Söndagsmorgon – livet så här långt

En dotter flyttar hemifrån idag. Till Östermalm minsann….hon ska få blommor av mig. Skott av elefantöra, Mårbackapelargoner, ampellilja och citrontagetes. Lite sorgligt, jag hade velat att hon bodde in sig här innan hon lämnade boet men så är det, livet rullar på. Man får inte bestämma allt själv.

Jag visste ju att Sting fått Polarpriset men hade inte sett eller hört något från själva prisutdelningen. Igår i mitt så kallade flöde såg jag små klipp/bilder från det hela. Det tog mitt tillbaka. Det var som att äta en Madeleinekaka. Musik har en sådan effekt på mig. Jag lyssnade oerhört mycket på sting under många år men när barnen kom slutade jag nästan att lyssna på musik. Oklart varför, kanske för att jag valde att hela tiden vara tillgänglig och ogillar hörlurar så starkt av olika skäl.

I veckan fick jag en ny bil. Jag fick en instruktion i bilens olika funktioner, telefonens samtliga kontakter laddades ned på ett kick, fast jag egentligen inte ville. Tack och lov fanns ingen backvarnare (stressar ihjäl mig och jag är en ypperlig fickparkerare så det är veklingen en onödighet för mig). Han frågade vilka kanaler jag ville ställa in på radion….

-P1 sa jag, jag lyssnar bara på det (helt sant)

-Hur gammal är du frågade då mannen som jag antar var åtminstone 10 år äldre än jag.

-Jag är 85 sa jag då.

-Men….CD-spelare då? frågade jag.

-Nä, sånt finns inte längre, sa han men visade på USB uttaget och nån annan inport. Spotify går ju. Du har väl Spotify?

Jag lade huvudet på sned och log lite, han fattade, jag var 85 år. Av alla saker jag hade önskat av en ny bil var faktiskt en fungerande CD-spelare det jag hade önskat mig och just idag när jag sitter här och känner ett stort sug efter Sting, Prince, Annie Lennox, Björk, Sade, John Legend, Al Jarreau, Patti Austin, Mary J Blige, George Micael, Norah Jones, Eurythmics, Eva Dahlgren, Kaspers orkester och Mauros band…vad katten heter det. Då inser jag att jag inte KAN lyssna på lla mina skivor. För då tvingar jag resten av familjen att lyssna på dem. Och de är inte lika roade (fast det borde de vara). Jag har nämligen min egen CD-spelare i vardagsrummet, inte ens i köket där jag oftast befinner mig.

Bilen var mitt sista hopp men jag är säker på att man kan lösa detta…..jag måste ju för 17 kunna köpa en lös, mobil CD-spelare som går att koppla ihop med de moderna uttagen i min bil?!? Eller?

Morgonen startade som vanligt först för mig. Jag hann skriva detta innan alla barn var vakna. Jag hann plocka i och ur en diskmaskin, handdiska kastruller, plåtar och vinglas samt tvätta kylen, frysen och köksbänken OCH koka kaffe innan maken visade minsta livstecken (halv tio). Och den här morgonen börjar ändå bra tycker jag, hönsen kacklar (en gal) och det är så ljumt att jag skrev utomhus vid nya matplatsen, rent Franskt. Maken började dagen med ett telefonsamtal…till vem? I do not know, I do not care. Jag gör min grej nu. Jag nynnar på Trubbel helt enkelt.

För nu vill jag höra på min musik igen. Och jag vill INTE höra på några låtlistor som någon annan satt ihop. Jag vill höra plattorna i rätt ordning, först dia ett sedan sida två. Så som det var tänkt.

Det ser rörigt ut men det finns en plan. Nästa år eller kanske efter sommaren ska strukturen här vara klar och 2018 är året då allt händer.

Jag fick också en impuls att skriva en roman (det får jag minst en gång m dagen) som handlar om mitt liv fast lite i smyg. Lite som en memoar fast med något stråk av otäckt i. Så patetiskt, en 47-årig 6-barnsmamma som tänker att mina livserfarenheter skulle vara intressanta även om någon hackas i bitar på ett kirurgiskt sätt…..nja jag vet inte. Men man skriver ju mest för sin egen skull och jag har ett behov av att sammanfatta saker så trots att jag inte fyllt 50 har jag varit med om en hel del och som Babs sa häromdagen när min bil bolmade rök på Drottningholmsvägen….

-Tänk att allt händer dig!

För så känns det. Min mamma säger att det nog är så, gör man mycket saker så händer det en mycket saker. Men någon musik finns det inte tid för. Det står högt upp på dagordningen att återinföra musiken i mitt liv, radion har nu åkt ut delvis. Jag vägrar lyssna när jag kör, jag tänker istället. Så mycket roligare.

Igår kväll bad Edgar mig berätta ALLT om kroppen. Jag frågade vad jag skulle börja med…? Han svarade blixtsnabbt. -Pungkulorna! Därför hämtade jag boken jag fick på alla hjärtans 1997 när jag väntade mitt första barn.

Nu ska jag sätta söndagen i rullning. Jag vaknade i soffan med E. Maken sover i Es säng, Tylla endam i stora sängen och F i Tyllas…..en helt vanlig morgon i det Voltaireska huset, föreställ er natten.

Ibland blir livet så här….och inte som modedesigner i Paris.

Ocensurerad helgrapport

Igår satt jag och dinglade med benen lite, idag har vi hela trallen lagd och vi saknar ca 4/5 av staketet. Men vi kämpar oss oförtrutet framåt. Och när DET är klart ska maken ta sig an nästa ännu större och dyrare projekt, FÖRRÅDET! Men efter det är det bara småsaker kvar….eller, en lite bättre utegård för hönsen, en mindre trall till framsidan och så håller jag på och smider planer för en köksträdgård och ett ORANGERI!!!!! Det tar aldrig slut med andra ord. Men när jag har mitt citronträd i marken, helst i anslutning till mitt sovrum, då ska jag sluta hitta på nya saker för maken att bygga (kanske).

 

Den här lovade jag ju ett recept på….det kommer nu! Skiva squash tunt, mer än du tror du behöver. Stek tills den blir mosig i olivolja, salta lite för att driva ut vätskan och då kan du ”uppa” värmen lite. Samtidigt kan du koka någon pasta som suger åt sig sås bra. När squashen är smetig fördelar du ner en buffelmozzarella i den och rör om. Salta och peppra såklart efter smak. Häll av pastan och in i den förvärmda ugnen (ca 200) skjutsar du en smörad form med pastan som rörts ihop med gäcket  och en halv deciliter grädde. Riven ost över i ca 15 min eller tills det ser gyllena ut. Supergott och enkelt. Maken bad om mer idag….Bara en sån sak!

 

Ungefär då där och sen pasta, grädde, olivolja, salt och peppar!

 

Flädern som planterades i november förra året tar sig fint och även de sex blodflädrarna. Jag ska få rosa saft i år! Blåbärstryn är smockfull med kart så jag ser fram emot en härlig skördetid i år!

 

Jag gjorde en krans till min dotters avslutning men hon tyckte den var asful. Så den tog jag själv och sen hängdes den på vår svartmålade ytterdörr! Blusen är från Kwoshare, de har en Pop-up store på NK passagen till juli, åk dit och köp underbara tidslöa kläder vetja, de är dessutom väldigt väldigt trevliga!

 

Jag målade väldigt mycket läkt idag. Fingrarna tog stryk och ett par Filippa K-jeans blir aldrig var de var men vad gör man inte för att ha ett fint hus, VAD?

Min lilla söta Tylla är enklast att natta än. Hon lade sig tillrätta i den uppbäddade soffan och slumrade in. Hon är en så härlig unge den. Springer fram och tillbaka mellan tre av våra grannhus här och hon är alltid välkommen. Jag ser till att ha glass i kylen och dricka till vuxna grannar för att återgälda lite….Jag tänker att det är bästa sättet att fostra ett barn, låta dem springa lite lösa och sen när det blir för mycket blir man hemskickad….Inga sura miner hos henne eller grannarna än iallafall.

När middagen var över åkte jag för att ladda mitt SL-kort. Bilen jag lånat med en kylare som tog slut i väntan på att min egen skulle servas/nya bilen skulle komma har gjort att jag måste brottas med andra människor på buss minst tre timmar om dagen närmaste tiden. Jag ser INTE fram emot det. Jag tog mig till den lokala miljonären, jag menar ICA-handlaren och köpte också på mig lite mjölk, ägg, yoghurt och morgondagens middagsmat. Inte många grejer, max 10. När jag stod där i den mycket korta kön kom en man bakom mig och tryckte upp sin godipåse i ansiktet på mig. Jag fattade först inte vad han menade, trodde han den var min eller? Jag frågade vad han menade och då gjorde han samma sak igen. Åh, tänkte jag, han vill gå före….OK. Mot bättre vetande lät jag alltså en ohyfsad äldre man gå före i kön trots att jag laddat hela bandet och VET att det sällan är antalet varor som avgör hur fort ett köp går utan hur snabb och smidig man är som köpare. Han fick sitt godis vägt, 16kr. Han fumlade runt i sina fickor, fick fram snorpapper och annat men endast 13 kr. Han var uppenbart inte så vältalig och det behövdes två kassörskor för att lösa problemet och slutligen efter mycket om och men fick han godis för tre kronor gratis. Jag stönade när det var min tur, jag tänkte på alla barn som skulle duschas och läggas och maken som säkert undrade varför det tog sådan tid…..och sade: Gud vad jag ångrar att jag lät honom går före. Jag tog mig sedan till kassan för att ladda SL-kortet. Där hade jag hunnit bli än mer irriterad över den idioten som fördröjde mig så och var så fräck och snål. Jag sa till killen där att jag tycker det är för jävligt att folk är så fräcka. Han berättade då att denne man har satt detta i system. Han kommer alltid med för lite pengar och tvingar sedan igenom att ändå slippa betala de sista kronorna. DÅ blev jag arg på allvar. kanske det var värken i min kropp, tröttheten efter att halv fem inatt ha fått jaga ut en galen skata ur vårt hus då någon slappats glömt att stänga ytterdörren alt att någon gått i sömnen och öppnat den…Men jag blev så arg. Först på mig själv som släppt förbi honom fast jag kände på mig att det skulle straffa sig. sen blev jag arg för att jag i ett svagt ögonblick tänkt betala de tre kronorna bara för att han skulle ge sig iväg och slutligen blev jag arg för att folk som håller på så här ju förmodligen gör att det jag handlar blir dyrare. På vägen hem i bilen blev jag ÄNNU mer arg för jag borde ju ha sagt åt honom när det var tydligt att han ej kunde betala att: Du, ställ dig nu bakom mig tills du rett upp detta eller gå ut och leta pantburkar tills du kan betala för dig. Och du BEHÖVER inte mer godis för navelbråcket på den mycket omfångsrika buken ser farligt nära ut att spricka och du kan omöjligt ha mer att göra än jag klockan halv åtta en söndagskväll! Ajö liksom. Nej, jag vet, inte så snällt alls men han var inte så snäll han heller och jag lovar att jag aldrig mer i hela livet släpper förbi någon när jag själv är stressad bara för att de är ohyfsade nog att föreslå detta utan en rimlig förklaring. hade han haft ett skrikande barn på armen och en liter mjölk i handen hade jag INTE blivit skitförbannad och elak men allt var nog skatans fel. Jo, maken gav mig iallafall cred för att jag tar hand om alla djur av olika slag som tar sig in i huset och måste ut, dygnets alla timmar. Det var ju trevligt. Och till Ica, kan ni inte bara porta den där snubben och nästa gång han ska köp godis med för lite pengar säg NEJ och ta godiset tillbaka, så kan man faktiskt också göra för era övriga kunders skull.

 

OJ! Världens längsta bildtext!!! Tjohooooooo! Nu är jag lugn igen.

Mammamos

En supervacker vallmo!

Jag blev hemma med sjukt barn idag. Han hostade och var röd i halsen. Maken brukar vanligen vara den som får vabba och hålla på, vi har den dealen tills jag är klar med minutbildning. Sen kommer visserligen NÄSTA utbildning för mig men den spänner över fem år så lite vabb hit och dit är inte lika kinkigt. Under det kommande halvåret har vi fått strikta förhållningsregler ”för de som arbetar över sommarmånaderna godkänns endast 25 dagars FRÅNVARO”. Därför är det lite viktigt att inte bli sjuk, ta för mycket semester eller vabba. Men som sagt, idag var det tvunget att det skulle bli jag. Och helt ärligt var det ganska bra för att med korta intervall byta arbetskamrater, arbetsplats, rutiner, specialitet och sist men inte minst JOURNALSYSTEM. Det tär lite på krafterna. Jag sov som en död inatt.

E var hostig under dagen men absolut inte hängig så det har varit full fart här hemma. Jag har plockat, tvättat, städat, tagit ut sopor, hängt tvätt och förberett middag. Tanken är att jag ska iväg och titta på min näst näst äldsta dotter när hon svirar iväg på sin skolbal. En ”photoop” så att säga. Det var egentligen bara det, laga mat och arbeta som stod på mitt schema idag. och det (minus jobbet då) var jag inställd på. Vid tre påminde mig E om att jag lovat honom Pokemonkort. Han skulle få köpa för sina egna pengar så jag bestämde mig för att låta honom göra det. Vi packade in oss i bilen och i svängen vid dagis ser jag….HELA DAGISET, ALLA FÖRÄLDRAR och jag inser att MAKEN missat att det är sommarfest. Det var hans grej men säkert pga att jag vabbade så stängde hans hjärna ned. Jag rusade in precis när sista applåden tystnade. Jag fann min lilla sommarklädda unge sitta ensam på gräset och speja efter någon…..MIG! Mitt hjärta nästan stannade. Älskade unge, att bli bortglömd av inte en utan av TVÅ föräldrar! Jag hade ju ingen picknick med (med det hade verkligen inte alla andra heller) så jag bara tackade fröknarna och tig med henne på vår tur till leksaksaffären. E tog sina kort, Tylla valde….en klubba för två kronor. Den gav jag henne med varm hand. Tylla sjunger Idas sommarvisa

Vi handlade lite smått och gott ffa smågodis. dels för att jag skulle tröstäta lite och att de skulle få något som plåster på alla möjliga själsliga sår jag kan ha åsamkat dem med min glömska och förvirring. Jag ringde till fritids och sa till äldste sonen att han kunde cykla hem när han ville, jag var hemma.

Prusseluskan framförd av Tylla

När vi kom hem värkte min rygg så (jag vet, ska inte prata om det) att jag lade mig ner i sängen. Tylla sjöng sommarvisorna jag missat för mig och jag spelade in. Sen började hon och E bråka om ett GLAS VATTEN. Och jag kände hur jag liksom inte orkade mer. Jag orkade inte reda ut bråket, jag kunde bokstavligt talat inte GÅ för att hämta mer vatten till Tylla, jag tog upp datorn för att skriva ned allt elände istället i hopp om någon slags bot och förlåtelse. Då öppnas dörren och Inez gör entré, älskade älskade INEZ pralines! Hon kom som sänd av gud för plötsligt skiner tylla upp, hon sprang mot dörren och skrek:

-Goda nyheter! Vi har godis till dig! (Så underbart med barn ändå!)

Puss och kramkalas utbröt genast där. Men till mig kom E gråtandes och gömde sig under täcket.

-Vad är det älskling? Frågade jag.

-Jag vågar inte säga du kommer bli så arg….(När han säger så blir jag riktigt orolig för då kan det på allvar brinna i bilen eller något).

-Men jag lovar jag blir inte arg, vad har du gjort, är glaset sönder, har du slagit någon, VAD?

-Jag vågar inte säga (stigande oro hos mamman).

-Har du tagit mina smycken? säger Inez då. (Jag ser frågande på henne och får fram att Alva nämnt för Inez att E rotat bland hennes smycken för flera veckor sedan, något jag inte känt till).

-Men gud,! utbrister jag. Vad som helst kan ha hänt! Har du kastat dem? Spolat ned dem…? Vad?

-Jag våååågar inte säga! (E som kurar vid min sida under täcker och störttjurar)

Vi frågade lite mer ledande frågor och lovade dyrt och heligt att inte bli arga medan vi klappade honom. Men han vågade INTE säga. Då slog det mig…han hade gett bort dem. Till en tjej han är kär i.

-Har du gett bort dem till någon på skolan?

-Hulk, snyft, snyft, flämt…JA! Till Nicole, hon är nio. Jag fick en puss…

Jag har två söner som väldigt gärna ger bort smycken till flickor de är kära i. Jag har försökt att säga att min vigselring, mina armband och allt i mitt smyckesskrin INTE är rätt saker att ge bort. de får gärna köpa saker i affären och ge men INTE ta mina ädla stenar och metaller. detta har då gjort att d sökt sig till andras gömmor.

Men nu är saken utredd, det var inte guld denna gång och jag har lovat att ersätta Inez för örhängena. Så ungefär var det idag, mest action mellan tre och fyra kan man säga. Jag är nu HELT urlakad och måste samla kraft för att orka klä mig anständigt nog för att kunna visas bland folk och fota min 16-åring i Barkarby och sedan åka raka vägen hem igen….men vad gör man inte för sina barn….man gör det man minns. Och nästa år ska jag ta SEMESTER från första skolavslutningen fram till midsommar och vid skolstart, lucia, jul och året därpå påsk för jag hinner liksom inte med alla drop in frukostar, mysmiddagar, avslutningar och luciatåg annars….

Men mitt självförtroende som mor är nu på lägsta möjliga nivå, och det gör INTE saken bättre när folk påpekar att jag inte har någon koll på dagar och datum. Det borde alla jag känner veta nu!!!

 

 

Tack gode gud för min 18-åring idag!

Min helg – Superduper extra allt

Fredagsfeeling! Jag satt en och en halv timme på bussen från sjukhuset till vårt lilla centrum. När jag hade handlat var jag så upplyft av vädret och annat att jag bestämde mig för att GÅ hem med kassarna. Rakryggad och ganska avklädd (skjortan rök efter bara några minuteras promenad när svetten lackade. Jag kände mig lika stark som när jag var ung och värken från dagen innan var nästan helt borta.

Nu har helgen gått och tack och lov är det kort vecka framför oss. Jag tänker att tre dagar är precis vad man orkar arbeta innan man måste vara ledig en dag, speciellt i det här vädret! Jag kom hem glad i hågen, massor med positiva besked på bussfärden och sen väntade middag med två av de större barnen, Edgar sov hos mina föräldrar och maken byggde på altanen med bästa vännen.

Jag handlade vin på vägen hem, sådant är lite exotiskt för mig, jag är mycket sällan på Systembolaget. Men när jag är där är det allvar. Jag hade utlovat vin i både rött och vitt och då makens vän inte gillar behövdes öl också. Champagne var också påkallat. Jag köpte ett säkert kort, Spring Valley en ekig och lite smörig Chardonnay från USA som jag tjatar om. PET (dvs lätt att bära) och sen returburk! 69kr, ett FYND som Frithioffson skulle säga, fem solar! Sen var jag lite inställd på Rawsons retreat….meeeeen då föll ögat på en flaska som hette HOPE. Väldigt snygg etikett, under 80kr så jag slog till. Vid bubblat bad jag om tips för det är fruktansvärt svårt att välja på utseende där. Men det blev ett sydafrikanskt som var väldigt bra. minns ej pris men väl värt! Två Carlsberg fick följa med hem också.

Så här ser flaskorna ut. Men det vita blev en present istället.

En sån här är jag så sugen på. provkörde ihop med en vän som just skaffat den vita med rött tak på söndagen. Älskar!!!!!

Tänk er! Prussisk ordnung…..min man var inte imponerad….men jag, jag gick nästan ned i spagat. Tänk er den här personens garderob!!!!

När jag kom hem mötte T i dubbelshorts. Hon älskar rosetter och ville visa. Notera strumpvalet också. Lonely socka ftw!

Man tänker: Vi bygger en trall för att slippa gruset. Barn tänker: Åh, grus, det vill jag bo i. Pussel är det hon sysslar med, hela tiden.

Ser ni fjärilen? Jag satte kanske 20 lökar här i höstas men bara en kom upp hel. övriga är naggade av rådjuren. Rävar och rådjur….

Växer så det knakar gör det. jag behöver mer jord, ständigt.

Mina föräldrar hade lovat ta lille bondpojken över natten för att jag skulle få en hel natts sömn så jag hade helt oväntat lite tid för mig själv på lördagsmorgonen. Tylla lade sig så sent så hon sov till halv tio men Frank och jag var vakna. Han ville cykla och stod med cykeln framför mig och balanserade på trallkanten. Jag hade precis gjort klar allt och insåg att NU kan jag måla tånaglarna. Det var säkert tre månader sedan sist, minst. Så då gjorde jag det. Men hela tiden störde mig Frank med cykeln och tjat om att vilja åka hem till sin kompis. Jag bad honom sluta balansera precis där jag satt och sa att han fick vänta lite för han skulle på kalas och man kan inte besöka folk tidigt på lördagar. Just när jag målat klart och satt mig tillrätta vinglar pojken till och kör över min vänstra stortå. Jag kommer ha ett däckavtryck där de närmaste två månaderna åtminstone. Vad är oddsen???

Såååå chict.

Lördagen innebar Spring fair på IES. Det är alltid roligt och vi mötte upp med en massa vänner och resten av min familj inklusive mina föräldrar. Frank och maken stannade hemma för kalas och altanbygge. Jag klättrade för första gången på minst 25 år och hör och häpna jag ända upp till taken, smidigt och fint och sen ”repellerade” jag ner blixtsnabbt. Jag hörde på radion för ett tag sedan om klättring och hur bra det är för en på ALLA sätt…kanske jag ska klättra!?! Kanske med dig Anna????

Jag stod parkerad vid sidan av denna på lördagen. När jag stängde dörren rasslade rosten ned på asfalten. Men en bil som är 20 år och har gått 46000 mil är ju inte direkt en skitbil….

Pusselfrukost. Tylla älskar sitt julklappspussel. jag tog fram det nu för kring jul blir allt bara trasigt. Nu sitter hon hela tiden och spontansjunger och pusslar. En pusselbit lyckades ramla under gallret i trallen men jag och min vän med den fina bilen som kan klättra och delar mitt namn, vi lyckades fånga upp den med stekpincett, slev och trägaffel. Vilket samarbete. Medan vi höll på lyckades Edgar tappa ett samlarkort också…men vi fick upp allt!

 

På lördagens eftermiddag åkte Frank iväg till en kompis i närheten. Efter en stund kom han tillbaka och frågade om han fick bada där. Det var 25 grader i poolen. Och såklart fick han det. Men jag var lite orolig för det var ju ett tag sedan han simmade och han var inte helt säker då. Men jag fick lugnande besked från familjen. Allt var lugnt och vi kanske ville komma allihopa? Omedelbart började jag packa. edgar hade surat för att han inte fick följa med och nu hade vi chansen. men badgrejerna…..oooo det var ett tag sedan jag såg allt. Men jag har en stor plastlåda i källaren där jag kastar ner allt badrelaterat så på under 10 minuter hade jag packat min franska bastväska och då var det vara makens badbrallor som saknades. Han hade ingen aaaaaning om var de var. men jag tittade i hans GARDEROB och vet ni vad, DÄR hade jag lagt dem….Maken stannade och byggde och jag gick med presentvin upp till ”grannarna”.

Fullt kaos utbröt när alla var i plurret och det tog inte lång stund innan jag fick hoppa i och livrädda Tylla som fått en knuff och tappat greppet lite om badringen. Så då var årets första dopp avklarat! Det är ändå ganska märkligt att jag i en millisekund tvekar för jag HATAR att hoppa i vatten även om det är 25 grader, jag är en 29-graderstjej. Jag klarar liksom inte kallvatten.

Syskonen springer ikapp upp till grannarna med den uppvärmda poolen.

Vi stannade på idag och kom hem sent, verkligt trevligt med grannar! Glad att jag inte har pool och studsmatta dock. Om några år vill jag ha pool men som det är nu skulle jag nog gå under av all oro för vad som skulle kunna hända.

Förra årets badring satt som en smäck. Hon älskar just nu Frost.

Söndagen ägnades åt bygget. Barnen delades upp till olika grannar hit och dit och kom sedan tillbaka med sina vänner. Jag handlade pinnglass och åkte ner för att lura av mig Edgar som bråkade med oss och få en joyride i As fina nya cab. Jag vill ha en sådan sen, jag måste ha lite vind i håret känner jag.

Joint venture. Maken och jag kunde plötsligt samarbeta kring bygget när alla barn var med sina vänner och är inte detta rent magiskt bra?

En riktig red neck alltså!

Maken sade att om han skulle gifta sig med en maskin så det denna. Grannen lånade ut sin för att kapa alla ändar. Makita, samma märke som makens prylar.

Jag har ju ansvar för hönsen och idag välte vi hönsgården för att göra den inbrottssäker (rävhelvetet) Jag spikade fast hönsnät under och grävde sedan ned det (typ hällde jord över). Nu kan de gå ute säkert under dagarna, det blir för varmt för dem att vara inne i huset nu.

Jag har försummat mina plantor men idag fick vi äntligen ihop det lilla billiga växthuset. Jula 149 kronor. Inte helt asfult ihop med resten.

Återvinningsstationen hann jag också med. Kan vi inte ta bort dem? Allvarligt! Folk verkar inte förstå detta med sopsortering och jag åker hellre till tippen och gör det eller sorterar i olikfärgade påsar hemma för detta är inte smart helt enkelt. Så skräpigt och äckligt.

God natt säger jag och Tylla, hon kom just in till vår säng. Det är hennes rutin just nu. Gosigt på ett sätt och galet jobbigt på ett annat. Hon fick helsaneras innan läggning hon hade alla tänkbara saker kletade i sitt lilla runda fejs.

 

 

Bruna ägg

Här vaknar jag och läser om en annan mammas vedermödor, föga anar jag att min morgon kommer bli lite som skärselden….

Ni kanske undrar över titeln? Jo, den är vald för att mesta möjliga mängd människor ska läsa detta. Jag googlade mest sökta ord i Sverige och då var listan bara klar för 2016…där var Pokemon Go överst men det är för dumt tycker jag och rätt högt upp fanns frågan om varför ägg är bruna eller vita och med tanke på att jag har höns tyckte jag att det inte avvek för mkt. Så ni som undrar över detta ska få veta, NU! Bruna ägg är det för att inte synas så bra i naturen. Vita ägg är vita för att någon snille kom på att det var fint och så avlade man fram vita ägg. Mina höns värper chokladbruna, nougaterna och pastelligt gröna. För att de inte ska synas i naturen och bli uppätna av rovdjur. Naturen är smart, människan INTE. Och för er som inte ätit ägg utomlands så mycket (eller iallafall inte sett ägg utan skal) kan jag meddela att vi är ganska ensamma (tror jag, har bara en ref. här som är min svägerska från England) i världen om vita ägg. Hon hade aldrig sett det tidigare…bara bruna tydlingen kring Nottingham iallafall (eidensgrad här lååååg).

Nu till mitt egentliga inlägg. Det började så smått inatt kan man säga när, jag pga allt som hänt under helgen ej kunde somna och full av stress satt uppe sent för att färdigställa en korrekt och underhållande redogörelse över Trulles helg ihop med oss, bröt samman lite då vår skrivare är kass. Jag skrev av mig den värsta stressen och somnade kring halv tre i skenet av Indiana Jones på datorn.

Morgonen började så här: Jag läste skumögt Hejhejvardags blogginlägg och tänkte, fan livet med barn är ingen lek alltså och påmindes om mitt eget inlägg Fobiträning i familjesituation. Då visste jag inte att jag bara en timme senare skulle sitta och gråta på dagis (orkar inte vara PK och skriva förskolan, jag O R K A R inte. Men jag orkade skriva det….?).

Trulleväskan packad men som sagt, själva Trulle låg ju med Tylla….nu skulle jag bara hämta Trulle. V A R  Ä R  H A N?????

Jag sprang fram och tillbaka mellan hennes och vårt sovrum (under denna tid försöker jag klä på och utfodra tre små liv) var kan ungen ha tappat trollet? Ingenstans tydligen. Universum har uppslukat det skitiga lilla gossedjuret.

-Mamma, får vi cykla? (Frank som fick ett nytt cykellås igår)

-Ja, visst, bara jag hittar trollet.

-Var är Trulle gumman? Kan du visa mamma????

-Ha ”boy”! (Tylla som skiter i trollet och vill ha en nappflaska)

-Du ska få det men det är viktigt att vi hittar Trulle…..(säger jag under det att jag noterar att rosa flaskan läcker och häller över i blå och hoppas att hon inget märker).

-Jag vill ha MIN flaska. (Säger hon såklart men jag väljer att ignorera detta och bara se superstressad ut)

Tylla tog flaskan.

-Älskling, jag orkar inte mer, jag blir galen. Vet du var Trulle är? (Säger jag och nästan gråter till maken)

-Men, vaffan, du kan väl inte gråta för ett borttappat troll?!? (Maken helt oförstående inför att ALLT står på spel här, A L L T)

-Jo, jag blir galen, jag orkar inte mer. Kan det vara EDGAR som tagit Trulle???? (Såklart, han tar ju allt som är löst. Men han är oskyldig hävdar han.

-Mamma!!!! Jag vill cykla nu! Säger Frank och går ut och börjar hoppa på spången han far byggt i väntan på trallvirke….det lät jättemycket ock väckte sannolikt alla grannar.

Då börjar det SNÖA!

-Nej, det blir ingen cykling, det är asfalt, trollet är försvunnet och jag blir galen (säger jag som håller båda händerna mot huvudet och tror att jag håller på att bli galen).

Mina barn ogillar kläder.

-Här är Trulle! Deklarerar maken stolt och berättar att han letat i docksängen.

Tydligen har Tylla innan hon kommit in till mig inatt vid halv två bäddat ned trollet och kanske konturen där, mycket prydligt. Och sedan glömt allt av detta.

Nu står vi alltså alla redo i hallen. Tre med cykelhjälm och jag anser att jag klarat detta bra (dvs ej blivit galen och eller gråtit så att huvudvärken eskalerat).

-Nu går vi! Säger jag och öppnar dörren. Alla följer med, Jag spänner fast T och E i bilen och då säger Frank:

-Va? Ska jag inte få cykla? (I snöblåsten).

-Men älskling jag sa ju det, det snöar och nu är det för sent pga letande efter troll…..kom nu snälla.

-NÄÄÄÄÄÄÄJ! (och går med bestämda steg mot huset och smäller igen dörren.

Jag går efter, försöker att inte bli galen dvs andas och tänker positivt…som att….det är trevligt att ha barn…det är trevligt att ha barn…det finns de som inte får några barn…..jag ska vara tacksam, tacksam, TACKSAM och alla har tio tår och tio fingrar, jag SKA INTE GRÅTA för då får jag värre huvudvärk…..typ.

I huset står en skitsur 7-åring med ett splitternyt lås i handen. – J A G  V I L L  C Y K L A !

-OK, men säg inte ETT ord om detta till de andra, kom nu. (jag mkt sammanbiten)

-Är ni inne igen? Ropar maken från toan….där han bajsar i lugn och ro (antar jag).

-Hej då! (jag som med emfas betonar att jag GÅR nu).

Innan jag han lyfta in cykeln i bagageluckan och spänna fast F hann maken iväg med bilen och han såg såååå glad och pigg ut. Han sa vid kaffet att han var sååå trött, och näääär ska detta sluta? Jag sa:

-Inatt delar vi upp oss, jag orkar inte mer.

-Men vi gjorde ju det inatt!?! Säger maken på allvar.

-Alltså, att DU går och lägger dig ensam i en av barnens sängar medan jag sover med barnen är INTE att dela upp sig, det är tvärt om och VÄRRE, OK??????

-Öh…..ja…ok. Men…ja det blir bra.

Saker man upptäcker när man går på trolljakt.. detta är makens sängbord men jag tror inte han ordnat med geléråttan faktiskt.

 

Vi åkte till skolan, ingen knotade, eller jo Tylla ville sparkcykla….det sa hon trettio gånger på fem minuter. Jag lyfte ut cykeln och pussade de båda pojkarna (båda iförda hjälm) och så fick de faktiskt gå själva. Ingen invände.

Mot dagis.

-Jag vill cykla!

-Jag vill också cykla, jag vill vara med dig mamma, jag vill att du är med mig på dagis. Jag vill cykla, mamma, kan jag få cykla?

I farstun till dagis upptäcker jag att det otäcka lilla trollet saknar sina byxor!?!!!!

Vaffan!?

-Du stannar HÄR! Sa jag skarpt till Tylla som blev så förbluffad att hon blev tyst och så sprang jag tillbaka i snöblåsten till bilen för att leta efter byxorna. På vägen såg jag en damväska stå öppen och ensam på gården….stackars den mamman hann jag tänka, men kanske det är en lekväska som SKA stå där….eller????

Min sorgliga bil, byxlös men rik på annat innehåll.

Inga byxor återfanns i bilen. Då ringde på allvar mobilen. Det var dotter nr 2 (som snart är myndig och ska få RÖSTA I RIKSDAGS-(och alla andra val) valet) och undrar när jag ska komma hem…hon har sina grejer i bilen…..

Jag sprang tillbaka till förskolan, gick till fel avdelning och slutligen avlämnade jag barnet, Trulleväskan med fula A4 med suddiga bilder och satt med en tår i varje ögonvinkel och redogjorde för allt detta.

Jag är en usel mamma, jag kan inte hålla koll på ett par trollbyxor. Jag har inte koll på något men jag VET varför!

För en endaste människa kan inte förutse allt oväntat som en hel drös med barn kan ta sig för, man behöver kontakter på SÄPO för att klara det. Man behöver spårningsutrustning, kameraövervakning och sannolikt en kurs i mentalavslappning samt en vattentank att sova i.

18-åringen hämtade sin väska i bilen, gjorde sig redo att gå och ropade: -Hej då!

-Kan man få en puss?

-Nä hinner inte, ses ikväll! Och BAM dörren smälldes igen så alla glasen i hela köket skramlade. Jo, jag fick ett sms igår att hon nog är vegetarian nu…bara så jag vet….

Jag kan nu ha skrivit mitt mest desperata inlägg någonsin, jag har varit ledig i nästan tre veckor och jag längtar till imorgon när jag ska få börja arbeta klockan 8.

Ajö!

Så här kommer det se ut ett tag framöver här hemma.

 

 

På minussidan

Jag tror att Mattias Klum tagit den här bilden för National Geographic i Borneo. Han ska ha suttit och ”väntat” i fyra månader tydligen på bilderna i det reportaget… Det ger perspektiv. Han sitter och halvmediterar i någon form av lotusställning. Jag tänker mig att om jag bara var säker på att komma ur lotusen skulle det kanske kunna vara något för mig….

Jag ska vara HELT ärlig. Jag älskar att vara läkare men det är ett ganska ansträngande arbete. På väg hem från en 10h lång söndagsjour med ständiga avbrott, masssor med samtal, bedömningar här och där och plötsligt ett ben som behövde ortopesisk konsult körde jag på radion att det ska komma program om utmattade läkare, överarbetade, såna som när de kommer hem inte har ork att ens äta…..

Jag hade lite konstruktiva förslag idag när nattens jour klev på som man säger (dvs tog över telefonen, sökaren och någon rapport från mig). Kanske värt att fundera på….för dem som anställer läkare. den som är intresserad kan ju höra av sig, jag kryllar av kreativa förslag som vanligt.

På vägen till arbetet lyssnade jag på söndagsintervjun. Mattias Klum, världens kanske bäste naturfotograf. Han vääääääntar in bilden, i halvlotus. Jag vet inte vad det är, låter som yoga. Han blundar samtidigt. Jag tittar ju ständigt på nya yrken som kanske skulle passa mig och jag tror kanske inte min fotografiska blick är så utvecklad men de behöver assistenter. DET skulle jag kunna bli, hålla reda på filmrullar och så. Halvsova invid den mycket koncentrerade genialiske fotografen och sen inte göra så mycket mer.

Klum berättade om sin första föreläsning på ett ålderdomshem. Det var så coolt, en blind dam hade med hans ord återupplevt sin barndoms somrar, jag fällde en tår. Och kom på at jag hade lite lösa planer på att hålla föredrag om utmattning. Och kanske det skulle kuna bli askul. Jag ser framför mig en skara kvinnor (80% kvinnor resten män) som i fina Gudrun Sjödénkläder (för bara kulturtanter går väl på bokmässan) förevisas bilder från mitt hem i samma anda som här. Och så beskriver jag hur trött man blir av att samla ihop halvätna äpplen men hur glad man ändå kan bli för då kan man mata hönorna med dem…. och sen lite knasiga vardagssituationer med krossade hönsägg i jackfickan, vidbrända hotdogs när man trasslat in sig i kabelhärvor eller fastnat i grovdammsugarsladden och trillat omkull….

Jag vet inte, jag kanske får jobba lite på den där idén. Men att föreläsa vore väl kul? Eller inte, jag hatar ju det. Men om man kan tjäna rysliga pengar och slipper göra tråkiga saker så kanske…jag känner ett behov av att styra min tid mer….Babbel babbel babbel. Jag ska lyssna igen på intervjun, jag hann aldrig höra klart. Jag gillar att lyssna om. Då får jag bra tankar, bättre.

God natt. Imorgon ska jag angripa boken och antagligen få arbeta dubbelt så snabbt som tidigare eftersom jag sabbade allt med ett felkommando….sååååååå galet!

Mer naturfotograf än så här blir jag nog aldrig. Här är vår nya Brahmahöna Greta the piglet som ersatte Greta Gris som lämnade oss för de sälla jaktmarkerna….via räv.

Gårdagens middag. Resterna av den lever kvar på flera sätt. Vi jobbar stenhårt på att få ut den här familjen till vår lilla ö……Det bästa är att jag bara ringde upp och sa, kom hit, vi saknar er och så kom de nästan direkt. Spontana middagar är allra bäst, då slipper man bygga upp en massa stress och oro för att allt ska klaffa, städningen vara bra osv.

Så här vaknade jag imorse. Endast ett barn i sängen men å andra sidan PÅ mig…Söt är han ändå den lille.

 

Fi är ju inte mitt parti kan man säga, det är nästan inget som är det med Fi är det minst av alla. Deras nya ledare är faktiskt bara för mycket. Jag avhöll mig från att säga dum, korkad, okunnig och galen. Bara så ni vet. För mycket är ett bättre ordval. Jag undrar vad binär är….känner på mig att jag kan råka vara det…kanske jag ska bli kränkt? Jag vill inte bli omtalad som binääääär! Låter ju som om man har den dubbel personlighet eller något. Jag förstår som sagt inta alla nya benämningar på folk, men fluffigt är det. Jag son trodde jag var cis… eller kanske cosinus eller tangens?  Sen det där med att arbeta så man nästan dör….det är väl typiskt för precis välutbildade läkarinnor eller? Är vi då också en diskriminerad grupp. Hon verkar ha ett väldigt snävt perspektiv men göra anspråk för att tala för precis ALLA, utom vita män då, över 1,80….

 

Maken var hemma idag med de tre små. Igår köpte jag femton äpplen tror jag…..idag har vi fyra kvar. Men hönsen är mätta. Jag funderar SÅ mycket på hur det går till här hemma när han har ”kollen”. För när jag är hemma så märker jag liksom att det rinner vatten på toan, att äpplen tuggas på, att kisset rinner ned över stolen på ullmattan och att min handstickade kofta med tillhörande sockor också dränks i urin. Jag tar också in min kaffekopp och paraply som jag eventuellt ställt på soptunnan, värmer maten till den som jobbar en söndagsjour och kanske, kanske inte rullar ihop mattan innanför dörren. Jag är såååååå sugen på att uppfinna appen, vad GÖR din make när du inte ser honom. Den skulle registrera hans nätaktivitet, mobilanvändning och rörelsemönster i förhållande till barnen…..Eller är det något för SÄPO?

Jag kan i detta kaos ändå trösta mig med att kvällssolen faller vackert över det totala kaoset.

Lite står kvar från igår kväll….inklusive lite klotter från när maken ritade av sin hand med märkpenna på en servett igår…..Han tyckte att det borde framgå TYDLIGT på märkpennor från Polarn att de var just MÄRKPENNOR….satan i gatan vad trött jag kan bli ibland. Jag påminde honom om att vi ju haft EXAKT den sortens pennor senaste sex åren för att märka barns kläder…men det var tydligen NYTT för honom. Tänk, en hel värld av nya saker VARJE DAG!!!! Jag fick nästan bort allt med Sån där skurkräm….oj vad en liten gumma kan gno.

Jag tänker så här: OM en yllematta blir dränkt i kiss, då finns två saker att göra 1) Ignorera detta och låta det torka in utan att orsaka stor kalabalik och möjliga lårbensbrott eller 2) rulla ihop i stor knöl så att frun ser den och åtgärdar….Jag valde att ignorera knölen och låta den vara just en knöl.

Jag tänker mig att jag skulle kunna bli en bra kriminaltekniker för jag kan liksom bara genom att observera resterna av saker, spåren och liksom för mitt inre se vad som utspelat sig här. Inga blodfläckar, det är bra.

Dagen summeras

Så här såg min diskbänk ut innan jag drog ned gardinen. Men det kändes för en gångs skull OK för jag visste att IDAG kan jag i lugn och ro vara den hemma fru som jag längst innerst är.

 

Jag grunnar ju alltid på meningen med livet, eller typ LIVET, någon vidare mening med det finns ju ej. Och nu när jag har varit kompledig i två dagar inser jag att jag vill vara hemma, jämt! Livet blir så som det är menat då. Man har tid för den där extra guldkanten, ett extra leende, läxan som kom bort och man kan laga TRE OLIKA RÄTTER!!! Just det sista där var väl kanske inte det bästa med gårdagen men det GICK!

Jag skriver ju klart boken, det tar sin lilla tid, man måste tänka, refusera, ta bort en himla massa utropstecken som av oklar anledning infogats i för stor stil….osv. Men jag råder över min tid. Det gillar jag.

Jag blir mer miljösmart när jag är hemma. Jag går med barnen till och från skolan. Det är som en cirkus varje gång. Och har man tiden kan man älska det!

De fyra minsta. Alva har just kommit in på en gymnasieskola med inriktning ester….jag tror det kommer bli bra. Hon har starquality den ungen, det har hon av MIG!;) Blygsamhet…nä, det har vi inte så mycket av här hemma. Kolla min Instagram från igår eller tidigare när mina tjejer dansar. Det är svårt att inte kissa på sig av skratt faktiskt. Expressivt är ett bra ord.

Att ha barn med alternativa matideologier kan vara kämpigt. Särskilt om man som jag vill vara hälsosam, miljövän, giftfri och laga GOD mat. Jag köpte tidningen Kloka hem (tror jag den heter) och där fanns fantastiska bilder på veggoburgare…jag testade en igår. Tydligen är jag ljusår bättre än min exmake på just bönburgare. Han verkar inte ha fattat att de ska KYLAS innan de steks, hur svårt kan det vara??? Ett noll till mig där, och ja, jag håller reda på poängställningen, alltid.

Dottern handlade på vägen från skolan och fick order (ja) om att plocka upp…. och visst, alla kylvaror hamnade i kylen men varför klä in min arbetsplats med mat? Varför?

 

Här har vi då rostade valnötter som hackats. Svarta bönor som runnit av, hackad färsk koriander, panko, salt och snart ska detta stoppas ihop, blandas med löksörja, formas till biffar, plastas in och KYLAS!!! Very important!!! Very!

 

Karamelliserad lök med BBQ-sås…..inte gjort i en handvändning.

 

Svarta bonburgare….Det man kan säga om vegetarisk mat är väl ffa att det tar längre TID, och det har jag ju mer av just nu. Kyla biffar minst en timme efter att man tillverkat dem av bönor, koriander, kokt ris, syltad lök och gud vet allt. Det är inte snabbmat precis.

 

I helgen var vi på påskmiddag hos ”svärisarna” Då åt barnen pizza så det sprakade om det. Jag gjorde liknande igår. Så enkelt och gott. Alla mätta. Till och med ena veggisen klippte ut en köttfri del, men är man verkligen helt veggo då? Kan man äta mat som ”besudlats” med KÖTT???

För er med barn som kinkar med maten och vill laga något gott och snabbt, Tortillabröd, ketchup, soltorkade tomater, tunn fin salami, riven ost och mozzarella om ni har. 180 grader och tjoff!v Klart på några minuter!

 

Färdig!

Det fick godkänt! Enda invändningen var att maten var….platt…..?!?

I begravningssyfte grävde maken ett hål. Det var tungt, för mycket sten. Vad gör man då? Man lämnar allt och gräver ett hål på ett annat ställe…..

Jag fotade detta och skickade före och efter bilder. Maken skrattade. En stund. Jag frågade senare om han saknade något…..?

Jag tog faktiskt en paus igår också. Exakt så lång så att man kan äta en päronsplitt.

En stackars ensam höna i hönshuset. De mår inte bra av det. Därför åkte vi på en kvällsutflykt. Till Trosa. Jag bara älskar landet….bara där kan man se skyltar som dessa… En hel massa kronhjortar (tror jag det var) såg vi också.

Va? Landet alltså.

Det knakade betänkligt när vi åkte över. Maken är lite skrajsen alltså…jag märkte inget, jag njöt.

Dessa två kom hem till oss igår, det är Sixten Jr och Greta the Piglet. New chicks on the block…..

Pappa tupp är en stolt kille, snygg också. Önskar vi kunde ha en tupp!

Resten av gänget.

Och några till….

Här är välkomstkomittén! Maken har nu förstärkt utegården och om jag känner honom rätt lär det bli minerat runt tomtgränsen. Han är en sann djurvän (alltså inte rovdjursvän).

 

Jag var så trött igår efter att ha arbetat (ja, det är ett arbete att skriva böcker) och att vara hemmafru (också ett arbete) så jag orkade inte skriva allt detta igår, jag slocknade som ett ljus med Svtplay på magen (datorn) och vaknade upp med tre barn och man i sängen. Helt otroligt att sängar görs så små! Jag skulle vilja ha en 2x4m säng med räcke i taket så man kan klamra sig ur högen av familj som ligger på en.

Idag hade jag velat skriva om skolkommissionen, för den är så korkad att jag nästan blir galen, jag kanske skriver om det ikväll. Nu ska jag ARBETA. Eller jag har redan börjat, jag har satt igång två tvättmaskiner och diskdito. Tjing!

 

 

 

Struktur

Snö alltså. Jaha, det är bara att gilla läget. Hönorna verkar väldigt oberörda iallafall. Värper som attan gör det också. Jag tycker vi får i snitt två ägg om dagen helt ärligt. Här Sixten och Greta Gris.

 

Jag har bloggat rätt lite (för att vara jag) senaste tiden och det är både medvetet och påtvingat. Jag hinner inte delvis men sen så lade den där lastbilsolyckan lite sordin på allt. Det känns liksom fjuttigt att skriva om strumpor som hamnar fel när någon sörjer sin 11-åring. Men så är ju tyvärr vår tid här, kantad av fruktansvärdheter som vi inte rår över. Sen fick jag lite ont i magen av all KÄRLEK som folk plötsligt visar varandra och alla ord om hur vi enade ska bekämpa ondskan. För mig är det ihåligt även om det ju känns rätt bra för stunden. Jag tänker mig ju att livet är över när man dör och inget får en liten flicka tillbaka till sina föräldrar hur många rosor och gosedjur man än lägger på Sergels torg så jag….jag har varit lite låg.

Jag har vid två tillfällen också hört Antje Jackelén tala på radion. Hon hävdar med bestämdhet att alla tror på gud. Hon uttrycker det inte så utan säger mer svepande att alla tror på något, och då drar hon slutsatsen att detta något är hennes gud. Sådant gör mig förbannad. Jag delar inte alls hennes bild av världen och jag ogillar när man ska kleta på sin egen bild på andra. Hon sa: En del säger att de inte tror på gud, och då frågar jag: Vilken gud är det du inte tror på? Alltså vad ÄR det? Jag tror inte på NÅGON GUD ALLS och jag hävdar med bestämdhet att OM det fanns något övernaturligt väsen som kan gripa in i våra liv så var det dags den fredagen. Jag blir så otroligt provocerad av detta snack om en allsmäktig kärleksgud att jag vill kräkas. På närmsta kyrka. Punkt.

Jag hörde ju som bekant Marcus Birro tala i söndags. Ett bra samtal och jag har alltid gillat honom. Bortsett från en sak (som inte gör att jag ogillar honom för en människa är inte bara en åsikt eller tanke) att han är katolik. Det är så knasigt att en redig person väljer att vara det. Men jag har en teori……jag har nämligen flera synnerligen smarta bekanta och vänner som är religiösa och jag tror 1 att man ärver detta som allt annat man växer upp i och om den som uppfostrar en inte är ett kräk så man måste revoltera tar man över sedvänjor och 2 man kan liksom inte förlika sig med att livet är helt och hållet meningslöst.

Jag finner ingen som helst sorg i att livet är meningslöst. Jag tycker inte att det är meningslöst att leva bara för att det tar slut utan tänker att om jag bara för över all min kärlek på mina barn så snurrar jorden lite lättare de närmaste 90 åren för dem och så var det med det.

Jag skulle för all del gärna hamna i himlen efter att jag dött ihop med alla de jag gillar som redan dött men som sagt, chansen att DET skulle inträffa synes synnerligen orimlig.

Nu ska jag åka och handla god mat, kanske en citronverbena, lämna bokföringen till redovisningsfirman, besöka husläkaren och se om någon ny bild ska tas på min….you know what och sen ska jag hämta hem mina tre små och försöka vara en härlig människa så att vi får en lugn och fin kväll. Kanske kanske jag ska jobba lite i midnattsoljans ljus också…..annars får jag kanske panik.

 

Jag har ledigt nu i två veckor för att skriva klart boken. Jag har bestämt att jag BARA ska göra det, annars hinner jag inte. Maken….ja han ändrar inget särskilt….någonsin. Jag har börjat tro att det är HAN som är utmattad…..

Inga kommentarer på detta får han heller. Jag orkar ärligt talat inte gnälla längre. Han vann liksom.

Ett helt nytt och obegripligt språk uppenbarar sig. Jag skrev ut den men det var så SMÅTT att jag inte kunde läsa ens med glasögonen. Jag skrev ut det i ett större format men då föll högermarginalen bort…..Tänk att det ska kärva så i uppstarten.

Så nu har halva dagen gått och allt jag han med var att ta barnen till resp. skola, samla ihop all brkföring, konstatera att jag inte kan göra ett skit åt detta idag och börja planera för att handla mat och besöka husläkaren….Känns sådär faktiskt.

Olika förutsättningar

Utsikten från större delen av våra fönster är ändå ganska svårslagen måste jag säga. Vi bara står och stirrar vissa kvällar. Och snart, snart kommer vi kunna sitta ute, i lä och njuta av detta utan att behöva balansera i en jordig sluttning….

Största felet jag gör (och säkert många med mig) är att jag antar att alla har det ungefär som jag, normalt typ. Meeeen så minns jag att jag ju inte har det så normalt. Jag har sex barn, en knasigt försenad karriär, har haft en butik helt nyss och lever helt udda. Men normalt ändå i mitt tycke. Jag är ju min egen norm.

Här sitter jag och äter frulle i en wellpappbåt ihop med mina två minsta.

Vi storrar in i dörren och inget annat.

Jag fick fem jordätskockor för ett tag sen av en odlingsintresserad bekant. Hon kom för att kolla in hönsen. Idag fick de komma ner i lerjorden. En liten skyddsanorning tillverkades också så vi inte glömmer av dem i villervallan här. Tre meter höga kan de bli och ge en ofantlig mängd nya skockor. Hoppas på det! Tack Elina! Det ser lite ut som en skeppssättning för en orm eller något nu när jag ser det från detta håll….

Här ett collage av dagen som jag totade ihop när jag drabbades av den stora avundsjukan. Jag sitter iallafall i lä i detta totala kaos av lera, grus och halvmeterdjupa hål som maken ska gräva minst 17 stycken av innan han kan bygga en altan med sjöutsikt….Kanske någon tycker att detta vore väldans mycket mysigare än att bo i en trea i Fucking Åmål….?;)

Sen såg jag en bild en kompis lagt upp på Instagram och då insåg jag (igen) att vi alla lever så olika liv. Jag satt inte på en Toskansk bergstopp och drack champagne imorse, jag åt frukost ihop med två barn i en IKEAkartong (helt allvarligt). Jag äger heller ingen riktig stråhatt även om det står på min ”att köpa lista”, men min ska vara från Boston, en Shakerhatt som en bekant har. Ska bara vänta ut att Trump ersätts först men sen åker jag dit och köper en.

Igår arbetade jag dagjour på psyk. Det innebär att man har konsulttelefonen och rondrar en av de två avdelningarna ihop med bakjouren. Det är lite knasigt för man bli i princip alltid störd i alla samtal för att det ringer hela tiden och man måste då springa ifrån och svara.

Jag bedömde människor som intoxikerat på ”nästanIVA”, medicinakuten och kirurgakuten. Därtill sprang jag till NoA som är jourpsyk kan man säga som åker ut till folk som mår dåligt och bedömde två till och sen en annan konslutgrej via ett annat mobilt team. Ganska svettigt faktiskt och så var även förra jouren. Lunch åt jag halv fyra….Men on the bright side, jag fick på 10 arbetade timmar 40 timmar kompledigt som jag ska använda till min bok. redigering. Inte med Toskana vid mina fötter men väl en Mälarsnutt. Jag har beslutat att INTE städa innan jag sätter mig för att arbeta, jag ska hämta och lämna barnen, se till att det finns mat till middag men annars ska jag bara jobba med boken……och kanske plocka lite från golvet, tvätta, ta hand om hönsen och så….träna ryggen?!? Jo det kommer bli bra, jag kommer fixa det. Det brukar oftast lösa sig för mig.

Imorgon ska jag besöka våra odlingslotter, maken är inte så intresserad, han vill gräva hål…..

Nu ska jag se något på Svtplay tror jag…kanske det kommit något nytt avsnitt av Gisslan? Eller DCI Banks?

Gonatt!

Bortbjudna!!!

Nya skåpet på plats! Fyllde i apetember… nu är det fyllt med saker.

 

Vi ska på middag ikväll, det var så länge sedan. Jag ska ha senaste reafyndet på mig från Pret a (saknas en accent men den fanns inte, den ska luta åt cönster och då slutta åt hö) Porter! Ettriktigt fynd för 1000kr!!! Hade kostat nöra 8000!!!!

Vi ska inte lpngt,vi går dit, så skönt!

Har ägnat stor del av dagen åt städning….

Vardagsrummet från andra sidan!

Jag vilar ryggen en stund innan vi går så den håller kvällen ut!

Vill ni veta mer om kvällen höng med på Instagram @vardagbyanna