Föräldraskapets våndor

Jag plockar ett blad om dagen på väg till jobbet. Detta var ovanligt hjärtlikt.

Midsommar. Mörka mål drar in….midsommar avblåst. Vänner omdirigeras hem istället för till slottsparken. Kring klockan sex, behov av utbrytning. Promenad till idrottsplatsen för att låta barnen springa fritt.

En del av diskussionen igår rörde ett monumentalt bygge som ett företag här ute funderar på….jag tänker att vi kanske visst behöver ett badhus men en inomhussnöbana?????Nooo. Fast i den här lilla kommunen kan ALLT hända känns det som. Kanske det skulle vara bättre att de som arbetade i kommuners tjänst skulle vara utifrån? Så man slapp nepotism, vänskapskorruption osv i Göteborgsk stil.

Snart är uteplatsen kvar. Men det låter så mycket från vägen. Det utlovade bullerskyddet lyser med sin frånvaro, lampor lyser dygnet runt, AC stör när det väl är tyst från vägen och sen matos, restaurantgäster och……ja det är oändligt krångligt med grannar ibland (och Kommuntjänstemän).

Jag trivs ändå bäst ute, fast inte i regn kanske…men på tomten, med odlingsprojekt, hönsen och så. Barnens ljud (från ipads, två och högljudd lek) kryper in under skinnet på mig, gör mig nästan galen just nu och så regnar det så man inte enkelt kan gå UT.

Nu dagen efter funderar jag på följande: OM det skulle visa sig att mina smärtor skulle bero på skelettmetastaser (fullständigt osannolikt men ändå) och jag bara hade till jul kvar att leva hur skulle jag förvalta tiden?

  1. Innan provsvar skaffa livförsäkring så familjen har råd att bo kvar.
  2. Skriva varsitt brev till barnen om hur jag uppfattat dem, mina förhoppningar och ändlösa kärlek till dem och kanske några ord om hur de ska hantera sina eventuella framtida barn.
  3. Jag skulle se till att undvika behandling om den ej skulle göra mig frisk och istället försöka må så bra som möjligt och göra klart allt. Dvs knyta ihop alla lösa trådar.
  4. Ha alla barnen boende här sista tiden så jag hann få njuta av dem så mycket som möjligt och kanske få till en resa till ett varmt land.
  5. Lära maken allt jag kan….och se till att han lär sig gå upp på morgonen.

Så dyster kan man bli av att för åttonde året i rad vara den som får ta morgonpasset och samtidigt ha outhärdligt ont i ryggen men  veta att om inte jag gör det blir kycklingarna uppätna.

Makens sida sängen….hur orkar han? Jag försöker att inte gå på den sidan. Agnes Wold säger att smuts är BRA, det kan jag köpa men OREDA? Hur kan han inte tycka att detta är påfrestande att se???? Hur? Kanske för att han sover mer, för än så länge har han inte visat några livstecken och han har inte ens humor kring att han nu har cirka 2500 morgnar att går upp före mig ”intjänade”. Noll humor där min lustigkurre.

Varför tänker jag skelettmetastaser? För att jag är läkare och då per definition lite för överinformerad….hypokondrisk och rationellt inställd till döende, så är livet liksom. Tack och lov tror jag inte att varje finne eller pormask är malignt melanom iallafall, det vore outhärdligt…..

 

Jo, om någon som saknar ironi, är lättkränkt osv nu av en händelse googlat sig hit pga ledord som metastaser osv så kan jag förklara att jag inte hade för avsikt att kränka alla med dödlig cancer i slutskedet, jag vet att en del dör under vidriga omständigheter och visst ska man underkasta sig behandling och förlänga livet och så vidare. Detta är min HÖGST personliga fundering en dag när jag som vanligt är lite naggad i kanten, hade ändrade avföringsvanor och skrev rakt ut bara utan en tanke på att lättkränkta människor läser saker på nätet och tar dödsallvarligt på varje stavelse. Jag ber alltså om URSÄKT för mina tankar för jag ORKAR inte förklara mig vidare, jag ville bara dela med mig av morgonens toafundering so BACK OFF!

OK?;)

Olycksbarn

Jag körde en Andreas och åt på Fabrique idag. Lyxade till det lite. Först tänkte jag kolla rean på Åhléns lite snabbt men då smärtbehandlingen gick på över 800kr för en månad avstod jag och prioriterade lunch.

Idag skulle jag på läkarbesök själv mitt i arbetsdagen. Jag åkte på lunchen och råkade hamna på Östermalmstorg precis samtidigt som min äldsta dotter som flyttade hemifrån i helgen. Hon bar tunga kassar så jag följde henne hem och vi delade upp allt det tunga. Tre trappor utan hiss…det är bra för hjärtat. Min rygg…ja kanske bra för den med.

Hon har haft den stora turen att få hyra en underbar lägenhet i andra hand och jag har tagit dit lite växter. Jag har erbjudit henne att plocka från mina gömmor och kanske kanske ska hon ta lite av besticken…jag ska bara räkna hur många jag har av varje del först. Jag ska skriva mer om hennes hushålle på andra bloggen senare ikväll (om jag inte somnar först).

Efter att jag hjälpt henne att ”rätta till” lite saker, vattna och gå till tvättstugan, så gav jag mig av mot smärtrehab. Precis utanför porten noterade jag en man som jag snabbt bedömde som anfrätt av amfetaminmissbruk, han såg ut att ha nervskador och rörde sig mycket oroligt. Han verkade klia sig i skrevet eller något. Jag var på ganska långt avstånd när jag såg honom och hann tänka lite. Men så plötsligt när jag var helt nära drar han upp sin penis och kissar! Han tappade lite saker samtidigt för han var väldigt kissnödig och han kunde inte hålla i allt. Det såg ut som han bar med sig sitt bohag i den stora väskan.

Väldigt städat ändå med tanke på vingligheten mm mm.

Först blir man ju lite störd av att någon drar upp sina könsdelar mitt framför en men sedan såg jag hur han siktade på brunnen. Han var påverkad, skakig och väldigt nödig men ansträngde sig för att pricka rätt och undvika spill på trottoaren. Det tyckte jag var fint på något sätt.

Jag har en stor respekt för dessa människor som trots allt helvete de förmodligen genomlevt ändå tar sig fram genom livet hur trasigt det än är. Det är därför jag vill arbeta med psykiatri, det var därför jag älskade att arbeta med beroende.

Jag såg plötsligt den där mannen som en liten pojke som ingen tog så bra hand om, jag vet, jag tjatar om det men några av oss fastnar liksom i utvecklingen och då måste man möta dem där.

Målat i bloooooood! Kolla in @fanatomyillustration

 

Sen har jag stött på en kvinna som är konstnär. Hon gör de mest makalösa saker. Detaljrikt och…..lite otäckt. Min vän Eva gör ju anatomiskt korrekta hjärtan i stengods som jag älskar men här handlar det om teckningar och den jag föll för är målad i blod! Hennes eget. Och jag vet ärligt inte om jag klarar det riktigt men det finns en lockelse i detta och ju mer jag tänker på det så tror jag att jag vill tappa mig själv på fem rör blod och låta henne måla ett sådant hjärta till mig. Kankse jag ska ge det till maken på alla hjärtans…eller ÄR det för mycket? Om han hatar tar jag det själv. För jag kan leva med en målning i mitt eget blod, det kan jag verkligen. Jag skulle gilla ett i hans blod också.

Jag gillar den här lokalen…

Det knöt på något knasigt sätt ihop med den nya regeringsbildningen i England. Jag hörde om den i morse. Tydligen ska den traditionsenligt skrivas på pergament av getskinn (såklart) och sen tar det tre dagar för bläcket att torka. Sedan tre år har man dock frångått getskinnet och nöjer sig nu med riktigt högkvalitativt papper med en vattenstämpel av en get….det tog säkert minst två valperioder för att rösta bort den regeln från 1600-talet. Jag har också hört att man fram till våra dagar kunde bli bötfälld som taxichaufför om man inte hade hö i bagageluckan. Detta pga att man ju egentligen är droskförare och driven av en häst som måste ha mat…..

På vägen tillbaka till jobbet såg jag denna. Ta med doktorn till stranden? Varför liksom. Kan man inte vänta med en konsultation tills man är påklädd kanske man ska ringa en ambulans istället???? Jag skulle iallafall inte våga diagnosticera någon via mms eller telefon om det inte är någon jag känner.

Detta klotter fattar jag INTE. Är man en mördare om man mjölkar en ko, kärnar den och blandar med rapsolja? Vem dog? Svalt en kalv ihjäl? Enlighten me pliz.

 

 

På förekommen anledning

1) Under våren har jag fått lära mig av proffs att ironi, sarkasm och andra lustigheter är extremt svåra att förmedla i skrift. Därav antagligen tillkomsten av emojis.

2) Vissa människor kan heller aldrig förstå ironi. Vissa fattar inte i verkliga livet heller, på allvar alltså. De är bokstavstrogna.

3) Jag försöker hela tiden vidga mina vyer men märker allt som oftast att det mesta är logiskt och att jag i många sammanhang, trots att jag tog min examen för åtta år sedan, fortfarande minns det mest väsentliga och i vissa områden där jag läste lite extra (pga. eget intresse: Geriatrik, psykiatri och obstetrik ffa) fortfarande har de basala kunskaperna. When i doubt har jag massor med kollegor att fråga. Såååå praktiskt!

Idag kÄnde jag ändå ett plötsligt behov av att friska upp minnet….dagens lektyr…

Och så fick jag under min sit in veta att man numera opererar katarakt innan linsen blivit helt opak. Jag hade hört det men var inte helt säker. Jag klarade iallafall sit inen med högsta möjliga poäng, det enda som drog ner var min egen betygsättning. Jag fick ta om BT då jag missade att ventilen var så känslig. Kinkig kan man säga.

Jag är oerhört trött nu kom jag just på, jag väljer bort en hel del just nu och prioriterar tystnad och sömn. Jag funderade också vad denna stora trötthet plötsligt kommer av och drog slutsatsen att det kanske beror på att jag på 16 månader har varit placerad på lika många olika avdelningar inom fyra olika områden, en hel del specialområden och fått lära mig nya rutiner, namn och ansikten samt hitta på olika ställen. Nu kan jag iallafall andas ut lite för här ska jag nu stanna fram till början av september även om man på VC stöter på i princip ALLT och lite till. Kanske det är därför jag får se om samma avsnitt av Follow the money 7-8 ggr…..

Nu bada två supersmutsiga ungar!

Söndagsmorgon – livet så här långt

En dotter flyttar hemifrån idag. Till Östermalm minsann….hon ska få blommor av mig. Skott av elefantöra, Mårbackapelargoner, ampellilja och citrontagetes. Lite sorgligt, jag hade velat att hon bodde in sig här innan hon lämnade boet men så är det, livet rullar på. Man får inte bestämma allt själv.

Jag visste ju att Sting fått Polarpriset men hade inte sett eller hört något från själva prisutdelningen. Igår i mitt så kallade flöde såg jag små klipp/bilder från det hela. Det tog mitt tillbaka. Det var som att äta en Madeleinekaka. Musik har en sådan effekt på mig. Jag lyssnade oerhört mycket på sting under många år men när barnen kom slutade jag nästan att lyssna på musik. Oklart varför, kanske för att jag valde att hela tiden vara tillgänglig och ogillar hörlurar så starkt av olika skäl.

I veckan fick jag en ny bil. Jag fick en instruktion i bilens olika funktioner, telefonens samtliga kontakter laddades ned på ett kick, fast jag egentligen inte ville. Tack och lov fanns ingen backvarnare (stressar ihjäl mig och jag är en ypperlig fickparkerare så det är veklingen en onödighet för mig). Han frågade vilka kanaler jag ville ställa in på radion….

-P1 sa jag, jag lyssnar bara på det (helt sant)

-Hur gammal är du frågade då mannen som jag antar var åtminstone 10 år äldre än jag.

-Jag är 85 sa jag då.

-Men….CD-spelare då? frågade jag.

-Nä, sånt finns inte längre, sa han men visade på USB uttaget och nån annan inport. Spotify går ju. Du har väl Spotify?

Jag lade huvudet på sned och log lite, han fattade, jag var 85 år. Av alla saker jag hade önskat av en ny bil var faktiskt en fungerande CD-spelare det jag hade önskat mig och just idag när jag sitter här och känner ett stort sug efter Sting, Prince, Annie Lennox, Björk, Sade, John Legend, Al Jarreau, Patti Austin, Mary J Blige, George Micael, Norah Jones, Eurythmics, Eva Dahlgren, Kaspers orkester och Mauros band…vad katten heter det. Då inser jag att jag inte KAN lyssna på lla mina skivor. För då tvingar jag resten av familjen att lyssna på dem. Och de är inte lika roade (fast det borde de vara). Jag har nämligen min egen CD-spelare i vardagsrummet, inte ens i köket där jag oftast befinner mig.

Bilen var mitt sista hopp men jag är säker på att man kan lösa detta…..jag måste ju för 17 kunna köpa en lös, mobil CD-spelare som går att koppla ihop med de moderna uttagen i min bil?!? Eller?

Morgonen startade som vanligt först för mig. Jag hann skriva detta innan alla barn var vakna. Jag hann plocka i och ur en diskmaskin, handdiska kastruller, plåtar och vinglas samt tvätta kylen, frysen och köksbänken OCH koka kaffe innan maken visade minsta livstecken (halv tio). Och den här morgonen börjar ändå bra tycker jag, hönsen kacklar (en gal) och det är så ljumt att jag skrev utomhus vid nya matplatsen, rent Franskt. Maken började dagen med ett telefonsamtal…till vem? I do not know, I do not care. Jag gör min grej nu. Jag nynnar på Trubbel helt enkelt.

För nu vill jag höra på min musik igen. Och jag vill INTE höra på några låtlistor som någon annan satt ihop. Jag vill höra plattorna i rätt ordning, först dia ett sedan sida två. Så som det var tänkt.

Det ser rörigt ut men det finns en plan. Nästa år eller kanske efter sommaren ska strukturen här vara klar och 2018 är året då allt händer.

Jag fick också en impuls att skriva en roman (det får jag minst en gång m dagen) som handlar om mitt liv fast lite i smyg. Lite som en memoar fast med något stråk av otäckt i. Så patetiskt, en 47-årig 6-barnsmamma som tänker att mina livserfarenheter skulle vara intressanta även om någon hackas i bitar på ett kirurgiskt sätt…..nja jag vet inte. Men man skriver ju mest för sin egen skull och jag har ett behov av att sammanfatta saker så trots att jag inte fyllt 50 har jag varit med om en hel del och som Babs sa häromdagen när min bil bolmade rök på Drottningholmsvägen….

-Tänk att allt händer dig!

För så känns det. Min mamma säger att det nog är så, gör man mycket saker så händer det en mycket saker. Men någon musik finns det inte tid för. Det står högt upp på dagordningen att återinföra musiken i mitt liv, radion har nu åkt ut delvis. Jag vägrar lyssna när jag kör, jag tänker istället. Så mycket roligare.

Igår kväll bad Edgar mig berätta ALLT om kroppen. Jag frågade vad jag skulle börja med…? Han svarade blixtsnabbt. -Pungkulorna! Därför hämtade jag boken jag fick på alla hjärtans 1997 när jag väntade mitt första barn.

Nu ska jag sätta söndagen i rullning. Jag vaknade i soffan med E. Maken sover i Es säng, Tylla endam i stora sängen och F i Tyllas…..en helt vanlig morgon i det Voltaireska huset, föreställ er natten.

Ibland blir livet så här….och inte som modedesigner i Paris.

Bröd och skådespel

White van men. Ett uttryck jag lärde mig i veckan. Jag har alltid förundrats över att bara de som varkligen arbetar med de grova jobben kallas arbetare. De som kan ramla från byggnadsställningar, står vi löpande band etc. Jag vill hävda att jag också är en arbetare, jag lyfter ben, knackar på folk, pratar så skallen nästan går i bitar och ffa lyssnar på folk dagarna i ända. Kvinnliga läkare är en av de sjukaste yrkesgrupperna i landet. A hard work.

Egentligen hade jag tänkt sätta rubriken Stasmannamässighetens död men i sista stund ändrade jag mig för jag tänker att sökmotorerna inte skulle göra ”all that” för bloggen.

Jag funderar ständigt på politik. Politik är ju allt. Det styr oss och Trumps valseger har fått mig att allvarligt fundera på mänskligheten. Jag tröstar mig då och då med att Clinton fick flest röster och att det är det amerikanska valsystemet det är fel på men ÄNDÅ!

Tydligen ska man inte tala ett språk som är krångligt. Jag förstår precis. Man måste känna sin publik. Och även om jag själv föredrar personer som uttrycker sig elegant. belevat,  gillar rappa repliker i Suits och så vidare så passar inte det för alla. Det gäller ju också att folk har ett intresse av att lyssna, inte bara inför ett val.

Jag kom lite tidigare till jobbet pga fredag och mindre trafik. Då krafsade jag ned det jag ville skriva om på ett block. Jag hade helt glömt allt på lilla promenaden från bilen för jag talade med en vän telefon. Men får man bara hjärnan i rullning går det ganska bra. jag kunde memorera ett 7-siffrigt telefonnummer idag också…jag slog mig själv med häpnad!

På vägen till och från mitt arbete har jag nu i ett försök att skala bort bruset, slutat lyssna på radion. Jag kör i tysthet men tänker desto mer. När jag idag kom fram klottrade jag ned stödorden från färden.

Söt katt på labyrintinspirerad matta.

Vad engagerar människor? Kattungar. Sex. Kändisar. Så är det bara. Det gör en inte mindre värd, alla är lika mycket värda. Men det bjuder på lite svårigheter för de politiskt intresserade att attrahera och engagera dem. Trump m.fl vinner röster på att skrämmas. Man måste tala tydligt och enkelt.

Jag tänker på hur jag själv får kräkkänslor av P1s kulturradio ibland. Överanalysering av filmer, dissektion av böcker och andra obegripliga konstnärliga grejer som när Ai Wei Wei gräver ner sin konst och låter betraktaren stirra på jordhögar som döljer det sk. verket…..HUR ska sådan konsts eventuella budskap nå fram? Till de redan frälsta (eller grundlurade som älskar att vilja vara i gruppen särskilt konstbegåvade) går det utmärkt, ju knasigare desto finare. Bara upphovsmänniskan gått på konstskola så. Se på Dan Wolgers försäljning av ”soffan” osv. Kejsarens nya kläder.

Jag har tidigare klagat på hur forskarvärlden skriver sina avhandlingar på ett så stiliserat sätt att det i stort sett är omöjligt för en oinsatt (valde bort initierad där…) att förstå. Och då forskas det i detta land mestadels med hjälp av skattepengar. Resultaten borde göras tillgängligt av alla. Kanske blir resultaten till nytta för allmänheten i framtiden men jag tycker det är ett demokratiproblem. Allt borde skrivas på lätt svenska. För de som önskar (istället för tarvar) mer detaljer kan hänvisning ges till skrift på krumeluriga. Precis som affärer och biografer ska vara tillgängliga för funktionshindrade.

Jag älskade att höra Tony Blair tala, Obama, Clinton och nu Macron. Jag lyssnar så fort jag har tid på Spanarna och gillar vältalighet och snillrikhet MEN det är inte så brett. Macron gick ju hem men han kom också in från ena sidan lite, en person som inte var så betyngd av allt politiska trassel….så vitt jag vet. Frankrike är också ett ganska elitisktskt land där alla i parlamentet är väldigt högutbildade och folket är vana vid det.

Jag föredrar finkultur före buskis men vad säljer mest? Robert Gustavsson balanserar på gränsen mellan apsmart och buskis hela tiden tycker jag, kanske han ibland tippar över på i mitt tycke fel sida? Hasse och Tage, genialt. Kanske var folk smartare förr, kanske allt ÄR internets fel, inget sållas längre av smakdomare och folk får så mycket skräp att de storknar men verkar ändå gilla……

Jag tror jag nämnt tidigare att Morbergs, av vinkännare utdömda, vin säljer mest på systemet.

På morgonen tänkte jag ut 6 kategorier vin/vinköpare:

Billigaste med högst procentfolket

Kändisviner för de som fattar att det finns en skillnad bland viner men väljer ett känt ansikte framför i tron att detta är detsamma som kvalitet.

Hipsterviner (här sorterar jag in) för de som vill dricka goda viner utan att bli skinnade och frågar den superkunniga personalen.

180-298kr-klassen för de som vill dricka gott men inte orkar fråga och har nog med pengar för att låta bli (dyrare viner är generellt bättre än de billigre).

500+ här spelar inget roll, du kommer få ett mkt bra vin och kan showoffa lite för de som inte är ännu rikare än du själv…..gott borde det vara.

Sen tar vi ett jättekliv till de som har en egen vinagent och kodlås till vinkällaren. Vi talar Chateau d`Yquem,  Ch. Lafite osv.

Det som är bra för de stora massorna är bra för alla. Ett tryggt samhälle ska vara hyffsat jämställt, stora klasskillnader är dåliga, det genererar kriminalitet och otrygghet. Det ska dock inte vara så att man utan minsta ansträngning kan leva på bidrag, få en lägenhet osv. Det sticker i ögonen på sådana som jag till exempel som lever på marginalen och arbetar nästan ihjäl mig samt har pluggat väldigt väldigt länge. Att ha för rika personer som glider ovanpå är heller inte bra men deras bidrag till staten ska heller ej förringas. De skapar ofta jobb till andra. Och betalar väldigt mycket skatt (om de inte skatteplanerar radikalt och är kriminella).

Den som kan formulera sig på ett sätt som tilltalar alla oavsett utbildningsnivå, språk, kön osv den vinner nästa val. Självklart måste man ju ha lösningar på problemen som just nu engagerar mest, vård flykting/migrationspolitik, skola, jobben också. Man kan inte stå som Trump och lova allt till alla utan att ha ett enda realistiskt förslag på hur det ska gå till.

Jag var på medicinhistoriska museet en gång under läkarutbildningen. Det var både hemskt och roligt på samma gång. Och i vaccinationsmotståndets tidevarv känner jag att man kanske skulle börja om igen med att visa upp hur barn kan se ut när de drabbas av infktionssjukdomar. Här en vaxmodell för att illustrera, innan internet var detta mkt effektivt. Moulag tror jag de kallas.

Jag älskar demokrati, jag vet att vi alla är olika på så många olika sätt men ett gott samhälle bygger på att alla har en rimlig lägstanivå. Det börjar med utbildning, jämställdhet och frihet. Och rimliga förväntningar på vad samhället ska erbjuda en. Lite sosse är man ju när man tycker att ”Gör din plikt, kräv din rätt” är en ganska bra ingång för att bli en bra medborgare….

Nä, nu ska jag inte plåga er mer. Jag ska försöka skriva enklare framöver….man ska inte krångla till det, särskilt inte om man känner starkt för att skriva barnböcker.

Jag förundras ständigt över människor som pressar sig över sin fysiska gräns. När jag var placerad på hjärtkliniken fick jag höra att man ska inte åka Vasaloppet men man ska träna som om man skulle det…..Här en tjej som pressat sig så hårt att hn dagen efter kollapsade…inte så smart tänker jag. Och återigen, förste mannen som sprang ett marathon DOG.

 

Det är kontroversiellt att tala om att folk är olika begåvade. Det betyder inte att det inte finns. ca 26% av befolkningen dvs 2,6 miljoner personer om man räknar på alla är inte normalbegåvade….. Om man bara umgås med folk i sitt eget skrå kan man lätt tänka att alla är som man själv ungefär men jag träffar alla typer av människor och ibland är det svårt att förklara ens hur någon ska smörja in sig med solkräm….på riktigt svårt. Det kan vara värt att tänka på ibland, vi är INTE lika allihopa och vi förstår olika bra. När jag läste Johan Norbergs mycket intressanta bok Hjärnrevolutionen fick jag mig en verklig tankeställare kring detta och jag tror att om man har detta i åtanke underlättas många möten. Man vill ju gärna tro att man är smart själv men jag tror jag ligger strax över medel, annars klarar man inte en högskoleutbildning. Men jag är tillräckligt smart för att veta min begränsning. Det är en bra egenskap tycker jag att man förstår att det finns saker man inte kan fatta, någonsin. Man har inte den kapaciteten helt enkelt även om man kan öva sig och bli klokare..Det är ju som bekant ofta de som vet minst som göt anspråk på att kunna allt och vara helt fastlåsta i detta. Lite fanatiskt nästan. Man kan ju leva ett mycket bra liv utan hög IQ kan tilläggas. Detta är bara ett mått på intelligens, inget annat. Precis som vi har olika storlek på fötter eller är olika långa. Vi är olika!

 

 

 

Normkritik mm

En mycket smutsig liten dagisunge.

Sagostund med Tylla Det tar återigen mycket lång tid att lägga barn här hemma och det kunde väl vara OK om annat gick smidigare. Men det gör det INTE. Nog om det. Jag ska fatta mig kort idag för jag har nu verkligen verkligen en urinvägsinfektion och den besvärar mig. Jag tar efter mycket om och men antibiotika mot detta för nu står jag inte ut längre. Nog om DET!

Total kaos i hemmet, bygget fortskrider, ingen gör som man säger och att laga mat är verkligen som att kasta pärlor för svin. Jag bestämde idag att det blir mackor à la Familjen Björndahl framöver, jag lägger icke två strån i kors för att laga mat som ingen utom maken äter. PUNKT!

Men jag hade inte alls tänkt ägna dagens inlägg åt skrikiga barn, Tyllas förvirrade kvällsfunderingar eller ologiska sagor för barn (som säkert är utstuderat knasiga för att förvirra barnen så de somnar, funkade ju bra idag…). Jag hade tänkt skriva några rader om normkritik. Jag är inte så trendkänslig när det kommer till nyord.

Jag är nyordsallergiker. Normkritik har jag särskilt svårt för (likt ord som värdegrund, rasiferad, hen m.fl.). Ordet kom upp i radion, oklart i vilket sammanhang. Det blir så när man har galna skrikande barn och makar som snickrar sig genom småbarnsåren (sorry älskling, jag vet att det inte är rättvist men helt ärligt skruvar jag sååååå mycket hellre).

Det kan ha varit i samband med att en bok på enkel svenska och enkel arabiska ska ges ut (samtidigt som min egen bok och kanske stjäla all uppmärksamhet) till nyanlända för att ge dem en bild av hur vi ser på sex och sånt i vårt land. Hur man ska tolka kroppsspråk, fatta att kort kjol inte betyder fritt fram osv osv. Jo, var det! Killen som skrivit boken underströk att han skrivit normkritiskt….alltså i största allmänhet, om hur känslor, sex, lust osv funkar. Lite knasigt på ett sätt eftersom mäns och kvinnors sexualitet är lite olika (tänker jag som är stone age). Men iallafall. Det var skrivet så att man oavsett vem man var och vilken sexuell läggning man hade så skulle man fatta. WOW!!!!

Att folk från helt andra kulturer får en intro till hur vi gör här är helt OK men normkritiskt? Måste det vara så uttalat? Kan man inte skriva bara för människor? Måste man hitta på ett obegripligt ord för detta?

Jag försöker alltid se människan och dess egenskaper. Vad jag däremot försöker göra är att anpassa mig så det jag gör/säger är begripligt och respektfullt. Jag förklarar, olika mycket beroende på ålder och situation och avslutar med att fråga om det finns några oklarheter. (Jag talar nu om hur jag är på jobbet). Jag är förmodligen likadan i mitt vanliga liv utom när jag blir asförbannad på gubbar som tränger sig före mig i kön enl. tidigare inlägg…..

Jag hade min 18-åring här i veckan. Hon förde på tal att hon kände sig annorlunda….hon kände sig som en människa, inte en person med ett specifikt kön. Hon tyckte hon skilde sig ifrån sina vänner. Detta trodde hon berodde på mig! Jag blev så glad. Hon berömde mig för att jag aldrig har haft med variabeln flicka/kvinna när jag uppfostrat henne och hennes syskon. Jag sög åt mig av detta men kom snabbt på att detta nog inte alls är min förtjänst, det går längre tillbaka i tiden. Även om jag är fast i att vilja vara hemmafru så ser jag mig inte som en svag och underlägsen person bara för att jag är kvinna. Detta kommer från min mamma och hon säger att hon fått det av sin far. Han tryckte aldrig ned henne, inpräntade mannens överlägsenhet eller liknande.

Jag ser mig aldrig som kvinna utan som en människa och jag har nog först på senare år börjat fatta att jag blivit olikt behandlad då och då. Kanske jag bara är korkad? Eller så är det så att jag skiter i vad andra tycker? Stöddiga typer som försöker trycka ned mig betraktar jag som mindre vetande och tycker kanske lite synd om istället. Tänker att de nog inte har haft det så lätt. Kanske det är därför jag har så svårt att fatta detta ursinne mot män som finns i vissa feministkretsar? Jag känner mig aldrig hotad. Visst kan jag vara rädd i vissa trängda situationer men det är inte för att jag känner mig generellt svag utan för att jag bedömer situationen som övermäktig. Helt rationellt om någon står med en kniv eller är väldigt aggressiv.

Hur som helst, vad jag försökte komma fram till kanske är lite dunkelt men jag ogillar att vi ska vara som vindflöjlar och plötsligt vara normkritiska för det borde vi ha varit hela tiden. Och jag tycker ordet tolerant är bättre.

Jag gläder mig åt att mina döttrar uppfostrats utan tyngden av könsstereotypi och jag fortsätter på den linjen. Det är demokrati tycker jag. Att vara demokratiskt är fint, ett favvoord ihop med att vara rättvis. Alltid behandla alla lika då behövs ingen normkritik som jag känner har en kvalmig eftersmak av att det är FEL att följa normen liksom….men jag kanske har fel där med. Jag är öppen för alla möjligheter och kanske hela problemet ligger i att jag vägrar lära mig vad alla nya ord som ska etikettera personer och fenomen betyder. Krumeluriska hatar jag, tala klarspråk, då kan fler vara med i diskussionen…typ. Kanske några av döttrarna tänker att jag visst håller på och tjafsar med dem om kläder och smink och hur man ska klä sig osv men det tycker jag är en annan sak. Det är att vara rationell och förstå hur omvärlden fungerar.

Vid ett tillfälle idag gallskrek två av tre hemmavarande barn och jag beslöt att ignorera detta faktum och flytta mig till den nya uteplatsen. Det ser kanske fridfullt ut och jag låtsades länge att det var det men vid min ena sida satt ett vrålande barn. Punkt där med.

Vårt klädkonto till Tylla är väldigt begränsat. Hon är nudist. Endast skor tarvas. I leopardmönster med glitter. Gott så. Vi har likasinnade grannbarn och överseende för att inte säga väldigt avslappnade grannar. Väldigt bra.

Fri lek på verandan. Naken såklart.

Jag älskar vårt hus, har jag sagt det förr. Det är en motvikt till allt kaos i mitt liv och jag kan ibland blunda och tänka: This to shall pass. Då säger alla som inte har barn som gallskriker i sina öron: -Du kommer sakna det när alla flyttat ut. FEL! För då kan hända att jag har 36 barnbarn som min mor så glatt påminner mig om ibland. Men jag kan se att det blir bättre sen, mycket mer sen, superiet i mitt liv kan jag ligga och njuta av bullret från vägen nedanför som jag inte kan göra ett skit åt.

 

Längtan

Tio dagar drygt sen har vi två såna här hemma i huset. Det ska bli fantastiskt roligt. Det sammanfaller med att jag tar ut min sista föräldraledighet EVER så jag kan verkligen gulla både med barn och kycklingar! Bild snodd från Hönsen på Berga varifrån mina kycklingar ska komma och två redan är inköpta ifrån. Turkos-blå ägg ska det bli!

 

Jag FICK en bild idag av mina föräldrar, så bortskämd. Men ni vet, jag har haft biltrubbel ett tag. Och tre timmars resande varje dag till jobbet tar liksom kål på mig även om just idag var en lugn bussresedag till jobbet och jag hann få lite gjort. Hemresan bjöd även idag på en träff med en gammal vän och har jag lite tur blir det lunch eller middag inom en inte allt för avlägsen framtid.

Ny bil….det är lite speciellt. Jag fick en total genomgång av alla finesser av säljaren och han kopplade ihop min telefon med bilen….så 340 kontakter kan man nu rulla fram i den. Kändes inte helt bra för vissa är mkt gamla nummer eller felaktiga kontakter men jag antar att man kan radera dem där….

Jag försäkrade mig om att den gick på bensin och att det INTE fanns backsensorer (hatar sådana). Han visade på olika funktioner som att stänga av och på telefonen på ratten…? Rattvärmare…….? och sen var jag kunde koppla in min telefon och lyssna på spotify…Jag hade inte det sade jag utan frågade om det fanns en CD-spelare….NOOOOOOOO, sånt görs inte längre. Me so obsolete. Han började ratta in radion, jag bad om P1. Endast. Då tittade han på mig och frågade hur gammal jag var. 84 sa jag.

Så nu har jag en helt sprillans bil i chokladbrunmetallic som drar nästan ingen miljöfarlig bensin, tankas på vänster sida som på min förra bil (väldigt bra) men som öppnas från insidan. Jag slipper pipande när jag fickparkerar och kommer aldrig mer behöva ha handskar på vintern när jag kör. Tyvärr kommer jag inte heller nu kunna höra på egen vald musik i bilen men jag har beslutat att ha tyst i bilen ett tag så jag kan arbeta vidare på mina nästa projekt (bokform). Jag observerar saker bättre i tysthet, jag kör lugnare utan Mary J Blige och på det hela taget tror jag att det för tillfället är bättre för min hälsa med en inte så stor motor, massor med garantier och inte en apsnabb Porsche. Jag har för mycket att tänka på helt enkelt och är aningen lättantänd.

Idag konstaterade jag vidare att mitt motto som blivande kejsare av Helaalltet ska vara man ska ge folk vad de behöver, ej vad de begär. Bra va?!?

Sa jag förresten att bilen fått ett namn? Jag har aldrig kallat bilar något men denna lilla ska få heta Choco. Då passar det med färgen, bästa godiset, det låter lite som favoritfilmen Chocolat och så kan jag tänka på Johnny Depp när jag kör allt i ett liksom.

 

Sen är det ju detta med växthus som jag längtat efter i 20 år snart. Jag hittade dessa via blocket. Verkar vara en mycket seriös tillverkare, enda abret är att det är tryckimpregnerat virke och jag gillar liksom inte den tanken…..men det är vackert.

Här ett till från samma ställe….jag gillar murad grund och dubbeldörrar.

Tegel är en favorit sedan länge.

Det var allt. Nu ska jag bara lista ut var min lilla pralin ska stå varje dag för att det ska kosta mig så lite tid och pengar som möjligt att köra den.

Gokväll!

Ocensurerad helgrapport

Igår satt jag och dinglade med benen lite, idag har vi hela trallen lagd och vi saknar ca 4/5 av staketet. Men vi kämpar oss oförtrutet framåt. Och när DET är klart ska maken ta sig an nästa ännu större och dyrare projekt, FÖRRÅDET! Men efter det är det bara småsaker kvar….eller, en lite bättre utegård för hönsen, en mindre trall till framsidan och så håller jag på och smider planer för en köksträdgård och ett ORANGERI!!!!! Det tar aldrig slut med andra ord. Men när jag har mitt citronträd i marken, helst i anslutning till mitt sovrum, då ska jag sluta hitta på nya saker för maken att bygga (kanske).

 

Den här lovade jag ju ett recept på….det kommer nu! Skiva squash tunt, mer än du tror du behöver. Stek tills den blir mosig i olivolja, salta lite för att driva ut vätskan och då kan du ”uppa” värmen lite. Samtidigt kan du koka någon pasta som suger åt sig sås bra. När squashen är smetig fördelar du ner en buffelmozzarella i den och rör om. Salta och peppra såklart efter smak. Häll av pastan och in i den förvärmda ugnen (ca 200) skjutsar du en smörad form med pastan som rörts ihop med gäcket  och en halv deciliter grädde. Riven ost över i ca 15 min eller tills det ser gyllena ut. Supergott och enkelt. Maken bad om mer idag….Bara en sån sak!

 

Ungefär då där och sen pasta, grädde, olivolja, salt och peppar!

 

Flädern som planterades i november förra året tar sig fint och även de sex blodflädrarna. Jag ska få rosa saft i år! Blåbärstryn är smockfull med kart så jag ser fram emot en härlig skördetid i år!

 

Jag gjorde en krans till min dotters avslutning men hon tyckte den var asful. Så den tog jag själv och sen hängdes den på vår svartmålade ytterdörr! Blusen är från Kwoshare, de har en Pop-up store på NK passagen till juli, åk dit och köp underbara tidslöa kläder vetja, de är dessutom väldigt väldigt trevliga!

 

Jag målade väldigt mycket läkt idag. Fingrarna tog stryk och ett par Filippa K-jeans blir aldrig var de var men vad gör man inte för att ha ett fint hus, VAD?

Min lilla söta Tylla är enklast att natta än. Hon lade sig tillrätta i den uppbäddade soffan och slumrade in. Hon är en så härlig unge den. Springer fram och tillbaka mellan tre av våra grannhus här och hon är alltid välkommen. Jag ser till att ha glass i kylen och dricka till vuxna grannar för att återgälda lite….Jag tänker att det är bästa sättet att fostra ett barn, låta dem springa lite lösa och sen när det blir för mycket blir man hemskickad….Inga sura miner hos henne eller grannarna än iallafall.

När middagen var över åkte jag för att ladda mitt SL-kort. Bilen jag lånat med en kylare som tog slut i väntan på att min egen skulle servas/nya bilen skulle komma har gjort att jag måste brottas med andra människor på buss minst tre timmar om dagen närmaste tiden. Jag ser INTE fram emot det. Jag tog mig till den lokala miljonären, jag menar ICA-handlaren och köpte också på mig lite mjölk, ägg, yoghurt och morgondagens middagsmat. Inte många grejer, max 10. När jag stod där i den mycket korta kön kom en man bakom mig och tryckte upp sin godipåse i ansiktet på mig. Jag fattade först inte vad han menade, trodde han den var min eller? Jag frågade vad han menade och då gjorde han samma sak igen. Åh, tänkte jag, han vill gå före….OK. Mot bättre vetande lät jag alltså en ohyfsad äldre man gå före i kön trots att jag laddat hela bandet och VET att det sällan är antalet varor som avgör hur fort ett köp går utan hur snabb och smidig man är som köpare. Han fick sitt godis vägt, 16kr. Han fumlade runt i sina fickor, fick fram snorpapper och annat men endast 13 kr. Han var uppenbart inte så vältalig och det behövdes två kassörskor för att lösa problemet och slutligen efter mycket om och men fick han godis för tre kronor gratis. Jag stönade när det var min tur, jag tänkte på alla barn som skulle duschas och läggas och maken som säkert undrade varför det tog sådan tid…..och sade: Gud vad jag ångrar att jag lät honom går före. Jag tog mig sedan till kassan för att ladda SL-kortet. Där hade jag hunnit bli än mer irriterad över den idioten som fördröjde mig så och var så fräck och snål. Jag sa till killen där att jag tycker det är för jävligt att folk är så fräcka. Han berättade då att denne man har satt detta i system. Han kommer alltid med för lite pengar och tvingar sedan igenom att ändå slippa betala de sista kronorna. DÅ blev jag arg på allvar. kanske det var värken i min kropp, tröttheten efter att halv fem inatt ha fått jaga ut en galen skata ur vårt hus då någon slappats glömt att stänga ytterdörren alt att någon gått i sömnen och öppnat den…Men jag blev så arg. Först på mig själv som släppt förbi honom fast jag kände på mig att det skulle straffa sig. sen blev jag arg för att jag i ett svagt ögonblick tänkt betala de tre kronorna bara för att han skulle ge sig iväg och slutligen blev jag arg för att folk som håller på så här ju förmodligen gör att det jag handlar blir dyrare. På vägen hem i bilen blev jag ÄNNU mer arg för jag borde ju ha sagt åt honom när det var tydligt att han ej kunde betala att: Du, ställ dig nu bakom mig tills du rett upp detta eller gå ut och leta pantburkar tills du kan betala för dig. Och du BEHÖVER inte mer godis för navelbråcket på den mycket omfångsrika buken ser farligt nära ut att spricka och du kan omöjligt ha mer att göra än jag klockan halv åtta en söndagskväll! Ajö liksom. Nej, jag vet, inte så snällt alls men han var inte så snäll han heller och jag lovar att jag aldrig mer i hela livet släpper förbi någon när jag själv är stressad bara för att de är ohyfsade nog att föreslå detta utan en rimlig förklaring. hade han haft ett skrikande barn på armen och en liter mjölk i handen hade jag INTE blivit skitförbannad och elak men allt var nog skatans fel. Jo, maken gav mig iallafall cred för att jag tar hand om alla djur av olika slag som tar sig in i huset och måste ut, dygnets alla timmar. Det var ju trevligt. Och till Ica, kan ni inte bara porta den där snubben och nästa gång han ska köp godis med för lite pengar säg NEJ och ta godiset tillbaka, så kan man faktiskt också göra för era övriga kunders skull.

 

OJ! Världens längsta bildtext!!! Tjohooooooo! Nu är jag lugn igen.

Att uppfostra en man – saker man kan lära sig på en spinnkurs

Före detta handelsbod nummer två. Notera sneda dörren, så charmigt!

Ni vet ju att jag gjorde en utflykt för ett tag sedan för att handla kycklingar. Då valde jag bort fika på McDonalds till förmån för Hallagården nära Lekhyttan. När jag kom in blev jag helt tagen av allt garn. Jag köpte på mig lite och snart har jag en långkofta i grått handspunnet garn. Men jag ville tillbaka och bokade in en spinnkurs med mina tre äldsta för att göra något roligt ihop och samtidigt ge dem en liten inblick i hur man gjorde garn förr. Vi tog in på B&B kvällen innan och jag sov som en stock.

Spartanskt men precis allt vad man behöver. Det man kan säga om tonåringarna är väl att en del klarar av livet i fält bättre än andra…jag sov väldigt tungt iallafall och vaknade utvilad.

 

Krullig ull

 

Jag hade en idé om att jag skulle lära mig att spinna med slända men det blev spinnrock. Jag testade för all del lite slända för allt eftersom timmarna gick dök det upp fler och fler kvinnor med ull som de skulle spinna. Vi var nog så många som 20 i samma rum vid ett tillfälle. En kvinna såg hur jag satt och slängde långa blickar på hennes slända och hon tittade frågande på mig och jag nickade, jag ville testa. det var SÅ svårt! Och jag ÄR ett kontrollfreak, måste veta exakt hur man gör innan jag testar vissa saker….iallafall om jag inte direkt fattar. Jag analyserar liksom processen och sen kan jag. Handspunnet blir slitstarkare än maskinspunnet och jag lovar er, vi hade alla de lenaste händer när vi var klara med dagen.

På radion igår tror jag att jag hörde om mikroplaster. Varje gång man tvättar ett plagg i syntetmaterial slits plast loss och hamnar i haven. Så kan vi inte ha det. Det var slitage från däck också visserligen men det kommer ju vara svårare att komma ifrån tror jag.

Sedan länge vägrar jag syntetmaterial, jag vill inte ha det på mig av flera skäl, varmt, luktar svett på ett trist sätt och just, varför gå klädd i PLAST? Fleece är speciellt avskyvärt tycker jag. Och jag VET att det är en återvunnen plast men jag liksom vägrar. Har aldrig köpt, kommer aldrig att göra.

Gunilla på Hallagården inledde kursen med att vi kommer gå till historien som plastålderns människor….så tråkigt att höra. säkert sant. Och så körde hon på. Endast svensk ull hos henne och det känns ju trevligt. Sen pratade hon om sina djur och bland annat Alpackor. Det var väldigt intressant. Hon berättade att alpackor inte lär sig någonting om man inte berömmer dem…..

Lägg en fotboll framför en alpacka och bara vänta. Förr eller senare (sannolikt mycket senare) kommer den sparka till bollen. Då ska man berämma väldeliga. Då fattar alpackan att den gjort något bra och kommer sparka till bollen igen…och igen och IGEN. Och så har man fått sig en fotbollsspelande alpacka. Förstår ni undertexten här….? Om ej, läs tidigare inlägg HÄR om min kamp med maken…..och sockorna.

Det är rena Bullerbyn här men full action.

Jag är nog mitt i en existentiell kris tänkte jag på vägen hem. Jag vill vara en bondmora på 1800-talet….eller jag vill ha internet för det är det bästa (och värsta) som finns men jag vill leva mer hållbart, naturligt och faktiskt tror jag att jag måste vara lite mer hantverklig. Ja, jag menar exakt det. Jag vill tillverka saker som jag behöver och jag googlade sländor, spinnrockar, träsvarvar och funderade på hur jag ska komma över päronträ att göra smörknivar av inatt när jag vaknade av att ligga på 30 cm säng….

Man blir liksom lite kär i dyra apparater även om man inte kan hantera dem helt bra.

Jaha, då var det dag då. Kardad alpackaull tror jag att det är.

Inte jättelätt men inget är lätt första gången påpekade Gunilla om och OM igen för mig. Tjejerna spann på, sytrådstunnt….jo, jo…

Jag hade stora svårigheter att få till den rätta knycken. Mycket berodde nog på stressen. Jag kämpade och kämpade men till slut sa kursledaren till mig att bara fortsätta trampa och så fick jag ett garnnystan och ett par stickor. Sen gick det bättre. Jag kan ärligt säga att vi var tysta väldigt mycket under lördagen, stor koncentration från allas sida trots att det hände mycket i ullstudion och folk strömmade in. På vägen hem i bilen somnade två av barnen och jag hade fullt sjå att inte somna själv. Jag fick lyssna på P1 för att hålla mig pigg. Jag  somnade vid åtta när jag lade Edgar och vaknade igen halv två och började genast googla runt efter svarvar, spinnrockar och annat……Nätet alltså, fantastiskt på så himla många sätt.

Gunilla hade lite trix för att få stressade småbarns- (och tonårs-) mammor att slappna av. Jag fick trampa med fötterna OCH sticka samtidigt. Och se då lossnade det lite. Jämnt och snyggt blev det, stickningen alltså. Jag borde sticka mer.

När man väl fått ett garn med två trådar ska man göra en härva av den. Om man tänker att jag faktiskt kan dra axelleder i led är det ganska intressant att detta kan vara en sådan utmaning.

Fanny kom igång fort på sin Ashford…..

Skorna av, för bästa kontroll och känsla. Men såklart turkosa metallicballerinor when spinning….;)

Här försöker Gunilla övertyga mig om att jag inte alls har tillverkat ett uselt garn….det gick rätt bra då men när jag tittar på det här hemma inser jag att det nog får fortsätta vara en rätt så snygg härva just och inget stickat. Kvaliteten ligger i uttrycket, inte själva garnet.

Hyffsat stolt och glad över vad jag har presterat iallafall. Den största vinsten var nästan ett dygn ihop med mina äldsta tre och att visa dem något nytt. Jag hoppas att de en gång i framtiden minns att man kan klippa ett får, tvätta dess ull, karda, spinna och sedan sticka sig ett par fantastiska strumpor som INTE sliter på naturen.

Fannys härva var väl den som tilltalade mig mest rent estetiskt. Men alla tjejerna var helt suveräna på att spinna jämnt och tunt.

På ovanvåningen kan man sitta ner för en fika eller enklare lunch.

Vi avslutade med lunchmacka och sen bar det av hemåt. Jag köpte med mig den underbara mandelkakan och syltkakor till de små.

 

Det står tomt…lite som Villavillerkulla, så synd, ett tomt hus. Det skulle jag vilja hyra/köpa/ha som kursgård i …..jag vet inte, vad som helst. Hur man andas genom vänster näsborre kanske?

Jag började googla sländor vid halv två inatt när jag vaknade. Men så slog det mig att man ju kan göra en rätt enkelt själv med en blompinne, en krok och en rund tyngd. Lådan är hittegods och jag tog den för knoppens skull. Jag tänkte ha den på hönshuset sedan. Här en liten knubbig hand som också gillade den.

 

På kurs med Kurt

Bunk bed. Den knarrade väldigt. Min säng var jätteskön, och tyst!

Jag fick med  mig alla tre tonåringarna till slut.  Tydligen lockade en kurs med mig i Lekhyttan mer än en konsert med Veronica Maggio!!! Wohooo liksom!

 

Ena dottern muttrade lite…hon ville inte ligga i våningssängen..

-Jag trodde att vi skulle bo på HOTELL….!?

Jag svarade inte. På vägen hit hade vi talat om preppers bland annat….så jag tänkte att det är bra att de lever lite spartanskt om så bara under ett dygn.

Vi roade oss med lite frågesport också….alla länder vi kunde i alfabetisk ordning. Väldigt underhållande. Sen huvudstäder…. ännu roligare! Jag sa -Madrid…..

-Va sa någon? Vad är det?

-Spaniens huvudstad! Döh!!!!

-Är ju Barcelona!

-NEJ! Det är MADRID!

Så dit går nästa resa med kidsen och Museo del Prado! Nån måtta får det ändå vara här!

 

Fönstret är öppet och djuren på gården för redan ett fasligt liv. Men inte otrevligt på något sätt.

Mer än åtta timmars sömn….bara en sådan sak. Snart ska jag väcka barnen och äta frukost i det gemensamma köket.

Vi kom fram strax innan 22. Svensk sommaridyll för hela slanten.

Nu kurs i att spinna ull, kan hända någon trott vi ska ha en halvdags spinningpass?????

Tjing!

Ladugårdar…varför älskar jag dem?

Ps. Om ni undrar över layouten här är den galen pga. Fick ej med datorn, bloggar från telefonen…Ds.