Sist på bollen

Den här lilla alltså, så rolig! Full hajbadsmundering på och i den söta lilla bikinin jag köpte på rean för 30 kronor.

Jag har ett stökproblem som ni vet. Och det verkar vara vanligt. Kampen är ojämn och jag har försökt olika sätt att nå organisatorisk framgång men misslyckas hela tiden. Jag har fått lite tips och insikter under dessa år och jag tänkte länge att frihet under ansvar, morötter vid mållinjen och glada tillrop var svaret och lösningen. Men nej. Ingen verkar tycka att det finns något positivt med en lugn och harmonisk mamma/fru, ordning på sina saker och rena hörn. Och jag har märkt att det är ÄNNU mer frustrerande att bara släppa taget för jag mår verkligen inte bra av att ha totalt kaos i hemmet, i bilarna och ingen tidsplanering. MEN, nu är det skoluppstart, hösten kommer, jag ska gå två kurser under hösten, bytte just arbetsplats igen, maken har fått ett chefsvik. och det är val inom en månad så jag tänker…..jag SKITER I ALLT!

Så, nu var det sagt. Jag plockar INTE ett smack, jag planerar INGEN mat. Jag tar bara ansvar för min egen person, MINA (och barnens kläder) och ska försöka inte missa viktiga saker i skolan och för barnen (för de kan inte organisera sig själva. Hur makens sängbord ser ut och hur länge de skitiga strumporna från igår ligger där vid hans säng tänker jag inte hålla reda på. Detta är ett SISTA försök att bli fri från den sädångest jag har sen måste jag sätta mig ned igen med maken och förklara fördelarna med ordning och reda, jämnt fördelar hem- och familjeansvar och det mina vänner ska ske under ordnade former. Och jag har för avsikt att nedteckna det han lovar på ett papper lika viktigt som Magna carta. Jag kan mycket väl tänka mig att det ska undertecknas i blod. Why not? Det är lite mitt hjärteblod som sipprar här….

Jag tänker att jag ska drämma till med vetenskap inhämtad från arbetsmiljöverkets hemsida, psykologins värld och annat jag snappat upp senaste åren. Den korta sammanfattningen är:

Man har högre trivsel och prestation i en estetiskt tilltalande miljö.

Om man har ordning på sina saker sparar man i genomsnitt 4-6h per vecka när man slipper leta efter bortkomna saker.

Jämnare arbetsbelastning ger färre sjukdagar hos småbarnsmammor (och det gör att maken blir ”gladare”)….tänk själva vad det kan ge för resultat.

Barnen kommer automatiskt lära sig hur man sköter ett hushålls och många stressmoment i letandet efter älskade saker tas bort..

Jag skulle vilja lägga till att rena hem är bättre än smutsiga men tyvärr verkar det inte vara så…lort gör en faktiskt lite mer motståndskraftig mot infektioner och allergier utvecklas inte lika lätt….men det skiter jag i för detta uppvägs inte av stressen i att gå omkring i oreda. För MIG alltså…..andra verkar ha noll problem med skräp och kladdiga väggar, NOLL!

Växthusdemontering i värmebölja med tre vilda barn.

Vi försökte så gott det gick att dokumentera hur allt satt ihop m.h.a kameran…

Men en sak, eller två faktiskt ska vi försöka fixa rätt snart och det är dels växthuset och dels min garderob. Växthuset köpte vi på en annons från Blocket. Det är 4,75 kvadratmeter och säkert 40 år gammalt. Ett Juliana med många saknade rutor men kostade i gengäld bara 550kr. När vi stod där och slet höll både jag eller kanske mest JAG på att ge upp. Barnen blev helt vilda och sprang omkring på tomten och de angränsande. Det hade ju varit OK om vi känt till terrängen men de kom plötsligt bärande på okända katter, hundar rusade skällande mot dem och var och varannan minut kom F med andan i halsen och sa att något av syskonen kommit bort…mycket stressande. Vi hade ju ingen aning om hur man demonterar ett växthus heller så bara det tog ju en ansenlig tid att försöka lista ut.

Till slut bestämde jag mig för att bara skruva lös allt jag såg som var över mitt huvud (jag tänkte att nicken nog låste hela alltet) och se då började det hända något. En tanke om att mixtra med glas ovan huvudet kanske inte var det säkraste man kunde göra en svettig eftermiddag i stressat läge for genom skallen men va fan gör man….? Vi gav emellertid ej upp utan fortsatte metodiskt att plocka ned eländet och mer än en gång tänkte jag att VI borde fått de 550 kronorna för att göra detta fyratimmarsjobb åt de unga par som uppenbarligen inte förstod det fantastiska med att att ha ett växthus ihopmonterat på en perfekt plats på villatomten. Ägaren verkade mycket förvånad när jag påpekade att salvian som stöd där var mycket fin och borde flyttas för att få lite bättre livsvillkor…Maken tror att vi beredde plats för en pool med våra gemensamma ansträngningar. En pool med mycket kottar och löv i i så fall….

16-åringen (snart 17) befinner sig på Way out west och hörs ej av…igår blev jag lite orolig. HEEEELT i onödan tydligen. Gläder mig åt ordet därav men tänker att att jag hade valt en annan formulering…men avstod från att kommentera detta. Som ett led i att inte såga saker utan fokusera på ljuspunkterna! Men OM du läser detta A så skulle jag ha skrivit: Kära mamma, du behöver ej oroa dig. Är på festival, därav sent svar….eller; Är på festival kära mamma, oroa dig inte. Har så roligt med mina vänner därav sent svar…eller; Mamma, oroa dig ej jag är så upptagen av att lyssna på bra musik på lagom ljudnivå. Vi skrattar och danser (drog- och spritfritt såklart) därav sparsamma svar via sms….Fattar ni!?! Jag vill ha henne HÄR, för mig själv, inte drällandes runt bland en massa ungdomar hur som helst. VAD SOM HELST KAN HÄNDA! AAAAAIIIIIIIIIIIII!!!!!!

Nåväl. Jag underskattade arbetet betydligt, jag trodde det skulle gå på under halva tiden och nu måste vi snabbt få upp det för att ens minnas hur det såg ut när det stod uppe.

Sen min garderob. Maken ”ropade in” tre garderober med spegelglas gratis från FB och dessa ersatte han glatt sin asdyra Elfa-modul med. De delarna låg sedan spridda lite runt omkring i huset men efter skarpa ord från mig bor de nu åtminstone på ETT plan av huset och ligger inte under vår gyrofocus iallafall…..

Vad som hände var då att MIN del av garderoben, den billiga IKEAdelen blev lite för bred och flyttades ut….med sitt fulla djup och nu står FRAMFÖR alltihopa och svajar då det är ca 2,4m högt! Mattan blev hopklämd och jag vågar nu nästan inte dra ut en trådback av rädsla för att jag ska få allt över mig…..och SÅ kan vi inte ha det mer än två månader….eller tre? Jag blir galen varje gång jag ska ta ett par trosor faktiskt. Hur kan han tycka att detta är OK? Jag släpper det nu för jag tror inte jag kommer någon vart i min analys av hans tankesätt kring detta och det kanske faktiskt är MITT fel att det blev så här…..eller….jag sa ju ja till spegelgarderoberna…och var motståndare till att köpa mer Elfadelar (för de är så satans dyra) och tyckte vi kunde platsbygga med det spillmaterial vi redan hade. Miljösmart som jag är. Slutresultatet vågar jag inte ens fota, ni skulle ändå tro att jag photoshoppat in en trådbackspelare centralt i sovrummet bara för att hänga ut karln. Ingen gör så nämligen, det är jag helt säker på.

Eller, är det bara JAG som har det så här? Eller VI? Jag fattar inte hur jag kan irritera mig så mycket på saker som maken inte ens märker av…det är jag som äger problemet således. Jag vet egentligen inte ens vad som irriterar honom helt ärligt….jo, att inte få sova på morgonen eller ostört…..något jag inte heller gillar men accepterar som något oundvikligt och därmed väljer att avstå från att irritera mig på för annars blir det så jobbigt att typ leva, arbeta och ha barn.

Slut nu. Jag ska ta hand om tre små barn. Maken arbetar hela helgen….jag hatar det. Jag hatar att han nu ska arbeta sju dagar i sträck, att jag ska ombesörja markservice och trots att jag inte borde tvätta, städa och gno kommer göra det för jag bli galen av att snubbla runt här och INTE göra det. men jag tar min och barnens röra. Hans grejer ska få vila på golvet, i tvättkorgen, under sängen osv. Jag ska vara sist på bollen där. Hands off liksom så får vi se hur det blir när han upptäcker att det inte finns en enda ren kalsong här hemma…..

Fick denna men kunde inte svara direkt då barnen tar min telefon. Jag är en ivrig förespråkare av ”fast lina” för så fort jag kommer hem är min enda kontakt med yttervärlden via datorn. Barnen ser på film, spelar spel eller annat med min telefon och trycker snabbt bort inkommande samtal eller i värsta fall svarar utan att ge sig till känna och så hör alla som ringer vad som sägs här hemma…vi är lätta att spionera på….

Åter vunnet

Jag älskar mitt hus och arkitekten har verkligen lyckats. För när man ser igenom huset och det nästan inte känns som att det upptar någon plats blir jag så lycklig. Ser ni himlen tvärs genom vardagsrummet och köket? fasaden är ju omålad och i tre bredder så det känns mer eller mindre som en tät skog. Sen har jag en massa skit på tomten som förstör intrycket men en vacker dag, då ska det vara snyggt även i och utanför den byggnaden. Jag jobbar stenhårt på det! På andra sidan huset glödde det ikväll.

Idag hade jag min adra dag på jobbet. Jag försöker läsa in mig, sortera saker, ta bort trasiga pennor och inreda lite…med blommor hemifrån. En hade de köpt till mig för att hälsa mig välkommen, mycket uppskattat. Väggen…..behöver en tavla. Specialistens likaså men först måste den…spacklas och målas. Jag läste på lite om ABW idag i utbildningssyfte. Ni VET väl vad det är?!?! Aktivitetsbaserade kontor. Fast på engelska, Activity based workplace, skulle jag tro… Hur som. Min analys blev ordet delaktighet. Sen några utropstecken jag ska ta till min vän prestationshöjaren (dvs specialist på hur man effektiviserar en arbetsplats) och sen orden implementering och gemenskap. Inte lilla va på 12 sidor text.

Jo några saker till var viktiga för trivsel på arbetet och det var estetik! Hallå offentlig verksamhet inom vården, vi vill ha målade väggar, alltså HELT målade väggar, inte bara där det inte stod en hylla….som sedan kanske flyttas. Kanske jag släpar med mig en tavla till jobbet i veckan för jag ska sitta där i minst sex månader men först ska jag fråga om de har något i gömmorna. Färg har jag för övrigt över så jag drar gärna på mig målarbrallorna om det ska vara så. och detta är INTE kritik mot min arbetsplats utan en generell kritik mot resursfördelningen inom landstinget och så tänker jag som vanligt på NKS, detta fantastiskt vackra slukhål av skattepengar.

Nu till det jag egentligen ville skriva om. Maken arbetar natt så alla kan sova lugnt, han har fullständig koll och jag känner mig helt trygg med honom vid rodret. men för att han skulle kunna sova en stund innan han skulle dra till jobbet vid nio så tog jag hela barnpatrulen och drog iväg för att återvinna skräp. Jag tog grannarnas också för jag tänkte att det var lite miljösmart (när man ändå kör en satans stor familjebil från 2001 som drar massvis med soppa som nu kostar mer än 16 kronor litern, vem hade kunnat se det komma? En amerikan skulle dö ekonomichockdöden om de kom hit med sina åk!

Hur som helst igen, jag tog sopor och barn i blandade former och körde iväg i hopp om att de alla skulle somna så att jag skulle få en lugn kväll hemma sen när jag blev ensam. Då visar det sig att ingen vill sitta fastspänd (jävligt otippat) eller på en bilstol (också hyfsat oväntat). Det är noll liter bensin i och grannfrun påpekade att det nog var ganska lite luft i ena framdäcket….så, jag tog mig först till macken. Där frågar jag om det möjligen finns någon som har en aning om vad min typ av bil ska ha för tryck i däcken….det verkade vara typ 2,3 vilket jag hade ett svagt minne av också. men de sa att sådant står ju i bensinlocket. Så jag kollade. Nej. Jag hittade, kors i taket instruktionsboken och på sida 101 fick jag veta att det ska vara kalla däck eller åtminstone inte körda mer än 1,6km för att fylla och att man ALDRIG ska släppa ut luft jada jada jada. Inte ett ORD (siffra) om hur mycket man ska fylla på. men det stod att på kanten av förardörren ska det stå. NOOOOOO det gjorde det inte så jag fyllde på med 2,3 punkt slut. Under den här tiden klädde T av sig och smällde till E med en sko i huvudet, F vevade också till E men med en isskrapa (den långa varianten med en kvast på. Och ingen var klar att åka när jag var det.

Tanka? Näääää det gick inte för jag hade ju bytt bil och kortet låg i den andra.

Mot soporna! Återigen bad jag barnen sitta kvar, fastspända och INTE bråka medans jag lämnade och faktiskt hämtade grejor. Gjorde de det….njet. Gallskrik och alla tittar på MIG som ska skriva en bok om barnuppfostran…vi får se som sagt. Jag lämnade saker som någon annan kan använda och plockade på mig sådant jag själv fann intressant. Mycket trevligt upplägg om inte vissa klampar in och uppenbart letar efter saker att kränga samt river och sliter. jag gick snabbt ur containern.

Off again, denna gång mot hemmet för att hämta betalkort. Men först, panta mina och grannens pantglas. Barnen skulle sitta stilla och tyst….ja, ni fattar.

Hemma sprang jag in tyst för att inte väcka maken och barnen skulle sitta tyst och stilla…..suck.

Jag har länge tänkt köpa verktyg till barnen men bara hittat dumma saker i plast…nu på Återbruket fann jag detta i en låda. Mycket skräp låg där med men jag sorterade bort det hemma. Förmodligen finns det en anledning till att riktiga verktyg för barn inte säljs så mycket av…kanske jag kommer ångra detta bittert….vi får se. Gratis är gott.

Nu, iväg och tanka och hjälpa hjälplös mopedist med tankning. Först erbjöd jag mig att köpa bensin åt honom för man kan ju inte stå på macken och hänga liksom. han tackade nej för en kompis var redan på väg. Men så tankade jag och han lade sig i..sa att det såg konstigt ut på skärmen. Jag förvissade mig om att ha HADE tankat förr där vilket han försäkrade. När jag var klar gick jag ändå för att se vad som var i görningen och då visar det sig att tonåringen inte alls kunde tanka. han kunde inte ens läsa instruktionen på skärmen men det fick tant Anna hjälpa till med och han var ytterst tacksam. Hoppas han röstar på mig i valen sen!

Lite roliga böcker (tror jag) och några klassiker. Inte för att jag läser så fasligt just nu men barnen verkar bli mer intresserade…Manons källa på franska…det är en utmaning även om jag sett filmen minst två gånger. Grannens flicka fick en bok om babyar när jag lämnade deras pantkvitto. De pantar inte…..jisses, det är jag för snål för att låta bli!

Nu med bil full med återbruksgrejer, bensin och barn mot hästgården. Där skulle jag köpa halm till hönorna. Det var precis tomt i ladan. vanligen är det fullt med balar som man tar och sedan lägger en slant i en plåtask. Nope, jag skrapade ihop lite som ramlat loss och lade 15kr och skrev, lite hö i boken där räkenskaperna förs. Nödslakt känns som årets ord.

En vän drabbades av en hjärtinfarkt i somras, det var verkligen oroligt ett tag. Vi höll andan lite och livets oändliga skörhet gjorde sig påmind. Detta sammanföll med att vi besökte släkt i Frankrike som bestämt sig för att leva gott och pensionera sig mycket tidigt…jag ringde min dotter och pratade lite, det var mycket sjukdom och elände runt oss och är tyvärr fortfarande. Senare ringde hon upp och meddelade att hon bestämt sig, hon ska göra det hon verkligen VILL dvs plugga och tackade nej till ett finfint jobb hon fått. Hon tänkte som så att man kan faktiskt dö när som helst och då ska man åtminstone haft kul fram till dess. Jag svär, den ungen är en 40-åring fast i en 20-årings kropp. Hon gör mig så stolt (och trygg). Jag ringde också min näst äldsta dottern som var på resa med kompisar i Grekland (och som jag medvetet låtit bli att ringa för att inte verka hispig och jobbig). Hon undrade varför jag inte hörde AV MIG, brydde jag mig inte eller??? Hon berättade när hon kom hem att det där med ”festaresor” nog inte var hennes grej riktigt men nu var det gjort (!!!!) Kanske jag ska skriva den där boken om barnuppfostran ändå, jag verkar ju lyckas till slut ändå även om småbarnen är som små trampminor… Tillbaka till vännen med proppen i ett kranskärl. Hans yngsta dotter pillar ideligen in saker i näsan…kanske hon ska få den här nästa gång vi ses. På öNH på KS när jag var kandis fanns en stor glasbehållare där alla saker som barn pillat in i näsan och som doktorn tagit ut lades, helt oväntade grejer alltså, batterier, klädnypor stora saker. hur lyckas de egentligen???? Men det verkar vara väldigt vanligt iallafall. F började läsa i bilen och tyckte spontant att den var rolig. Hoppas ingen kommer på nya dumma saker att göra bara.

Nu hem för att kyssa maken farväl och tänk då somnade två av tre. F höll på att somna men jag väckte honom för jag tänkte att han kunde sova hos mig och gå in själv. När jag svängde av vägen och såg mitt hus fylldes hjärtat av förundran. Husets fasad liksom glödde i kvällssolen, så vackert, det skimrade i gulrosa!

Maken bar in en jag den andra som såklart vaknade medan F somnade…så två av tre där.

Nu ska jag läsa mer om vad som ger en prestationshöjning hos löntagare och samtidigt förhindrar dem från att bli utmattade och ledsna, man kan göra så mycket med enkla medel på en arbetsplats med kunskap och intresse. Jag liksom går igång på det, jag vill bli chef över något bara för att testa. Här hemma är jag chef på sätt och vis men jag har stora problem med implementeringen….

A

 

Ultimate upgrader

DIY kopparputs, gamla fina bilar, nya utan någon som helst känsla, saker jag vill kunna, annat jag vill glömma och sen en släng av hur fan ska man nå sina mål utan att marknadsföras?

Självrannsakan. Jag ser Billions på HBO. Jag såg den tidigare på Svtplay men nu…vidgat spannet för vad jag tittar på.

Inbillar mig att jag är karaktärsfast men känner att jag sympatiserar med skurkar…det är tveklöst fel. Så jag skäms.

När jag ser Billions mår jag samtidigt illa som jag gillar spänningen. Girighet, i vilken form den än kommer, är äcklig. Jag känner ibland att jag är girig på saker, upplevelser och det vill jag inte erkänna inför mig själv. Inget är gratis. Pengar. Det är svaret på allt tyvärr. Även när det kommer till avgörande saker. Det är kanske inte så tydligt i vårt land där vi betalar skatt och ”delar” ansvar…men bara en sådan sak som liv har ett pris.

När jag ser på Firefox förslag på sidor att besöka blir jag bestört. Porsche….? Vill jag verkligen ha en sådan? Kommer jag någonsin…..och kan jag tänka mig att göra för att få den?

Jag tröstar mig med att överst av sökningarna jag gjort finns hur man gör egen kopparputs. Jag följde inte receptet ”I swinged it”. Västerbottensåpa, citronsaft, varmt vatten och lite diskmedel. Fast själva tricket var att låta maken gnugga, jag hade det inte i mig för tillfället.

Trött. Outsägligt trött. Min enda önskan just nu, barn som inte bråkar och är harmoniska. Skit i Porschen, jag skiter i alternativet inom räckhåll…..en Skoda, hur många pris den än fått. Jag vill andas frisk luft och nattens regn (hur blöta mina utemöbler än är) ger lite hopp. För jag visste om det, längst inne kände jag att inatt skulle det regna. Och jävlar vad det regnade.

En sak till. Jag blev kidnappad av köpjävulen igår. Köpte en vacker, lärorik och inspirerande bok igår och höll på att köpa en sidenscarf med en karta på. En sådan som militärer under andra världskriget hade med sig, tryckt på fallskärmssiden för att inte prassla i fält. Jag bad dem fålla den medan jag besökte min sjuke farbror (som arbetat inom Flygvapnet) men när jag kom tillbaka hade de missförstått, de kunde fålla den åt mig att hämta senare men något impulsköp av den blev det ej, jag kom av mig.

Väl hemma igen mindes jag att mitt under allt stök hos farbrodern hade han berättat att han hade en sådan sidenkarta, över Schweiz (jag funderade lite över vem som tillverkar en karta över ett neutralt land under andra världskriget och vad den skulle vara bra för). Han ringde för att tacka för besöket och jag frågade om han sagt att han hade en sidenkarta över Stockholms skärgård;

-Nej, Schweiz, sa han.

-Den önskar jag mig i fördelsedagspresent eller julklapp sa jag.

Senare på kvällen postade jag en bild av den vackra boken på Insta, dottern såg och gillade. Hon fyller snart år. Jag tänkte också på min farbror som är väldigt sjuk just nu. Jag skulle skicka ett sms och önska god natt för att han inte skulle känna sig ensam. Men jag kom av mig. Nattningen av alla barnen tog ut sin rätt och jag låg istället och stirrade på datorn…Billions….så spännande, och motbjudande.

Allt löser sig till det bästa, bara man är generös. Men jag kan inte sluta vara girig. Jag tror tyvärr att girighet driver oss alla. Men jag vill inte ha pengar på banken (kommer aldrig hända skulle väl alla jag känner säga, jag är en spenderade…tygscarfs, indigofärg, myrra och bladguld, jag har mycket i mina gömmor. Mitt dödsbo kommer bli en mardröm för alla utom sakletare)….jag vill ha…..en livstil som är hållbar. Och en Porsche men mycket senare, en begagnad (även om naturen lider mer av den).

Idag är en ny dag, jag har mina erfarenheter, jag ska vässa mig. Jag har en kompass.

Kärlek till alla!

112, vad har inträffat?

Här tre för tillfället mycket nöjda barn som fått passande muggar!

-Jo…alltså, jag typ orkar inte mer. Ni får komma och hämta dem!

-Va? Vilka ska vi hämta? (Förvånad och lite förbannad SOS-operatör).

-Mina tre yngsta barn, om inte ni hämtar dem nu kommer ni få komma och hämta mig om en kvart för jag orkar inte längre. Jag har en livshotande stresskollaps på gång här.

-Klick!

Väl hemma utbröt efter uppvaknandena vilt slagsmål i köket och Nerfskotten flög över köket. Nu finns inga Nervpickor att finna (om man inte är väldigt duktig på att leta). Här de somriga drickagrunkorna! Kaktus, flamingo och ananas.

Så känner jag just nu och jag VET att folk svälter, har dödliga sjukdomar, är ofrivilligt barnlösa och lider miljarder gånger mer än jag här i hettan men förihelvette! Jag orkar inte med mer nu. Så fort jag är ensam med barnen så bråkar de och jag vet att allt blir värre av hettan och att kanske det beror på att jag är otillräcklig på något sätt (ger för lite mat och dricka för sent eller för mycket) är för inkonsekvent och orkeslös i mina försök att lösa konflikter men helt ärligt, jag gör vad jag kan och orkar här. Fick tyvärr något av en ny diagnos igår också….cervikalt diskbråck…så himla kul att höra, not. Jag ska 10-15ggr/dag göra en rörelse för att motverka detta och då göra 15 reps….jag har hunnit med en gång so far. jag kommer väl få göra 150 i streck senare när de somnat vid 23….

Vi tar idag som exempel: Frank ska få åka till sin storasyster och spela in en youtubevideo. Alla åker i bilen och innan frågar jag efter kissnödighet/törstighet. Inga svar, alla är nöjda. Två minuter senare på stora vägen är alla törstiga. Detta kan bero på att totalt kaos utbröt när jag placerade ut barnen i bilen. Den för tillfället jobbigaste ungen fick sitta fram (för mesta möjliga sistans till syskon) och sen T på platsen bakom honom för mesta möjliga benutrymme och så F där det fanns en plats över. HUR FEL KAN DET BLI? Jo, T vill sitta på ”glittret” dvs konfettin hon spred över bilen i förrgår….slutligen lyckades jag få alla att samspela med hjälp av två klubbor och en ISLATTE!!!! Men som sagt, konflikt och klagan utbröt likaväl och jag uppmanade alla att titta ut genom just SITT fönster så att inga lipande tungor skulle ses och att naturen utanför skulle kunna distrahera. det gick sådär.

Strax innan vi skulle åka såg jag detta. Leklera….hur många gånger ska man säga till barn att lera, mat, dricka osv hanteras vid köksbordet. Väggen är ej hushållspapper el dyl. Tröttsamt är inte ordet, tröstlös mer. Och jag har börjat bli HES av alla tillsägelser senaste veckan.

Väl framme lugnade det ned sig. Barnen spred ut sig i examens fantastiskt spännande hus och jag fick ca 40 lugna minuter. Sen var allt klart och vi skulle återigen gå igenom kiss- och drickrutinen. Ingen villa ha eller ge ifrån sig något utom T som trots kissnödighet fick tvingas till toan. SUCK!

Varför vill leksaksförsäljarna göra så här mot sina kunder? Fylla en förpackning med en docka i med rosa konfetti???? Det borde i så fall stå UTANPÅ! OBS, innehåller jävla festlig KONFETTI, ÖPPNAS varsamt på en lättstädad plats! Sen leklera som färgar av sig…..Give me a break va!?!

Vi hade ett uppdrag till, byta lampskärm (som maken glömt och byta batteri som maken köpt fel. Och JA, det är viktigt att poängtera min felfrihet här då han själv har stora svårigheter att ta med sig bara ETT barn för att besiktiga en bil. Att besiktiga en bil med ett barn innebär….typ att man sitter på en stol i femton minuter och förmodligen får kaffe/te och bubbelvatten, något som brukar roa barn). Jag tog TRE barn som redan var sura, och visade det sig strax törstiga till Clas Ohlsson (ett mecka för barn och något av skärselden för en redan trött och irriterad mamma som bestämt sig för att inte KÖPA saker). Jag stod först väldigt länge i servicekön med barnen och väntade då tre var före varav en dam som hade problem med sin Doro-telefon (vilket jag fullständigt sympatiserar med då det är en sådan jag har i tjänsten). Barnen krånglade ovanligt lite men när det efter mycket om och men blev min tur hänvisades vi till den Lååånga kön till kassan istället….S U C K!

När jag satt och skrev kom F med en knippa av Tyllas hår som E just klippt av….

Vi fick tillgodokvitto och gick in för att leta efter ett solsegel. Noll solsegel fanns. Men vad som FANNS var: Solcellsflamingos, arbetshandskar, limpistoler i rosa med olikfärgade limpatroner, knoppar som såg ut som fåglar, nästanlego, skära kartor, blå metallichörlurar och VATTEN!

Jag var mycket sträng, jag bytte batterier, letade efter sittdynorna vi behövde fler av och gav efter vad gäller limpickor då det faktiskt finns en poäng att inte dela i den här familjen enligt ovan. Jag hittade såjord som jag glömde igår och sen var vi ganska klara. Vi köade lite till och sen, när vi kommit ut DÅ hittar barnen drickamuggar med lock och krullade sugrör.. enligt nedan. Jag slog till för det var mitt i prick och jag såg en möjlighet att slippa köpa 3 x 16kronorsvatten och istället dela på EN flaska, jag kollade inte ens vad nuggarna kostade förmodligen tre gånger mer än att köpa vattnet men, jag har som princip att inte köpa för dyrt vatten.

Vi kom ut, fördelade vatten i muggar, bytte ett defekt lock och så satte vi oss i bilen. Vatten väck och sen ungarna. De somnade på studs. SÅ trötta är barnen, och ingen mat hade de fått, klockan var då två. (alltså de får ju frukost och Frank stekte ett ägg men ingen vill äta). Jag andades ut lite, ringde några samtal från bilen och när vi kom hem vaknade alla med förnyad kraft att kasta saker på varandra, ställa orimliga krav och tjafsa om vems limpatron som var vems och jag typ…..kände lust att ringa SOS innan jag dog. Istället tog jag hand om tvätten, och nu när jag skriver detta inser jag att den aldrig blev hängd för det var fullt kaos när jag kom upp från källaren så allt står i den blå IKEA-kassen i hallen och väntar på mig.

Tylla i ärvd Monkiklänning hon just fått av syrran.

Frank i kaktuströjan.

Och slutligen E, helt utslagen av allt tjafsande. Men som vi alla vet, barn sover inte, de laddar om! Och vi har tittat på en ny bil som faktiskt har en lösning på dessa böjda barnnackar, ÄNTLIGEN som man brukar säga….

 

En halv dag har gått, jag är förtvivlat trött, vill vara på en öde ö, får ångest av att jag vill vara på en öde ö, vill inte ha barnen på jourfritids och ja….jag vill….jag vet inte, ha en Au pair?

 

Jag ska skriva lite senare på andra bloggen om rosa och svart och här ser jag en möjlig ny trend! ROSA sladd istället för svart och/eller vit utomhus! Det är PRECIS vad jag vill ha, jag förklarar när mare på Eget hushålls ikväll!

Här en anledning till nästa blogg på Eget hushålls!

Nu ska jag hämta O´Boy till Tylla, det enda som går ned i värmen….vi hörs!

Hushållspapper mm

Ena ungen vill aldrig vara med på bild längre, men F är en linslus, han har övat in ett flin som ser fullständigt onaturligt ut dessutom. Här leker de rymdstation i kvällsljuset efter ett dopp.

Jag är förädlar”ledig”!. Dvs, jag har ingen rätt till lunchpaus, toalettbesök eller för den delen en fem minuters vila i timmen. Jag är….slav. Jo, alla ni som vill berätta för mig att jag måste sluta curla mina barn, ni är välkomna hit för att bevittna hur det går när man säger nej till mina barn. Och jag VET allt beror sannolikt på att de är fel ihoprörda i embrynalstadiet och att jag sedan ytterligare förvärrat situationen med miljön. Arv och miljö, så enkelt är det. Men jag är en sådan som inte tar fajten i 32 graders värme efter att ha sagt åt ungen att hämta glaset själv 10 ggr och vet att jag måste torka vatten eller i värsta fall saft från golvet om de häller upp själva så jag lämnar det JAG gör för att hjälpa dem med det DE gör.

Varför jag plötsligt möttes av detta har jag glömt men hon var ARG, väldigt ARG!

Maken arbetar. Han var ledig de åtta dagar jag arbetade innan varav en var ett dag och nattpass, en lördag 24h jour. När jag kom hem….såg det inte riktigt ut som jag hoppats. Det var varmt, de badade fick jag till svar på frågan vad de lyckats uträtta på de 11h jag varit borta…..att de ätit pannkakor o dyl kunde jag ju se…

Jag har svårt, för att inte säga är oförmögen att vara passiv. Så igårkväll satte jag igång att gräva ur slänten som vi pratat om en längre tid. Det passade bra nu när det är så torrt och lätt att gräva. Tio kärror igår och tre eller fyra idag. Mans work…

Jag gjorde en lista på saker att göra för honom/oss. Dagen efter hade jag tänkt om. Vi ska INTE påbörja NYA projekt här hemma. Vi ska slutföro (anspelar på det föregående), a de redan påbörjade och hönsen är prio ett.

Min andra ledga dag kom två grannpojkar upp kvart över nio på organen, de var badsugna. jajamensan, så blir det när man har ”pool”. men det var lite kallt så de övergick till ”gamling”. Min ene son tittar väldigt mycket på när vuxna män spelar och pratar samtidigt. Jag ska inte besvära er med hur det låter utan meddelar bara att jag HATAR det. De svär, de skränar och det är fullkomligt idiotiskt. Och jag låter honom titta så lite det bara går för jag får huvudvärk och förbannar den arkitekt som lurade i oss alla att öppna planlösningar är något eftersträvansvärt.

Inte bara småbarn curlas här, även snart och myndiga personer släpper saker rakt ned på golvet när de är tomma. Jag ska göra EXAKT samma sak hemma hos dem sen när de flyttar ut. Toarullar rakt ned, tomma tvålflaskor? Japp, passar på golvet och varför inte borsta håret och bara släppa det på golvet? Här passar kanske primalskrikslådan in????

Men en sak är fantstisk med att ha andra barn här (dels för att jag då med gott samvete kan lämna bort ett av mina) och det är är att mina tre slutar bråka inbördes!!! Så fantastiskt! man vill liksom bli en hemmafru på 40-talet som hade till att rulla håret, måla naglarna OCH hålla huset rent och snyggt samt ha husmanskosten klar när maken stövlade in vid halv sex!

Jag skriver ned mina infall, inspiration från barnen mm och sen fotar jag. Det blir enklare så för inga lappar får vara ifred och sen glömmer jag var jag lägger dem…

Inga ord behövs med den bilden va?

Jag hade stödord för dagens inlägg: Primalskrikslåda (det har jag inte kunnig kolla upp än, återkommer där), a woman´s gotta do what a man won´t (det käns avhandlat lite), vad en liten gumma kan gno, disponera sin livstid (detta fick ytterligare bränsle pga ytterligare ett sjukdomsfall, denna gång en anhörig), ska man schemalägga sitt liv eller ha långsiktiga mål? Fördelen med städat kontra ha ostädat (här har jag bevis för att städat är det bättre alternativet om man vill få tid över till annat men jag börjar tro att min make inte har behov av ”annat”), en miljon (den summa pengar jag är i stort behov av just nu har jag räknat ut), gammelmormors hus – kontakt bakåt i tiden och slutligen Kjell Bergqvits.

Hur i helvete ska man få ihop ett blogginlägg som täcker in allt det?

Nja, det kan man kanske inte men ni som sölat mig ett tag vet att jag blivit lite mer existentiell senaste tiden, jag funderar över meningen (som inte är detsamma som syftet) med livet och vi har varit både direkt och indirekt drabbade av allvarlig sjukdom senaste två månaderna som eskalerade just idag. Jag är ju o ständig strid med maken om HUR man gör saker och ffa då man är ledig och lyckas släppa tyglarna så till den milda grad att jag efter 11h borta från huset med matkassar i båda händer måste börja plocka undan från deras lunch och grävskopa mig fram i hallen, plocka våta simkläder och handdukar från golvet och får höra att han haft fullt upp(!?!)

Primalskriket och Kjell Bergqvist hänger ihop. Jg har sett serien Morden på Svt play och har länge varit en fan av ”Berka” som min pappa kallar honom (han var hans lärare i Bäckahagens skola där han tydligen var en stjärna redan då). Se honom som Cege i de två säsonger som ligger ute nu, han är så bra och man får känslan av att han improviserar, mycket roligt! Och tänk, han var gift med Miss Universum, vilken grej va!!!

Så den där miljonen….jag har räknat lite på hur mycket pengar jag skulle behöva för att lösa en del lån, eventuellt låta någon fixa vår knasiga trädgård, köpa en bättre bil och lite annat, det landar å ca en mille. Då skulle vi kunna leva rätt bra här utan att gå back hela tiden som vi gör nu. Jag vet, det låter galet, men just nu känns det som att hur mycket vi än jobbar och tjänar in så försvinner allt till studieskulder, bilar som ska lagas, trädgård och hus som ska fixas och detta samtidigt som jag förtvivlat gärna vill jobba MINDRE, inte mer för att orka med att ens vika tvätten i tvättstugan, det berg som snart kommer kunna gå att bestiga med syrgastuber.

Den här kartongen har jag försökt kasta minst 10 gånger sedan i våras och varje gång bär barnen in den igen…?!? Nu står den vid min säng…oklart vad den är till för, kanske en del av rymdstationen på terrassen?

Nog om mig. Jag är glad att jag fick slänga ett par ord med två av de sjuka vi har omkring oss, de vet att vi finns här och rycker ut om det behövs. Den senare erbjöd sig igår att vika min tvätt…det var innan vi visste hur sjuk han var….

Jag satte mig ned med en ÖL (3,5) under parasollet exakt så länge som det tar att utan panik dra i sig en öl. När jag reste mig (ej helt urdrucken öl pga myror i brallan enligt ovan) så var stolen BLÖT av svett!!! Jag kan inte minnas en liknande sommar, vi orkar knappt äta längre, det är glass och vätska mest. men imorgon blir det nyskördad Amandinepotatis, kokt med egensådd dill och kanske kyckling (men inte mina egna!!).

Jag får en känsla av vårt franska sommarhus när samma sorts fjärilar och ett myller av humlor susar runt här, jag älskar lavendel både min lila och den vita som storblommar nu!

Nu ska jag sluta, jag har ett avsnitt med en av mina manliga favoritskådisar att se!

Livet är inte ett helvete, vi har mycket goda vänner också och mycket skratt klär om allt kaos här hemma, jag önskar bara mindre av det senare (kaoset) och mer ordning och reda så vi kan orka med spontana och härliga middagar och vin i motljusgrejer…tänk om man får en stroke i sömnen liksom, då vill man inte att minnet av en är en gapig kärring (även om jag fick höra via döttrarna att vissa tycker att jag är en sexbarnsmammasupermodell kinda girl…;)) visst förstår ni det???? Jag vill bli ihågkommen som ÖDMJUK, smart, generös och rolig. Så känns det inte varje dag på semestern/föräldraledigheten…

Semestern i år

Busken fullkomligt dignar under tyngden av alla blå blommor!

Tre veckor i Frankrike, det var årets semester. Vi flög ned med mina föräldrar, gjorde en utflykt till släktingar längre söderut, träffade vänner några gånger, en utflykt österut och sen kom våra vana resevänner ned sista veckan. Barnen var som vanligt fast dygnet runt….de regredierade vad gäller sömnen, ändrade sovtider och matvanor men den yngsta lärde sig simma helt på egen hand! Hon är född fisk tror jag, helt orädd och jag funderar allvarligt på om hon kanske inte ska bli simmare. Både hon och Edgar har lärt sig crawla helt själva genom att bara titta på mig (antar jag eftersom ingen annan gör det..?).

En härlig men lite lång semester blev det. Trädgården var helt överväxt när vi kom hem och delvis söndertorkad pga det torra vädret.

Inga större incidenter, inte som sist när septtanken plötsligt var full och svämmade över, men ett rejält åskoväder kom. 25000 festivalbesökare i Marmande fick evakueras, det är 35 min från oss så det skrällde ordentligt i fönstren den kvällen och natten. Ingen dog iallafall, det är inte ovanligt där nere annars.

Sista morgonen åt vi på solsidan…det slutade med att ingen satt vid bordet för det var för varmt…

Fina flaskor i butiken, jag köpte en som jag glömde…

Där låg det! Lascaux IV, fantastisk byggnad!

Ihop med vännerna åkte vi till Montignac. Jag och S var där innan vi fick barn för kanske 22 år sedan och vi tänkte att vi skulle visa det för våra familjer. Inte Montignac då utan Lascaux II. Fast det vi kom till var Lascaux IV…..I min enfald antog jag att detta var the new and improved, uppdaterade grottan men det var något helt annat visade det sig. Den fantastiska byggnaden uppenbarade sig och den påminde om ett hus vi just sett på BBC några dagar innan.

Betong, glas och vatten i en stram och modern stil. Jag blev fylld av förväntan. Vi gick in, bestämde oss för att äta först och ta museet sen.

Jag beställde PÅ FRANSKA såklart eftersom jag älskar franska och tar varje tillfälle att öva (jag har en radio i köket och lyssnar på prat när jag lagar mat, älskar det. Deras diskussionprogram är helt makalösa med ofta två till fyra personer som tjattrar i mun på varandra. Det är långa program också, inte som hemma där allt är kort och folk får tala en och en ….). Nåväl. Jag beställde ur den sparsamt tilltagna menyn och så fick barnen (och för undantagets skull även jag och maken) varsin Coca. DET var det bästa med den måltiden. Maken och jag skulle ha någon currywrap. Den innehöll smaklös, på gränsen till rosa kyckling med gul sås som rann ned ur förpackningen på mina kläder. Totalt smaklös. Sen hade jag beställt EN 25cm lång baguette (viktigt med vikt och längd på bröd en France). Den beställningen blev fel och kom ut som ett kort bröd med getost och tunna skivor kött i. Ingen idé att ge det till barnen utan de fick sina tre bunkar pommes. Pommesen var inte färdigkokt, dvs hård och smaklös och sen fick vi en extra currywrap som vi slängde. allt detta för ca 600kronor!!! Jag blev helt sen men vi valde att låta det vara.

Vi gick istället mot kassan och fick besked om att nästa guidade tur var om en timme. Då bestämde vi att gå till museishoppen och vara ute i det omväxlande vackra och regniga utomhus. Shopen var en riktig fälla men det var där jag började ana oråd…de sålde konstböcker!?! Jag fattade inte riktigt varför, jag hade hellre velat ha dinosaurieägg, ritböcker med mammutar osv….lite sånt fanns också. Jag köpte en stenoxa och två halvädelstenar till barnen och tre sammetspennor till tjejerna, de var fina men malplacé.

Utanför patrullerade fem tungt beväpnade militärer. Detta ger mig alltid en rysning. Tänk att den här lilla avkroken utmed Dordogne där det kanske fanns maximalt 200 människor skulle kunna vara ett potentiellt terrormål?!? Eller, det är kanske inte människor man vill slå ut här utan….en jävla massa fin betong? Några fornfynd finns där iallafall inte.

Kanske det snyggaste museum jag besökt i livet!

Gosh va!

Vattenfall i in smak!

När klockan slog halv fyra var det vår tur. Med en läsplatta i hand och hörlurar samlades vi vid guiden…som skulle prata ENGELSKA! Hennes engelska var ungefär som min danska. Man fattade hälften först men efter en stund började man fylla i själv det som saknades och med hjälp av vild fantasi och hennes laserpekare kunde man fatta 90% av det som hon ville förmedla. Jag har ju dessutom varit i den andra grottan så jag visste ju en del innan och viskade i örat på Frank så han skulle förstå vad han såg. Inledningsvis började guiden förklara att de som levt här var homo sapiens….med samma hjärnkapacitet som vi. Ja, bra att veta. Sen brättade hon att hon från och med nu skulle kalla dem cro magnon….eller, föredrog vi att hon kallade dem ”artisterna” dvs konstnärerna?!? Nu började jag ana oråd….var detta spåret hon skulle ta, ge en konstnärsguidning? Lite förvirring uppstod hos de utländska besökarna, alla verkade ju veta att det var människor som bott eller verkat här, vad hon kallade dem var av mindre betydelse. Hon framhärdade och frågade igen… Några av oss sa att det spelade ingen roll, fortsätt NU!

På väg in i grottan som skulle vara kall klädde vi på oss, det skulle vara 13 grader enligt uppgift…det var nog närmare 20. En högtalare spelade upp ett förmodat samtal på vägen in som skulle simulera det som de fyra pojkarna som funnit grottan haft för 78 år sedan. Självklart på franska… Tylla försökte svara och ropade -Hallååååå?!

I grottan var det knökfullt med folk, en grupp var bara 10 m framför oss och där blev det än mer parodiskt. Guiden utlade COW som kommisarie Closseau: kö….och första gången gick det bra men det är äldigt många ”kööör” i det där taket och på väggarna och plötsligt utan förvarning sa jag högt och tydligt – CAO” (cow med betoning på ao). Hämningarna släppte helt där. Vi tog oss ur grottan rätt snabbt och hamnade på andra sidan i den interaktiva delen och jag försökte snabbt se det mesta. Barnen var så uttråkade att det var svårt att hålla sig där en längre stund.

Jag och E väntade en god stund på resten av sällskapet utanför där jag beundrade byggnaden och funderade på om jag skulle flytta till Montignac, ta jobbet som guide och ordna upp detta kaos…..Mycket fin stad och kanske maken kunde vakta skiten?!?

Jag kände mig väldigt contemporary där….

Älskar den där byggnaden, men innehållsmässigt en draw back.

Delar av min familj, hälften rent av.

Får jag presentera fransk 90-väg. Vi provade faktiskt att köra så fort men det gick inte, man ville kräkas och trodde man skulle dö. 40-60 är bättre fart. Kolla överhänget!

På vägen hem valde vi betalväg. Den slingriga Route National lämnar lite övrigt att önska, ffa hastighetsmässigt. För den väg som skulle tagit två timmar att färdas drog ut till tre. Delvis beror detta på att  det är smalt och att överhäng av berg som på bilden ovan gör att det omöjligt går att ”kräma på” men också livsfarliga omkörningar osv hejdar en. Vi testade faktiskt 90km/h en bit men då skrek barnen att de ville kräkas så vi saktade in. Det som är trevligt med dessa vägar här är att man SER saker. det är fantastiskt vackert!

Väl uppe på betalvägen pustade vi ut. Nu skulle vi snart vara hemma, få mat och kunna bada lite. Jag och maken skrattade åt det totala museihaveriet, jag lade ut texten om HUR man kan förstöra ett av världens bästa upplägg så totalt. Man har en grotta, det är mörkt, det är mystiska tecken, stora grottmålningar och så själva historien om hur allt hittades….det skulle kunna bli HUR SPÄNNANDE och intressant som helst…men pga tafflig DYR guidad tur vill man bara hem. €78 alltså närmare 800 kronor för två barn och tre vuxna och sen nästan 600kr för fel mat (getostmackan var god enligt den förvånade maken) som smakade noll och sen hela resan var verkligen inte OK. Det enda positiva jag kan säga om detta var att byggnaden var en verklig upplevelse. Annars tror jag att den gamla grottan är bättre på alla sätt!

Jag skrev en svidande kommentar på deras hemsida sedan och såg att stället hade en raring på 1,5 av 5….så inte bara jag som var missnöjd.

Vi skulle svänga av motorvägen i höjd med St Foy la Grande…det gick emellertid ej, avstängt pga vägarbete, vad god fortsätt 2,5 mil rakt västerut och lycka till med att hitta hem!

Jag blev asförbannad för barnen var trötta där bak och jag ville INTE ha mer krångel nu. Vi körde vidare och jag beslöt att säga till vid betalstationen. Väl där klev jag ur, tog ett djupt andetag och tryckte på den röda metallknappen och lutade mig framåt, här skulle det snackas franska!

Till alla mina tidigare fransk lärare, ni kan vara stolta! Jag har ett rikt ordförråd visar det sig som kommer till uttryck när jag är skitarg. Grammatiken kan jag ej bedöma men damen i Montpellier berömde min fina franska efter att jag förklarat att det inte är rikigt att alla som färdas på dessa vägar ska lyssna på trafikradion. Det är mycket turister här som ej behärskar språket och att det är rimligt med en skylt INNAN man kör på som sägar: Du kommer inte kunna svänga av var du vill men kommer behöva betala ändå din dumma sill! Eller något….Hon rådde mig att ta kvittot och välja route national för att komma hem….jag bad lite om ursäkt för att jag var en colère…det var ju inte HENNES fel…och vi skildes som ”vänner”.

Nu när jag skriver om det blir jag återigen sugen på att bli huvudguide där i det vackra huset och styra upp den två år gamla mastodontsatsningen och göra det till Frankrikes främsta turistmål, med risk att bli bombad. Jag skulle kyla ned stället, låta fukten rinna längs väggarna, ha minst tio olika språk i lurarna och så skulle man kunna välja gastkramande eller normal tur, kanske en med konstinriktning om fransmännen så önskar….maten skulle vara bra och kanske ett ”grottmål” av renkött kunde ingå? Vad tror du om det S?

Vatten är ALLTID kul!

Omöjligt att fota honom utan den minen för tillfället….

All my monkeys!

Jag försöker vila ryggen lite. Bad en dotter fota, MIG. Men så är det att vara sambandscentralen i en familj, ens anhöriga hoovrar runt en. Poserar ICKE!

Det odlades solrosor kring vårt hus i år och tydligen ska det bli fruktträd också, härligt tycker jag!

Vårt place!

Nu är jag hemma och lugn, vädret har varit fantastiskt denna sommar, sedan i maj ju och jag hoppas att det fortsätter långt in i september. Jag behöver styra upp trädgården och andas lite. Det gör jag bäst hemma hos mig. Nästa år bilar vi nog, två veckor räcker för oss och sen kanske en charter senare på året, v.44 kanske? Allt beror på hur jag håller i pengarna…..

Au revoir mes amies!

Att begå semester

Älskad färg, pappa sköter dem som sina små bebisar.

Nu är vi på dag fem av vår semester. Dag ett gick åt att resa, dag två åt att förhindra drunkning. Det var först idag, midsommardagen, som jag kände mig lätt avslappnad. De första familjegrälen har kommit och gått, jag har förlikat mig med situationen, man ska inte bo med sina föräldrar efter 18 år men man kan stå ut och låta udda vara jämnt. För husfriden.

Jag önskar verkligen att jag gillade smaken av ros för då hade jag inte tvekat en sekund att köpa dessa fantastiska kreationer, så fin monter till på köpet!

Alltså, kolla utbudet! Och det är övre raden av TRE. Vi skulle åka för att köpa en Mallorca-korv eller åtminstone ingredienserna…vi hade lågt hopp om att finna den men, här finns ALLT (inte Falukorv dock) så vi fick sex av de eftertraktade korvarna.

Ni vet, jag ÄLSKAR pina colada, nu ska vi testa denna alkoholfria sort! Passar bra när det är 32 grader varmt i luften och 27 i poolen!

Men dra på trissar, de lekte alla TRE! Tricket var tydligen att ge dem hela burken Nutella….för det var vad mor min gjort när vi var och handlade…..

Jag satt vid poolen idag och kände mig lat, det är nog ett tecken på att man är avslappnad, även om man har en skavande känsla av att man borde GÖRA något. Det är där stickningen kommer in. Så länge jag stickar sockor till barnen, både små och vuxna, känner jag mig inte helt i onödan. För det är så jag känner mig, onödig. Jag gillar att vara produktiv, jag har en ständig framåtrörelse och en PLAN som Sickan skulle ha sagt. Men nu är planen att skriva ned alla saker jag planerar så de kan flytta ut från hjärnkontoret ett tag. Jag ska bocka av dem en efter en de närmaste åren. Fast jag gjorde något lite extra idag…..jag skrev ett nytt förslag till kommunen som jag presenterade för mina partikollegor. De verkade gilla. Det går ut på att kommunen ska ha en trädgårdsmästare som ska lära oss självhushåll, växtskydd och vara behjälplig med andra odlingsrelaterade frågor till en rimlig kostnad. Jag tänker att vi ska bli mer ekologiskt självhushållande allihopa, och MSB kommer tacka mig sen när krisen eller kriget kommer….Vi får se på valdagen hur många röster som faller på oss (och lilla mig, maken har lovat att rösta på mig iallafall!)

Gårdagens hair due på T. Hade passat bra även idag med tanke på matchen.

Igår var det livemusik här, jazz och svenska visor framförda av delar av Stardust International.

Kolla vad maken tillverkade av mammas lavendel och lite sidenband, han brukar göra sådana. Jag har önskat mig två till, en ska gå till hans kompis som visat oanade färdigheter som florist….

Min utsikt idag mesta delen av tiden. En socka växer fram i takt med solbrännan.

Nu är det tydligen Sverige-Tyskland på TVn, vi verkar leda av vrålet inifrån att döma och jag som fick en post på Instagram raderad pga att jag uttryckt min intention att bojkotta VM pga mindre demokratiskt värdland bevakar med intresse vad som ska hända med mitt FB-konto och bloggen här….PK är för övrigt en Stasigrej har jag hört, vem vill vara PK då undrar jag????

Grånar och går bananas

Väldigt inspirerande! men digitalis är inte min grej, för giftigt!

Hela året väntar man på semestern (jag iallafall). Jag snålar (tycker inte alla), källsorterar, komposterar och väljer mycket noga vad som ska inhandlas, förtäras och SEN när semestern kommer då lever jag ut. Det började redan på planet ned kände jag. Jag försökte hålla igen, beställde ingen chipspåse på planet för 600kr kilot utan bet ihop, åt medhavt skrumpet äpple och de rester som resten av det sjuhövdade ressällskapet ratat….jag stickade på en barnsocka och inte förrän strax före landning tog jag tag i flygmagasinet i fickan framför mig. (Erkänner mig alltså skyldig till en flygresa i år, som en helt vanlig Miljöpartist…).

Innan jag åkte fotade jag mina odlingar. Jag kände stor sorg och oro inför att lämna dem….

Lite hann jag skörda och frysa in iallafall…

Jag bläddrade snabbt förbi intetsägande annonser för smink, bijouterier och annat jag aldrig köper och verkligen inte behöver och vände sedan på blaskan för att se lite av reportagen. Och se DÅ kom inspirationen. Den som lyst så starkt med sin frånvaro senaste tiden. Jag fotade för att minnas och kunna blogga om och sen var vi på jorden igen.

Jag förundras ständigt över hur folk låter sina barn kräla omkring på olika golv….här sitter mina och jag får full panik och blir jättearg!

Jag och E på Arlanda.

 

Stolen du vill att dina grannar ska SE?!?

Pyssel med hyrbilen, repor där det inte skulle vara, en stol som fastnade i liggande läge, ett bord som omöjliggjorde snurrig av bilstol och lite annat men sen bar det av. I cirka 20 minuter (1/3 av vägen vi skulle åka i mörkret på franska landsvägar). Någon blev pinknödig och JA frågan hade ställts innan ”embarking” men just precis i DET ögonblicket var den lille mannen ej kissnödig, det kom sekunden senare, när vi var på motorvägen. Jag känner ju vägen så jag stickade vidare och kände mig nyttig ända tills ljuset helt svek och min känsla för sockan försvann.

Jag har ju länge lobbat för en familjebuss, maken är strängt emot detta. Meeeen efter att jag sagt att man kan platta till alla säten och SOVA i den kanske han har börjat mjukna lite…#soverfemisammarummenharbarafyrasängarpåsemestern

Idag är vår andra dag här. 34 grader och full sol. Jag hade oroat mig för att resa ifrån det fina Stockholmsvädret med all torka och djuren men jag nås av nyheten att det är 11 grader och regn hemma så nu kan jag slappna av och känna att tiden ändå inte är helt ur led. Det är varmare i södra Frankrike än i Sverige. Tur för mig.

Galet godis brukar jag ladda upp med inför hösten och vinterns kalas. Älskar att överraska!

Idag skulle jag ansvara för lunchen. Vi drog alla iväg till närmaste stormarknad och det var lite skönt att komma in i den luftkonditionerade byggnaden faktiskt. Jag kom ut 3600kronor fattigare med tre påsar….jag VET! men det är något speciellt med matafäfrer på franska vischan, de ha ALLT! Lite som ICA-Maxi i Ahlby!

Vin med badkläder var jag ju tvungen att köpa!

Nytt favvoprogram på BBC, den här bilden är med för att visa det svarta gräset. Jag har detsamma hemma, känner mig sååååå rätt!

Detta gav inspo!

Sådana genombrutna betongblock fanns överallt i Spanien när jag var liten. Skulle gärna ha dem hemma nu.

Jag gick bananas kan man säga. Jag kom hem med en king size gräddspray, goût vanille de Madagascar, guldpuderfärg till macarons mm, silvershampo till mig, sprits med olika tyglar, marschmallow fluff med gräddsmak, sel de Guérande, ett halvt kilo svartpeppar, ett par blekrosa espadriller jag velat ha ett längre tag nu och……massor med marmelader av olika slag. Eller…inte alls av olika slag, citrus. Jag gillar citrus.

En french hot dog maskin någon?!?

Massor med intressanta elektriska prylar hittar jag alltid…här en dammsugare av det lite mer rymdlika slaget…

Såklart måste man ha guldpulver till bakverk, två måste man ha dessutom!

Brigitte Bardot har en egen ”line” med underkläder nu också….på supermarchén! Så söt! Köpte INTE nota bene någon jävla måtta får det vara!

Varje år jag kommer hit får jag sådan extrem inspiration och igår planerade jag, efter ett avsnitt av BBCs program garden rescue (som ni måste se!), om hela min trädgård, ni ska få veta mer på min andra blogg, Eget hushalle när jag ritat och tänkt klart. Helt oväntat har jag tänkt HELT om. Jag ska pga hus i Frankrike och önskemål om semestrar, ha en lättskött trädgård! Men snygg!

Nu sitter jag här, maten är uppäten, barnen stojar orimligt mycket i poolen och de som inte gör det jagar livet ur små söta geckoödlor så hjärtat nästan brister men jag ORKAR inte säga till mer. Min mor försäkrar mig om att de inte blir psykopater av att jaga och ibland av misstag ha ihjäl eller amputera en svans. Kriterierna gäller för större djur och det måste finnas ett inslag av tortyr….jag nöjer mig med detta och kollar DSM V senare.

Jag hör galna saker om Trump…barn i burar?!?! Jag valde aktivt bort att efterforska detta och jag ser att min insändare är med i lokalbladet…det börjar bli en vana. Kanske jag skulle blivit journalist? kanske det är bra att inte bli journalist innan man har en grundmurad åsikt eller en viss kompetens? Hur som helst, jag sörjer våra tre enorma buxbomsplantor som jag ägnat tid åt att formklippa, de har drabbats av den kinesiska sjukan…undrar när den når Svedala…?

Jag tar paus nu. Måste vara med barnen…sticka sockor och insupa vilan (?).

Jag vänder mig mot fikonträdet när jag yogar. Det kommer vara fullt med frukt i augusti!

Jo, till Anki, jag har yogat varje morgon med min mor, valda delar…hon verkar resistent. jag sa att jag skulle skvallra till dig. Jag inledde första passet med att hon INTE skulle ägna den lugna stunden till att planera middagen. Då började hon fnittra….det ska nog bli ordning på detta, skam den som ger sig!

Jo, jag tänkte att detta var en ypperlig tid att förvandlas till gråhårig…lite i smyg, därav silverschampot. Jag har ju som förvandlats från en rumphyllebrud till en spionhäck så kanske jag snart kan söka jobb hos MUST, kanske inte platsar hos SOG (fast jag igår i ren ilska klarade 25kg i biceps curl med skivstång till makens STORA förvåning, och min).

I kvällssolen drack jag en alkoholfri öl med citronsmak…kolla kapsylen, jag blev riktigt lycklig och nostalgisk av den!

Det visade sig att exakt samma flamingo fanns i affären här men då kostade den 400kr mer!!! Sååå värt att släpa ned. Men å andra sidan hittade jag en lika stor fast en SVAN!!!! A must have!

 

 

 

Obönhörligt

En av reatulpanerna tittar fram.

Det är mycket nu…

Resultat alla hemma efter mycket om och men och skrik….Jag meddelade maken att jag tänker INTE estämma vad för middag som äts idag. PUNKT!

Igår var ju en ledig dag. Idag skulle jag ha arbetat, kort vecka. Det är alltid trevligt. MEN….sent igår så störtade Tylla på grusgången (det är ju inte så att vi sagt två tusen gånger att man INTE ska rusa mot dörren) och slog upp ett knä. Först såg det inte så illa ut, det var bara svart av allt grus och damm men SEN…

Blodet forsade fram, skon, golvet, kläder, allt blev blodigt. Jag försökte bedöma läget i hallen men det var för mycket smuts. Först med läsbrillor på och med ungen i badet såg jag hur illa det var. Det glipade ordentligt och mycket grus mm i såret, under huden ni vet….stor suck. Och tyvärr inte av medlidande bara utan för att det är så fruktansvärt jobbigt att på kvällen en helgdag när man har två extra barn hemma och står med middagen i ugnen behöva ta sig till närakuten, trösta ett otröstligt barn, behöva åka in skitig och dan (eftersom jag varit i trädgården hela dagen) och sen veta att de kommer behöva droga ungen för att hon ska vara stilla nog för att ens bedöva henne. Sen är ju knät rörligt och man syr ogärna…det var så smutsigt att de knappast hade velat limma och ja….jag är ju doktorn här som ska fatta de rätta besluten.

SÅ, jag beordrade maken att leta efter Xylocaingel (vi har fyra medicinlådor/skåp och han rotade ordentligt och stängde sedan inget av medicinbehållarna och ja det är petigt att nämna men jag gillar ju stängda saker…) och han konstaterade att vi inget hade. Jag bad om NaCl-sprutor (som jag glömt att jag gett till dottern som var borta länge i Centralamerika) och under tiden ringde jag min vän Y som snart är färdig husläkare. Hon gav råd om godis och is…och att sedan med högt tryck spola rent såret!!! SÅ bra och påminde mig om boken Prostens barnbarn där ena ungen nästan drar av sig sitt ena finger och prostinnan matar honom med geléhallon hela vägen till lasarettet på Bornholm.

Vi tog fram M&M (inte bästa valet kanske när barn skriker och kan sätta jordnötter i halsen men det var det som fanns hemma) och den lilla frysta Barbapappan vi köpt i Frankrike för akuta situationer. Men inga sprutor fanns hemma….maken ringde grannarna som hade två. Nu var det nära…såret kunde faktiskt bli rent!

Men nej, mamman fick inte röra, vi brottades ett tag och till sist kom jag på att om jag höll sprutan i såret kunde T själv trycka snabbt och hårt på den. MAKALÖST bra idé! Och så höll vi på ganska länge. När alvedonen kickat in kunde jag ta fram nagelborsten med lite tvål och skrubba såret rent från sista smutsen.

Vi får se hur det läker. Knän är luriga, ungen är vild och jag är rädd att hon får en grustatuering där.

Idag blir det vab alltså, för att hålla henne lite stilla. Så jag kommer att ha tid att städa kanske? Eller nä, för om hon är hemma vägrar killarna gå.

Jag ringde skolan från Franks rum. Jag sa att vi pga skärskada behövde vara hemma och då ville killarna ej gå. Tack och hej, ses på måndag. Vad händer då??? Frank störtskurar, han VILLE JU GÅÅÅÅÅÅÅÅÅ!

Mitt hjärta alltså. Hur ska man orka med alla svängningar? Först tänkte jag ju att han som ALDRIG vill gå till skolan skulle bli nöjd.

-Men då får du klä på dig! (jag med lugn men bestämd stämma).

-Mäh! Var är mina klääääder? (F helt förbluffad över det faktum att en 8,5-åring ska behöva RÖRA på sig och TÄNKA)

-Det måste väl du veta, var lade du dem? Klä dig, borsta tänderna och så kör jag dig! (Här tänker jag curla så lite som möjligt tänkte jag).

-MÄH!!!!

-Jag äter frukost nu, 9 går bilen eller….du kan GÅ för jag vill inte hålla på med Tylla så mycket. Gör dig klar bara så kan du gå! (ÅÅÅÅ vad smart jag kände mig där! Curl off liksom! Lägga ansvaret över den här helomvändningen på barnet själv. För jag VET att han vill vara hemma!)

-MÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄH, ska jag GÅ? Jag orkar inte gå…jag vill…jag vet inte men ååååå.

Min spaning är att hur jag än gör blir det fel. Jag kan inte skydda mig från bråk, jag tror egentligen att jag är källan till alla bråk. Jag äger problemet som man säger.

Medan jag skriver detta står han vid min sida och säger att han inte KAN borsta tänderna och nu ska göra oljud tills jag lyssnar på honom….

Paus.

Här var jag hyfsat lugn ibland…jag mår kanske allra allra bäst när jag är borta från hemmet. Jag sa till maken att jag…kanske skulle vilja göra något ensam någon gång. Vad? frågade han…Åka till Shetlandsöarna och skriva en bok. Känner mig som Kerstin Thorvall när jag säger det…

 

Det där med vägval i livet och vad som är viktigt….jag tänker olika kring det beroende på humör. Igår när alla var hemma och mest bråkade så kände jag att jag helst är ute i trädgården. Och om JAG fick bestämma lite skulle nog vila vara mer frekvent….Två gånger igår fick jag frågan om vad vi skulle äta till middag….och då var JAG inte ens hungrig, barnen åt flingor, mackor och glass…..

 

Nya staketet.

Jag tänkte att luktärtor kunde passa i mellanrummen..

 

Nu påklädd, redo för fritids. Jag ringer och meddelar att han ska komma. Då: Varför blev det inte utflykt?

Och så tar vi hela snurren EN gång TILL! Just i skrivande stund har han sprungit upp till kompisen (förlåt C och A om ni ligger och sover) för att kolla om K ska till fritids…jag sitter här med bilnyckeln redo för nu har jag kastat in handduken, jag tänker att jag kan underlätta hans avfärd med skjuts om han nu bestämmer sig för att lämna boet för några timmar, jag kan behöva vilan. Som en kompis en gång sa: -Hur man än vänder sig har man alltid snippan fram!

Så lyckad dag redan känner jag.

Så här sov delar av familjen igår. Undra på att man är mörbultad när man vaknar!

Jag hade tänkt skriva lite om det paradoxala i at Trumps teknik att vara helt galet oförutsägbar kanske leder till världsfred, ett helt oväntat resultat….non diplomacy liksom, full frontal. Skräm skiten ur alla galningar med bara liiiite kärnvapen och vips, FRED PÅ JORDEN! Men Iranfrågan är inte avgjord än…men jag skulle tro att även Iran inser sin litenhet inför USAs militära muskler….så TRUMPism var kanske inte det värsta som kunde hända världen hur orange han än är och så vidare….men den som överlever dagen får väl se…..

Lite fler reatulpaner (köper sent men pga klimatet nu går det hur bra som helst).

Väldigt stora klarröda tulpaner som kanske inte riktigt passar in här….men de ser coola ut.

Goldie nosar lite försiktigt på Pingu när hon är ute, och mig….

Kycklingar måste vara det mest underbara alltså. Här lugnet innan stormen.

Aj aj aj eller mer AAAAAAAAAAAAAJ. Här efter tvätt och skrumm och slagsmål (typ).

Jag hittade lite fler tegelstenar. Då blev det ett nytt torn med jordgubbar.

Kvällssolen är det iallafall inget fel på. Längtar redan till natten…tyvärr. Hade gärna haft en stillsam och härlig dag men jag tror att det är för mycket att hoppas på…..

 

 

Vila när man är död

När vi gör något gör vi det ordentligt! Jag ordnade om muren igår, den blev högre och mer stabil (mindre rak påpekade maken!). Pilstaket började flätas, jord grävdes upp och saker planterades. Vi påbörjade också ihop med grannarna ett litet pilstaket eller häck bara för att…

Jag tycker ändå att jag har färre järn i elden nu än någonsin men jag kan ändå urskilja åtta parallella spår just nu…det är boken, böcker (framtida), ST (som visar sig vara galet komplicerat och svåröverblickbart för tillfället. Jag köpte i fredags en femårsdagbok för att kunna hålla ordning på allt på uppmaning av min handledare), trädgården, hönseriet (som kommer utökas och förbättras), politiken, Föreläsningar mm, trädgården (röda tråden i livet), familjen (oooo vad långt med på listan), och sen en sak till som är svår att beskriva. Det mesta hänger ändå ihop för allt jag gör grundar sig i min syn på eller situation i livet så det kan ju låta mer spretigt än det är för en utomstående.

Hur anlägger man en köksträdgård utan att ha tid att tänka eller ens plats för den (ligger en massa virke för kommande förråd där jag hade tänkt plantera så det fick bli en båt i mitten…)

Men trots detta tycker jag livet flyttar på mindre ansträngt än tidigare och jag tror det beror på PENGAR! Jag har nu inte så fruktansvärt lite av det och att ha lite mer ekonomiskt svängrum gör ju onekligen livet mycket enklare. Det där stressen över att kanske inte ha råd att tanka bilen helt full om det skulle behövas finns inte i samma utsträckning som tidigare. Nu menar jag för all del inte att vi lever i sus och dus, alla miljonerna i lån finns ju kvar men vi har ett litet överskott i kassan och jag ska vara mycket rädd om det.

Lilla blå kom hem till oss igår. Svägrska gick i höstackar, hon fick ett befruktat ägg av mig men sen ville hennes make hellre ha vuxna höns som producerar ägg direkt…så jag fick tillbaka mitt lilla ruvade knytte vilket passar utmärkt då vi ska utöka flocken och vi nu har en ruvande höna! Jag hoppas på en dam, hon kommer ju vara en korsning av aracuan och cream legbar så blå-turkosa ägg är ingen omöjlighet!!!

Jag ser framår i tiden, ungefär tre år, då kanske vi har det ÄNNU lättare och då vill jag resa till en sandstrand, så skönt!

Kanske vi redan i sommar gör en avstickare från Frankrike och tittar lite på antingen Medelhavet eller Atlanten (helst det förra).

I dagens sköte ligger dansuppvisning, parkour, trädgårdsarbete och sen lite skrivande av politik insändare samt ett möte. En HELT vanlig söndag. Eller den skilde sig från tidigare söndagar så tillvida att jag faktiskt sov efter klockan sju och hade kanske fortsatt med det om inte min lillebror ringt….av ännu oklar anledning. Han är morgonpigg….

Oj, vad solen sken på oss igår, jag blev brun kändes det som. Här jag Stefan och Elaine när vi sprider vårt budskap i centrum. Jag pratade med en mycket trevlig man som väntar på en ny njure sedan tre år….tänk på att anmäla er till donationsregistret. Om det allra värsta händer kan man ändå göra en sista god gärning och skänka sina organ man inte behöver längre till någon som då slipper sitta fem timmar varannan dag på ett sjukhus för att rena sitt blod! Jag skänker honom en tanke nu.