Lära för livet

Säkerhetstänk på hög nivå

 

Jag bloggar allt mer sällan. Det blir färre och färre inlägg på insta och fb. Jag kraftsamlar. Det är tenta snart. Idag somnade jag när jag lade mig ned för att plugga efter jobbet. Det har varit tuffa nätter nu ett tag. Ont och svårt att somna, just när man gör det vaknar ett eller två barn. Man somnar om på 27,5 cm av en madrass och vaknar av värk 5-6h senare. Drar iväg till jobbet där man håller fram till lunch och sen får sådan värk att man går som en fällkniv.

Bilden ovan togs tidigt i morse. Tanken var att jag skulle visa för maken men det föll sig så att jag behövde ta hand om en del saker mellan halv sex och tio i sju så jag glömde av. När jag kom hem på eftermiddagen hade maken och de små varit hemma pga VAB och tydligen inte sett livsfaran… förmodligen legat inne alla fyra och glott på Youtube.

När jag påpekade detta för maken på kvällen blev allt mitt fel. Logiken i detta är oslagbar. JAG har alltså begått det större brottet här som sett eländet och inte åtgärdat eller sagt åt maken. Det är alltså inte dens fel som satt i hårtorken utomhus, glömt den där i regnet över natten och sedan på 24h inte lyckats minnas detta farliga…

När jag tjatar om skräp överallt, otvättad tvätt, smutsiga fingeravtryck överallt är det jobbigt för MAKEN att ha en så tjatig och missnöjd fru….inte för den som får göra allt…..no no no.

Mitt fel alltså. Shit tänker jag vilket ansvar. Jag ska inte bara plocka efter mig och barnen, jag ska också ta hand om allt maken glömmer. Ute. I regnet. När jag inte är hemma. Tuff uppdrag. Lite som för Tom Cruise i MI.

 

Fail på den.

Drönare

Åh, jag är ledig! Underbart. Vi hade trevliga gäster igår och det blev sent . Idag regnar det tack och lov för det betyder att vi med gott samvete kan vara inne och förhoppningsvis städa lite, långsamt, inte argt som det brukar utan stillsamt och metodiskt.

Jag hörde på radion om drönare häromdagen. Att det är framtiden…..min första tanke var  ”å nej, ytterligare störmoment i vardagen”. Som om det inte räckte med det som far fram på gatorna nu. Bilar, cyklar, hooverboards och så vidare. De färdas ju ändå i samma plan som man själv. Men att behöva oroa sig för något 100-120m upp….tänk att få sin egen bok i huvudet liksom. Nä, jag är konservativ, jag gillar inte mer av allt. Just nu är less more.

Jag nöter på, boken ska iväg nu och sen blir det mässa. Utmaningar sannerligen!

A

Trött

Nä, det är ingen bra dag. Hjulet snurrar men hamstern är död. Tur man har höns och barn omkring sig.

Familjen verkar vara lite krasslig…vi får se om jag klarar mig. Nu ska jag fokusera på bra saker bara…och att plugga. Jag arbetar och pluggar. Allt annat bara stör, jag känner ingen lust till något, helgen ska bli bra har jag tänkt. Grönan på söndag och plugg. NADA MAS!

Och till alla er som vill ha glada inlägg med fina bilder, sök er annorstädes. Här är det grått just nu och vakuum. Skriver jag något blir det nog bara förfärligt argt och sorgligt. Har inte ens lust att skriva längre, aldrig mer känns det som. Vi får se. December är inte så långt bort (tyvärr på ett sätt men hurra på ett annat).

Zzzzzzzzz

Manshat

I två dagar har jag tänkt att skriva något om den här manshatarrörelsen….med risk för att bli uthängd som kvinnohatare…varför jag hållit mig ifrån att skriva. Nej det var lögn. Jag har varit för trött för att skriva men tröttheten har dämpat min värsta ilska, det är bra i sociala mediesammanhang.

En musikfestival som exkluderar män…..lite som en mansklubb fast för kvinnor…eller? Jag nat att detta springer ur tafsandet, frotterandet och övergreppen på senare tid. Men att sära MER på mönniskor av skilda slag är väl kontraproduktivt tänker jag…och då måste man ju ordna musikfestivaler för bara män också….och för män som inte gillar andra män som tafsar på dem och för folk i samma åldersgrupper så ingen ger sig på en minderårig…..osv osv. Kanske man får ha festival i grupper om tre till fyra likasinnade? Så tryggt och bra!

En våldtäkt på en liten flicka och en person skriver i tidningen att hon pga detta hatar alla män….och så har vi Arbogakvinnan…

Att generalisera är sällan bra. Jag tänker stt man är trång då, lider av hjärnbrist liksom. Men visst, det är lite så vi är programmerade. Att gilla vår egen sort och vara rädda för andra. Men bara för att en del män gör fruktansvärda saker mot  kvinnor (fast oftast mot andra män och ibland barn av olika kön) behöver man ju inte hata alla män…eller? Människor är individer.

Jag tycker inte illa om så många människor. Det finns kanske tre jag inte står ut med av olika skäl och som jag då helst undviker men hat..det är en så låg känsla.

Det verkar vara lite modernt att hata män. Lite coolt nästan bland yngre kvinnor. Det gör mig orolig för mina små pojkar. De är världens gulligaste nämligen. Och de älskar tjejer.

Att vuxna kvinnor går omkring och säger att de hatar alla män är ju befängt. Hatar de min pappa, farbror, svärfar, make och i framtiden mina söner bara för att de har snopp?!?

Hata gärna folk du har något otalt med och håll det för dig själv. Jag dömer människor efter deras handlingar och tar deras bakgrund och psykosociala miljö i beaktande för att försöka förstå dem och deras situation. Utan den dimensionen blir världen så väldigt platt och enfaldig.

#hataintemänduintekänner

 

17-08-06

Hej igen! Pga kommentarer som inkommit ville jag ta tillfället i akt här att svara så alla ser…OK?

Nu har jag läst på om festivalen i Falkenberg, den mansfria, och jag ändrar mig inte utan känner mig styrkt i att vi inte ska ha detta i kommunal regi. Om problemet är att kvinnors säkerhet i offentliga sammanhang är hotad är det SÄKERHETEN som ska förbättras. Könsseparatism är inte vägen framåt/lösningen. Jag tycker tvärtom att det ger en vibb av länder och kulturer där man kvinnans bästa för ögonen ser till att skyla dem eller hålla dem i hemmen… Jag är övertygad om att det förhindrar att vi utvecklas i positiv riktning. Det vill säga blir mer jämställda.

Alla i panelen i P1 nu på morgonen var rörande överens om detta (se länk nedan där man också kan höra lite om Anders Borgs förehavanden…). Man kan såklart i egen regi anordna hur mycket kvinno- män- barn osv festivaler man vill. Superbra om man vill gå på konsert med bara sin egen sort!

Sen kommentarer om hur mitt eget liv och erfarenheter ser ut….jag bloggar ju utifrån mitt perspektiv på livet och lär mig av egna erfarenheter/studier/läsning och ffa lyssning på nyheter mm. Jag är uppvuxen i en tid där detta med gruppövergrepp av kvinnor på allmän plats ej förekom (kanske utan min kännedom men allt tyder ju på att detta är en kulturell företeelse som är ny i Europa, här får ni gärna rätta mig om jag har fel!) Jag kan på allvar säga att jag INTE känt mig diskriminerad som kvinna förrän jag som mamma sökte arbete som AT-läkare och fick märkliga frågor om barnpassning och min förmåga att arbeta natt….Jag kanske blivit diskriminerad utan att jag vet om det? Allt är möjligt! Jag är INTE okunnig om att män tjänar bättre än kvinnor eller att kvinnor drar det tyngsta lasset i hemmen och sjukskrivs mer än män efter att deras andra barn föds. Jag är verkligen emot ojämlikhet mellan könen och det har jag återkommit till åtskilliga gånger i bloggen i olika sammanhang. Min personliga kamp för att få hjälp här hemma är väl ett tydligt bevis på att jag kämpar mot normen jag med och deslegitimerar väl inte att jag är emot separatism i det offentliga rummet? Min egen mans oförmåga att plocka upp sina saker gör inte att jag blir förbannad på grannens man per automatik.

 

Man kan mycket väl hata att kvinnor behandlas illa av vissa män. Man kan hata en hel massa företeelser det jag ogillar att man uttrycker sig generellt. Det är individer som utför handlingar, ibland i grupp. DET ska vi adressera. Detta är inte ett problem som är generellt för ALLA män även om vår historia är kantad av att män haft övertaget i alla sammanhang i samhället. Redan Birger Jarl såg till att instifta Kvinnofriden 1280. Vi håller ju fortfarande på att arbeta med detta och den kampen kanske aldrig tar slut? Vi är i ett underläge rent biologiskt då vi som grupp är både mindre, har en annan hormonell uppsättning (dvs mindre testosteron som gör att man agerar mer våldsamt) samt inte i samma utsträckning anammar programmet Fight or Flight i farliga situationer utan istället kanske väljer ”spela död”-programmet. Något som våra domstolar kanske skulle uppmärksammas lite mer på då de dömer ut straff för våldtäkt. För er som inte vet vad det innebär är det helt kort att man i en situation av fara snabbt bedömer om man har en chans att komma undan levande eller ej och om svaret är NEJ så kommer man inte göra motstånd. Vilket nog är anledningen till att man kan bli våldtagen utan att ropa på hjälp osv osv. Här skulle rättsväsendet uppdatera sig lite!

Godmorgon, världen! P1

1/10 av sexualförbrytare är kvinnor….

 

Ja, jag hoppas min förklaring gör det tydligare vad jag menar….;)

Nya bollar

Det blir inte alltid som man tänkt sig. Rosen växer inte så mycket men de vita lavendlarna är helt gigantiska. Jag måste kanske plantera om lite här men just nu orkar jag inte. Jag ska se vad som finns på rean i oktober och utefter det planera om lite här hemma. Jag ska försöka skapa en mMedelhavsköksträdgård och organisera lite nu när nya hönsgården är på plats. Då kanske lavendeln passar in bättre där….?

Idag åkte maken med äldste sonen på fisketur med övernattning i skogen. Det var planerat sedan länge. Jag är ju alltid lite nervös över att vara endam med barnen men med de två äldsta hemma visade det sig vara ett lyckokast.

Redan innan lunch dök min bror upp med sin familj och vi gick iväg för att bada i poolen. Jag badade två gånger med barnen, lekte och dök som jag annars bara gör när det är minst 29 grader i vattnet. Men eftersom det bara var jag av de vuxna som ville bada fick det bli så. Det var jättehärligt. Efter det gick vi hemåt och sen spenderade vi nästan hela dagen ihop. De mindre barnen lekte och vi övriga satt i köket och pratade och år lite småsaker…en liten sallad, lite ost och oliver. Kycklingarna var väl dagens höjdpunkt kan man säga. Min brors barn älskar dem och hans fru är van att ha höns från sitt hemland men brorsan är stenhård. INGA HÖNS! Meeeen vi jobbar alla på det och som hans yngste son uttryckte det: ” Det är inte du som bestämmer vad Anna ger mig i present!”. So true!;)

Min minsta och min lillebror, hon älskar honom!

Imorgon kommer maken och Frank hem. Då ska vi försöka ha en lika harmonisk dag…..hönshuset måste lagas och byggas ut lite. Kycklingarna behöver en lite lugnare miljö tror jag innan vi låter dem sova ihop med de stora. Tre ägg har vi fått nu sedan en av marinerna börjat värpa. Idag kom inget och då blir man lite ledsen fast det är bra jobbat med ett ägg om dagen i tre dagar ändå. Vi vet inte riktigt vad vi har att vänta oss där.

När brorsans familj åkte hem tog de med Edgar. Jag passade på att vila ryggen då men somnade!!! jag sov tills han kom tillbaka med E och då hade Tylla redan somnat. Hon hade sagt: Jag måste lägga mig och så hade hon gjort det med lite hjälp på toan av tjejerna. Tänk va? mamman sover och då sköter sig plötsligt allt utmärkt. Jag väcktes vid nio av min brors röst och vimsade ut i hallen men då motade äldsta dottern in mig igen, -Sov du sa hon, vi tar hand om E. Tyvärr var det förs sent då så han märkte att jag var vaken men det gjorde inget för han somnade här i min säng på två röda.

Här ser ni kycklingen Louise. Alla har fått namn nu. Garbo, Greta, Gloria, Goldie (efter Hawn), och Eldkycklingen (?!?). Nu känner vi oss säkra på att ingen räv kommer kunna forcera vårt hönshus/hönsgård. Det är Goldie som lägger ägg, hon får så mycket extra uppmärksamhet av tuppen också!

En härlig inledning på helgen och jag är så glad och tacksam att mina äldsta barn är så gulliga mot mig och småsyskonen. Jag har haft det lite tungt sista tiden med all värk, allt arbete och oro inför boksläppet. Men nu känner jag mig på topp, särskilt roligt att ha alla barnen samlade under samma tak så mycket, så här länge har 20-åringen knappt bott här sedan vi flyttade in. och då har hon ju ändå en tvåa på Östermalm snuskigt nära Strandvägen…..Det ska alltså till att man får egen kuppe för att man ska bo hos mamma…än har hon inte kommit hit med någon tvätt iallafall.

Timorous beasties, kolla in dem. Jag har skrivit om detta företag på Eget hushålls, de har så häftiga mönster och det är så sinnessjukt dyrt. Tygerna går på 120 pund per meter! Svenskt tenn släng er i väggen liksom….

Nu ska jag se ett avsnitt av Vera, jag älskar brittiska deckare, just lovely! Och jag är tacksam idag, för att jag har en sådan fantastisk skara barn som är såååååå gulliga och härliga. Hjärtan till er och sov gott maken på liggunderlaget med myror och mygg….din plats i sängen är upptagen här så kommer du inatt får du sova på soffan!;)

Sen har jag äntligen fått iväg både mina mått och skissen på koftan som ska bli till. Jag har såååå höga förväntningar på detta.

Här jag och Tylla när hon hoppar bomben och sjunger. Kolla in Instagramflödet här intill så får ni se. Hon är bara för härlig den tjejen! Vi bor i Bullerbyn här. Alla grannar morsar, lånar ut prylar, barnen leker här och där och vi får titt som tätt besök av nyfikna som vill kolla in hus eller höns. Jag ångrar inte en sekund att jag flyttade hit. trots att jag nu ligger och hör en susande AC som stör dygnet runt både inomhus och utomhus. Men jag hyser gott hopp om att det kommer bli slut med det för det är inte OK att storfräsare får förstöra boendemiljön för vanligt folk hur som helst och inte följa regler som vi andra måste.

 

 

Diet

Morgonen inleddes med att maken som vanligt väckte mig med sitt påklädningsarbete. (Ja jag är lite sur för själv försöker jag smyga ut med mina kläder för att inte störa någon men sådan hänsyn visas inte jag). Jag väste schhhhh och pekade på dörren, då lommade han ut. (Om DU läser detta maken så KAN det då vara idé att säga, jag menar VISKA: f ö r l å t ääääälskling och pussa mig lätt på pannan. OK???)

Jag hade för ont för att gå upp direkt och killarna sköter sig ganska länge själva på morgonen bara de får titta på något och jag levererar något ät- eller drickbart på momenten. Jag gick alltså tillbaka till sängen och fortsatte läsa på om våra statsråd. Deras CV:n intresserar mig. Jag är överlag intresserad av människor och vad de har för kunskaper/talanger. Senaste veckans ”haveri” tycker jag är ett bevis på dålig förståelse för sitt uppdrag och när man betänker att de tre i mina ögon mest insyltade ministrarna i princip saknar utbildning blir jag inte förvånad. Det kan vara en bra sak att ha ägnat sig åt högre studier om man ska styra ett land och vara förberedd på det oväntade….jag tycker faktiskt det och om det gör mig till en elitist i någras ögon, so be it. Jag har en ganska tydlig uppfattning om att ju mer man vet desto mer ödmjuk blir man inför att andra kan saker och man inser framförallt hur mycket man INTE VET!

Tvärsäkra människor är jag ganska rädd för….om de inte kan bevisa sin sak på något sätt som jag bedömer trovärdigt. Men jag ska inte trötta er med detta. Jag anar att minst en, kanske två ministrar får gå. Om de inte på något sätt lyckas göra en ordentlig skenmanöver/pudel eller starta krig med Norge så allt detta kommer i skymundan.

Jag tröttnade och sökte mig till BBC. Där hittade jag nedanstående länk. Ganska ”juicy” med bilder på slaktade djur. Och jag fick en sådan längtan tillbaka i tiden. Jag VET, det var inte bättre förr, vi dog som flugor i infektionssjukdomar och blev uppätna av rovdjur men så befriande fritt från status. De styrs av HUNGER, tänk det! De svälter inte men dagen går ut på att samla föda…och barnen plockar bär. Jag tänker mig att de sitter tätt intill varandra på kvällen i brasans sken och sjunger eller bara somnar ihop. No fuss!

Jägare och samlare

Livets krydda – BARN

Jag började dagen så här….så avslappnad man kan bli med tre små på besök hos andra. Jag hade ett linne på som tonåringarna förbjudit mig att använda för att det är så kort. ”Magtröja” kallar de den. Men jag replikerade att kjolen ju möter dess underkant men det var tydligen inget argument. Det sket jag i. Jag klär mig hur JAG vill. Punkt!

Jag hade inte tänkt blogga idag för jag känner mig så trött men så som kvällen utvecklades kändes det omöjligt att låta bli.

Vi hade två saker att göra under dagen 1) Besöka vänner med nyfödd bebis och 2) Bada med barnen. Inget mer, där går vår smärtgräns.

Lördag på IKEA i sommarsol var en BRA idé, inte mycket folk men fullt med personal. Edgar ville åka i vagnen. Han tyckte det såg mysigt ut, som en koja. Jag invände att det var trångt och att jag inte orkade bära. det sket han i och efter bara någon minut skrek han att han ville ut, det var för trångt. Har jag sagt att jag är synsk?

Men det ”ballade” i vanlig stil ur. Jag blev lite intensiv och föreslog, när vi ändå verkade bli så många på middag att våra kompisar skulle komma och äta de med….bra va? The more the meriter. Och så ÄR det ju. Tyvärr är jag in 20 längre och ryggen är mer 90. Jag handlade allt jag tyckte mig behöva för att utfodra 10 st varav två ej äter fläskkött och en inget som helst kött. När jag kom hem sa jag till maken att: -Jag behöver vila ryggen lite bara sen fixar jag all mat. DÅ kom gästerna. Visserligen kunde maken säkert ha klarat sig med viss instruktion men jag kände att jag behövde resa mig ur sängen efter bara några minuter.

Sen var det fullt öl och visade sig till sist blev det medvetslös som man så populärt sade i min ungdomstid. Wait for it!

Jag hittade på pestopotatissallad igår, det blev riktigt gott! Hacka basilika, riv parmesan, rör ihop med olivolja, några drag med vitlökskvarnen, salt och peppar och sen blandas med rykande het nykokt färskpotatis. I övrigt kyckling, chorizo, hamburgare, grillad zucchini från trädgården, masto o khiar (dvs iransk tzatziki med mynta) och lite annat.

Barn överallt, ammande, skrik, stenkastning (småttingarna grälade vid grustaget vid vägen) osv osv och det jobbiga är egentligen att man förtvivlat försöker uppvisa vilken harmoni man lever i med sina barn men samtidigt känner att snart drar jag på fotvanrding till Rom med Cecilia (som jag hoppas ska starta en sköterskeorden där inriktade på själslig vila och upphöjdhet för utmattade arma kvinnor) alternativ att polis tillkallas pga den höga ljudvolymen ens familj utsätter andra boende för.

Mellan den sönderhackade konversationen och panikutryckningar lyckades jag gulla med den lilla bebisen också och hjärtat smälter och tårarna kommer i ögonvrån av de små varelserna men nog är nog.

Igår tröttnade även Tylla på volymen här hemma och pillade in lila öronproppar och deklarerade att hon fått nog, av oss. I must destrrrroy you sa hon som Ivan Drago. Det går att kika på på min instagram! Väldigt underhållande!

Vi hade några fantastiska reklamfilmsminuter vid poolen med barnen strax innan tonåringarna kom och jag tänkte då att det är DET HÄR livet går ut på och SÅ HÄR det ska VARA. Men de ögonblicken flyger förbi.

Det blev lite lugnare efter maten och vi installerade oss i vardagsrummet. Barnen delade upp sig lite och vi vuxna kunde faktiskt prata med varandra. Turligt nog är mamman i familjen van vid stora familjer, hon har nio syskon, så hon lugnade mig upprepade gånger med: jag är van vid sånt här, jag har lärt mig att skärma av. Men för mig är skärmen borta numera, allt går rakt in.

När vi så satt där i godan ro dök Edgar upp i ena dörrhålet. Han hade en sax i ena handen och en ihopskrynklad halogenballong i andra. Han pratade knasigt och skrattade högt. Han drog tre, fyra djupa andetag, vände om. gick in i väggen när han vände om ut i hallen och nästa sekund såg jag honom stupa mot betonggolvet i andra dörrhålet. Killen var medvetslös! Jag rusade upp, blixtsnabbt, ryggen till trots och drog ut honom i den svala kvällsluften. Där kvicknade han till efter att jag sagt åt honom att dra djupa andetag. Hans första reaktion var ilska, som vändes mot mig. Han rev och klöste mina armar i panik. Och så ungefär avslutades helgen. Han somnade senare på min arm och allt var gott och väl. Han lovade dyrt och heligt att aldrig inhalera helium, någonsin. Egendomlige Edgar alltså. Inget av mina andra barn kommer upp i så många tillbud som han, hans idérikhet slår rekord. Tyvärr visar ju Tylla på en hel del energi hon med….Y som var här igår sa att det kan vara så att de yngre barnen tar ut svängarna då föräldrarna vid det laget är lite äldre och tröttare. ja det ska gudarna veta. Jag är lite äldre och tröttare nu och jag längtar tyvärr lite tillbaka till arbetet…..så ska det INTE vara känner jag.

Som jag och en av mina skolkamrater konstaterade i veckan. Vi behöver HJÄLP och jag undrar om man inte kan avsäga sig sin framtida Hemtjänst x4 och istället få den nu? Chanserna att jag lever länge nog för att utnyttja en dusch i veckan ser ganska små ut härifrån…

Jag började med att försöka arbeta med boken lite i sängen men då komma alla dit. Då omgrupperade jag hit…varpå hela familjen samlades där. maken undrade varför jag valde en så usel plats och då sa jag lite uppgivet att någon direkt BRA plats för mig att vara ifred på finns liksom inte för mig med mindre än att jag byter kommun. Men ni ser väl att jag ser anständig ut?

Maken hittade den här bilden i sin telefon från förra sommaren och utbrast: -Här ser du inte så sliten ut……DÖH!?!

Tid för återhämtning

Detalj ur boken som kommer. Illustration av Louise Winblad, såklart!

Gångna veckan har jag varit ensam med barnen dagtid. Maken har arbetat. Vad kan jag säga mer än….det var intensivt. Men när fredagen var till ända hade jag ingen tvätt kvar att tvätta, köket var skinande rent, fyra barn nöjda och nedbäddade om än ej sovandes när maken dök upp halv elva. Att vara ”ledig” här hemma betyder oftast att jag gör mer än vanligt. Först måste man komma ikapp med tvätt, städ och plock. Jag pillar fortfarande med boken på lediga stunder och sen måste man se till att barnen har en dräglig ledighet. Allt gick i lås igår på grund av att 16-åringen var här. Ryggen var helt kaputt tyvärr och jag stapplade fram. Men nu på morgonen är det bättre. Nu är enda störningen vägen och ventilationen utanför huset…det är en annan historia.

Mitt mål för nästa vecka är att överleva och försöka slutföra bokprojektet, det är inte mycket tid kvar nu. Därtill ska jag plugga inför den kommande 4-timmarstentan i slutet av augusti, den tornar upp sig som ett svart moln. Med hopp om mer vila i helgen!

A

Så här lugn vill jag vara…. Foto Katarina Waldenström Lagerbielke.

 

 

Guilty pleasures – skämmiga begär

Jag vet, det kan vara tjatigt att höra men vårt hus alltså, eller egentligen platsen vi bor på, den slår ALLT! När som helst nu ska jag släppa in min/a inredningstidningsvän/vänner kanske och säga att det är fritt fram att plåta hela härligheten…men först måste 200 städtimmar kastas in, av någon annan. OCH jag behöver måla om allt vitt för fem smutsiga små fingrar har jag gånger tre….

 

Mina ungar alltså, kläder är så överskattat tycker de. Citroner däremot är kul. De leker så fint med dem. Och ska man gå och bada är de viktiga att ta med. Ihop med en Törnrosabarbie….och som ni ser….där vi bor slutar allmän väg. typ.

Jag lyssnade på P3 idag hör och häpna. Jag var på väg i bil (för att ha en anledning att spänna fast barnen och få en lugn stund) till Louise som illustrerat min kommande bok. Hon skulle få ett paket men jag insåg att det nog var billigare med min bensinsnåla bil att kanske köra det själv. Fortare skulle det gå också….And off we went!

Jag hörde då för första gången uttrycket guilty pleasures. Och funderade på om jag har några. Alltså några böjelser jag inte riktigt vill stå för…. utöver de som kanske hör det sexuella (inget onaturligt jag lovar) till så tror jag faktiskt inte det. MEN jag kom på min man idag. Han lyssnar på Justin Bieber (stavas det så?) Desposito. Jo, jag har ju hört den jag med, barnen gillar, det svänger och det är ju inte sååååå skämmigt att lyssna på som till exempel ”Bada nakna” eller ”Groupie” men när jag frågade vad det var sa han……Kizz. Hahahahahaha ja herregud, det är ju verkligen oskämmigt. Kizz……. inte dödsmetall direkt.

Innan alla skrek på en gång och kivades…total harmoni. I cirka 20 minuter…eller kanske 15…10? Spana in Sharkboy!!!!

Blir jag rik någon gång så är en pool något som nog skulle passa ihop med huset och utsikten. En infinity end kinda pool….eller mer en jet stream/bubbelbad hett som bara den så jag kan simma alla mil jag behöver för att må riktigt bra. Det kanske ni inte visste om mig men jag har varit simmare förstår ni. När jag insåg att OS i Seoul inte var realistiskt lade jag av. Efter ett träningspass som bland annat Bengt Baron höll i…det ni. En gång simmade jag en mil på ett läger i Fagersta…ingen drickapaus där inte. 12 var jag vid det tillfället. Stenhård träning och jag undrar hur jag stod ut så länge….vi simmade ju i princip varje dag minst fem kilometer tills jag var 17?

Så till något annat. Barnen undergår nu en transformation. Jag har bestämt mig för att uppfostra dem. Jag ska inte skrika på avstånd, sucka när de inte lyder eller ge upp och klaga på att jag är trött och har ont. Jag ska ta tag i saker. Så, jag sa till maken att det vi INTE vill att de gör, det ska adresseras direkt och konkret. Då måste man också avgränsa vad som inte får göras för annars riskerar det bli ett enda stort NEEEEEEJ här hemma. Det har faktiskt gått ganska bra (jag spände också fast barnen i bilen i drygt en och en halv timme idag).

På kvällen gick vi till poolen vi passar och när tjut och gallskrik uppstod och retsamma småsparkar….då sa vi: -Nu går vi, och så gjorde vi det. Barnen är lite i chockfas just nu, vi utvärderar till helgen. Så kanske, kanske jag ska slå mig ihop med en annan lysande person som skriver bra/har barn och författa den ultimata barnuppfostringsboken trots allt. (Att just HA barn är en tillgång när man ska skriva böcker i ämnet, en del som inte har egna telningar är ju annars ypperliga på att uppfostra andras eller ha synpunkter…som sedan ofta kommer på skam när de själv blir föräldrar). Anna Wahlgrens är ju lite daterad kan man säga och i och med detta ligger världen öppen för Anna Voltaires samlade tips för småbarnsmammor (och såklart småbarnspappor, bonusföräldrar av olika slag osv osv osv). The wonderful book of childupbringing…är det ett eller tre ord?

Innan solen hann gå ned på sitt fantastiska sätt så hann jag med att grundmåla mitt egentillverkade kycklinghus dit de små snart ska flytta. De ska bo med de stora hönorna men vi är lite oroliga att de ska bli hackade på så jag byggde detta med lite spillvirke för att de ska kunna komma undan. Undrans om de kommer in genom hålet eller om maken måste såga upp det lite. de var så otroligt små när de kom och nu är de säkert tio gånger större, på bara fyra veckor!

Nu ska jag pussa maken, och alla ni som stöttar mig genom den svåra fas jag nu befinner mig i….TACK! Inget i världen är så fanastiskt som att ha…fem eller sex vänner att vända sig till i sin nöd, INGET. Och jag har ett elefantminne så om någon någon gång behöver amputera ett finger eller bli undersökt på obskyra ställen….TVEKA INTE att ringa eller skicka en bild;) Kärlek, på allvar till alla!!!!

Eller jag kanske har en böjelse som jag har lite svårt att erkänna…jag älskar fina saker, form och färg är löjligt viktigt för mig. Och jag satt igår och tittade på några av de finaste jag har. Just den här boken är väl inte så snygg på omslaget men första sidan….så snyggt! Jag har Kinfolk vid min säng…The KINFOLK table. Love it!

Hur ska det gå?

Självplock av blommor finns där ute. Så vackra planteringar!

Jag hade hoppats att den här semestern skulle ge mig någon form av vila. Men nej, i sedvanlig stil är jag efter bara två dagar tröttare än någonsin. Eller, jag är inte lika trött nu som när jag arbetade på medicinkliniken men nära på. Boksläppet rycker närmare, jag sitter med slutgiltiga korrigeringar, AT-tentan som på många sätt avgör min närmaste framtid ligger tidigare än så och nu hade jag förväntningar om att njuta av barnen….jag har helt ärligt inte ens kontroll över min egen telefon. jag mailar maken i hopp om att han ska förstå min situation och maila ett svar. Barnen fungerar underbart en och en, två i taget går också bra men TRE. Det är för mycket. En blir hela tiden utanför eller utan en leksak som var livsnödvändig.

Kreativiteten flödar där ute men märkligt nog säljs saker i butiken som finns i stan…Jag hade sålt egentillverkat och/eller lokalproducerat.

Jag har en galen idé om att harmoni, respekt och kärlek ska råda mellan mina barn (och mig) men så är inte världen utformad. Mina barn verkar ha en djupt inrotad överlevnadsinsikt och det är den starke (den som bråkar och låter mest) som vinner. Inte vinner mitt gillande då men som absolut får mest uppmärksamhet…..

Vår trädgård är inte optimal för odling har nyss gått upp för mig. Så kanske jag äntligen får skapa en inhägnad trädgård med upphöjda odlingsbäddar kantade av flätad pil…..?

 

Jag gillar att man har udda porslin och just den här kombinationen tyckte jag var särskilt lyckad.

 

Maten var jättegod, kanske krutongerna var i hårdaste laget och portionen aningen för stor men smaken var fantastisk. Jag fick dessutom ett fint fat.

Igår försökte min mor hjälpa mig genom att ta oss till Rosenhill för lunch och lek men vi såg oss nödda och tvungna att rusa därifrån. Min inre panik som sexbarnsmamma i  bohemisk klädsel och  intention att bli mer alternativ blev för stor när jag insåg att mina vedträdsfäktande barn inte är ett mysigt tillägg till den i övrigt superalternativa och kollektivistiska kärlekskulturen.

Det var lite oklart om man skulle köpa, lämna eller bara ta slitna saker i loppisskjulet….Om man ska ha en loppis, vare sig den är vinstgivande eller bara ett steg i att få folk att återvinna så behöver den skyddas från väder för att inte förfalla….ganska sorgligt att se.

Detta i kombination med en supertrasig loppishörna, livsfarliga studsmattor, högt spända hängmattor och ett oväntat årigt stjärtglapp gjorde tilltaget till en för tung uppgift. Det faktum att volontärs superhippies med smink under ögonen i bjärta färger svävar omkring som kärlekshamnar gör att man känner sig stockkonservativ och börjar fundera på vad som egentligen händer där på kvällarna….

Jag tror jag gjort min sista resa dit på mycket länge trots att salladen var mycket god och stor. Mina barn passar inte in (och helt ärligt passar ganska få barn in där. En ammande mamma på en bänk välte där hon satt på ena kanten och ett större barn välte en stock utformad som ett skelett farligt nära vår matplats). Jag tänker att våra  försäkringsbolag skulle dra en förfärad suck och genast avskriva allas försäkringsbrev som åkte dit med barn.

Men jag gillar det ändå, jag vill bara vara där i vuxet sällskap….och utan håriga män med för mycket Gällivarehäng som böjer sig djupt framför mig i matkön…. See you in 10-15 years R!

Den här googlade jag fram igår ihop med min ädeslstensgalne sexåring. väldigt vacker tycker jag.