Bloggar lite hit och dit.

 

Jag gillar inte hösts så särskilt men med åren har jag kommit att uppskatta vissnande växter. Både igår och idag såg jag så fina blomställningar och fått en enorm lust att fota dem. Med makens telefon blev det ännu finare. Detta är nog till och med ett ogräs….jag ska se till att inte rensa bort det!

Tylla och jag var på baletten idag. Ingen kom med för att fika så för att inte sitta helt sysslolös och störas av andras tjatter om tennis, ridning, fantastiska restauranger i NY, resorts på Bali och höra på medföljande barns iPads tog jag med….en stickning! Det var jättelänge sedan jag stickade och jag har på min lista att ändra lite stickade plagg men tiden räckte inte på morgonen för att jag skulle få ihop det utan jag bara snappade åt mig en gammal stickning som aldrig blivit klar och ett par skära stickor i en storlek jag trodde skulle passa. Det fick bli början på en sjal tänkte jag. Och det blev det.

 

Tylla fikar, jag stickar.

Plötsligt helt ur det blå hade hon dragit på sig en overall och packat väskan full med böcker för att gå ut(?). Ibland kan hon minsann den lilla damen…Rimliga skor för vädret också, det var nästan så jag tappade andan.

 

Tylla har pratat lite om öronvärmare, sådana som jag aldrig fick på 80-talet…hon önskar sig sådana. När vi skulle gå var det två i hennes balettklass som satte på sig sina. En hade rosa den andra vita….jag frågade varifrån och höll i mig. Vi är ju ändå på Östermalm….-HM sa han glatt och gjorde sig omaket att lyfta på ena ”luren” för att dubbelkolla. Åh, HM, det var inte igår precis. Jag har helt slutat handla där faktiskt. Men nu kanske….Tylla ville ha svarta. Bra, tål smuts bättre tänkte jag.

-Jag vill ha dem NU! Sa hon bestämt.

-Nej men vi kan väl önska oss av tomten?

-Jag tror inte han håller med…sa hon buttert.

-Jo, det tror jag. Man kan ju iallafall önska!

-Hrmpf (eller egentligen illvrål och tårar men det är så jobbiga känslor kopplat till det så jag ljög lite).

På väg hem pussade vi på äldsta barnen som bor nära balettstudion. Hon har så fint hemma och jag gläds åt mina gamla saker som hon arrangerat så fint, presenter och blommor jag köpt åt henne. Jag passade också på att hämta hem min Pia Wallénkappa i grönt ylle som hon haft senaste åren. Jag har nu knappt några ytterkläder kvar här hemma. Jag bad Tylla berätta om vad hon önskade sig i julklapp ”blink blink”. Återigen berättade hon att hon inte trodde att hon och tomten var överens gällande öronvärmare. Men F höll med mig och sa:

-Tomten gillar att man är varm, jag tror att han kommer tycka det är en bra present!

Tylla var fortfarande skeptisk. Sen såg hon ett guldnagellack från…..HM och så var saken ur världen. Så F, du vet vad som förväntas av dig!

Assnygga skor har hon dottern. Och de passade! Jag fick löfte om att få låna vid tillfälle, det tänker jag insistera på!

Vi tog vägen förbi NK, det kändes som om julen var på gång och jag ville kika på eventuell skyltning. Nej. Den var inte på plats. Men fina draperade gardiner i turkost täckte alla fönster…snart så.

-Åh så vackert allt är utbrast Tylla. Tomten gör så fint!

-Ja han är verkligen duktig, höll jag med. För det är väldigt fint med ljusen lindade runt träden.

-Tror du det är människor som hjälper honom? frågade Tylla.

-Ja kanske, eller nissarna….

-Jag vill hjälpa tomten att göra vackert.

-Bra sa jag, du kan börja med att plocka upp hemma….(tänk att jag inte kan låta bli!!!).

Det blev några solstrålar förre helgen. Då tog jag denna bild med makens telefon. Det är mycket som står framme fortfarande och ska samlas ihop inför vintern.

Vi fortsatte hemåt och vi tittade på alla ljusslingor som sätts upp nu. När vi kom hem började jag arbeta i trädgården. Jag har ju reaköpt en hel del växter som behövde komma i jorden och nu blev det av. All bokashikompost gick åt, lite toppdress och en del fick åka rakt ned i gräsmattan över vintern. Nästa år blir det nya tag!

Två amerikanska blånar finns här. Jag gillar till och med den turkosa plastkrukan!

Sen kollade jag in en auktion jag sögs in i igår…..lite T-stolar, ett Kaipiainenfat, ett Malmstenskåp, fåfängt nog ett hängsmycke och sen….6 champagneglas. Fan vet vad som händer om jag vinner. Jag budade lite i smyg…för jag måste smyga. Korkat att skriva det här men jag tror inte jag vinner, det är sådana saker som kommer dra iväg (tack och lov!). Det började med en diamantklocka förra veckan…jag tipsade maken om den. Undrans vad den slutligen gick för. Jag kan ju inte ens ha klockor i min ”line of business”.

Nu ska jag dricka glögg och ta hand om hyacinterna jag satt i glas och jord för jättelänge sedan. Ska bara kolla hur man gör. Kanske det är för tidigt?

Den där katten alltså. Han är så attans söt!

Han vill vara med överallt. Simba, Rutger, Greta, Chanel, Eldkycklingen, Louise och Goldie bor här med oss nu. Pingu har gått vidare till de sälla jaktmarkerna tyvärr. Det var något fel på den tuppen. Han var inte snäll. Så nu har jag varit med och nackat en tupp. Det hade jag aldrig trott att jag kunde tåla. Men ska man ha djur måste man lära sig sådant med.

 

Nu jular jag vidare!

A

Hillbilly

Mina purpurbönor frodas men jag vet inte riktigt när jag ska skörda….Ser ni björkarna bakom…det är ett av projekten här hemma.

Min bror säger att jag är en hillbilly…nog för att jag bor aningen avlägset på ett berg men obildad och hembrännare är jag inte. Inte heller spelar jag på ett stränginstrument jag tillverkat själv.

Att man kan vara så olika fast man uppfostrats i samma hem har ju både genetiska och miljömässiga skäl. Han har total ordning, oroar sig för repor i golv och går inom familjen under namnet Mr Perfect. Han lånar just nu min Isabella Lövinbil (dvs en gammal amerikansk bensinmonsterbil) då hans nya fina inte kommit än från fabriken. Varje gång häpnar han över den oreda som råder i bilen….men han får gärna låna.

Jag avvek från min egen generalplan i fredags. Jag köpte en inredningstidning. Det har jag förbjudit mig själv. Jag har nämligen redan sett ALLT, blir aldrig förvånad utan mer trött på att alla liknar varandra. Emellertid tar jag ära i att redan ha gjort saker som de visar, som att ha en vägg full av vackra tallrikar som jag loppat men såklart inte kan äta på. Speciellt de med 24k guld och motiv med utrotningshitade djur från Gustavsberg…

Sist kom jag hem med den till honom, han bår på samma avlägsna ort, och då fick jag se en glimt av hans förråd (vi har ju till dags dato ej hunnit bygga ett förråd, som vi så väl behöver för att ha en möjlig chans till ordning här). Det var som att skåda himmelriket. Var sak på sin plats. ordentliga och RAKA hyllpplan som som var organiserade och snygga. Jag utbrast:

-VILKEN ordning och försökte dölja min skräckblandade förtjusning. En kall kår gick utmed ryggraden…..Seriemördarordning.

-Ordning? Här är ju värsta kaoset, sa han. !!!!

Han skjutsade hem mig och lilla T och hjälpte mig att lasta ur de fyra betongsäckarna och de tre sandsäckar jag köpt på Bauhaus för att fixa för hönsen, gjuta och lägga golv i växthuset och så utbrast han: Du e en sån hillbilly! När han såg den havererade poolen (alltså vi håller på ock tömmer den), den ofriserade kanten av gräsmattan (alltså den sprider sig ut i gräset och vi håller inte jämna steg), den ihopkrånglande vattenrutschbanan (alltså vi har tagit loss den från maken för att kunna klippa DELAR av gräsmattan där det inte ligger slangar, sladdar, cyklar, sparkcyklar, hjälmar osv) och all annan bråte som vi har och är del i det pågående projektet: Rensa upp, bygga klart eller ändra om så vi itne trillar och slår ihjäl oss här.

Jag sa att det var jag ju verkligen inte, det är min man.

-Man kan inte säga så, påpekade då min ordentlige bror. Är du gift med någon ingår du i ett team, det är er röra.

När det gäller att vara exakt så tillkallas maken, jag är mer på en höft och så ska man tydligen inte handskas med färgpigment och betong. 2% ska det vara. Lite oklart om det var 2% av den färdiga vikten, om pigmentet skulle blandas i vatten eller torra pulvret. Vi valde att blanda i bruket s a s. I bakgrunden ser ni en orange sandfylld klubba med en snodd. Snodden är ett hockeyskridskosnöre. Jättelångt. Hur och varför den hamnat där har jag absolut ingen aning om. Bakom detta ser ni en ricin, väldigt fin och massor med frön har jag tagit inför nästa år. En ommålad gungställning (svart och blekrosa) och sen längst bort i bild poolen som är under demontage. Jag hoppas allt är klart innan snön gömer allt och det får vila till i mars….

Han har rätt, detta är min röra, jag vet det mer än väl. Och om röran ska försvinna ligger det på MIG att sätta bollen i rullning. Problemet är tiden. För den har vi inte. Vi arbetar för mycket och jag försöker under den tiden göra så mycket jag bara kan av det som är härligt, nödvändigt och astråkigt. Maken hjälper mest till med det som är härligt, allt som inte har en rolig komponent i sig måste jag tvinga fram. Han har ingen autopilot, det är jag. Jag är kaptenen, Lord Nelson. Ni vet han som dog efter slaget han vann.

Jag nästan skrek av glädje när vi två dagar för tidigt tog loss formarna och stegen var så där perfekta och blanka som jag hade önskat. Vi gjorde genast fyra till och jag har en plan för att göra hörn och halva plattor så gången i växthuset blir snygg!

Jag kan knappt bärga mig tills alla är klara och vi kan börja lägga dem i växthuset! Jag står med ena foten på lite tryckimpregnerat virke, helt oberörd, och pysslar ihop betongen. Den turkosa betongen. Var plankorna hör hemma är ett mysterium för mig….

Jag har en grov plan, precis som han och önskar att om flaggskeppet sjunker så ska mina löjtnanter agera självständigt och kreativt. ”England expects every man to do his duty” lite så.

Vi var på Rosenhill i två omgångar igår. Det tog en väldig tid att få musta sina äpplen, de hade hållit på till två på natten till och med i veckan. Informationen var grumlig och jag var där första gången med tre små i bilen halv sju på morgonen, åkte hem, kom tillbaka och kvart i tolv var allt klart och jag packade bilen med 10 dunkar pastöriserad must. Jag önskar mig ett stort äppelträd och såna fina äppellådor.

Där står den och svalnar. Den var skållhet när jag packade den på skottkärran och gick mot bilen i leråkern.

Edgar förströdde sig väl. Löpankor, olika höns och en get fanns att betrakta. Och ett elstängsel att akta sig för….

Dimman låg tät när vi först gav oss av i bilen med de många bananflugorna…..

Avslutningsvis en bild på en kexchokladförpackning som funnit sin sista vila i vår turkosa soffa (det är mycket turkost nu). Ut och in, kladdig och smakfullt placerad mitt i vardagsrummet.

Nu är det valdag, extra spännande för mig som är valbar!!!! Håll i hatten alla Moderater i Hillbillyland, jag är en marche!

Sexbod för småbarnsföräldrar

En sådan här enkel konstruktion kanske inte är det sämsta? Men tänk på att du kan behöva dubbla utrymmet! Skärmdump från Bram Stokers Dracula.

Sextips för småbarnsföräldrar – hur man får till det.

Lider du av sexbrist eller finns det en annan vuxen som förväntar sig sex och klagar på bristen av densamma i ditt hushåll? Här är tipsen för dig!

Kort bakgrund: Barn kan suga musten ur dig. Markservice kan suga musten ur dig. Heltidsarbete kan suga musten ur sig och allt ovanstående i kombination SUGER MUSTEN (dvs LUSTEN) ur dig. Initialt kan en del snickrande behövas men när väl sexboden/tillhållet är färdigt kan ni lägga verktygslådan åt sidan. En sexbod kan ju vara bara 2x1m i golvyta eller så bygger man en ståbod. Den första kan ju eventuellt ersättas av en kista och då kan ju rollspel även blir ett naturligt inslag ”Me Dracula, you pale virgin….” typ!
Har man inte egen tomt kan en skrubb inredas, vinden eller ett källarförråd. Bara fantasin sätter gränser (och isolering och ventilation) Det hela ska vara ljud- och stönisolerat.

Förberedelser efter utöver själva sexboden:

Klocka er innan så ni vet att ni kommer hinna. Ni kan också blocka barn/et så ni vet att er tid stämmer överens med hur lång tid barnet kan vara utan er. detta kan ju tyvärr variera alltifrån 1 sek till 4h. I det senare fallet finns sannolikt inte behov för dessa tips.
Ha en ”Heta stolen” innan så ni vet vilka moment, grepp och tillbehör som är bombsäkra för respektive part.

Preppa barn:

Matade. Här finns inga regler utom att det ej ska gå att sätta i halsen lätt. Godis, helst choklad (som smälter om det hamnar fel), läsk, chips osv. Regeln är: Det finns inga regler
Nattade?
”Pottade”
Nybytta blöjor.
Film som är längre än er maxtid.
Om syskon finns, sätt barn som leker bra tillsammansska ihop, barn som ej leker bra ska leka isär med för åldern adekvat förströelse.

Här är allt du behöver:

Sexbod (när jag föreslog detta för maken mumlade han ”Världens minst använda hus….”)
Sex-survival-kit (allehanda material (som man säger i skidvärlden och då menar utrustning) som kan behövas i boden).enligt ovan som snabbar på akten och t.ex undanröjer behovet av förspel.
Easy access- tillbehör som ju ingår i punkten ovan undanröjer behov av förspel.
Säg ja även om du inte är jättesugen, se det som att ladda inför vinter, hibernering eller hamstring inför sämre tider!
Schema/turordning, dvs. vem som ”går” först.
Kodord/signal för nu kör vi eller helt enkelt, nu kör vi!

Leende bajskorv

Tre T-shirts i en hög. De har legat olika länge. Det är som en uppsamlingsstation för använda T-shirts i hallen. Där en besökare snabbt bildar sig en uppfattning av hur den här familjen har det. Det är inte mina T-shirts. Jag HAR påpekat att det finns en garderob/tvättkorg. Den som äger dessa plagg vet det OCH kan hantera en tvättmaskin. Denne någon vet även att jag inte gillar detta och blev lite skraj häromdagen och skärpte till sig garderobiärt. Med det undantaget att min del av garderoben nu visserligen står i liv med resten men i ena änden hänger klädstången i luften…man kan nog räkna med att det tar minst ett år innan detta åtgärdas. Lågt räknat. Spontant blir jag lite ledsen att jag lade så mycket kraft på att bygga ett vackert hus när jag egentligen visste att det var helt onödigt eftersom jag tycker att det är ogjort när allt ändå ska förvandlas till en soptipp. Detta är delvis anledningen till att ni inte ser några fredagsbuketter här eller på min Instagram. Det känns nästan provocerande att slösa vackra ting på oss. Vi är mer som en top notch återvinningcentral…..Soptipp de luxe…..

-Hej hur mår du? (Vem som helst som jag känner och inte läser min blogg, eller läser min blogg men inte riktigt fattar ändå. Och då beror det på mitt undermåliga sätt att förmedla HUR JAG FAKTISKT MÅR).

-Bajs. Och sen ett snett leende som kommer av att jag inte är ovetande om samvetsfångar i olika länder, svält i Afrika, hustrumisshandel, sexbrott osv. Med mina mått mätt bajs, eller egentligen värre än bajs, Brinnande bajs kanske? Vad kan vara äckligare än bajs…?

Så här ligger det till. Jag arbetar, är politiskt aktiv, har lite annat jag tycker är kul att göra som att skriva till exempel. Har lite jag MÅSTE göra men som jag inte längre tycker är så kul (laga mat till exempel och sköta om saker och personer) och sen händer det oförutsedd skit då och då….Jo, jag vill sova också. Och träna. Det gjorde jag senast under semestern och i ärlighetens namn går min träning just nu ut på att försöka få mindre infernalisk värk och lägre puls. Andra brukar ju annars träna för att öka pulsen. Jag jobbar lite på annat sätt där…

Idag skulle det ske. Jag skulle ta tre barn till Bromma blocks, närmare bestämt till BR, för att E blivit lovad nån jävla guldtacka han såg för hör och häpna två månader sedan. Efter väldigt många om och men och att jag försökt äta min frukost sittandes vid säkert tio olika tillfällen satt vi verkligen i bilen. Jag berömde då E som satt sig på en bilstol på anvisad plats. DÅ…upptäcker T att han valt hennes bilkudde. Illvrål. E replikerar med att hon har HANS jävla flygplan han ej rört sedan julafton och då BRAST det. E lämnade bilen. Jag försökte mot bättre vetande få in honom igen. Jag försökte räkna till fem och se hotfull ut men nej. Han rörde sig icke.

Jag bestämde att den halva timmens resa till Bromma för att göra av med säkert tusen kronor (som tar mig en hel dag att arbeta in) ej skulle bli av och vi gick tillbaka in i sophuset. Tylla valde då att illtjuta I bilen och ej vilja gå ur. Jag hade ju låååvat…iiiiiiii.

Jag lade mig genast på sängen för att andas och skriva av mig.

Del 2.

Jag hostade inatt, barnen har varit sjuka under veckan och hemma från förskola och fritids, nu verkar det vara min tur, big time. Kanske det beror på att jag var ute till 02. inatt för att sätta upp valaffischer…. det regnade. Vi blev leriga men inte klara. Och jag förstår INTE varför man måste sätta upp sådant på en lördagskväll. Finns det verkligen en sådan regel att fritidspolitiker ska offra sin lediga sovtid. Det känns som ett hot mot demokratin!

Del 3.

Nu verkar barnen ha fattat att måttet är rågat, T kom med en present (en av mina egna saker) och ligger nu och talar för högt i mitt öra om hur mycket hon gillar mig. E är fortfarande arg men har bytt fokus. Frank har försvunnit in i Minecrafts förtrollande värld.

Alkoholfritt bubbel från R.Juhlin…han har varit i sommarhuset i Frankrike faktiskt och gav pappas importerade champagne 82/100p. Jag blandade med Aperol så har inte utvärderat den än, kanske ikväll i solnedgången. Det är det bästa med vårt hus, solnedgångarna dvs läget i kombination med fönstren…..

Jag vill att maken ska komma hem, jag vill bada varmt. Ha huvudet i frysen och ta semester. I skrivande stund ”trashar” E sitt rum som vi för länge sedan gett upp hoppet om. Där kommer aldrig bli fint igen. (helt falskt för efter att jag skrivit klart plingade en kompis till honom på och då reste jag mig mycket långsamt för att samla skräp från hans golv och dammsuga. F och Ts rum lär inte se en dammsugare innan december. Där råder krigstillstånd!). Vi får vänta tills han flyttar ut. Och några jävla leksaker som ska kastas på golvet närmaste halvåret efter att jag om och om igen plockat upp dem är jag glad att slippa (dvs glad att vi inte åkte och köpte fler). Kottar kan de få plocka. Och se där, nu skriker två av tre möjliga och jag vill ha måndag.

Delvis bättre, mer feng shui men som sagt det göms lite skavanker bakom linnetyget…

Jag vet, alla säger att jag kommer SAKNA småbarnslivet…jag är inte jättesäker på det. Jag har liksom varit i det i 21 år nu och helt ärligt, min 21 åring är en fröjd att vara med. De övriga älskar jag verkligen men att vara med dem dygnet runt….nej, just nu orkar jag inte göra det med stil. Men en sak är klar. Jag ska bli mer konsekvent. Om jag säger nej är det NEJ. Man kan inte medvetet jävlas med ett syskon och ej få några konsekvenser och det beror helt och hållet på att mitt diplomatiska tålamod är slut. Jag brukar försöka medla, avleda, hitta på nya saker att göra som är roliga men det tär.

Fyra barn där gick nog min magiska gräns. mina oceaner av ork är numera en pöl. Jag tycker inte att jag är elak jag har bara bestämt mig. Enough is enough och jag borde varit mer konsekvent med barnen från början men jag har så svårt med det. Jag har följt minsta motståndets lag, säkert pga trötthet som varit orsakad av för lite sömn men nu är klockan slagen. Jag står inte ut med att alla mina försök möts med motstånd, att inga barn kommer när maten är klar, att allt jag lagar är ”äckligt” osv. Ät eller låt bli. Min plikt var att erbjuda mat. Ska du krångla, var hungrig. Hårt va?!? De dör ej av undernäring, det ser skolorna till….så ring soc vetja, jag ger upp. Och blir konsekvent. svårt att sätta sig in i detta kanske…men jag har varit för slö  och det straffar sig…….Allt är mitt fel. BLÄ!

Bli inte oroliga, jag kommer tillbaka upp snart, måste bara andas lite, få perspektiv. Tänka mer på Syrien, Putin, Nordkorea och Trump…..eller titta på Big little lies, min nya passion.

Vet ni. Precis NU när jag srivit klart allt detta och ”sluggat” hej vilt kom den lille ungen hit, lade sitt huvud på mitt bröst och sa FÖRLÅT! Fan det funkar ju!!!!! Att vara konsekvent, inte ta skit (även från dem man älskar och älskas av). Jippie!! Det finns hopp!

Sist på bollen

Den här lilla alltså, så rolig! Full hajbadsmundering på och i den söta lilla bikinin jag köpte på rean för 30 kronor.

Jag har ett stökproblem som ni vet. Och det verkar vara vanligt. Kampen är ojämn och jag har försökt olika sätt att nå organisatorisk framgång men misslyckas hela tiden. Jag har fått lite tips och insikter under dessa år och jag tänkte länge att frihet under ansvar, morötter vid mållinjen och glada tillrop var svaret och lösningen. Men nej. Ingen verkar tycka att det finns något positivt med en lugn och harmonisk mamma/fru, ordning på sina saker och rena hörn. Och jag har märkt att det är ÄNNU mer frustrerande att bara släppa taget för jag mår verkligen inte bra av att ha totalt kaos i hemmet, i bilarna och ingen tidsplanering. MEN, nu är det skoluppstart, hösten kommer, jag ska gå två kurser under hösten, bytte just arbetsplats igen, maken har fått ett chefsvik. och det är val inom en månad så jag tänker…..jag SKITER I ALLT!

Så, nu var det sagt. Jag plockar INTE ett smack, jag planerar INGEN mat. Jag tar bara ansvar för min egen person, MINA (och barnens kläder) och ska försöka inte missa viktiga saker i skolan och för barnen (för de kan inte organisera sig själva. Hur makens sängbord ser ut och hur länge de skitiga strumporna från igår ligger där vid hans säng tänker jag inte hålla reda på. Detta är ett SISTA försök att bli fri från den sädångest jag har sen måste jag sätta mig ned igen med maken och förklara fördelarna med ordning och reda, jämnt fördelar hem- och familjeansvar och det mina vänner ska ske under ordnade former. Och jag har för avsikt att nedteckna det han lovar på ett papper lika viktigt som Magna carta. Jag kan mycket väl tänka mig att det ska undertecknas i blod. Why not? Det är lite mitt hjärteblod som sipprar här….

Jag tänker att jag ska drämma till med vetenskap inhämtad från arbetsmiljöverkets hemsida, psykologins värld och annat jag snappat upp senaste åren. Den korta sammanfattningen är:

Man har högre trivsel och prestation i en estetiskt tilltalande miljö.

Om man har ordning på sina saker sparar man i genomsnitt 4-6h per vecka när man slipper leta efter bortkomna saker.

Jämnare arbetsbelastning ger färre sjukdagar hos småbarnsmammor (och det gör att maken blir ”gladare”)….tänk själva vad det kan ge för resultat.

Barnen kommer automatiskt lära sig hur man sköter ett hushålls och många stressmoment i letandet efter älskade saker tas bort..

Jag skulle vilja lägga till att rena hem är bättre än smutsiga men tyvärr verkar det inte vara så…lort gör en faktiskt lite mer motståndskraftig mot infektioner och allergier utvecklas inte lika lätt….men det skiter jag i för detta uppvägs inte av stressen i att gå omkring i oreda. För MIG alltså…..andra verkar ha noll problem med skräp och kladdiga väggar, NOLL!

Växthusdemontering i värmebölja med tre vilda barn.

Vi försökte så gott det gick att dokumentera hur allt satt ihop m.h.a kameran…

Men en sak, eller två faktiskt ska vi försöka fixa rätt snart och det är dels växthuset och dels min garderob. Växthuset köpte vi på en annons från Blocket. Det är 4,75 kvadratmeter och säkert 40 år gammalt. Ett Juliana med många saknade rutor men kostade i gengäld bara 550kr. När vi stod där och slet höll både jag eller kanske mest JAG på att ge upp. Barnen blev helt vilda och sprang omkring på tomten och de angränsande. Det hade ju varit OK om vi känt till terrängen men de kom plötsligt bärande på okända katter, hundar rusade skällande mot dem och var och varannan minut kom F med andan i halsen och sa att något av syskonen kommit bort…mycket stressande. Vi hade ju ingen aning om hur man demonterar ett växthus heller så bara det tog ju en ansenlig tid att försöka lista ut.

Till slut bestämde jag mig för att bara skruva lös allt jag såg som var över mitt huvud (jag tänkte att nicken nog låste hela alltet) och se då började det hända något. En tanke om att mixtra med glas ovan huvudet kanske inte var det säkraste man kunde göra en svettig eftermiddag i stressat läge for genom skallen men va fan gör man….? Vi gav emellertid ej upp utan fortsatte metodiskt att plocka ned eländet och mer än en gång tänkte jag att VI borde fått de 550 kronorna för att göra detta fyratimmarsjobb åt de unga par som uppenbarligen inte förstod det fantastiska med att att ha ett växthus ihopmonterat på en perfekt plats på villatomten. Ägaren verkade mycket förvånad när jag påpekade att salvian som stöd där var mycket fin och borde flyttas för att få lite bättre livsvillkor…Maken tror att vi beredde plats för en pool med våra gemensamma ansträngningar. En pool med mycket kottar och löv i i så fall….

16-åringen (snart 17) befinner sig på Way out west och hörs ej av…igår blev jag lite orolig. HEEEELT i onödan tydligen. Gläder mig åt ordet därav men tänker att att jag hade valt en annan formulering…men avstod från att kommentera detta. Som ett led i att inte såga saker utan fokusera på ljuspunkterna! Men OM du läser detta A så skulle jag ha skrivit: Kära mamma, du behöver ej oroa dig. Är på festival, därav sent svar….eller; Är på festival kära mamma, oroa dig inte. Har så roligt med mina vänner därav sent svar…eller; Mamma, oroa dig ej jag är så upptagen av att lyssna på bra musik på lagom ljudnivå. Vi skrattar och danser (drog- och spritfritt såklart) därav sparsamma svar via sms….Fattar ni!?! Jag vill ha henne HÄR, för mig själv, inte drällandes runt bland en massa ungdomar hur som helst. VAD SOM HELST KAN HÄNDA! AAAAAIIIIIIIIIIIII!!!!!!

Nåväl. Jag underskattade arbetet betydligt, jag trodde det skulle gå på under halva tiden och nu måste vi snabbt få upp det för att ens minnas hur det såg ut när det stod uppe.

Sen min garderob. Maken ”ropade in” tre garderober med spegelglas gratis från FB och dessa ersatte han glatt sin asdyra Elfa-modul med. De delarna låg sedan spridda lite runt omkring i huset men efter skarpa ord från mig bor de nu åtminstone på ETT plan av huset och ligger inte under vår gyrofocus iallafall…..

Vad som hände var då att MIN del av garderoben, den billiga IKEAdelen blev lite för bred och flyttades ut….med sitt fulla djup och nu står FRAMFÖR alltihopa och svajar då det är ca 2,4m högt! Mattan blev hopklämd och jag vågar nu nästan inte dra ut en trådback av rädsla för att jag ska få allt över mig…..och SÅ kan vi inte ha det mer än två månader….eller tre? Jag blir galen varje gång jag ska ta ett par trosor faktiskt. Hur kan han tycka att detta är OK? Jag släpper det nu för jag tror inte jag kommer någon vart i min analys av hans tankesätt kring detta och det kanske faktiskt är MITT fel att det blev så här…..eller….jag sa ju ja till spegelgarderoberna…och var motståndare till att köpa mer Elfadelar (för de är så satans dyra) och tyckte vi kunde platsbygga med det spillmaterial vi redan hade. Miljösmart som jag är. Slutresultatet vågar jag inte ens fota, ni skulle ändå tro att jag photoshoppat in en trådbackspelare centralt i sovrummet bara för att hänga ut karln. Ingen gör så nämligen, det är jag helt säker på.

Eller, är det bara JAG som har det så här? Eller VI? Jag fattar inte hur jag kan irritera mig så mycket på saker som maken inte ens märker av…det är jag som äger problemet således. Jag vet egentligen inte ens vad som irriterar honom helt ärligt….jo, att inte få sova på morgonen eller ostört…..något jag inte heller gillar men accepterar som något oundvikligt och därmed väljer att avstå från att irritera mig på för annars blir det så jobbigt att typ leva, arbeta och ha barn.

Slut nu. Jag ska ta hand om tre små barn. Maken arbetar hela helgen….jag hatar det. Jag hatar att han nu ska arbeta sju dagar i sträck, att jag ska ombesörja markservice och trots att jag inte borde tvätta, städa och gno kommer göra det för jag bli galen av att snubbla runt här och INTE göra det. men jag tar min och barnens röra. Hans grejer ska få vila på golvet, i tvättkorgen, under sängen osv. Jag ska vara sist på bollen där. Hands off liksom så får vi se hur det blir när han upptäcker att det inte finns en enda ren kalsong här hemma…..

Fick denna men kunde inte svara direkt då barnen tar min telefon. Jag är en ivrig förespråkare av ”fast lina” för så fort jag kommer hem är min enda kontakt med yttervärlden via datorn. Barnen ser på film, spelar spel eller annat med min telefon och trycker snabbt bort inkommande samtal eller i värsta fall svarar utan att ge sig till känna och så hör alla som ringer vad som sägs här hemma…vi är lätta att spionera på….

Åter vunnet

Jag älskar mitt hus och arkitekten har verkligen lyckats. För när man ser igenom huset och det nästan inte känns som att det upptar någon plats blir jag så lycklig. Ser ni himlen tvärs genom vardagsrummet och köket? fasaden är ju omålad och i tre bredder så det känns mer eller mindre som en tät skog. Sen har jag en massa skit på tomten som förstör intrycket men en vacker dag, då ska det vara snyggt även i och utanför den byggnaden. Jag jobbar stenhårt på det! På andra sidan huset glödde det ikväll.

Idag hade jag min adra dag på jobbet. Jag försöker läsa in mig, sortera saker, ta bort trasiga pennor och inreda lite…med blommor hemifrån. En hade de köpt till mig för att hälsa mig välkommen, mycket uppskattat. Väggen…..behöver en tavla. Specialistens likaså men först måste den…spacklas och målas. Jag läste på lite om ABW idag i utbildningssyfte. Ni VET väl vad det är?!?! Aktivitetsbaserade kontor. Fast på engelska, Activity based workplace, skulle jag tro… Hur som. Min analys blev ordet delaktighet. Sen några utropstecken jag ska ta till min vän prestationshöjaren (dvs specialist på hur man effektiviserar en arbetsplats) och sen orden implementering och gemenskap. Inte lilla va på 12 sidor text.

Jo några saker till var viktiga för trivsel på arbetet och det var estetik! Hallå offentlig verksamhet inom vården, vi vill ha målade väggar, alltså HELT målade väggar, inte bara där det inte stod en hylla….som sedan kanske flyttas. Kanske jag släpar med mig en tavla till jobbet i veckan för jag ska sitta där i minst sex månader men först ska jag fråga om de har något i gömmorna. Färg har jag för övrigt över så jag drar gärna på mig målarbrallorna om det ska vara så. och detta är INTE kritik mot min arbetsplats utan en generell kritik mot resursfördelningen inom landstinget och så tänker jag som vanligt på NKS, detta fantastiskt vackra slukhål av skattepengar.

Nu till det jag egentligen ville skriva om. Maken arbetar natt så alla kan sova lugnt, han har fullständig koll och jag känner mig helt trygg med honom vid rodret. men för att han skulle kunna sova en stund innan han skulle dra till jobbet vid nio så tog jag hela barnpatrulen och drog iväg för att återvinna skräp. Jag tog grannarnas också för jag tänkte att det var lite miljösmart (när man ändå kör en satans stor familjebil från 2001 som drar massvis med soppa som nu kostar mer än 16 kronor litern, vem hade kunnat se det komma? En amerikan skulle dö ekonomichockdöden om de kom hit med sina åk!

Hur som helst igen, jag tog sopor och barn i blandade former och körde iväg i hopp om att de alla skulle somna så att jag skulle få en lugn kväll hemma sen när jag blev ensam. Då visar det sig att ingen vill sitta fastspänd (jävligt otippat) eller på en bilstol (också hyfsat oväntat). Det är noll liter bensin i och grannfrun påpekade att det nog var ganska lite luft i ena framdäcket….så, jag tog mig först till macken. Där frågar jag om det möjligen finns någon som har en aning om vad min typ av bil ska ha för tryck i däcken….det verkade vara typ 2,3 vilket jag hade ett svagt minne av också. men de sa att sådant står ju i bensinlocket. Så jag kollade. Nej. Jag hittade, kors i taket instruktionsboken och på sida 101 fick jag veta att det ska vara kalla däck eller åtminstone inte körda mer än 1,6km för att fylla och att man ALDRIG ska släppa ut luft jada jada jada. Inte ett ORD (siffra) om hur mycket man ska fylla på. men det stod att på kanten av förardörren ska det stå. NOOOOOO det gjorde det inte så jag fyllde på med 2,3 punkt slut. Under den här tiden klädde T av sig och smällde till E med en sko i huvudet, F vevade också till E men med en isskrapa (den långa varianten med en kvast på. Och ingen var klar att åka när jag var det.

Tanka? Näääää det gick inte för jag hade ju bytt bil och kortet låg i den andra.

Mot soporna! Återigen bad jag barnen sitta kvar, fastspända och INTE bråka medans jag lämnade och faktiskt hämtade grejor. Gjorde de det….njet. Gallskrik och alla tittar på MIG som ska skriva en bok om barnuppfostran…vi får se som sagt. Jag lämnade saker som någon annan kan använda och plockade på mig sådant jag själv fann intressant. Mycket trevligt upplägg om inte vissa klampar in och uppenbart letar efter saker att kränga samt river och sliter. jag gick snabbt ur containern.

Off again, denna gång mot hemmet för att hämta betalkort. Men först, panta mina och grannens pantglas. Barnen skulle sitta stilla och tyst….ja, ni fattar.

Hemma sprang jag in tyst för att inte väcka maken och barnen skulle sitta tyst och stilla…..suck.

Jag har länge tänkt köpa verktyg till barnen men bara hittat dumma saker i plast…nu på Återbruket fann jag detta i en låda. Mycket skräp låg där med men jag sorterade bort det hemma. Förmodligen finns det en anledning till att riktiga verktyg för barn inte säljs så mycket av…kanske jag kommer ångra detta bittert….vi får se. Gratis är gott.

Nu, iväg och tanka och hjälpa hjälplös mopedist med tankning. Först erbjöd jag mig att köpa bensin åt honom för man kan ju inte stå på macken och hänga liksom. han tackade nej för en kompis var redan på väg. Men så tankade jag och han lade sig i..sa att det såg konstigt ut på skärmen. Jag förvissade mig om att ha HADE tankat förr där vilket han försäkrade. När jag var klar gick jag ändå för att se vad som var i görningen och då visar det sig att tonåringen inte alls kunde tanka. han kunde inte ens läsa instruktionen på skärmen men det fick tant Anna hjälpa till med och han var ytterst tacksam. Hoppas han röstar på mig i valen sen!

Lite roliga böcker (tror jag) och några klassiker. Inte för att jag läser så fasligt just nu men barnen verkar bli mer intresserade…Manons källa på franska…det är en utmaning även om jag sett filmen minst två gånger. Grannens flicka fick en bok om babyar när jag lämnade deras pantkvitto. De pantar inte…..jisses, det är jag för snål för att låta bli!

Nu med bil full med återbruksgrejer, bensin och barn mot hästgården. Där skulle jag köpa halm till hönorna. Det var precis tomt i ladan. vanligen är det fullt med balar som man tar och sedan lägger en slant i en plåtask. Nope, jag skrapade ihop lite som ramlat loss och lade 15kr och skrev, lite hö i boken där räkenskaperna förs. Nödslakt känns som årets ord.

En vän drabbades av en hjärtinfarkt i somras, det var verkligen oroligt ett tag. Vi höll andan lite och livets oändliga skörhet gjorde sig påmind. Detta sammanföll med att vi besökte släkt i Frankrike som bestämt sig för att leva gott och pensionera sig mycket tidigt…jag ringde min dotter och pratade lite, det var mycket sjukdom och elände runt oss och är tyvärr fortfarande. Senare ringde hon upp och meddelade att hon bestämt sig, hon ska göra det hon verkligen VILL dvs plugga och tackade nej till ett finfint jobb hon fått. Hon tänkte som så att man kan faktiskt dö när som helst och då ska man åtminstone haft kul fram till dess. Jag svär, den ungen är en 40-åring fast i en 20-årings kropp. Hon gör mig så stolt (och trygg). Jag ringde också min näst äldsta dottern som var på resa med kompisar i Grekland (och som jag medvetet låtit bli att ringa för att inte verka hispig och jobbig). Hon undrade varför jag inte hörde AV MIG, brydde jag mig inte eller??? Hon berättade när hon kom hem att det där med ”festaresor” nog inte var hennes grej riktigt men nu var det gjort (!!!!) Kanske jag ska skriva den där boken om barnuppfostran ändå, jag verkar ju lyckas till slut ändå även om småbarnen är som små trampminor… Tillbaka till vännen med proppen i ett kranskärl. Hans yngsta dotter pillar ideligen in saker i näsan…kanske hon ska få den här nästa gång vi ses. På öNH på KS när jag var kandis fanns en stor glasbehållare där alla saker som barn pillat in i näsan och som doktorn tagit ut lades, helt oväntade grejer alltså, batterier, klädnypor stora saker. hur lyckas de egentligen???? Men det verkar vara väldigt vanligt iallafall. F började läsa i bilen och tyckte spontant att den var rolig. Hoppas ingen kommer på nya dumma saker att göra bara.

Nu hem för att kyssa maken farväl och tänk då somnade två av tre. F höll på att somna men jag väckte honom för jag tänkte att han kunde sova hos mig och gå in själv. När jag svängde av vägen och såg mitt hus fylldes hjärtat av förundran. Husets fasad liksom glödde i kvällssolen, så vackert, det skimrade i gulrosa!

Maken bar in en jag den andra som såklart vaknade medan F somnade…så två av tre där.

Nu ska jag läsa mer om vad som ger en prestationshöjning hos löntagare och samtidigt förhindrar dem från att bli utmattade och ledsna, man kan göra så mycket med enkla medel på en arbetsplats med kunskap och intresse. Jag liksom går igång på det, jag vill bli chef över något bara för att testa. Här hemma är jag chef på sätt och vis men jag har stora problem med implementeringen….

A

 

Ultimate upgrader

DIY kopparputs, gamla fina bilar, nya utan någon som helst känsla, saker jag vill kunna, annat jag vill glömma och sen en släng av hur fan ska man nå sina mål utan att marknadsföras?

Självrannsakan. Jag ser Billions på HBO. Jag såg den tidigare på Svtplay men nu…vidgat spannet för vad jag tittar på.

Inbillar mig att jag är karaktärsfast men känner att jag sympatiserar med skurkar…det är tveklöst fel. Så jag skäms.

När jag ser Billions mår jag samtidigt illa som jag gillar spänningen. Girighet, i vilken form den än kommer, är äcklig. Jag känner ibland att jag är girig på saker, upplevelser och det vill jag inte erkänna inför mig själv. Inget är gratis. Pengar. Det är svaret på allt tyvärr. Även när det kommer till avgörande saker. Det är kanske inte så tydligt i vårt land där vi betalar skatt och ”delar” ansvar…men bara en sådan sak som liv har ett pris.

När jag ser på Firefox förslag på sidor att besöka blir jag bestört. Porsche….? Vill jag verkligen ha en sådan? Kommer jag någonsin…..och kan jag tänka mig att göra för att få den?

Jag tröstar mig med att överst av sökningarna jag gjort finns hur man gör egen kopparputs. Jag följde inte receptet ”I swinged it”. Västerbottensåpa, citronsaft, varmt vatten och lite diskmedel. Fast själva tricket var att låta maken gnugga, jag hade det inte i mig för tillfället.

Trött. Outsägligt trött. Min enda önskan just nu, barn som inte bråkar och är harmoniska. Skit i Porschen, jag skiter i alternativet inom räckhåll…..en Skoda, hur många pris den än fått. Jag vill andas frisk luft och nattens regn (hur blöta mina utemöbler än är) ger lite hopp. För jag visste om det, längst inne kände jag att inatt skulle det regna. Och jävlar vad det regnade.

En sak till. Jag blev kidnappad av köpjävulen igår. Köpte en vacker, lärorik och inspirerande bok igår och höll på att köpa en sidenscarf med en karta på. En sådan som militärer under andra världskriget hade med sig, tryckt på fallskärmssiden för att inte prassla i fält. Jag bad dem fålla den medan jag besökte min sjuke farbror (som arbetat inom Flygvapnet) men när jag kom tillbaka hade de missförstått, de kunde fålla den åt mig att hämta senare men något impulsköp av den blev det ej, jag kom av mig.

Väl hemma igen mindes jag att mitt under allt stök hos farbrodern hade han berättat att han hade en sådan sidenkarta, över Schweiz (jag funderade lite över vem som tillverkar en karta över ett neutralt land under andra världskriget och vad den skulle vara bra för). Han ringde för att tacka för besöket och jag frågade om han sagt att han hade en sidenkarta över Stockholms skärgård;

-Nej, Schweiz, sa han.

-Den önskar jag mig i fördelsedagspresent eller julklapp sa jag.

Senare på kvällen postade jag en bild av den vackra boken på Insta, dottern såg och gillade. Hon fyller snart år. Jag tänkte också på min farbror som är väldigt sjuk just nu. Jag skulle skicka ett sms och önska god natt för att han inte skulle känna sig ensam. Men jag kom av mig. Nattningen av alla barnen tog ut sin rätt och jag låg istället och stirrade på datorn…Billions….så spännande, och motbjudande.

Allt löser sig till det bästa, bara man är generös. Men jag kan inte sluta vara girig. Jag tror tyvärr att girighet driver oss alla. Men jag vill inte ha pengar på banken (kommer aldrig hända skulle väl alla jag känner säga, jag är en spenderade…tygscarfs, indigofärg, myrra och bladguld, jag har mycket i mina gömmor. Mitt dödsbo kommer bli en mardröm för alla utom sakletare)….jag vill ha…..en livstil som är hållbar. Och en Porsche men mycket senare, en begagnad (även om naturen lider mer av den).

Idag är en ny dag, jag har mina erfarenheter, jag ska vässa mig. Jag har en kompass.

Kärlek till alla!

112, vad har inträffat?

Här tre för tillfället mycket nöjda barn som fått passande muggar!

-Jo…alltså, jag typ orkar inte mer. Ni får komma och hämta dem!

-Va? Vilka ska vi hämta? (Förvånad och lite förbannad SOS-operatör).

-Mina tre yngsta barn, om inte ni hämtar dem nu kommer ni få komma och hämta mig om en kvart för jag orkar inte längre. Jag har en livshotande stresskollaps på gång här.

-Klick!

Väl hemma utbröt efter uppvaknandena vilt slagsmål i köket och Nerfskotten flög över köket. Nu finns inga Nervpickor att finna (om man inte är väldigt duktig på att leta). Här de somriga drickagrunkorna! Kaktus, flamingo och ananas.

Så känner jag just nu och jag VET att folk svälter, har dödliga sjukdomar, är ofrivilligt barnlösa och lider miljarder gånger mer än jag här i hettan men förihelvette! Jag orkar inte med mer nu. Så fort jag är ensam med barnen så bråkar de och jag vet att allt blir värre av hettan och att kanske det beror på att jag är otillräcklig på något sätt (ger för lite mat och dricka för sent eller för mycket) är för inkonsekvent och orkeslös i mina försök att lösa konflikter men helt ärligt, jag gör vad jag kan och orkar här. Fick tyvärr något av en ny diagnos igår också….cervikalt diskbråck…så himla kul att höra, not. Jag ska 10-15ggr/dag göra en rörelse för att motverka detta och då göra 15 reps….jag har hunnit med en gång so far. jag kommer väl få göra 150 i streck senare när de somnat vid 23….

Vi tar idag som exempel: Frank ska få åka till sin storasyster och spela in en youtubevideo. Alla åker i bilen och innan frågar jag efter kissnödighet/törstighet. Inga svar, alla är nöjda. Två minuter senare på stora vägen är alla törstiga. Detta kan bero på att totalt kaos utbröt när jag placerade ut barnen i bilen. Den för tillfället jobbigaste ungen fick sitta fram (för mesta möjliga sistans till syskon) och sen T på platsen bakom honom för mesta möjliga benutrymme och så F där det fanns en plats över. HUR FEL KAN DET BLI? Jo, T vill sitta på ”glittret” dvs konfettin hon spred över bilen i förrgår….slutligen lyckades jag få alla att samspela med hjälp av två klubbor och en ISLATTE!!!! Men som sagt, konflikt och klagan utbröt likaväl och jag uppmanade alla att titta ut genom just SITT fönster så att inga lipande tungor skulle ses och att naturen utanför skulle kunna distrahera. det gick sådär.

Strax innan vi skulle åka såg jag detta. Leklera….hur många gånger ska man säga till barn att lera, mat, dricka osv hanteras vid köksbordet. Väggen är ej hushållspapper el dyl. Tröttsamt är inte ordet, tröstlös mer. Och jag har börjat bli HES av alla tillsägelser senaste veckan.

Väl framme lugnade det ned sig. Barnen spred ut sig i examens fantastiskt spännande hus och jag fick ca 40 lugna minuter. Sen var allt klart och vi skulle återigen gå igenom kiss- och drickrutinen. Ingen villa ha eller ge ifrån sig något utom T som trots kissnödighet fick tvingas till toan. SUCK!

Varför vill leksaksförsäljarna göra så här mot sina kunder? Fylla en förpackning med en docka i med rosa konfetti???? Det borde i så fall stå UTANPÅ! OBS, innehåller jävla festlig KONFETTI, ÖPPNAS varsamt på en lättstädad plats! Sen leklera som färgar av sig…..Give me a break va!?!

Vi hade ett uppdrag till, byta lampskärm (som maken glömt och byta batteri som maken köpt fel. Och JA, det är viktigt att poängtera min felfrihet här då han själv har stora svårigheter att ta med sig bara ETT barn för att besiktiga en bil. Att besiktiga en bil med ett barn innebär….typ att man sitter på en stol i femton minuter och förmodligen får kaffe/te och bubbelvatten, något som brukar roa barn). Jag tog TRE barn som redan var sura, och visade det sig strax törstiga till Clas Ohlsson (ett mecka för barn och något av skärselden för en redan trött och irriterad mamma som bestämt sig för att inte KÖPA saker). Jag stod först väldigt länge i servicekön med barnen och väntade då tre var före varav en dam som hade problem med sin Doro-telefon (vilket jag fullständigt sympatiserar med då det är en sådan jag har i tjänsten). Barnen krånglade ovanligt lite men när det efter mycket om och men blev min tur hänvisades vi till den Lååånga kön till kassan istället….S U C K!

När jag satt och skrev kom F med en knippa av Tyllas hår som E just klippt av….

Vi fick tillgodokvitto och gick in för att leta efter ett solsegel. Noll solsegel fanns. Men vad som FANNS var: Solcellsflamingos, arbetshandskar, limpistoler i rosa med olikfärgade limpatroner, knoppar som såg ut som fåglar, nästanlego, skära kartor, blå metallichörlurar och VATTEN!

Jag var mycket sträng, jag bytte batterier, letade efter sittdynorna vi behövde fler av och gav efter vad gäller limpickor då det faktiskt finns en poäng att inte dela i den här familjen enligt ovan. Jag hittade såjord som jag glömde igår och sen var vi ganska klara. Vi köade lite till och sen, när vi kommit ut DÅ hittar barnen drickamuggar med lock och krullade sugrör.. enligt nedan. Jag slog till för det var mitt i prick och jag såg en möjlighet att slippa köpa 3 x 16kronorsvatten och istället dela på EN flaska, jag kollade inte ens vad nuggarna kostade förmodligen tre gånger mer än att köpa vattnet men, jag har som princip att inte köpa för dyrt vatten.

Vi kom ut, fördelade vatten i muggar, bytte ett defekt lock och så satte vi oss i bilen. Vatten väck och sen ungarna. De somnade på studs. SÅ trötta är barnen, och ingen mat hade de fått, klockan var då två. (alltså de får ju frukost och Frank stekte ett ägg men ingen vill äta). Jag andades ut lite, ringde några samtal från bilen och när vi kom hem vaknade alla med förnyad kraft att kasta saker på varandra, ställa orimliga krav och tjafsa om vems limpatron som var vems och jag typ…..kände lust att ringa SOS innan jag dog. Istället tog jag hand om tvätten, och nu när jag skriver detta inser jag att den aldrig blev hängd för det var fullt kaos när jag kom upp från källaren så allt står i den blå IKEA-kassen i hallen och väntar på mig.

Tylla i ärvd Monkiklänning hon just fått av syrran.

Frank i kaktuströjan.

Och slutligen E, helt utslagen av allt tjafsande. Men som vi alla vet, barn sover inte, de laddar om! Och vi har tittat på en ny bil som faktiskt har en lösning på dessa böjda barnnackar, ÄNTLIGEN som man brukar säga….

 

En halv dag har gått, jag är förtvivlat trött, vill vara på en öde ö, får ångest av att jag vill vara på en öde ö, vill inte ha barnen på jourfritids och ja….jag vill….jag vet inte, ha en Au pair?

 

Jag ska skriva lite senare på andra bloggen om rosa och svart och här ser jag en möjlig ny trend! ROSA sladd istället för svart och/eller vit utomhus! Det är PRECIS vad jag vill ha, jag förklarar när mare på Eget hushålls ikväll!

Här en anledning till nästa blogg på Eget hushålls!

Nu ska jag hämta O´Boy till Tylla, det enda som går ned i värmen….vi hörs!

Hushållspapper mm

Ena ungen vill aldrig vara med på bild längre, men F är en linslus, han har övat in ett flin som ser fullständigt onaturligt ut dessutom. Här leker de rymdstation i kvällsljuset efter ett dopp.

Jag är förädlar”ledig”!. Dvs, jag har ingen rätt till lunchpaus, toalettbesök eller för den delen en fem minuters vila i timmen. Jag är….slav. Jo, alla ni som vill berätta för mig att jag måste sluta curla mina barn, ni är välkomna hit för att bevittna hur det går när man säger nej till mina barn. Och jag VET allt beror sannolikt på att de är fel ihoprörda i embrynalstadiet och att jag sedan ytterligare förvärrat situationen med miljön. Arv och miljö, så enkelt är det. Men jag är en sådan som inte tar fajten i 32 graders värme efter att ha sagt åt ungen att hämta glaset själv 10 ggr och vet att jag måste torka vatten eller i värsta fall saft från golvet om de häller upp själva så jag lämnar det JAG gör för att hjälpa dem med det DE gör.

Varför jag plötsligt möttes av detta har jag glömt men hon var ARG, väldigt ARG!

Maken arbetar. Han var ledig de åtta dagar jag arbetade innan varav en var ett dag och nattpass, en lördag 24h jour. När jag kom hem….såg det inte riktigt ut som jag hoppats. Det var varmt, de badade fick jag till svar på frågan vad de lyckats uträtta på de 11h jag varit borta…..att de ätit pannkakor o dyl kunde jag ju se…

Jag har svårt, för att inte säga är oförmögen att vara passiv. Så igårkväll satte jag igång att gräva ur slänten som vi pratat om en längre tid. Det passade bra nu när det är så torrt och lätt att gräva. Tio kärror igår och tre eller fyra idag. Mans work…

Jag gjorde en lista på saker att göra för honom/oss. Dagen efter hade jag tänkt om. Vi ska INTE påbörja NYA projekt här hemma. Vi ska slutföro (anspelar på det föregående), a de redan påbörjade och hönsen är prio ett.

Min andra ledga dag kom två grannpojkar upp kvart över nio på organen, de var badsugna. jajamensan, så blir det när man har ”pool”. men det var lite kallt så de övergick till ”gamling”. Min ene son tittar väldigt mycket på när vuxna män spelar och pratar samtidigt. Jag ska inte besvära er med hur det låter utan meddelar bara att jag HATAR det. De svär, de skränar och det är fullkomligt idiotiskt. Och jag låter honom titta så lite det bara går för jag får huvudvärk och förbannar den arkitekt som lurade i oss alla att öppna planlösningar är något eftersträvansvärt.

Inte bara småbarn curlas här, även snart och myndiga personer släpper saker rakt ned på golvet när de är tomma. Jag ska göra EXAKT samma sak hemma hos dem sen när de flyttar ut. Toarullar rakt ned, tomma tvålflaskor? Japp, passar på golvet och varför inte borsta håret och bara släppa det på golvet? Här passar kanske primalskrikslådan in????

Men en sak är fantstisk med att ha andra barn här (dels för att jag då med gott samvete kan lämna bort ett av mina) och det är är att mina tre slutar bråka inbördes!!! Så fantastiskt! man vill liksom bli en hemmafru på 40-talet som hade till att rulla håret, måla naglarna OCH hålla huset rent och snyggt samt ha husmanskosten klar när maken stövlade in vid halv sex!

Jag skriver ned mina infall, inspiration från barnen mm och sen fotar jag. Det blir enklare så för inga lappar får vara ifred och sen glömmer jag var jag lägger dem…

Inga ord behövs med den bilden va?

Jag hade stödord för dagens inlägg: Primalskrikslåda (det har jag inte kunnig kolla upp än, återkommer där), a woman´s gotta do what a man won´t (det käns avhandlat lite), vad en liten gumma kan gno, disponera sin livstid (detta fick ytterligare bränsle pga ytterligare ett sjukdomsfall, denna gång en anhörig), ska man schemalägga sitt liv eller ha långsiktiga mål? Fördelen med städat kontra ha ostädat (här har jag bevis för att städat är det bättre alternativet om man vill få tid över till annat men jag börjar tro att min make inte har behov av ”annat”), en miljon (den summa pengar jag är i stort behov av just nu har jag räknat ut), gammelmormors hus – kontakt bakåt i tiden och slutligen Kjell Bergqvits.

Hur i helvete ska man få ihop ett blogginlägg som täcker in allt det?

Nja, det kan man kanske inte men ni som sölat mig ett tag vet att jag blivit lite mer existentiell senaste tiden, jag funderar över meningen (som inte är detsamma som syftet) med livet och vi har varit både direkt och indirekt drabbade av allvarlig sjukdom senaste två månaderna som eskalerade just idag. Jag är ju o ständig strid med maken om HUR man gör saker och ffa då man är ledig och lyckas släppa tyglarna så till den milda grad att jag efter 11h borta från huset med matkassar i båda händer måste börja plocka undan från deras lunch och grävskopa mig fram i hallen, plocka våta simkläder och handdukar från golvet och får höra att han haft fullt upp(!?!)

Primalskriket och Kjell Bergqvist hänger ihop. Jg har sett serien Morden på Svt play och har länge varit en fan av ”Berka” som min pappa kallar honom (han var hans lärare i Bäckahagens skola där han tydligen var en stjärna redan då). Se honom som Cege i de två säsonger som ligger ute nu, han är så bra och man får känslan av att han improviserar, mycket roligt! Och tänk, han var gift med Miss Universum, vilken grej va!!!

Så den där miljonen….jag har räknat lite på hur mycket pengar jag skulle behöva för att lösa en del lån, eventuellt låta någon fixa vår knasiga trädgård, köpa en bättre bil och lite annat, det landar å ca en mille. Då skulle vi kunna leva rätt bra här utan att gå back hela tiden som vi gör nu. Jag vet, det låter galet, men just nu känns det som att hur mycket vi än jobbar och tjänar in så försvinner allt till studieskulder, bilar som ska lagas, trädgård och hus som ska fixas och detta samtidigt som jag förtvivlat gärna vill jobba MINDRE, inte mer för att orka med att ens vika tvätten i tvättstugan, det berg som snart kommer kunna gå att bestiga med syrgastuber.

Den här kartongen har jag försökt kasta minst 10 gånger sedan i våras och varje gång bär barnen in den igen…?!? Nu står den vid min säng…oklart vad den är till för, kanske en del av rymdstationen på terrassen?

Nog om mig. Jag är glad att jag fick slänga ett par ord med två av de sjuka vi har omkring oss, de vet att vi finns här och rycker ut om det behövs. Den senare erbjöd sig igår att vika min tvätt…det var innan vi visste hur sjuk han var….

Jag satte mig ned med en ÖL (3,5) under parasollet exakt så länge som det tar att utan panik dra i sig en öl. När jag reste mig (ej helt urdrucken öl pga myror i brallan enligt ovan) så var stolen BLÖT av svett!!! Jag kan inte minnas en liknande sommar, vi orkar knappt äta längre, det är glass och vätska mest. men imorgon blir det nyskördad Amandinepotatis, kokt med egensådd dill och kanske kyckling (men inte mina egna!!).

Jag får en känsla av vårt franska sommarhus när samma sorts fjärilar och ett myller av humlor susar runt här, jag älskar lavendel både min lila och den vita som storblommar nu!

Nu ska jag sluta, jag har ett avsnitt med en av mina manliga favoritskådisar att se!

Livet är inte ett helvete, vi har mycket goda vänner också och mycket skratt klär om allt kaos här hemma, jag önskar bara mindre av det senare (kaoset) och mer ordning och reda så vi kan orka med spontana och härliga middagar och vin i motljusgrejer…tänk om man får en stroke i sömnen liksom, då vill man inte att minnet av en är en gapig kärring (även om jag fick höra via döttrarna att vissa tycker att jag är en sexbarnsmammasupermodell kinda girl…;)) visst förstår ni det???? Jag vill bli ihågkommen som ÖDMJUK, smart, generös och rolig. Så känns det inte varje dag på semestern/föräldraledigheten…

Semestern i år

Busken fullkomligt dignar under tyngden av alla blå blommor!

Tre veckor i Frankrike, det var årets semester. Vi flög ned med mina föräldrar, gjorde en utflykt till släktingar längre söderut, träffade vänner några gånger, en utflykt österut och sen kom våra vana resevänner ned sista veckan. Barnen var som vanligt fast dygnet runt….de regredierade vad gäller sömnen, ändrade sovtider och matvanor men den yngsta lärde sig simma helt på egen hand! Hon är född fisk tror jag, helt orädd och jag funderar allvarligt på om hon kanske inte ska bli simmare. Både hon och Edgar har lärt sig crawla helt själva genom att bara titta på mig (antar jag eftersom ingen annan gör det..?).

En härlig men lite lång semester blev det. Trädgården var helt överväxt när vi kom hem och delvis söndertorkad pga det torra vädret.

Inga större incidenter, inte som sist när septtanken plötsligt var full och svämmade över, men ett rejält åskoväder kom. 25000 festivalbesökare i Marmande fick evakueras, det är 35 min från oss så det skrällde ordentligt i fönstren den kvällen och natten. Ingen dog iallafall, det är inte ovanligt där nere annars.

Sista morgonen åt vi på solsidan…det slutade med att ingen satt vid bordet för det var för varmt…

Fina flaskor i butiken, jag köpte en som jag glömde…

Där låg det! Lascaux IV, fantastisk byggnad!

Ihop med vännerna åkte vi till Montignac. Jag och S var där innan vi fick barn för kanske 22 år sedan och vi tänkte att vi skulle visa det för våra familjer. Inte Montignac då utan Lascaux II. Fast det vi kom till var Lascaux IV…..I min enfald antog jag att detta var the new and improved, uppdaterade grottan men det var något helt annat visade det sig. Den fantastiska byggnaden uppenbarade sig och den påminde om ett hus vi just sett på BBC några dagar innan.

Betong, glas och vatten i en stram och modern stil. Jag blev fylld av förväntan. Vi gick in, bestämde oss för att äta först och ta museet sen.

Jag beställde PÅ FRANSKA såklart eftersom jag älskar franska och tar varje tillfälle att öva (jag har en radio i köket och lyssnar på prat när jag lagar mat, älskar det. Deras diskussionprogram är helt makalösa med ofta två till fyra personer som tjattrar i mun på varandra. Det är långa program också, inte som hemma där allt är kort och folk får tala en och en ….). Nåväl. Jag beställde ur den sparsamt tilltagna menyn och så fick barnen (och för undantagets skull även jag och maken) varsin Coca. DET var det bästa med den måltiden. Maken och jag skulle ha någon currywrap. Den innehöll smaklös, på gränsen till rosa kyckling med gul sås som rann ned ur förpackningen på mina kläder. Totalt smaklös. Sen hade jag beställt EN 25cm lång baguette (viktigt med vikt och längd på bröd en France). Den beställningen blev fel och kom ut som ett kort bröd med getost och tunna skivor kött i. Ingen idé att ge det till barnen utan de fick sina tre bunkar pommes. Pommesen var inte färdigkokt, dvs hård och smaklös och sen fick vi en extra currywrap som vi slängde. allt detta för ca 600kronor!!! Jag blev helt sen men vi valde att låta det vara.

Vi gick istället mot kassan och fick besked om att nästa guidade tur var om en timme. Då bestämde vi att gå till museishoppen och vara ute i det omväxlande vackra och regniga utomhus. Shopen var en riktig fälla men det var där jag började ana oråd…de sålde konstböcker!?! Jag fattade inte riktigt varför, jag hade hellre velat ha dinosaurieägg, ritböcker med mammutar osv….lite sånt fanns också. Jag köpte en stenoxa och två halvädelstenar till barnen och tre sammetspennor till tjejerna, de var fina men malplacé.

Utanför patrullerade fem tungt beväpnade militärer. Detta ger mig alltid en rysning. Tänk att den här lilla avkroken utmed Dordogne där det kanske fanns maximalt 200 människor skulle kunna vara ett potentiellt terrormål?!? Eller, det är kanske inte människor man vill slå ut här utan….en jävla massa fin betong? Några fornfynd finns där iallafall inte.

Kanske det snyggaste museum jag besökt i livet!

Gosh va!

Vattenfall i in smak!

När klockan slog halv fyra var det vår tur. Med en läsplatta i hand och hörlurar samlades vi vid guiden…som skulle prata ENGELSKA! Hennes engelska var ungefär som min danska. Man fattade hälften först men efter en stund började man fylla i själv det som saknades och med hjälp av vild fantasi och hennes laserpekare kunde man fatta 90% av det som hon ville förmedla. Jag har ju dessutom varit i den andra grottan så jag visste ju en del innan och viskade i örat på Frank så han skulle förstå vad han såg. Inledningsvis började guiden förklara att de som levt här var homo sapiens….med samma hjärnkapacitet som vi. Ja, bra att veta. Sen brättade hon att hon från och med nu skulle kalla dem cro magnon….eller, föredrog vi att hon kallade dem ”artisterna” dvs konstnärerna?!? Nu började jag ana oråd….var detta spåret hon skulle ta, ge en konstnärsguidning? Lite förvirring uppstod hos de utländska besökarna, alla verkade ju veta att det var människor som bott eller verkat här, vad hon kallade dem var av mindre betydelse. Hon framhärdade och frågade igen… Några av oss sa att det spelade ingen roll, fortsätt NU!

På väg in i grottan som skulle vara kall klädde vi på oss, det skulle vara 13 grader enligt uppgift…det var nog närmare 20. En högtalare spelade upp ett förmodat samtal på vägen in som skulle simulera det som de fyra pojkarna som funnit grottan haft för 78 år sedan. Självklart på franska… Tylla försökte svara och ropade -Hallååååå?!

I grottan var det knökfullt med folk, en grupp var bara 10 m framför oss och där blev det än mer parodiskt. Guiden utlade COW som kommisarie Closseau: kö….och första gången gick det bra men det är äldigt många ”kööör” i det där taket och på väggarna och plötsligt utan förvarning sa jag högt och tydligt – CAO” (cow med betoning på ao). Hämningarna släppte helt där. Vi tog oss ur grottan rätt snabbt och hamnade på andra sidan i den interaktiva delen och jag försökte snabbt se det mesta. Barnen var så uttråkade att det var svårt att hålla sig där en längre stund.

Jag och E väntade en god stund på resten av sällskapet utanför där jag beundrade byggnaden och funderade på om jag skulle flytta till Montignac, ta jobbet som guide och ordna upp detta kaos…..Mycket fin stad och kanske maken kunde vakta skiten?!?

Jag kände mig väldigt contemporary där….

Älskar den där byggnaden, men innehållsmässigt en draw back.

Delar av min familj, hälften rent av.

Får jag presentera fransk 90-väg. Vi provade faktiskt att köra så fort men det gick inte, man ville kräkas och trodde man skulle dö. 40-60 är bättre fart. Kolla överhänget!

På vägen hem valde vi betalväg. Den slingriga Route National lämnar lite övrigt att önska, ffa hastighetsmässigt. För den väg som skulle tagit två timmar att färdas drog ut till tre. Delvis beror detta på att  det är smalt och att överhäng av berg som på bilden ovan gör att det omöjligt går att ”kräma på” men också livsfarliga omkörningar osv hejdar en. Vi testade faktiskt 90km/h en bit men då skrek barnen att de ville kräkas så vi saktade in. Det som är trevligt med dessa vägar här är att man SER saker. det är fantastiskt vackert!

Väl uppe på betalvägen pustade vi ut. Nu skulle vi snart vara hemma, få mat och kunna bada lite. Jag och maken skrattade åt det totala museihaveriet, jag lade ut texten om HUR man kan förstöra ett av världens bästa upplägg så totalt. Man har en grotta, det är mörkt, det är mystiska tecken, stora grottmålningar och så själva historien om hur allt hittades….det skulle kunna bli HUR SPÄNNANDE och intressant som helst…men pga tafflig DYR guidad tur vill man bara hem. €78 alltså närmare 800 kronor för två barn och tre vuxna och sen nästan 600kr för fel mat (getostmackan var god enligt den förvånade maken) som smakade noll och sen hela resan var verkligen inte OK. Det enda positiva jag kan säga om detta var att byggnaden var en verklig upplevelse. Annars tror jag att den gamla grottan är bättre på alla sätt!

Jag skrev en svidande kommentar på deras hemsida sedan och såg att stället hade en raring på 1,5 av 5….så inte bara jag som var missnöjd.

Vi skulle svänga av motorvägen i höjd med St Foy la Grande…det gick emellertid ej, avstängt pga vägarbete, vad god fortsätt 2,5 mil rakt västerut och lycka till med att hitta hem!

Jag blev asförbannad för barnen var trötta där bak och jag ville INTE ha mer krångel nu. Vi körde vidare och jag beslöt att säga till vid betalstationen. Väl där klev jag ur, tog ett djupt andetag och tryckte på den röda metallknappen och lutade mig framåt, här skulle det snackas franska!

Till alla mina tidigare fransk lärare, ni kan vara stolta! Jag har ett rikt ordförråd visar det sig som kommer till uttryck när jag är skitarg. Grammatiken kan jag ej bedöma men damen i Montpellier berömde min fina franska efter att jag förklarat att det inte är rikigt att alla som färdas på dessa vägar ska lyssna på trafikradion. Det är mycket turister här som ej behärskar språket och att det är rimligt med en skylt INNAN man kör på som sägar: Du kommer inte kunna svänga av var du vill men kommer behöva betala ändå din dumma sill! Eller något….Hon rådde mig att ta kvittot och välja route national för att komma hem….jag bad lite om ursäkt för att jag var en colère…det var ju inte HENNES fel…och vi skildes som ”vänner”.

Nu när jag skriver om det blir jag återigen sugen på att bli huvudguide där i det vackra huset och styra upp den två år gamla mastodontsatsningen och göra det till Frankrikes främsta turistmål, med risk att bli bombad. Jag skulle kyla ned stället, låta fukten rinna längs väggarna, ha minst tio olika språk i lurarna och så skulle man kunna välja gastkramande eller normal tur, kanske en med konstinriktning om fransmännen så önskar….maten skulle vara bra och kanske ett ”grottmål” av renkött kunde ingå? Vad tror du om det S?

Vatten är ALLTID kul!

Omöjligt att fota honom utan den minen för tillfället….

All my monkeys!

Jag försöker vila ryggen lite. Bad en dotter fota, MIG. Men så är det att vara sambandscentralen i en familj, ens anhöriga hoovrar runt en. Poserar ICKE!

Det odlades solrosor kring vårt hus i år och tydligen ska det bli fruktträd också, härligt tycker jag!

Vårt place!

Nu är jag hemma och lugn, vädret har varit fantastiskt denna sommar, sedan i maj ju och jag hoppas att det fortsätter långt in i september. Jag behöver styra upp trädgården och andas lite. Det gör jag bäst hemma hos mig. Nästa år bilar vi nog, två veckor räcker för oss och sen kanske en charter senare på året, v.44 kanske? Allt beror på hur jag håller i pengarna…..

Au revoir mes amies!