Mitt underbara liv (glad jävla påsk)

Här är utsträckningen av vårt påskfirande. Det är ett vackert ris tycker jag själv, det kommer slå ut till midsommar helt säkert. Fina fåglar, ett urblåst turkost ägg från egna hönsen och sen keramikfåglar jag gjort. Det ser bara för taskigt ut i all röra. Det känns extra hemskt att ha fina saker i stöket. Jag sa det häromdagen, om man ändå köpt allt på loppis, då hade det varit enhetligt iallafall. Och det är kanske mitt bästa inredningstips? Köp saker som matchar ditt kaos, gå all in med skavda pinnstolar, fula plastlampor och jordens allt jox, vad kan gå fel då?

Åååååå, hej på er alla gullisar! Nu ska ni få en MAXAD upplevelse, min rapport från veckan och en smakbit från påsken som nu börjar rullas upp här hemma. ENJOY! (dvs häll upp en stadig en för nu kör vi utan filter).

Jag började med påskförberedelserna redan för en vecka sedan, jag måste liksom det för att hinna med allt härligt. Jag var lite i valet och kvalet om jag skulle göra en helt koldioxidfri påsk eller en traditionell, såklart helt närproducerad, ekologisk och klimatkompenserad då. (Påsk borta hos mamma, svärfar och sen helt vanlig arbetsvecka med en 24h jour på annandagen med hopp om 6 komptimmar som minst).

Jag beslöt mig för att trots allt köra en traditionell påsk. Det började redan förra veckan egentligen när jag, och en annan fantastisk kvinna med världens vackraste hem (inte helt olikt mitt egna) bestämde oss för att våra sex (mina små, hennes totala mängd barn. Jayyy mig som klämt fram 6 ljuvliga ungar…) små älsklingar skulle vara påskkärringar och lämna påskkort (dvs tigga godis hos grannarna utan minsta egen ansträngning). Så igår efter att jag kommit hem från en inspirerande arbetsdag (Kvinnan arbetar på landets största psykiatriska akutmottagning! reds anmärkning. klädde jag upp de två minsta, den äldste läste dikter av Karin Boye (HELT SANT!!!!!!!) så han ville plötsligt inte. Vi tog oss ut i grannskapet och plingade på hos alla helgfirare. Edgar knorrade lite (gallskrek) när jag erbjöd honom (tvingade på) en guldhatt. Men till slut gick han med på detta, gullisen! Jag hade inte fått dem att producera så många påskkort men tillräckligt för att gatan skulle kunna checkas av (Göran fick ett kort jag själv ritat som en mall…och det är tur att jag ritar så illa, han trodde att barnen tillverkat det). Jag tog med mig sex av våra fantastiska ägg också, för att sprida lite hönslycka (dvs skryta om hur härliga ägg vi har och kompensera för att vi inte lagt tillräcklig tid på korten).

Här lilla kärringen strax innan Blåkulla. Hon har en lila sammetskjol från Polarn, den har alla hennes syrror haft. Förkläde från faster Inger, sidenscarf från Metropolitan i NY. Läppstiftet var svårt att fjärna….det sitter nog på en kudde nu. Ser ni hur lantligt vi bor!!

Barnen var mycket nöjda efteråt (jag hade ställt in påskandet direkt när jag kom hem för jag var så uttröttad men barnen ville plötsligt ha gratis godis istället för mat. Och i ett anfall av ångest över att vara en så misslyckad mamma ställde jag hårt mot hårt och tvingade dem att rita minst 10 kort, klä ut sig och sen samlade jag mina sista krafter för att släpa runt dem på gatan. Tack gud för att solen sken annars hade barnens minne av detta års påsk aldrig blivit av) och jag med. Tänk vad härligt att  barnen får samma glada känsla av påsken som jag fick under min uppväxt!

Maken korkade upp en flaska prisbelönt rött (det var verkligen prisbelönt men något hade hänt, det var ”bubbligt” och jag vaskade det så det blev kolsyrad saft istället vilket nog var en bra idé) och vi åt en fantastisk majskyckling med primörer och sen en vit chokladpannacotta till dessert. Kvällen tillbringades i kvällssolen med barnen till ljudet av Vivaldi blandat med glada barntjut när vi lekte charader. (Alltså…..jag vet inte hur en perfekt kväll med barnen ser ut längre men jag tror charader ingår. Jag däckade i sängen, omgiven av familjen som tittade på fruktansvärda Teen titans go medan jag såg på en engelsk miniserie om en seriemördare del ett och halva två. Resten såg jag halv fyra när jag vaknat av katten och tuppen).

Jag steg upp i ottan, helt utvilad (se ovan) och tog hand om tvätten, jag älskar att hänga den så jag kan spara lite miljö och känna doften av nytvättat (helt fantastiskt sant men också stor panik i klädförrådet och allt måste hinna torka till halv två). Jag svängde ihop två surdegsbaguetter som ska med på påskmiddagen och sen lade jag in 38 sorters lax, jag hittade på alla recept själv och smög in några veganska gjorda på ostronskivling. Jag bara ÄÄÄÄLSKAR att kunna smyga in vegansk mat på middagsbordet, ingen märker skillnad och klotet tackar dig (pappa spottar och fräser och vägrar smaka sånt som inte dött en halvnaturlig död) Och sen började jag se Beyoncés Homecoming för att slappna av lite när jag gjorde min morgongymnastik (jag har ännu inte gjort den klockan 06.50 fast jag haft mer än fyra timmar på mig) Filmen hon gjort om sig själv……och vilket JOBB hon lade ned på att komma i form efter de tre barnen, SÅ inspirerande! Hon visar verkligen, som Madonna, att det inte finns några ursäkter för att tappa ”allt” efter barnen, det går att vara vacker stark och vältränad (och det är ju helt sant, men när jag tänker på att båda dessa kvinnor satsar järnet (dvs pengar) på mat, träning osv tänker jag att om JAG hade full uppbackning hemma, obegränsade pengaresurser, en kock som lagade all mat, barnpassare i varje hörn och en stab för kläder smink och massage…ja då lovar jag er att jag också hade varit fit for fight på 115 dagar. Vad kan stoppa en liksom? INGET!)

Ja, här sitter jag och skriver som synes. Finn fem fel! INTE mer än fem snälla!

Idag ska jag med fyra hemmaboende barn (denna vecka), den som varit i fjällen med sin pappa, och äldsta dottern med sin sambo hem till mamma och pappa. Dit kommer brorsan med fru och barn också och mitt bidrag är ägg och hovmästarsås. Hoppas inte mamma glömt! (Jag hade en plan för mat, ägg och efterrätt men hon har ett stort kontrollbehov och graderade ner min insats till sex kokta ägg som jag nog ska klara av…..det är tråkigt men sant, jag har inte mer kapacitet just nu och det gör mig ytterst sorgsen här där jag sitter med en kopp kaffe med jävla mandelmjölk i för att maken inte märkte att mjölken tog slut under de 10 timmarna han var ensam hemma igår med barnen OCH HADE TRE BILAR ATT KÖRA TILL AFFÄREN MED NOTA BENE MEDANS JAG SLÄPADE MIG OCH EN RYGGA PÅ BUSS OCH TUNNELBANA; NEJ JAG ÄR I N T E BITTER, inte alls. INTE BITTER, AAAAAAAAAAAAAAAALLLLLLLLLLLLS! Alls PUNKT, nu PUUUUNKT…)

Jag ska ordna med en fin bukett iallafall (tulpaner från macken mest troligt) och så ska vi alla skina ihop!

Maken vabbade igår. Jag lämnade några instruktioner, MÅLA PÅSKKORT! Och det gjorde de, två närmare bestämt. Och sen lite lerfigurer. Mycket av färgen hamnade sedan på de vita väggarna. Jag vägrade torka, jag sa att mitt hjärta skulle brista då och satte mig på en stol i trädgården. Då såg jag allt detta som stod kvar ute…i mitt stilla (sällan stilla!) sinne tänkte jag att det blir nog JAG som får bära in allt det där. Det gjorde jag inte och vem vet kanske det står där än (svar: JA det gör det och även om det bär emot på den fina Svenskt Tennbrickan så tänker jag I N T E plocka in detta, aldrig, över min döda kropp!) Och för maken, om du läser detta finns ett inlägg om hur man VABBAR PÅ RÄT T SÄTT!!!! Ser ni däcken förresten….?

Ljuset på den här bilden! Älskart!

Motvillig påskgubbe.

Nu har jag kanske trappat tråden här…? Men alla ni påskfirare, vet detta: Ni kan om ni VILL och lite! Det perfekta livet, kroppen, inredningen, livsstilen, naglarna och håret är inom räckhåll, du behöver bara……köpa mitt sura vin och klicka på alla länkar…Öh…jag menar, KÄMPA!!!!

Luciamorgon

Det är ungefär NU all kraft sinat. Jag (och maken) bokstavligt talat slocknade igår. Jag i en hård säng, överslafen ihop med Frank, och maken i vår gemensamma säng. I mitt fall blev det en tvåstegsraket för jag somnade första gången kring 20.00 och blev sedan bryskt väckt av maken som ville mitt bästa och tyckte jag borde sova i min egen säng. Jag vecklade ut mig och tog några farofyllda steg, stödd av maken, nedför tappstegen till marknivå. Jag försökte vara trevlig i några minuter men gav upp och somnade om igen. Jag märkte inte att Edgar smög inunder natten utan fortsatte sova till fem. Då ringde min inre klocka (dvs magen bullrade, blåsan larmade och ryggen värkte av att ha legat i samma position i många timmar pga utrymmesbrist). Jag gick upp strök sista Lucialinnet och så satte jag mig här, insvept i en filt i köket för att skriva.

Igår blev jag angripen i Mälaröarnas Nyheter. Vanligen brukar den som blir det få läsa insändarna för att om möjligt försvara sig. Inte denna gång. Jag hade fått höra av en vän att det var illa. Han hade också fått en släng av sleven men insändaren om mig var längre, mitt namn upprepades VÄLDIGT många gånger, stod i rubriken i VERSALER! Tänk va, att vara så viktig!

Det som stod däremot var lamt, inte ens jag blev uppretad. Dels beror det på att jag vet att de har inget att komma med, allt jag skrivit var sant OCH friserat (dvs jag håller tillbaka, det hade kunnat vara ännu skarpare). Jag vet exakt varför jag inte kommit på alla möten, jag har ett LIV, jag arbetar (på riktigt), har barn som är små och stämningen på mötena har varit minst sagt plågsam. Därför har jag avatått. De har tidigare låtit påskina att jag suttit i en kommitté men inte närvarat fysiskt…..så att folk ska tro att jag fått pengar utan att göra något typ. Men detta var en konstruktion för att vi ens skulle ha någon att skicka dit då gruppledaren och nu skriver jag ut namnet i VERSALER DESIRÈE BJÖRK, satt i kommittén som bestämmer hennes alla arvoden och uppdrags storlek. Det var JÄVIGT! Det hade de/hon inte förstått! Så jag kallades in, och ersättaren som är ekonom och väldigt kritisk till detta gick på de flesta mötena. Efter att han blivit obekväm för partiet uteslöts han (han var som sagt ekonom och kunde räkna och tänka) och jag gick på sista mötet och framförde att vi inte gillar att vissa får mycket pengar att få personer har många uppdrag och vissa inte närvarar på möten mer än 5-10 minuter osv. Sen gick jag ur partiet. Mycket skönt.

Ni som är intresserade kan med fördel läsa insändarna i våra två lokaltidningar  Mälarö tidning sista och föregående nr och Mälaroarnas nyheter och bilda er en egen uppfattning. Insändarna står sist i tidningarna.

Nu kan jag skriva vad jag vill i pressen och de har svårt att kontra på ett raffinerat sätt, de har nämligen haft spökskrivare till majoriteten av insändarna och alla de har nu dragit sig ur varför nya texterna tappat riktning och stringens…..Så kan det gå. Vi låter dem ruttna i sitt eget spad framöver och fokuserar på ”the big picture” även om de väljer att fokusera på oss som personer. Vi är inte intresserade av ett stödparti till en minoritetskoalition (obviously), vi vill förändra kommunen till ett mer öppet och demokratiskt styre där kompetens går före girighet, känns inte det 2019? Vi är ute efter de stora fiskarna i denna mycket lilla grumliga damm.

Men kan inte nog underskatta mänskligheten som min mor brukar säga. Eller som Yoda säger: A fuck I give not. Och då menar jag stödpartiet.

Men åter till Lucia. Det känns som om höjden av mental julstress landar på Lucia. Jag har genom åren lärt mig att samla alla attiraljer i en låda där det tydligt står LUCIA på och funderar på ytterligare en med utanpåskriften ”Advent” så jag vet i vilken ordning de ska tas fram.

Det ser ut som en tanke att ljuset (i stearin och elektrisk form) ska komma NU för satan i gatan vad mörkt och trist det är nu. Nästa år kanske jag ska ta semester från 12/12-juldagen? För att få allt att gå ihop och få rätt mängd sömn i kroppen…? Ja varför inte. Jag lobbar ju ständigt för kortare arbetstid på årets mörka del, jag är helt övertygad om att detta skulle öka effektiviteten hos oss alla och undanröja ohälsosam stress……Att arbeta en halvtimme mer under sommarmånaderna kanske inte är en dålig idé i ljuset av all utmattning som breder ut sig.

Nu ska det bli kaffe. Maken som har dragit på sig en irit måste ta det lite lugnt nu. Han har blivit allt tröttare sedan han blev chef. Jag ska ALDRIG bli chef, om inte i ett eget företag. Det räcker gott att vara hönsansvarig, juldekorationsgeneral, julkortssamordnare, presentinköpare, matstrateg och tvättkoordinator.

Summering: Idioter finns det i överflöd, girighet är roten till allt ont, mörka månader ger överdriven trötthet och nedstämdhet i kombination med infektionssjukdomar och snart ska jag VILA (på ett aktivt sätt). Det blir bra detta, vi överlever julen! Och till forma partikamrater: Ska ni sätta mig på plats får ni visa ert A-game (om det finns i leden) det kommer krävas mer stringens, jag blev full i skratt över ert sprattlande på kroken faktiskt. A fuck I give not. True story.

Definition Stringens är inom biokemin ett mått på prob förmåga att binda till ett templat. En hög stringens innebär att prober har svårt att binda till templatet. En låg innebär att prober kan binda utan större svårigheter. Det finns i huvudsak två sätt att reglera stringensen: temperatur och jonkoncentration.Höjer man temperaturen så ökar stringensen och proben får svårare att binda. En annan semantisk betydelse av ordet är (ung): logiskt följdriktig, noggrann, exempelvis “ett stringent resonemang”.Kommer från lat. stringens, det vill säga bindande.) Det är det senare jag syftar på.

Glad Lucia, imorgon är jag ledig utan lön, aldrig har ekonomi känts mer ovidkommande för min del. Jag säljer en guldring i värsta fall. Materiella ting, not so much to fuss about. Ja ne regrette rien.

Ciao!

 

 

Hillbilly

Mina purpurbönor frodas men jag vet inte riktigt när jag ska skörda….Ser ni björkarna bakom…det är ett av projekten här hemma.

Min bror säger att jag är en hillbilly…nog för att jag bor aningen avlägset på ett berg men obildad och hembrännare är jag inte. Inte heller spelar jag på ett stränginstrument jag tillverkat själv.

Att man kan vara så olika fast man uppfostrats i samma hem har ju både genetiska och miljömässiga skäl. Han har total ordning, oroar sig för repor i golv och går inom familjen under namnet Mr Perfect. Han lånar just nu min Isabella Lövinbil (dvs en gammal amerikansk bensinmonsterbil) då hans nya fina inte kommit än från fabriken. Varje gång häpnar han över den oreda som råder i bilen….men han får gärna låna.

Jag avvek från min egen generalplan i fredags. Jag köpte en inredningstidning. Det har jag förbjudit mig själv. Jag har nämligen redan sett ALLT, blir aldrig förvånad utan mer trött på att alla liknar varandra. Emellertid tar jag ära i att redan ha gjort saker som de visar, som att ha en vägg full av vackra tallrikar som jag loppat men såklart inte kan äta på. Speciellt de med 24k guld och motiv med utrotningshitade djur från Gustavsberg…

Sist kom jag hem med den till honom, han bår på samma avlägsna ort, och då fick jag se en glimt av hans förråd (vi har ju till dags dato ej hunnit bygga ett förråd, som vi så väl behöver för att ha en möjlig chans till ordning här). Det var som att skåda himmelriket. Var sak på sin plats. ordentliga och RAKA hyllpplan som som var organiserade och snygga. Jag utbrast:

-VILKEN ordning och försökte dölja min skräckblandade förtjusning. En kall kår gick utmed ryggraden…..Seriemördarordning.

-Ordning? Här är ju värsta kaoset, sa han. !!!!

Han skjutsade hem mig och lilla T och hjälpte mig att lasta ur de fyra betongsäckarna och de tre sandsäckar jag köpt på Bauhaus för att fixa för hönsen, gjuta och lägga golv i växthuset och så utbrast han: Du e en sån hillbilly! När han såg den havererade poolen (alltså vi håller på ock tömmer den), den ofriserade kanten av gräsmattan (alltså den sprider sig ut i gräset och vi håller inte jämna steg), den ihopkrånglande vattenrutschbanan (alltså vi har tagit loss den från maken för att kunna klippa DELAR av gräsmattan där det inte ligger slangar, sladdar, cyklar, sparkcyklar, hjälmar osv) och all annan bråte som vi har och är del i det pågående projektet: Rensa upp, bygga klart eller ändra om så vi itne trillar och slår ihjäl oss här.

Jag sa att det var jag ju verkligen inte, det är min man.

-Man kan inte säga så, påpekade då min ordentlige bror. Är du gift med någon ingår du i ett team, det är er röra.

När det gäller att vara exakt så tillkallas maken, jag är mer på en höft och så ska man tydligen inte handskas med färgpigment och betong. 2% ska det vara. Lite oklart om det var 2% av den färdiga vikten, om pigmentet skulle blandas i vatten eller torra pulvret. Vi valde att blanda i bruket s a s. I bakgrunden ser ni en orange sandfylld klubba med en snodd. Snodden är ett hockeyskridskosnöre. Jättelångt. Hur och varför den hamnat där har jag absolut ingen aning om. Bakom detta ser ni en ricin, väldigt fin och massor med frön har jag tagit inför nästa år. En ommålad gungställning (svart och blekrosa) och sen längst bort i bild poolen som är under demontage. Jag hoppas allt är klart innan snön gömer allt och det får vila till i mars….

Han har rätt, detta är min röra, jag vet det mer än väl. Och om röran ska försvinna ligger det på MIG att sätta bollen i rullning. Problemet är tiden. För den har vi inte. Vi arbetar för mycket och jag försöker under den tiden göra så mycket jag bara kan av det som är härligt, nödvändigt och astråkigt. Maken hjälper mest till med det som är härligt, allt som inte har en rolig komponent i sig måste jag tvinga fram. Han har ingen autopilot, det är jag. Jag är kaptenen, Lord Nelson. Ni vet han som dog efter slaget han vann.

Jag nästan skrek av glädje när vi två dagar för tidigt tog loss formarna och stegen var så där perfekta och blanka som jag hade önskat. Vi gjorde genast fyra till och jag har en plan för att göra hörn och halva plattor så gången i växthuset blir snygg!

Jag kan knappt bärga mig tills alla är klara och vi kan börja lägga dem i växthuset! Jag står med ena foten på lite tryckimpregnerat virke, helt oberörd, och pysslar ihop betongen. Den turkosa betongen. Var plankorna hör hemma är ett mysterium för mig….

Jag har en grov plan, precis som han och önskar att om flaggskeppet sjunker så ska mina löjtnanter agera självständigt och kreativt. ”England expects every man to do his duty” lite så.

Vi var på Rosenhill i två omgångar igår. Det tog en väldig tid att få musta sina äpplen, de hade hållit på till två på natten till och med i veckan. Informationen var grumlig och jag var där första gången med tre små i bilen halv sju på morgonen, åkte hem, kom tillbaka och kvart i tolv var allt klart och jag packade bilen med 10 dunkar pastöriserad must. Jag önskar mig ett stort äppelträd och såna fina äppellådor.

Där står den och svalnar. Den var skållhet när jag packade den på skottkärran och gick mot bilen i leråkern.

Edgar förströdde sig väl. Löpankor, olika höns och en get fanns att betrakta. Och ett elstängsel att akta sig för….

Dimman låg tät när vi först gav oss av i bilen med de många bananflugorna…..

Avslutningsvis en bild på en kexchokladförpackning som funnit sin sista vila i vår turkosa soffa (det är mycket turkost nu). Ut och in, kladdig och smakfullt placerad mitt i vardagsrummet.

Nu är det valdag, extra spännande för mig som är valbar!!!! Håll i hatten alla Moderater i Hillbillyland, jag är en marche!

Ultimate upgrader

DIY kopparputs, gamla fina bilar, nya utan någon som helst känsla, saker jag vill kunna, annat jag vill glömma och sen en släng av hur fan ska man nå sina mål utan att marknadsföras?

Självrannsakan. Jag ser Billions på HBO. Jag såg den tidigare på Svtplay men nu…vidgat spannet för vad jag tittar på.

Inbillar mig att jag är karaktärsfast men känner att jag sympatiserar med skurkar…det är tveklöst fel. Så jag skäms.

När jag ser Billions mår jag samtidigt illa som jag gillar spänningen. Girighet, i vilken form den än kommer, är äcklig. Jag känner ibland att jag är girig på saker, upplevelser och det vill jag inte erkänna inför mig själv. Inget är gratis. Pengar. Det är svaret på allt tyvärr. Även när det kommer till avgörande saker. Det är kanske inte så tydligt i vårt land där vi betalar skatt och ”delar” ansvar…men bara en sådan sak som liv har ett pris.

När jag ser på Firefox förslag på sidor att besöka blir jag bestört. Porsche….? Vill jag verkligen ha en sådan? Kommer jag någonsin…..och kan jag tänka mig att göra för att få den?

Jag tröstar mig med att överst av sökningarna jag gjort finns hur man gör egen kopparputs. Jag följde inte receptet ”I swinged it”. Västerbottensåpa, citronsaft, varmt vatten och lite diskmedel. Fast själva tricket var att låta maken gnugga, jag hade det inte i mig för tillfället.

Trött. Outsägligt trött. Min enda önskan just nu, barn som inte bråkar och är harmoniska. Skit i Porschen, jag skiter i alternativet inom räckhåll…..en Skoda, hur många pris den än fått. Jag vill andas frisk luft och nattens regn (hur blöta mina utemöbler än är) ger lite hopp. För jag visste om det, längst inne kände jag att inatt skulle det regna. Och jävlar vad det regnade.

En sak till. Jag blev kidnappad av köpjävulen igår. Köpte en vacker, lärorik och inspirerande bok igår och höll på att köpa en sidenscarf med en karta på. En sådan som militärer under andra världskriget hade med sig, tryckt på fallskärmssiden för att inte prassla i fält. Jag bad dem fålla den medan jag besökte min sjuke farbror (som arbetat inom Flygvapnet) men när jag kom tillbaka hade de missförstått, de kunde fålla den åt mig att hämta senare men något impulsköp av den blev det ej, jag kom av mig.

Väl hemma igen mindes jag att mitt under allt stök hos farbrodern hade han berättat att han hade en sådan sidenkarta, över Schweiz (jag funderade lite över vem som tillverkar en karta över ett neutralt land under andra världskriget och vad den skulle vara bra för). Han ringde för att tacka för besöket och jag frågade om han sagt att han hade en sidenkarta över Stockholms skärgård;

-Nej, Schweiz, sa han.

-Den önskar jag mig i fördelsedagspresent eller julklapp sa jag.

Senare på kvällen postade jag en bild av den vackra boken på Insta, dottern såg och gillade. Hon fyller snart år. Jag tänkte också på min farbror som är väldigt sjuk just nu. Jag skulle skicka ett sms och önska god natt för att han inte skulle känna sig ensam. Men jag kom av mig. Nattningen av alla barnen tog ut sin rätt och jag låg istället och stirrade på datorn…Billions….så spännande, och motbjudande.

Allt löser sig till det bästa, bara man är generös. Men jag kan inte sluta vara girig. Jag tror tyvärr att girighet driver oss alla. Men jag vill inte ha pengar på banken (kommer aldrig hända skulle väl alla jag känner säga, jag är en spenderade…tygscarfs, indigofärg, myrra och bladguld, jag har mycket i mina gömmor. Mitt dödsbo kommer bli en mardröm för alla utom sakletare)….jag vill ha…..en livstil som är hållbar. Och en Porsche men mycket senare, en begagnad (även om naturen lider mer av den).

Idag är en ny dag, jag har mina erfarenheter, jag ska vässa mig. Jag har en kompass.

Kärlek till alla!

Min helg – Kalas och knas

Åååå så kul att så många hittat mig, min blogg, min bok mitt instagramkonto! Äntligen liksom. Jag har ju arbetat Såååå hårt och målmedvetet för detta (skrivit väldigt långa och jobbiga inlägg, lagt upp obegripliga bilder på mig själv i galna hårsituationer, fotat skräp på golvet samt lagt upp youtubeklipp som nästintill gör en vårdintygsmässig).

Jag har fått veta att intervjun med mig på Hälsoliv är ett av de mest delade just nu på Expressen och jag är INTE förvånad, såklart att en bok om mitt fantastiskt innehållsrika liv intresserar er alla…..(jag skriver ju i princip bara eländes elände).

Nu kanske det är på sin plats att jag berättar hur helgen varit? Vi inledde ju med att fira såklart, med champagne. Jag och maken bara möööös efter att barnen somnat lugnt i sina sängar (jag somnade halv tio trots spränghuvudvärk med Frank på ena armen och Tylla på andra. Var maken tuppade av vet jag inte men vi sade inte en enda mening till varandra utan att bli avbrutna. Grannarna som var bjudna in på lite vin skickade en bild….och bad om att få återkomma en annan kväll).

Grannen skickade denna, spot on kan man säga och ändå är hon nog minst 15 år yngre än jag…kanske MER????

Hela lördagen målade maken staketet på nya terrassen i svart, jag var bullmorsa och njöt av samvaro med barnen (alla satt med varsin telefon eller iPad och bara skrek när jag försökte samtala). Såååå härligt med kvalitetstid och medveten närvaro. Hönsen var jag också med (helt sant, de är de enda som förstår mig tror jag). Maken och jag laddade för ytterligare en härlig champagnekväll efter nattningen och tände en brasa som sprakade så fint medan vi såg solen gå ned. (Jag somnade i Edgars hårda säng och vaknade med ett ryck 02.34 av att en extratrimmad volvo 740 (gissar jag) öste fram och tillbaka på vägen utanför).

Söndagsmorgonen bjöd på långsam frukost och tvagning av alla barn, det var kalas på gång. Min ena dotter fyllde 16 och jag skulle baka hallongrottor. De blev såååå himla bra (helt sant, detta är något jag behärskar). Och barnen blev såååååå rena (Tylls vägrar konsekvent hårborstning och man måste hålla fast henne och tvinga…inte roligt och kort hår lurar bakom knuten. Sen blev alla plöstligt hungriga och smöret flög omkring. Först doppade tylls det långa oborstade håret i mackan och sen precis när hon sanerats beslöt hon att hälla upp äppeljuice själv och dränkte då Edgars läxhäfte och resten av håret i det..) och mätta, på ett harmoniskt sätt.

Vi kom iväg till kalaset i tid (nej såklart inte. Vi kom sist och de fick alla vänta på oss).

 

Här är jag i bilen med två av barnen. Den ena vill att vi ska spela högre, den andra skriker SÄÄÄÄÄNK, vilket tydligen betyder HÖÖÖÖÖJ!. Det tog från Nockebybron till Åkeshov för mig att lista ut detta.

 

Jag och svägerskan. Det vart soligt helt plötsligt så vi satte oss i trappen och fikade. Jag gör min galnaste gladmin.

Jag och Edgar. Mest lät jag maten fota mig pga klänningen som jag älskar!

 

Och så detta. Bland de mest delade artiklarna…sååååå väntat (helt galet oväntat!).

 

En utslagen isprinsessa.

Positiva Annas HELG

Skärmavbild 2017-02-05 kl. 09.06.58

Jag har börjat sen en engelsk kriminalserie, IGEN, den här är sååååå bra. Scott & Bailey, två kvinnor i huvudrollen och högsta chefen är också kvinna, bara en sån sak! Go girls!

Tjeeena! C´est moi, Anna la femme le plus positive dans le monde entier, oui, dans le monde ENTIER, cést vrai! Incredible, totallement. J´ai la famille le plus affectueux dans le monde, le meilleur famille, cést vrai! Me soooo lucky.

Jag försökte skoja till det där, som den där festlige amerikanske presidenten, ni vet han som har en helt ny färg, orange. Le president orange, l´homme le plus orange dans l´univers, merveilleuse!

Jag tänkte berätta om min helg. Ni vet, som kända (för mig helt okända författare och skribenter ofta gör i glammiga magasin) personer ibland gör. Och då startade jag från NY, the BIG apple, the biggets most appliest apple in the world, hahahaha sååå rolig jag är. Jag tog concorden, jo, den finns kvar. Ett ex, och jag har en speciell deal med dem, när jag bara måste hem till familjen tar jag den. tre timmar, superbra service och mat. De flyger in en kock anpassad för min tarmflora bara för att man ska få den BÄSTA starten på helgen. Tänk er det! En massös också, så man inte får skav någonstans när man ligger och ser TV-serier och sippar champagne….sooo good, the best.

När jag landade mötte maken upp med nya bilen, en Cayenne, den bästa bilen, väldigt tysk, på ett bra sätt. Jag fick champagne där med. Sen susade vi eskorterade av SÄPO hem förbi Tjabo och gänget och vidare ut på ön, the island som vi säger här ute. Där var huset nystädat, toalettpappret vikt och sängarna bäddade i såna fantasifulla kreationer som när man är på avspända hotell på Bora Bora, så nice! Alla morde ha en städstab. (Läs jag köade i en timme hem i familjebussen från sjukhuset där sjuksköterskan grät på morgonen av överbelastning, sparkade min väg in genom huset efter att ha hämtat de tre små från resp inrättning. Möttes av en sur tonåring och tog sedan tag i matlagningen. Maken på AW).

På lördagen kickade vi igång dagen tidigt för att få kvalitetstid och kunna njuta av ledigheten (läs, släpades upp vid sex av missnöjd unge som skrek så att alla (utom barn över 15 och make vaknade)). Vi intog en sen brunch på Petite France, vi åkte såklart i nya bilen, vi måste köra in den, långsamt. Sen såg vi en matiné i stan, en mycket konstnärlig film om Hiroshimas offer och hur det nu spirar i den forma kratern, sååååå vackert liksom. Det ljusa skira växer upp ur förfallet (who am I kidding), så hoppfull inför framtiden och att de nya, och för all del gamla världsledarna ska kunna lära av historien och SAMARBETA, som vi gör här hemma. Medlar och hjälps åt liksom så att alla kan blomstra, sååååå vår familj alltså. Älskar!

Vi hade gäster på lördagen, ååååå jag älskar gäster som kommer förbi, vi hade lite workshop, jag ordnade ekologisk, ätbar salva med en ”hint” av bergamott och kokos. Rent homeopatiskt nästan, såååå mycket feeeling. (Läs: Jag smälte kokosolja, hällde i mandelolja, rörde om och hällde på burk. Det sket sig nog för det skulle varit kokosfett men jag tror K fattade poängen. Smält, blanda, häll upp låt svalna. Går att googla annars. Allt man behöver är vatten, två kärl, värme, ingredienser och en burk. Asenkelt!!!!!). Allt detta accompangerat av härliga energishots så alla skulle orka hela vägen till midnatt när vi satt ute på altanen under gasvärmaren och tittade på stjärnorna. (Läs: Vi har inte hunnit med att bygga altanen än, det ska göras EFTER sommaren för mesta möjliga krångel).

Nu är det söndag och vi ska verkligen satsa hårt idag, låååååångsam frukost i hemmet, vår italienska frukostkock kom tidigar för att baka bröd, mala kaffe, koka espresso, fila på canolin och snart ska jag, innan tio, gå ur sängen. Jag hade tänkt luncha med bästaste J på stans hetaste ställe, Enkelheten, det är såååå fantastiskt där. Man behöver inte ens beställa, de läser av ens sinnesstämning och vips har man exakt vad man behöver framför sig. Och allt är enkelt, inga konstigheter eller tillgjordhet. En släääät kopp kaffe, en solbulle och en kanna mjölk fick jag sist. Tänk att de kan känna att det är precis DET jag behöver. 1500 kronor kostar en lunch där, så värt!

Nu tillbaka till familjen och den vackre italienske mannen som också är utbildad lymfmassör, jag känner att lymfan måste ha sitt nu, speciellt i underbenen, det är sååååå jobbigt att ligga ner för länge.

Kärlek på er!

Bästa serien nu, Scott & Bailey

Ta da!!!

 

Champagne O´clock

img_6266

Så här går det till när jag lagar mat (ibland, inte varje dag, då blir man sjuk….).

Hej på er mina älskade läsare! Nu är det jag igen, Postitiva Anna. Jag tänkte slå er alla med häpnad (som vanligt) idag. Jag ska komma med ett RECEPT!!! För vad behöver man i snökaoset (Stockholm och Gotland med omnejd (samt såklart hela NORRLAND)) om inte KORT-kok!?! Långkok är såååååå 2016, jag blickar framåt, mot nästa och kommande år. Och vad passar inte då om inte en gammal klassiker, Kreolsk gryta!

img_6269

Endast mamman och Macen är vaken, min stund på jorden. Egentid…..

Jag skulle handla på vägen hem från mitt stimulerande arbete (har inte gjort ett skvatt egentligen utom att föra ner en V-sond idag. Jo jag har har lärt mig hur man räknar ut kvoten mellan det syre man pumpar in i en person och det som faktiskt når blodbanan. Det var verkligen på tiden att jag lärde mig det känner jag. Men dagen är INTE till spillo om man lärt sig EN ny sak och sedan haft det trevligt med sin familj). Jag har varit sååååååå duktig idag och lärt mig massor med saker (se ovan). Jag tog ut svängarna på vägen hem och åkte till den lokala ICA-handlaren (inte den som hade pengarna i Panama) och inhandlade två dagars middag. Det var inte tänkt så utan egentligen skulle det bara bli till ikväll men jag fick sådan inspiratiooooon (läs, försöker se realistiskt på mina chanser att hinna till en butik under resten av veckan) och högg till med lite etisk köttfärs, jo minsann, etiskt ska det vara (inte som Lundin oil alltså, stackars Carl Bildt, eller har han sålt av i tid?). Jag avstod Julmust som jag ju äääälskar vid den här tiden på året, jag har lite hälsoångest just nu…..ser ganska mycket tråkigt på jobbet ibland och vill verkligen sätta mitt avtryck på barnen och MAKEN.

img_6268

På tal om maken, här en strumpa som sedan några dagar ligger på golvet i vårt sovrum. Jag kommer fortsätta att dokumentera den för att se hur många dager, månader eller ÅR det kommer ta för den att hitta sitt nya hem, vår soptunna.

Jag ska inte tråka ut er på en måndag (det sparar vi till tisdagen) därför kommer här mitt högst oprecisa recept på favvogrytan här hemma och den tar knappt en halvtimme att få ihop (om man har en normalstor familj, jag gör ju dubbelt av allt hence, det tar dubbla tiden och kostar likadant. Särskilt som jag väljer den svenska EKOLOOOOGISKA fläskfilen för 350kr/kg och inte fulfilén för 169…..)

1 Fläskfilé (i mitt fall 2 som räckte till tre vuxna och tre små samt blev fyra matlådor….dvs 7 vuxna och tre små)

2 Röda snacks paprika (snacks????)

1/2 burk syltlök

4 Kabanosser

1/2 burk cornichons

1/2 burk ekoloooogiska urkärnade kalamataoliver

5dl grädde

Salt och peppar

Skiva och stek korven, putsa, skiva och bryn köttet. Sen strimla paprika och lägga i de picklade grejerna. Häll på grädden och låt puttra ca 20 min. Koka under den tiden ris, helst från Po-slätten eller i verje fall italienskt för det innehåller minst gift. Servera med en grönsallad! Jag drack champagne genom hela middagsgrejen, det blir roligare så!;)

ALLA äter detta hemma hos oss (inte de två köttvägrarna då men de brukade äta detta innan de blev veggisar).

 

fullsizerender-8

Såg den här igår, den beskriver mitt sovliv just nu rätt bra.

Så, nu ska ni få vara ifred, jag ska se Marcella på Netflix, en förbryllande men spännande serie jag börjat somna till!

Skål!!!

Positiva Anna svävar ut

fullsizerender

Jag har fått löfte av maken att gå och se ikväll…men nu halv sju på morgonen känns det mig främmande att sitta i förortscentrumet till efter 22 ikväll, jag är nog hellre i sängen…Men nästa gång, DÅ ska jag vara där i full galaklädsel, FULL!

Goooood Mårron alla finingar! Ååå vilken härlig morgon, sååååå utvilad efter en fullspäckad kväll igår. Jag slutade tidigt, eller, vi jobbar lite kortare på fredagarna så jag hade några timmar för mig själv, såååå lyxigt med egentid innan helgen kommer! Jag var så sugen på lite koreansk mat så jag åkte till favorithaket och mättade mig, därefter blev det lite shopping och sen hem för att komma iordning inför kvällens utsvävningar. (Läs arbetade non stop med avbrott för ett äpple vid halv ett och när sista patienten var utskriven och avtackad fick jag order om att gå, jag såg antagligen helt död ut och bedömdes inte kunna vara till någon mer nytta, åkte och storhandlade åt maken och intog två sockermunkar för att inte dö. Koreansk mat har jag förgäves försökt få smaka senaste halvåret utan någon som helst framgång. Den trenden kommer hinna dö innan jag får smaka riktig kimchi är jag rädd).

När jag kom hem hade maken städat hela huset (helt sant men bara för att han skulle ha ”firmafest” och visa upp att det faktiskt går att bo i vårt hem) sååå gulligt av honom, alla saker på rätt plats (soptunnan hoppas jag och det han inte slängt utan bara stoppat i ett skrymsle hoppas jag kommer fram till våren…).

Byggkillen som jag (och maken) ääääälskar hade varit där och påbörjat upphängningen av vår underbara öppna spis (den som på sätt och vis känts som spiken i kistan vad gäller bygget). Tänk, om bara några veckor kanske vi faktiskt kan sitta framför den och bara mysa i våra velourkläder och sippa på Bellinis….(läs försöka se till att barnen inte eldar upp varandra eller inredningen).

När klockan började närma sig fyra var jag klar och åkte mot de olika skolorna/förskolorna. Jag möttes av glada barn (läs: som vanligt vill barnen inte följa med, följer ej uppmaningar och jag får en isande känsla av att de nästan är ensamma när jag kommer trots att jag inte tycker att fyra är så fruktansvärt sent för en fredag…)

Barnen klädde sig (efter hot om att aldrig någonsin få följa med på NÅGOT NÅGONSIN) och gick på toa. Det är så skönt att känna att barnen har en stimulerande  och  fantasieggande arbetsmiljö, jag bara ääääälskar stället! (hängrännorna har inte bara löv i sig, det växer på allvar små träd där. Jag började terminen med att fota alla trasiga och farliga lekdon på skolgården, jag fotade de sorgligt slitna och smutsiga lokalerna och mailade rektorn i början av året. Han beklagade och skickade vidare till biträdande rektorn….idag fick hon ett nytt mail, med äckelbilder).

Tylla hämtades på sin förskola och så for vi iväg mot city (Hökarängen). Där skulle vi bevista en konstutställning och jag skulle träffa några vänner (helt sant). Barnen skötte sig exemplariskt, jag kunde mingla och umgås med vännerna, vi småpratade om våra härliga liv och efter en stund var jag redo att åka hem, full av energi och inspiration (läs: Jag pratade i korta strofer, jagade Tylla över hela centrumet, svettades utmed ryggraden och kände att det var banne mig sista gången jag ens försöker verka härlig och avspänd ihop med barn någonsin. Jag lär mig ALDRIG!).

På vägen hemåt stannade vi på en liten mysig kvarterskrog för att barnen skulle orka hela vägen till Hässelby, jag fick också lite mat i mig och färden kunde fortsätta, jag bara älskar de där små guldkornen i livet, vi måste gå ut oftare med barnen alltså! (Vi svängde in vid Donken i Årsta, Tylla och Edgar ville inte ha mat bara pommes, Frank ville ha Nuggets och cola. Edgar brukar vilja ha frappé och det fick han. Av outgrundlig anledning lät jag Tylla smaka och så bröt hela helvetet loss. Han gallskrek, vägrade ta emot den efter. Frank blev kissnödig men fick gå själv pga kaoset i bilen. Jag försökte medla men då började även Tylla gallskrika. Jag beslöt att försöka gå in och köpa en till. E och T lämnades ensamma i bilen med uppmaningen att ej ha ihjäl varandra eller lämna bilen. Med hjärtat i halsen gick jag in, köade och spanade ut i mörkret mot bilen. Efter några minuter gav jag upp, det såg inte bra ut. Det var fullt slagsmål i bilen och de som parkerat intill satt och glodde och gapade…..Mycket försenat kom maten, då bad jag dem om ytterligare en frappé, förklarade att kaos utbrutit pga den långa väntetiden och till sist kom de ut med den och lugnet lägrade sig. De bjöd på iskaffen, TACK! De såg min nöd helt klart).

När vi kom hem till mina föräldrar blev det bara myyyys, barnen satte sig framför TVn och jag kunde umgås med mina föräldrar, vi lade oss ganska tidigt för att kunna sova ut ordentligt och nu är vi redo för helgen!

Jag ska gå på Opera ikväll, direktsänt från the big apple, det är så hääärligt att kunna vara kulturell trots att man bor lite på vishan, jag ska nog klä upp mig lite, dricka lite bubbel och kanske gå dit, så jag får motion samtidigt och kan njuta av den frsiak luften och natthimlen…?

(Läs ingen ville sova, alla stretade emot men somnade såklart direkt för de var helt slut efter den jobbiga och bråkiga kvällen, jag försökte se på tv 28 minuter men det var för länge, jag somnade direkt. Och det var tur för halv sju ramlade Tylla ur sängen och uppvaknandet var ett faktum. Nu tar min mamma hand om dem medan jag skriver av mig. Jag hoppas verkligen att maken inte har huvudvärk när vi återvänder till Örnnästet för jag orkar inte mer av detta. Opera det får bli en annan gång, jag behöver sova.)

 

 

Ha en härlig helg alla!!!

img_5102

Maken har ”fixat till det” lite inför kvällen med kollegorna (läs tryckt ihop min necessär i korgen där hårborstar och alla håraccesoirer ska ligga….och ställt tre värmeljus på toppen….!?! Toalettmys alltså.

 

img_5112

Laddad för att åka iväg och vara vuxen en stund, full av förhoppningar. Vad kan gå snett liksom?

img_5118

Några timmar senare på väg hem via den lokala restaurangen. (Läs, på gränsen till tårar utanför Donken).

 

img_5125

Mina avslappade föräldrar plockar inte bort potentiellt livsfarliga saker när jag och barnen kommer…jag menar rakblad??? Vet de inte att det kan trigga vilken överarbetad sexbarnsmamma som helst? De är ju ändå psykiatriker båda två…jag städar lite…gömmer undan och så…

img_5126

Piller i olika former ligger spridda över badrummet, den givna julklappen i år måste vara en dosett, men när jag granskar bilden ser jag att de HAR en men bara inte använder den…. Jag ser framför mig hur det skulle kunna spåra ur när mina envisa föräldrar blir äldre och själva skriver ut för sina diverse krämpor, det skulle kunna bli riktigt farligt.

img_5127

Jag som är så säkerhetsmedveten noterar att t o m när de försöker ha sina farliga saker ordnade vänder de bladen på rakhyvlarna uppåt…jisses, är detta verkligen MIN familj????

img_5117

Och så dagens första eller kanske andra härdsmälta: Städningen på kommunens skola…HUR KAN MAN INTE STÄDA BARNENS TOALETTER? Jag ska hålla er uppdaterade vare sig ni vill eller inte angående detta. Jag ska åka dit en gång i veckan och torka ur samtliga muggar som mina två pojkar är hänvisade till och fota.

 

 

img_5113

Men huset är iallafall ”All glamour” Min egen stjärnhimmel lyser upp mitt liv, varje gång jag ser den blir jag glad och stolt. Detta har jag skapat och jag får hopp om framtiden, This to shall pass…..

Postiva Anna – om helgen

img_4428

Maken:- Jag har inga kläder längre, hittar inga kallingar…vet du…? (Lite räddhågat men på fullt allvar i tron att hand underkläder vaporiserats och stigit uppåt i atmosfären). Jag:- Jag har inte varit inblandad! (Viket är ljug, jag har sorterat ut hand kläder och lagt dem på ETT ställe, strykbrädan, ca 75 cm ifrån där tvätten läggs i högar utan att någon hittar något eller kommer på tanken att ta hand om sitt/sortera eller vika den).

Heeeej sötizar! ÅÅÅÅÅ det är helg snart, så najs! Kvalitetstid med familjen, vänner, släkten och min gullige gosige make. Idag ska jag fixa till mig extra fint, det blir bubbel och tända ljus, väldoft och fredagsbukett. Därefter på med mysbrallorna, de gosiga, ulliga sockorna och ner i soffan framför en härlig kärlekskomedi! (Jag arbetar till midnatt på kirurgen, kommer sannolikt dofta handsprit och ha stirrat in i folks ändtarmar samt vandrat runt i en doft av gamal urin. Så en sak är kanske sann…det blir tvagning innan bingen).

På lördagen drar vi igång vårt senaste projekt, förrådsbyggnaden, det ska bli sååååå spännande! Maken har planerat allt, han ska gjuta plintar i hålen han grävde förra helgen och jag ska bara hålla resten av familjen mätt och nöjd, vi kanske pysslar, högläser, gör gipsavgjutningar av alla barnens händer och fötter och sådant härligt. Bakar och dekorerar sockerfria, veganska cupcakes som vi delar ut till alla grannar (låter inte DET smaskigt??).

img_4441

Dottern har ett mycket krävande textilslöjdsprojekt på gång i skolan. Det sk tas fram skisser, materialval och modeller ska redovisas för, det är miljötänk och säkert fairtradecertifierat…väldigt ambitiöst. Jag skulle varit nöjd om de fått sticka varsin Lovikkavante….Här har jag försökt med en enkel skiss förklara hur man liksom tänker med mått för en omlottkjol. Jag har inget minne av att man skulle lära sig mönsterkonstruktion i slöjden men…times are a-changin´.

Jag hade tänkt anordna en pysseldag med de äldsta barnen också,  de behöver lära sig lite praktiska saker som att sy i knappar, sticka vantar, fålla en kjol mm. (På förekommen anledning). Kanske det blir lite högläsning för dem med….något uppbyggligt eller möjligen klassiskt? Räddaren i nöden? Moment 22? Magikern eller Krig och fred? (Jag släpade förväntansfullt hem två böcker från jobbet, Oksanens Utrensning och en för mig okänd Bookerprisvinnare men fick till svar: -Jag läser inte….) Det ska bli såååå roligt. Jag har länge tänkt att börja läsa för familjen lite mer, ffa till julhelgen. Har hört om Tove Janssons Tomten…stämmer det att hon skrivit en sådan bok? Jag kanske yrar, min hjärna är så full av rosa glädjemoln att jag knappt kan se ut, ti hi!

Nu ska jag vila, jag har lite yogaövningar att ta tag i, jag ska tänka på magmusklerna och så där, min yogacoach ger mig tips, ni kan följa mina framsteg på Insta, jag heter vardagbyanna där och kan man se INSPIRERANDE bilder på min vackra och stilrena vardag. Perfection in a blink liksom. (Döh!).

Nu ska jag gå och massera lite grönkål så jag kan göra mig en hälsosmoothie, jag har i lite vitlök, chiafrön, grusiligrumbär från Kokkolistans djupaste djungler och så bara i med ett kilo dadlar, SOOOOO energizing (läs insulinkrävande).

Puss alla härlingar nu fullsizerender_2 fullsizerender_1

 

 

fullsizerender

Jag vet, jag borde inte hänga ut na men detta är ett sådant bra exempel på att jag förväntas lösa allas problem hela tiden…jag försöker använda ord jag hoppas blir förstådda…jag försöker vara tydlig och samtidigt tycker jag att detta inte är MIN slöjduppgift. Vi frågade fröken…men så hade vi ju inte instant access till internet och våra mödrar…I mitt fall hade jag nog hellre vänt mig till min farmor, hon sydde mycket och var ständigt på hugget. Inte att min mamma inte är på hugget, akta er, så fort hon går i pension (om ca 10-20 år när hon är mellan 80-90) då jävlar kommer det svidande artiklar, kanske en roman/deckare eller en underhållande bok om hur sjukvården styrs. Det är mycket om nollvisioner just nu…hon tycker mer det är NOLL VISION. Förlåt mamma, jag bara måste få dela med mig av dina härliga kommentarer, you ROCK! Love ya!

gör jag HELG!!!!!

Positiva Anna här (läs familj till salu)

IMG_3620

Såååå härliga japanska godsaker blev vi bjudna på idag! (Jag trodde det var likt turkish delight men det var FEL, mycket märklig konsistens. Som något mellan slime och….jag vet inte. Obeskrivligt. Mycket diskret smak också. Men snygga är det, kanske något man måste lära sig att äta likt surströmming?)

Halåååååå! Ååååå jag bara måste få dela med mig av min dag, den har varit såååå häääääääääääääääääärlig! (Ni fattar av den överdrivna mängden ä:n här att jag tar i lite, pyttelite med i, litet i, ensamt, solitärt).

Jag jobbade in lunchen, det behövdes för det var sån himla rush på jobbet, det berodde på att de andra hade annat för sig, så jag tog deras bitar också. Men det gör jag gääääärna, det är så härligt att känna blodet rusa. Helt ärligt, jag trivs sååååå bra! älskart. För man känner liksom hur behövd man är när man ombeds komma en halvtimme innan man börjar, får gå när man är klar men sen har möjlighet att stanna EFTER att jobbet är slut om man är verkligt intresserad. Förstår ni vilken viktig (och underbetald) kugge man är i hjulet då? En verklig ”life saver”!

Jag gjorde klart så fort jag kunde, smsade till alla i familjen att jag var på väg så att jag eventuellt skulle kunna plocka upp dem på vägen för att få en trevlig stund i bilköerna. Men nej, de var redan hemma, så jag fick njuta av mitt eget sällskap, och radion. (Splendid solitude).

När jag kom hem hade maken ordnat röd matta för att verkligen få mig att känna mig hemma, han hade också dragit igång tagning av lyckligt nedsmutsade barn (läs, jag fick gå i leran vid sidan av grusgången IGEN för att han inte orkat/kommit ihåg/brytt sig att ställa dem sär de inte står mitt för dörren). Jag kom in, fann att den nysnickrade hallmöbeln var lika fin som vanligt och att jag även här blev välkomnad på allra bästa sätt! (Läs var glad att klara lårbenshalsen när jag snubblade fram över tio par skor. Hur är det ens MÖJLIGT med bara sex personer hemma???? Lägger de ut extra puck bara för att ??).

Maken fick en kyss i nacken (ilsken blick) och jag tog mig ut i köket. Där hade han förberett så fint och satt på ugnen (läs: gjort hälften av det jag bett om och satt på ugnen utan att ta ur plåten så att det osade bränt långt ut i hallen). Sen började jag med middagen. Jag hade ju jobbat in lunchen så jag var ganska hungrig, men det är ju en BRA sak har jag förstått. Vi ska ju svälta lite lätt för att leva längre och undvika metabola sjukdomar. Men jag hade ju de övriga att tänka på. Jag fortsatte på det maken påbörjat och sen serverades härliga vegetariska pizzor till alla och vi njöt av härlig samvaro vid det suuuuuper fina suuuuper ellipsbordet, helt som vanligt! (Läs: jag åt ensam med Tylla som fick falukorv och dinosauriemakaroner som var överskotta. Edgar vrålade vid min sida att pizzan jag gjort till honom var helt fel, trots att jag gjort EXAKT vad han ville men tydligen gillar han inte ost….eller gurka eller varmt alls. Frank ville ha varmkorv och den minipizza jag köpt färdig var också fel, maken plockade genast fram bacon för att undvika att äta vegetariskt och jag kände hur jag dog inombords.)

Så nu kära vänner sitter jag här i kvällssolen och bara vilar (skriver av mig ilskan så att jag ska kunna stå ut med att vara i samma hus som allihopa (utom Tylla då och Inez som var helt strålande på allvar).

Imorgon får vi lite sovmorgon tydligen på jobbet, vi kan komma in 7.30 istället för 7.15 (arbetstiden börjar 7.45) och sen är det kort dag, 14.30 för att kompensera för att man kommer in lite tidigare övriga morgnar. Så det blir en häääääärlig fredag, det känner jag redan nu!!

Allt gott alla finingar där ute, må blodtrycket vara med er!

IMG_3617

Två löp som både beror, roar och oroar mig. Mina barn har alla, går eller kommer att gå i IEA som ägs av Academedia (tror jag) och jag ogillar skarpt att man tar ut stora vinster ur det gemensamma och flyttar utomlands (trots att jag är konservativ och åt det kapitalistiska hållet) och sedan att polisen löser så få brott….det beror ju inte bara på att poliserna bara äter munkar på jobbet, utan det handlar om BEVIS, VITTNEN och att de ska få resurser att lösa brott. Man kan inte jobba vidare på ett brott utan ledtrådar, det vore att göra dumheter på riktigt, lite som Palmekommissionen kanske….Allt jag vet är att bara för att ett brott anmäls betyder inte det att ett brott är begånget och de allra flesta poliser jag känner arbetar stenhårt i motvind från alla håll och det är märkligt hur media aktivt jobbar emot dem….Är det i samhällets intresse?