When life gives you lemons…

Vi har satt upp och fyllt poolen nu, helt otroligt egentligen att vi inte alltid haft en sådan. Barnen älskar den! Jag köpte nya badleksaker igår och Edgar valde roséflaskan. Tylla sitter på grannens, hon fick en jättestor blekrosa metallicflamingo men den får vänta till Frankrike, den går inte att ta med annars. Hon ska få en annan idag för det blev ju lite fel….hon valde en pizzaslice, asful men så får det bli! Älskar flaskan iallafall kommer passa bra en France!

Då gör jag, lemoncurd, squash, limoncello och förbereder för sommarens GT´s!

Jag beställde en låda citroner från älskade Spanien för några veckor sedan. Och igår när solen gick ned bestämde jag mig. NU gör jag det, i rasande fart. Det gick jättebra om man bortser från att jag hade ett sår på vänster lillfinger som sved nästan outhärdligt under hela den här processen. Värst var att filéa ett kilo citroner till saften men jag är envis så det fick gå ändå. Min mormor brukade göra sådan när hon bodde i Spanien och jag hade nog inte vett att uppskatta den då men jag har länge tänkt på att göra sådan. Jag hoppas den är klar om någon dag eller två. Det passar bra till den spanska hettan vi upplever här. Lemoncurde är i ärlighetens namn inte gjord än, men den är uttänkt. För i fredags hade en av ssk med sig fantastisk frukost med hembakat bröd ur den högre skolan och vi var många som då uttryckte att nu hade han skruvat upp volymen och HUR skulle detta matchas? Han återkom till att vi ju inte behövde det och att det inte var en tävling…….?????

WHAT! ALLT är en tävlig, speciellt om EN person ska bjuda på frulle en gång varannan till var tredje månad. Hur kan det liksom INTE bli så? Hur som, jag kom i och med citronöverflödet och hänsinnehavet på att jag ju inte kan slå honom (hans fru egentligen) i bakning MEN, jag kan göra en förhoppningsvis GRYM lemoncurd av mina citroner och de fantastiska ägg mina höns värper åt oss. OCH jag kan trots allt baka filmjölksbröd. Hade jag gillat scones hade jag faktiskt kunnat riva av det men med det gör jag inte, så, antingen får maken baka vitt bröd eller så köper jag helt enkelt.

NU sitter jag i SOLEN och skriver. Den har precis tittat runt husknuten och sedan några dagar känner jag det som jag är i vårt älskade Le lac. Det måste vara värmen som gör att doften är den samma. Det brända gräset, lavendeln och ja….varm jord kanske? Eller så är Ekerö bara lite lantligare än vad jag är van vid och det är orsaken till den kontinentala doften från vårt sommarparadis. En gång i Turkiet fick jag en doft deja vu från barndomens somrar med mormor. Jag tror att en av noterna var varma sopor faktiskt och lite brandrök. Så luktade det i Spanien på 70-talet. Älskar det!

Här filéade citroner med tillhörande zest i sockerlag.

Idag bygger maken vidare. Vi har de senaste tre åren pendlat mellan att bygga ett förråd med helentreprenad, bygga lite med viss hjälp eller bygga helt själva (maken). Efter väldigt många om och men beslöt vi att han ska bygga. Vi kom fram till detta efter att ha tagit del av kostnaden för bygget och insett att det kostar mig tre månadslöner att låta någon annan bygga det på en till två veckor. Priset för materialet blir detsamma, kanske lite billigare om vi bygger själva pga då får vi inga problem med att använda gamla fönster och dörrar. Det knorrades om återanvända material när vi byggde sist. Väldigt tråkigt nu i miljökrisen.

Blivande limoncello i motljus.

Jag lyckades köpa en sista stol till matbordet ute igår också. Jag håller lite koll på andrahansmarknaden och plötsligt dök en svart Reidar upp. Så nu har jag ett fult dussin. En mycket chic japanska kom och mötte mig i Brommaplan och tvåhundra kronor senare var den min. Jag tror jag har betalat 3000 kronor för alla stolarna lite avrundat, normalt pris skulle varit det dubbla. Och bäst av allt, den är faktiskt snyggast av alla jag sett. Passar för det första så himla bra ihop med hus och övrigt här hemma. Den fanns i gult också som jag egentligen gillade bättre men ibland måste man döda sina tankedarlings.

KOmpisen Evas fina skärbräda och små citroner som skivats i förtid till GT´s. Man kan göra så, skiva i förväg och frysa in. Jag läst på lite eftersom annars kan 6 kg citroner bli lite svårt att hantera.

Maken kokar kaffe nu. Vi ska snart äta frukost ihop. vid 10 blir det smulpaj hos grannen. De som ska flytta ett år till Palma. Jag är SÅ avundsjuk. Tänk er….ett år i milt klimat, Jag drömmer om det faktiskt. De tar med alla barnen som ska gå i svensk skola och jag tror min äldste son kommer bli mycket ledsen när de drar för hans bästa kompis är en av dem som åker…..men jag har en plan! Vi kanske åker ner och hälsar på! Vilket ypperligt tillfälle alltså! Och om inte det går så kanske de kan ta emot lille F där några dagar…jag ska prata med dem om det. Han bor där praktiskt taget redan…och deras som är ofta här också och sover över. De flyttar liksom fram och tillbaka mellan husen. Jag älskar det!

Kanske vi ska göra barnen ”sommarfina” också och klippa deras ostyriga hår. De gillar ju inte det…men kanske om jag säljer in det bra och har en muta i slutet?

Kvinna med min i motljus.

Så många citroner alltså, olika stora och lite kvistar. Jag tro de lägger i dem med flit för att man ska känna av naturen. Funkar på mig. Jag kompletterar med sädesslag i flytande absolut form.

Gårdagens äggskörd.

21 grader var det igår, blir det varmare har jag ingen ursäkt längre.

På återseende, hasta luego eller…hasta pronto?    

Varför jag läser DN (eller brukade göra det)

I sanningens namn lyssnade jag inte på detta för helt ärligt det brinner av lite i skallen bara av bilden och rubriken. Och snälla, LYSSNA INTE för då får människan sannolikt MER pengar och som jag ska komma fram till senare, då blir hon OLYCKLIG!

 

Soul-vaddå????

 

Men hej igen, jag har fått blodad tand. Och eftersom jag igår var ironisk över kända rika personers livsstil och ffa deras utåtsida i sociala medier tänkte jag att det var ett inspirerande spår. Och altruistisk som jag är ger jag mig här ut på korståg för att rädda deras själar (läs hjärnor för det är där själen sitter och där det så uppenbart brister…öh, jag menar….där blir man utmattad). Så, en snabb spaning på det värsta jag känner till i klassen är SvDs Perfect guide. Jag har ju fjantat runt här på bloggen med den tidigare för att den är så provocerande och obegriplig, jag söker med andra ord mitt kärnbränsle där. Och de förnekar sig icke. Man behöver bara titta på de tre senaste inläggen för att få kraft att skriva.

MB går till Tiffany´s (världens kändaste juvelerare?) och slappnar av (antar jag…hon kanske handlar också?) Nåväl, andra bilden på Katharine Hepburn med rubriken typ: Sockerkickar är inte på riktigt….fattar inte kopplingen till henne bara?!? Old news, det har aldrig funnits belägg för att socker kickar. Däremot delas överskott av socker ofta ut och inmundigas när många människor samlas, typ kalas och festliga sammankomster som jul, påsk osv. Kanske det är detta som stämningshöjer??? Jag blir egentligen bara seg av godis, trött på mig själv för att jag äter det. Supertrött.

När tredje rubriken läses blir det klar vad jag ska skriva om. Lycka. Genialt. Tydligen blir man INTE lycklig av pengar, man kan på sin höjd bli rik och det är inte samma sak. Jag tar det igen, rikedom ger INTE lycka. INTE. Det är dock sant att man med pengar får fler val i livet, kan bo större (dvs får större behov av en städfirma), snyggare och kanske kan låta bli att arbeta. Och det är väl kanske det bästa av allt. Man kan styra sig själv. Och för att kunna göra det utan att bo i tält behövs en viss mängd cash. Men inte så mycket som man tror. Kolla gärna in den här boken jag läst och jag får alltså INTE betalt för att du klickar här. Jag gör gratisreklam för förlaget jag snart ska ges ut på, sån e jag!

Nu efter att jag på nära håll upplevt ett dödsfall där jag varit en av arvtagarna har jag sett de stora fördelarna med att inte äga saker. News flash, du tar INTE med dem när du dör, någon annan kommer rota bland dina saker, skaka huvudet över att du samlat påsklämmor hela ditt liv, har kvitton från innan du själv är född och 10 kopior på suddiga familjefoton från 1800-talet (helt sant och självupplevt) och uppdelningen av dem (som för min del sker imorgon) efteråt kan orsaka mycket lidande. Visst, bra att ärva rena pengar (som i mitt fall mestadels går till att betala av lån. Alltså jag har handlat för pengar jag inte har och är du satt i skuld är du inte fri som bekant) men  inte heller det är okomplicerat. Jag ärvde dessutom ett hus som jag inte vet vad jag ska ta mig till med….kärt besvär kan man tycka men hus kräver tid, att sköta en trädgård tre timmar bort…ja det klarar inte jag iallafall med det liv jag lever.

Så, på spåret igen. Man blir alltså mer lycklig om man RÖR på sig. Det har jag ju skrivit en hel bok om och det kommer igen i nästa bok (svårt att komma ifrån). Aktiva människor är mindre deprimerade än övriga och om man motionerar håller man sig frisk och lycklig längre. Forskare har kunnat belägga detta. Jag anar dock att någon räknenisse kommit fram till fel summa här eller att tryckfelsnisse varit i farten för 230tkr/år låter inte riktigt som en korrekt siffra.

Inget nytt under solen.

Men för att kunna träna så pass att man håller sig lycklig behöver man göra det med en viss kontinuitet. Det är också bra för hälsan som sagt och jag skulle gärna träna varje dag. Men då måste något annat ut ur ekvationen…..tiden är som alla vet starkt begränsad.

Jag läste ett Instagraminlägg av en kvinna som också varit utmattad. Hon hade lagt upp en bild på sina barn som hon försakat som egen företagare i jakten på karriär och pengar . Hon ångrade sig bittert nu. Det var nästan svårt att läsa. Först suktade hon efter cash (dvs arbetade hårt), blev utmattad av slitet och nu sörjde hon detta…..jag blev blytung i hjärtat. Man lever ju EN gång, barnen är små EN gång och de fattar INTE värdet av pengar. De fattar: mamma och pappa hinner med att leka. Eller ORKAR leka, och verkar glada. Snygga hem och fräsiga bilar eller hotellrum på Rivieran fattar barn ICKE, de skräpar ned dem….Vitt och fräscht fattar de inte heller, eller ordning i garderoben. Det verkar barn förstå först när de flyttar hemifrån.

Min äldsta dotters vardagsrum…I say no more. Det är glädjande och smickrande att hon har samma soffa som jag, tavlor jag köpt på väggen, lampan jag loppat och gardinerna jag (och ffa mamma) köpt samt att hon ofta frågar mig om inredning. Jag vet, dubbelmoral, men jag kan inte skaka av mig att jag älskar att ha vackra saker omkring mig. Jag ser fram emot att återerövra mitt hem även om det tyvärr innebär att barnen kommer vara vuxna då. Men de får gärna bo kvar hela livet bara de städar efter sig. Den här ungen är välkommen tillbaka vilken dag som helst!

Efter en karriärsjakt som slutar i utbränning inser folk alltså att allt de behövde var att vara med sina barn. Hur knasigt? Och såklart motion…för det är ju vägen tillbaka. Jag tänker att jag alltid vetat detta men lyckades bränna ut mig ändå. Fst jag var inte ”borta” så länge tack och lov, barnen saknade mig aldrig (tror jag). Jag slet ut mig av själva ”livet”, hushållsbestyr, mina många projekt och såklart delvis jobbet.

En gång sa min bror, när han höll på att avsluta sin karriär som hockeyproffs, att han ville ha ett jobb som gav mycket pengar men inte krävde så hög insats. Han ville kunna fika med polarna, sitta i solen och glida runt (jag vet…lite sus och dus där men han var van vid en tillvaro som präglades av endast träning, matcher, mat och sömn samt härliga happenings med vänner). Jag skakade lite på huvudet och föreslog knarklangare. För det finns oftast inga genvägar. Men han listade redan då ut att optiker var ett bra jobb, liten insats, hög avkastning. Han hade faktiskt rätt. Jag å min sida tyckte det var galet att ”go about” att hitta rätt yrke utefter detta motto. Jag blev läkare för att jag tänkte att jag skulle göra en insats typ och hade liten kolla på vad för yrken som fanns. Eller kanske mammas ”tjat” om att läkare var ett jobb som gick hem i alla länder och lägen ihop med att själva grejen men människokroppen och framförallt knoppen är sanslöst intressant. Och jag vet att många, framförallt i andra länder där läkare kan ha fantasilöner, tror att läkaryrket är glassigt och priviligierat men så är INTE fallet. Jag hörde i veckan att AT-läkare  i vissa landsting tjänar kring 25000kr…..verklig skräplön faktiskt om man betänker att de oftast gör de ”skitigaste” jobben och i stort sett drar runt hela akutvården i vårt avlånga land.

Så bra att veta. Men det är inte en svensk studie så jag tar inte gift på att detta gäller här.

 

Här en omvänd lista. läkare är inte med där….låååångt ifrån. Ortodontist…men det är ju tandläkare!?!

Man undrar ju lite över siffrorna här…hög lön 33900!?! Då antar jag att man knappt är där om det ska vara motiverat att vara optiker. Någon måste ha räknat fel. Medellönen i Sverige är väl 25000kr om jag inte tar fel. Och en polis tjänar väl runt 29? Något måste ha kommit bort i översättningen här. Men ändå, kanske allt annat stämmer.

Så summa summarum här. Pengar ger inte lycka, det gör motion. Jakten på monnitär lycka kan bränna ut dig och då är svaret på den frågan också motion. Kanske det är dags att vi inser att sex timmars arbetsdag för att möjliggöra både försörjning, lycka och samvaro med barnen är ett bra mål för samhället? Eller om alla siffror ovan stämmer, medborgarlön till alla så sparar vi 100 miljarder som utmattningen kostar oss, säljer allt vi har, bor i tält och investerar i en lukurativ fond?

Här en avslappnande bild på vad som jag hoppas ska hända i min trädgård under året. Steg och trampnarv. För bara fötter och ett mjukare intryck.

Tjenixen!

 

Världen rör mig

JAg fick en sjukt dyr ”tröstis” av Tylla för huvudvärken. Lilla sötkorv alltså. Hon kan ljuda ALLA bokstäver i alfabetet. Förskolan är fantastisk alltså! Tack alla fröknar där, ni är helt underbara!

Min unge i söndags. Jag älskar att fläta hennes hår, hon hatar det. Men när en annan mamma brast ut i beundran blev hon nöjd.

Det är fredag och jag är full av tankar. En dryg månad på vad jag tror är Sveriges största psykiatriska akutmottagning. Här ser man ALLT! Bokstavligen. Och man måste processa det. Det är lidande bortom ens förstånd, byråkrati på högsta internationella nivå och ganska banala saker som kanske passar bättre på en husläkarmottagning. Högt och lågt och ibland totalt vindstilla.

Idag extra allt de luxe och sen ingen lunch…en bra start på helgen not. Och sen när jag i rusningen skulle handla mat till kvällen så är en äldre kvinna på ICA galen (ja, det var hon faktiskt och det är min professionella bedömning) och skäller ut mig för att mitt kort ”bouncade”. Maken hade lovat att föra över pengar men lyckades föra över dem till sig själv(!!!!) och jag fick flytta pengar mellan mina egna konton istället. Tanten blev vild av den minutens fördröjning. Eller hon var ju galen redan innan och stod och buffade på mig med sin vagn. Sen bröt hon ut. Jag kontrade med att säga åt henne att inte bara hon hade bråttom hem utan att det faktiskt var fredag för mig med. Jag avstod från att säga det maken föreslog senare: Är du rädd att dö innan du kommer ur butiken? (för att anspela på hög ålder då och framstå som mycket yngre…?). Jag kommer aldrig på smarta snabba saker när adrenalinet pumpar. Jag är mer: Dö din jävla kärring, jag har fan massa barn som väntar på att hämtas och har jobbat hela förbannade veckan på psykakuten och känner igen en galning när jag ser dem! Men det sa jag ju inte. PÅ vägen hem i bussen med två tunga matkassar ringer maken, stor olycka på E4:an….han kan inte hämta….jag får ta det. Till fots, med packning och en kilometer (MINST, kanske fem) hem OCH UPPFÖRSBACKE. Tack gud för att du ser mig!

Den här bilden passar ju inte alls in men på en vabdag i veckan tog jag mig förbi Form från Skå och där fanns de, helt underbara med äkta guld. Eva alltså, jag återkommer till henne, ni måste, jag repeterar MÅSTE åka dit! Och detta är INTE ett sponsrat inlägg! Eller….jag får ibland rabatt och alltid fika så det är väl det. Superspons här. Kom å KÖÖÖÖP!

Jag har mycket bra tålamod med folk som inte är helt psykiskt stabila på jobbet men när de kör på mig och skriker åt mig i en kö på min fritid då slår även min reptilhjärna till och jag förstår mig själv och har sympati med mig. Man kan inte vara helt smart och behärskad hela tiden. Eller…..det var jag ju….jag bara kände för att skrika rakt ut och vara en riktig djävla idiot. Men som sagt, avstod. Hon har säkert haft en jävla jobbig barndom hon med……Det är ganska intressant att jag i en ordnad situation på jobbet aldrig tappar fattningen så där fast helt knasiga saker kan hända. Det har väl med ens förberedelse att göra. På arbetet är man skyddad av kläder, annan personal, larm och i värsta fall kan man ta till väktare och polis. Aldrig att man skulle drömma om att höja rösten eller säga något fult var som än händer. Men i det privata är man naken på ett sätt och inga förväntningar finns på en att vara behärskad. Det har hänt mig att andra kollegor attackerat mig på jobbet, jo, så kan det vara. Vi är människor vi med och alla inte lika balanserade (säger jag då som inte alltid är i balans men aldrig skulle drömma om att göra någon illa medvetet eller vara elak). Sist det hände mådde jag dåligt en hel vecka. Men jag sade aldrig något i stunden, för det hade varit oproffessionellt. Jag teg. Men inte hemma. Jag var galet ursinnig och svor att om jag någonsin skulle stöta på vederbörande igen, då skulle jag vara kyligt balanserad och TYDLIG med att så skulle den personen aldrig mer göra med mig. Bara det kändes skönt, att preppa. För man vill ej bli överraskad. Nej tack! Men även sådana personer och händelser rinner av. De katalogiseras och man är en erfarenhet rikare. Komplex värld vi lever i.

Sen ringde en vän. Han var arg. Ett påhopp i pressen som var helt makalöst och värst av ALLT! PUBLICERAT! Jag kunde liksom inte ta in att en tidning i Sverige helt utan reflektion låter trycka ett personangrepp. Men inte jätteförvånad änså kanske då jag själv fått utstå liknande påhopp och sen ej fått bemöta detta. Också ett lågvattenmärke som späder på mitt låga förtroende för en oberoende press även i vårt land, ankdammen….SUCK!

Iallafall. Jag avreagerade mig med att blanda till en Porn star martini när jag kom hem. Det var första gången och det blev riktigt bra andra gången och sen, fick jag inte helt oväntat huvudvärk. Jag var lite som en laddad vulkan som bara behövde en yttepyttepuff i fel riktning och så BAAAM vällde huvudvärken fram. Men det var inte tantens fel, eller tidningens eller världens sammanlagda jävlighet. Jag tog en tablett redan på jobbet, det kan ha hängt ihop med den överhoppade lunchen. Det är den största fördelen med läkarmottagningar, man har ett MEDICINRUM! Där kan man få ibuprofen, paracetamol och säkert ett och annat plåster och bandage. Där finns har en hel del andra kryddor men de är off limits såklart! Även paracetamol är nog det skulle jag tro, alla läkemedel ska redovisas för och betalas av ER! Så om ni bor i Stockholm så jag tackar och bockar för den tabletten! Den hjälpte tyvärr föga och fler behövde tas innan huvudvärken släppte.

VA!!!!! 1 el 1,5 liter ljuvlig kanna!

Lilla T gör lergrejer! I balettkjol. Hon tvättade händerna också, på eget bevåg.

Här en annan keramiker. Färgen, formen!

En annan iakttagelse är att utmattade kvinnor är i en helt egen klass av hjälplöshet ofta då de är hårt arbetande välutbildade kvinnor som vill något…typ jobba, men inte har orken att dubbelarbeta. Jag har sett det upprepade gånger i min närhet och jag har tappat räkningen på hur många vänner/bekanta som varit eller är utmattade. En kvinna tappade helt konceptet över en liter mjölk….hon hade funderingar kring att vara välutbildad kvinna som inte ville jobba och tampades med andra kvinnors oförmåga att sympatisera med det. De tyckte att hon hade en skyldighet mot sig själv att arbeta….för hon skulle vara jämställd och så vidare. Och ibland känner jag mig som min mormor (hemmafru) som tyckte det var fullständigt onödigt att min mamma var läkare och utbildade sig…hon kunde ju vara hemma, typ. Och med risk för att verka som en bakåtsträvande antikvinnligutbildningosvperson måste jag säga att man faktiskt KAN skita i att arbeta om alla andra vägar är stängda till att få återhämtning. Nu när vi kanske ska arbeta till vi är över 70 kanske det inte är en dålig idé? Utbilda dig innan barnen, sen var hemma de ”värsta” åren och arbeta tills du dör och så slipper du ängslas över din usla pension….eller? Alla kan inte avstå förvärvsarbete, men vissa kan. Hade jag en förmögenhet, en partner/man/fru som tjänade pengar som gräs och jag inte behövde arbeta för mitt uppehälle ja då skulle jag gladeligen avstå. Jag har försökt räkna på vad det kostar att arbeta men till min besvikelse är det inte lönsamt att vara hemma. Och maken tycker inte vi kan göra roliga saker om vi inte arbetar heltid båda två…jag tänker att om jag arbetar heltid orkar jag inte göra roliga saker…och barnen växer upp med en mamma som vill skrika åt kärringar på ICA…..och så vidare. An ongoing conversation med mig själv. Nåja. Det var ett ordrikt inlägg som kanske upprör vissa. Jag jobbar stenhårt på mitt varumärke som ni märker, gräver en allt djupare grav. Men det är ärligt, det måste ju vara härligt?!?

Fridens!

Hej hembiträde…

Ljuset i tunneln……? Banys arabs i Palma. Sista monumentet efter morerna. Inte så mycket att se faktiskt men det gav en skön känsla att något jag planerade blev av….

Jag funderar lite på hur allt ska gå ihop. Bilden folk visar upp och baksidan. Eller inte kanske baksidan utan innergården. Familjelivet. För igår kom jag och maken hem efter tre nätter borta i varmt och soligt klimat. Mamma och pappa har tagit hand om våra tre små. Samma sekund som vi kom hem bröt kaos ut. Väskor ska packas till gympan, mjölk måste inhandlas, min kod till e-legget krånglade så jag kunde inte läsa jobbmejl (vilket jag inte borde göra iallafall för jag hade ju semester) och precis allt blev väldigt jobbigt. Huset lämnade vi ganska ostädat för vi hann inte säda och hade nog inte heller den intentionen (?) och vardagen föll pladask i mitt knä. Jag öppnade min fysiska kalender för att dubbelkolla att jag inte glömt något och såg då att jag är nattjour på tisdag….och på onsdag ska en stor inlämningsuppgift in…..och jag blev helt platt. Hela livet är galet nu. för många bollar och som om DET inte vore nog byter jag arbetsplats imorgon….psykakuten. Kanske ett tecken? Nä, inget tecken. Det har varit planerat länge men ändå. Nya kollegor, rutiner, lokaler och därtill en ny färdväg. Allt kan hända. Och sen på onsdag ska jag arbeta till 16.30 på ett sjukhus i en kommun men sen 16.31 vara jour över natten på det vanliga stället i en annan kommun. Nu gäller det att sålla här för att det ska gå vägen. Jag tror jag behöver en till av mig. Och maken.

Så de där två heltidsanställda hembiträderna/nanniesarna kanske inte är så dålig idé? Det var bara det att det kostade 19000kr/månad exkl. arbetsgivaravgift….STYCK!! Nej. då är det mer lönsamt för mig att INTE arbeta. Bättre för hjärnhälsan också kanske? Men det går inte ihop här då. Så jag bränner en aning till på ljuset och försöker andas på buss och tunnelbana. Jag har ordnat med öronproppar för att slippa störa mig på alla som ska prata för högt och förtrolig med sin kompis (som är i telefonen) eller höra på andras basgångar och behöva oroa mig för DERAS kommande tinnitus….jag ska verkligen försöka allt detta bara för att kunna åka kollektivt. Nu, mot kaffeapparaten!

Sportlov

fyra dagar har vi kört med henne mellan benen och plogat oss ned. Igår em fick hon privatlektion och plötsligt åker hon helt själv utan att gallskrika…och trillar UTAN att gallskrika och nu är hon nog kär i läraren….Fantastiskt varmt och soligt har vi haft också!

Jag har skrivit tidigare om hur det gick till när jag bokade ”överraskningsresan” till min make. Det blev lite pannkaka där. Men vi kommer snart iväg och vi har längtat länge nu. Tanken var ju egentligen att vi skulle åka skidor på sportlovet och SEN skulle vi dra för några dagars barnfrihet. Nu blev det istället fem dagar i den lokala skidbacken och därefter tre dagar på Mallorca. Och kanske det är ÄNNU bättre?!? Jag tycker ibland att en hel vecka med skidåkning är lite för mycket, man blir öm och trött på att släpa tung utrustning hit och dit.

Ja, vad ska man säga….? Äter som en höna.

Vi har agerat lite fritids här under lovet. En av Edgars klasskompisar har varit här varje dag och åkt med oss och Franks ena kompis har varit med hälften av dagarna. Därtill har min näst äldsta dotter åkt med oss (tack gode gud, hon räddade mig den dagen maken hade jobbat natt. Jag hade aldrig orkat med fem barn i backen ensam) och även min brors ene son har varit med och ska åka med os hela dagen idag. Jag bara älskar det! Det känns faktiskt som en skidsemester med det undantaget att man kan komma hem och sova i sin egen säng. Vi slapp också ordna katt- och hönsvakt vilket förra året var ett drygt arbete för grannen i minus 20 grader och meterhög snö!

En fikapaus i solen, väldigt härligt!

Jag vet, ingen hjälm. Men jag ursäktar mig med att de två jag har att tillgå INTE PASSAR! Och jag vägrar köpa en hjälm som är ful och dyr i slutet av säsongen. Jag tänker att det får bli en till jul. Och ett par coola brillor (som jag egentligen inte behöver men solglasögon gör ont under en hjälm. Ibland måste man förändras hur hårt det än är.

Igår började jag planera lite för Spanienresan. Grannpojkens (han som åker med oss i backen) mamma är född på Mallorca och de ka snart flytta dit ett år så jag bad om hennes bästa tips på mat och dryck. Jag fick ett sanslöst långt sms med fantastiska tips och vi ska försöka beta av dem alla. Tre dagar känns nu som oceaner av tid! Jag satt nu och drog streck mellan olika platser, skrev upp avstånd till Palma och räknade ut hur vi ska lägga upp detta för att hinna med alla drinkar, trädgårdar och arabiska bad……ooooooops…..jag har blivit min MAMMA!!!!! För första gången i livet sitter jag med reseguider och PLANERAR vad jag (vi) ska göra! Jag brukar ju aktivt UNDVIKA att planera, vill bli överraskad och INTE se på sevärdheter. Hm…..ålder? Nej, jag väljer att vara förberedd. För tre dagar är ändå ”bara” tre dagar och jag vill trots min övertygelse om att avslappning och lugn är rätta modellen, få ut mesta möjliga av denna resa. Så, det kommer bli en dagsutflykt till La Granja, Valdemossa, Sòller och Jardins d´Alfadia. Kanske vi tar Cap de Formentor en dag också vi får se. Turligt nog låg nästan allt jag ville se i själva Palma eller i närheten av varandra så det ska inte vara omöjligt att klara av och vi har ju hyrt bil.

Jag kommer återkomma med bilder såklart och kanske ge er MINA bästa tips efter detta!?

Jag har en liten anknytning till Mallis, min pappa drev Club 33 där när jag var liten och han finns faktiskt med på bild, omnämnd i en bok om 70-80-talets vilda nattliv i Sverige och just Mallorca. Tänk att jag har en så cool pappa, han hade Elton John, ABBA, Tomas Ledin (som jag var störtkär i då) med flera på sina discon, vi hängde ibland med på repen. Väldigt coolt tyckte vi då med men det är först nu jag fattar HUR coolt det var. Man ligger verkligen i lä där.

Jag ock Edgar på toppen i strålande sol.

Det är i sådana här situationer jag älskar vår monsterbil. Tänk att kunna köra alla och utrustningen så enkelt till backen fem minuter bort. Jag älskar det!

Äggen har börjat komma. Nu är två av fem hönor igång! Hurra!

Vi bjöd dotter med pojkvän på middag i lördags efter skidåkningen. Och jag LOVAR, detta är det godaste vita vin jag någonsin druckit. Pinot gris. Verklig pärla!

Efter två dagar med tre nummer för stora pjäxor beslöt jag (på grund av svullna underben med katastrofalt ont) att investera i ett par nya pjäxor. De är så sköna, jag fattar inte att jag stod ut innan. Ont och farligt. Här står jag i uppvärmda pjäxor och bara kontemplerar. Tittar på bilder av alper….pulsen går ned.

Nu mot backen med två bilar för vi blir många idag. Tre extra barn och vi har tänkt oss en heldag i backen med två privatlektioner. En för Frank och en för Tylla så det ”kommer igång” med skidåkningen. Vi planerar för alperna nästa år! Storstilat!   

Ganska urplockat. Jag gör en ny köpraid i början av nästa säsong!

Jag tror jag har fått med det bästa och det vi har en rimlig chans att hinna med. älskar vi så kommer vi tillbaka! (Det kommer vi med all sannolikhet att göra, vi vill flytta dit vi med känns det som. De kan få ut FYRA skördar på ett år, hör du Elina, FYRA SKÖRDAR!!!).

Årets julklapp

Trädgrådsböcker kan man ALDRIG, jag repeterar ALDRIG få för många! KÖP!

I valet och kvalet. Ska någon få den lilla rakubrända skålen eller ska jag spara…det kan ju bli en påskpresent…

Söt blus som kostade nästan ingenting men var för liten för mig, lite för lång för en bblus…kanske egentligen en tunika. En dotter fick. Om den inte passar blir det tyg att sy av. Nu har jag TVÅ kinesiska burkar….då har man blivit en SAMLARE!

Allt på bilden 450kr. Stövlarna köptes innan men jag ville visa vad snygga de blev efter en vända hos skomakeri Framåt! Kolla coola gröna skinnkappan med äkta pälskrage! Den tingade Inez.

100 pix, den ska få nya snygga knappar (dvs jättegamla ur mina samlingar av fantastiska knappar jag har, JA jag är en samlare!).

Jag hittade Aidaväv i snyggaste grått och sedan dekorband med Bambi och linnéor

Jag brukar fota saker och skicka till alla tre tjejerna för att få ett ”go ahead” och denna gång var I snabbast, jag fick ett JAAAAAAAAAG! på Frågan om någon var intresserad. För bara för att något är billigt, snyggt och återvunnet och ger pengar åt välgörande ändamål MÅSTE man ju inte göra av med sina surt förvärvade pengar. Saker ska komma till användning också!

Den här hänger kvar hos Stadsmissionen Södertälje om någon är intresserad. Jag älskar färgkombon, handtaget och priset men jag vet att jag inte kommer använda den. Så den hänger kvar, go catch!i

Ett tidigare fynd som förut var för små…nu passar de plötsligt?!? Kanske för att jag köpte dem 2014 när jag nyss fött barn (för 90kr) och nu har jag svullnat av. Senare ikväll ska jag ha på ett par andra skor jag köpte samtidigt på Läkarmissionen i Vällingby. De var också för små då men är så fantastiskt fina och sköna (nu). Ballyskor, jag går in dem på jobbet, de är således inneskor just nu men ska sulas till våren.

Vi har en intern strid här hemma nu. Jag älskar ju brunt. Och VOLVOS…maken vill ha blå med svarta säten….jag tänker…varför vara som alla andra? Jag vill vara den där tjejen som i balettsalen hänger upp och ned i barren….. Maken säger att han informerat min mycket fantastiske (Mr Perfect är hans namn inom familjen bakom hans rygg) bror och han sa då att sist han var i en bilaffär (heter det så) så KRYLLADE det av BRUNA bilar som INGEN ville ha. När maken sa att jag också ville ha BRUNA lädersäten blev han mållös. Mycket ovanligt tillstånd för en offensiv fd proffshockeylirare även om han mestadels var back…. Jag invände att bara för att alla andra (som jag tänker oftast inte gör som jag, röstar fel, inte kör ordentligt i trafiken och gör en hel del knäppa grejer i vanliga fall) är tråkiga och gör likadant för att inte sänka andrahandsvärdet på VÅR bil behöver ju inte vi göra så…..?!? Eller. Jag sa att det var väl utmärkt att det kryllade av bruna bilar med bruna säten och all extrautrustning och var i princip gratis. Då kunde vi ju köpa en av dem? Stor tystnad bredde ut sig. JAG VILL HA EN BIL SOM FUNGERAR, skit samma vilken färg egentligen bara jag slipper för mycket elektronik, blinkande och tutande backvarnare! Jag hatar dem, innerligt jag är asbra, rent av sublim i mitt sätt att fickparkera i city. Ljud och ljus däremot STÖR mig i min sublimitet och jag krockar. Dragkrok däremot, det är sånt jag gillar. Gärna infällbar så jag slipper krocka…

ÄÄÄÄlskar halogenballonger. hoppas inte Edgar drar i sig gasen igen bara och svimmar!

 

 

Jag hörde att att årets julklapp var en återvunnen tröja, hurra tänkte jag. Tills jag förstod att det var en NY tröja gjord av återvunnet material vilket inte är en lätt process. Att det är så svårt med återvinningen beror på att materialen i dagens nya kläder är så blandade. Det är ull och polyester i en osalig blandning. Men, det KÄNNS liksom bra att återvinna även om det är omöjligt. Jag började redan förra året med att BARA (nästan) köpa redan använda, ickenya saker. Det brukar ju vara FINT så länge det gäller antikviteter och konst men jag tycker det är fint bara för att det just inte sluter en gång till på klotet eller för den delen river stora hål i min plånbk. Min vän F sa en gång att ”folk gillar att bli våldtagna i butiker” och så är det nig. En del GILLAr att det är dyrt, de vill kanske unna sig eller imponera på andra?!? Vad vet jag. Jag vill inte imponera, jag vill ha fina saker för min skull. Och jag fick en sån fin kommentar av en kompis som arbetar på en inredningstidning nyss. Hon tillfrågades om trender och i sammanhanget nämnde hon en passant att:

-Anna följer inga trender hon har sin egen stil. TACK för det, jag hoppas det är sant. Men jag vet att jag då och då tröttnar på vissa färger som varit inne länge eller som jag råkar ha för mycket av. Just nu gillar jag blått. Om det är en trend eller inte vet jag ej, jag bara vet att det har ersatt min vurm för brunt, lite. Jag vill fortfarande ha en brun gammal Porsche…

Den här till exempel som är till salu nu.

 

Fina barnböcker för en spottstyver kan man inte få för många av. Här en drömsk bild att njuta av.

Fint tecknade barnböcker letar jag ständigt efter. De fleska är för söta eller för simpla. Den här gillar jag extra mycket!

Här en samling av lite av det jag handlade.

 

Jag sparar på orginalförpackningarna också. Att få dem på köpet gör nog att barnen en dag när de ska kränga mitt bohag får mer betalt för det de nu kallar skräp…

Kristallflaskor, sån lyx. Har jag några? Nej, men jag önskar att jag hade behov av dem så jag fick giltigt skäl att köpa dem.

Coupeglas från Orrefors. Jag köper några så fort jag får syn på dem. Perfekta för desserter!

Jag har blivit en blåälskare på äldre dar.

Fantastisk terrin hos Läkarmissionen!

Jag sparar på orginalförpackningarna också. Att få dem på köpet gör nog att barnen en dag när de ska kränga mitt bohag får mer betalt för det de nu kallar skräp…

Här något som jag faktiskt KÖPTE! Älskar den typen av glaserade lerskålar. De passar till jul och lite när som helst faktiskt. 20 kronor kostade de också, bara en sån sak!

 

 

 

JAg ska börja handarbeta mer, jag behöver det!

Genus ftw

I mitt kök råder INTE jämställdhet, maken erkänner det. Jag fick honom att räkna upp vad han gjort under dagen då han vabbat. Jag räknade ut hur lång tid det tar mellan tummen och pekfingret….max 1-2h sen ytterligare sju som han ej kan redogöra för. Han tycker jag är dum och orättvis, men det är hans glöggfest på lördag…..Jag erbjöd mig att göra en lista åt honom så att det inte blir som idag, han påbörjar olika projekt i olika rum men avslutar inget så det ser ut som en neutronbomb gått av här hemma. Han vabbar inte imorgon sa han, barnen får gå…jahap! Jag ska på kurs och jag har gjort mer på tre vab dagar än han får till för egen maskin på en hel månad här hemma och han sa inte emot. Barnen styrkte min misstanke, han har suttit med telefonen. Mina små tjallare!

Det konstruerade könet (socialt och kulturellt alltså inte med skalpell tillverkade). Idag lyssnade jag på P1 (har ni hört det förr?). Eberhardt (stavar han så) och nån annan förståsigpåare gällande KÖÖÖÖÖÖN uttalade sig om sina kommande insatser i Vinter i P1 som jag stor sak av att undvika (nä jag e inte bitter utan jag har helt enkelt inte TID att lyssna på lov och helger för då är jag överbelamrad av barn mm) om detta genus som jag blir nästan prickig av att höra om. Psykiatern är biolog och kunnig i människans psyke (det sjuka i det då kontra det friska) kbinnan var nog journalist. De tillfrågades om status i Akademien bland annat och de var överens i att ett brott är ett brott men jag måst säga att Eberhardts (stavas det så, har fortfarande inte orkat googla) inställning till detta ligger närmare min ändå, att vi är olika för att vi ÄR olika. Sen så finns ju kulturell och social skit som hindrar oss från att vara lika inför världen men det var inte det jag ville prata om utan snusket inom Akademien. Jag tror jag har skrivit om det tidigare, detta att man INTE ska förvånas över att den mycket selekterade grupp människor INTE kan samarbeta och uppvisa snille och smak, snarare förvånas över att någon trodde det. Och det var vad herr doktorn påpekade. Så då känns det som hole in one för mig, vad var det jag sade!

Jag slog på stort och köpte en dammsugare, jag fotade och skickade till maken för godkännande, han sa: -Ja, och God Jul!!!! Men den var tystare, smidigare och I love it, men nästa gång blir det en robot!

Ikväll hoppas jag få se den omsusade dokumentären om hela snusket på Svtplay. Kanske jag inte kommer stå ut, Horace får mig att resa ragg. Hans uttalande där om att kvinnor ej tål trycket….jösses! Hur kunde hon Witt-Brattström gifta sig med honom??? helt obegripligt. Kvinnan som på allavar tycker att manliga läkare ska dela med sig av sin lön frivilligt till sina kvinnliga kollegor så alla ha samma lön…..skulle inte gynna mig I tell you, jag förhandlade mycket väl.

De mognar väldigt sent men är SÅ vackra, Indigo nåt heter de….

Kan det ha varit stjärnglans som lockat, att tillhöra eliten för jag ser inte något annat som kan attrahera….jämställd verkar han icke vara.Innan jul ska det beslutas om Jean-Kladd (stavas det så?) och hans hustru, ni vet hon som skriver dikter med ord som knölanus i ska stå till svars för misstänkta oegentligheter i sitt gemensamma företag eller Klubben (Forum). Och Om det skulle vara så då ryker hon väl fortare än kvickt ut de tolvs gäng (eller hur många är de nu?).

Jag blir riktigt upprörd över att en så liten inavlad klick av Stockholms kulturgrädda haft så stort inflytande på kulturscenen. OCH fått skattepengar för att fortsätta frottera sig med varandra och andra. Avgå alla! Och låt dem inte återuppstå. Låt förläggare få nominera till litteraturpriset. De är insatta och har (vissa av dem) utblick över världen.

Jag började läsa min mammas kusins och hans frus blogg om deras liv i Frankrike. Voltaires Frankrike Ett lockande glöggrecept fann jag och vips satte jag en burk med kryddor i sprit. Jul på burk helt enkelt!!! Ser ju fantastiskt ogott ut, men julens mat är brun, även drycken i viss mån…

 

Polkagrisar ska se ut så HÄR! Gårda, blanka och intensivt röda. De ska ligga i ett auktionsfynd från Tradera. Erik Höglund minsann! ett FYND! Sen blir det apelsiner med nejlikor i!

Nu en uppdatering, jag har sett halva Det slutna sällskapet och jag mår uppriktigt ILLA! HUR kan de ha spelat med i detta!?! Åka limousin till Arlanda?!? WTF!

Och alla som smickrats av honom…kladdigt värre.

Är det beundran i blicken????

Det slutna sällskapet

 

Bloggar lite hit och dit.

 

Jag gillar inte hösts så särskilt men med åren har jag kommit att uppskatta vissnande växter. Både igår och idag såg jag så fina blomställningar och fått en enorm lust att fota dem. Med makens telefon blev det ännu finare. Detta är nog till och med ett ogräs….jag ska se till att inte rensa bort det!

Tylla och jag var på baletten idag. Ingen kom med för att fika så för att inte sitta helt sysslolös och störas av andras tjatter om tennis, ridning, fantastiska restauranger i NY, resorts på Bali och höra på medföljande barns iPads tog jag med….en stickning! Det var jättelänge sedan jag stickade och jag har på min lista att ändra lite stickade plagg men tiden räckte inte på morgonen för att jag skulle få ihop det utan jag bara snappade åt mig en gammal stickning som aldrig blivit klar och ett par skära stickor i en storlek jag trodde skulle passa. Det fick bli början på en sjal tänkte jag. Och det blev det.

 

Tylla fikar, jag stickar.

Plötsligt helt ur det blå hade hon dragit på sig en overall och packat väskan full med böcker för att gå ut(?). Ibland kan hon minsann den lilla damen…Rimliga skor för vädret också, det var nästan så jag tappade andan.

 

Tylla har pratat lite om öronvärmare, sådana som jag aldrig fick på 80-talet…hon önskar sig sådana. När vi skulle gå var det två i hennes balettklass som satte på sig sina. En hade rosa den andra vita….jag frågade varifrån och höll i mig. Vi är ju ändå på Östermalm….-HM sa han glatt och gjorde sig omaket att lyfta på ena ”luren” för att dubbelkolla. Åh, HM, det var inte igår precis. Jag har helt slutat handla där faktiskt. Men nu kanske….Tylla ville ha svarta. Bra, tål smuts bättre tänkte jag.

-Jag vill ha dem NU! Sa hon bestämt.

-Nej men vi kan väl önska oss av tomten?

-Jag tror inte han håller med…sa hon buttert.

-Jo, det tror jag. Man kan ju iallafall önska!

-Hrmpf (eller egentligen illvrål och tårar men det är så jobbiga känslor kopplat till det så jag ljög lite).

På väg hem pussade vi på äldsta barnen som bor nära balettstudion. Hon har så fint hemma och jag gläds åt mina gamla saker som hon arrangerat så fint, presenter och blommor jag köpt åt henne. Jag passade också på att hämta hem min Pia Wallénkappa i grönt ylle som hon haft senaste åren. Jag har nu knappt några ytterkläder kvar här hemma. Jag bad Tylla berätta om vad hon önskade sig i julklapp ”blink blink”. Återigen berättade hon att hon inte trodde att hon och tomten var överens gällande öronvärmare. Men F höll med mig och sa:

-Tomten gillar att man är varm, jag tror att han kommer tycka det är en bra present!

Tylla var fortfarande skeptisk. Sen såg hon ett guldnagellack från…..HM och så var saken ur världen. Så F, du vet vad som förväntas av dig!

Assnygga skor har hon dottern. Och de passade! Jag fick löfte om att få låna vid tillfälle, det tänker jag insistera på!

Vi tog vägen förbi NK, det kändes som om julen var på gång och jag ville kika på eventuell skyltning. Nej. Den var inte på plats. Men fina draperade gardiner i turkost täckte alla fönster…snart så.

-Åh så vackert allt är utbrast Tylla. Tomten gör så fint!

-Ja han är verkligen duktig, höll jag med. För det är väldigt fint med ljusen lindade runt träden.

-Tror du det är människor som hjälper honom? frågade Tylla.

-Ja kanske, eller nissarna….

-Jag vill hjälpa tomten att göra vackert.

-Bra sa jag, du kan börja med att plocka upp hemma….(tänk att jag inte kan låta bli!!!).

Det blev några solstrålar förre helgen. Då tog jag denna bild med makens telefon. Det är mycket som står framme fortfarande och ska samlas ihop inför vintern.

Vi fortsatte hemåt och vi tittade på alla ljusslingor som sätts upp nu. När vi kom hem började jag arbeta i trädgården. Jag har ju reaköpt en hel del växter som behövde komma i jorden och nu blev det av. All bokashikompost gick åt, lite toppdress och en del fick åka rakt ned i gräsmattan över vintern. Nästa år blir det nya tag!

Två amerikanska blånar finns här. Jag gillar till och med den turkosa plastkrukan!

Sen kollade jag in en auktion jag sögs in i igår…..lite T-stolar, ett Kaipiainenfat, ett Malmstenskåp, fåfängt nog ett hängsmycke och sen….6 champagneglas. Fan vet vad som händer om jag vinner. Jag budade lite i smyg…för jag måste smyga. Korkat att skriva det här men jag tror inte jag vinner, det är sådana saker som kommer dra iväg (tack och lov!). Det började med en diamantklocka förra veckan…jag tipsade maken om den. Undrans vad den slutligen gick för. Jag kan ju inte ens ha klockor i min ”line of business”.

Nu ska jag dricka glögg och ta hand om hyacinterna jag satt i glas och jord för jättelänge sedan. Ska bara kolla hur man gör. Kanske det är för tidigt?

Den där katten alltså. Han är så attans söt!

Han vill vara med överallt. Simba, Rutger, Greta, Chanel, Eldkycklingen, Louise och Goldie bor här med oss nu. Pingu har gått vidare till de sälla jaktmarkerna tyvärr. Det var något fel på den tuppen. Han var inte snäll. Så nu har jag varit med och nackat en tupp. Det hade jag aldrig trott att jag kunde tåla. Men ska man ha djur måste man lära sig sådant med.

 

Nu jular jag vidare!

A

Hillbilly

Mina purpurbönor frodas men jag vet inte riktigt när jag ska skörda….Ser ni björkarna bakom…det är ett av projekten här hemma.

Min bror säger att jag är en hillbilly…nog för att jag bor aningen avlägset på ett berg men obildad och hembrännare är jag inte. Inte heller spelar jag på ett stränginstrument jag tillverkat själv.

Att man kan vara så olika fast man uppfostrats i samma hem har ju både genetiska och miljömässiga skäl. Han har total ordning, oroar sig för repor i golv och går inom familjen under namnet Mr Perfect. Han lånar just nu min Isabella Lövinbil (dvs en gammal amerikansk bensinmonsterbil) då hans nya fina inte kommit än från fabriken. Varje gång häpnar han över den oreda som råder i bilen….men han får gärna låna.

Jag avvek från min egen generalplan i fredags. Jag köpte en inredningstidning. Det har jag förbjudit mig själv. Jag har nämligen redan sett ALLT, blir aldrig förvånad utan mer trött på att alla liknar varandra. Emellertid tar jag ära i att redan ha gjort saker som de visar, som att ha en vägg full av vackra tallrikar som jag loppat men såklart inte kan äta på. Speciellt de med 24k guld och motiv med utrotningshitade djur från Gustavsberg…

Sist kom jag hem med den till honom, han bår på samma avlägsna ort, och då fick jag se en glimt av hans förråd (vi har ju till dags dato ej hunnit bygga ett förråd, som vi så väl behöver för att ha en möjlig chans till ordning här). Det var som att skåda himmelriket. Var sak på sin plats. ordentliga och RAKA hyllpplan som som var organiserade och snygga. Jag utbrast:

-VILKEN ordning och försökte dölja min skräckblandade förtjusning. En kall kår gick utmed ryggraden…..Seriemördarordning.

-Ordning? Här är ju värsta kaoset, sa han. !!!!

Han skjutsade hem mig och lilla T och hjälpte mig att lasta ur de fyra betongsäckarna och de tre sandsäckar jag köpt på Bauhaus för att fixa för hönsen, gjuta och lägga golv i växthuset och så utbrast han: Du e en sån hillbilly! När han såg den havererade poolen (alltså vi håller på ock tömmer den), den ofriserade kanten av gräsmattan (alltså den sprider sig ut i gräset och vi håller inte jämna steg), den ihopkrånglande vattenrutschbanan (alltså vi har tagit loss den från maken för att kunna klippa DELAR av gräsmattan där det inte ligger slangar, sladdar, cyklar, sparkcyklar, hjälmar osv) och all annan bråte som vi har och är del i det pågående projektet: Rensa upp, bygga klart eller ändra om så vi itne trillar och slår ihjäl oss här.

Jag sa att det var jag ju verkligen inte, det är min man.

-Man kan inte säga så, påpekade då min ordentlige bror. Är du gift med någon ingår du i ett team, det är er röra.

När det gäller att vara exakt så tillkallas maken, jag är mer på en höft och så ska man tydligen inte handskas med färgpigment och betong. 2% ska det vara. Lite oklart om det var 2% av den färdiga vikten, om pigmentet skulle blandas i vatten eller torra pulvret. Vi valde att blanda i bruket s a s. I bakgrunden ser ni en orange sandfylld klubba med en snodd. Snodden är ett hockeyskridskosnöre. Jättelångt. Hur och varför den hamnat där har jag absolut ingen aning om. Bakom detta ser ni en ricin, väldigt fin och massor med frön har jag tagit inför nästa år. En ommålad gungställning (svart och blekrosa) och sen längst bort i bild poolen som är under demontage. Jag hoppas allt är klart innan snön gömer allt och det får vila till i mars….

Han har rätt, detta är min röra, jag vet det mer än väl. Och om röran ska försvinna ligger det på MIG att sätta bollen i rullning. Problemet är tiden. För den har vi inte. Vi arbetar för mycket och jag försöker under den tiden göra så mycket jag bara kan av det som är härligt, nödvändigt och astråkigt. Maken hjälper mest till med det som är härligt, allt som inte har en rolig komponent i sig måste jag tvinga fram. Han har ingen autopilot, det är jag. Jag är kaptenen, Lord Nelson. Ni vet han som dog efter slaget han vann.

Jag nästan skrek av glädje när vi två dagar för tidigt tog loss formarna och stegen var så där perfekta och blanka som jag hade önskat. Vi gjorde genast fyra till och jag har en plan för att göra hörn och halva plattor så gången i växthuset blir snygg!

Jag kan knappt bärga mig tills alla är klara och vi kan börja lägga dem i växthuset! Jag står med ena foten på lite tryckimpregnerat virke, helt oberörd, och pysslar ihop betongen. Den turkosa betongen. Var plankorna hör hemma är ett mysterium för mig….

Jag har en grov plan, precis som han och önskar att om flaggskeppet sjunker så ska mina löjtnanter agera självständigt och kreativt. ”England expects every man to do his duty” lite så.

Vi var på Rosenhill i två omgångar igår. Det tog en väldig tid att få musta sina äpplen, de hade hållit på till två på natten till och med i veckan. Informationen var grumlig och jag var där första gången med tre små i bilen halv sju på morgonen, åkte hem, kom tillbaka och kvart i tolv var allt klart och jag packade bilen med 10 dunkar pastöriserad must. Jag önskar mig ett stort äppelträd och såna fina äppellådor.

Där står den och svalnar. Den var skållhet när jag packade den på skottkärran och gick mot bilen i leråkern.

Edgar förströdde sig väl. Löpankor, olika höns och en get fanns att betrakta. Och ett elstängsel att akta sig för….

Dimman låg tät när vi först gav oss av i bilen med de många bananflugorna…..

Avslutningsvis en bild på en kexchokladförpackning som funnit sin sista vila i vår turkosa soffa (det är mycket turkost nu). Ut och in, kladdig och smakfullt placerad mitt i vardagsrummet.

Nu är det valdag, extra spännande för mig som är valbar!!!! Håll i hatten alla Moderater i Hillbillyland, jag är en marche!

Sexbod för småbarnsföräldrar

En sådan här enkel konstruktion kanske inte är det sämsta? Men tänk på att du kan behöva dubbla utrymmet! Skärmdump från Bram Stokers Dracula.

Sextips för småbarnsföräldrar – hur man får till det.

Lider du av sexbrist eller finns det en annan vuxen som förväntar sig sex och klagar på bristen av densamma i ditt hushåll? Här är tipsen för dig!

Kort bakgrund: Barn kan suga musten ur dig. Markservice kan suga musten ur dig. Heltidsarbete kan suga musten ur sig och allt ovanstående i kombination SUGER MUSTEN (dvs LUSTEN) ur dig. Initialt kan en del snickrande behövas men när väl sexboden/tillhållet är färdigt kan ni lägga verktygslådan åt sidan. En sexbod kan ju vara bara 2x1m i golvyta eller så bygger man en ståbod. Den första kan ju eventuellt ersättas av en kista och då kan ju rollspel även blir ett naturligt inslag ”Me Dracula, you pale virgin….” typ!
Har man inte egen tomt kan en skrubb inredas, vinden eller ett källarförråd. Bara fantasin sätter gränser (och isolering och ventilation) Det hela ska vara ljud- och stönisolerat.

Förberedelser efter utöver själva sexboden:

Klocka er innan så ni vet att ni kommer hinna. Ni kan också blocka barn/et så ni vet att er tid stämmer överens med hur lång tid barnet kan vara utan er. detta kan ju tyvärr variera alltifrån 1 sek till 4h. I det senare fallet finns sannolikt inte behov för dessa tips.
Ha en ”Heta stolen” innan så ni vet vilka moment, grepp och tillbehör som är bombsäkra för respektive part.

Preppa barn:

Matade. Här finns inga regler utom att det ej ska gå att sätta i halsen lätt. Godis, helst choklad (som smälter om det hamnar fel), läsk, chips osv. Regeln är: Det finns inga regler
Nattade?
”Pottade”
Nybytta blöjor.
Film som är längre än er maxtid.
Om syskon finns, sätt barn som leker bra tillsammansska ihop, barn som ej leker bra ska leka isär med för åldern adekvat förströelse.

Här är allt du behöver:

Sexbod (när jag föreslog detta för maken mumlade han ”Världens minst använda hus….”)
Sex-survival-kit (allehanda material (som man säger i skidvärlden och då menar utrustning) som kan behövas i boden).enligt ovan som snabbar på akten och t.ex undanröjer behovet av förspel.
Easy access- tillbehör som ju ingår i punkten ovan undanröjer behov av förspel.
Säg ja även om du inte är jättesugen, se det som att ladda inför vinter, hibernering eller hamstring inför sämre tider!
Schema/turordning, dvs. vem som ”går” först.
Kodord/signal för nu kör vi eller helt enkelt, nu kör vi!