Tankar för dagen

Den här bilden har INGET med texten att göra, det är en bild från Olympiaden i Berlin. Min farfar går i klungan av idrottande svenskar. Jag är otroligt stolt över honom. Och jag önskar vi hade fått träffas!

Jag brukar lyssna på det, Tankar för dagen. Det är ofta en präst. De ska leverera tänkvärdheter dagligen. Igår hörde jag om karolska kyrkan i Pennsylvania….? Nån stad på P iallafall i USA. 1000 barn har prästerna där förgripit sig på senaste århundradet. Nu vill offren stämma kyrkan. Kyrkan lobbar för att det ej ska gå. De hänvisar istället  till en fond där barnen de haft sex med ska få eraättning mot att de inte snackar om det igen…en hushfond. Jag tror (dvs hittar på) att den heter: fonden för våldtagna barns tystnad (barn vi skadat för livet medans prästerna fortsätter vara heliga pedofiler). Amen. Och det är ganska intresaant att kyrkan kan få fortsätta sin verksamhet, man kan t.ex jämföra med Michael Jackson, nån som hört en av hans låtar sista tiden? Nån som skulle våga spela en på sin fest snart eller kanske låta hans musik sippra ut från en hörlur på tuben? Inte??? ÄR inte det konstigt??? Nu ska Greta T träffa påven….hon är ju barn fortfarande, kanske hon kan ta upp detta också!?!

Världen rör mig

JAg fick en sjukt dyr ”tröstis” av Tylla för huvudvärken. Lilla sötkorv alltså. Hon kan ljuda ALLA bokstäver i alfabetet. Förskolan är fantastisk alltså! Tack alla fröknar där, ni är helt underbara!

Min unge i söndags. Jag älskar att fläta hennes hår, hon hatar det. Men när en annan mamma brast ut i beundran blev hon nöjd.

Det är fredag och jag är full av tankar. En dryg månad på vad jag tror är Sveriges största psykiatriska akutmottagning. Här ser man ALLT! Bokstavligen. Och man måste processa det. Det är lidande bortom ens förstånd, byråkrati på högsta internationella nivå och ganska banala saker som kanske passar bättre på en husläkarmottagning. Högt och lågt och ibland totalt vindstilla.

Idag extra allt de luxe och sen ingen lunch…en bra start på helgen not. Och sen när jag i rusningen skulle handla mat till kvällen så är en äldre kvinna på ICA galen (ja, det var hon faktiskt och det är min professionella bedömning) och skäller ut mig för att mitt kort ”bouncade”. Maken hade lovat att föra över pengar men lyckades föra över dem till sig själv(!!!!) och jag fick flytta pengar mellan mina egna konton istället. Tanten blev vild av den minutens fördröjning. Eller hon var ju galen redan innan och stod och buffade på mig med sin vagn. Sen bröt hon ut. Jag kontrade med att säga åt henne att inte bara hon hade bråttom hem utan att det faktiskt var fredag för mig med. Jag avstod från att säga det maken föreslog senare: Är du rädd att dö innan du kommer ur butiken? (för att anspela på hög ålder då och framstå som mycket yngre…?). Jag kommer aldrig på smarta snabba saker när adrenalinet pumpar. Jag är mer: Dö din jävla kärring, jag har fan massa barn som väntar på att hämtas och har jobbat hela förbannade veckan på psykakuten och känner igen en galning när jag ser dem! Men det sa jag ju inte. PÅ vägen hem i bussen med två tunga matkassar ringer maken, stor olycka på E4:an….han kan inte hämta….jag får ta det. Till fots, med packning och en kilometer (MINST, kanske fem) hem OCH UPPFÖRSBACKE. Tack gud för att du ser mig!

Den här bilden passar ju inte alls in men på en vabdag i veckan tog jag mig förbi Form från Skå och där fanns de, helt underbara med äkta guld. Eva alltså, jag återkommer till henne, ni måste, jag repeterar MÅSTE åka dit! Och detta är INTE ett sponsrat inlägg! Eller….jag får ibland rabatt och alltid fika så det är väl det. Superspons här. Kom å KÖÖÖÖP!

Jag har mycket bra tålamod med folk som inte är helt psykiskt stabila på jobbet men när de kör på mig och skriker åt mig i en kö på min fritid då slår även min reptilhjärna till och jag förstår mig själv och har sympati med mig. Man kan inte vara helt smart och behärskad hela tiden. Eller…..det var jag ju….jag bara kände för att skrika rakt ut och vara en riktig djävla idiot. Men som sagt, avstod. Hon har säkert haft en jävla jobbig barndom hon med……Det är ganska intressant att jag i en ordnad situation på jobbet aldrig tappar fattningen så där fast helt knasiga saker kan hända. Det har väl med ens förberedelse att göra. På arbetet är man skyddad av kläder, annan personal, larm och i värsta fall kan man ta till väktare och polis. Aldrig att man skulle drömma om att höja rösten eller säga något fult var som än händer. Men i det privata är man naken på ett sätt och inga förväntningar finns på en att vara behärskad. Det har hänt mig att andra kollegor attackerat mig på jobbet, jo, så kan det vara. Vi är människor vi med och alla inte lika balanserade (säger jag då som inte alltid är i balans men aldrig skulle drömma om att göra någon illa medvetet eller vara elak). Sist det hände mådde jag dåligt en hel vecka. Men jag sade aldrig något i stunden, för det hade varit oproffessionellt. Jag teg. Men inte hemma. Jag var galet ursinnig och svor att om jag någonsin skulle stöta på vederbörande igen, då skulle jag vara kyligt balanserad och TYDLIG med att så skulle den personen aldrig mer göra med mig. Bara det kändes skönt, att preppa. För man vill ej bli överraskad. Nej tack! Men även sådana personer och händelser rinner av. De katalogiseras och man är en erfarenhet rikare. Komplex värld vi lever i.

Sen ringde en vän. Han var arg. Ett påhopp i pressen som var helt makalöst och värst av ALLT! PUBLICERAT! Jag kunde liksom inte ta in att en tidning i Sverige helt utan reflektion låter trycka ett personangrepp. Men inte jätteförvånad änså kanske då jag själv fått utstå liknande påhopp och sen ej fått bemöta detta. Också ett lågvattenmärke som späder på mitt låga förtroende för en oberoende press även i vårt land, ankdammen….SUCK!

Iallafall. Jag avreagerade mig med att blanda till en Porn star martini när jag kom hem. Det var första gången och det blev riktigt bra andra gången och sen, fick jag inte helt oväntat huvudvärk. Jag var lite som en laddad vulkan som bara behövde en yttepyttepuff i fel riktning och så BAAAM vällde huvudvärken fram. Men det var inte tantens fel, eller tidningens eller världens sammanlagda jävlighet. Jag tog en tablett redan på jobbet, det kan ha hängt ihop med den överhoppade lunchen. Det är den största fördelen med läkarmottagningar, man har ett MEDICINRUM! Där kan man få ibuprofen, paracetamol och säkert ett och annat plåster och bandage. Där finns har en hel del andra kryddor men de är off limits såklart! Även paracetamol är nog det skulle jag tro, alla läkemedel ska redovisas för och betalas av ER! Så om ni bor i Stockholm så jag tackar och bockar för den tabletten! Den hjälpte tyvärr föga och fler behövde tas innan huvudvärken släppte.

VA!!!!! 1 el 1,5 liter ljuvlig kanna!

Lilla T gör lergrejer! I balettkjol. Hon tvättade händerna också, på eget bevåg.

Här en annan keramiker. Färgen, formen!

En annan iakttagelse är att utmattade kvinnor är i en helt egen klass av hjälplöshet ofta då de är hårt arbetande välutbildade kvinnor som vill något…typ jobba, men inte har orken att dubbelarbeta. Jag har sett det upprepade gånger i min närhet och jag har tappat räkningen på hur många vänner/bekanta som varit eller är utmattade. En kvinna tappade helt konceptet över en liter mjölk….hon hade funderingar kring att vara välutbildad kvinna som inte ville jobba och tampades med andra kvinnors oförmåga att sympatisera med det. De tyckte att hon hade en skyldighet mot sig själv att arbeta….för hon skulle vara jämställd och så vidare. Och ibland känner jag mig som min mormor (hemmafru) som tyckte det var fullständigt onödigt att min mamma var läkare och utbildade sig…hon kunde ju vara hemma, typ. Och med risk för att verka som en bakåtsträvande antikvinnligutbildningosvperson måste jag säga att man faktiskt KAN skita i att arbeta om alla andra vägar är stängda till att få återhämtning. Nu när vi kanske ska arbeta till vi är över 70 kanske det inte är en dålig idé? Utbilda dig innan barnen, sen var hemma de ”värsta” åren och arbeta tills du dör och så slipper du ängslas över din usla pension….eller? Alla kan inte avstå förvärvsarbete, men vissa kan. Hade jag en förmögenhet, en partner/man/fru som tjänade pengar som gräs och jag inte behövde arbeta för mitt uppehälle ja då skulle jag gladeligen avstå. Jag har försökt räkna på vad det kostar att arbeta men till min besvikelse är det inte lönsamt att vara hemma. Och maken tycker inte vi kan göra roliga saker om vi inte arbetar heltid båda två…jag tänker att om jag arbetar heltid orkar jag inte göra roliga saker…och barnen växer upp med en mamma som vill skrika åt kärringar på ICA…..och så vidare. An ongoing conversation med mig själv. Nåja. Det var ett ordrikt inlägg som kanske upprör vissa. Jag jobbar stenhårt på mitt varumärke som ni märker, gräver en allt djupare grav. Men det är ärligt, det måste ju vara härligt?!?

Fridens!

Trädgårdsdax

PÅ kvällen gick jag ut och fotade lite. Här hönshuset som snart ska rivas och ersättas med större. Vi har en harig tupp och han låter inte hönorna gå ut så mycket. Då måste login anpassas. Jag ska så frön och blommor idag inne i hönsgården. Det har jag planerat länge. De sprätter och äter upp allt på nolltid bara så det är ett mycket otacksamt jobb. Men just nu måste de gå inne för annars förstör de allt jag gör i trädgården!

Igår tog jag tag i trädgården på allvar. Jag började i växthuset. All bubbelplast som jag samlat på mig under året och sedan använde till att täcka insidan av växthuset togs bort och rullades ihop (knölades in i en svart sopsäck för förvaring) och sedan tog jag tag i min blivande ”potager” det vill säga köksträdgård.

Jag är ingen blomnörd men lite färg ska det vara och i den här krukan sådde jag en hel del fina saker som jag försådde förra året. Vi får se om det tar sig.

Simba är alltid med där det händer….

Jag konsumerrar omåttliga mängder trädgårdstv just nu, eller det gör jag året om men intensiteten har ökat. Och desperationen. För allt är sannerligen INTE bra. Jag ser mest och helst engelska program, nu med Monty Don. Och så har vi Trädgårdsliv. Som jag lät bli att se förut för jag blir så fruktansvärt irriterad på jargongen. Så töntigt men jag fattar, jag är inte målgruppen, det är folk som gillar töntig dialog. Men behövs den för att attrahera? Allt verkar gå ut på att en av personerna bossar över två män och den andra kvinnan har helt fria händer att skapa i skrot och hittegods. Jag håller mig fortfarande MYCKET skeptisk till detta men ser det ändå i total brist på annat vettigt. Jag saknar Gröna rum!

Jag har som sagt inte så mycket blommor men miniirisar kan jag inte motstå, och så hette farmor Iris så det känns som en ”given”.

Jag och maken har kommit på att gräs är totalt onödigt och bara kostar bensin så det känns naturligt att fasa ut det. Vi kommer använda grus istället och det känns befriande faktiskt. Jag ska återigen bygga en mur av hittade stenar och det enda som oroar där är ryggen. Som maken sa igår ”du sliter verkligen med det tunga jobbet” och det är väl sant. Jag backar aldrig trots att jag vet att ryggen egentligen inte tål. Men vad ska jag annars göra? Man kan inte ha en massa idéer och sen bara peka för att någon annan ska göra, eller man KAN ju det men i praktiken blir det mycket svårt att jag ska övervaka arbetet för det är vad som skulle behöva ske. Jag och maken lirar inte riktigt när det gäller sådant här. Jag tycker jag är tydlig, han missförstår och sen får jag göra om. Så jag gör själv. Alternativet är att ta in hjälp….men det har vi inte råd med. Så jag gör. Och ärligt talat älskar jag det även om det gör satans jävla ont efter. Brun blir man också!

Jag började lite försiktigt med att luta grenar mot en tall….

Barnen kom spontant ut igår också, kors i taket. Ett kojbygge satte jag igång mellan varven. Jag tror det blir urbra. De långa pilslanor som blev över när vi byggde staket lutar nu mot en tall som en teepee. Vi ska fortsätta väva in grenar i den idag.

Nu är det morgonpass här. Jag ska göra frukost, försöka få maken att ta Tylla till baletten för efter måste hönsmat och jord köpas och ärligt talat tror jag inte jag fixar bära det idag. Jag klarar små saker så här dagen efter, som att gräva upp kryddor…och bygga vidare.

Dagens projekt, flytta kryddor till min potager. Här ska nämligen 1,5m höga thujor planteras i tomtgräns för avskildhet och vindskydd! Den gången ska inte jag gräva iallafall, vi delar med grannen och tar in hjälp!

Irisar igen, och sten i rad, eller cirkel kanske.

Den här högen och allt skräp ska bort. Men armeringsnätat är inte skräp, det är en möjlighet. Så det sparas. Det har sparats i tre år nu…..

Den blivande potagern. Mitt i bild tunna med hönsgödsel. Jag blandar det med jord, kompost och sen vattnar jag. Har jag tur blir det raketbränsle!

Omflyttade idegranar. De har stått i min första trädgård men exmaken var trött på dem. Jag hämtade!

Nu utan skyddsplast. Jag grävde upp de plantor som fått vinterbo där och de fick komma ut i friska luften. Golvet lades tillbaka på plats och maken ska få gjuta fler plattor nu. I år ska golvet bli riktigt klart.

Här har jag sått grönsaker som ska ut senare. Jag försöker att inte ”förså” mig men några extra blir det alltid som man kan ge bort, det gillar jag.

Jardin på er!       

Stressen och böckerna

Igår kom inlagan till nya boken och jag skulle korra. Det tog någon timme…kanske mer och sen POFF bara så var det ”klart”. Formgivningen tilltalar mig, jag har INGA synpunkter. Så skönt alltså, förra boken var mer av en kamp. De inblandade parterna var ej överens om något. Verkligen inte något alls och även om jag gillar boken (illisar, fotot och såklart min text) så kändes aldrig slutresultatet som MIN bok. Och när den är slutsåld ska jag kanske göra en andra upplaga efter min egen bild av hur en snygg bok ska se ut. Vi får se, just nu full fokus på Hejdå stress! Det är snart tryckdags och jag är så spänd. Jag har fått mycket positiva reaktioner redan på bilder och vissa texter, mamma har läst hela och gillade skarpt. Det är ett mkt bra betyg.

Bilden är tagen på förra bokmässan i Göteborg, en blåsig dag…men det kanske är mer regel än undantag i den stan? Iallafall saknar jag maten där. Mamma och jag gick ut och käkade gott när vi var där, mellan Nazi- och AFA-demonstranterna. Väldigt händelserikt och lite otäckt.

Nya boken handlar lite om arbetsmiljö. Här gårdagens bild från min arbetsstation. Vickande tangentbord, ont om plats att lägga block, pennor och händer och…som sagt…för många läkare för antalet datorer och ffa diktafoner. MEN vi kämpar på och håller humöret på topp…..Tur man har bekväma kläder…

Drömmar

Igår innan jobbet. Jag köpte en tramsig liten lunch för 52kr bestående av risoni och babaganoush, starkt men inte så mycket smak…det gör jag inte om.

Jag skriver inte så mycket nu. Jag arbetar istället. 100% och attans vad den här veckan tog energi. Igår på väg hem på BUSSEN (jo jag vet miljöhjälte faktiskt!) så ringde min barndomsvän S. Hon undrade om jag ville följa med henne på yogaretreat idag lördag. Jag blev så glad, stämde av med maken att det funkade och JA! Jag ska yoga en hel dag! Hon sa att allt ingick och vi kunde bara knata omkring tysta i skogen……men du sa jag, du och jag TYSTA i skogen….verkar det troligt? Hon brände av ett gapflabb i luren och sen var det avgjort. Hon ska hämta mig strax innan 10. Och sen bär det av. Jag kommer vara så avslappnad (?) i eftermiddag så jag kanske somnar tror jag…efter den här galna veckan alltså. Jag har lärt mig så mycket nytt. Som att hasch och O´Boy till exempel är en dålig blandning…..

Den här mackan hade jag velat ha. Det är från Kanaans trädgårdskafé. Det finns på två ställen. Stora på badet där jag var mycket som barn och sen där jag och tjejerna dansar balett. Dyrt men oj vad den ser god ut!

Jag drömde en märklig dröm häromdagen. Min farbror och hans fru kom tillbaka. De skulle flytta in i sin lägenhet igen, den som vi just sålt. Och jag fick full panik. För där fanns ju inget toapapper…..men sen kom jag på att de var döda och kanske man inte bajsar då? Och skulle de bli arga över att vi rensat ut en hel del gamla grejer och kanske….sålt lägenheten? Oj vad döden är jobbig.

Att ärva ett helt hem (visserligen ihop med fyra andra) och ansvara för någon annans sparade prylar. Vilken tyngd. Jag tycker det har varit väldigt jobbigt och även om jag är otroligt tacksam över den här gåvan så har det varit fantastiskt arbetsamt och nu vill jag bara att det ska vara över. Jag vill aldrig vara med om detta igen och jag ska för mina barns skull se till att rensa här, dela ut saker i tid och skriva ett otroligt detaljerat testamente så ingen behöver undra vad JAG ville med mina saker.

Jag vet, asdåligt för hälsan men jag har bestämt att helgerna går bra att ägna åt förtappade matintag.

Jag och brorsan ärvde vår farmors mammas hus i Dalarna. Och, helt ärligt, jag vill inte vara där. Det ligger i en skog, det finns inget att se (utom skog, en stenmur och grannens ladugårdsvägg, den utan fönster). Man rycker till när någon passerar för det är så ovanligt och så bor där en väldig massa mygg. Jo, solen skyms av ovan nämnda skog också. Sommarställe utan sol….

Brorsan vill sälja och köpa en snabb båt. Smickrande nog ihop med mig (men han vet kanske att det är han som kommer åka i den, bestämma över den och sköta den…?) fast jag har ju lovat att bevara huset. Och jag vill ju ha kvar det men ingen vill åka dit och sitta i en skog. Och bli myggbiten. Inte ens jag faktiskt. Jag kom på att man kan flytta timmerhus. Men om jag ska göra DET, då måste jag ha en annan tomt, ett gäng flyttare, byggare och min makes tillåtelse att lägga miljarders kronor på detta. Så det får vänta. Kanske i framtiden.

Jag bara älskar den här också! Det är bara ett problem här, jag vill smaka ALLA och då blir det tilt i huvudet på mig. Jag kan inte välja. Sen är de för stora också. Jag vill hellre ha mindre mackor och kunna köpa två. Det är också besvärligt att få in i munnen på ett snyggt sätt. Ja, det är viktigt!

Jag har träffat lite nya människor i och med att jag bytt arbetsplats. Några äldre, de flesta yngre. Väldigt intressant. En av överläkarna skriver mycket. Han är minst sagt respektingivande (Århundradets understatement). Och idag läste jag hans intressanta tankar eller snarare konstaterande om influerare som flyger högt. Och det var spot on. Dessutom verkar hans och mina åsikter vara i princip helt överensstämmande i många frågor. Han skrev om hur kända bloggare säljer in miljösamvete hos sina följare medan de pendlar till sommarhuset på Bali…..ständigt reser med flyg, köper nya fina saker och gör reklam som gynnar konsumtion. Ja ni fattar, skenhelighet. Så osmakligt! Och jag hoppas verkligen INTE att jag har sådan påverkan på mina följare/läsare. Jag tänkte faktiskt på detta redan innan jag läste hans artikel. (Googla honom, han heter Stefan Krakowski!)

Igår morse på väg upp i rulltrappan funderade jag på att göra någon ovanligt, köpa en kaffe on the go. Jag var nämligen för tidig, hade inte druckit kaffe än och kände att jag nog väldigt gärna ville ha det. Kaffet på jobbet är dessutom fantastiskt dåligt. Jag tänkte först att nej, det är verkligen slöseri med kaffe på det sättet. Mugg med plastlock, dyrt är det också, hur länge måste jag arbeta för att ha råd att köpa den osv. Jag funderade vidare på onödigt kaffe jag druckit och mindes sist i Palma hur gott det varit när vi ätit frukost där, socker hade jag till och med i vilket jag aldrig annars har. Totalt onödigt, flugit dit hade jag också gjort! Fy va!?! Men sen kom jag på att min ena dotter arbetar på kafé, hon försörjer sig så….och jag dricker on the go-kaffe en gång i halvåret på sin höjd och kanske det är OK att göra det på en fredag. Så då gjorde jag det! Tjejen framför mig fick sin sojalatte-extra shot och jag memorerade det. Jag funderade lite på vad det kunde tänkas vara, det stod inte på någon skylt iallafall…..jag blev INTE sugen.

Jag har ju lite svårt för alla knasiga ersättningsprodukter. Eller för all del alla märkliga nya mat- och dryckesgrejer som jag aldrig efterfrågat. Jag gillar istället förfining av saker, det GODASTE kaffet, det bästa teet, den slitstarkaste denimen osv. Men det är väl bara ytterligare ett ålderstecken. Till min stora glädje hör jag nu äldste sonen rassla runt i LEGOT på undervåningen. Det där legot som jag älskar att köpa men ingen leker med mer än första dagen när man bygger ihop det. Hans klasskompis var här igår och han gillar tydligen lego, så de började ett jättebygge där nere och jag blev så otroligt glad. Ett barn som självmant avstår skärmtid, Heureka liksom!

Igår var päronen hos oss. Och lilla A, min yngsta av de äldsta. Jäklar vad hon är lik mig….hon blir säkert läkare. Jag vet inte om jag hoppas det för läkare är ju inte precis det drömyrke många kanske tror, det är mycket hårt jobb. Men jag gillar tanken på att någon ur nästa generation blir läkare för det underlättar livet väldigt mycket att ha någon att få recept av, en snabb medicinsk bedömning osv. Det vet jag för jag får så mycket sådana frågor från vänner och bekanta. En jurist vore också bra. Jag har stor hjälp av sådana omkring mig. Ffa grannen. Hon har lyckats med konsten att få min sak överprövad i tingsrätten och snart tror jag att det fula staketet jag varit förbannad på i tre år är ett minne blott….heja Karro! Ser ni förresten att tre av familjens medlemmar kröker nacken över en skärm? Det är JAG som brukar få kritik för detta (helt utan anledning kan jag tillägga för jag håller bara på när jag är ensam i princip…eller när folk sover som NU). Mamma och Tylla läser, själv använder jag som synes kameran till ROLIGA, verkliga saker. Strax innan den här bilden togs hade jag spelat in en kul dansvideo på mig själv till äldsta dottern som var på vift med sin svärmorsdrömspojkvän tillika sambo och min näst äldsta. Hon är väldigt saknad och videon skulle vara som en påminnelse att hon behövs här annars måste jag dansa själv. Hon brukar lyfta våra sammankomster med galen dans….kolla min Insta om ni vill se en helt nykter kvinna fuldansa.

Nu ska jag låta er vara. herregud vad jag skriver. Och det kommer säkert mer för jag vet vad lite ”egen tid” gör med min hjärna. Jo, en sak till….jag såg en fantastisk serie nyss om franska trädgårdar….och jag vill åka till ett tyst kloster..jag vet, TYST men fasiken vad häftigt nunnorna lever. Strävsamt, i samklang med naturen och inte i överflöd. Gud…jo jag vet, man får väl tugga i sig det och låtsas lite men jag har en känsla av att de överser med en ateist, de är ju fromma och kärleksfulla. Jag ska leta reda på något bra kloster och sen dra iväg en eller två veckor, hitta mig själv, säck och aska och vesper.

 

Tjing!  

 

 

Tänja och böja

Det var balett igår. Sååååå roligt. En dag med balett är en bra dag. MEN tidigare under dagen var det tungt, Huvudvärk för andra dagen och jag VET, MEN det går faktiskt inte att påverka nu. Det handlar mest om MIG och mitt sätt att vara….jag har lätt för att spänna mig och bli lite stressad numera och då, ta da huvudvärk. Men den går att kontrollera om man är en modig doktor. Jag blandar friskt bland mina olika preparat. Sista utvägen är alltid sumatriptan men dit vill jag liksom inte. Det påverkar mitt hjärtas rytm….

En intressant sak igår var att jag blev ifrågasatt av en kollega, på gastro. Mycket intressant. För de ville ha en konsultation….då brukar ST-läkare skickas. Överkuckun där var INTE nöjd. Så vederbörande ringde min kära överläkare. OCH hon meddelade att jag var en erfaren kollega om än inte specialist, att jag alltid rådgjorde i fall av tveksamhet och att hon inte trodde att en specialist skulle göra en annan bedömning. Alltså, ingen åtgärd. MEN överkuckun med det låga förtroendet för psykiatri som ändå påkallat vår uppmärksamhet tre gånger via SIN ST-läkare var ej nöjd. En specialist krävdes….och för att vi är trevliga typer och gör allt vi kan för våra patienter så skickades en specialist på jourtid för att titta på en patient som tittats på mycket och inte bedömts vara så sjuk. Och hör och häpna, vår läkare höll med mig (och den jag konsulterat vid tveksamheter) och hänvisade till min anteckning. SÅ, är jag sur? Nej, jag är NÖJD. För vi använder hela hjärnan och kan se mer än tarm. Vi ser tarm, situation och psykiatri. Och det gör HELA skillnaden. Och där kändes det som jag fick frid.

Nu hoppas jag att Boels dator kvicknat till och att hon får en härlig dag med sitt viktiga värv nämligen att sprida sömnads-, stick- och andra textila tekniker bland våra ungdomar. Kanske det faktiskt är handarbetet som kommer rädda oss all från utbrändheten och ge oss något att leva för?

Säg nu hej allihopa till Boel i kommentarerna!

 

Fridens!

Impulsivitet

Den där färgen alltså, måste ha den i trädgården, på ett plank och det är inte engelsk röd, det är persikst röd mer mörker tänker jag och matt.

Men åh! Det finns något fantastiskt (och i längden lite tröttsamt) med att vara impulsiv. Idag, i brist på vettig underhållning efter mörkrets inbrott (Netflix och HBO har inget brittiskt, danskt eller franskt smart att erbjuda mer) gav jag mig lite avtänd in på Svtplay igen för att se mig omkring. Jag hade låga förhoppningar för i de gamla arkiven har jag redan botaniserat klart, det sista jag såg var Graven och Picassos äventyr och alla bra serier är slut. Jag väntar på Den brittiska serien om prästen som är hemligt kär men vet inte när den kommer. Men så såg jag något om paradisträdgårdar och BAM! Jag blev helt ivägblåst. En för mig tidigare okänd man guidade via Spanien och Marocko till Irans äldsta trädgård och jag blev helt plötsligt galet inspirerad att slutföra mina trädgårdsplaner. Och fick ett nytt uppslag för en bok.

Jag har ju redan ett antal och även om senaste boken inte är tryckt än så bränner det i fingrarna efter att få skriva klart nästa självhjälpsbok jag planerat och skrivit utkast på. Jo, det har jag faktiskt och jag har fått en väldigt namnkunnig professor till att ”mata mig” med info och han ville absolut vara med och färdigställa boken (ja jag är galet stolt över det) men SEN vill jag skriva en LUSTBOK om ett träd. Jag ska inte avslöja vilket men ååå det bränner verkligen. Och så var det detta med att styras av sina impulser. Igår var jag först på väg till Kerala för att hamna i hälsokosten och idag var det träningsvecka i Kanada och sen till Iran….jisses alltså. Men det roliga är att jag tycker allt är fullkomligt logiskt, som en maniker precis förstår hur väskan är sammankopplad med hur vattnet styrs i världen och att svaret på allt sitter på väggen i garderoben på jobbet….ja ni fattar, det går snabbt helt enkelt. Men det är inga underliga samband egentligen som jag ser utan mer en silkestråd som binder ihop alla influenser jag fått i livet med mina tankar om livet och jag har ju lite koppling både till Spanien och Iran. Mormor och morfar bodde i Spanien där jag tillbringade mycket tid med den spanske trädgårdsmästaren även om jag inte minns så mycket av det mer än vad mormor och mamma berättar. De släppte mig ganska fri där antar jag eftersom jag lyckades lära mig en del spanska som jag nu helt förträngt. Och sen var min dagmamma gift med en iranier och jag var där varje dag efter skolan i många år, vi bodde dessutom grannar så vi hade mycket kontakt även annars. Jag passade senare hennes barn när jag blev lite större och hon är väl den enda jag känner som har fler barn än jag har? Är det sju nu K?

Hur som helst. Vi hade tänkt ställa i ordning tomten på den sida vi aldrig är pga buller. Jag räknade bilar här en dag när jag vabbade. mellan 10.15-11.15 passerade mer än 1000 bilar, 10% av dem var tunga fordon som dubbelbussar eller långtradare. Vi ska snart beställa en bullermätning för att kunna konfrontera kommunen med. Efter det ska vi, om de väljer att ignorera oss, bygga in oss och DÅ jäklar ska jag bygga en doftande fantastisk oas där. För kan inte de skydda oss kan det vara rimligt att vi gör det själva och då ska vi gå all in!  Det ska bli ”water features”, doftande fruktträd, heliotrop, lavendel och nedsänkta odlingsbäddar så man inte behöver stäcka sig för frukt utan bara plocka i midjehöjd. Det ska kanske bli något att svalka sig i eller med och färg!

Jag har redan meljat arkitekten som ritat huset och han var på och sen kanske jag frågar min andra kompis som är trädgårdsarkitekt om lite råd för man ska inte tro att man kan allt. Till ett sådant projekt behövs proffs. Jag ritar gärna ut mina visioner men sen ska de funka i verkligheten ockå och då behöver man lite vassare hjärnor än min. Ödmjukt som fasiken va!

Nu ska jag leta reda på andra delen av den här förträffliga serien och jo, ni som undrar hur det går med min hälsoresa….jag har uppfunnit ett jäkligt bra recept på pärlcouscous, jag har inte ätit vitt socker idag men tyvärr två rostade brödskivor om än med makrill och kokt ägg på…men magen är helt galet tympanistisk (google it!). Och då har jag ju ätit mer antiinflammatoriskt än på 100 år…vi fortsätter trots detta imorgon. Kroppen måste kanske acklimatiseras…?

Hälsan framförallt

Tylla insisterade på att jag skulle köpa en drakfrukt. Jag har gjort det förut men tror aldrig jag smakade. Sanslöst smaklös frukt visade det sig. Men snygg, otroligt snygg!

Ja, ni som följer mig har kanske sett att vi varit hårt drabbade av sjukdom sedan förra veckan. Och mitt i den krisen beställde jag en bok, Hälsorevolutionen av Maria Borelius. Hon har ju alltid ”funnits där” kan man säga men jag har inte riktigt koll på var, jag läste lite olika tidningar som yngre. Det var DV, några VR, Femina och slutligen SvD och DN. Någonstans där måste jag ha läst henne. Men så såg jag den där boken som både avskräcker och lockar. Men det faktum att hon är biolog och vetenskapsjournalist borgade ändå för att det inte var total humbug. Antiinflammatorisk mat….

Jag beställde 10kg apelsiner igen direkt från odlaren, tyvärr står inte färskpressad apelsinjuice med som något nyttigt. OM jag ska lägga om livstil får jag nog anpassa detta lite. Socker kan jag gärna vara utan med inte färsk frukt, speciellt inte apelsiner. Några proteinpulver kommer heller inte över tröskeln, eller spirulina. Jag tänker att de blå zonerna inte kan vara fel. Men, jag är öppen för förslag, inte envist fastbiten i alla mina gamla tankesätt.

 

PÅ akuten brukar man skämta lite om ”lågtempare” alla är nämligen det. Jag ved faktiskt, sällan att jag har över 36,6 grader med hemmatermometern….så när jag kommer strax över 37 mår jag ganska dåligt. här nästan 39!! fatta hur sjuk jag är då!

I förra veckan lyssnade min mamma på på en föreläsning på en psykiatrikerkongress, det handlade OCKSÅ om inflammation och då blev det så där att två stålar samlades i en brännpunkt och när våra olika sjukor (jag tror det var maginfluensa och kräksjuka ihop pga lång inkubationstid och två vågor) slog till tänkte jag att nu måste jag göra något. Idag började jag läsa, det var mycket lulllull som jag hoppade över, jag orkar inte läsa om andras ätstörningar och ångest, har lite för mycket av sådant på jobbet för att ägna fritiden åt det, det var också lite fluffigt (nu har jag INTE läst mer än början kan jag erkänna, det kanske tar sig) Jane Fonda (som för övrigt är stor favorit här pga Frankie & Grace som ni måste se om ni missat. Jag skrattar högt här på kvällarna när maken somnat)om hennes familjesituation också som jag som sexbarnsmamma inte riktigt förstår mig på (hon jobbade mycket, hade barn och behövde då anlita svart hemhjälp…ni vet när hon avgick som minister) jag tänker ju, och nu är INTE tanken att jobbshamea henne alls, att om man har så mycket barn och livet snurrar på orimligt mycket…då kanske man ska jobba mindre?  Eller kan maken jobba mindre….? Eller anställa vit arbetskraft? Eller, jag vet inte. Man kan inte lösa andras problem helt klart.

Hur som helst, jag läste vidare och ett avsnitt handlar om Ayurveda. Jag har nog varit där hon var på min resa med KI, ett sjukhus i Tiravuranthapuram där jag förskräcktes över alla rötter som kokades ihop i källaren ihop med vicksilver och tappades på Pet-flaskor. Hennes beskrivning av oljemassage kände jag igen och så långt var jag redo att strunta i min ed att inte flyga utanför Europa och bara kasta mig i händerna på detta SPA och bli masserad, inoljad och avstressad i en varm solhälsning. MEN, sen dissade hon detta pga dess ovetenskaplighet. Skönt för plånboken och miljösamvetet.

Min frukost-lunch-middag. Jag var inte så hungrig imorse och sen tog jag ett glas juice och det kändes helt lagom fram till tre då jag plötsligt var vrålhungrig och tänkte att mer antiinflammatoriskt än så här kan det väl inte bli? Egna ägg till på köpet!

Åh, så lyxigt, jag skippade chips och godis, det blev frukt till barnen.

Men ingen ville äta drakfrukten….

Istället kom hon in på det vetenskapliga igen, och jag bestämde mig för att göra en förändring här och nu. Eller snarare en tillbakagång, till den omsorgsfullt genomtänkta och väl lagade maten. Minus grädden. DÅ ringde maken. Akut magsjuk på jobbet, måste hem. Aha, Immodium nästa. Jag packade mig iväg till förskolan för att hämta Tylla, vi tog vägen förbi hälsokosten, den nya här ute. Jag köpte betagluten, blåbärspulver, torkade blåbär och laktobaciller på burk! 880kr inalles, jesus alltså, den här nya kosten kommer ruinera oss. Laktobaciller kommer framöver komma i form av syrade grönsaker tror jag…

Snygga förpackningar ändå va? Och jag såg faktiskt ett DIY-pyssel som innefattade en sardinburk så även det hänger ihop på ett magiskt sätt..Honungen..jag vet inte. Men ska jag fimpa vitt socker måste väl honung funka? Det är ju antibakteriett….

Men, nu är jag klar för idag med att vara antiinflammatorisk. maken vägrade nyttigflingorna men tackade ja till blåbär….Jag köpte faktiskt omega-3 i form av makrill och kokade sedan ägg och gjode sallad på spenat, ruccola, gurka och tomat. Nästa steg blir vinaigrette, det ska vi ha varje dag till salladen, INNAN maten. Nu jäklar alltså ska jag sluta åldras, ha ont och skina ur porerna. BASTA! Jo, örter ska vi ha också så jag frösådde faktiskt en del saker också…och ja, jag är piggare idag trots att jag vaknade med feber efter gårdagen då jag nästan önskade att jag skulle dö, då eländig var jag, än var jag varit på länge. Jag tror att det har att göra med att jobbstressen släppt. Och stress skapar inflammation om jag förstått fru Borelius rätt, och det vill jag inte ha i mitt liv, no, nej, njet, nein, non!

Tack till Chanel, Greta, Louise, Eldkycklingen, Goldie och Rutger (han håller hönorna i schack på ett ytterst tuppigt sätt) för att ni levererar så vackra och goda ägg! Här får de sig en promenad i solen innan den går ned. De är hårt hållna så om jag inte öppnar där kommer de inte ut ens i hönsgården.

 

Swosh!

Det var sol igår och i ett anfall av panik över att jag ser helt fruktansvärd ut på alla bilder jag har som kan behövas inför boksläpp etc så ringde jag min äldsta dotter för att låta henne plåta mig i helgen. Jag tänker att hon skulle vara bra på detta. Jag slängde också av mig morgonrocken och tog på mig riktiga kläder för att fånga mig själv på bild, öva miner osv i solen vid husknuten. Men kolla, jag skelar ju när jag ska fota mig själv….jisses!

Oj, oj, O J! Vilken magsjukevurpa! Herregud, vi har snart varit hemma en vecka! Det började natten till fredag med att Tylla kräktes i sin säng. Vi trodde vi kunde blåsa faran över redan på söndagen men NEJ. Då började Edgar kräkas, hela natten HELA natten alltså och för att han inte ska behöva skämmas hela livet (och det behöver man ju inte göra när man är sjuk men ni vet hur det kan vara med barn…) så ska jag inte närmare gå in på allt som hände men en matta behövde kastas och tvättmaskinen har gått varm. Det var alltså inte 48h som krävdes denna gång utan 72-ish. Och sen kom jag och Frank. NU verkar det vara lugnt men för att vi inte skulle smitta ner alla omkring har vi hållit oss hemma. Maken går till jobbet idag pga kurs (och är chef) men jag stannar med tre barn här, vid min läst….och, jag ska laga MAT! Magarna är tomma och kurrar, snart är all Piggelin slut (Tylla åt flest) och jag börjar känna hunger.

Saker man tittar på när man är sjuk….så snyggt tycker jag. även om tillfällena man får att dricka drinkar är försvinnande få….och det kanske är tur? Maken skulle bjuda på drinkar för några veckor sedan när han var på vift med kollegor. Han berättade att han fick sex mojitos som var så äckliga att han höll på att svimma. De kostade 150kr/styck och smakade bara sprit. Han jämförde med den stora slushliknande mojito vi köpte i Palma för några veckor sedan och drack med sugrör på vår promenad längs stadens gator. Den kostade 4€ och var fantastiskt god, gjordes i ett stånd av en lätt stressad kille under ett parasol. Jag längtar tillbaka dit nu när jag sitter i den grå vardagen och det snöregnar.

Är inte detta en lockande bild? Verkligt sött.

Jag har inte gjort många knop, mest hållit nästippen över vattenlinjen men så smått har jag plockat, städat och försökt skriva lite.

Idag blir det långsamkok. Vegetarisk pastasås hade jag tänkt. Jag ska låta löken puttra länge och långsamt och släppa ifrån sig all umami, så som lök ska göra. basen i nästan all smaksättning som alla barn verkar hata….men vem har längre tid att låta smakerna utvecklas långsamt? Inte jag iallafall, kanske det är därför långsamma dagar som sjukdagar kan vara guldkorn gömda i kräka och diarré…

Nu så tar dagen fart, tre små som inte fattar att de är sjuka utan har full energi och liksom suger den ur mig. Jag tycker man ska uppfinna vabåterhämtningsdag för föräldrar. Då kan man plocka upp allt det barnen släpper på golvet under den tid de är hemma, vika all tvätt som sjukdomen kan ha genererat och sen återhämta sig från all ansträngning som flera dagar med nattlig feber/kräkning utgör.

Nu ska jag sluta bitcha om detta (och då har jag ändå inte berört vad det kostat mig att vara sjuk/vabba i pengar) och ta tag i och FÅNGA den här dagen. Imorgon ska jag in i ekorrhjulet igen där jag inte hinner med att göra lök genomskinlig på ett bra sätt.

Jag har inte frösått något alls detta år (än). tiden….men jag har satt potatis. Jag fick ett ryck när solen sken. Vi får se om det funkar.

UMAMI ftw!

Igår plockade maken upp ett paket med en flygplansbyggsats. Min farbror hade sparat den i sitt förråd, mint condition.

Katten som kan somna var som helst…

Tyllas hår i söndags när vi trodde att alla var friska…hoppas hon inte smittade hela balettklassen…

Avslutningsvis, maken lånade min bil….hurra liksom. HURRA!!!!!

Fridens!  

Stavfel, nej inte skidstav

När jag läste texten satte jag omedelbart in ett det och flyttade inte framför. Jag läste alltså rätt fast det var fel omedvetet. Wisti ser ni att jag snott från va?

Jag är i slutfasen av bokarbetet. Ni vet (kanske) då när man är i stort sett blind för sin egen text och bara vill att allt ska försvinna så man slipper läsa det en enda gång till och man lite smått ångrar att man skickade in manuset alls. Och blir livrädd varje gång redaktören mejlar för man är helt övertygad om att brevet ska innehålla typ: Du behöver skriva 10000 tecken till eller, detta suger fett eller här har du missat helt och vem ska du tilltala här….så ungefär. Men jag har tack och lov inte haft så stora problem, detta tvivel lever i min hjärna. Och samtidigt har jag börjat skissa på nästa bok…eller böcker. Jag har alltid minst två uppslag på gång fast jag har så svåra kval när det gäller själva färdigställandet av ett manus. Man är något av en självplågare och självförförtroendet är lika svajande som en vimpel på en flaggstång tyvärr och inget kan hjälpa mot det utom kanske champagne?

Nåväl. Jag har stöttande typer omkring mig och är ju så pass klar i skallen att jag stundtals kan övertyga mig om att jag kan skriva. Stundtals.

Idag är en vilodag fylld av aktiviteter. Lillan ska på balett, huset ska städas klart, äldsta dottern med tillhörande sambo(?) ska komma och fika och sen är det skidsport. Skidsport följer som en röd tråd genom vårt liv under den säsongen och jag säger varje år till maken att vi MÅSTE åka på något mästerskap och uppleva detta LIVE! Jag hade verkligen velat vara på plats i Östersund just nu. Kanske jag hade kunnat träffa min farbrors vän där, han ska vara inblandad i detta har jag hört. En av de coolaste människor jag träffat faktiskt, jag är sååååå starstruck av denne doldis som varit stridspilot och haft närkontakt med MIG-plan precis (och då menar jag verkligen PRECIS) som Maverick i Top Gun. Det kan man läsa om i Flygjournalen tror jag tidningen heter. jag kan kolla om någon vill veta mer. Hur som helst. Jag kännre ett viss lugn och en viss panik över våren, böcker ska släppas, jag har 51 arbetsdagar kvar på psykakuten och sen ska jag till nästa placering, självvald, på Beroendecentrum. Jag har jobbat i omgångar där och min första kontakt med beroendevården var för ca 30 år sedan. Då som skötare och någon form av sekreterare. Jag hade ju trott att jag skulle läsa broendemedicin, det hade pappa nog hoppats, men man vet aldrig, kanske jag kompletterar mig senare? Eller så gör man helt enkelt bara så att man specialintresserar sig? Kanske jag ska kasta mig ut och forska på detta område så som var tänkt för några år sedan…eller så gör jag det inte. Jag gilar att inte ha för tydliga planer för mitt liv. För fyrkantiga saker ger mig kvävningskänslor. Blotta tanken på att vara ST-läkare 60 månader gav mig andnöd när jag fick mitt nuvarande jobb även om det var precis det jag ville.

Nu ska jag inte bitcha mer och lufta min känsla av otillräcklighet/fantastiskhet mer utan ta tag i och fånga den här dagen!

Over and out!