Underklass – klassresa

IMG_7240

Just de här fönstrens (i bakgrunden obviously) är inga problem men de som vetter mot vägen!!

Jag gick just upp. Började med tvätten. Sen kläder till mig till idag, värma mjölk, tvätten igen och där, strax innan jag satte på kaffet fick jag impulsen att skriva.

I förra veckan gjorde jag ett ”Normtest”. Jag blev otroligt provocerad. En fråga rörde klasstillhörighet. Jag kunde inte svara på den för jag funderar inte i de banorna. Jag vet ju vad det är men jag kategoriserar inte folk så även om jag som andra puttar in folk och mig själv i någon slags hierarki beroende på helhetsintrycket jag fått. Så visst, jag har någon slags norm men den är inte riktigt min. Iallafall. 06.15 kristalliserade min hjärna ut min gränsdragning för vad som är underklass, medelklass och överklass. Nu ska ni få veta.

Underklass är de som utför tjänster till medel- och överklass. Kravet för att vara underklass är att de utför sina egna enkla sysslor och får så dåligt betalt för detta så de ej kan leja någon för detsamma.

Medelklass är de som har råd att betala någon för enklare arbeten men som själva måste arbeta lite extra för att ha råd med detta.

Överklass är de som är vana med att ha uppassning och inte tycker att det är ett dugg märkligt.

Jag hamnade plötsligt i bottenskiktet. Det går bra för jag har en plan för att göra en klassresa, jag ska jobba mig dit. Först via AT sedan fem år (minst) genom ST och därefter hoppas jag ha råd att köpa mig fri från tvätt (eller kanske inte just tvätt, den är ganska rogivande) men städning (som jag egentligen inte har problem med heller bara jag får tiden) och definitivt fönsterputs för nya husets fönster har redan börjat oroa mig.

Men nu vet ni indelningen på folk och folk. Ha en härlig måndag!

Varför gör jag så här mot mig själv?

bild 2

Ljust och fräscht, vika papper…jo, så kanske livet ska vara. Jag funderar allvarligt på om man kanske ska söka jobb som brevbärare. Motion, frisk luft och tydliga arbetsuppgifter. Kanske tid att tänka? Jo det är bild snodd från….Instagram, en jag följer som heter upthewoodenhills.

 

 

8.20 provtagning. Samme man som sist, samma arm och kärl. Det gick inte heller denna gång. Två stick. lite retur men inte nog. Nästa arm. Höjer benen, lutar huvudet tillbaka, försöker frammana bilden av min lyckliga plats….vilken är den?

-Mår du illa? Gör det ont?

-Nej då, jag är bara vansinnigt stickrädd. Brukar svimma….

-Du ska alltid visa fram höger arm, mycket bättre att sticka i!

-Mm, sa jag men tänkte: Är inte det ditt jobb? Att titta på båda armarna som hålls fram.  Att se att patienten är likblek, försöker distrahera sig så gott det går, och biter ihop medan du letar kärl. Jag vet inte….

 

Tre hål senare tar jag mig med nöd och näppe till bilen, passerar den utbrunna, lätt smälta, Saaben och tänker att jag snart ska byta kommun. Skönt. Maken hade sett himlen lysas upp inatt när han var vaken för ett ögonblick. Sirener, blinkande ljus och ännu en utbrunnen snodd bil vid det nyrenoverade förortscentrumet.

När jag kom hem tog jag mina järntabletter, motvilligt. De gör inget för magen…eller jo det GÖR de, men inget man kan glädjas åt. Många veckor kommer det ta innan järnmättnaden (som idag skulle tas mått på) är uppe på för mig acceptabla nivåer. Jag önskar en infusion istället. Då blir jag frisk i raketfart. Har föreslagit detta för vården tidigare utan att få något gehör. Min morfar levde hela sitt liv med järnbrist som ingen kunde förklara orsaken till. Han hade inte fött sex barn. Vi kanske bara har den genen, järnbristanemigenen.

När jag kom hem slog jag på SVT play. Ville se klart den franska filmen jag somnade ifrån tio i tio igår. Il y a longtemps que je t´aime, eller ”Jag har älskat dig så länge”. Jag försöker se så mycket franskt jag kan, för att inte förlora språket. Dessutom beundrar jag Kristin Scott Thomas. Hon är så vacker och begåvad, pratar hon franska gör hon också.

Det var inte ett bra beslut. Jag kunde knappt se klart. Jag grät i mormors kökshandduk. Tröstlös.

När barn dör, det är sådant jag inte hanterar så bra, inte ens på film. Vem kan hantera det?  Jag har sett döda barn, ett iallafall, det räcker. Det lämnar en aldrig riktigt. Det var inte ens ett barn jag kände…

Det var många år sedan men det känns som igår. Många tårar den dagen, inte där och då men sen hemma. Då kommer det över en att man har så mycket att vara tacksam för. Levande barn.

 

Skärmavbild 2015-04-17 kl. 11.04.12

En skärmdump från filmen. Hoppet, det sista som överger en..jag undrar det jag. Jag skrev en gång om att stirra ingenting i vitögat…tro, hopp och städning är min nya devis. http://www.stunderavlycka.se/2014/11/stirra-ingentinget-i-vitogat/

 

(Paus för att snyta mig riktigt ordentligt i den vita handduken med grön bård)

 

En kompis till mig som har fyra barn sa en gång att hon inte vågade skaffa fler, då ökade riken att någon skulle bli sjuk eller så. Jag förstod precis hur hon tänkte. Det känns ibland som jag med mina sex barn på allvar utmanar ödet. Ska jag  (DE) behöva vara med om något hemskt?

Ibland när jag är vaken i vargtimmen får jag lätt panik vid tanken att någon bär på en dödlig sjukdom. Det brukar börja med att jag tänker att jag ska dö. Sen inser jag att detta inte är lika illa som att ett barn skulle dö. Sen tänker jag att jag är larvig och att man bara ska vara glad och tacksam att vi är friska, och att det kanske ändå är värre om jag dör för hur ska maken hålla ihop detta om jag försvinner?

Då drabbas jag av känslan att jag är otroligt egoistisk och blir lite arg på mig själv som inte först och främst tänker på barnen och så kan det hålla på tills jag lugnat ned mig med en kopp te och övertygat mig själv om att vi alla är nästan helt friska och så kan jag somna.

Efter denna fantastiskt vackra film är jag tacksam. För att jag har barn och familj, även om vi bråkar och tjafsar mest hela tiden känns det som. Men det ska bli ordning här. Jag ska ta tag i den där lilla snutten av ork och göra något bra av den här dagen. Och aldrig mer i hela livet se en film som jag inte vet vad den handlar om INNAN jag ser den.

Rödgråten och med massa tvätt avslutar jag detta. Den känns som mitt mörkaste inlägg någonsin. Och ändå, lite hoppfullt kanske…

 

bild 1

 

Trevlig fredag.

A

Gröna listan


Mina kladdiga anteckningar…


Senaste tre dagarna har jag ägnat all ledig tid åt att läsa UD:s rapporter om mänskliga rättigheter. Jag har tänkt göra det en längre tid men inte kommit till skott. Det var ett digert arbete och det kommer dröja länge innan jag gör något liknande…tror jag (jag har ju en benägenhet att ilskna till och då väcks en fantastisk kraft som gör att jag tar tag i saker).

Jag ville veta hur läget stod till i världens länder. Jag tänkte nämligen göra en Grön lista. En lista på länder dit det går att resa med gott samvete. Varför? Jo, för jag är politisk i allt jag gör (nästan). Jag är av den bestämda åsikten att man ska leva som man lär. Jag tror också  att den enda sanna guden är Mammon. (Hur tråkigt det än är).


Om man tror att det går att förändra världen tycker jag att man ska försöka göra just det. Även i det lilla. Pengar är en fantastisk drivkraft för förändring. Det ser jag även hos mina barn…

Man kan undvika att köpa/stödja dåliga saker. Danskt fläsk är ju många som undviker. När Frankrike sprängde kärnvapenladdningar i Stilla Havet hälldes vin på gatorna och man bojkottade fransk ost. Iran är isolerat och så vidare. 
Tycker man att ett odemokratiskt styre, sexturism och barnprostitution är dåligt? Ja då kan man låta bli att resa till Thailand och istället stödja spanjorerna i sin djupa ekonomiska kris. En kris som enligt bedömare är ett allvarligt hot mot freden i Europa nu när till exempel Putin är på frammarsch. Allt man gör räknas.

Precis när jag höll på som bäst med att läsa poppade detta upp i min Fb-feed….Det var väldigt nära att jag exploderade direkt men jag behärskade mig och plöjde igenom allt material som UD erbjöd.

http://magda.cafe.se/det-ar-sverige-som-behover-bistand/

Jag känner inte för att sitta i en solstol vid vattnet i ett land där jag vet att 70% av kvinnorna får utstå sexuellt våld/våld, barn blir uppfostrade med stryk och man förföljer och diskriminerar homosexuella. Jag kan också avstå från att köpa varor därifrån. Visst det kanske drabbar befolkningen det med men de är redan drabbade. De är inte säkra i sina hem. 


Jag inser att detta kan låta helt rabiat. Men helt ärligt blev jag chockad av det jag läste. Man tappar helt tron på mänskligheten faktiskt.  Jag tänkte för mig själv att det största tankefelet vi gör är att tro att vi är annat än djur.

En väldigt liten klick i världen lever under bra förhållanden. En miljard människor beräknas bo i Afrika, en miljard i Indien och ytterligare en Kina…inte så bra förhållanden för några bara där.
Stora delar av mänskligheten har väldigt långt att vandra för att uppnå någon form av trygg tillvaro. I många av världens länder är som sagt mellan 30- 70 % av kvinnorna offer för våld både hemma och i resten av samhället. Våldtäkter anmäls ej av rädsla för stigmatisering. I vissa länder anses ett giftermål med offret raderar ut saken. Skilsmässor är svåra att få till stånd för kvinnor ibland måste då hemgiften betalas tillbaka…snacka om handelsvara.
Barnen har oftast en ännu värre situation. 

 

 

 
Tylla ger rumpan år länder som tillåter våld mot barn!

Ett tag funderade jag på om jag ens kunde skriva om allt detta. Det blir såklart en hel del generaliseringar. Annars går det inte att göra det läsbart. Vill ni veta mer exakt, land för land, gå in på UDs hemsida!

Det har varit lite jobbigt att processa till och med. Är det för mycket att ta in? Det vet jag inte svaret på. Jag öser på så får vi se. 
Jag har en aning om att jag kommer återkomma till detta ämne. För det ligger mig mycket varmt om hjärtat.

Jag gick in på http://manskligarattigheter.se , det är UDs sida. Jag läste igenom ALLA rapporter, de flesta från 2010-2011. Det ska finnas 246 länder och även om jag inte räknade tror jag att det var ungefär så många. 


Jag började med 49 afrikanska länder sub Sahara. Det var ingen rolig läsning. Jag blev chockad. Efter det var nästan allt bättre, utom Mellanöstern och Nordafrika, Oceanien och Asien…

Jag läste först sammanfattningen och sedan fokuserade jag på yttrandefrihet, dödsstraff, kvinnors-, barns- och sist HBTQ-personers rättigheter. Det var ganska tydligt att i de länder där allt var dåligt fanns liksom inte utrymme för sånt som det slogs ned på i vår del av världen….som funktionshindrades rättigheter. Jag noterade också en typ av rangordning. Det började som sagt med rättsstaten, sen dödsstraff, straffrihet, rätt till jobb…..sist kvinnor, barn HBTQ, funktionshindrade….ja ni fattar kanske. Men skit i det.

I inget av alla länder är kvinnor helt jämställda med män. Bäst i klassen är Island, därefter Norge och Finland. Sverige tar hem fjärdeplatsen. Utan medalj.

Jag lärde mig lite nya saker också. Att det finns olika index som mäter länder med varandra. Bland dem finns några man hoppats inte existerade:
Global Slavery Index….Gender Inequality Index (jo den misstänkte jag fanns) och Human Development Index.

Jag kom fram till att det finns 34 länder som jag med gott samvete kan resa till. Kanske 36 det beror på hur man räknar. Jag har tyvärr befunnit mig i en hel rad länder där kvinnor och barn behandlas fruktansvärt dåligt. Där bögar och flator inte är vatten värda och där man har noll respekt för mänskligt liv. De gröna länderna är alltså OK men även här finns saker att anmärka på. Jag anser dock att de är anständiga nog.  

Jag tar och betar av de olika regionerna. Highs and lows.

Sub Sahara: Inga länder håller för min granskning. 
Utbredd korruption, svaga rättsliga förhållanden, utbrett våld mot kvinnor och barn, mycket dödsstraff och kränkningar av både det ena och andra slaget präglar denna region.
Tre länder är på rätt väg, Sydafrika, Leshoto och Seychellerna. Seychellerna är av tradition ett matriarkat och är man lesbisk på Afrikanska kontinenten ska man söka sig dit. Kvinnor har arvsrätt och får äga mark. Bögar göre sig icke besvär. 

Nordafrika och Mellanöstern: Inga länder här heller klarar sig. I Förenade Arabemiraten ingår det att tukta sin fru och då även barnen. I Iran anses man bli kvinna och könsmogen vid nio år…Jemen blev 2011 för sjätte året i rad sämst i Global Gender Gap report. Tunisien är enda landet i arabvärlden som verkar vara positivt inställt till kvinnor. Vi hoppas de får ordning på resten också.

Nordamerika och Karibien: Jag som brukar skriva att jag längtar till Karibien…St.Kitts & Nevis skrev jag ”kanske” på för jag vill ju så gärna men jag väljer hellre St Vincentrs & Grenadinerna. De har en något bättre inställning än övriga länder där. Jamaica, Honduras och Guatemala är inga kul ställen för en sådan som jag. Uruguay däremot verkar vara på rätt väg nu när det blivit lite lugnare. De fick en stjärna i min bok för effort. Även Peru verkar vara på rätt spår. 

Fast allra helst ska man nog åka till Costa Rica. De var först i världen med att avskaffa dödsstraffet! 1877, när alla vi andra fortfarande var barbarer. Reportrar utan gränser säger att de är bäst i hela Latinamerika. Bravo. Ingen armé har de heller tror jag. Ett pacifistiskt land mitt i Latinamerika, vilken bedrift. 
USA går tyvärr bort. De har dödsstraff och barnaga i hemmet är tillåtet. I 19 stater är det dessutom tillåtet i skolan, fy skäms! Förenta Staterna är annars en mycket god rättsstat, väl fungerande yttrandefrihet, Disneyland och annat kul men tyvärr. Om man fängslar och dömer barn och förståndshandikappade. Då går man bort.

Asien och Oceanien: Inte så bra ställt här heller men några länder funkar. Bland annat Nya Zeeland om man undantar att 10-åringar kan ställas inför rätta att barnaga är ett stort problem hos deras urbefolkning. Japan, som jag varit i och velat åka tillbaka till går bort det med. Jag hade ingen aning om att barnpornografi var tillåtet att inneha där och att de har dödsstraff i straffskalan. dessutom förekommer mycket människohandel. 

Halvt OK är Macao som har ett rättssystem uppbyggt enligt Portugsisk modell. (Det var en koloni i mer än 400 år). Där har jag faktiskt också varit som mellanlandning på väg in i Kina från Hong Kong en gång.
Hong Kong är ju inget land egentligen men ska man resa österut är detta ett bra och utvecklat ställe. 
Australien har problem med hur de behandlar sina urinvånare. Annars funkar det som land att resa till. Jag har några bekanta som bor där och vittnar om att barnomsorgen har övrigt att önska…lite svenskt 40-tal över det hela verkar det som. Men annars bra.

Europa och Centralsien: Här är det överlag bättre än resten av världen. Forna kommuniststater har lite sämre inställning till våld mot kvinnor, många diskriminerar också romer väldigt. Å andra sidan har några fd kommuniststater ju ordnat med barnomsorg för att kvinnor ska kunna jobba så på ett plan är kvinnor friare där, även om våldet mot dem är ett stort problem. Barn agas, lämnas på gatan och/eller institutionaliseras. Fängelserna är överfulla och rättsskipningen lämnar övrigt att önska. Korruption är vanligt. Men så är det även i Italien där maffian genomsyrar rättsväsendet. De har en patriarkal struktur likt många katolska länder och är inte snälla mot fångar. Abort är inte alltid tillåtet i katolska länder vilket inte är smickrande. Dessa länder har också problem med sexuella övergrepp på barn i kyrkans regi. VÄLDIGT ILLA!  Rumänien sticker ut som ett land extra tråkigt för kvinnor genom att våldtäkt kan lösas genom att man äktar offret…?

Finlands kvinnor lever farligt, även om de är mer jämställda än vi. De har 50% högre dödlighet av våld än genomsnittet i Europa. 
Ryssland verkar på pappret väldigt bra men de följer inte sina åtaganden. Vem blev förvånad av det? Vitryssland är ännu värre för sina medborgare. 

Island, bästa landet i världen med mina mått mätt har dessutom en mycket bra lag. Där är det är nämligen förbjudet för barn under 13 år att vara ute efter 20.00. Barn mellan 13-16 får ej vara ute efter 22.00! På sommaren förlängs detta med två timmar. detta skulle vi väl kunna ta efter? Mycket tydlig signal till föräldrar att hålla reda på sina barn. Hade jag inte varit så rädd för att bo på en vulkantopp hade jag packat väskan direkt!

Här är min högst personliga lista över gröna länder!

Andorra
Australien
Belgien
Danmark
Estland
Finland
Frankrike
Förenade Kungariket England och Nordirland
Grekland
Hong Kong
Irland

Island Måste med också!!!!
Italien
Kanada
Lettland
Litauen

Liechtenstein
Luxemburg
Malta
Monaco
Nederländerna
Norge 
Polen
St Kitts & Nevis
St Vincent & Grenadinerna
St Marino
Schweiz
Slovenien
Spanien
Sverige
Trinidad & Tobago
Tyskland
Österrike
 
UD har ju såklart inte skrivit något om vårt eget förträffliga land. Därför sökte
jag information på USAs motsvarighet till UD. 
 
Här vad USA säger om Sveriges förmågor…
 
The main human rights abuses reported during the year included societal discrimination and incidents of violence against members of ethnic and religious minorities and abuse of women and children. While the criminal justice system operated effectively in other respects, authorities subjected a high percentage of pretrial detainees to extended periods in isolation and limited their access to visitors, mail, and exercise.
Other reported problems included use of excessive force by police, trafficking of women and children, discrimination against persons with disabilities, and wage abuse of mainly foreign seasonal berry pickers.
Authorities generally prosecuted officials who committed abuses in the security services or elsewhere in the government.
 
 
 
Man kan där läsa att 70000 svenska ungdomar lever under förhållanden som gör att de ej kan välja partner själv. Det är dubbelt så många människor som i den del av kommunen jag bor i… Två hela samhällen liksom…
 
Har nI synpunkter? tala om för mig så kan vi tillsammans revidera listan! Den borde finnas i varje pass, på varje resebyråkatalog. Certifierade människovänliga länder! Så tycker jag!
 
Good bajs!

Resor Grönalistan Mänskliga rättigheter UD Resekoll Kvinnoförtryck Barnaga Tortyr Straffrihet Karibien Europa Centralamerika Asien Hing Kong Japan Centralasien Australien Europa Sverige USA


intressant.se
 
 
 
 
 
 
 
 

Det blir inte alltid som man tänkt…

Den här dagen började inte som planerat. Jag vaknade i ottan (04.15) och tankarna susade runt kring min bok, vad jag skulle laga för mat idag, tvätten som ligger till sig och hur jobbigt det kommer vara med småkillarna när Peter är i skolan hela dagen…

När klockan ringer 05.20 tycker jag det är lika bra att stiga upp och vara en bra hustru, koka kaffe och hämta in posten till maken. Såklart vaknar även minstingarna så den lugna stunden försvann.

Peter skyndar till skolan och jag tampas med barnen tills det är dags för dagis. Yngsta dottern dimper ned från NY och tydligen var skolan inställd idag så maken kommer hem ganska nöjd trots att han åkt ända till Frihamnen i mörkret.

Något måste jag ändå få till idag så jag ringer lite förlag för att se om det finns något intresse…gör muesli och stryker lite tvätt medan jag lyssnar på P1. Retar mig en aning på nyheten om att en svensk imam förser Syrien med vapen och har en egen milis, men det går över av att stryka. Jag älskar att stryka, tankarna vandrar fritt och man är samtidigt väldigt duktig. DUKTIG verkar vara dagens ledord tänker jag när jag hänger första tvätten och därefter laddar maskin nr 2.

Här kommer mitt supergoda recept på muesli. Nästan så jag inte orkar skriva ned det en gång till för sladder på tangenterna tidigare gör att det är tredje gången jag skriver det…

Muesli extra allt

6 dl havregryn
1 dl solrosfrön
1 dl linfrön
1 dl kokos
1 dl melonkärnor
Rosta detta i ugn på plåt i 180 grader ca 10 min
1 dl mandel
1 dl hasselnötter
1 dl pistagenötter
Hacka och rosta på samma sätt, vakta så det inte bränns
1 dl sultanarussin
1 dl torkade tranbär
1 dl torkade aprikoser
1/2 dl torkade blåbär
Hacka och blanda därefter allt i en stor bunke.
1/2 dl flytande honung rörs i för att det ska gå ihop lite. Om man vill kan man rosta det ännu en gång. Häll på ren och fin lufttät burk, njut!