Helgen startar bra…

Lille Edgar älskar ”pensionsfrukt” men det är lite surt.

-Maaamaaa!?!

-Öh….ja?

-O´boy!

-Åh (suck).

Jag masade mig upp, om jag en gång vaknat efter ca fem timmars sömn är det högst osannolikt att jag somnar om. edgar fick sin dricka, jag gick på toa och när som jag satt där mindes jag att det låg ett par små böta trosor i tvättkorgen. Lika bra att ta hand om det trots att klockan ej passerat halv sex. (EN LÖRDAG!)

Jag startade direkt min mentala logistikapparat. 1, sätta på kaffe, 2, tvätten, 3. frukost med maken, 4. till dotter nr 3……osv.

Jag haffade tvättkorgen på vägen ur badrummet, ställde den vid trappen så jag skulle slippa ta den till köket, satt på kaffet och sen ner i källaren. Plask, plask PLASK!

Jaha, översvämning. – Peter, det är översvämning här!

Jag sorterade och laddade två tvättmaskiner innan jag började ta mig an allt som stod i vatten. Jag tänkte inte så mycket på varifrån vattnet kom. Jag ville först snabbt ha bort saker som kanske skulle förfaras. Två säckar med rena och sorterade urvuxna kläder, en cirkelsåg, en stor järngryta som sällan används, en sopkorg, makens hoclertrunk och så började jag hänga upp kläder som var bara lite våta, tumlade det som var superblött och sen ropade jag igen: -Du hörde att vi har översvämning va!?!

Inte ett ljud. I maklig takt släntrade sedan maken ner. Undrade vad som läckte och jag drog till med det värsta jag kunde, ”-värmepumpen”. Den stod nämligen mitt i allt vatten och kändes därigenom central.

Efter någon minut får jag höra att det minsann INTE är värmepumpen, det är stopp i avloppet!

Så mycket bättre tänkte jag men sade inget.

Maken åtgärdade stoppet och gick tillbaka till sängen. Jag fortsatte att vika tvätten som jag hade fått dra ur tullaren för att få i de sju kilona genomblöta kläder…..maken gick utan att notera att en sak stod kvar i vattnet, hans saker. En papperspåse med elgrejer, foton från när han var liten, hans stundentlitteratir och andra minnessaker.

Jag tog tag i påsen och hoppades att inte botten skulle gå ur. Den höll. Jag packade upp de översta lagren men blev lite (läs ganska) förbannad över att jag stod där och räddade hans saker. Så jag ropade igen: -Du, dina grejer då? De som stod på golvet vid golvbrunnen (den det var stopp i och där han stod). Han kom tillbaka, märkbart sur över att han behövde komma ner IGEN!

Jag slutade plocka med hans saker och han tog över. För att visa hur missnöjd jag är med hela situationen (innan sju på morgonen) lade jag till att det är ASDUMT att ställa saker på GOLV när det finns hyllor….men en tydlig anspelning på att jag så länge jag kan minnas i alla olika hus vi bott i uppmanat honom att sortera sina saker.  Då replikerade han snabbt att det hade han gärna gjort om inte ”din skit var överallt”. Jag gjorde en snabb och tydlig sorti.

Jag har börjat se en fransk serie på Netflix, planerade semester i Frankrike. Vi ska ner till sommarhuset ALLIHOPA i en vecka. maken ÄÄÄÄÄLSKAR det och alla barnen. Jag med i tre dagar sen börjar jag irritera mig. Förlåt mamma och pappa men ni vet ju att det är sant. Vi är liksom för mycket av allt för varandra. två nätter, det klarar vi sen….börjar jag möblera om, kasta gamla kryddor (minns julafton nyss när jag kastade curry som gick UT 1996!?!) Love you to bits men jag borde bo på hotellet i Duras, alla andra kan sova hos er! Bisous!

Med kaffet och en skål med flingor och mjölk satte jag mig att fundera över all min skit. Jag kom fram till (som så många gånger förr) att ”allt” betyder allt som inte tillhör maken. Jag ansvarar för alla hushållsgrejer, alla barnens kläder, skid- skridsko och badsaker. Gamla leksaker, tvättställningar och möbler.

Maken insåg nog att han varit lite för skarp för han kom strax efter och pussade mig på kinden och frågade om jag var arg på honom. Jag lät bli det där vanliga svaret, ni vet ett tydligt kort och snabbt avhugget, nej. Jag svarade istället:

-Ja lite.

-För det där med ”all din skit”?

-Ja.

-Ok….

-För allt som inte är ditt blir inte automatiskt mitt….barnens grejer etc. Och dessutom FINNS det plats om du bara sorterar DIN SKIT. Du har spritt ut allt utan att sortera, lägga i lådor och det glipar helt tomt i hyllorna ovan alla verktyg. Du använder ytan dåligt.

Jag antar att han höll med för han gick utan att invända och det betyder alltså att jag VANN! Och kanske kommer han under dagen att faktiskt ta sig ann detta. Eller så betyder det att han verkligen gett upp…..och tänker att jag nog är så irriterad nu att jag bloggar om eländet och senare under dagen när jag lugnat mig lite kommer sortera hans skit. Jag kan inte läsa den mannen. Jag tror ofta att jag alltid är den som vet bäst och är klurigast men han har en fantastisk förmåga att komma undan saker genom att vara helt ”lost”…så tar tag i att vika alla hans kläder, styra upp i hans bil och så vidare. Vem som är smartas då vete katten.

Men nu är jag vaken iallafall och ganska lugn faktiskt om man jämför med……en bålgeting.

Lägga barn

Hallå i snöyran! Ni undrar såklart hur det går med vårt ”lära barnen lägga sig själv” – projekt!?! Jo tack BRA, även förväntan och JA, Ammie och maken hade RÄTT, jag erkänner och jag känner mig mer övertygad än besegrad…..typ.

Det tog fyra kvällar. På den femte dagen släckte Edgar själv lampan och somnade sött.

Om det var en kamp? Ja, men trots den vidriga första, andra och kanske tredje kvällen så mattades protesterna successivt ut och den som klagade mest i början var också den som snabbast lärde sig att somna. Igår var det mitt höga nöje att sitta på den lilla barnstolen som är min mors och högmässa för dem alla tre. Det gick på ett kick. Nu har jag och maken DRIVOR med tid att ägna åt att plocka, diska och tvätta….om vi vill. Men se det skiter vi i! Maken ser på Tv istället och jag läser, skriver eller ser lite på Svtplay eller Netflix och sen SOMNAR vi också sött.

Vid ungefär klockan nio tittar vi på varandra och konstaterar att det är en märklig känsla att ha det lugnt och tyst redan vid åtta och vid nio liksom känna att det går bra att tryna in.

I mitt fall har själva sömnen inte förbättrats radikalt för lille E kommer fortfarande in varje natt och gör om sig till en liten räka (eller stor) som ligger med ryggen mot maken och sen har fötterna mot min rygg och trycker ut mig mot kanten. Märkligt beteende eftersom det är MIG han jagar om nätterna.

Nu vid läggningen sa han till mig:

-Vet du var jag sover bäst i hela världen?

-Nä….

-Frankrike. För där har jag dig och pappa, mormor och morfar och poolen. Vad skulle kunna hända mig där? Jag älskar Frankrike, där är jag trygg!

I år ska vi dit allihopa, vi längtar!!!!

Sov gott!

Tyllis

Förväntansfull, och naken….Alltid naken.

Förväntansfull minst sagt.

Vilket jädra väder! På väg till arbetet satt jag på färjan och funderade på om en flytväst i bilen ändå inte var en bra idé. Den krängde och blåsten var intensiv. På vägen hem var det snöstorm och halt som attan. Jag halkade till i uppförsbacken vid sjukhuset och trodde jag skulle dö av smärtan i ryggen. Den tål inte de där plötsliga rycken. Men så kom jag på att jag inte ska tänka på den jäkla ryggen, det gör mig bara ledsen så jag fokuserade på att inte rynka pannan åt illvädret och att inte stressa på stegen för mycket. Det hade varit en arbetsam dag på avdelningen med mycket jobb nämligen.

När jag kom hem låg ett paket och väntade, på TYLLA! Danshopen är poppis just nu (alltså jag älskar att kolla in blekrosa danskläder och skor). Hon hade fått välja tights och dansskor, de i puderrosa skinn.

 

På direkt med allt och sen matcha med kepsen och tröjan i samma färgskala.

Skorna satt perfekt faktiskt. Lite oroligt var det att beställa med mått jag inte kände till….

Tylla fick paketet och blev själaglad. Hon har tjatat sedan i söndags eftermiddag (alltså inte såååå länge) men plötsligt glömt vad som var på ingång. Hon slet och slet men hon fick inte upp plastkuvertet. Maken hjälpte till. Hon fick upp ett hål stort nog att tvinga ut skorna men när det platta och lite bredare nylontightspaketet skulle ut tog det stopp. Men hon utbrast:

-Är det på RIKTIGT!?! Hon kunde inte tro att hon fått så fantastiskt fina saker.

Genast skulle allt på och sen dansade hon större delen av kvällen för oss. Det gjorde hon visserligen redan igår. Då mötte hon mig i hallen på tå och armarna över huvudet på ballerinavis och snurrade utmed korridoren. Sällan har väl en fritidsaktivitet slagit an en sådan djup ton.

Maken hade sin bästis hemma. Det betyder att det blir K Ö T T, kött, kött, kött, det verkar vara allt de tänker på. Och campingutrustning. Någon grej som heter ”para cord” (?) fick jag förklarat för mig. En asbra lina som snotts ihop i någon sorts fläta som man kan ha i händelse av akut linbrist i vildmarken. OCH jag fick veta att OM man verkligen behövde det kunde man tvinna upp den (så uppfattade jag det iallafall) i sina mindre beståndsdelar för att göra ett NÄT!!!! Där dog mitt tålamod och jag sa att det var ju en fantastiskt bra idé. Då kan man ju tråla för sin överlevnad efter att man byggt en motor till sin flotte. Sen slapp jag höra mer om Livet i vildmarken och alla saker man behöver köpa för att vara där två nätter om året. Och om du undrar mamma så har han bytt sin julklapp för 80 liter det är ingen mening med om man ska leva ståndsmässigt i skogen. Då ska man ha minst det dubbla och då får man punga ut med 4300 kronor. Jag skriver det så ni fattar hur mycket det är. Tretusenfyrahundrakronor.

Mästerfotografen fortsätter att fylla min telefon med abstrakta bilder.

Ibland kommer nästan hela ansiktet med.

Fatta! Jag tror det hade varit bättre att HYRA en rygga när man väl ska ut för 500kr/natt och så kan man uppgradera när det behövs.

Nu ska jag ge mig själv TENS och försöka somna tidigt. Fem gånger väckte Edgar mig och när jag vaknade 02.34 kunde jag inte somna om på två timmar pga blåst och värk. Då gick jag ut i natten med makens jacka och monterade ner julbelysningen som slog mot fönstret. Sannolikt kommer jag sova djupt och inte märka av honom så mycket inatt…jag hoppas det.

Sen en liten kommentar till alla som förfasas över Victoria Beckhams bild på Instagram. Varför så förvånade? Om man tittar längre ner i flödet på själva Posh ser man att hon är ännu smalare än modellen i fråga. -Feed her säger någon, ja det kanske är mat hon behöver men om man inte vill se liknande bilder går det ju utmärkt att inte följa någon som uppenbart är totalt fokuserad vid sin vikt, dyra kläder och att vara asrik…eller? Världen är full av människor som försöker hantera sin ångest på något sätt. Vissa äter, andra svälter. Vissa skär sig, andra poppar poppar piller. En del gör allt och lite till.

Tja ba!

Stresstrumpa

Tylla och Edgar är de som tar befälet över min telefon på kvällar och helger. Skönt på ett sätt för mig men de bråkar inbördes om den vilket innebär stress för oss andra och så fotograferas det en hel del. Här ett alster av Tylla som förevigats av densamma. Jag tycker hon har ”ådra”…

 

Det blir en veckosammanfattning idag. Jag har fått ännu mindre tid för mig själv. Bloggen har blivit mitt mentala andningshål och jag planerar ständigt för att skriva av mig men kommer ingen vart. Jag antecknar utspritt på papper, i min kalender och i  telefonen för att inte tappa mina olika spår och iakttagelser. Sen när jag väl har en stund över eller för mig själv finner jag sällan dessa och jag får skriva fritt ur huvudet iallafall. Kanske lika bra?

Det gäller att aldrig någonsin titta bort för då händer det saker. Hela helgen har jag funderat på detta med att försöka ha ett nårgorlunda städat hem i kombination med barn…..hur gör man det?

På toaletten fann jag mer av samma. Frank hann med att snurra in en magnet i toalettpappersomslagsplast vid ett av sina besök.

Veckans spår kommer ffa från radion. Radion i kombination med mina egna kunskaper och erfarenheter. Tydligen har forskare kommit fram till att stressade cancersjuka får fler metastaser än sina lugnare medsjuka (råttstudie tror jag det var). Andra forskare har visat att stressade människor som får dofta på sin partners kläder går ner i varv.

I cancerstudien var lösningen att ge betablockad som tar ner hjärtfrekvensen och då på ett konstgjort sätt ger mindre stress, iallafall konsekvenser av stress på hjärtat. I slutändan skulle den här forskningen kunna medföra att bröstcancersjuka alltid behandlas på detta sätt. Avslappning på burk.

Får man diagnosen bröstcancer med spridning verkar det ju inte helt osannolikt att ens stress blir väldigt väldigt stor. Man sover säkert dåligt, oroar sig för framtiden, anhöriga och tänker att livet nu blev dramatiskt mycket kortare. Tiden krymper. Därtill kanske man blir utsatt för mycket obehagliga medicinska ingrepp och behandlingar. Jag vill inte ens närma mig tanken. Att lösningen på stressen då skulle komma i form av ett litet vitt piller……ja, kanske det. Helst skulle man ju vilja se en situation där varje cancersjuk människa får ett empatisktskt mottagande med psykologiskt stöd, kanske en krisplan, en plats i en avslappningsgrupp eller annat. Stress löses ju förmodligen bäst genom att stressa av. Alla har sina olika sätt för det. Natur och motion brukar ju vara bra enkla sätt och behöver man hjälp på traven kan ju en utbildad person vägleda en. Kanske en själavårdare är på sin plats?

Jag har ju tack och lov aldrig fått ett sådant besked själv så jag kanske gravt underskattar den stressnivå som genereras men om pulssänkare i tablettform har en effekt kan jag inte se varför inte de sedvanliga metoderna skulle hjälpa. Om det inte är en ingrediens i medlet som har en direkt cancerdödande effekt då…..vad jag däremot misstänker är att sjukvården inte skulle kunna bära kostnaden av ett humant och empatiskt omhändertagande av de sjuka.

Stress är ju mitt mellannamn och det var väl därför jag blev så intresserad. Emellanåt tänker jag att stressen verkligen skulle kunna ta död på mig och nu fick jag liksom svart på vitt, vi kan verkligen dö av för mycket stress. Många av oss måste verkligen bli bättre på att varva ned. Tabletter tilltalar mig inte alls, så doktor jag är, ingrodd tröja däremot känns mer i min smak. Så om vi inte kan möta stressen på något annat sätt kanske DET är den kostnadseffektiva vägen framåt? Enda haken är väl att alla inte har trygga och stabila relationer för det duger inte med vilken svettig persedel som helst. Det behöver vara en trygg svettig socka om man ska ha någon nytta av den och DET har jag ju ändå.

Så alla mina vänner, bli inte förvånade om ni framöver ser mig iförd herrkläder i en storlek som faktiskt passar mig men kanske makens arbetskamrater har mer spektakulärt att vänta!?!

Vi hade kalasmiddag här igår för min svägerska. Det blev något av ett knytis för mamma och pappa tog drickabiten, jag gjorde sallad och två maträtter (vegetarianer in da house) och en sallad. Svägerskan och min bror kom med två fantastiska kakor. En vitchokladcheesecake med hallon och sen en äppelpajmed kola och till den vaniljsås. Som back up handlade jag korv och lite choklader. Chokladerna kom aldrig fram, och det var ju bra. Men grejen var att jag mitt i matlagningen fick ett samtal. Det var äldsta dottern som sa: -Vi ses om 15 minuter då?!? Varpå jag fick ringa grannen i panik, kasta på mig kläder, borsta tänderna och stänga av ugnen. I den paniken glömde jag betalkortet i andra jackfickan och så fick dottern senare köpa ut maten jag rafsat ihop på ICA innan jag snabbade mig hem igen. Någon perent till svägerskan kunde jag då heler inte köpa. maken fick ta den bollen senare….Stress alltså. Fotot tog jag för att visa vad det var som skulle hämtas i påsen.

Jag avslutar med en bild från Instagram. Vouge knatting. Det väcker så mycket känslor….jag stickade otroligt mycket som ung, jag älskar det. I damtidningarna fanns ofta en stickbeskrivning och jag såg alltid fram emot det. Nu är det flera år sedan jag stickade sist och jag längtar tills jag har mer tid för detta….Jag ser nu att jag screendumpade klockan sex på morgonen. Det känns nu orimligt tidigt för något alls.

Hej från mig!

Fredagskänslan kommer

Maken hävdade att hela armen domnade…..

För första gången hämtar jag Tylla på hennes nya förskola. Fröknarna berättar att inskolningen gått rekordfort. Två dagar och hon beter sig som om hon aldrig varit på något annat ställe. Jag sa ju det, påpekade jag. Vi är jätteenkla att ha att göra med!!!!

Jag fäster på bild.

Så ja, det har varit en bra vecka. Det är alltid oroligt att bestämma nya saker för sina barn, man känner ett ansvar. Men i det här fallet var det så tydligt att hon inte kunde vara kvar på den förskola hon var innan. Nu är de 14 barn FÄRRE och har en stabil personalgrupp som i princip varit densamma så länge någon kan minnas. OCH en fin gård och en hel massa material att leka och arbeta med. Det känns verkligen helt rätt. Och så skrek hon högt av lycka när jag kom. Full pott känns det som.

Sen hämtade jag killarna. En deklarerade tydligt att snart skulle han på DISCO! och den andre berättade att de har börjat med verb, hångla var tydligen ett av dem. Väntar med spänning på nästa veckas verb….

Tylla har lärt sig tjusningen med att fota och posera.

På sniskan.

Hallihallååååå!

Jag gör ett kort inlägg idag jag laddar för morgondagen då jag ska spankulera mentalt kring stress och nya forskningrön! Stay tuned och ha en skön fredag!

 

Puh!

Vi är lite preppers. Kan vara bra att vara förberedd när man bor lite avsides….Ser såååå nöjd ut.

Jag vet inte, vill ni ha en summering av min dag? Kanske astråkigt för er men för mig lite intressant att förstå varför jag blir så trött!

Ni kan sluta läsa nu, sov gott alla som inte vill veta!

  1. Vaknade 05.19 av bestämd knuff från 7-åring
  2. Borstade tänder. klädde mig och lämnade hemmet 06.14
  3. 06.17 Galen man i lätt lastbil kastar upp bildörren helt oförklarligt när jag passerar helt nära och hytter med näven/gör obscena gester.
  4. Kör på färjan efter att ha gjort först förvånade sedan förlöjligande gester åt skäggmannen.
  5. Skäggmannen hamnar sedan jämsides med mig och fortsätter bete sig som en Neandertalare varför jag fotade honom, tog regnr och skickade till ”polisen” samt kontrollerade att min dörr var låst.
  6. Lätt skakig rullade jag av färjan vidare mot arbetet. Anlände strax innan sju och gick mot sjukhusets bakdörr. Passerkort funkade ej varför jag tog en språngmarsch runt.
  7. Bytte om på mitt ”kontor” och började abeta. Mailade ang vissa saker som måste fixas.
  8. Sprang ned till plan tre, hämtade larm, låste in ytterkläder.
  9. Lämnade in tidigare nyckelknippa i utbyte mot ny. Bytte sedan även den då det ej var rätt knippa.
  10. Läste på patienter, läste mail, insåg att jag skulle vara på möte 08.15 lååååång tid kvar.
  11. Mötet drar över ronden som börjar 09.15. Rondar till kvart över 11.
  12. Patientsamtal 11.30. Därefter undersökning av två pat.
  13. Larmintro som leder till att jag måste ner till plan tre för att lämna larm och hämta nytt på plan fyra.
  14. Träffar studierektor i korridor kommer överens om möte för att planera min utbildning. Pratar med annan chef om var jag egentligen ska byta om och förevisas plan ett.
  15. Tillbaka på avd. Skriver anteckning från 11.30. Dokumenterar, ordinerar prover och konsulterar medicinjour som tycker jag ska ringa kirurgjour.
  16. Hinner inte riktigt ta lunch så jag väljer att äta mitt äpple som skulle vara frukost och halvligger därefter 10 min för att vila ryggen.
  17. Arbetar på med avdelningsuppgifter och då kommer högste chefen och vill prata. Pratar i 28 minuter till samtal 14.30 som tar längre än väntat. Avslutar ca halv fyra och börjar inse att det är bråttom nu. Därefter stämma av med kirurgjour, allt OK.
  18. Dokumentation och delegerar till UL det jag inser att jag ej kommer hinna göra. Avslutar halv fem, dvs ordinarie arbetstid om jag börjat 8. Lämnar larm, stämplar ut och bär med allt ner till plan ett där mitt nya omklädningsrum ska vara. Där fungerar inte mitt kort heller varför jag får ringa på klockan och invänta svar. Då fråga vem som aktiverar kort och ombesörja detta. Får info om att aktivering tar ett tag och att det ej är klart när jag börjar arbeta. Inser att jag då inte kommer kunna byta om på plan ett morgonen därpå varför jag klär om och lägger allt i en påse jag kan bära med hem.
  19. Vinglar ut genom porten och når bilen 17.43 lagom till Ekot.
  20. Skrapar bilrutor och lyssnar på Lars Ohlys förklaring till varför han anser sig oskyldigt anklagad och utsatt för vad som närmast är förtal med dörren öppen för att höra. (Det enda han är skyldig till är att han trots att han är gift uppvaktat kvinnor som ej velat det samt inte fattat att de är intresserade förrän de skrivit en skylt…typ).
  21. Funderar över hur livet i politiken med maktfullkomlighet kan se ut och vilken drönarverksamhet det verkar vara….
  22. Kör hem snabbt och lätt, hamnar på färjan 17.20 utan Neandertalare och får sms och två samtal om att jag behöver handla mat…..maken och dotter nr 2 hemma varför jag uttrycker en stark önskan om att slippa handla och att de två som varit lediga större delen av dagen kunde ha löst detta. Påpekar att jag varit borta länge nu och endast fått mig till livs en banan och ett äpple och vilat kanske 10 min. Jo, tre koppar kaffe hann jag få ned också. Sista med socker för att orka hela vägen.

Efter maten plocka disk i köket, läsa för ett barn och ta hand om återvinningen samt sopor. Sen blogga en stund till…..NU och där var det klart! Så har min dag sett ut. Rörigt och lite upprört men jag tog mig igenom den. Jag vet att det är jobbigt att byta arbetsplats och få allt att fungera, jag var beredd på det. Imorgon nya tag med ett kort som nog fungerar på em. Kanske jag får min telefon och simkort…kanske jag inte glömmer vilken våning jag arbetar på och möjligen kommer jag hem utan att behöva påpeka att det är en bra idé att handla om man är ”hemma”….

Ser ni i högra hörnet längst ner? MOI! Kolla sällskapet! Tyvärr fick jag veta att något bildspel inte kommer fungera i kyrkan. Och då får jag tänka om lite. Kanske jag ska trycka upp stora posters???? En kardinal….OCD stod det bakom. Det betyder INTE det man tror utan att han tillhör Carmeliterorden. Inget annat! Läste på det.

Jo, inskolning av T verkar gå bra. De skulle stanna till lunch men då gick strömmen så de gick hem istället. Grillade korv på nyinköpt stormkök till allas belåtenhet i trädgården. Ellevio som har hand om elförsörjningen här ute har verkliga problem. Har aldrig varit med om så mycket strömavbrott någonstans…

Nu ska jag sova!

God natt!

Andra veckan

Jag tänkte i min enfald att ju tidigare desto bättre…men Färjan dimensioneras inte riktigt efter mängden bilar som ska på. Den går halvtom om tiden är inne och så här lång kö var det när båten gick. Jag ska gå upp tidigare imorgon tänker jag för banne mig ska det inte ta längre tid att åka hit än till förra arbetet, BANNE mig! Och om sen parkeringsautomaten fungerade på första försöket och inte 10:e hade jag kanske kommit den tid jag tänkt till min nya arbetsplats…..Den kärvar jämt fick jag höra. Tänk det. Vi kan skicka folk till månen men inte få betalautomater att vara snabba och välfungerande. Undrar vad som har mest inverkan på ett människoliv…?

Som sagt, livet rullar vidare. Idag var sista dagen för Tylla på hennes gamla förskola. Vi beslutade att byta åt henne då hon har 1,5 år kvar och vi inte är nöjda med att hon går i en grupp om 36 barn i åldern 4-5. Säkert ersätts hon av ett nytt barn fort som blixten. Iallafall hade jag köpt väldigt mycket frukt till idag. Två ananaser, två mangos, en korg med färon, en karta clementiner, bananer, physalis och melon för att hon skulle kunna firas av. Det visade sig att förskolan glömt att det var hennes sista dag(!). Hon var ändå nöjd, lekte mycket med sina vänner efter att ha varit hemma så länge utan kompisar. Och imorgon skolas hon in på en mycket mindre och kommunal förskola. Jag gillar egentligen inte visntdrivande omsrog….om den inte sköts av någon med hög morals med verksamhetens bästa för sina ögon och ej dollartecken men har sensate två gångerna valt privata alternativ. Det ångrar jag nu då jag sett verksamheten långsamt demonteras. Så inte mer pengar dit från vårt håll, det blev en principsak till slut (utöver att vår tjej var orimligt trött och grinig när hon kom hem på kvällarna).

Hittade denna….så ser den ju INTE ut men beställer man den kommer den med en färg i titeln!

 

Jag brukar inte vara så knusslig, ganska orädd för bakterier men idag när jag mötte mitt nya tangentbord kände jag att det var dags för en hela ytdesinfektion. Jag gnodde rätt friskt men fick till slut ta ett gem och skrapa loss smutsen på fyra tangenter där det satt extra hår. Ett nyårslöfte nu är att varje morgon sprita min arbetsstation!

Plötsligt insåg jag att vi alla tre hade samma mönster på…men de är inte stilla en sekund. Fotpn är fel, de är mer för videos!

Jag kan meddela att vi nu är nere i 30 min med Gulagläggningen och plötsligt kan jag och maken prata med varandra innan vi somnar….

Nya rutiner

Eftersom barnen lägger rabarber på min telefon så fort de vaknar har jag inget nytt foto att dela. Därför en gammal bild från när jag var ensam med Edgar på, ja ni ser favvostället.

 

Igår fick maken ny luft under vingarna. Allt var kalasets fel eller rättare fröken As fel. Barnen har ju varit lediga länge och de få rutiner/regler vi har här har luckrats upp lite. Med lite menar jag totalt. Det har varit ett totalt haveri kan man säga, på ett bra sätt för vi gör lite så som det faller oss in. (Dvs vi släcker bränder i full panik). Igår kom barnens fd förskollärare på besök och berättade hur smidigt hon lade sina två minsta (12 och 7). De fick en godnattpuss och sen var det klart! Hon sa att om man är KONSEKVENT i 4-10 dagar så går det utmärkt med detta. Maken HAR försökt detta tidigare men som han upplever det saboterats av MIG då jag är en ynklig ryggradslös och gråtmild vekling (alltså aldrig på jobbet då där jag har en rak och tydlig riktning och bara avviker från kursen i exceptionellt ömmande fall…). Så igår var det nya tag. Ej helt oväntat var det nr 5 som bjöd på mest motstånd. Nr 6 var inte så dålig hon heller och nr 4 gav snabbt upp, somnade utan protest. Det gör han iofs nästan jämt.

Tyllas strategi var att vara översnäll och älsklig. Säkert tio gånger kom hon in till oss/mig och sa:

-Jag vill bara säga god natt. Eller:

-Jag vill önska mamma god jul och få en puss. Grattis klämde hon ur sig när hon gick!?!

Helt klart är att hon fattat att smicker och välönskningar är ett socialt smörjmedel och ett sätt att ta sig fram i världen. Hon var övergullig och somnade till sist i sin egen säng.

Från en hotellnatt någon gång…

Edgar så….ja, vad ska man säga. Han använde alla trix i boken. Först vädjande och smickrande: Mamma jag äääälskar dig,  jag känner mig så trygg i din säng. Sen Snäääälla, jag är så mörkrädd…..jag våååågar inte sova själv. Vidare stilla gråt och uttalandens som: Vi är ju en FAMILJ, familjer håller IHOP, det här är INTE att hålla IHOP!

Han kom också in flera gånger, kröp in under täcket och klamrade sig fast vid min kropp. Han hade fattat att det var maken som INTE skulle vika ner sig och att hans bästa chans att få somna med en vuxen var att spela ut allt mot mig. Och jag och maken hade några diskussioner i viskläge så att barnen inte skulle höra att jag inte gillade detta men för husfridens skull bestämde jag mig för att låta maken stå vid rodret. Jag VET ju innerst inne att både han, A och för all del min lillebror har helt rätt i den här frågan och att både jag och barnen sannolikt blir gladare och bättre människor om det inte tar 2,5h att lägga dem. För jag är inte en glad människa då även om barnen får den hudkontakt de traktar efter.

Hur som helst så konstaterade jag och maken att den lille pojken är ett verbalt och socialt geni. Han hulkade och stötte fram sina synpunkter på hur detta kommer att skada honom känslomässigt för all framtid. Edgar var så snillrik i sina beskrivningar av sin utsatta situation, sin totala hjälplöshet och hur tydligt vi tog avstånd från honom på ett känslokallt sätt att vi nästan fnissade fast det värkte i hjärtat. Exempel:

-Hulk, hulk, hulk. Det går inte, jag kommer bli hysterisk! Jag tappar greppet här! Gråt, illgråt hulk hulk. Ni måste hjälpa mig, ni är min familj. Jag känner mig inte trygg i min sääääng! Jag måste se någon av er för att kunna slappna av. Jag tappar GREPPET över situationen, HJÄÄÄÄÄLP! Man behandlar inte barn så här. Ni är inte min familj, de skulle aldrig utsätta mig för detta.

Varpå vi/jag svarade – Men lilla gubben, jag ligger ju på andra sidan väggen, jag vakar över dig. Du får komma in inatt. Lampan är tänd och det kommer gå bra att somna själv.

En gång gick jag in för att klappa på honom, pussa och lugna. Då fick han mer kraft. Pressade fram stora tårar och skrynklade ihop det lilla söta fejset till ett russin och mitt hjärta nästan gick itu.

Efter drygt en timme var det tyst. Alla sov men även i sömnen hulkade lille E, så uppvarvad var han. Ikväll blir det tyvärr mer av samma men har man börjat kan man inte avbryta mitt i. A säger att om man bara får det att funka så kan man senare göra undantag. Jag längtar efter undantagen…..så mycket. Men mitt sömnbehov ÄR stort och därför lät jag maken styra mig den här gången och stålsatte mig. Vi kan inte ha ett liv där i princip all vaken tid med barnen på vardagskvällar går åt till läggning. Då orkar man inte i längden. Sömn är livsviktigt för alla, även barnen och det betyder ju inte att jag inte älskar dem bara för att jag låter maken vara konsekvent….eller? Jag är en push over när det gäller barnen, tål knappt minsta pip, har aldrig gjort. Jag tror att det är bra att vi är olika där jag och maken för två av min sort eller hans skulle nog bli dåligt och för fluffigt eller fyrkantigt.

Men jag konstaterar nöjt att 8-åringen faktiskt kan somna själv och det ger hopp för framtiden vad gäller övriga barn (mina äldre började ju somna av sig själv ungefär där också). Tylla fattar poängen med att vara snäll och smickrande (härskartekniker) och Edgar kan verkligen vara övertygande, förstår allt jag någonsin sagt till honom (om att familjer håller ihop och att det man utsätts för som barn påverkar en resten av livet samt att han kan väcka sympati genom att visa sig sårbar och svag).

Så även om det var hjärtskärande att höra honom kanske vi är på rätt väg här? Jag pussade honom ordentligt på morgonen (efter att jag slingrat mig ur från under hans ena ben och makat på katten som låg vid mina fötter. Jag fick stödja mig på maken för att komma ur sängen….Han fick också extra mycket varm choklad på morgonen och är nu väldigt nöjd med tillvaron.

Summering: Maken är bra på att stå fast vid beslut. Jag kan efter mycket påtryckning släppa kontrollen och lita på maken när det gäller. Barnen somnar trots livliga och ljudliga protester i sina sängar.

Slut på jättelångt meddelande. Ha en skön och molnfri söndag!

Tylla-bylla!

Woop woop! Nummer ett på topplistan. Jo det kan ha med priset att göra men när fler köper och inser hur FANTASTISKT BRA jag är på att skriva och hur askul jag är blir det easy peasy att sälja in alla mina andra böcker jag har i datorn och i skallen!!!! Jag LEDER!!!!!!

Trendar just nu!

Jag och Edgar imorse iklädda våra julklappskläder. Maken fotade.

Senaste trenden i kvällspressen nu verkar vara att visa upp kändisars barn som nått vuxen ålder. Ett av genidragen är att säga: Det kan inte vara sant (typ) de är SÅÅÅÅ lika!?!. Motsatsen skulle ju förvåna mer. Men jag kan faktiskt INTE tycka att David Bowies dotter är jättelik honom. Det kan ju bero på vilka bilder som visats och jämförts. Jag har ju inte sett någon av dem IRL. Jag tänker spontant att likhet mellan barn och föräldrar inte är helt unikt och om de sedan har ungefär samma talanger….så kanske inte heller det är en världssensation?

Idag skulle vi göra två saker. 1. Riva av ett kalas med fem barn inbjudna och 2. Ta emot och rädda en dödsdömd tupp.

Punkt ett blev så mycket bättre av punkt två. Tyvärr blev det i slutändan så att Lill-Anders fick flytta tillbaka hem för vår större tupp, Garbo, attackerade honom och sen blev det tuppfäktning med blodvite. Lill-Anders vad dock välkommen hem igen efteråt. De andra två tupparna i hans hem hade kanske fått en varningsvibb och tänkt att grytan väntade även för dem om de inte samarbetade mer…?

Nåväl. Vi var alla väldigt nöjda efteråt. Alla föräldrar utom en stannade dessutom kvar så det blev lite som förr i tiden när man bjöd familjens vänner mer än en hel skolklass. Trivsamt.

Nu har vi städat (igen) och jag skriver en mental minneslapp om att INTE STÄDA INNAN gästerna kommer. Jag ska endast städa HALLEN, det är första intrycket…..sen får det vara kaos i resten av huset.

Medan jag städade innan kalaset tänkte jag att jag nog aldrig kommer komma så långt att jag städar HELA huset i ett svep en enda gång under min livstid. Jag får liiiiite torpardrömmar faktiskt. Inte för att jag älskar att städa precis men jag gillar känslan över att ha koll på alla saker, ha en genomtänkt möblering och visst vore det skönt att ha alla tavlor mm uppsatta på rätt plats med rätt avstånd. Som det nu är har vi 75% klart ungefär…..och så lär det väl vara närmaste 10 åren är jag rädd.

Nu lördagskväll med På spåret, ja jag somnade ifrån både det och Den döende detektiven igår. Jag älskar ju att se Lassgård och Per Svensson såklart;) men jag retade mig orimligt mycket på sköterskan som sa ”smotie” och inte ”smoothie”….tre gånger på en kvart!!! Varför rättar man inte det som regissör???

Nåväl, hon har en biroll och jag ska inte reta upp mig på detaljer, det är bara pensionärer som för göra det.

Tjing!

En vecka

Papperstidning minsann! Katarina Waldenström Lagerbielke tog bilden. Kwoshare kommer skjortan ifrån!

Jag har klarat av EN vecka på nya arbetet eller….fyra dagar för det var ju kort vecka. Och vilken skillnad det gör att sitta i bilen en och en halv timme om dagen istället för TRE!!!! Herregud! Ändå är jag helt slut för det är mer arbetsamt än man tror att lära sig nya rutiner, sätta namn på nya ansikten, hitta i kulvertar och så vidare. Men vet ni vad!?! Jag älskar det! Och trots att jag stupoat i säng två av fyra kvällar känner jag att detta ÄR min grej och så skönt att inte vara näst, näst, näst lägst i rang. För så är det. Kandidat = ”kanonmat”, vik ul = inte jättekul, AT= jagad och nu….snart ST och några pinnhål upp. Fast mest är det väl att man samlat på sig lite erfarenhet, inte är helt obekant med läkemedel, olika lagar, regler och moment i en läkares vardag. Och oftast har jag lätt att samarbeta och finna mig tillrätta. Jag trivdes jättebra på den första avdelningen men byter igen. Det var en temporär grej för att fylla en semesterlucka så på måndag blir det nya ansikten, nya lokaler och till viss del en annan patientkategori. Men det ska nog gå bra. Jag känner tillförsikt.

Ännu är jag inte ST-läkare men det står så överallt….kan knappt bärga mig faktiskt!!!!Bara drygt fem år till så är jag kanske specialist!!!!

Det är trevligt att man fåt en tidning man är med i. I mitt fall två ex så jag delade med mig!

Så ser tidningen ut på framsidan.

Jag frågade på Fb om någon vän ville vara med i tidningen och flera var intresserade. Valet föll på Annika som är en kompis från förr. Väldigt bra artikel om hennes historia!

Våra grannar var inne hos oss igår, vi har ju en liten ”beef” med exploatören så vi behövde samordna oss lite. Som vanligt trevligt. Idag fick jag ett gruppmeddelande från frun i huset…hon hade sett att en tupp skulle nackas om inte någon förbarmade sig över den. Den köptes som en höna och hette Anna men visade sig vara en Anders. Själv fick hon nobben av maken, han ville inte ha fler djur. Kanske han är orolig….hon (och jag) har lite svårt för att folk avlivar djur hit och dit och vi känner båda ett behov av att rädda dem. (Det var så vi blev med katt). Så nu ska vi ha TVÅ tuppar. Men ägarinnan lovade att han gal måttligt, det är en dvärgkochin så den har inte så stor resonanslåda kan jag tro. Maken är rädd att vi snart har en bondgård här men jag gillar det. Vi får bygga ut hönshuset igen!

Den vänstra killen blir vår imorgon. Annars skulle han nackas. Så kan vi inte ha det! Välkommen Lill-Anders! Han är en dvärgkochin och supersnygg tycker jag!

Vidare ska min vän Elina komma och byta fröer med mig i helgen. Hon är ascool och gör sin egen deo mm. Det kunde man läsa om i Expressen nyss. Hon odlar och är nog nästan självförsörjande på mat under sommarhalvåret och en bit in i oktober i sin normalstora villaträdgård. Hon är hard core, jag är en fis i rymden jämförelsevis. Men jag är på väg!

Jag är egentligen ingen näthandlare, jag gillar butiker men hinner inte. När jag var liten handlade vi mina balettsaker i Balettshopen på Regeringsgatan men den finns inte längre så det blev Dansshopen. Jag hade svårt att inte beställa en till mig själv med utstående tyllkjol…kanske till 50-årskalaset? Tylla blev strålande glad iallafall och har mer eller mindre bott i dräkten så kanske vi måste köpa en till…..

Vaddå tights? Vi kör med mysbralla under. Funkar finfint!

I helgen blir det kalas också. Edgar ska firas. Men han är inte så mycket för kalas. Han ville bara bjuda några få, det blev till slut sex stycken och roligt nog tackade ALLA ja! Så vi laddar här för ett lagom stort kalas med inslag av tuppöverlämning. Kan bli roligt!

Nu ska jag ta hand om familjen eller rättare försöka lugna ned de små för Alva har just uppfunnit leken ”vi släcker alla ljusen, jag gömmer mig och skrämmer sedan skiten ur småsyskonen”. Den är rätt ljudlig och tillspetsad den leken. Illvrål och hysteriska skratt…kommer ta ett tag att få ner dem på jorden….Kanske jag ska se den döende detektiven och På spåret om jag inte somnar först…jag gillar att se på spåret med maken. Jag gissar på allt men kan aldrig musikfrågorna (typ) maken däremot kan väldigt ofta de svåra musikgrejerna….

Vi kanske hörs i helgen, tiden tiden ni vet!

Just nu extrapris hos Adlibris i en månad, passa på!

Jo,jag finns med i Allas både på webben och i pappersform!