Reaktivitet – jämställdhet – humbug

IMG_7966

Så här såg himlen ut från mitt köksfönster vid sex imorse, så vackert att det gör ont.

Men åh! Jag hörde saker på radion igår som motionerade min hjärna. Eller var det idag? Heltidsjobbandet är inte helt hälsosamt för mig tror jag. Minnet sviktar. Hur som helst är det intakt i stunden. Det är bra. Viktigt likosm. Till sakerna nu. FC, faciliterad kommunikation (communication) verkar vara värsta slagets lurendrejeri. Att kommuner betalar för faciliterare som ska ge funktionsstörda en röst genom att hålla deras hand när de kommunicerar via en dator. Låter lite som anden i glaset för mig. Detta ägnar sig alltså folk åt 2016! Makalöst! I alla testade fall var det faciliteraren som styrde och noll gånger den som var förhindrad att kommunicera själv som faktiskt fick säga sitt. Ändå hävdade en kvinna att hon ju visste att det fungerade, all forskning till trots. Jag har inte läst på så noga men tydligen är antroposofer inblandade här…det har jag ju skrivit om förr i ett annat forum och ett annat år. Är ni intresserade kan ni läsa det här:Ytterjärna

Sen var det annat som berörde mig. Det faktum att 60% av akademikerna nu är kvinnor men att detta avspeglas dåligt i andelen professorer…Jag har ju såklart inte kollat detta men min känsla är att 1) De som nu går på utbildningarna rimligen inte blir professorer de första 20 åren eller så av sitt yrkesliv. 2) Kvinnor ofta gör större delen av hemarbetet och alltså har begränsade möjligheter att excellera på jobbet (genusfråga jag vet men ändå en realitet) 3) Kvinnor och män kanske inte alltid vill samma saker? Vi ÄR ju inte lika allihopa….4) Det är inte fint att få hjälp med hemmet (se punkt 2) i detta land även om RUT blir mer och mer vanlig. Jag tänker att det kanske inte bara beror på att männen klamrar sig fast vid sina titlar och promotar sina vänner från jaktlaget/golfklubben/frimurarorden även om det säkert går till så med. Jag för min del som sett forskning på nära håll känner ingen som helst lust att förkovra mig än på några år om någonsin. Framförallt tror jag inte att vi kommer nå 60/40 fördelning om inte reella insatser görs för att kvinnor ska få en enklare vardag, samma löeutveckling som män och att deltidsarbete görs rumsrent. Ett sätt att jämställa män och kvinnor under småbarnsåren har jag redan skrivit om, lagstifta om att man bara får arbeta 6h/dag då! Så, busenkelt! Och vad mycket mer arbeten vi kanske skapar på detta sätt!!! Och vad mycket mindre utmattade kvinnor!!!

Idag orkade jag knappt höra på nyheterna. Det är bara krig, flyktingströmmar, våldtäkter och EU-kris vart man än vänder blicken. Man orkar likso inte. Det enda som distraherar är väl Trump. Han verkar ha gjort en kovändning och är inte öppet kvinno- och invandrarfientlig längre…vad hände?

IMG_7984

När jag kom hem satt barnen på rad i sängen och åt vad jag kallar nödmat, falukorv och makaroner. Jag ska inte vara kinkig, jag kan också slänga ihop det ibland men jag har högre ambitioner egentligen. De var nöjda iallafall och jag var glad att slippa fixa käket själv.

Nu ska jag samla tankarna, inför ett kommande inlägg och lägga två pojkar som för närvarande ser en 20 år gammal film med Michael Jordan och Snurre Sprätt. Samma upplägg som Roger Rabbit fast sämre.

 

Gonatt

Helgsvep

IMG_7917

Här ser ni vår entré. Dörren som jag tjatat om på andra bloggen. Den köptes för ett år sedan för 1000 kronor och nu sitter den där i vårt nybygge! Från första början hade jag så mycket idéer om hur vi skulle göra, ekologiska saker och återbruk. Snickaren och andra inblandade visade mycket lite intresse för detta då det blir krångligt och på så vis dyrt. men dörren släppte jag inte. Den skulle med. Och jag tror att det var budgeterat 20000 bara för dörren ex. lås och nu har vi ett fint elektroniskt lås som man kan styra från telefonen, en ny ekkarm och härlig retrofeel för under 8000kr!! Jag är otroligt glad åt att jag stred för detta och naturen tackar mig varje dag1

Heltidsarbetets baksida är att livet försvinner. Jag har noll kraft att göra något annat. Mitt mål annars är ju att leva lite. 30 minuter om dagen duger bra men det finns inte som det är nu. Jag ska inte gnälla, bara som en förklaring till att jag skriver så sällan.

IMG_7948

Två smörpapperspaket fångade mitt intresse på bygget idag…..jag tror att Flemming hade varit intresserad av detta. Kanske maken kommer lösa frågan om antibiotikaresistens?

Just nu fick vi budet att markkillen som lååååvade att allt skulle gå sååååå bra och liiiiiita på mig nu… inte kommer imorgon. SATAN! Jag blir så in i helvettes trött på folk. Jag känner mig omgiven av giriga idioter som inte har någon skam i kroppen.Och jag ska ALDRIG mer lita på någon som jag inte känner ever again! Jag menar allvar. För alla skitstövlar som går omkring här på jorden och luras och fular, det är de som gör världen till ett ruttet ställe. Det står i en bra bok jag nyss läst av Johan Norberg (ja det stämmer, han igen) att all skit kommer av att folk inte LITAR på varandra. Det är roten till allt ont vid sidan av galna religiösa ledare och irrläror (som gör att kvinnan är underställd mannen och att man får kränka och slå sina barn samt undanhåller verklig oreligiöst färgad kunskap). Man behöver ett förtroendekapital och ett gäng på cirka 100 typer som man kan låna pengar av och lita på att de kommer och hjälper en att släcka ladan när den brinner. Så är det. Korruption leder i fördärv och jag tycker att detta lurendrejeri är en typ av korruption…eller var det ologiskt? Ja, kanske men jag behövde sy ihop detta på något sätt….Det är iallafall illa att man kan bete sig hur som helst mot folk och för att få rätt i sak ska man behöva bevisa det i domstol. Det drar man sig ju för pga eventuellt höga kostnader. Men jag tänker inte ge mig i första taget.

Och jag som hade tänkt att skriva något skitkul om att samtala med sina barn och ffa tonåringar. Inlägget skulle heta: Mammor är också människor…Vi får se när jag kommer till skott.

Nu ska jag beställa tre utelampor för även om den häringa markkillen försenar bygget så pass att vi måste bo kvar i hyddan ytterligare en månad för FETONTUSEN kronor så arbetar vi vidare på att färdigställa så fort det går.

IMG_7939

Alltså, vi bygger ju ett bullerplank åt er så fort det går….och ett staket på vår tomt….och vi tar bort trädet vi råkade gräva av rätterna på…LÄS: Mäh, det sa vi ju bara för att ni skulle köpa tomten fattar ni väl. Ni kan dra åt skogen jävla godtrogna puckon. #hederligeharrysbyggochriv

En ny arbetsvecka närmar sig, vi får se hur mycket kraft det kan krama ur min arma kropp….

IMG_7903

Jag måste säga att jag starkt ogillar det senaste i butikerna, att koppla ihop varor som man serverar tillsammans istället för att sortera kolonial för sig, mejeri för sig och citroner ihop med lime och apelsiner. MEN idag räddade det mig (nästan) för jag åkte ifrån handla lappen och bäst som jag passerade tacosås, avokades och gräddfil där det egentligen står tandkräm, så kom jag på att jag skulle handla just det. Ett aber bara…om man ska ha en hel gång till fredagstacosen kan det vara en god idé att ha med KÖTTFÄRS också! Hör ni det COOP! Köttfärs hör ihop med tacoskal, nachos och lime. Ni vet väl att psykisk ohälsa i form av utmattning grasserar i landet och vill ni sälja på oss tacos får ni skärpa er! Nu kom jag på något, kanske det finns plats för butiker med middagstänk? Riktad till folk med skrumphjärna! Då kunde alla ingredienser till olika maträtter samlas i små bås. Man kan ta vagnen och styra mot korv stroganoff direkt. Ingen tanke behövs alls, underbart! Sen går man vidare mot frukost och sist Helg där lättlagat för barn finns så mamman slipper göra något alls….

 

IMG_7904

Så här ser tusen papp ut!

Tjing!

Dagens dikt

IMG_7742

Min vy idag på fikat.

Halli hallå!

 

Oj vad lite tid jag har över till bloggandet. Jag lämnar huset 06.45 och kommer hem 17.40! Och då gick jag tre minuter innan jag slutade. Jag fick slita mig loss och mentalt överlänade jag allt till jouren. Inte så att det var något egentligt att lämna över men det är lite speciellt att vara avdelningsläkare och ha ansvar (det är ju överläkaren som har ALLT ansvar och än så länge tänker åt mig) för människor mellan 8-16.30 och sedan gå hem när det ligger där och är sjuka. Har man tur mår de bättre på morgonen när man ses på ronden. Har man otur….mår de jättedåligt och man har varit orsak till det eventuellt. Så är livet som läkare, det tar aldrig slut. Har man dessutom vänner och bekanta som gärna ringer en när de är i någon knipa, ja då har man häcken full kan man säga. Men jag klagar inte på det. Jag blir lite rörd över att folk vänder sig till mig med sina problem. Jag försöker råda dem efter bästa förmåga och ibland säger jag åt dem att INTE göra något. Det är ibland bättre än att agera.

 

Vi hämtade en bil på kvällen med bilen full av barn. Det var ett äventyr. Killarna somnade och Tylla höll låda. Hos mekanikern hämtade jag bilen som varit inlämnad pga lysande lampor, ABS lampan närmare bestämt. Pappa plockade upp den notan, tack som bara den farsan! Jag svängde ut från verkstan, körde 500 meter och ”PLING”, där började lampan som kostat 4000 kronor att släcka att lysa igen. Hurra, not.

Vi har alltså en bil som inte samarbetar fullt ut och en lånebil, tack som bara den farsan, som nog inte tål att tvättas mer. Då rasar karossen helt för jag tror att det är smutsen som håller ihop den. Av och till skäms jag lite för att jag kör så gamla gnetiga/rostiga/skitiga/söndriga bilar. Då och då skäms jag över att de drar så mycket bensin. Men det händer också att jag skiter fullständigt i vad folk tänker om min/a bil/ar och gläds åt att jag är en sådan fantastiskt härlig person som inte ger ett ruttet lingon för vad folk tänker om min eventuella status. Stort hus har jag iallafall…..alltid något.

Nu värker ryggen mer än vanligt. Jag har kontaktat en naprapat och bokat tid hos husläkaren. Nu ska en utredning sjösättas tycker jag. Jag gjorde ett försök att komma till smärtkliniken men där blev jag ordentligt avsnoppad (ordvalet beror på att det är nån kvinnodag idag) av en manlig sjuksköterska. Han tyckte jag var extra dum som inte fattade ”gången” i detta då jag till råga på allt var LÄKARE! LÄKARE ska ju fatta allt för i helsike typ tyckte han. Jag hade gärna kontrat med att sjuksköterskor ju för i helskotta ska vara EMPATISKA och OMVÅRDANDE men jag släppte den. Vissa når man liksom aldrig.

Apropå kvinnodagen. Lägg ner den. Jag hörde i omklädningsrummet att vi ska ha separata badhus/badtider osv på vissa ställen och att tre män i olika grupperingar överfaller kvinnor i Östersund. Vad är det om? Ska vi gå bakåt i tiden nu?

Nej, jag har sagt det förut, och säger det igen. Att dela upp könen mer är fel väg att gå. Om KRIMINELLA personer ger sig på kvinnor är det DE som ska separeras från oss andra. PUNKT där. Sluta fira jävla dagar över huvudtaget. Varje dag är kvinno- mans- och kanelbulledagen. Så ska vi ha det!

Hej på er, nu ska jag tala med min man. Han hade varm mat på bordet när jag kom hem efter 11h i landstingetstjänst där två var i SLs våld. Och visst var det jag som lagat maten, ställt den i kylen och bett honom värma den men den var faktiskt VARM. Sist jag skulle få mat på detta vis var den kall, världen blir bättre en liten bit i taget.

 

IMG_7743

Förträfflig passform. Tricket med landstingskläder är att få dem i rätt längd OCH att räcka till i midjan. Antingen är de för korta och för vida eller för långa men ändå för snäva….Blusarna däremot har jag fått lite kläm på, de ska vara i Liten. Är de mindre kan jag inte röra mig och är de större hamnar bröstfickan för långt ned och då kan man inte böja sig utan att pennorna flyger ur. Jag saknar den vita rocken för mina fickor räcker inte till för plånbok, stetoskop, två mobiltelefoner, ett läppstift, ett block, passerkort, nycklarna och ett par läsglasögon. För man har ju ingen egen arbetsstation riktigt där man kan lägga saker.

Jo, glöm inte att läsa helt andra saker jag skrivit för Stunder idag

 

IMG_7744

Stilsäkert i babyblått!

 

Omaka par

IMG_7532

Snart har vi iallafall ett eget hus!

Jag har varit på en hel del föreläsningar senaste tre veckorna. Jag började till och med referera till mina arbetskamrater som ”kursare” något som jag tidigare förbehållit mina studiekamrater på tandläkar- och läkarprogrammet. Vi är ju studenter med lön så det stämmer ju delvis.

Har jag lärt mig något då? Jo, rent teoretiskt har jag faktiskt lärt mig några saker, som att man numera kan bota tidigt upptäckt MS, något som inte var känt när jag gick medicinkursen för många år sedan. Väldigt häftigt och jag hoppas bara att alla husläkare kan hitta symptomen i tid så att vi kan göra något åt denna sjukdom. Sen har jag väl mest borstat av gammal kunskap, ändrat lite på vissa behandlinsregimer. Det allra bästa på hela den här tiden var när en IVA-läkare berättade om hur man ska kommunicera på akutrummet. Ni vet vad en IVA-doktor gör va? Om inte kan jag meddela att det i Sverige är en narkosläkare som arbetar på IVA (IntensivVårdsAvdelningen) och har fokus på att hålla alla organ vitala. En narkosläkares främsta uppgift är att hålla fria luftvägar. Man ringer på dem när man får in en patient som inte andas bra eller alls.

Hur som helst, hon sa en så otroligt bra sak; man äger informationen tills man fått bekräftelse på att informationen gått fram.

Ex. Jag är traumaledare på traumarummet och vill ha en blodgas tagen. Jag säger till sjuksköterskan Malin:

Jag: -Tar du en blodgas Malin?

M: -Jag tar en blodgas .

Jag: -Bra

M: -Blodgas tagen.

Jag: -OK.

-Pat retinerar CO2, säger jag sedan jag läst av blodgasen. Varpå undersköterska Fredrik skruvar ner syrgasen för att patienten inte ska sluta andas.

F: Jag har skruvat ned O2 till 2l.

-Bra Fredrik. Säger jag som nu är mycket nöjd (om än oroad över hur i helsike jag ska göra med min KOL-patient som inte får tillräckligt med syre och har ett krossat bäcken som jag ännu ej vet om då jag bara kommit till A, egentligen är jag på D men ni hajar kaos i skallen).

Och där har ni ett exempel på Loop-kommunikation. Ett system för att arbeta på ett säkert sätt.

När jag fick höra detta (som jag redan kände till egentligen men glömt av) kom jag att tänka på att jag faktiskt gör precis så här hemma. Jag säger till maken att diska och nöjer mig inte förrän han grymtar/tjafsar emot eller säger ja. Ändå händer oftast ingenting….Jag fick därför en anledning att fundera mer kring vår kommunikation här hemma.

För jag vet ju att man kan svara ja men sedan faktiskt inte minnas det. Är man drabbad av utmattning är det synnerligen vanligt skulle jag säga. För att inte ha ihjäl en patient som inte andas måste man först veta att man har noll arbetsminne och även veta att man måste skriva ner saker på listor för att kunna minnas. I detta läge skulle jag ej rekommendera att ej arbeta på akuten. Det kan också hjälpa att man bryr sig om vad som händer med patienten och eller vad som händer med en läkare som inte sköter sin uppgift.

Vad är då makens problem? Jag vet inte helt ärligt, kanske det ligger i att han inte VILL göra det jag ber om? Imorse sa jag till maken att sätta på Tylla strumpor. Jag gav honom strumporna i handen där vi stod i hallen i begrepp att gå ut. Fyra och en halv minut senare var vi i bilen och när vi kom fram var ungen barfota. Han hävdade att jag aldrig gjort något av det ovanstående. Jag kan sätta en tusenlapp på att han har strumporna i jackfickan. Jag är så tydlig jag bara orkar men helt ärligt börjar jag släppa greppet om att allt ska vara perfekt.

I bilen visade det sig också att F inte hade någon frukt med sig och att Es vantar legat hela natten blöta i bilen…..SUCK! Vantarna visste ju inte jag om för det var inte jag som hämtade men visst, frukten hade jag kunnat minnas. Jag sade till mina medpassagerare att det är vårt ansvar ihop att ha en så pass lugn morgon (de tjafsar, bråket och vägrar det mesta) att mamma och pappa kan komma ihåg saker och att en snart sjuårig pojke kan ta på sig strumpor själv (han hade heller inga strumpor).

Men det som inte dödar härdar har jag hört, jag hoppas bara innerligt att mina barn tar efter mig på den här fronten så jag slipper se deras framtida partners slita ihjäl sig och skylla på MIG!

IMG_7528

Där står mitt hett efterlängtade badkar som panikinköptes helt i onödan.

Hur som helst så tänker jag fortsätta med Loopen,  utan den är jag nog helt lost.

Nu kommer helgen, den näst sista innan flytten kanske drar igång. Barn ska forslas hit och dit för att maken ska kunna jobba. Jag blir väl som vanligt ståendes med flyttkartongerna….jag hatar flyttkartonger innerligt.

Ha en skön fredag och glöm inte DU äger informationen till DU vet att den landat hos den andre, OK???

Fluktare

IMG_7354

Men ååååå så användbart! 

Jag tittade länge på runpan som rörde sig i mitt synfält. Den var stor, lite gropig men fast. Varje millimeter av den var till beskådan då den endast var täckt av lycra. Den midjekorta jackan hade åkt upp och blottade svanken. Den såg spraytannad ut.

Precis när jag släppte kvinnans bakdel med blicken såg jag en man betrakta henne med samma intresse. Eller jag vet ju inte vad han tänkte men han tittade som jag, fokuserat. Kanske lite mer nervöst. Jag satt avspänd på bussen, han stod närmare och i samma plan.
Plötsligt vek han bort blicken men tittade tillbaka igen.
Hans ansikte var märkt av rökningen. Blek, fårig och kanske yngre än man kunde tro. Han tittade bort igen, tog ett djupt bloss på cigaretten och ännu en titt på den där stora, fasta rumpan. Nu släppte jag rumpan och betraktade mannen istället. Var han en snuskgubbe? Gjorde han mentala anteckningar för att använda senare? Han flackade med blicken några gånger till men letade sig hela tiden tillbaka till den unga kvinnan.
Kanske han tänkte samma som jag? Att det var en präktig bak som hade varit trevlig att slippa se i hela sitt omfång…eller i ett annat material? Jag får aldrig veta.
Han släppte inte kvinnan med blicken förrän hon var utom synhåll.
Jag åkte vidare med bussen och mina tankar kring att vara en observatör, en vouyeur?

Underklass – klassresa

IMG_7240

Just de här fönstrens (i bakgrunden obviously) är inga problem men de som vetter mot vägen!!

Jag gick just upp. Började med tvätten. Sen kläder till mig till idag, värma mjölk, tvätten igen och där, strax innan jag satte på kaffet fick jag impulsen att skriva.

I förra veckan gjorde jag ett ”Normtest”. Jag blev otroligt provocerad. En fråga rörde klasstillhörighet. Jag kunde inte svara på den för jag funderar inte i de banorna. Jag vet ju vad det är men jag kategoriserar inte folk så även om jag som andra puttar in folk och mig själv i någon slags hierarki beroende på helhetsintrycket jag fått. Så visst, jag har någon slags norm men den är inte riktigt min. Iallafall. 06.15 kristalliserade min hjärna ut min gränsdragning för vad som är underklass, medelklass och överklass. Nu ska ni få veta.

Underklass är de som utför tjänster till medel- och överklass. Kravet för att vara underklass är att de utför sina egna enkla sysslor och får så dåligt betalt för detta så de ej kan leja någon för detsamma.

Medelklass är de som har råd att betala någon för enklare arbeten men som själva måste arbeta lite extra för att ha råd med detta.

Överklass är de som är vana med att ha uppassning och inte tycker att det är ett dugg märkligt.

Jag hamnade plötsligt i bottenskiktet. Det går bra för jag har en plan för att göra en klassresa, jag ska jobba mig dit. Först via AT sedan fem år (minst) genom ST och därefter hoppas jag ha råd att köpa mig fri från tvätt (eller kanske inte just tvätt, den är ganska rogivande) men städning (som jag egentligen inte har problem med heller bara jag får tiden) och definitivt fönsterputs för nya husets fönster har redan börjat oroa mig.

Men nu vet ni indelningen på folk och folk. Ha en härlig måndag!

Varför gör jag så här mot mig själv?

bild 2

Ljust och fräscht, vika papper…jo, så kanske livet ska vara. Jag funderar allvarligt på om man kanske ska söka jobb som brevbärare. Motion, frisk luft och tydliga arbetsuppgifter. Kanske tid att tänka? Jo det är bild snodd från….Instagram, en jag följer som heter upthewoodenhills.

 

 

8.20 provtagning. Samme man som sist, samma arm och kärl. Det gick inte heller denna gång. Två stick. lite retur men inte nog. Nästa arm. Höjer benen, lutar huvudet tillbaka, försöker frammana bilden av min lyckliga plats….vilken är den?

-Mår du illa? Gör det ont?

-Nej då, jag är bara vansinnigt stickrädd. Brukar svimma….

-Du ska alltid visa fram höger arm, mycket bättre att sticka i!

-Mm, sa jag men tänkte: Är inte det ditt jobb? Att titta på båda armarna som hålls fram.  Att se att patienten är likblek, försöker distrahera sig så gott det går, och biter ihop medan du letar kärl. Jag vet inte….

 

Tre hål senare tar jag mig med nöd och näppe till bilen, passerar den utbrunna, lätt smälta, Saaben och tänker att jag snart ska byta kommun. Skönt. Maken hade sett himlen lysas upp inatt när han var vaken för ett ögonblick. Sirener, blinkande ljus och ännu en utbrunnen snodd bil vid det nyrenoverade förortscentrumet.

När jag kom hem tog jag mina järntabletter, motvilligt. De gör inget för magen…eller jo det GÖR de, men inget man kan glädjas åt. Många veckor kommer det ta innan järnmättnaden (som idag skulle tas mått på) är uppe på för mig acceptabla nivåer. Jag önskar en infusion istället. Då blir jag frisk i raketfart. Har föreslagit detta för vården tidigare utan att få något gehör. Min morfar levde hela sitt liv med järnbrist som ingen kunde förklara orsaken till. Han hade inte fött sex barn. Vi kanske bara har den genen, järnbristanemigenen.

När jag kom hem slog jag på SVT play. Ville se klart den franska filmen jag somnade ifrån tio i tio igår. Il y a longtemps que je t´aime, eller ”Jag har älskat dig så länge”. Jag försöker se så mycket franskt jag kan, för att inte förlora språket. Dessutom beundrar jag Kristin Scott Thomas. Hon är så vacker och begåvad, pratar hon franska gör hon också.

Det var inte ett bra beslut. Jag kunde knappt se klart. Jag grät i mormors kökshandduk. Tröstlös.

När barn dör, det är sådant jag inte hanterar så bra, inte ens på film. Vem kan hantera det?  Jag har sett döda barn, ett iallafall, det räcker. Det lämnar en aldrig riktigt. Det var inte ens ett barn jag kände…

Det var många år sedan men det känns som igår. Många tårar den dagen, inte där och då men sen hemma. Då kommer det över en att man har så mycket att vara tacksam för. Levande barn.

 

Skärmavbild 2015-04-17 kl. 11.04.12

En skärmdump från filmen. Hoppet, det sista som överger en..jag undrar det jag. Jag skrev en gång om att stirra ingenting i vitögat…tro, hopp och städning är min nya devis. http://www.stunderavlycka.se/2014/11/stirra-ingentinget-i-vitogat/

 

(Paus för att snyta mig riktigt ordentligt i den vita handduken med grön bård)

 

En kompis till mig som har fyra barn sa en gång att hon inte vågade skaffa fler, då ökade riken att någon skulle bli sjuk eller så. Jag förstod precis hur hon tänkte. Det känns ibland som jag med mina sex barn på allvar utmanar ödet. Ska jag  (DE) behöva vara med om något hemskt?

Ibland när jag är vaken i vargtimmen får jag lätt panik vid tanken att någon bär på en dödlig sjukdom. Det brukar börja med att jag tänker att jag ska dö. Sen inser jag att detta inte är lika illa som att ett barn skulle dö. Sen tänker jag att jag är larvig och att man bara ska vara glad och tacksam att vi är friska, och att det kanske ändå är värre om jag dör för hur ska maken hålla ihop detta om jag försvinner?

Då drabbas jag av känslan att jag är otroligt egoistisk och blir lite arg på mig själv som inte först och främst tänker på barnen och så kan det hålla på tills jag lugnat ned mig med en kopp te och övertygat mig själv om att vi alla är nästan helt friska och så kan jag somna.

Efter denna fantastiskt vackra film är jag tacksam. För att jag har barn och familj, även om vi bråkar och tjafsar mest hela tiden känns det som. Men det ska bli ordning här. Jag ska ta tag i den där lilla snutten av ork och göra något bra av den här dagen. Och aldrig mer i hela livet se en film som jag inte vet vad den handlar om INNAN jag ser den.

Rödgråten och med massa tvätt avslutar jag detta. Den känns som mitt mörkaste inlägg någonsin. Och ändå, lite hoppfullt kanske…

 

bild 1

 

Trevlig fredag.

A

Gröna listan


Mina kladdiga anteckningar…


Senaste tre dagarna har jag ägnat all ledig tid åt att läsa UD:s rapporter om mänskliga rättigheter. Jag har tänkt göra det en längre tid men inte kommit till skott. Det var ett digert arbete och det kommer dröja länge innan jag gör något liknande…tror jag (jag har ju en benägenhet att ilskna till och då väcks en fantastisk kraft som gör att jag tar tag i saker).

Jag ville veta hur läget stod till i världens länder. Jag tänkte nämligen göra en Grön lista. En lista på länder dit det går att resa med gott samvete. Varför? Jo, för jag är politisk i allt jag gör (nästan). Jag är av den bestämda åsikten att man ska leva som man lär. Jag tror också  att den enda sanna guden är Mammon. (Hur tråkigt det än är).


Om man tror att det går att förändra världen tycker jag att man ska försöka göra just det. Även i det lilla. Pengar är en fantastisk drivkraft för förändring. Det ser jag även hos mina barn…

Man kan undvika att köpa/stödja dåliga saker. Danskt fläsk är ju många som undviker. När Frankrike sprängde kärnvapenladdningar i Stilla Havet hälldes vin på gatorna och man bojkottade fransk ost. Iran är isolerat och så vidare. 
Tycker man att ett odemokratiskt styre, sexturism och barnprostitution är dåligt? Ja då kan man låta bli att resa till Thailand och istället stödja spanjorerna i sin djupa ekonomiska kris. En kris som enligt bedömare är ett allvarligt hot mot freden i Europa nu när till exempel Putin är på frammarsch. Allt man gör räknas.

Precis när jag höll på som bäst med att läsa poppade detta upp i min Fb-feed….Det var väldigt nära att jag exploderade direkt men jag behärskade mig och plöjde igenom allt material som UD erbjöd.

http://magda.cafe.se/det-ar-sverige-som-behover-bistand/

Jag känner inte för att sitta i en solstol vid vattnet i ett land där jag vet att 70% av kvinnorna får utstå sexuellt våld/våld, barn blir uppfostrade med stryk och man förföljer och diskriminerar homosexuella. Jag kan också avstå från att köpa varor därifrån. Visst det kanske drabbar befolkningen det med men de är redan drabbade. De är inte säkra i sina hem. 


Jag inser att detta kan låta helt rabiat. Men helt ärligt blev jag chockad av det jag läste. Man tappar helt tron på mänskligheten faktiskt.  Jag tänkte för mig själv att det största tankefelet vi gör är att tro att vi är annat än djur.

En väldigt liten klick i världen lever under bra förhållanden. En miljard människor beräknas bo i Afrika, en miljard i Indien och ytterligare en Kina…inte så bra förhållanden för några bara där.
Stora delar av mänskligheten har väldigt långt att vandra för att uppnå någon form av trygg tillvaro. I många av världens länder är som sagt mellan 30- 70 % av kvinnorna offer för våld både hemma och i resten av samhället. Våldtäkter anmäls ej av rädsla för stigmatisering. I vissa länder anses ett giftermål med offret raderar ut saken. Skilsmässor är svåra att få till stånd för kvinnor ibland måste då hemgiften betalas tillbaka…snacka om handelsvara.
Barnen har oftast en ännu värre situation. 

 

 

 
Tylla ger rumpan år länder som tillåter våld mot barn!

Ett tag funderade jag på om jag ens kunde skriva om allt detta. Det blir såklart en hel del generaliseringar. Annars går det inte att göra det läsbart. Vill ni veta mer exakt, land för land, gå in på UDs hemsida!

Det har varit lite jobbigt att processa till och med. Är det för mycket att ta in? Det vet jag inte svaret på. Jag öser på så får vi se. 
Jag har en aning om att jag kommer återkomma till detta ämne. För det ligger mig mycket varmt om hjärtat.

Jag gick in på http://manskligarattigheter.se , det är UDs sida. Jag läste igenom ALLA rapporter, de flesta från 2010-2011. Det ska finnas 246 länder och även om jag inte räknade tror jag att det var ungefär så många. 


Jag började med 49 afrikanska länder sub Sahara. Det var ingen rolig läsning. Jag blev chockad. Efter det var nästan allt bättre, utom Mellanöstern och Nordafrika, Oceanien och Asien…

Jag läste först sammanfattningen och sedan fokuserade jag på yttrandefrihet, dödsstraff, kvinnors-, barns- och sist HBTQ-personers rättigheter. Det var ganska tydligt att i de länder där allt var dåligt fanns liksom inte utrymme för sånt som det slogs ned på i vår del av världen….som funktionshindrades rättigheter. Jag noterade också en typ av rangordning. Det började som sagt med rättsstaten, sen dödsstraff, straffrihet, rätt till jobb…..sist kvinnor, barn HBTQ, funktionshindrade….ja ni fattar kanske. Men skit i det.

I inget av alla länder är kvinnor helt jämställda med män. Bäst i klassen är Island, därefter Norge och Finland. Sverige tar hem fjärdeplatsen. Utan medalj.

Jag lärde mig lite nya saker också. Att det finns olika index som mäter länder med varandra. Bland dem finns några man hoppats inte existerade:
Global Slavery Index….Gender Inequality Index (jo den misstänkte jag fanns) och Human Development Index.

Jag kom fram till att det finns 34 länder som jag med gott samvete kan resa till. Kanske 36 det beror på hur man räknar. Jag har tyvärr befunnit mig i en hel rad länder där kvinnor och barn behandlas fruktansvärt dåligt. Där bögar och flator inte är vatten värda och där man har noll respekt för mänskligt liv. De gröna länderna är alltså OK men även här finns saker att anmärka på. Jag anser dock att de är anständiga nog.  

Jag tar och betar av de olika regionerna. Highs and lows.

Sub Sahara: Inga länder håller för min granskning. 
Utbredd korruption, svaga rättsliga förhållanden, utbrett våld mot kvinnor och barn, mycket dödsstraff och kränkningar av både det ena och andra slaget präglar denna region.
Tre länder är på rätt väg, Sydafrika, Leshoto och Seychellerna. Seychellerna är av tradition ett matriarkat och är man lesbisk på Afrikanska kontinenten ska man söka sig dit. Kvinnor har arvsrätt och får äga mark. Bögar göre sig icke besvär. 

Nordafrika och Mellanöstern: Inga länder här heller klarar sig. I Förenade Arabemiraten ingår det att tukta sin fru och då även barnen. I Iran anses man bli kvinna och könsmogen vid nio år…Jemen blev 2011 för sjätte året i rad sämst i Global Gender Gap report. Tunisien är enda landet i arabvärlden som verkar vara positivt inställt till kvinnor. Vi hoppas de får ordning på resten också.

Nordamerika och Karibien: Jag som brukar skriva att jag längtar till Karibien…St.Kitts & Nevis skrev jag ”kanske” på för jag vill ju så gärna men jag väljer hellre St Vincentrs & Grenadinerna. De har en något bättre inställning än övriga länder där. Jamaica, Honduras och Guatemala är inga kul ställen för en sådan som jag. Uruguay däremot verkar vara på rätt väg nu när det blivit lite lugnare. De fick en stjärna i min bok för effort. Även Peru verkar vara på rätt spår. 

Fast allra helst ska man nog åka till Costa Rica. De var först i världen med att avskaffa dödsstraffet! 1877, när alla vi andra fortfarande var barbarer. Reportrar utan gränser säger att de är bäst i hela Latinamerika. Bravo. Ingen armé har de heller tror jag. Ett pacifistiskt land mitt i Latinamerika, vilken bedrift. 
USA går tyvärr bort. De har dödsstraff och barnaga i hemmet är tillåtet. I 19 stater är det dessutom tillåtet i skolan, fy skäms! Förenta Staterna är annars en mycket god rättsstat, väl fungerande yttrandefrihet, Disneyland och annat kul men tyvärr. Om man fängslar och dömer barn och förståndshandikappade. Då går man bort.

Asien och Oceanien: Inte så bra ställt här heller men några länder funkar. Bland annat Nya Zeeland om man undantar att 10-åringar kan ställas inför rätta att barnaga är ett stort problem hos deras urbefolkning. Japan, som jag varit i och velat åka tillbaka till går bort det med. Jag hade ingen aning om att barnpornografi var tillåtet att inneha där och att de har dödsstraff i straffskalan. dessutom förekommer mycket människohandel. 

Halvt OK är Macao som har ett rättssystem uppbyggt enligt Portugsisk modell. (Det var en koloni i mer än 400 år). Där har jag faktiskt också varit som mellanlandning på väg in i Kina från Hong Kong en gång.
Hong Kong är ju inget land egentligen men ska man resa österut är detta ett bra och utvecklat ställe. 
Australien har problem med hur de behandlar sina urinvånare. Annars funkar det som land att resa till. Jag har några bekanta som bor där och vittnar om att barnomsorgen har övrigt att önska…lite svenskt 40-tal över det hela verkar det som. Men annars bra.

Europa och Centralsien: Här är det överlag bättre än resten av världen. Forna kommuniststater har lite sämre inställning till våld mot kvinnor, många diskriminerar också romer väldigt. Å andra sidan har några fd kommuniststater ju ordnat med barnomsorg för att kvinnor ska kunna jobba så på ett plan är kvinnor friare där, även om våldet mot dem är ett stort problem. Barn agas, lämnas på gatan och/eller institutionaliseras. Fängelserna är överfulla och rättsskipningen lämnar övrigt att önska. Korruption är vanligt. Men så är det även i Italien där maffian genomsyrar rättsväsendet. De har en patriarkal struktur likt många katolska länder och är inte snälla mot fångar. Abort är inte alltid tillåtet i katolska länder vilket inte är smickrande. Dessa länder har också problem med sexuella övergrepp på barn i kyrkans regi. VÄLDIGT ILLA!  Rumänien sticker ut som ett land extra tråkigt för kvinnor genom att våldtäkt kan lösas genom att man äktar offret…?

Finlands kvinnor lever farligt, även om de är mer jämställda än vi. De har 50% högre dödlighet av våld än genomsnittet i Europa. 
Ryssland verkar på pappret väldigt bra men de följer inte sina åtaganden. Vem blev förvånad av det? Vitryssland är ännu värre för sina medborgare. 

Island, bästa landet i världen med mina mått mätt har dessutom en mycket bra lag. Där är det är nämligen förbjudet för barn under 13 år att vara ute efter 20.00. Barn mellan 13-16 får ej vara ute efter 22.00! På sommaren förlängs detta med två timmar. detta skulle vi väl kunna ta efter? Mycket tydlig signal till föräldrar att hålla reda på sina barn. Hade jag inte varit så rädd för att bo på en vulkantopp hade jag packat väskan direkt!

Här är min högst personliga lista över gröna länder!

Andorra
Australien
Belgien
Danmark
Estland
Finland
Frankrike
Förenade Kungariket England och Nordirland
Grekland
Hong Kong
Irland

Island Måste med också!!!!
Italien
Kanada
Lettland
Litauen

Liechtenstein
Luxemburg
Malta
Monaco
Nederländerna
Norge 
Polen
St Kitts & Nevis
St Vincent & Grenadinerna
St Marino
Schweiz
Slovenien
Spanien
Sverige
Trinidad & Tobago
Tyskland
Österrike
 
UD har ju såklart inte skrivit något om vårt eget förträffliga land. Därför sökte
jag information på USAs motsvarighet till UD. 
 
Här vad USA säger om Sveriges förmågor…
 
The main human rights abuses reported during the year included societal discrimination and incidents of violence against members of ethnic and religious minorities and abuse of women and children. While the criminal justice system operated effectively in other respects, authorities subjected a high percentage of pretrial detainees to extended periods in isolation and limited their access to visitors, mail, and exercise.
Other reported problems included use of excessive force by police, trafficking of women and children, discrimination against persons with disabilities, and wage abuse of mainly foreign seasonal berry pickers.
Authorities generally prosecuted officials who committed abuses in the security services or elsewhere in the government.
 
 
 
Man kan där läsa att 70000 svenska ungdomar lever under förhållanden som gör att de ej kan välja partner själv. Det är dubbelt så många människor som i den del av kommunen jag bor i… Två hela samhällen liksom…
 
Har nI synpunkter? tala om för mig så kan vi tillsammans revidera listan! Den borde finnas i varje pass, på varje resebyråkatalog. Certifierade människovänliga länder! Så tycker jag!
 
Good bajs!

Resor Grönalistan Mänskliga rättigheter UD Resekoll Kvinnoförtryck Barnaga Tortyr Straffrihet Karibien Europa Centralamerika Asien Hing Kong Japan Centralasien Australien Europa Sverige USA


intressant.se
 
 
 
 
 
 
 
 

Det blir inte alltid som man tänkt…

Den här dagen började inte som planerat. Jag vaknade i ottan (04.15) och tankarna susade runt kring min bok, vad jag skulle laga för mat idag, tvätten som ligger till sig och hur jobbigt det kommer vara med småkillarna när Peter är i skolan hela dagen…

När klockan ringer 05.20 tycker jag det är lika bra att stiga upp och vara en bra hustru, koka kaffe och hämta in posten till maken. Såklart vaknar även minstingarna så den lugna stunden försvann.

Peter skyndar till skolan och jag tampas med barnen tills det är dags för dagis. Yngsta dottern dimper ned från NY och tydligen var skolan inställd idag så maken kommer hem ganska nöjd trots att han åkt ända till Frihamnen i mörkret.

Något måste jag ändå få till idag så jag ringer lite förlag för att se om det finns något intresse…gör muesli och stryker lite tvätt medan jag lyssnar på P1. Retar mig en aning på nyheten om att en svensk imam förser Syrien med vapen och har en egen milis, men det går över av att stryka. Jag älskar att stryka, tankarna vandrar fritt och man är samtidigt väldigt duktig. DUKTIG verkar vara dagens ledord tänker jag när jag hänger första tvätten och därefter laddar maskin nr 2.

Här kommer mitt supergoda recept på muesli. Nästan så jag inte orkar skriva ned det en gång till för sladder på tangenterna tidigare gör att det är tredje gången jag skriver det…

Muesli extra allt

6 dl havregryn
1 dl solrosfrön
1 dl linfrön
1 dl kokos
1 dl melonkärnor
Rosta detta i ugn på plåt i 180 grader ca 10 min
1 dl mandel
1 dl hasselnötter
1 dl pistagenötter
Hacka och rosta på samma sätt, vakta så det inte bränns
1 dl sultanarussin
1 dl torkade tranbär
1 dl torkade aprikoser
1/2 dl torkade blåbär
Hacka och blanda därefter allt i en stor bunke.
1/2 dl flytande honung rörs i för att det ska gå ihop lite. Om man vill kan man rosta det ännu en gång. Häll på ren och fin lufttät burk, njut!