har jag inte gjort sedan jag väntade Frank 2009. På heder och samvete. Men nu tog jag mig tiden att ligga stilla i solen och reste mig inte förrän jag kommit ner i puls. Jag plockade ihop mina saker och lovade återkomma varje dag tills isen lägger sig.

När jag duschade hemma och torkade mig kände jag att det kliade lite i ena knävecket….jag kollade i spegeln, fotade och skickade till mamma och min kompis ST-läkaren i allmänmedicin. Det var lite onödigt egentligen för jag såg ju att det var ett erythema migräns. Vad katten kan det heta på svenska? Migrerande utslag? Säkert. Klockrent tecken på borrelia ihop med att jag hittade en fästing där för ca 2-3 veckor sedan. Tyvärr höll jag på att kolavippa i våras av kåvepenin så det fick bli näst bästa preparatet doxycyklin. Mamma fick ringa in receptet för inte heller hon var på jobbet men hon är ju gu bevars legitimerad och specialiserad. Jag får nu inte vara i solen och känner att jag kanske inte ska börja hårdträna just nu…BLÄÄÄÄÄÄÄÄ! Så typiskt.

Men, skit på det! Som min pappa skulle ha sagt.

2. Den gångna natten bjöd på tre vakna pass på sammanlagt tre eller fyra timmar. Alla tre vaknade varsin gång och det blev till att byta sängkläder vid fyrasnåret. Jag gäspade högt när en av mina patienter idag klagade på sin sömnbrist….

Vi har haft det motigt på läggningsfronten tidigare men nätterna är ändå helt OK, därför blev detta extra jobbigt tror jag, man är liksom avvand. Men läggningen, den gäckande sömnens pärleport. den verkar iallafall smågrabbarna ha forcerat nu. Vill ni ha lösningen?

Man ska skita i att vara en exemplarisk förälder som sjunger vaggvisor, samtal om dagen och läser uppbyggliga rsfl-certifierade sagor. Man ska IGNORERA barn! För nu när jag helt tappat tron på ett vaket liv efter läggningen och börjat skriva i mörkret medan de får var sin iPad att se strunt (barnkanalen) på så somnar de lugnt och fint. Måhända lite senare än vanligt men utan att jag blir ett nervvrak.

IMG_8724

På grund av att jag och maken är obotliga optimister (och inte orkar ha barnlås på varenda dörr i köket) händer det då och då att Tylla botaniserar lite i skafferierna….det brukar bli rörigt. Här rågmjöl a la tutti la köki. Hon ser ut att tänka: – Vaddå??? Ska man inte få utforska nu heller? Fasiken vad tråkiga ni gamlingar är.

 

3. De är dödströtta när jag hämtar på dagis. Vi äter middag innan halv fem och sedan duschar vi dem nu när lek i sand och damm är extra kul och sen tar vi det bara kolugnt. Livet blir faktiskt lite mindre galet när man släpper alla sina ambitioner och tar den breda vägen. Igår åt Tylla Piggelin i duschen. Så nöjd så. Jag tänker mig att detta är uppfostran à la Pippi Långstrum. Det funkar utmärkt på mina barn. Själv ska jag sova med fötterna på huvudkudden inatt.

 

 

IMG_8755

Vissa trivs bäst på platten….Puss på er mina troll!

Sex, psykiskt illabefinnande, skruvade kroppsideal och kanske ett cv…

IMG_8576

Här min kvickfix! Ignoring…ska man ignorera smärtan? Jag låtsas att det är Cuba libre i glaset. det blir roligare så!

Om ni följer mig noga har ni sett att jag skrivit om sex några gånger på riktigt och ibland bara lurats. För det visar sig att om man bara nämner sex så dubbleras antalet läsare. Jag hade kanske kunnat gissa mig till detta men jag gör mina egna empiriska efterforskningar. Men idag ska det faktiskt handla lite om sex. Dels för att jag tog upp det häromdagen och fick ett (för min lilla bloggs vidkommande) enormt gensvar.

 

IMG_8577

Tre saker oroar mig med denna bild. Stor förpackning, dyrt innehåll, symptom men icke åkommelösning…Hit eller dit???

 

Och vad skrev jag då? Inget snuskigt iallafall utan mer att ens vardag påverkar sexlusten. Och den som tror att en litet rosa piller om dagen skulle lösa kvinnlig sexolust kommer kanske snart finna att biverkan inte bara består i att kvinnan mår dåligt utan att hon kanske inte ens vill städa. Kanske på grund av att hon vill ha sex hela tiden eller ägnar sig åt att tänka på detta hela dagen på arbetet och då knappt får något gjort…(vet ni att kvinnor är effektivare på arbetet än män? Vet ni att kvinnor egentligen är de bästa stridspiloterna men får inte på grund av att G-krafterna påverkar livmodern och eventuella foster negativt? Jag vet att det finns kvinnliga stridspiloter men de kan man nog räkna på ena handens fingrar. De är säkert superduktiga på även städning!).

Men det kanske blir så att de inte orkar resa sig ur sängen; då en av de allvarliga biverkningarna var att man får lågt blodtryck…alltså man blir snurrig och kanske svimmar när man reste sig upp…Hmmmmm. Jag ska inte vidareutveckla detta med risk för att verka allt för konspiratorisk och galen.

 

IMG_8571

På grund av soppatorks och huvudvärk orkade jag inte avstyra frukostglass idag. Mycket kompetent barn för övrigt som klarar detta själv. Vanligen ligger han i soffan och vrålar: -VATTEN, NU!!!!!

 

Ping! hörde man där och två snabba FORE! Jag tror folk började med fredagsgroggen tidigt idag…

Nåväl. Om man som jag tror att en människas livssituation, relationer, sexlust och för all del genetik hänger ihop och samspelar (det finns väl ingen vettig människa som INTE tror det?) då tror jag att vi har väldigt mycket arbete framför oss i det här landet.

Stigmatisering av svaga människor måste upphöra till att börja med. Jag får då och då höra att man inte ska skriva så öppenhjärtigt om att man är lite kantstött. Vissa oroar sig för att deras barn ska bli oanställningsbara för att de skriver att de mår dåligt osv osv. Och visst, det är klart att man visar sig sårbar och att vissa arbetsplatser inte vill ha en då. Men vet ni vad?? Då tror jag att det är gott så. För om man inte kan förstå att livet går upp och ner i olika perioder och att man ibland kanske kan råka ut för många bakslag och tappa sugen då kan man nog inte heller ombesörja en god och kreativ arbetsmiljö. I synnerhet tycker jag att det sticker i ögonen när sjukvården inte vågar anställa de som någon gång mått dåligt.

Jag är inte för Quick fix men idag tog jag mig faktiskt till apoteket och köpte mig både sumatriptan och diklofenak för nu är jag trött på den här huvudvärken. Jag fick det inte på recept utan köpte över disk och frågade efter en annan dos. Den fanns såklart inte, för det var ju receptfritt…ÖH? Jag blev också upplyst av expediten att man inte kunde jämföra de två medlen och då sa jag bara kort:

-Jag är läkare. Och jag köper den lägre styrkan men tar i gengäld DUBBEL dos och vips var det som om en läkare skrivit receptet. Hör ni hur kritisk jag är till receptfri medicin i halverad styrka?

Jag blir ofta kontaktad av folk som vill fråga om krångliga livssituationer, kanske för att de vet att jag jobbar med psyk ( jag är ju inte psykiater nota bene, jag är bara en PÖP dvs en psykiatriskt överintresserad person, som gärna vill bli psykiater. Det är kanske därför jag inte får AT?) Inom militären låter man ju inte VÖPar eller MÖPar  arbeta. De är ansedda som farliga…Bra val. Men nu råkar ju jag bara vilja hjälpa människor och har ganska bra anslag tror jag för folk finner mig förtroendeingivande. Jag finner då vid mina samtal att folk inte talar om för sin omgivning hur de mår. Och i vissa fall att de gör det men det finns ingen som lyssnar. Jag förstår precis att vissa saker kan vara så svåra att närma sig att man helt enkelt förtränger dem, väljer att gå omvägar omkring och låter udda vara jämnt. För att orka vidare. Det tycker jag är en utmärkt strategi i vissa fall. Som för Kock-Tina till exempel. Hon fick ju ta mycket skit för att hon inte ville vända ut och in på allt. Våra försvar finns där av en anledning. Men när man börjar må dåligt ändå, då beror det nog på att den konserverade och hermetiskt tillsluta skiten ändå börjat pyra. Och då är det dags att börja TALA! Och om man ska dra en kroppslig parallell är väl en varböld, en abscess, ett bra val. (Folk har oftast lättare att fatta om man förvandlar saker till sådant man kan se och ta på.) För man kan ha en sådan väldigt länge och inte röra den. Är den inte varm, svullen eller värker så har kroppen ju på ett sätt ringat in och börjat bekämpa problemet. Men när det går över den gränsen då är det dags för doktorns intervention. MED KNIVEN! Man måste öppna upp, låta varet rinna ut, såret spolas rent och sedan ska det läka ihop. Ibland måste man sy ihop det om det är en för stor skada och vissa gånger återuppstår samma problem. Då ska doktorn dit utan fördröjning. Så är det med psyket också. En gång sårad, då extra känslig andra gången. Jag talar här nu mest om depression och utmattning men det kan nog vara så för de flesta tillstånd.

Vissa psykiska diagnoser är kämpigare än andra. En del är kroniska och ej behandlingsbara, precis som med övriga kroppen. Vissa tillstånd gör att terapi inte ens är bra. De som har personlighetsstörningar av vissa sorter ska inte vårdas så mycket, de mår inte bra av det. Därför blir jag ofta lite skrajsen när terapeuter av olika slag erbjuder en att lära känns sig själv…För alla mår faktiskt inte bra av det.

Jag var ganska slut idag, den här inskolningen var segdragen för mig, även om det gått bra för barnen. Det är slitsamt att bo som vi gör, äldsta dottern bor inte här nu, det är för trångt och jag tappar ibland tron på att jag ska komma vidare i karriären. Snart nalkas ansökningstiden för AT, jag ska samla ihop mig och skriva ett personligt brev. Det är ganska svårt faktiskt. Som jag har mått under våren och med mina erfarenheter av tidigare antagningar är det svårt att få till den där gnistrande beskrivningen av mig.

Men är jag rädd att de googlar mig? Nej, för jag tror på mänskligheten, och framförallt på läkare (!?), jag tror att de kan se kapaciteten i mig att göra något gott för andra människor även om jag har haft det lite motigt, stressigt och trångt sista tiden. När jag är mitt vanliga briljanta jag så är jag en bra arbetshäst, jag är social, nyfiken, pragmatisk och empatisk. Vad fasiken mer behöver man av en läkare? Jo, att de klarar överjävliga arbetspass på en nattjoursvecka där man är underbemannad och ensam på golvet när dödssjuka människor kommer med helikopter från en skärgårdsö med en yxa i skallen. Och JA, dessa egenskaper besitter en dubbelarbetande SEXBARNSMAMMA som är…hur fan gammal är jag nu??? 44+. Och fattar man inte det….Då vet jag inte vart världen är på väg ärligt talat i ett land där vi anställer spanska läkare på slavkontrakt i inre Norrland. Faktiskt. Och jag VET mamma, det var kanske oklokt att skriva detta men vaffan, det är ju sant och jag älskar sanningen över allt annat för kan vi inte vara ärliga med varandra då blir allt fel i slutändan. Jag hatar ovisshet och skojeri.

 

IMG_8569

Vi hade bröllopsdag igår, 4 år. Det firade vi stort på Görvälns slott, ni ska få en fullständig rapport senare. Men vi dricker för lite alkohol här hemma. Jag körde igår pga enkelhet och att huvudvärken var svårartad. maken däremot provade alla fyra sorterna och ett litet glas champagne. Han drack knappt hälften och servitören kom och tog undan glasen…Maken somnade efter vad jag (som är otroligt kunnig vad gäller standardglas) beräknar vara ett glas vin och ett litet glas champagne med kläderna på. Då var det fritt fram för mig med den otroliga sexlusten att ikläda mig ”morotsdräkten” som jag älskar och se 3,5 minuter av Kommisarie Banks. Jag ska se den igen, säkert fem gånger innan jag sett slutet.

 

Jo, detta skulle ju enligt rubriken även innehålla något om skruvade kvinnokroppsideal….Det blir ett av världens längsta blogginlägg är jag rädd. Ni får läsa i två etapper. Och för er som läser ”igen” (dvs inte hinner med att läsa mig dagligen) ber jag extra mycket om ursäkt för detta är ju mer än vad även begåvade människor som Ludde och Catrin kan orka med.

På väg hem från stormarknaden (handlar tyvärr inte alltid lokalt, förlåt för det med) hörde jag på Stil i P1. Ett av mina favoritprogram. Där talade vad jag tror är Vecko Revyns nuvarande chefredaktör om att hon nobbat Fröken Sverigetävlingen och att det upprörde mycket känslor. Hon talade klokt om hur hon jobbat kvar trots det dåliga idealet tidningen stod för men bara för att hon tjänade så bra med kosing. ärligt, sorgligt och säkert vanligt förekommande. Hon gick till Bonniers och föreslog en kursändring på tidningen. Vågat! Och han svarade du får göra vad fan du vill med tidningen, bara den säljer….Cash is king. Jag jobbar verkligen med at förlika mig med det. Jag menar allvar, för det ÄR pengar som är hetast i världen, näst efter sex då för det är dödshett!

 

IMG_8572

Sparsam som jag är handlar jag på sommarrean, det blir samma plagg i olika storlek, Åhléns är min favvobutik!

 

FullSizeRender

Jo jag impulsshoppade till mig själv också. Fy som attan på mig. Men 70% rea och finfina sandaletter, det kan jag inte motså! Nästan lika läkande som medicin!

 

 

 

Jag vill gärna skriva böcker, eller jobba som psykiater, kanske både och? Jag vill tjäna tillräckligt med pengar för att inte som nu tänka efter tre eller fyra gånger om jag har råd med ekologiskt idag men jag kommer ALDRIG sälja ut min själ. Bra jobbat där vad du nu heter som ändrade riktning på den där tidningen. Jag vill jobba hos dig!! Jag kan skriva kloka saker i en spalt för unga människor som inte har någon vuxen de vill prata med. Jag har massvis med erfarenhet av allt utom att vara äldre än….hur fan gammal är jag nu?????

Så, då har jag vräkt ur mig igen. Det gick väl ok med tanke på alla förbannade pinganden här, folk som ringer och katter som jamar…

 

FullSizeRender_1

Så här härligt såg det ut på väg hem sent igår kväll…

 

Nu, förbereda kräftskiva och kanske lägga mig i psoasställning en stund?

 

IMG_8508

Jag vill ge psykiatrin ett ansikte, vad tror ni om det? Eller ska jag hosta en TV-soffa. Idag känns det som allt är möjligt tack vare Sandra M, min nya frisör. Check her out!

 

 

 

Svängningar

FullSizeRender_1

Det kom ett stort paket med bud idag. Jag hade helt glömt bort att det skulle komma en skeppning väskor från Keecie till mig, eller mig, de ska vidare faktiskt. Men om någon är intresserad av väskor är det ju mig ni ska vända er till, jag ÄR ju faktiskt inte bara läkare, jag är ju generalagent också! (Och mamma)

 

 

Var ska man börja….

Igår kväll sade jag godnatt till maken och frågade:

-Väcker du mig imorgon? (Vanligen ligger allt ansvar på mig att få upp familjen, laga frukost till alla, klä på och sedan med yttersta försiktighet väcka maken)

-Öh, ja men ställ klockan du med! (Maken som VET att han inte kan åläggas ett orimligt ansvar för att familjen ska komma upp och helst av allt vill vara ifred och läsa DN under täcket samtidigt som han låtsas sova för då går det illa).

-OK. (Jag, helt uppgiven inför faktumet att jag ÄR den större människan här och att någon form av ”stress release” inte finns på världskartan).

Jag ställde klockan gick upp först, fixade de två flaskorna som behövdes för att på smidigaste sätt få igång morgonen. Jag packade ihop en väska med ombyte, solhatt och min mirakelsalva till Tylla (allt utefter listan som jag skrev i mörkret igår vid köksbordet för jag orkade inte tända. Jag måste säga att ju mörkare det är och ju tröttare  desto mer likt min pappa skriver jag. När jag är skärpt försöker jag härma mammas vackra handstil, men som sagt vid stor stress återgår jag till grundinställningen. Rakt stående klotter). Skolsystemet berövade mig chansen att få en vacker handstil, damn the Socialdemokratic government, damn it!

När jag och barnen susade iväg mot div skolor/förskolor verkade allt lätt, jag skulle få lämna allt ansvar några timmar så att jag kanske till och med hann tvätta håret, förbereda middag, handla ett hänglås till elskåpet, betala två månaders hyra, städa, ringa ett samtal och skriva en halvtimme…..

Barnen lämnades utan knot. På väg hem andades jag ut lite. Jag ringde maken och frågade om han eventuellt kunde hämta ett av barnen för att underlätta lite för mig, så att vi undviker bråk här hemma (killarna har svårt att vara på samma planet just nu, den är inte stor nog). Meeeen se det var inte så praktiskt.

-OK, jag tar det sade jag med entonig stämma. Puss å hej vi ses sedan.

Djup suck och fortsatt körning mot det lilla huset på fairway….Då ringer maken. Punktering (alltså hans fordon).

Jag erbjöd mig att åka och plocka upp honom men han kunde leda moppen till jobbet. Men jag skulle behöva hämta upp honom. OK, det kan jag klara efter att jag hämtat de tre barnen som nu garanterat kommer somna i bilen på den stunden och så kommer cirkus att utvecklas ikväll. Men OK! VAD ANNARS SKA MAN GÖRA???? VAAAAAAAAD?

När jag kom hem var dörren låst. Jag behövde verkligen gå på toa och jag började nästan gråta. Jag andades djupt, slog numret till maken och förberedde mig mentalt på att behöva åka till en annan kommun för att gå på toaletten men se han hade TÄNKT! (Eftersom han låste mig ute förra veckan i ett liknande trängande mål) så hade han lagt ut en nyckel. Glitter och guldregn över maken som kan konsten att bättra sig!!

FullSizeRender

Efter det trevliga samtalet med pedagogen skickade jag ut meddelanden till de personer som finns på förskolan som kontaktpersoner (if the shit hits the fan och jag är i Kuala Lumpur). Då fick jag morsan på tråden….Hon bad mig ge Inez en lyckospark. Hon oroar sig för mig. Och löser ALLA mina problem. Tur att hon finns.

 

IMG_8239

Istället för att försöka minnas saker fotar jag dem. Detta skickades till maken, fyi. Han frågade om jag ville gå, få lite vila från barnen….Stackarn. Han försökte visa sig från sin mest förstående sida och fick en oväntad dansk skalle. Av två skäl. 1) Han VET, eller borde veta efter åtta år ihop med mig, att jag INTE går på föräldramöten längre. För förklaring vg. se tidigare anteckning (här flörtar jag lite med all vårdpersonal för det är så vi formulerar oss när vi inte orkar skriva själva utan hänvisar till en flitigare person). 2) Och detta är det värsta…..DET ÄR JU VÅR BRÖLLOPSDAG!!!! FÖRIHELVETTE, VÅR B R Ö L L P S D A G!!!! Kom igen nu!!

Jag fick kort därefter (efter dusch, tvätt och lite mailpillande) ett samtal från förskolan. Blodet isade sig…det kan aldrig vara bra….Men jag fick höra av den glada rösten på andra sidan att eftersom allt gått så bra kunde jag komma efter vilan!!! Gud ske pris, det finns en chans att jag hinner med allt idag och att jag inte blir det nervvrak jag var igår när jag ansökte om att få gå en kurs i finsnickeri för att få till en annan verklighet och bara vara kreativ på annan ort….Då kom brorsan med ett barn och vips ner i stresskonen igen.

IMG_8229

Jag vill bli asrik. För jag tror detta är meningen med livet, sand mellan tårna. Inte i Bhn dock…Edgar lyckades kasta sand på hela badsällskapet igår och jag fick då en minnesbild av hur omsorgsfullt min mormor borstade av mig och min bror nere i Benidorm varje sommar inför att vi skulle in i morfars bil. Den som var helt fri från allt som inte ska finnas i en bil (utom emballage då som fyllde hela bagageluckan i händelse av att man skulle behöva frakta något ömtåligt si sådär 400 mil (sprit typ)).

 

Nu har så mycket tid förflutit att jag har andnöd igen. Måste sluta nu jag har MILJARDERS med saker att göra. HEJ DÅÅÅÅÅÅÅ!

 

IMG_8243

Min (snus)förnuftige LILLEbror (ja jag skriver så för att trycka på de viktigaste sakerna här och sen ursäktande inom parentes för att inte hota familjfriden. Sade åt mig att dokumentera vårt bygge. Han dissade också våra förhoppningar om att komma in till jul (som vanligt, messersmitt!). Han talade om att vi skulle dra gula rör för el över hela tomten för man kan aldrig så noga veta när man behöver belysa något underifrån…När blev han min morfar undrar jag? Men puss på dill lillebrorsan. Jag ska be dem dra gula rör överallt, kanske göra en rosett under huset för vem vet vad som kan komma at behövas om kriget kommer? Och jo jag dokumenterar. Jag skriver ju för fasiken en hel bok om eländet och har 3000 bilder på stenkross. Var så god, det kan bli jordens tyngsta läsning är jag rädd.

 

 

Energybars från himmelriket

IMG_8217

Idag känns det lite folklore. Klänningen inköpt -05 tror jag i Barcelona. En favorit! Skorna från min egen butik, snart helt utslitna av all användning.

 

Ibland när man får vila sin hjärna händer det att den istället för att slappna av, varva ned och logga ur, lägger i överväxeln. Inte ibland egentligen för mig, det är mer så jag fungerar hela tiden men som jag tjatat snart ihjäl er om, jag har ju varit lite….övertrött. DÅ händer ingenting, då är man urloggad konstant och inget annat än sömn hjälper. NU är jag ju på G igen och mina mentala kvarnar maler så fort jag bara får en sekunds tystnad och stillhet.

 

Vid nattning av barn började tankarna vandra….till en vän. En ny vän som jag inte träffat mer än en gång men som jag håller stadig kontakt med. Vi funkar väldigt lika tycker jag och vi verkar förstå varandra. Hur som helst, hon är sjuk nu. Väldigt sjuk och behöver insatser utöver det vanliga. Jag har försökt att fundera ut hur hon ska få bäst hjälp, ringt vänner, släkt och bekanta för att höra olika ingångar till att lösa hennes problem. Kanske det ljusnar snart, jag tror det. Eller jag VET det, för det finns liksom inget annat alternativ.

 

IMG_8194

IKEA är allt bra fantastiskt ibland. Skärbrädan köpte jag fem av. Jag har en plan….Och så den fina glasburken igen.

IMG_8153

Så snygga!

 

I stunder som denna, när man blir involverad i en persons ”öde” är det svårt att dels vara helt objektiv, man gillar ju personen och vill väl, det är också svårt att låta bli att vara doktor och fråga efter provsvar, olika behandlingar mm som kanske inte den här personen har full koll på. Så bilden kan bli lite skev. Senaste månaden har tre personer varit på tapeten med lite olika problem och jag måste säga att man blir lite less på själva systemet. Särskilt när man som jag tror att alla omkring är kompetenta, vill väl och gör sitt yttersta. När man inte passar in i mallen hamnar man ofta mellan stolarna, är man dessutom lite ”krävande” kan man trampa någon på tårna. Och då kan det vara svårt att få den hjälp man behöver. Även läkare är människor……

Om jag fick bestämma skulle JAG få bestämma ALLT. Dvs bli den Filippa Reinfeldt var (för jag vet ej vem som ersatt henne, högst ointresserad av detta just nu). Då skulle barriärer mellan olika instanser brytas, man skulle inte behöva lirka in sjuka människor på avdelningar med hjälp av rätt ”kodord” i remissen och det här förbannade systemet med ersättning per utförd handling skulle möta sin baneman. Det är kanske det värsta som hänt vården. Om en person har mer än en åkomma måste man nu boka TVÅ tider hos husläkaren, välja det som är mest angeläget (rätta mig nu alla ST-läkare i allmänmedicin om jag har fel, detta är min egen upplevelse).

Jag tycker att man ska behandla en person som en helhet, som i traumarummet, man tar allt på en gång (sorterat efter angelägenhet) och såklart blir det ett bättre slutresultat.  Så husläkaren har en mycket viktig roll här i vårt system med att sortera och hålla i helheten.

Ofta kommer en patient till mig för en sak men det slutar med att vi pratar om hela livssituationen och på något underligt vänster brukar det inte alls bli så som man skulle ha kunnat tro från början. En depression kommer inte ensam, den kommer med viktnedgång/uppgång, värkande axlar, dålig sömn, och mycket mycket mer i värsta fall. Kanske förlorad inkomst pga sjukskrivning som föder oro kring ekonomin och göder ev missämja i familjen som kan göra att någon börjar dricka och vips slår man en unge av bara farten….Eller?

Jag svamlar kanske, det jag egentligen känner är stor frustration över att det ska vara så satans trögt. Ett exempel till tål ni.

Om en person med ADHD som självmedicinerar med en drog nu äntligen vill ha behandling, bli drogfri och börja leva. Ska man då behöva vänta 6 (eller så) OÄÄÄÄÄÄNDLIGA veckor för en utredning och sedan vänta ytterligare på insättning av behandling. Ni som inte har ADHD eller är snabba som jag , kanske inte kan greppa att en DAG är oceaner av tid för någon som har 100 tankar i minuten i skallen och har svårt med impulskontrollen….

En doktor Söderpalm. som jag nämnt i ett tidigare inlägg, tyckte att man kunde börja i andra ändan istället, ge medicin först och se vad som händer….

Nu antar jag då att denne/a person inte har ett sådant missbruk att man bara adderar en drog utan faktiskt blir ren när behovet av drog försvinner. Eutopia here I come!

 

Tillbaka till min vän. Idag ska jag åka till IKEA, köpa en av de fina glasburkar jag redan köpt till mig själv men gömt för maken (har köpstopp) och sedan fylla den med energibars som hon MÅSTE äta upp, allihopa! Håll i hatten C, jag är på väg!!!!

Maken har totat ihop receptet, det skulle ingå i boken som inte blev av…jag kanske publicerat det tidigare men för er nya läsare, detta är för bra för att missa, jag ger er: Peters vandringsbars!

IMG_8218

I naturen hittade jag dessa fina små liv, vad kan det vara????

 

 

En liten anekdot medföljer receptet….

 

Emellanåt behöver även storstadsmänniskan kastas tillbaka till naturen för 
att känna att den lever och i min makes fall bestämdes det att han skulle ut och gå Sörmlandsleden under två dagar tillsammans med bästa polaren ...
Eftersom jag var orolig över att han skulle bli hungrig och orkeslös erbjöd
jag mig att göra godis/energibars tillhonom och hans kompis. Men när jag kom hem en dag hade han hittat på ett recept själv! Jag har trixat lite med hans recept men grunden lade MAKEN!

Energikakor
1 dl strösocker
100 g smör
2 dl havregryn
1 dl kokosflingor
1 rågad sked honung
1 msk kanel
1 tsk vaniljsocker
1 dl hasselnötter, hackade
1 msk apelsinjuice
150 g mörk choklad
Bryn sockret i en kastrull men bränn inte. Smält ner smöret i detta.
Blanda alla övriga ingredienser. Rör ner smör- och sockerblandningen. Rör
tills det blir en kladdig smet. Lägg smörpapper i botten på en brödform.
Packa smeten hårt på botten. Grädda i 200 grader tills ytan blir lätt
gyllene. Låt svalna. Smält chokladen i vattenbad och bred ut över kakan.
När chokladen stelnat skär du den i avlånga bitar och rullar in i smörgås-
papper. Redo att tas ut i naturen!

Hej på er! Nästa vecka kanske livet återvänder lite till mig, då ska Tylla börja gå mer än två timmar per dag på förskolan....;)
IMG_8226

Helgen avslutades på Ingarö, 20 grader i vattnet och vacker utsikt. Sverige är bra fantastiskt ändå!


IMG_8220

Jag och två och ett halvt barn. Notera hajfenan…en riktig succé här hemma! Finns på linneasshop.se (tror jag den heter).

 

 

OK, jag erkänner jag hatar helger

FullSizeRender_1

På Måleributiken i Alvik kan man lätt bli inspirerad. Den här tapeten kostar tror jag 2800kr/rulle…Edgar älskar den, vi får se hur det blir med den saken. Han vill ha ett fiskrum.

Mamma, sluta läsa nu. Alla barnlösa som verkligen, verkligen vill ha barn, ni kan också sluta läsa nu för det som kommer nu är ingen solskenshistoria och jag vet att jag inte ska gnälla osv osv osv. Men jag HATAR idag! BIG TIME!

IMG_7954

Den där djupt oxblodsröda färgen är så fin. Kanske jag ska plocka upp den någonstans i nya hemmet…

 

Varför just idag? Kanske är det för att jag verkligen är en optimist, jag tror stenhårt att allt ska bli bra hela tiden och jag kämpar dödshårt för att vara den där härliga mamman i den harmoniska familjen som bara osar av harmoni och lycka. Jag är på fullt allvar överraskad själv att jag inte smackat till samtliga barn under sex år och tagit ut skilsmässa idag. SÅ JÄVLIG var idag.

Det började ganska bra dock. Vi åkte ut till mina äldre döttrar för att lämna lite saker som jag i min vidbrändhet glömt lämna igår (men som dottern ifråga, ja hon som satte eld på tacoskalen igår, försökte tvinga mig att lämna sent igår kväll). Därefter åkte vi till den fantastiska hagen med namnet Björklund. Där var det ponnyridning, vi fikade, hälsade på hamstrar och fäktades med getingar, på ett bra sätt. Sen skulle vi gör a lite utflykter. Vi skulle titta på en köksgrej – STÄNGT, en mässings – STÄNGT och där gav vi lite upp och styrde kosan mot Måleributiken i Alvik, mitt favvoställe. Men barnen bjöd bara på motstånd. Det skreks, bråkades inbördes, och tjatades om än det ena än det andra.

När vi kom hem med det vi skulle så var vi helt utmattade (vi över sex år). Vi skördade de få potatisar som blivit till under sommaren och ett tag såg det ut som om det skulle ordna upp sig. Men nej, det fortsatte i samma bråkiga stil. Allt som man kan tjafsa om tjafsades om. Slagsmål, tjuvnyp och illvrål över hela linjen.

FullSizeRender

Sekunden efter att denna bild togs trashade Tylla Franks mästerverk varpå illvrål, hugg och slag utdelades. Livsfarlig installation för övrigt. Bra jobbat Tylla, och Frank.

 

IMG_7971

Här ser vi att hen har en förkärlek till det traditionellt kvinnliga…..Det ska jag genast se till att ta ur hen. Hen ska få lära sig att kasta strumpor i hela huset.

 

 

Att bo nära en golfbana dvs tystnadens förlovade gräsland, är lite stressande med min typ av barn. Och den hopplöshet man känner när man verkligen, verkligen försöker göra rätt vara diplomatisk, konsekvent, demokratisk och kärleksfull.

Men att först avvärja ett illdåd och sekunden efter berömma någon för att de byggt ett fantastiskt sten och pinntorn för att avslutningsvis sprinta efter en 1,5-åring på rymmen mot friheten vid landsvägen….det kräver mer än vad en ryggskottsdrabbad migränkärring har för tillfället.

 

IMG_7929

Han har tjatat om att få rida hela våren. Igår hade de ponnyridning på en LÖRDAG, Halleluleja!!! 20 pix. De red två gånger var, stor lycka!

 

Vi grillade (även det en stor utmaning med tanke på brännskaderisk och eldsvåda) kyckling och kokade den egna potatisen. När jag skulle skära upp den efterlängtade kycklingen tyckte jag den luktade illa….

-Du, jag tycker det luktar konstigt om kycklingen (jag, den milda modern)

-Ja, det tyckte jag redan när jag öppnade förpackningen….(maken som kanske borde sagt till redan då så att jag slapp ställa mig och steka köttbullar, prinskorv och ägg mitt i utmattningen)

-Aha, det hade ju varit bra att veta för 30 minuter sedan…(som sagt, den mycket trötta och fortfarande hyfsat milda modern).

Hela sommaren har varit så här. Jag vet INTE vad jag gör för fel, jag vet inte om det beror på att killarna kommit tätt eller om det beror på att de är killar….Eller, hemska tanke, om det är mitt fel alltihopa?

Det låter omöjligt och orimligt att JAG skulle göra något fel….jag gör ju bara så som in mamma gjorde med mig och lillbrorsan….AHA! Det är HENNES FEL!!! Packa ihop dina pinaler nu, du har haft tillräckligt med semester nu morsan, nu får du ta ditt ansvar här! Annars ringer jag FREUD!!!!!

Eller, du skulle ju inte läsa…..OK, jag ger upp. Jag får försöka dumpa ungarna på……maken. Han har iallafall inte ryggskott!

Hej då Ekerö! Hej S:t Thomas!!!!!!

Omnipotensens högborg

IMG_7854

Idag blev vi hotade med byggstopp från kommunen. De hade inte fått namn på alla de som ska utföra de olika momenten. Vi skyndade att skriva namn på alla rader och om vi ändrar…då får vi ge kommunen 1500 kronor per namn. Ocker skulle jag kalla det. Men kommunen som är i MEDBORGARNAS tjänst ska ha in sina pengar, fråm just MEDBORGARNA. Nästa gång de låter doktor Anna vänta i 30 minuter efter den bokade tiden ska jag skicka en räkning. Landstingstaxan för en läkare…vad kan den ligga på? Ett intyg kostar iallafall 1500kr….för en sjuk medborgare.

Oj, oj, oj. Jag skrev just det mest uppblåsta och pretentiösa utkastet på mycket länge. Jag besparar er det. Jag fick hybris faktiskt. det beror på att jag på nya jobbet har fått så mycket positiva omdömen av mina patienter att jag tänkte bilda egen psykoterapiskola. Och vem vet, blir jag någonsin färdig specialist kanske just detta är mitt kall. Danderyds sjukhus AT-nämnd kommer att avgöra min framtid någon gång i oktober. Vi håller andan tills dess.

Om jag inte får bli psykiater, eller hudläkare som är mitt sistahandsval, ska jag ändå slå mig in i terapibranschen, fast under annan flagg. Då ska jag grunda ett arbetsträningscenter/butik/café i högsta klass. Jag ska se till att ta över hela Sverige med mina kunskaper i det mesta, och bästa.

Människor ska få lära sig verkliga saker, jag ska i detalj styra produktionen, inreda lokalerna och det ska gå med VINST så att pengarna kan återinvesteras i verksamheten och ge de anställda en bra lön (ni hör varför mina släktingar tror att jag är kommunist va?).

Idag skriver jag bara, inget arbete. Ryggskottet kom verkligen som ett skott där jag låg i ekskogen under en rosenbuske och plockade kantareller till dagens middag. Lille Edgar var med, han hittade alla kantareller och sedan fick jag försöka hålla honom från att trampa ned desamma. Maken vinkade på avstånd strax efter skottet och jag vrålade att han måste komma och hjälpa mig hem. Jag var fast i vinkelhaken kan man säga.

 

IMG_7846

S:t Birgitta kurka i Nockeby. Jag har länge spanat på den från bron. Nu har jag besökt den. Jag blev lite besviken faktiskt. Ingen stämning alls där. Dessutom trodde jag att det var ett kloster. det ska ligga ett sådant här i närheten….

 

IMG_7848

Inte så snyggt faktiskt. Såg lite ut som om en antropolog hade kladdat i taket…..man hade kunnat göra mer med ljuset tycker jag.

Väl hemma rensade jag med stor möda och en på tok för vass kniv all svamp ihop med killarna (man kan ju inte lägga sig ned och vila vet ni…).

Maten var förberedd och vi åt hemmarullade köttbullar och makaroner som översatt till svenska heter präststrypare…tydligen var italienska präster begivna på dessa och så fattiga att då de blev bjudna på detta av församlingen ät de tills de kvävdes. Låter misstänkt tycker jag…

Jag löd till slut min familj och bäddade ner mig i sängen. Jag tog alla värktabletter och antiflogistika jag kunde och tuppade av. När jag vaknade i morse med kläderna och två ben från olika barn över mig och en snusande man tätt intill var jag helt stel. Maken fick dra upp mig och så stapplade jag till kaffekokaren. De sista paraflexen gav jag en väninna som hade ryggskott för en månad sedan så det fick bli alvedon, en kvarglömd Stesolid från en ambulansfärd i samma ärende och en Alvedon forte. Hjälpte inte ett smack. Jag tror heroin hade varit bättre men sånt har jag inte hemma..

Allt eftersom dagen har lidit (med mig) har jag mjukats upp en aning. Då har jag tagit tag i disk, tvätt och matlagning (de förbenade kantarellerna bland annat) varje gång har resultatet blivit ökade smärtor. Så nu skriver jag, nada mas.

 

IMG_7852

Först skriva, sen vätskekontroll och sen sticka in i det sista. Trupperna beräknas storma fästningen halv fem.

 

Solen behagar iallafall skina och nu innan familjen kommer ska jag halvligga i vilstolen, så jag orkar med dem och min rygg fram till natten.

Jag hoppas jag är kry imorgon för jag bara måste till jobbet, av flera anledningar. En mycket uppskattad medarbetare slutar och jag har patienter att ta hand om. Wish me luck!

 

IMG_7847

Att bli 70 år på 1300-talet är ju en bedrift i sig. Sjappa till Rom alltså och lämna alla barnen hemma…..

 

Funny girl

 

IMG_7723

Renfana tror jag, Boel, du vet väl? Och sen mer tistlar. Blå-gult dagen till ära!

Idag har jag varit mamma i 18 år. Min lilla unge föddes blå och livlös samma dag som jag och hennes pappa flyttade in i trädgårdsmästarvillan från 1912. Flytta och föda barn på samma dag!?! Hur i hela friden vi fick till det har jag ingen aning om, jag brukar gilla att planera men att hon skulle komma 18 dagar för sent, det var ju inte lätt att veta. Jag hann i alla fall bära en hel del kartonger innan det var dags.

De första veckorna i hennes liv satte sina spår i min kropp. Hon ville inte sova, äta däremot det ville hon gärna. Jag gick ned 28 kilo fram till Lucia….många andra mammor tittade på mig och tänkte nog att jag var lite annorlunda. Jag var inte med i någon mammagrupp, jag gick inga ”trevlighetspromenader” som avslutades med fika. Jag gick med paniken i blick och skyndade mig hem för att renovera på huset den lilla lilla stund min sötnos behagade sova.

 

IMG_7719

Min egenkomponerade bukett till dottern, som hon fick redan igår. Fira på en måndag passade illa.

 

IMG_7720

Här kan de väl vara fem och tre kanske? I klänningar jag köpte på NK-barn. De var så ljuvliga!

 

 

Nu är hon vuxen. Jag känner knappt igen henne….hon ser ut som jag får jag höra. Det ser jag inte. Hon ser ut som sig själv. Feminist blev hon också…hur gick det till?

Mina två äldsta döttrar tror att jag är kommunist-feminist. HUR är DET möjligt? Pappa tror detsamma. Jag är konservativ hävdar jag med en dåres envishet. Gillar inte etiketter förresten. Jag är JAG och jag väljer det bästa av alla världar.

Men lilla F, som arbetar idag. Hon har fått intre mindre än fyra jobberbjudanden denna sommar. Och får beröm. Hennes arbetsledare uppvaktade henne med dessert och tänt ljus på lunchen när jag var där. Det var mycket rörande för en gammal (eller jag menar…ung) mamma. Hon ska vara mambo ett tag till, det är bra tycker jag. 18 år är ingen ålder ändå…man kan inte allt fast man tror det. Jag trodde verkligen det. Sen började det komma räkningar. Vad gör man med dem? Hur länge håller mjölk? Varför möglar bröd osv osv. Att bo ensam är ingen lek.

Höstterminen närmar sig och hon ska läsa filosofi och matematik. DET är verkligen inte mina gener, efternamnet till trots. Jag är en ”doer”, hands on, inget abstrakt alls tack. Hennes far har siffror i skallen, jobbar med pengar. Men det gör ju jag med för all del, jag gör AV med pengar. På bra saker, fyndar. Hela tiden. Särskilt idag då F jobbar på Röda Korset och Inez på Stadsmissionen.

18 år av moderskap. Jag har fått lära mig av mina barn att jag är pinsam, skiljer ut mig från de flesta andra, är jobbig, tjatig och stenålders. För mig är det som komplimanger.

Men de verkar ändå suga åt sig lite av mitt ”bästa”. Det räcker för mig.

 

FullSizeRender

Jag hittade en underbar kappa i grönt ylletyg på Stadsmissionen idag, där ena dottern arbetar. Den satt perfekt, eller liiiite trång över ryggen. Jag försökte få båda döttrarna att prova och jag lovade köpa om den passade. 2500kr kan låta mycket för en gammal kappa, men vet ni vad snygg den var!!!!

 

Idag hörde jag Åsa Jinder på Sommar. Hon talade om att hon inte visat sina rädslor för sina barn, att hon skulle lära dem vara starka. Hon ångrade det.

Jag gnäller nog en del inför barnen. Om huvudvärk, stress, den värkande ryggen men nästan aldrig tror jag att jag pratat om mina rädslor.

Mina rädslor Kära barn, och särskilt Fanny då som är på väg ut i livet med full fart nu är: Att ni inte ska hitta någon att älska, någon som älskar er och tar hand om er tillbaka.

Jag är rädd att ni inte ska få barn, varför vet jag ej, jag är ju fertil för tre så kanske ni också borde vara det, men ändå. Man vet aldrig.  Men blir det så så blir det. Det finns så mycket barn i världen som behöver tas om hand.

Jag är rädd att ni väljer fel yrke och sen sitter där och undrar vad katten meningen med livet är.

Jag är rädd att ni flyttar långt bort, så jag inte kan svisha förbi när ni minst anar det och kolla att ni har mat i kylen och städat i vrårna.

Jag är rädd för att ni blir sjuka eller råkar ut för olyckor. Jag rädd för precis allt otäckt som kan hända en människa ska hända er.

Så även om jag kanske inte berättar att jag ständigt oroar mig för er, mina barn, så handlar en mammas liv egentligen BARA om oro över avkomman. Kanske det blir ännu värre när alla flyttat ut och man har noll koll???

MEN, jag litar på er. Ni är kloka, jag hoppas jag och er pappa lärt er det ni behöver kunna och att ni avstår från de värsta dumheterna (några har jag själv gjort dessvärre) och bara seglar vidare i livet så lyckliga som möjligt. Går ni på grund ska jag ro ut och hämta er. Och minst en gång i veckan MÅSTE ni komma och äta hos mig, gärna sova över också i era rum. För jag bygger för er, familjen, så att vi kan umgås resten av livet. Då ska jag vara mindre stressad, mindre öm i ryggen och mycket mycket gladare.

Jag älskar dig Fanny! Grattis!

FullSizeRender_2

Uppvaktad på jobbet. Panna cotta minsann! Kolla in fina duken! Make a wish!

FullSizeRender_3

Nu är jag väl pinsam som lägger upp den här bilden också….

FullSizeRender_1

En kopp vanligt kaffe, en gudomlig citronmarängpaj i fiket på Röda korset. Här kan man få en riktigt fin lunch för småpengar. Jag tog den bästa räkmackan på mycket länge för 55 kronor (extra bonus var att dottern gjort den) och detta efter för under hundringen. Östgötagatan 63 är adressen, spring dit!!!!

FullSizeRender_4

Här är hon! In action. Puss älskade dotter jag är så stolt över dig, inte förvånad, mer vad var det jag sade!;)

FullSizeRender

Sen när du kommer hem gumman ligger det ett paket och väntar. Jag vet, du har redan fått och du behöver ingenting men den liksom talade till mig…;) Puss igen! Och för alla andra som orkat med allt mammigt slisk här. Åhléns sommarrea är väl värd ett besök. Jag handlade fina barnkläder både till nu och nästa sommar, sängkläder, och en fin svampkniv!

 

När jag ändå är uppkopplad…

Annas budord:

1) Du skall ICKE föra in saker, mat eller barn i bilen utan att sedan ta dem därifrån. (Framförs i mässande ton nota bene).

2) Du skall ICKE handla saker på sommarrean bara för att det är billigt. (Det är nämligen billigt för att det är saker ingen vill ha).

3) Du skall ICKE skaffa dig fler barn än du kan lägga själv…..(hjälp vad många barnlösa vi skulle få!)

4) Du skall ICKE låta disken stå över natten i ett trångt kök som är myrinvaderat.

5) Du skall ICKE hoppas på sol i Sverige och avstå att boka en resa till varmt land.

6) Du skall ICKE ge dig in på att skriva ned budord om du inte har tio saker du vill förmedla å det skarpaste, det kan få dig att se fånig och oseriös ut.

7) I det fall du ICKE har tio saker du vill varna för i dina budord kan du göra ett lappkast och använda ordet bör eller uppmuntrande tillrop..

8) Du skall sola dig varje sekund du kan om du är bosatt i Sverige, man vet aldrig när regnet kommer.

9) ………äh, vaffan. Tänk själva!

 

Tack för ordet. Budordet då…å man ska sluta i tid….

Bits and pieces

IMG_7497

På grund av otekniskhet har jag jag ännu ej lärt mig hur jag hämtar bilder från iPhoto till bloggen. Därför bjuder jag här på de enda två kort jag har i mobilen (tankade ned alla kort i morse till datorn). Jag testar en för dyr kappa, som jag tyckte dottern skulle ha. #sommarreameningetvärtattköpa

 

Ni som läste igår inser nu att jag publicerat inläggen i omvänd ordning. Så kan det gå när man har semester och småbarn…det blir kaos. Men hur som helst, här kommer föregående inlägg:;)

 Jag lyssnar sällan på sommarpratarna. Jag gjorde det lite sporadiskt tidigare men jag har inte tiden och helt ärligt vet jag inte vilka de flesta är. Jag gillade några lite extra, faktiskt Carl Bildt och han som tecknar…vad katten heter karln? Jag kommer kanske på det senare men ni vet han som ”är” ett djur som super lite för mycket och är sarkastisk. Jag har hört Levengood också typ 2007 men det är ofta samma visa. Anja Persson var oväntat bra och han Fuglesang. Var det förra året som någon galen feministsocialist snackade om att i princip göra om den Kinesiska kulturrevolutionen? Då fick jag stänga av, det var för dumt och aggressivt. Ibland gör folk som bekant riktigt illa ifrån sig i etern. Åsa Romson är ju ett bra exempel på det. Kanske hon snart får sommarprata? Det skulle vara mycket intressant. Kanske Filip och Fredrik kunde köra sin gamla grej, SM i nazireferens? Undrar hur hon skulle lyckas där…?

Men gud vad jag babblar! Jag har tappat min telefon någonstans i röran, den jag har mina ”anteckningar” i…så jag söker här i minnet medan jag skriver.

Jo. Igår satt jag med ett av barnen på altanen (med infravärme på i den svenska sommarnatten). Hon hade varit på resa till ett koncentrationsläger (men inte i södra Tyskland) och ghettot i Polen. Hon berättade om sina upplevelser och plötsligt brast det för henne. Jag hade varnat för detta. Men hon hade varit bestämd. Hon skulle se med egna ögon. Själv hade jag aldrig orkat. 

Jag kramade och försökte hjälpa henne att hantera detta nya. Jag försökte trycka på att det var OK att inte frottera sig i hemskheter (alltså att som jag försöka att inte tänka på detta fruktansvärda) utan istället fokusera på att man aldrig ska blunda för när människor blir illa behandlade. Att bära med sig humaniteten i alla sammanhang och inte vika när det gäller. Det låter självklart och enkelt men det är det verkligen inte. 

Hon kunde inte förstå den stora grymheten som drabbade judarna (och andra). Och nej, den är ganska obegriplig, jag ville inte ens höra på allt hon hade att berätta. 

Jag drog en historia jag själv fått höra på Karro, i kursen medicinsk psykologi. Det var Åsa Nilsonne som berättade den tror jag; den om en helt vanlig person som successivt skolas till att bli torterare….Låter det galet? Ja, men sådan är människan. Vi är (inte alla men större delen av oss) enkla att manipulera för den som vet vad den gör. Beröm, fördelar och belöningar i kombination med att man avhumaniserar den ”andre” kan göra nästan vem som helst till ett monster. Hon förstod inte hur jag kunde försöka förklara hur någon otäcking skulle kunna ”ursäktas” med detta. Det var heller inte så att jag ville ta bort någon form av skuld, utan jag ville bara få henne att förstå att alla kanske inte var onda från början, de var enkla offer kanske som blev fartblinda….eller liknande. Jag tycker alltid att man ska försöka förstå varför saker händer nämligen, så man kan förhindra att de återupprepas. En del i detta är att utbilda människor. Då finns en större chans till kritiskt tänkande.

I dotterns skola gick fanns en tjej som under en lektion uttryckte att ”det var rätt åt judarna”, det som hände under andra världskriget, på grund av hur de beter sig i Palestina. Jag fick fnatt när jag hörde detta. Dottern hade medvetet undanhållit mig denna information, hon känner mig, så i efterhand blev jag skogstokig. Skolan hanterade detta på ett bra sätt, precis som den gjort varje gång när nedsättande saker sagts om barns härkomst eller etnicitet.

 Det är en vinglig balansgång att ha yttrandefrihet och samtidigt låta alla komma till tals. Det ser vi vi i media, big time just nu. Alla är inte lika inför tribunalen….man måste rätta sig i ledet och ha de rätta åsikterna. Jag hatar detta, det föder rädsla och då har vi ett riktigt problem på halsen. Vi måste kunna tala om allt MED varandra. Öppet samhälle, det är svaret på allt. När vi tystnar kan det gro i de smutsiga fogarna.

 

IMG_7500

Här gungar jag med lilla T. Idag har hon varit väldigt gnällig. Hon kanske känner på sig att mamman har sista semesterdagen imorgon och ger mig allt hon har, för att jag ska boka resa till solsäkert sandstrandsland nästa år…? Och jag vet att jag ser helt galen ut i håret, semester gör det mot mig….