Min helg 2.0

Jag i en minst 20 år gammal POP-tröja som jag bara älskar! Och så min lilla damhjärna runt halsen! Jag skulle åkt till Eva i helgen för att hämta krukan men orkan var låg. Jag tror nästa lördag blir bra. Då har både lönen kommit och förhoppningsvis halsondat försvunnit. OCH kanske kanske jag har kunnig göra en HJÄRNA!!!! To be continued…

Japp, nu var helgen över. Den inleddes i paracetamolens tecken och trots detta ligger jag nu här med halsont och lätt feber….Jag hoppas jag inte smittade någon av er alla som kom förbi!

Ingen kom härifrån utan grönkål, citronverbena och annat smått och gott från trädgården iallafall.

Jag är för trött för mycket text nu, ni får hålla tillgodo med bilderna!

Mitt älskade IKEA-skåp är en skattgömma för barnen. Jag försöker hålla lite styrsel där, de vet att mina viktiga saker förvaras i den men nu är det som att det är fritt fram….Något gott kom ändå ur detta. Tylla hittade min kartong med visitkort som jag glömt bort. De använde vi som terapimålning en stund mellan gästerna….Kolla outfiten. Svarta mocka Converse, rosaskimrande tights grafitgrå tyllkjol med satin och så batiktröja…wow alltså!

Efter två kort insåg jag att handloven INTE ska släpa över kortet…bra där dr Voltaire….Men handkolorerade personliga visitkort är ju nästan japanskt. Får man säga så? Jag menar, de tar ju visitkort på största allvar. Och vad kan vara finare än unika visitkort??? INGET tror jag!

Har jag visat den förut? Det var kanske på jobbet. Maken svabbade. Barn verkar gilla att se på tv med allt blod i huvudet, det blir kanske mer intensivt då? Kanske ska testa ikväll….?

Den här blev jag lite sugen på……tänk yurkost zebratyg i linne och svarta kuddar med turkos bollfrans….all in.

Citronträdet får bo hos grannarna över vintern. Som motprestation bar maken upp deras skrivbord på övervåningen. Så jobbar vi på vår gata. Jag älskar mina grannar, har jag sagt det? Nästa år kanske jag får frukt för första gången då. Jag sådde fåret för kanske 15 år sedan men det blir liksom inte riktigt bra utan en kylperiod i ljus. Den har klippts ned ordentligt också för att passa i mitt planerade orangeri.

Jag tar in så mycket kryddor jag kan just nu och torkar. det är som en sport. Nässlor hänger i köket nu till hönsen. Jag tror de ska få hänga på en spik i hönsgården sen under taket när allt grönt är borta.

Jag hängde över trappräcket en stund och ser då plötsligt min guldkedja jag saknat…..det är ett under att jag har något alls kvar av mina smycken så som lille Edgar ligger i.

Det var mkt kort från mig. Jag laddar för nästa vecka. Jag hoppas på SOL för jag vill skörda ännu mer så jag slipper köpa så mycket kryddor under vintern. Det känns fel på något sätt. Nästa säsong hoppas jag att jag kan få ut maximalt av trädgården och jag har börjat samla fröer nu av mina bästa växter. Februari here I come!

 

Vissa dagar

Just när jag satt mig för att dricka mitt morgonkaffe och pusta ut såg jag detta…..

Jag vaknade på fredagen med halsont. En hel arbetsdag kämpade jag mig igenom och när jag kom hem var jag väldigt väldigt trött. Efter maten (korv med bröd) lade jag mig i sängen och somnade. Tanken var att bara vila benen en liten stund men jag somnade stenhårt fullt påklädd. Jag vaknade halv fem på morgonen av värk och att hela sängen var överfull. Jag gick upp, klädde om till nattkläder, tog två alvedon och gick och lade mig i Edgars säng istället. Jag somnade om direkt och väcktes av att Edgar återigen kom för att sova med mig. Jag tror han sov en stund med mig men vaknade och tröttnade på mig. Nästa gång jag vaknade var halv tio. då hade jag nog sovit 13 timmar…..vad är det om? Övertrött? Sjuk eller på allvar SJUK?

När jag väl kom ur sängen var det ju strålande väder. Jag fick en argattack på maken pga hans knasiga sätt att hantera sina kläder och den anordning han gjort i sovrummet med nån förbannad tv-mojäng. Casting? Nån sak som är nästan som AppleTV fast billigare…helt ärligt, jag fattar ingenting av detta och på allvar tycker han att jag ska lära mig att styra detta från min iPhone! Han har liksom inte lärt sig någonting om mig de senaste 10 åren….jag tar inte in mer saker nu som inte är analoga, NADA, ZIP, NOLL!!!

Jag blir så glad av den här tapetern OCH mina Mårbackapelarginer.

Jag fotade hela eländet så ni kan få se magnituden av galenskapen och det betyder INTE att jag hatar honom och att vårt äktenskap är dysfunktionellt, bara att vi är fruktansvärt olika och att allt jag tycker är bra är precis helt fel för honom och totalt poänglöst.

Ja, jag tror att ord är överflödiga här. Men man kunde säga: Finn fem (eller fler) fel…

Buntband. Sååååå praktiskt! Till ALLT!

Så fin komposition, total harmoni.

Och så alla dessa man slängt i sitt liv. Men jag undrar om någon annan än jag någonsin gjort det…för jag tycker att det alltid är jag som hittar dem men aldrig tar loss dem…äter ju inte överdrivna mängder bröd liksom….

Jag tog mig ned till tvättrummet och där fick jag ytterligare ett vredesgenombrott. Denna gång på en tonåring. Jag minns nämligen att det sista jag sade innan tvättningen var -Allt med vitt i är vittvätt! och fick ett slött: -Jag veeeeeeeet, döh! till svar.

Båda tvättmaskinerna var fulla. Ena med ljusa färger och vitt. Den var tvättad. Den andra med mörka färger och vitt, den hade fått i sig tvättmedel såg jag men ej satts igång…tur det.

Jag satt där på gliet i tvättstugan och djupandades en stund. Jag kunde nämligen inte skrika på ansvarigt barn men funderade lite över livet och hur i helvete jag ska få någon ordning på allt här. Jag tycker ändå att jag har försökt. Många sätt, olika anslag och mått av vrede. Tydligen finns inget sätt att lära någon något här hemma. Dystert. Och då är ju såklart det grundläggande feltänket att JAG sitter inne med alla svar. Som att vit tvätt ska hållas vit…osv.

Jag tänkte först att jag får skriva en lapp som jag sätter upp på väggen i tvättrummet. På den skulle det stå:

  1. All textil som har något vitt i sig räknas som VITTVÄTT även om en annan färg förekommer
  2. Töm fickor innan tvätt och om det låter ”klonk” eller rasslar när man kastar in plagget i tvättmaskinen, ta ut och vittja!
  3. Tvättmedel finns i två sorter, den för VIT tvätt eller FÄRGAD tvätt. Den det står vit på hör ihop med vittvätten osv.
  4. Man ska gärna trycka igång maskinen när man lagt i tvätt, hällt i tvättmedel och stängt luckan. När man sedan har satt igång det hela är det bra att försöka minnas detta så att man också kan tömma den innan allt luktar mögel!
  5. Tvätta inte alla möjliga material i samma tvätt. Det finns olika fibrer nämligen som tål värme och centrifugerna dåligt. Exempel på detta är siden och ull.
  6. Vissa saker som efter tvätt ska strykas behöver inte torktumlas, de hängs på torkställning. Exempel på DETTA är: Köksanddukar, skjortor, örngott, mammas fina ylletröjor som tvättades med ylleprogrammet och SIDEN.

När jag hade tänkt ut hela den här listan blev jag arg igen och tänkte att lappen endast skulle innehålla TÄNKT TILL NU!

Så de skulle leta efter tvättråden och göra RÄTT! Den lappen sitter inte där ännu för jag har inte haft tid. Solen sken ju som bekant så jag tog en promenix med killarna, delade ut kalasinbjudningar till några pojkar och lapar till bullerutsatta grannar i närheten om att de kunde kontakta mig eller min granne för att vi ska få den snöbollen i rullning…..sen lät jag hönsen spatsera och sprätta i trädgården under det att jag planterade om lite. Ett fikon hamnade i ”dödsgropen” som maken kallar det för allt jag hittills planterat där har dött men den här gången tror jag det ska gå bra. Fikon är tåliga.

Grannarna har så fin stenläggning fram till huset. Jag vill ha något liknande.

 

Blandad kompott av ”dödsgropen” min citronverbena som ska få flytta in och de två minsta hönsen som kom till oss en dag gamla.

Lagning av älsklingsbrallor. Det gör jag GÄRNA! Lite senare på dagen lagade jag en trasig täckjackas innerficka och gjorde en extra, bara för att skoja till det lite…;)

Enkel men god lunch idag.

 

Så många dB är det precis vid vägen. vi bor ovan den och utan något bullerskydd på stora delar av tomten…det ska vi ändra på nu hade vi tänkt!

Ser nu hur högt vårt hus ligger!!! Jag gillar att se vårt hus från olika vinklar. Då får jag en känsla för hur det tar sig ut liksom. Jag är lite kär idet!

Ja, det var väl i stort min dag…jag hade tänkt skriva lite om telefonhyfs och swishkaos men det får bli en annan dag. Jag tycker det räcker nu.

Maken var på begravning och lilla T fick följa med för hon har histat lite. Hon hade varit knäpptyst och skött sig exemplariskt tydligen. Men innan de kom iväg var det tydligen kaos för hon kom med det ena galna klädförslaget efter det andra som inte riktigt passade ihop med dagens allvar. Till slut en Molotröja och en grafitgrå tyllkjöv och stickade tights. Värdigt tycker jag och jag gillar tanken av barn på begravningar. Det gör allt mindre tungt och de ska också skolas in i detta att människor dör och man håller ceremonier kring det för att sluta cirklarna och gå vidare på ett bra sätt. När mina äldstas gammelmormor gick bort tog vi alla avsked av henne i hennes eget hem och egna säng. En judisk (och kanske andra kulturers tradition) som jag tycker är mycket bra och naturlig. Inget av barnen reagerade knasigt på det. Hon låg där i sin säng, vi kom in, sa några ord och tog/pussade och klappade på henne. Mer sådant tycker jag. Döden ska inte gömmas undan, den ska vara en naturlig del av livet.

Jag körde en liten rensardag idag. Nu ska allt gammalt ut och jag har redan planer för nästa bok och en inspirationslåda för den som kanske kommer efter…så många roliga planer jag får till bara jag får lite sömn och sol.

 

Ha det!

A

Pil till våren

Maken tycker att jag är galen. Han har missförstått mig helt. Jag tyckte ändå att jag förklarat en hel del… Han trodde levande staket som bildade en grön växtvägg men jag vill ha en liggande för vindskydd och för att kunna stänga hönsen ute. I mars-april ska detta ordnas.

 

Jag gillar att jobba lite pö om pö i vardagen. Dels för att ryggen inte tål så mycket mer än så men också för att då märks det inte så mycket vad man gör och man får lite betänketid emellan. Här har jag flyttat jordgubbar och smultron som stod där nya ingången ska vara.

Hönsen har fått en lite större hönsgård. Jag vill så gärna att kycklingarna ska gå ut men de vill inte riktigt. Sedan igår har vi kopplat på värmen nattetid. Det blev inget ägg idag men förhoppningsvis ett imorgon då. Bygget gjordes på överblivet material och lite från grannens hus. De ska ha vindskydd, lite tak och i helgen blir det ett sandbad också under taket.

När man bygger med restvirke blir det inte alltid 100 procent men det har också sin charm.

Stora trafiksvårigheter imorse…jag längtar till nya stället, då ska det ta 37 min att åka, mer tid med barnen och så får jag åka båt två gånger om dagen som möjliggör total avkoppling i 10 minuter. Jag ska tänka ut vad dessa minuter ska ägnas åt…..

Jag försöker plugga på små stunder på jobbet. Här triagering på skadeplats. Viktigt att välja var resurserna ska läggas men det kändes hårt att ”lägga filten ” över den 40-åriga kvinnan…..

Och så lite KOL på det…forcerad expiratorisk volym…..peax expiratory flow..LADA, B-2-stimulerare och LABA….

 

När man arbetar heltid, pluggar på lediga stunder och försöker sälja in sin bok om hur man håller sig i balans då hjälper det INTE att kommunen struntar i ens boendemiljö. Hälsofarligt är vad det är att tillåta bostäder utan att se till att det finns tillräckligt bullerskydd. Men nu är det skickat vidare en överklagan för det fula sk staketet och bullret är nästa anhalt…..

 

Både Törnrosa och Jessie svimmade av när det såg makens samlade hög med ”skrammel”…..

 

Den här tidningen blev alltför kortlivad. Ecoqueen. Jag skulle gärna plocka upp den bollen och driva ett magasin för kvinnor. Helt fritt från face news och reklam om dyr antirynkkräm, hälsopreparat mm. Däremot skulle jag kunna skriva om var du hittar bästa vintagemodet, inredningsdetaljer från stadsmissionen, hur du odlar din hälsosamma grönkål och styr upp en trädgård. Och som Carlsson förlag så fint tryckt på sina tygväskor. Det som inte trycks på papper är förlorat.

 

Jag är ju inte så mycket för spetsunderkläder men jag tycker bilden är vacker. Jag gillar inte spets alls egentligen om den inte läggs ovanpå ett annat tyg eller över ens ansikte som ett flor…

Lördagsblogg

Innan halv sju var jag up and about. Jag tände ljus, kokade te. Gav varm choklad till två barn och hoppades i min enfald att maken skulle resa sig….Det slutade med att jag fick sätta i öronpropparna och dricka kallt te.

Jag har många spår idag, var beredda på det. Detta är som ett uppsamlingsheat eftersom min tillvaro nu är mer pressad än annars. Detta till trots spanar jag ut över verkligheten och ger er delar av mina betraktelser/konklusioner/lösningar här.

Ögonoperationer på löpande band tänkte jag inleda med. Tydligen kan man mer än fördubbla antalet katatraktoperationer (gråstarr) genom att låta samma kirurg serveras patienter sövda och ”preppade” ad modum Mc Donalds. (För er som ej är läkare betyder det: Mc Donald´s style). Först låter kanske inte den tanken så lockande vare sig för kirurgen som då måste stå non stop och göra exakt samma sak hela dagarna men vid närmare eftertanke kanske det är jätteskönt. Möjligen slipper den personen då dokumentera allt den gör och vi kan få läkare som faktiskt gör det de var ämnade för? Botar/lindrar och i de hopplösaste fallen tröstar? Lean à la Toyota har ju redan införts här och var även om jag bara får seriemördarvibbar av de anslagstavlorna…..

Sen läste jag I Må Bra (letar efter min egen bild där nu) att operationer blir mer lyckosamma om kirurgen är en kvinna….jag är inte förvånad alls. Och då får jag påminna er om att jag gillar män. Men jag har väldigt höga tankar om kvinnor som  överlag är mer empatiska, noggranna och inte lämnar något åt slumpen då vi oftast måste vara bättre än män för att få jobben vi tävlar med dem om.

Internet.

Tillgänglighet och nättroll får sortera under samma kategori idag. Jag har ju intervjuats ett flertal gånger på grund av boken och jag tänker mycket på orsaker till varför unga blir så stressade. Jag tror att smartphonsarna spelar en del i dramat, men inte pga att de är telefoner utan för att internet finns i den. Man googlar sig till sömns som jag sa i radiointervjun…och är man en person med många vänner kan det hända att man håller flera konversationer igång samtidigt, tittar på en serie OCH snapchattar samtidigt. Vi är menade att kommunicera med röksignaler på avstånd och face to face på nära håll. Skrika kan vi också få göra men bara vid stor fara och på kanske 10-20m avstånd från varandra…..?

Hon vägrade lägga sig för hon var INTE trött. Men jag tänker att om man somnar på detta sätt på under 10 sekunder då ljuger man om sin trötthet…..

Sjukdom som inte syns.

Jag har talat mycket i veckan om att man inte kan se på utanpåskriften hur någon mår. Blod, brutna ben och likblekhet kan ju vägleda en på en skadeplats men också förmågan att orka skrika. Den som inte ens orkar det….den mår inte bra.Vissa sjukdomar är så beskaffade att de ”kräver” att personen bär med sig information om den. Den med EP har någonstans en lapp eller möjligen en kedja med bricka om halsen (jag vet inte riktigt men så ni fattar). Den som står på Waran, Eliquis och andra NOAK-preparat har bricka om halsen för att en läkare (kirurgisk sådan oftast) ska veta att här ska man vara försiktig innan man sätter skalpellen i den….och så vidare. Många är inte helt bekväma med att ”flagga” med sin åkomma men den möjligheten finns för att underlätta och i vissa fall kanske rädda livet på dem. Jag tror att en utmattadbasker kanske inte skulle vara helt fel på stan…kanske vid en anställningsintervju då, men i dagliga livet. På den skulle det stå: Ursäkta om jag fumlar med betalkortet, slår in fel kod, glömmer hämta mina barn tidigt vid APTn och kommer tre dagar för sent till mötet. Min hjärna har brunnit upp ser du…..Eller något sådant.

Just psykiska funktionshinder skrivs det ju en hel del om nu. Mycket fokus på att det inte syns utanpå. Vissa kan inte tolka eller ge adekvata svar i sociala situationer. Jag var med om en sådan händelse för inte så länge sedan. Det var ganska dråpligt faktiskt. Tyckte jag, inte motparten. Jag ställde en fråga som inte landade väl. Svaret och reaktionen var så anmärkningsvärt att jag genast insåg att den här personen hade stora svårigheter med mellanmänsklig interaktion. Det visade sig sedan att personen hade Asperger bland annat något jag instinktivt förstod i mötet. Men som sagt det märktes ju inte ett smack innan vi tog i hand. Personens reaktion var den av att ha blivit kränkt medan min upplevelse var att jag ställde en helt adekvat fråga. En som jag själv fått många gånger utan att bli arg/förvånad/ kränkt, snarast lite glad och sett som en inledning till en fortsatt trevlig pratstund. Men just dessa hinder i vardagen kommer nog aldrig föranleda produktion av ADHD/Asperger eller EIPS-kepsen. Och tur är väl det. För det är ju våra olikheter som gör världen så spännande på ett sätt. Kanske inte just för de som har alla dessa svårigheter men om alla vore likadana skulle jag nog tröttna rätt snabbt på världen. Problemet är väl att folk överlag inte är medvetna om att psykiska funktionshinder är vanligt och inte syns. Det leder till missämja, förvirring och kanske t o m mobbing.

Tylla får ha min telefon när vi åker bil ihop. Då tar hon numera lite bilder på sig själv….

Nättroll

Jag är lite tillbaka på kommunikationens olidliga lätthet här igen. Jag fick ju en lite märklig kommentar på bloggen nyss som jag skrev om och i takt med att fler får upp ögonen för en så är jag säker på att detta kommer öka. Telefonen måste snart stängas av under min arbetsdag har jag också märkt för det plingar och vibrerar mest hela dagarna. Mailen har fått delas upp i två delar, en för arbete, en privat. På arbetet har jag också olika kommunikationsvägar, dels via post, journalsystemet, webmail och jobbmailen (mejl ska det ju vara… detta förhatliga försvenskande).  På Fb blev jag i veckan indragen i en diskussion kring månggifte där jag föreslog att jag skulle få gifta mig med ytterligare en person, en kvinna. Utan att skilja mig från min make då. Jag fick höra att det stod mig ju fritt…..jag skrev: Nja, det går ju inte eftersom vi har lagar mot månggifte varpå jag fick höra att jag verkade okunnig om demokrati!?! Min första impuls var att definiera demokrati för vederbörande men jag lät bli. Jag kände att den tråden skulle bli väldigt lång och min tid är för gyllene för att läggas på FBs foliehattar. Jag skrev istället ”men snälla kan du inte förklara det för lilla mig?”. och där tog diskussionen stop.

Nu i efetrhand hade det kanske varit lite roligt att höra vad han tyckte demokrati var. För mig är det tydligt, majoriteten bestämmer över minoriteten men minoriteten får demonstrera och protestera inom lagens ramar. Den dag då minoriteten fått så många följare att opinionen ändras, då kan vi stifta nya lagar. Bara för att det kommer hit människor med tre fruar och att det antalet kan förväntas öka betyder inte det omedelbart att vi ska införa månggifte i Sverige. Jag tror det var här våra uppfattningar skiljde sig åt. Jag tror hans synpunkt var att alla ska få bestämma själv….Kanske jag talade med en anarkist? Man får vara anarkist, man får vara nazist och kommunist. Men man ska följa majoritetens lagar eller så blir det finkan. Och jag tänker att just månggifte är ett område där det verkar finnas uppenbara fördelar med att en man inte ska ha flera fruar, dels för att fruarna inte verkar må så bra av det och bosituationen och mängden barn gör det väldigt svårt att bo i vanligt förekommande svenska bostäder….men det är klart, vi har ju en hel del slott som säkert skulle kunna passa för storfamiljer.

Precis när man skrivit så här om lite ditten och datten som många sannolikt kommer irritera sig på så kommer jag på att kanske man skulle ha en sluten blogg. Alltså en privat blogg där man bara släpper in de man vill skriva för och inte hela världen (som behärskar svenska….). I mitt ansökningsformulär skulle det kanske stå:

  1. Du ska förstå skriven sarkasm/ironi utan att behöva en emoji på slutet
  2. Du ska dela undertecknads tro på yttrandefrihet
  3. Du skall ej hänge dig till ogrundade påhopp av andra på internet
  4. Du ska vara uppriktigt intresserad av evidens i vetenskapliga frågor
  5. Du skall icke vara vaccinmotståndare
  6. Du skall icke äta hälsokostpreparat om det inte finns evidens för att du lider brist på ett näringsämne.
  7. Och slutligen, du ska förstå att jag på bloggen inte skriver EXAKT det som utspelar sig här hemma och att jag älskar min man trots att kan inte hittar till tvättkorgen…..

Vad tror ni om det, vilka är på?

Å här är jag, en kulturtans som synes. Tröjan är ärvd av min faster som var en verklig kulturtant men resten är mitt. Ikeakassen i blått är kanske inte direkt kulturig men den ger en down to earthkänsla. Jag har sett att de finns i en annan tappning nu signerad Hay men ser ni, jag åker inte två mil för att köpa en snyggare IKEAkasse för tredubbla priset. Jag är old school!

Trevlig helg alla!

Utmattning det nya svarta

Här en beskuren bild från boken som Louise Winblad gjort Så här ser jag ut när jag bloggar nu på morgonen.

Idag när jag skulle skiva av mig var två killar vakna, de minsta. Tylla och maken sov…. minstingarna liksom. Jag bad barnen att sänka respektive volym men fann att öronproppar var den rätta melodin….

Vi hade tänkt att ta med nya spelet på middagen igår men…jag tog presenterna och maten. Maken skulle ta spelet och se till att barnen lämnade huset….så nej, det blev inte brädspel. Lika bra det!

Jo, jag hade ju utlovat ett inlägg om arbets”livet” och en reflektion från min mor.
Jag har senaste haft MINST sex (kanske fler) patienter som jag försökt få över på den hälsosamma sidan. Den där arbetsinsats står i jämvikt med återhämtning…..en hade hört halva budskapet, att använda lunchen till avslappning/motion. Den personen hade planerat promenader runt sjön på lunchen med samtidiga medarbetarsamtal….jag höll i mig hårt och sa att det var halv poäng för promenaden men avdrag för att försöka vara MER effektiv. Men det kommer så smått där tror jag….vi arbetar sakta mot målet.
Sen några (varav inga har tid eller lust att bli sjukskrivna för allt smör i Småland) som är så stressade i rummet att MIN puls går upp……de kommer få komma tillbaka jag ska göra mitt yttersta för att de ska slippa komma närmare väggen.
Igår efter vår trevliga middag kollade jag flödet på Instagram…då såg jag ytterligare en känd (fast för mig okänd) person som talar ut om sin utmattning. Och jag tänker att detta är helt sjukt. Ska ALLA bli utmattade eller? Jag förstår mycket väl att man ibland får för mycket att göra, särskilt som frilans eller person ”i ropet” men det är ju uppenbart helt ohållbart.

Jag är orimligt stolt över taket som jag har anlagt på hönshuset. Maken tycker att det är fånigt för han har ju gjort resten…men utan miginga höns! Så jag vann!

Varje morgon när jag tar bilen en timme två kommuner bort känner jag att det skriker i kroppen, jag vill något annat. Nu har jag inget val. Jag måste bli klar med detta annars drar det ut i oändligheten, jag måste ta nästa steg. jag kan heller inte flytta från stan sälja villan och leva upp pengars. Jag kan inte bosätta mig i Norrlands inland och bli självhushållare och bo med lammungar och katter. Barnen skulle inte bli glada, jag kan inte rycka upp dem med rötterna en gång till. Men vore jag ENSAM så är det exakt vad jag skulle göra. Krympa världen.

Ser ni vilket fantastiskt läge!!! Vatten är magiskt och jag skulle vilja ha ett liknande såklart. Men nöjer mig med vatten på lite längre håll. Då slipper jag oroa mig för drunkning….jag satt lite som på nålar igår innan barnen bestämde sig för att gå in.

Men man kan göra vissa saker som håller en borta från konsumtion som gör att man måste arbeta mer. Man kan avstå statusjakten och bli lite lugnare, man måste inte ha ett bra jobb för att duga. Jag vet en filosof som skrev böcker….han arbetare som spärrvakt för att ha råd att leva och SEN levde han. Läste och skrev på jobbet….det ni!

Och sen var det det som min mamma fnurrade på….

I den soffan mös jag igår. Barnen lekte exemplariskt och två somnade i soffan på övervåningen innan nio. De blir bra trötta av en heldag på skolan alltså….

Det fanns inget bra sätt att fota den magiska utsikten, motljus eller helsvart blev det. Här en kompromiss. Tänk er VATTEN bakom mig!

Vad var det då min mamma klämde ur sig? Jo hon sa att hon tyckte det var fullständigt onödigt att barn börjar skolan vid åtta. Jag håller helt med. Nio skulle passa bättre. Och de skulle kunna gå själva såklart, föräldrarna skulle kunna åka tidigare till arbetet och komma hem senare och en massa andra trix för att man ska slippa vara så fruktansvärt trött och just i mitt fall behöva gå upp tio i sex för att hinna till jobbet tio i åtta. Men allt bygger då på att vi har flexibilitet i systemet…och det finns ju inte. Vi är fastlåsta (alla som inte har superflexibla arbeten osv osv) vid 8-5-principen och jag har så svårt för detta. Jag ringde mamma lite senare på förmiddagen för att höra hur hon tänkt kring det där med senare start på dagen och det visade sig att det var baserat på forskning på tonåringar. De ska inte börja använda hjärnan så tidigt….

Jag ska avsluta med något positivt. Jag älskar att åka skidor. Jag har inte åkt utför på 10 år…och som en blixt från klar himmel fick vi erbjudande om en skidresa som inte var snuskigt dyr. Jag tackade ja utan att blinka. I efterhand kom jag på att man måste ha semester…två stycken…och att jag inte ens börjat på mitt nya arbete. Men jag slängde iväg ett mail och vet ni vad!? Jag älskar min nye chef. Jag fick svaret att det skulle nog gå bra, han mailade vidare och den personen sa detsamma. Mailet avslutades med” de får helt enkelt klara sig utan oss två den veckan!” och SÅ ska en chef vara! En sån som man vill bjuda hem på middag!!!!!
Champagne till ALLA!!!

Hej på er!

Tillägg på förekommen anledning lite senare idag…

Jo, jag fick en kommentar här om att man inte kan ge trovärdiga råd till folk i en bok om man inte är helt perfekt själv. Och så lite om att jag har ett förfärligt äktenskap och allmänt kaos här….till den personen kan jag bara säga. Sist jag träffade Sveriges stilguru nummer ett hande hon en fläck på kappan….och det går också bra. Man behöver inte alltid leva som man lär och det har jag aldrig påstått. Vad jag däremot har lyckats med är att göra mig själv frisk från total sjukskrivning, fått ett eftertraktat arbete på 100%, skrivit en bok, flyttat två gånger och byggt en hus efter att jag var utmattad. Så något kan jag om att resa mig ur askan och elden. Och som jag påpekat många gånger tidigare. Jag överdriver vissa saker för dramatikens skull och ni som följer mig väldigt noga vet nog hurdan jag är vid det här laget. Utan glädje klarar man inte att prestera något, jag har väldigt mycket kärlek omkring mig och ser mig som lyckligt lottad. Tycker man att man blir nedstämd av att läsa min blogg tycker jag bestämt att man ska sluta med det. NU!

 

Jo, sedan jag skrev imorse har jag och maken byggt till hönsgården med en vind och nederbördsskyddad hörna inför vintern. Vi fick restmaterial av grannarna. Då slipper de åka till sopstationen och vi slipper åka och handla. Älskar små projekt ihop med maken, vi jobbar bra ihop sida vid sida i regnet.

Bokmässan och jag

Här står jag i montern framför bilden av min bok!

Hur ska man sammanfatta den här helgen? Vi överlevde!? Mamma körde ned med mig i fredags, montermingel och sen ut på stan. Vinden rev i oss men vi skulle inte långt.

Det blåste en hel del kan man säga. Jag fick hålla i håret!

På vägen ned blev det Mc Donalds. Jureskogs Texas är vääääldigt god!

Vi hade fått tips om Sjöbaren som låg nära hotellet så dit begav vi oss till fots. Fantastisk mat, bra service och inte skinnade vände vi hemåt i god tid för att kunna sova ut ordentligt.

På lördagen hade jag några ”måsten” dels ett inbokat möte och sedan signering av boken. Jag såg så fruktansvärt mycket folk jag kände igen att jag blev helt yr. Många jag inte vet namnet på fast jag nog borde. Det som imponerade mest på mig var nog ändå hockeystjärnorna….Salming och Lidström….jag vet, sucker!

Första kvällen åt vi här. Fantastiskt bra mat och inte svindyrt. Lagom dyrt. Gott och snyggt!

Väldigt god och klassisk mat. Toast skagen, Black and white med bea och sen créme brylé. Avslutningsvis en Irish coffee men det blev fööör varmt där inne. Fast efter att Oldsbergs sidekick hade lämnat blev det iallafall liiiite lugnare;).

Sen var det ju såklart nazidemonstrationen och den mindre organiserade motdemonstrationen…..sammafattningsvis blir man rätt sorgsen av alla dessa vilsna själar som nog inte mår så bra och som i avsaknad av kärlek vill väcka avsky och i denna avsky finna sammanhang i den egna gruppen.

Ett uppslag ur boken Sagor om natten av Kitty Crowther. Barnen älskade den. Särskilt när jag sa Dååååång dåååååång…. Fantastiska illustrationer och härlig suggestiv text.

Jag hade inte tänkt att köpa någon bok egentligen, det var så rörigt på mässan, det tog fram till söndagen innan jag ens lärde mig hitta till Ordberoendes monter. Men sista dagen gav jag mig ut på lite utflykt, jag tog mig mot barnböckerna och se där hittade jag en bok jag inte kunde motstå så den fick följa med hem. Mamma köpte några riktigt fina noveller från Novellix, men det ska jag inte avslöja så mycket om….det finns de som läser och kanske ska få….de kommer bli såååå glada!

I ett hörn av mässan var det trädgårdstema, där trivdes jag allra bäst. Hade jag endast varit besökare skulle jag stannat där! Bara här fanns lite känsla bakom montrarna. Formexlikt liksom.

Från torsdag till söndag vid 15 hade jag huvudvärk men det blev inte det bestående minnet av mässan. Jag vet inte vad som kommer att bli det riktigt…kanske de underbart goda middagarna ute på stan, demonstrationerna, mötena…eller bara en skön mix av allt. Och Annika, jag är fortfarande helt tagen av att du tog av din tid för att komma och träffa mig IRL, TACK!

Demonstranter och poliser i en explosiv blandning när vi käkade lunch ute….

 

Hos Carlsson bokförlag fanns en bok om Josef Frank…så otroligt fin. Jag ska nog önska mig den till jul. STOR var den, och med hans mönster runtom.

 

Jag tittade i tre olika montrar där tryckerier höll till. Jag har en plan…..

 

Så här ser Börje Salming ut när han dricker vatten….

 

Hotellet var som hotell är mest…men inte så välstädat. De kompenserade oss för den stinkande toaletten. Vi fick bubbel och choklad. Men helt ärligt. Vad kan vara mer lättstädat än ett hotellrum? Inte en enda pryl att plocka och ändå helt tjockt med damm längs alla lister…nä, det var inte full pott där. Sorry!

 

Det var mycket fokus på egot den här helgen. Här jag i min favoritklänning från Kwoshare. Om ni skyndar finns den kvar på Rean! Världens skönaste! OCH du kan knöla ned den i en bag när du reser!

 

Jag älskar att se på Pariserhjul. De är ju tråkiga att vara I men från håll och i mörker är de suveräna!

Nu ska jag sova…det tog på krafterna att vara borta den där helgen och arbeta hela dagen idag. Nu ska jag hitta en stjärna att leda mig mot morgondagen.

Till höger, bilen jag vill ha….till vänster….ja vad fasiken är det? Det roliga var att så fort jag tagit bilden och skämdes som attan för det dök en person till fram ur bilen. Även denne i en onepiece fast randig. Dock utan huvudparaply.

 

Min dag i bilder med korta kommentarer…

Jag hade kunnat plåta mer men då hade jag aldrig kommit ut. Snygga förpackningar för glass!

Det blev långlunch idag pga av att föreläsningen startade två istället för halv. Den handlade om ett för mig högaktuellt ämne, SMÄRTA. Jag lärde mig en del nytt, mestadels nedslående saker, det jag redan kunde bekräftades och jag tror….jag har ett nytt bokuppslag…..Mycket bra föreläsning om man bortser från det faktum att två timmar utan paus….är ganska svårt för någon som har kronisk värk….men annars superbra. Tack och lov fick jag ett viktigt jobbsamtal (ja faktiskt för jag hade lämnat ut mitt privata nummer till en på en HR-avdelning) så jag fick anledning att röra mig lite, annars hade jag gått av på mitten.

 

Fasansfullt dyr men snygg fryst frukt.

 

Jag hade lunchade med min äldsta dotter. Hon valde ”location”. Det blev Paradiset. Och hon är bra rolig alltså. Mitt första asgarv sen hon härmade Beyoncé i All you single ladies…. Hon brukar gå dit, kan rutinen, jag fattade inget och fick lite fel mat…hon sa att jag ju inte borde tagit två bas utan bara en och sen tillbehör! Döh! Alltså…jag vet faktiskt inte vad som är vad av all ny mat. Laxen kände jag igen. Och rödbetor och pasta. Resten not so much.

Vi pratade om allt möjligt och om vintern som kommer, jag sa att jag med åren blir mer och mer trött på mörkret, blötan och påminde om när vi var i Reims för många år sedan i november och satt ute vid katedralen i sol och fikade. Den gången försökte jag på allvar övertyga min mamma att det var en bra sak att hon köpte mig en kappa för 52000kr från Hermés…..

Jag sa också att jag har en målbild för att ta mig genom mörkret. Jag tänker ett blått eller turkost varmt hav, jag sitter där, avslappnad….och då säger hon: Du vill bort alltså!

……Öh, ja det är kanske det jag vill. Sen säger hon att ”Grejen med vintern är att komma igenom den utan att skjuta sig.” Där garvade jag väldigt länge.

När mitt rökta paprikapulver är slut ska jag satsa på en burk av detta märke. Som utsmyckning i köket. Säkert var den asdyr den med men man använder så sällan….

 

Ni som följt mig ett tag vet ju att jag har lite dålig förståelse för ersättningsprodukter som ska härma originalet….men den är snygg den här nästanjyghurten.

Klasssisk intetsägande matbild. Men jag var tvungen ändå att fota. Laxen rekommenderas varmt! Och efterrättspuckarna som resulterade i den obligatoriska diskussionen om dadlars innehåll av socker (68%) men den var riktigt god den pucken! Och den med citronpajsmak också.

Hon kommenterade det obra i att ha engångsartiklar när man äter på plats….men sen kollade vi att allt var nedbrytningsbart. Här försöker hon lösa upp fuktspärren av majsstärkelse med tungan och saliv. Det gick inte.

Superkul sällskap alltså. Hon kan dansa också. Och programmera tydligen…jag vet inte riktigt vad det är men det är viktigt tydligen…..

Efter maten swishade vi förbi några affärer. Bland annat denna….ny sen två veckor, jag ska skriva om det på inredningsbloggen senare. Men kolla formerna, känns danskt men det är det INTE. Inte överjävligt dyrt heller!!!

Den här skulle faktiskt passa helt perfekt här hemma. Bara ingen kommer på att man kan stå på bordssnutten….

Här en detaljbild jag tror är en Junkerfåtölj. Vi hade två sådana när jag var liten som mina föräldrar SLÄNGDE!!!!???? Ihop med två Flowerpot lampor av Verner Panton inhandlade sent 60-tal. Men om man ber dem rensa bland sparad frigolit på vinden….då har man skitit i det blå skåpet (Läs ber PAPPA rensa, amma skulle nog kunna bränna allt i trädgården).

 

Här en bild från föreläsningen. Så bra, och sorgligt. Att de med kronisk värk får sämre vård än de med akut värk. Kan inte annat än bekräfta den bilden…det ska vi ändra på!

 

Edgar gick hem till en vän längre upp på berget när det fortfarande var ljust. Kompisen kom och mötte. Men hem är det ensligt och mörkt att gå så jag klädde på Tylla och så fick hon pannlampan på. Allmän väg….det är det men nån vidare belysning finns ej. Men som sagt, jag gillar mörker.

 

Separatist javisst!

På väg mot Spanien, in style!

 

Kurderna vill bli självständiga. Birgitta Ohlsson tycker det är otroligt spännande. Jag håller med. VERKLIGT spännande. Lite som när Israel bildades….eller? Jag är ju ingen historiker och kanske min vän F kan styra mig rätt här, det brukar hon kunna när jag är ute på hal is. Jag ÄR ju lite konservativ…..och i vissa fall är det helt FEL och jag vill gärna att världen och kartan ska se ut så som den gjorde när jag lärde mig (nåja försökte lära mig) geografi. Som Jugoslavien…har så himla svårt med alla nya länder där trots att det är eoner av tid som passerat i ett myrliv sedan det delades upp i gud vet hur många nya länder.
När jag växte upp var jag mycket i Spanien, hos min mormor. Då var Guardia Civil en påtaglig källa till skräck. ETA också. katalanerna ville INTE vara en del av Spanien…jag tyckte inget om det då (pga var under 10 annars hade jag nog tyckt till om det) mer än att det var lite läskigt när det small här och där i närheten.  Nu är katalanerna på marsch igen…de vill bli fria från spanjorerna…
IRA på Irland har velat bli egna och sen är det den ständiga frågan om 1967 års gränsdragning i Mellanöstern…och jag har ingen aaaaaning om vad jag tycker där mer än att det är en härva utan dess like. Närmare hem finns samerna… ja vad ska man säga? De finns i Ryssland, Norge, Sverige, Finland och Norge….Vissa dagar tänker jag att jag gärna knoppar av och sköter mig helt själv, fusk nationalstaten liksom och personnumret. Jag är här på min lilla ö….och sköter mig själv bäst. 
En sak är säker. Vi är alla olika och verkar trivas bäst ihop med likasinnade. Men vad det ÄR är svårare att definiera. Att man är född på en och samma plats behöver ju inte nödvändigt vara det som ska hålla ihop en med andra. Att man talar samma språk…ja, kanske…men tydligt är att sen särart ofta vill vara just en särart. Vi är nog mer grottfolk än vi vill erkänna.