Vissa dagar

Just när jag satt mig för att dricka mitt morgonkaffe och pusta ut såg jag detta…..

Jag vaknade på fredagen med halsont. En hel arbetsdag kämpade jag mig igenom och när jag kom hem var jag väldigt väldigt trött. Efter maten (korv med bröd) lade jag mig i sängen och somnade. Tanken var att bara vila benen en liten stund men jag somnade stenhårt fullt påklädd. Jag vaknade halv fem på morgonen av värk och att hela sängen var överfull. Jag gick upp, klädde om till nattkläder, tog två alvedon och gick och lade mig i Edgars säng istället. Jag somnade om direkt och väcktes av att Edgar återigen kom för att sova med mig. Jag tror han sov en stund med mig men vaknade och tröttnade på mig. Nästa gång jag vaknade var halv tio. då hade jag nog sovit 13 timmar…..vad är det om? Övertrött? Sjuk eller på allvar SJUK?

När jag väl kom ur sängen var det ju strålande väder. Jag fick en argattack på maken pga hans knasiga sätt att hantera sina kläder och den anordning han gjort i sovrummet med nån förbannad tv-mojäng. Casting? Nån sak som är nästan som AppleTV fast billigare…helt ärligt, jag fattar ingenting av detta och på allvar tycker han att jag ska lära mig att styra detta från min iPhone! Han har liksom inte lärt sig någonting om mig de senaste 10 åren….jag tar inte in mer saker nu som inte är analoga, NADA, ZIP, NOLL!!!

Jag blir så glad av den här tapetern OCH mina Mårbackapelarginer.

Jag fotade hela eländet så ni kan få se magnituden av galenskapen och det betyder INTE att jag hatar honom och att vårt äktenskap är dysfunktionellt, bara att vi är fruktansvärt olika och att allt jag tycker är bra är precis helt fel för honom och totalt poänglöst.

Ja, jag tror att ord är överflödiga här. Men man kunde säga: Finn fem (eller fler) fel…

Buntband. Sååååå praktiskt! Till ALLT!

Så fin komposition, total harmoni.

Och så alla dessa man slängt i sitt liv. Men jag undrar om någon annan än jag någonsin gjort det…för jag tycker att det alltid är jag som hittar dem men aldrig tar loss dem…äter ju inte överdrivna mängder bröd liksom….

Jag tog mig ned till tvättrummet och där fick jag ytterligare ett vredesgenombrott. Denna gång på en tonåring. Jag minns nämligen att det sista jag sade innan tvättningen var -Allt med vitt i är vittvätt! och fick ett slött: -Jag veeeeeeeet, döh! till svar.

Båda tvättmaskinerna var fulla. Ena med ljusa färger och vitt. Den var tvättad. Den andra med mörka färger och vitt, den hade fått i sig tvättmedel såg jag men ej satts igång…tur det.

Jag satt där på gliet i tvättstugan och djupandades en stund. Jag kunde nämligen inte skrika på ansvarigt barn men funderade lite över livet och hur i helvete jag ska få någon ordning på allt här. Jag tycker ändå att jag har försökt. Många sätt, olika anslag och mått av vrede. Tydligen finns inget sätt att lära någon något här hemma. Dystert. Och då är ju såklart det grundläggande feltänket att JAG sitter inne med alla svar. Som att vit tvätt ska hållas vit…osv.

Jag tänkte först att jag får skriva en lapp som jag sätter upp på väggen i tvättrummet. På den skulle det stå:

  1. All textil som har något vitt i sig räknas som VITTVÄTT även om en annan färg förekommer
  2. Töm fickor innan tvätt och om det låter ”klonk” eller rasslar när man kastar in plagget i tvättmaskinen, ta ut och vittja!
  3. Tvättmedel finns i två sorter, den för VIT tvätt eller FÄRGAD tvätt. Den det står vit på hör ihop med vittvätten osv.
  4. Man ska gärna trycka igång maskinen när man lagt i tvätt, hällt i tvättmedel och stängt luckan. När man sedan har satt igång det hela är det bra att försöka minnas detta så att man också kan tömma den innan allt luktar mögel!
  5. Tvätta inte alla möjliga material i samma tvätt. Det finns olika fibrer nämligen som tål värme och centrifugerna dåligt. Exempel på detta är siden och ull.
  6. Vissa saker som efter tvätt ska strykas behöver inte torktumlas, de hängs på torkställning. Exempel på DETTA är: Köksanddukar, skjortor, örngott, mammas fina ylletröjor som tvättades med ylleprogrammet och SIDEN.

När jag hade tänkt ut hela den här listan blev jag arg igen och tänkte att lappen endast skulle innehålla TÄNKT TILL NU!

Så de skulle leta efter tvättråden och göra RÄTT! Den lappen sitter inte där ännu för jag har inte haft tid. Solen sken ju som bekant så jag tog en promenix med killarna, delade ut kalasinbjudningar till några pojkar och lapar till bullerutsatta grannar i närheten om att de kunde kontakta mig eller min granne för att vi ska få den snöbollen i rullning…..sen lät jag hönsen spatsera och sprätta i trädgården under det att jag planterade om lite. Ett fikon hamnade i ”dödsgropen” som maken kallar det för allt jag hittills planterat där har dött men den här gången tror jag det ska gå bra. Fikon är tåliga.

Grannarna har så fin stenläggning fram till huset. Jag vill ha något liknande.

 

Blandad kompott av ”dödsgropen” min citronverbena som ska få flytta in och de två minsta hönsen som kom till oss en dag gamla.

Lagning av älsklingsbrallor. Det gör jag GÄRNA! Lite senare på dagen lagade jag en trasig täckjackas innerficka och gjorde en extra, bara för att skoja till det lite…;)

Enkel men god lunch idag.

 

Så många dB är det precis vid vägen. vi bor ovan den och utan något bullerskydd på stora delar av tomten…det ska vi ändra på nu hade vi tänkt!

Ser nu hur högt vårt hus ligger!!! Jag gillar att se vårt hus från olika vinklar. Då får jag en känsla för hur det tar sig ut liksom. Jag är lite kär idet!

Ja, det var väl i stort min dag…jag hade tänkt skriva lite om telefonhyfs och swishkaos men det får bli en annan dag. Jag tycker det räcker nu.

Maken var på begravning och lilla T fick följa med för hon har histat lite. Hon hade varit knäpptyst och skött sig exemplariskt tydligen. Men innan de kom iväg var det tydligen kaos för hon kom med det ena galna klädförslaget efter det andra som inte riktigt passade ihop med dagens allvar. Till slut en Molotröja och en grafitgrå tyllkjöv och stickade tights. Värdigt tycker jag och jag gillar tanken av barn på begravningar. Det gör allt mindre tungt och de ska också skolas in i detta att människor dör och man håller ceremonier kring det för att sluta cirklarna och gå vidare på ett bra sätt. När mina äldstas gammelmormor gick bort tog vi alla avsked av henne i hennes eget hem och egna säng. En judisk (och kanske andra kulturers tradition) som jag tycker är mycket bra och naturlig. Inget av barnen reagerade knasigt på det. Hon låg där i sin säng, vi kom in, sa några ord och tog/pussade och klappade på henne. Mer sådant tycker jag. Döden ska inte gömmas undan, den ska vara en naturlig del av livet.

Jag körde en liten rensardag idag. Nu ska allt gammalt ut och jag har redan planer för nästa bok och en inspirationslåda för den som kanske kommer efter…så många roliga planer jag får till bara jag får lite sömn och sol.

 

Ha det!

A

Pil till våren

Maken tycker att jag är galen. Han har missförstått mig helt. Jag tyckte ändå att jag förklarat en hel del… Han trodde levande staket som bildade en grön växtvägg men jag vill ha en liggande för vindskydd och för att kunna stänga hönsen ute. I mars-april ska detta ordnas.

 

Jag gillar att jobba lite pö om pö i vardagen. Dels för att ryggen inte tål så mycket mer än så men också för att då märks det inte så mycket vad man gör och man får lite betänketid emellan. Här har jag flyttat jordgubbar och smultron som stod där nya ingången ska vara.

Hönsen har fått en lite större hönsgård. Jag vill så gärna att kycklingarna ska gå ut men de vill inte riktigt. Sedan igår har vi kopplat på värmen nattetid. Det blev inget ägg idag men förhoppningsvis ett imorgon då. Bygget gjordes på överblivet material och lite från grannens hus. De ska ha vindskydd, lite tak och i helgen blir det ett sandbad också under taket.

När man bygger med restvirke blir det inte alltid 100 procent men det har också sin charm.

Stora trafiksvårigheter imorse…jag längtar till nya stället, då ska det ta 37 min att åka, mer tid med barnen och så får jag åka båt två gånger om dagen som möjliggör total avkoppling i 10 minuter. Jag ska tänka ut vad dessa minuter ska ägnas åt…..

Jag försöker plugga på små stunder på jobbet. Här triagering på skadeplats. Viktigt att välja var resurserna ska läggas men det kändes hårt att ”lägga filten ” över den 40-åriga kvinnan…..

Och så lite KOL på det…forcerad expiratorisk volym…..peax expiratory flow..LADA, B-2-stimulerare och LABA….

 

När man arbetar heltid, pluggar på lediga stunder och försöker sälja in sin bok om hur man håller sig i balans då hjälper det INTE att kommunen struntar i ens boendemiljö. Hälsofarligt är vad det är att tillåta bostäder utan att se till att det finns tillräckligt bullerskydd. Men nu är det skickat vidare en överklagan för det fula sk staketet och bullret är nästa anhalt…..

 

Både Törnrosa och Jessie svimmade av när det såg makens samlade hög med ”skrammel”…..

 

Den här tidningen blev alltför kortlivad. Ecoqueen. Jag skulle gärna plocka upp den bollen och driva ett magasin för kvinnor. Helt fritt från face news och reklam om dyr antirynkkräm, hälsopreparat mm. Däremot skulle jag kunna skriva om var du hittar bästa vintagemodet, inredningsdetaljer från stadsmissionen, hur du odlar din hälsosamma grönkål och styr upp en trädgård. Och som Carlsson förlag så fint tryckt på sina tygväskor. Det som inte trycks på papper är förlorat.

 

Jag är ju inte så mycket för spetsunderkläder men jag tycker bilden är vacker. Jag gillar inte spets alls egentligen om den inte läggs ovanpå ett annat tyg eller över ens ansikte som ett flor…

Nya bollar

Det blir inte alltid som man tänkt sig. Rosen växer inte så mycket men de vita lavendlarna är helt gigantiska. Jag måste kanske plantera om lite här men just nu orkar jag inte. Jag ska se vad som finns på rean i oktober och utefter det planera om lite här hemma. Jag ska försöka skapa en mMedelhavsköksträdgård och organisera lite nu när nya hönsgården är på plats. Då kanske lavendeln passar in bättre där….?

Idag åkte maken med äldste sonen på fisketur med övernattning i skogen. Det var planerat sedan länge. Jag är ju alltid lite nervös över att vara endam med barnen men med de två äldsta hemma visade det sig vara ett lyckokast.

Redan innan lunch dök min bror upp med sin familj och vi gick iväg för att bada i poolen. Jag badade två gånger med barnen, lekte och dök som jag annars bara gör när det är minst 29 grader i vattnet. Men eftersom det bara var jag av de vuxna som ville bada fick det bli så. Det var jättehärligt. Efter det gick vi hemåt och sen spenderade vi nästan hela dagen ihop. De mindre barnen lekte och vi övriga satt i köket och pratade och år lite småsaker…en liten sallad, lite ost och oliver. Kycklingarna var väl dagens höjdpunkt kan man säga. Min brors barn älskar dem och hans fru är van att ha höns från sitt hemland men brorsan är stenhård. INGA HÖNS! Meeeen vi jobbar alla på det och som hans yngste son uttryckte det: ” Det är inte du som bestämmer vad Anna ger mig i present!”. So true!;)

Min minsta och min lillebror, hon älskar honom!

Imorgon kommer maken och Frank hem. Då ska vi försöka ha en lika harmonisk dag…..hönshuset måste lagas och byggas ut lite. Kycklingarna behöver en lite lugnare miljö tror jag innan vi låter dem sova ihop med de stora. Tre ägg har vi fått nu sedan en av marinerna börjat värpa. Idag kom inget och då blir man lite ledsen fast det är bra jobbat med ett ägg om dagen i tre dagar ändå. Vi vet inte riktigt vad vi har att vänta oss där.

När brorsans familj åkte hem tog de med Edgar. Jag passade på att vila ryggen då men somnade!!! jag sov tills han kom tillbaka med E och då hade Tylla redan somnat. Hon hade sagt: Jag måste lägga mig och så hade hon gjort det med lite hjälp på toan av tjejerna. Tänk va? mamman sover och då sköter sig plötsligt allt utmärkt. Jag väcktes vid nio av min brors röst och vimsade ut i hallen men då motade äldsta dottern in mig igen, -Sov du sa hon, vi tar hand om E. Tyvärr var det förs sent då så han märkte att jag var vaken men det gjorde inget för han somnade här i min säng på två röda.

Här ser ni kycklingen Louise. Alla har fått namn nu. Garbo, Greta, Gloria, Goldie (efter Hawn), och Eldkycklingen (?!?). Nu känner vi oss säkra på att ingen räv kommer kunna forcera vårt hönshus/hönsgård. Det är Goldie som lägger ägg, hon får så mycket extra uppmärksamhet av tuppen också!

En härlig inledning på helgen och jag är så glad och tacksam att mina äldsta barn är så gulliga mot mig och småsyskonen. Jag har haft det lite tungt sista tiden med all värk, allt arbete och oro inför boksläppet. Men nu känner jag mig på topp, särskilt roligt att ha alla barnen samlade under samma tak så mycket, så här länge har 20-åringen knappt bott här sedan vi flyttade in. och då har hon ju ändå en tvåa på Östermalm snuskigt nära Strandvägen…..Det ska alltså till att man får egen kuppe för att man ska bo hos mamma…än har hon inte kommit hit med någon tvätt iallafall.

Timorous beasties, kolla in dem. Jag har skrivit om detta företag på Eget hushålls, de har så häftiga mönster och det är så sinnessjukt dyrt. Tygerna går på 120 pund per meter! Svenskt tenn släng er i väggen liksom….

Nu ska jag se ett avsnitt av Vera, jag älskar brittiska deckare, just lovely! Och jag är tacksam idag, för att jag har en sådan fantastisk skara barn som är såååååå gulliga och härliga. Hjärtan till er och sov gott maken på liggunderlaget med myror och mygg….din plats i sängen är upptagen här så kommer du inatt får du sova på soffan!;)

Sen har jag äntligen fått iväg både mina mått och skissen på koftan som ska bli till. Jag har såååå höga förväntningar på detta.

Här jag och Tylla när hon hoppar bomben och sjunger. Kolla in Instagramflödet här intill så får ni se. Hon är bara för härlig den tjejen! Vi bor i Bullerbyn här. Alla grannar morsar, lånar ut prylar, barnen leker här och där och vi får titt som tätt besök av nyfikna som vill kolla in hus eller höns. Jag ångrar inte en sekund att jag flyttade hit. trots att jag nu ligger och hör en susande AC som stör dygnet runt både inomhus och utomhus. Men jag hyser gott hopp om att det kommer bli slut med det för det är inte OK att storfräsare får förstöra boendemiljön för vanligt folk hur som helst och inte följa regler som vi andra måste.

 

 

Guilty pleasures – skämmiga begär

Jag vet, det kan vara tjatigt att höra men vårt hus alltså, eller egentligen platsen vi bor på, den slår ALLT! När som helst nu ska jag släppa in min/a inredningstidningsvän/vänner kanske och säga att det är fritt fram att plåta hela härligheten…men först måste 200 städtimmar kastas in, av någon annan. OCH jag behöver måla om allt vitt för fem smutsiga små fingrar har jag gånger tre….

 

Mina ungar alltså, kläder är så överskattat tycker de. Citroner däremot är kul. De leker så fint med dem. Och ska man gå och bada är de viktiga att ta med. Ihop med en Törnrosabarbie….och som ni ser….där vi bor slutar allmän väg. typ.

Jag lyssnade på P3 idag hör och häpna. Jag var på väg i bil (för att ha en anledning att spänna fast barnen och få en lugn stund) till Louise som illustrerat min kommande bok. Hon skulle få ett paket men jag insåg att det nog var billigare med min bensinsnåla bil att kanske köra det själv. Fortare skulle det gå också….And off we went!

Jag hörde då för första gången uttrycket guilty pleasures. Och funderade på om jag har några. Alltså några böjelser jag inte riktigt vill stå för…. utöver de som kanske hör det sexuella (inget onaturligt jag lovar) till så tror jag faktiskt inte det. MEN jag kom på min man idag. Han lyssnar på Justin Bieber (stavas det så?) Desposito. Jo, jag har ju hört den jag med, barnen gillar, det svänger och det är ju inte sååååå skämmigt att lyssna på som till exempel ”Bada nakna” eller ”Groupie” men när jag frågade vad det var sa han……Kizz. Hahahahahaha ja herregud, det är ju verkligen oskämmigt. Kizz……. inte dödsmetall direkt.

Innan alla skrek på en gång och kivades…total harmoni. I cirka 20 minuter…eller kanske 15…10? Spana in Sharkboy!!!!

Blir jag rik någon gång så är en pool något som nog skulle passa ihop med huset och utsikten. En infinity end kinda pool….eller mer en jet stream/bubbelbad hett som bara den så jag kan simma alla mil jag behöver för att må riktigt bra. Det kanske ni inte visste om mig men jag har varit simmare förstår ni. När jag insåg att OS i Seoul inte var realistiskt lade jag av. Efter ett träningspass som bland annat Bengt Baron höll i…det ni. En gång simmade jag en mil på ett läger i Fagersta…ingen drickapaus där inte. 12 var jag vid det tillfället. Stenhård träning och jag undrar hur jag stod ut så länge….vi simmade ju i princip varje dag minst fem kilometer tills jag var 17?

Så till något annat. Barnen undergår nu en transformation. Jag har bestämt mig för att uppfostra dem. Jag ska inte skrika på avstånd, sucka när de inte lyder eller ge upp och klaga på att jag är trött och har ont. Jag ska ta tag i saker. Så, jag sa till maken att det vi INTE vill att de gör, det ska adresseras direkt och konkret. Då måste man också avgränsa vad som inte får göras för annars riskerar det bli ett enda stort NEEEEEEJ här hemma. Det har faktiskt gått ganska bra (jag spände också fast barnen i bilen i drygt en och en halv timme idag).

På kvällen gick vi till poolen vi passar och när tjut och gallskrik uppstod och retsamma småsparkar….då sa vi: -Nu går vi, och så gjorde vi det. Barnen är lite i chockfas just nu, vi utvärderar till helgen. Så kanske, kanske jag ska slå mig ihop med en annan lysande person som skriver bra/har barn och författa den ultimata barnuppfostringsboken trots allt. (Att just HA barn är en tillgång när man ska skriva böcker i ämnet, en del som inte har egna telningar är ju annars ypperliga på att uppfostra andras eller ha synpunkter…som sedan ofta kommer på skam när de själv blir föräldrar). Anna Wahlgrens är ju lite daterad kan man säga och i och med detta ligger världen öppen för Anna Voltaires samlade tips för småbarnsmammor (och såklart småbarnspappor, bonusföräldrar av olika slag osv osv osv). The wonderful book of childupbringing…är det ett eller tre ord?

Innan solen hann gå ned på sitt fantastiska sätt så hann jag med att grundmåla mitt egentillverkade kycklinghus dit de små snart ska flytta. De ska bo med de stora hönorna men vi är lite oroliga att de ska bli hackade på så jag byggde detta med lite spillvirke för att de ska kunna komma undan. Undrans om de kommer in genom hålet eller om maken måste såga upp det lite. de var så otroligt små när de kom och nu är de säkert tio gånger större, på bara fyra veckor!

Nu ska jag pussa maken, och alla ni som stöttar mig genom den svåra fas jag nu befinner mig i….TACK! Inget i världen är så fanastiskt som att ha…fem eller sex vänner att vända sig till i sin nöd, INGET. Och jag har ett elefantminne så om någon någon gång behöver amputera ett finger eller bli undersökt på obskyra ställen….TVEKA INTE att ringa eller skicka en bild;) Kärlek, på allvar till alla!!!!

Eller jag kanske har en böjelse som jag har lite svårt att erkänna…jag älskar fina saker, form och färg är löjligt viktigt för mig. Och jag satt igår och tittade på några av de finaste jag har. Just den här boken är väl inte så snygg på omslaget men första sidan….så snyggt! Jag har Kinfolk vid min säng…The KINFOLK table. Love it!

Hänsynsfullhet och att vara ett gott föredöme

Vi åkte till Kista för att handla lite specialsaker till ena dotterns födelsedag. Där hittade vi den här melonen bland annat. En hel var inte att tänka på, jag orkade knappt lyfta den.

Mellan 05.20 till 08.19 han jag fundera på (och utföra en del sysslor) ovanstående.

Jag vaknade av….Destination Ekerös ventilationssystem (och kanske det faktum att jag var kissnödig). Jag låg en stund och funderade på om det var värt att gå upp. Vanligen brukar mitt uppstigande, hur tyst det än utförs, medföra att alla andra också vaknar (kanske för at de ligger på mig?). Jag låg kvar och skrev en väldigt lång grej på FB apropå det värdelösa i att låta oempatiska läkare läsa trevlig litteratur för att bli mer inkännande. Sen bestämde jag mig för att jag hade bättre saker att göra med min semestertid. Som att iordningställa mitt arbetsrum till exempel.

Så då gjorde jag det. Eller jag började iallafall. För att få perfekt ordning behöver jag nog minst en veckas semester till i ensamhet. Jag bar in de saker som uppenbart är endast mina och på något sätt är arbetsrelaterat…. lite böcker om sömnad, garner, stickor, nålar, lera, trasiga barnkläder, symaskinen….och senare ska all inspirationsmaterial in samt bokföring. Jag hann väl kanske 1/10 av allt som ska göras innan jag insåg att tvätten legat för länge i maskinen. Jag började således plocka ur tvätten. Ena maskinens tvätt luktade lite suspekt…kanske den måste tvättas om. Jag hängde iallafall allt på tvättvindan, i solen.

Då började jag tänka på detta med att vara ett gott föredöme. Jag lever ju lite efter den devisen, följer lagar och regler, håller upp dörrar i affärer, visar vägen om någon frågar och är vänlig även mot de som är ”taggiga” i kontakten….. Jag gör mitt allra bästa, är hänsynsfull mot familjemedlemmar och känner inte riktigt att det smittar av sig. På min äldsta dotter märker jag att det nog ”tagit”. Hon har styrt upp ett hem, arbetar flitigt, pluggar och tar nu körkort. Hon plockar undan efter sig här hemma (numera) och diskar hjälpsamt efter middagen. Hon är inte till något som helst besvär. Det tog cirka 20 år av min och hennes tid att komma till den punkten.

Sedan några veckor har jag saknat bumullstussar i badrummet. Jag har tänkt att någon av tonårsdöttrarna varit i farten och det visade sig stämma när jag valde att gå på toa på nedre plan (för att inte störa alla sovare). Där låg hela förpackningen. Jag tänkte i mitt stilla sinne att det är ju märkvärdigt att man först gör slut på sina egna och sedan går och hämtar mina….inte så många man behöver tills man köpt nya egna utan man tar ALLA.

Medan jag satt där på toan funderade jag på NÄR man får tillbaka all hänsyn man visat andra. För barn verkar 20 år ju vara gränsen….men hur är det men adra som man inte fostrat själv? Jag har varit ihop med min make i snart tio år…..

Så här lång är jag. På betongstegen har jag målat med krita. Det gör att alla som går på dem bli blå om fötterna….det tycker jag är lite festligt. Att kasta grus på gräsmattan, lägga på trallen och ta in i huset är också kul. På det hela taget är allt kul som man inte ska göra. Och det konstiga är att mamma säger att barn inte gör som man säger utan som man själv gör……NO LOGIC AT ALL! Nej, det är inte öl vid min sida, det är Panaché en fransk specialitet. Det är hälften öl, hälften citronlemonad av något slag. 1% alkohol eller mindre och det är mina föräldrar som dricker. Jag använder den som kikare. Man ser så mycket bättre då, och grönt bli det också, magiskt!

Jag fattar att barn när de är små bara ska vara intresserade av sig själva, jag har inga som helst förhoppningar på att ska förstå annat än att man inte har ihjäl någon….

Jag fortsatte till tvätten. Där stod jag i solen och hängde upp andras kläder……jag funderade lite på vad som skulle hända om jag aldrig brydde mig om andras kläder, hur dyrt det skulle bli. Jag tar ALLTID hand om mina kläder för jag gillar dem, och barnens för de kan/förstår ej men andra vuxnas kläder……När ska någon vårda mina så som jag vårdar andras?

-Nej, Edgar, du ska inte ta ut kycklingarna. Snälla låt bli det. Vi kan ha dem inne. Tänk om katten tar dem, eller att de flyger iväg! -Mamma, titta den sitter på min axel!! (Så gör jag inte heller!).

Alla dessa uppmaningar att vara hänsynsfull, vara ett gott föredöme och så vidare….så tröttsamt. Kanske jag bara är desillusionerad för att jag och maken i princip hela semestern så här långt har byggt, målat och hållit på med hus och tomten? Jag har mestadels fått göra det jag alltid gör, tvätta, städa, handla och laga mat i och för sig fast hela tiden utan avbrott för att arbeta. Så JA jag kanske är lite trött. Men det måste göras för målet är ju att ha ett hem som INTE behöver tas om hand hela tiden.

Jag är också rätt irriterad på att ljudnivån från vägen är så hög och att det nu tillkommit en AC som inte låter en sova ens när klockan är fem på morgonen. Hur mycket AC kan ett tomt kontorshotell behöva liksom???

Jag älskar att gå i annorlunda affärer och kolla på matvaror, jag har ingen aning om vad det är men Jell-O verkar vara stort iallafall…. tre meter med knasig Jell-O men det tycker jag inte om.

Här ett exempel på vad som hände en kvart efter att jag varit och handlat. Två barn blir oberoende av varandra sugna påflingor med mjölk och river bokstavligen sönder förpackningarna. Ingen, jag lovar, har någonsin sett mig öppna ett flingpaket på detta sätt. INGEN! När ska förpackningsindustrin börja arbeta FÖR oss och inte emot? NÄR?

Nej, nu ska jag tänka glada tankar. Snart ska jag…..börja göra frukost åt barnen och sen plocka undan efter alla för maken ska ju ut och bygga….

Nästa år blir det charter…all inclusive, helt solo tror jag…..;) Eller Cecilia, du får följa med och så tar vi med oss en ”shit loda” med skönlitteratur som vi aldrig hunnit läsa så blir vi bättre människor på kuppen! ELLER…..så skriver vi en dödsvidrig kriminalroman om mammor som får spelet….

Sommarlov

Dagens guldkant! Minns ni låten med Orup? ”Obeslutsamhet är det värsta jag vet….” Och så är det. Jag bestämmer mig alltid blixtsnabbt. Jag klarar inte av velande. Vad finns det att vela om liksom? Jag vet vad jag tycker i olika frågor eller vad som är min smak. Det gör att val lätta. I det fall jag känner mig osäker beror det på att inget av alternativen är bra, då avstår jag. Och om man råkar välja fel, då kan man fatta et nytt beslut. Inget är skrivet i sten i min värld, man är inte en sämre människa för att man ändrar sig. Man kan ändra ståndpunkt av många skäl, som att man lär sig något t.ex. Nu kanske ni tror att jag ofta ändrar mig men det gör jag inte. Fast jag tvekar sällan, Som när man skriver prov, det första man tänker är ofta rätt….

Barn- och vuxenskrik inleder sommaren här. Man hade ju kunnat önska lite sol och värme för att släta över men den lyser med sin frånvaro. Vi har haft mycket gäster däremot. Det skiljer ju ledighet mot vardagen. Det ger en också nya perspektiv och lite ångest över att man är en så förfärligt misslyckad förälder. Några nya vänner berättade att de låtit sina tre barn spela fiol i två år…..ett av barnen beskrev det som ”fruktansvärt” men hade ändå underkastat sig och fullföljt…..jag har svårt ens att få barnen att sätta på sig skor och de gapar åt allt jag försöker bestämma. Jag ska kanske gå en kurs hos F för att få lite rätsida här hemma. Ja, det kanske skulle behövas nu i elfte timmen?

Nu ut i regnet….och vara helvetesledig.

Föräldraledighet

Imorgon blir det rosa flädersaft tror jag. Och så ska jag träffa mamma, pappa och två av de stora tjejerna. Tre av dem har varit utomlands i värmen….de kommer väl vara kanonbruna. Äldsta har ej rest men hon var i Sydafrika nyligen så henne går det ingen nöd på. Det är bara stackars jag som inte kommer iväg i år. Det blir revansch 2018. Det är då det vänder!

Idag var sista arbetsdagen på 32 dagar. Jag ska ta ut min sista föräldraledighet på F som fyller åtta i höst. Maken har två veckors semester under samma tid så vi ska alla vara hemma ihop och sen ska jag vara ensam två veckor med de små. Det ska bli en sann upplevelse…..

Ett nästanklart staket. Detta är symptomatiskt för min make (just när det gäller staketet hade han otur pga regn mm) att inte gör helt klart utan raskt vandra vidare till nästa mer lockande projekt.

Gångna veckan har maken haft semester och en dag tog han med barnen till en kopia lantställe. De kom hem sent, barnen sov redan och jag kände mig lite….ensam. När jag kom hem började jag med att plocka upp alla lösa saker på golven, plockade i och ur disk, städade hos hönsen, utfodrade småkycklingarna som nu bor i vårt sovrum och planterade om en hel del tomater….sådde lite ruccola, hängde tvätt, satte på två maskiner och hör och häpna: Jag låg stilla i tio minuter och vilade ryggen i solen.

Se där, en snubbelsäkrad entré!

Jag bad maken ta bort damm från fläkten i köket. det gjorde han. Nu kommer grovdammsugaren stå framför kylen minst en månad, eller vi får se hur länge det bli. Idag är dag 1. And counting. Notera även Madickenpussel minus en bit och flamencosko stl 29.

Dagen efter syntes inte minsta spår av min städraid. Men, så är det när man är ensam med tre barn som stökar ner, kräver omedelbar tillfredställelse och man liksom klappar ihop innan middagen.

Jag har en plan. När förrådet är klart och den nya rävsäkra hönsgården byggts. Då ska en köksträdgård av mer ordnad och permanent karaktär anläggas här! Detta snodde jag ihop på onsdagen. Hoppas på lite ruccola senare.

 

Huvudvärken väckte mig imorse vid tre, den har tagit en paus lite på dagen men det berodde nog på kraftfull medicinering (alltid bra att ha en sjuksköterska till hands på jobbet) och de små och maken kom för TBE-vaccination och sedan åt vi lunch ihop. Trevligt och de ÅT faktiskt. Annars brukar dessa matbesök bara innebära att man blir fattigare men att barnen inte äter ett smack.

Vila ryggen är inte så enkelt som man kan tro.

 

Det var väl kortversionen av min vecka. Jag kommer kanske blogga lite mer nu när jag är ”frånvarande” från min tjänst eller INTE med tanke på allt som ska göras. Tylla sa imorse: -Har du kommit hem mamma? Och det kändes i hjärtat. Och att de säger pappa till mig men sedan rättar sig. Jag är på tok för lite med ALLA mina barn, ändring i sikte hoppas jag.

Förra året kastade jag ut lite blandade fröer i slänten….nu kommer kornvallmon mm. Väldigt trevligt. Hoppas de frösår sig själva till nästa år!

Älskad ros slog ut idag. Jag har två rabatter, mycket små men ganska genomtänkta. Det ska vara lätt med blommor, inte för plåttrigt.

Nu till dagens irritationsmoment. RUT-avdraget. Ta bara bort det. Jag förstår ej subventioner, kvotering eller annat bidragstjafs. Föreningar/företag/positiv särbehandling gör inget gott. Man kan hävda att svarta jobb blir vita men det finns andra sätt att nå dit. Sänk arbetsgivaravgiften till exempel, sänk lönerna och ansvar för sjukdom t.ex. Och gör det mer fördelaktigt att arbeta framför att ta bidrag från övriga medborgare. Jag räknar och räknar på hur mycket jag tjänar i förhållande till vad jag behöver ge för städtjänst och även med min nya lön blir det fortfarande billigare att jag med alla mina högskolepoäng och dyra utbildning städar efter mig själv. Oklart om det är lönsamt att jag städar efter maken dock. Därtill tycker jag att jag städar mitt eget hem bäst själv, jag slipper oroa mig för ev. stölder, att saker kommer bort, att de blir smuts kvar i hörnen och så kan jag vara utan det där tjatet om Ajax. För här städar vi med SÅPA och inget annat tack. Nä, så länge jag inte tjänar över 300 kronor i timmen efter skatt själv anställs ingen annan person som snor runt här. Det är inte tråkigt att städa egentligen, man ska bara ha tiden. Det är det det kommer an på för mig. Jag gillar att sortera, organisera och göra fint, faktiskt. Jag blir lugn och fin av det och känner mig duktig. Meeeeen skitiga klädesplagg etc från andra än mina barn…..det gör mig inte glad, aldrig. Någonsin. Där kan jag hålla med vänstern. Man ska ta reda på sin egen skit. Nuf said. Nu ett efterlängtat avsnitt av Ett fall för Vera!

Idag kom jag ett mentalt steg närmare en blodmålning. Maken har vant sig vid tanken och snart….när jag vilat upp mig är jag redo. Då ska jag låta åderlåta mig för att få ett konstverk av Fantastiska Felicia!!!!

Kärlek till alla!

Sunshine in a bottle

Svärfar och svärmor bjöd på underbar cheesecake på söndagen. Massor med bär och sen kardemumma i kakan. urgott, som vanligt och sen fick vi grillad tonfisk!

Vi ställde som bekant in själva majstångsdansandet i år. Men vi tog igen det lite pö om pö under helgen. Kycklingarna kom ju på midsommar så vi har haft fullt upp med dem här. Dels för att de kräver ständig påtitt/matning/uppvätskning dels för att barnen mycket gärna vill kela med dem (och vi har en mästerkatt).

Så vackert vid havet men isande kallt var vattnet. Jag längtar med versaler till Medelhavet men det får vänta ytterligare ett år minst.

En vacker grönskimrande skalbagge landade i buketten på bordet.

Idag började makens semester, han har gjort det som krävs och lite till, hållit liv i barn och djur, handlat djurfoder och sen kom jag hem efter en ganska hektisk arbetsdag. Väldigt många patienter var ute i sista stund för att typgodkännas inför div semesterresor. Själv reser jag ingenstans i år. Men jag gör limoncello och blundar. Det som att förflytta sig tillCapri (där jag aldrig varit). Jag har övat på det där, att insupa varma hav och vackra stränder för att sedan kunna frammana bilderna inuti trots 12 grader och störtskurar.

Efter utflykten blev lilla T väldigt trött. Vi hann med att visa upp kycklingarna på övre Östermalm också minsann (ni tror väl inte att vi lämnar dem ensamma hemma när vi reser bort över dagen?). Tyvärr såg jag önskvärda saker kring hennes bostad och jag inser att jag borde blivit ICA-handlare och inte läkare för att stilla mina begär….

Riddarbageriets maränger i skylten….alltså, jag älskar maränger och nu MÅSTE jag veta hur man gör dem i färg!

På lunchen klarnade det upp och jag VET att jag inte ska handla något men lilla T har inga strumpor kvar och behöver lite tunnare kläder som inte är från slutet av 90-talet så jag gick till mitt stamställe….Åhléns. Jag kom ut lite fattigare eller faktiskt med 100kr minus trots lön men det beror på att det är jag som betalar alla räkningar. Sen får jag be om pengar. Inte superkul men så är det. Det som är bra med detta är att jag har stenkoll på våra kostnader. Och har väldigt lite pengar att röra mig med. Maken är mycket mer vardagssparsam. Frånsett det förbannade snusandet.

Vanligtvis dricker vi aldrig läsk här hemma (aldrig och aldrig, när det är fest så gör vi det). Vi fick med oss hem från barnens farfar och då såg jag detta. 6 portioner? Va? Jag ska inte dissa detta, jag vet inte vad jag har för åsikt här. Men jag har också noterat att cigarettförpackningar (stod i postkön på ICA idag) har läskiga bilder à la Indien på sig…för de som inte kan läsa? Jag trodde sådant hade motsatt effekt. Jag har för mig att jag hört det iallafall… Men kan ni tänka er portionsanvisningar på….Bregott? 100 anstrykningar, eller på bag in box? Tål att tänka på. Jag tycker spontant att 1,5 LITER coca-cola borde räcka till mer än sex personer….

Gerillakonst i Danderyd. Jag gillar det. När vi bodde i Hässelby var det katter, där vi bor nu älgar….fint.

FB påminner en en kort stund på morgonen om gamla ”poster”. Jag såg denna som jag tycker är orimligt kul….

Rea på Åhléns är det bästa jag vet. Tre par strumpor till Lillan. Hon tog på alla på en gång…..otippat.

Jag försökte hämta ut ett paket på vägen hem men fann dessa som jag letat efter. Grillbilar. Men de var mindre än jag trott och barnen var måttligt intresserade. Så mitt tips till Ahlgrens inför nästa säsong: UP SIZE!

Jag blötte pinnar och sen….

Grillade vi lite.

If life gives you LEMONS, make LIMONCELLO! Or orange juice and make everyone wonder wtf happened!

Jag har utlovat Limoncellorecept, ni har fått det förr men för nytillkomna läsare:

lika många citroner och dess saft som antal deciliter vodka och socker. Skala yttersta skalet av citronen. Häll allt på burk och låt dra. Skaka runt några gånger/dag och smaka av. Jag tror att mina stod två dygn.

Den här gången blev det på 5dl vodka, 5 dl socker, 5 citroner med skalet. Jag ska försöka få två av döttrarna i Spanien att ta med skolmogna citroner hem till mamma snart för det gör skillnad.

 

Kycklingarna är så underbara! Jag får sådan lust att föda upp fler, de är det sötaste som finns. Äter konstant gör de tyvärr så de kommer väl bli stora vilken sekund som helst men just nu njuter vi och maken som är djurens vän nummer ett lugnar dem på natten. Jag kallar honom i smyg för mannen som talar med kycklingar….schhhhhhh!

 

Gutår! En portion.

 

Edgar förklarar sin skräck för mig.

Söndagsmorgon – livet så här långt

En dotter flyttar hemifrån idag. Till Östermalm minsann….hon ska få blommor av mig. Skott av elefantöra, Mårbackapelargoner, ampellilja och citrontagetes. Lite sorgligt, jag hade velat att hon bodde in sig här innan hon lämnade boet men så är det, livet rullar på. Man får inte bestämma allt själv.

Jag visste ju att Sting fått Polarpriset men hade inte sett eller hört något från själva prisutdelningen. Igår i mitt så kallade flöde såg jag små klipp/bilder från det hela. Det tog mitt tillbaka. Det var som att äta en Madeleinekaka. Musik har en sådan effekt på mig. Jag lyssnade oerhört mycket på sting under många år men när barnen kom slutade jag nästan att lyssna på musik. Oklart varför, kanske för att jag valde att hela tiden vara tillgänglig och ogillar hörlurar så starkt av olika skäl.

I veckan fick jag en ny bil. Jag fick en instruktion i bilens olika funktioner, telefonens samtliga kontakter laddades ned på ett kick, fast jag egentligen inte ville. Tack och lov fanns ingen backvarnare (stressar ihjäl mig och jag är en ypperlig fickparkerare så det är veklingen en onödighet för mig). Han frågade vilka kanaler jag ville ställa in på radion….

-P1 sa jag, jag lyssnar bara på det (helt sant)

-Hur gammal är du frågade då mannen som jag antar var åtminstone 10 år äldre än jag.

-Jag är 85 sa jag då.

-Men….CD-spelare då? frågade jag.

-Nä, sånt finns inte längre, sa han men visade på USB uttaget och nån annan inport. Spotify går ju. Du har väl Spotify?

Jag lade huvudet på sned och log lite, han fattade, jag var 85 år. Av alla saker jag hade önskat av en ny bil var faktiskt en fungerande CD-spelare det jag hade önskat mig och just idag när jag sitter här och känner ett stort sug efter Sting, Prince, Annie Lennox, Björk, Sade, John Legend, Al Jarreau, Patti Austin, Mary J Blige, George Micael, Norah Jones, Eurythmics, Eva Dahlgren, Kaspers orkester och Mauros band…vad katten heter det. Då inser jag att jag inte KAN lyssna på lla mina skivor. För då tvingar jag resten av familjen att lyssna på dem. Och de är inte lika roade (fast det borde de vara). Jag har nämligen min egen CD-spelare i vardagsrummet, inte ens i köket där jag oftast befinner mig.

Bilen var mitt sista hopp men jag är säker på att man kan lösa detta…..jag måste ju för 17 kunna köpa en lös, mobil CD-spelare som går att koppla ihop med de moderna uttagen i min bil?!? Eller?

Morgonen startade som vanligt först för mig. Jag hann skriva detta innan alla barn var vakna. Jag hann plocka i och ur en diskmaskin, handdiska kastruller, plåtar och vinglas samt tvätta kylen, frysen och köksbänken OCH koka kaffe innan maken visade minsta livstecken (halv tio). Och den här morgonen börjar ändå bra tycker jag, hönsen kacklar (en gal) och det är så ljumt att jag skrev utomhus vid nya matplatsen, rent Franskt. Maken började dagen med ett telefonsamtal…till vem? I do not know, I do not care. Jag gör min grej nu. Jag nynnar på Trubbel helt enkelt.

För nu vill jag höra på min musik igen. Och jag vill INTE höra på några låtlistor som någon annan satt ihop. Jag vill höra plattorna i rätt ordning, först dia ett sedan sida två. Så som det var tänkt.

Det ser rörigt ut men det finns en plan. Nästa år eller kanske efter sommaren ska strukturen här vara klar och 2018 är året då allt händer.

Jag fick också en impuls att skriva en roman (det får jag minst en gång m dagen) som handlar om mitt liv fast lite i smyg. Lite som en memoar fast med något stråk av otäckt i. Så patetiskt, en 47-årig 6-barnsmamma som tänker att mina livserfarenheter skulle vara intressanta även om någon hackas i bitar på ett kirurgiskt sätt…..nja jag vet inte. Men man skriver ju mest för sin egen skull och jag har ett behov av att sammanfatta saker så trots att jag inte fyllt 50 har jag varit med om en hel del och som Babs sa häromdagen när min bil bolmade rök på Drottningholmsvägen….

-Tänk att allt händer dig!

För så känns det. Min mamma säger att det nog är så, gör man mycket saker så händer det en mycket saker. Men någon musik finns det inte tid för. Det står högt upp på dagordningen att återinföra musiken i mitt liv, radion har nu åkt ut delvis. Jag vägrar lyssna när jag kör, jag tänker istället. Så mycket roligare.

Igår kväll bad Edgar mig berätta ALLT om kroppen. Jag frågade vad jag skulle börja med…? Han svarade blixtsnabbt. -Pungkulorna! Därför hämtade jag boken jag fick på alla hjärtans 1997 när jag väntade mitt första barn.

Nu ska jag sätta söndagen i rullning. Jag vaknade i soffan med E. Maken sover i Es säng, Tylla endam i stora sängen och F i Tyllas…..en helt vanlig morgon i det Voltaireska huset, föreställ er natten.

Ibland blir livet så här….och inte som modedesigner i Paris.

Ocensurerad helgrapport

Igår satt jag och dinglade med benen lite, idag har vi hela trallen lagd och vi saknar ca 4/5 av staketet. Men vi kämpar oss oförtrutet framåt. Och när DET är klart ska maken ta sig an nästa ännu större och dyrare projekt, FÖRRÅDET! Men efter det är det bara småsaker kvar….eller, en lite bättre utegård för hönsen, en mindre trall till framsidan och så håller jag på och smider planer för en köksträdgård och ett ORANGERI!!!!! Det tar aldrig slut med andra ord. Men när jag har mitt citronträd i marken, helst i anslutning till mitt sovrum, då ska jag sluta hitta på nya saker för maken att bygga (kanske).

 

Den här lovade jag ju ett recept på….det kommer nu! Skiva squash tunt, mer än du tror du behöver. Stek tills den blir mosig i olivolja, salta lite för att driva ut vätskan och då kan du ”uppa” värmen lite. Samtidigt kan du koka någon pasta som suger åt sig sås bra. När squashen är smetig fördelar du ner en buffelmozzarella i den och rör om. Salta och peppra såklart efter smak. Häll av pastan och in i den förvärmda ugnen (ca 200) skjutsar du en smörad form med pastan som rörts ihop med gäcket  och en halv deciliter grädde. Riven ost över i ca 15 min eller tills det ser gyllena ut. Supergott och enkelt. Maken bad om mer idag….Bara en sån sak!

 

Ungefär då där och sen pasta, grädde, olivolja, salt och peppar!

 

Flädern som planterades i november förra året tar sig fint och även de sex blodflädrarna. Jag ska få rosa saft i år! Blåbärstryn är smockfull med kart så jag ser fram emot en härlig skördetid i år!

 

Jag gjorde en krans till min dotters avslutning men hon tyckte den var asful. Så den tog jag själv och sen hängdes den på vår svartmålade ytterdörr! Blusen är från Kwoshare, de har en Pop-up store på NK passagen till juli, åk dit och köp underbara tidslöa kläder vetja, de är dessutom väldigt väldigt trevliga!

 

Jag målade väldigt mycket läkt idag. Fingrarna tog stryk och ett par Filippa K-jeans blir aldrig var de var men vad gör man inte för att ha ett fint hus, VAD?

Min lilla söta Tylla är enklast att natta än. Hon lade sig tillrätta i den uppbäddade soffan och slumrade in. Hon är en så härlig unge den. Springer fram och tillbaka mellan tre av våra grannhus här och hon är alltid välkommen. Jag ser till att ha glass i kylen och dricka till vuxna grannar för att återgälda lite….Jag tänker att det är bästa sättet att fostra ett barn, låta dem springa lite lösa och sen när det blir för mycket blir man hemskickad….Inga sura miner hos henne eller grannarna än iallafall.

När middagen var över åkte jag för att ladda mitt SL-kort. Bilen jag lånat med en kylare som tog slut i väntan på att min egen skulle servas/nya bilen skulle komma har gjort att jag måste brottas med andra människor på buss minst tre timmar om dagen närmaste tiden. Jag ser INTE fram emot det. Jag tog mig till den lokala miljonären, jag menar ICA-handlaren och köpte också på mig lite mjölk, ägg, yoghurt och morgondagens middagsmat. Inte många grejer, max 10. När jag stod där i den mycket korta kön kom en man bakom mig och tryckte upp sin godipåse i ansiktet på mig. Jag fattade först inte vad han menade, trodde han den var min eller? Jag frågade vad han menade och då gjorde han samma sak igen. Åh, tänkte jag, han vill gå före….OK. Mot bättre vetande lät jag alltså en ohyfsad äldre man gå före i kön trots att jag laddat hela bandet och VET att det sällan är antalet varor som avgör hur fort ett köp går utan hur snabb och smidig man är som köpare. Han fick sitt godis vägt, 16kr. Han fumlade runt i sina fickor, fick fram snorpapper och annat men endast 13 kr. Han var uppenbart inte så vältalig och det behövdes två kassörskor för att lösa problemet och slutligen efter mycket om och men fick han godis för tre kronor gratis. Jag stönade när det var min tur, jag tänkte på alla barn som skulle duschas och läggas och maken som säkert undrade varför det tog sådan tid…..och sade: Gud vad jag ångrar att jag lät honom går före. Jag tog mig sedan till kassan för att ladda SL-kortet. Där hade jag hunnit bli än mer irriterad över den idioten som fördröjde mig så och var så fräck och snål. Jag sa till killen där att jag tycker det är för jävligt att folk är så fräcka. Han berättade då att denne man har satt detta i system. Han kommer alltid med för lite pengar och tvingar sedan igenom att ändå slippa betala de sista kronorna. DÅ blev jag arg på allvar. kanske det var värken i min kropp, tröttheten efter att halv fem inatt ha fått jaga ut en galen skata ur vårt hus då någon slappats glömt att stänga ytterdörren alt att någon gått i sömnen och öppnat den…Men jag blev så arg. Först på mig själv som släppt förbi honom fast jag kände på mig att det skulle straffa sig. sen blev jag arg för att jag i ett svagt ögonblick tänkt betala de tre kronorna bara för att han skulle ge sig iväg och slutligen blev jag arg för att folk som håller på så här ju förmodligen gör att det jag handlar blir dyrare. På vägen hem i bilen blev jag ÄNNU mer arg för jag borde ju ha sagt åt honom när det var tydligt att han ej kunde betala att: Du, ställ dig nu bakom mig tills du rett upp detta eller gå ut och leta pantburkar tills du kan betala för dig. Och du BEHÖVER inte mer godis för navelbråcket på den mycket omfångsrika buken ser farligt nära ut att spricka och du kan omöjligt ha mer att göra än jag klockan halv åtta en söndagskväll! Ajö liksom. Nej, jag vet, inte så snällt alls men han var inte så snäll han heller och jag lovar att jag aldrig mer i hela livet släpper förbi någon när jag själv är stressad bara för att de är ohyfsade nog att föreslå detta utan en rimlig förklaring. hade han haft ett skrikande barn på armen och en liter mjölk i handen hade jag INTE blivit skitförbannad och elak men allt var nog skatans fel. Jo, maken gav mig iallafall cred för att jag tar hand om alla djur av olika slag som tar sig in i huset och måste ut, dygnets alla timmar. Det var ju trevligt. Och till Ica, kan ni inte bara porta den där snubben och nästa gång han ska köp godis med för lite pengar säg NEJ och ta godiset tillbaka, så kan man faktiskt också göra för era övriga kunders skull.

 

OJ! Världens längsta bildtext!!! Tjohooooooo! Nu är jag lugn igen.