Sovmorgon och tiramisu till frukost

I brist på croissant blev det detta. Inget socker i kaffet dock. Så sträng är jag mot mig själv.

Jag har sovit igen mig. Alltså tagit in sömn som förlorats. Inte allt för det skulle innabära att jag sov en och en halv månad säkert, men gångna veckans. Upplagrad sömnbrist finns inte heller ju men mentalt känns det ibland så. Nåväl. Jag vaknade TIO, det har nog inte hänt sedan jag var tonåring och bakis. Ja mamma, det kan ha hänt, en gång, kanske, inte helt säkert men jag hoppas det (!?). Maken var väck. Barnen kvar. Puh! Jag satte på mig trädgårdsklänningen för jag ska göra min timme trädgårdstjänst idag och vädret log mot mig. Jag satte också på kaffet och såg fram emot croissanten som jag var övertygad om att maken åkt för att bringa hem till mig. Han kom, jag såg och han förlorade. Det spelade INGEN roll att han tyckte att jag fortfarande var snygg i håret. Han kom med grillkorvar och bröd. Jag frågade om frukostmat….? Han såg frågande på mig. Jag undrade föraiktigtå om han tänkt en tanke på frukost till snygga frun. Nej han hade tänkt på sig, på nya gasolgrillen. Så det var vad han åkt för att handla och då missat ett gyllene tillfälle att överraska mig med att dels gå upp före mig och sen uppvakata med frukostlyx. Men OK, jag tar mig en stor bit tiramisu som jag gjorde då han hade önskat det men ännu ej smakat.

Halva sidan bordet

Jag satte på radion som sällskap när han smet ut till sin nya fru, Weber Genesis 2  heter hon. Och jag hoppas verkligen hon levererar. Varje dag i sommar ska den få glöda tänker jag.

På radion om den nya religionen FÖRÄLDRASKAP. Vissa lever verkligen för att vara bra föräldrar. Väldigt intressant. Det var bara det att vi blir som våra egna föräldrar i väldigt stor utsträckning, vi har nämligen gener. Hälften av hur vi blir är genetiskt förutbestämt, alltså vilket temperament vi har och resten präglas av vår miljö, alltså hur föräldrarna är…… De enda som kommer undan en aspekt av detta är de som inte växer upp med sina biologiska föräldrar. Det kommer an på omgivningen att bedöma hur allt blev. Så en del temperament och en del föräldrarnas sammanlagda temperament kan man säga. Ganska låst läge men kanske trösterikt på ett sätt.

Min partner in crime. Maken, som är kär i en annan just nu…..

Reportern besökte den psykologiska institutionen (i Uppsala tror jag det var), barnavdelningen. De började studera barn och föräldrar från 10 mån. Ganska sent kan jag tycka, men så var det. Om man nu ska studera detta alls som verkar vara så förutbestämt. Kanske bättre att bara studera föräldrarna, betydligt mindre skrikit kan jag tänka. Det som var viktigt var tydligen lyhördhet. Alltså att föräldern är uppmärksam på barnet, tillsyn mao. Sen kom det an på hur föräldern var som person. Varm, sträng, ostrukturerad. Bästa kombinationen var varm och lyhörd. VAAAAAA????? Herregud, vilken ÖVERRASKNING! Så Lyhörd och militäriskt STRÄNG var INTE BRA!?!? Hela min föreställningsvärld faller samman! Tänk om jag hade fått vara med och studera detta på massor med människor över flera år. Gud vad förvånande och fantastiskt att komma på detta! Vilket genombrott!

Jag är inte den mest strukturerade i världen eller varmaste, kanske inte heller helt lyhörd för allas behov även om det inte är något fel på hörseln. Jag är sträng när det gäller: Tatueringar, piercing, vara ute sent, alkohol och droger finns liksom inte ens i mitt register att vara sträng mot, det är en ickefråga. Där finns NOLL lyhördhet. Jag skulle inte tro att mina barn ens har den tanken i sina medvetanden faktiskt. de vet att detta är en extraladdad atombomb. För lite kläder och tandborstning är också viktigt och inte uppe för diskussion……oj, jag är kanske auktoritär? Jag märker det när jag radar upp saker jag tycker är viktigt. En sak till. Trafiken. Jag är livrädd för barn i trafik. Och Off-pist! Shit alltså. Jag är en föräldratyrann! Så märkligt att börja skriva om detta och tro att man ska framstå som Moder Teresa och bli mer som Adi Amin….inte riktigt kanske men ändå, det känns så nu. Jag får ta en sipp kaffe nu och begrunda. Vänta lite.

 

 

 

 

 

 

Vi satt i värmen och åt allt vi kunde komma på medans regnet emellanår öste ner på de som valt att frivilligt springa drygt fyra mil på stadens gator. Jag tänker att man ogärna springer ett lopp som kom till genom att den förste som gjorde det dog.

 

 

 

 

 

Ah, nu har jag kontemplerat. Jag är inte en galen afrikansk diktator som mamma. Vad skönt. Jag drar den slutsatsen då mina barn är trevliga och brukar vara uppskattade av andra, har vänner och en är sambo. De drar till sig andra. Det är ett bra tecken. de är heller ej dömda för brott, har mig veterligen aldrig testat droger och de tre äldsta har jobb och brukar vanligen få alla de söker. De tre små har inte arbetat än, det vore ju olagligt. Jag har nog egentligen aldrig fått dem att utföra en enda syssla åt mig. De är fortfarande i destruktionsfasen. River runt, slabbar ner, äter isglass i min säng, ett kilo sten i jack- och byxfickor och spolar ej i toan efter sig, den nivån. Men i höst ska äldste sonen få eget busskort och ta sig ur kommunen själv! Det går tyvärr framåt, de rör sig bort ifrån mig. Och det är verkligen så att föräldraskapet är väldigt viktigt för mig, jag tror det kommer bli svårt att leva med bara maken och grillen. Jag måste få barnbarn tidigt! Jag märkte igår  hur  bra jag mår när barnen är samlade, vi saknade lilla A bara  på Broms, hon jobbade. Men jag fick rå om store A istället och jag trivs så ihop med min familj!

Nu mot trädgårdslandet! Jag ska också strukturera upp veckan, det är mycket nu. Skicka ut lite av mina designerprylar som beställts och sen….invänta varmkorven.

Tylla är en glad liten lax. Hon åt exakt tre tuggor av hamburgaren som bara fick innehålla kött, bröd och gurka, utan inläggning. Vilket den gjorde så då blev det bara kött och bröd. Punkt.

Det var lika kul som Gröna Lund att åka tunnelbana tyckte barnen, jag med. Betydligt lugnare också. Men det kostade dryga 200kr för två barn och en vuxen. Det var verkligen drygt!

En är sur. Det är procentuellt helt OK.

Fridens!

Varför jag läser DN (eller brukade göra det)

I sanningens namn lyssnade jag inte på detta för helt ärligt det brinner av lite i skallen bara av bilden och rubriken. Och snälla, LYSSNA INTE för då får människan sannolikt MER pengar och som jag ska komma fram till senare, då blir hon OLYCKLIG!

 

Soul-vaddå????

 

Men hej igen, jag har fått blodad tand. Och eftersom jag igår var ironisk över kända rika personers livsstil och ffa deras utåtsida i sociala medier tänkte jag att det var ett inspirerande spår. Och altruistisk som jag är ger jag mig här ut på korståg för att rädda deras själar (läs hjärnor för det är där själen sitter och där det så uppenbart brister…öh, jag menar….där blir man utmattad). Så, en snabb spaning på det värsta jag känner till i klassen är SvDs Perfect guide. Jag har ju fjantat runt här på bloggen med den tidigare för att den är så provocerande och obegriplig, jag söker med andra ord mitt kärnbränsle där. Och de förnekar sig icke. Man behöver bara titta på de tre senaste inläggen för att få kraft att skriva.

MB går till Tiffany´s (världens kändaste juvelerare?) och slappnar av (antar jag…hon kanske handlar också?) Nåväl, andra bilden på Katharine Hepburn med rubriken typ: Sockerkickar är inte på riktigt….fattar inte kopplingen till henne bara?!? Old news, det har aldrig funnits belägg för att socker kickar. Däremot delas överskott av socker ofta ut och inmundigas när många människor samlas, typ kalas och festliga sammankomster som jul, påsk osv. Kanske det är detta som stämningshöjer??? Jag blir egentligen bara seg av godis, trött på mig själv för att jag äter det. Supertrött.

När tredje rubriken läses blir det klar vad jag ska skriva om. Lycka. Genialt. Tydligen blir man INTE lycklig av pengar, man kan på sin höjd bli rik och det är inte samma sak. Jag tar det igen, rikedom ger INTE lycka. INTE. Det är dock sant att man med pengar får fler val i livet, kan bo större (dvs får större behov av en städfirma), snyggare och kanske kan låta bli att arbeta. Och det är väl kanske det bästa av allt. Man kan styra sig själv. Och för att kunna göra det utan att bo i tält behövs en viss mängd cash. Men inte så mycket som man tror. Kolla gärna in den här boken jag läst och jag får alltså INTE betalt för att du klickar här. Jag gör gratisreklam för förlaget jag snart ska ges ut på, sån e jag!

Nu efter att jag på nära håll upplevt ett dödsfall där jag varit en av arvtagarna har jag sett de stora fördelarna med att inte äga saker. News flash, du tar INTE med dem när du dör, någon annan kommer rota bland dina saker, skaka huvudet över att du samlat påsklämmor hela ditt liv, har kvitton från innan du själv är född och 10 kopior på suddiga familjefoton från 1800-talet (helt sant och självupplevt) och uppdelningen av dem (som för min del sker imorgon) efteråt kan orsaka mycket lidande. Visst, bra att ärva rena pengar (som i mitt fall mestadels går till att betala av lån. Alltså jag har handlat för pengar jag inte har och är du satt i skuld är du inte fri som bekant) men  inte heller det är okomplicerat. Jag ärvde dessutom ett hus som jag inte vet vad jag ska ta mig till med….kärt besvär kan man tycka men hus kräver tid, att sköta en trädgård tre timmar bort…ja det klarar inte jag iallafall med det liv jag lever.

Så, på spåret igen. Man blir alltså mer lycklig om man RÖR på sig. Det har jag ju skrivit en hel bok om och det kommer igen i nästa bok (svårt att komma ifrån). Aktiva människor är mindre deprimerade än övriga och om man motionerar håller man sig frisk och lycklig längre. Forskare har kunnat belägga detta. Jag anar dock att någon räknenisse kommit fram till fel summa här eller att tryckfelsnisse varit i farten för 230tkr/år låter inte riktigt som en korrekt siffra.

Inget nytt under solen.

Men för att kunna träna så pass att man håller sig lycklig behöver man göra det med en viss kontinuitet. Det är också bra för hälsan som sagt och jag skulle gärna träna varje dag. Men då måste något annat ut ur ekvationen…..tiden är som alla vet starkt begränsad.

Jag läste ett Instagraminlägg av en kvinna som också varit utmattad. Hon hade lagt upp en bild på sina barn som hon försakat som egen företagare i jakten på karriär och pengar . Hon ångrade sig bittert nu. Det var nästan svårt att läsa. Först suktade hon efter cash (dvs arbetade hårt), blev utmattad av slitet och nu sörjde hon detta…..jag blev blytung i hjärtat. Man lever ju EN gång, barnen är små EN gång och de fattar INTE värdet av pengar. De fattar: mamma och pappa hinner med att leka. Eller ORKAR leka, och verkar glada. Snygga hem och fräsiga bilar eller hotellrum på Rivieran fattar barn ICKE, de skräpar ned dem….Vitt och fräscht fattar de inte heller, eller ordning i garderoben. Det verkar barn förstå först när de flyttar hemifrån.

Min äldsta dotters vardagsrum…I say no more. Det är glädjande och smickrande att hon har samma soffa som jag, tavlor jag köpt på väggen, lampan jag loppat och gardinerna jag (och ffa mamma) köpt samt att hon ofta frågar mig om inredning. Jag vet, dubbelmoral, men jag kan inte skaka av mig att jag älskar att ha vackra saker omkring mig. Jag ser fram emot att återerövra mitt hem även om det tyvärr innebär att barnen kommer vara vuxna då. Men de får gärna bo kvar hela livet bara de städar efter sig. Den här ungen är välkommen tillbaka vilken dag som helst!

Efter en karriärsjakt som slutar i utbränning inser folk alltså att allt de behövde var att vara med sina barn. Hur knasigt? Och såklart motion…för det är ju vägen tillbaka. Jag tänker att jag alltid vetat detta men lyckades bränna ut mig ändå. Fst jag var inte ”borta” så länge tack och lov, barnen saknade mig aldrig (tror jag). Jag slet ut mig av själva ”livet”, hushållsbestyr, mina många projekt och såklart delvis jobbet.

En gång sa min bror, när han höll på att avsluta sin karriär som hockeyproffs, att han ville ha ett jobb som gav mycket pengar men inte krävde så hög insats. Han ville kunna fika med polarna, sitta i solen och glida runt (jag vet…lite sus och dus där men han var van vid en tillvaro som präglades av endast träning, matcher, mat och sömn samt härliga happenings med vänner). Jag skakade lite på huvudet och föreslog knarklangare. För det finns oftast inga genvägar. Men han listade redan då ut att optiker var ett bra jobb, liten insats, hög avkastning. Han hade faktiskt rätt. Jag å min sida tyckte det var galet att ”go about” att hitta rätt yrke utefter detta motto. Jag blev läkare för att jag tänkte att jag skulle göra en insats typ och hade liten kolla på vad för yrken som fanns. Eller kanske mammas ”tjat” om att läkare var ett jobb som gick hem i alla länder och lägen ihop med att själva grejen men människokroppen och framförallt knoppen är sanslöst intressant. Och jag vet att många, framförallt i andra länder där läkare kan ha fantasilöner, tror att läkaryrket är glassigt och priviligierat men så är INTE fallet. Jag hörde i veckan att AT-läkare  i vissa landsting tjänar kring 25000kr…..verklig skräplön faktiskt om man betänker att de oftast gör de ”skitigaste” jobben och i stort sett drar runt hela akutvården i vårt avlånga land.

Så bra att veta. Men det är inte en svensk studie så jag tar inte gift på att detta gäller här.

 

Här en omvänd lista. läkare är inte med där….låååångt ifrån. Ortodontist…men det är ju tandläkare!?!

Man undrar ju lite över siffrorna här…hög lön 33900!?! Då antar jag att man knappt är där om det ska vara motiverat att vara optiker. Någon måste ha räknat fel. Medellönen i Sverige är väl 25000kr om jag inte tar fel. Och en polis tjänar väl runt 29? Något måste ha kommit bort i översättningen här. Men ändå, kanske allt annat stämmer.

Så summa summarum här. Pengar ger inte lycka, det gör motion. Jakten på monnitär lycka kan bränna ut dig och då är svaret på den frågan också motion. Kanske det är dags att vi inser att sex timmars arbetsdag för att möjliggöra både försörjning, lycka och samvaro med barnen är ett bra mål för samhället? Eller om alla siffror ovan stämmer, medborgarlön till alla så sparar vi 100 miljarder som utmattningen kostar oss, säljer allt vi har, bor i tält och investerar i en lukurativ fond?

Här en avslappnande bild på vad som jag hoppas ska hända i min trädgård under året. Steg och trampnarv. För bara fötter och ett mjukare intryck.

Tjenixen!

 

Världen rör mig

JAg fick en sjukt dyr ”tröstis” av Tylla för huvudvärken. Lilla sötkorv alltså. Hon kan ljuda ALLA bokstäver i alfabetet. Förskolan är fantastisk alltså! Tack alla fröknar där, ni är helt underbara!

Min unge i söndags. Jag älskar att fläta hennes hår, hon hatar det. Men när en annan mamma brast ut i beundran blev hon nöjd.

Det är fredag och jag är full av tankar. En dryg månad på vad jag tror är Sveriges största psykiatriska akutmottagning. Här ser man ALLT! Bokstavligen. Och man måste processa det. Det är lidande bortom ens förstånd, byråkrati på högsta internationella nivå och ganska banala saker som kanske passar bättre på en husläkarmottagning. Högt och lågt och ibland totalt vindstilla.

Idag extra allt de luxe och sen ingen lunch…en bra start på helgen not. Och sen när jag i rusningen skulle handla mat till kvällen så är en äldre kvinna på ICA galen (ja, det var hon faktiskt och det är min professionella bedömning) och skäller ut mig för att mitt kort ”bouncade”. Maken hade lovat att föra över pengar men lyckades föra över dem till sig själv(!!!!) och jag fick flytta pengar mellan mina egna konton istället. Tanten blev vild av den minutens fördröjning. Eller hon var ju galen redan innan och stod och buffade på mig med sin vagn. Sen bröt hon ut. Jag kontrade med att säga åt henne att inte bara hon hade bråttom hem utan att det faktiskt var fredag för mig med. Jag avstod från att säga det maken föreslog senare: Är du rädd att dö innan du kommer ur butiken? (för att anspela på hög ålder då och framstå som mycket yngre…?). Jag kommer aldrig på smarta snabba saker när adrenalinet pumpar. Jag är mer: Dö din jävla kärring, jag har fan massa barn som väntar på att hämtas och har jobbat hela förbannade veckan på psykakuten och känner igen en galning när jag ser dem! Men det sa jag ju inte. PÅ vägen hem i bussen med två tunga matkassar ringer maken, stor olycka på E4:an….han kan inte hämta….jag får ta det. Till fots, med packning och en kilometer (MINST, kanske fem) hem OCH UPPFÖRSBACKE. Tack gud för att du ser mig!

Den här bilden passar ju inte alls in men på en vabdag i veckan tog jag mig förbi Form från Skå och där fanns de, helt underbara med äkta guld. Eva alltså, jag återkommer till henne, ni måste, jag repeterar MÅSTE åka dit! Och detta är INTE ett sponsrat inlägg! Eller….jag får ibland rabatt och alltid fika så det är väl det. Superspons här. Kom å KÖÖÖÖP!

Jag har mycket bra tålamod med folk som inte är helt psykiskt stabila på jobbet men när de kör på mig och skriker åt mig i en kö på min fritid då slår även min reptilhjärna till och jag förstår mig själv och har sympati med mig. Man kan inte vara helt smart och behärskad hela tiden. Eller…..det var jag ju….jag bara kände för att skrika rakt ut och vara en riktig djävla idiot. Men som sagt, avstod. Hon har säkert haft en jävla jobbig barndom hon med……Det är ganska intressant att jag i en ordnad situation på jobbet aldrig tappar fattningen så där fast helt knasiga saker kan hända. Det har väl med ens förberedelse att göra. På arbetet är man skyddad av kläder, annan personal, larm och i värsta fall kan man ta till väktare och polis. Aldrig att man skulle drömma om att höja rösten eller säga något fult var som än händer. Men i det privata är man naken på ett sätt och inga förväntningar finns på en att vara behärskad. Det har hänt mig att andra kollegor attackerat mig på jobbet, jo, så kan det vara. Vi är människor vi med och alla inte lika balanserade (säger jag då som inte alltid är i balans men aldrig skulle drömma om att göra någon illa medvetet eller vara elak). Sist det hände mådde jag dåligt en hel vecka. Men jag sade aldrig något i stunden, för det hade varit oproffessionellt. Jag teg. Men inte hemma. Jag var galet ursinnig och svor att om jag någonsin skulle stöta på vederbörande igen, då skulle jag vara kyligt balanserad och TYDLIG med att så skulle den personen aldrig mer göra med mig. Bara det kändes skönt, att preppa. För man vill ej bli överraskad. Nej tack! Men även sådana personer och händelser rinner av. De katalogiseras och man är en erfarenhet rikare. Komplex värld vi lever i.

Sen ringde en vän. Han var arg. Ett påhopp i pressen som var helt makalöst och värst av ALLT! PUBLICERAT! Jag kunde liksom inte ta in att en tidning i Sverige helt utan reflektion låter trycka ett personangrepp. Men inte jätteförvånad änså kanske då jag själv fått utstå liknande påhopp och sen ej fått bemöta detta. Också ett lågvattenmärke som späder på mitt låga förtroende för en oberoende press även i vårt land, ankdammen….SUCK!

Iallafall. Jag avreagerade mig med att blanda till en Porn star martini när jag kom hem. Det var första gången och det blev riktigt bra andra gången och sen, fick jag inte helt oväntat huvudvärk. Jag var lite som en laddad vulkan som bara behövde en yttepyttepuff i fel riktning och så BAAAM vällde huvudvärken fram. Men det var inte tantens fel, eller tidningens eller världens sammanlagda jävlighet. Jag tog en tablett redan på jobbet, det kan ha hängt ihop med den överhoppade lunchen. Det är den största fördelen med läkarmottagningar, man har ett MEDICINRUM! Där kan man få ibuprofen, paracetamol och säkert ett och annat plåster och bandage. Där finns har en hel del andra kryddor men de är off limits såklart! Även paracetamol är nog det skulle jag tro, alla läkemedel ska redovisas för och betalas av ER! Så om ni bor i Stockholm så jag tackar och bockar för den tabletten! Den hjälpte tyvärr föga och fler behövde tas innan huvudvärken släppte.

VA!!!!! 1 el 1,5 liter ljuvlig kanna!

Lilla T gör lergrejer! I balettkjol. Hon tvättade händerna också, på eget bevåg.

Här en annan keramiker. Färgen, formen!

En annan iakttagelse är att utmattade kvinnor är i en helt egen klass av hjälplöshet ofta då de är hårt arbetande välutbildade kvinnor som vill något…typ jobba, men inte har orken att dubbelarbeta. Jag har sett det upprepade gånger i min närhet och jag har tappat räkningen på hur många vänner/bekanta som varit eller är utmattade. En kvinna tappade helt konceptet över en liter mjölk….hon hade funderingar kring att vara välutbildad kvinna som inte ville jobba och tampades med andra kvinnors oförmåga att sympatisera med det. De tyckte att hon hade en skyldighet mot sig själv att arbeta….för hon skulle vara jämställd och så vidare. Och ibland känner jag mig som min mormor (hemmafru) som tyckte det var fullständigt onödigt att min mamma var läkare och utbildade sig…hon kunde ju vara hemma, typ. Och med risk för att verka som en bakåtsträvande antikvinnligutbildningosvperson måste jag säga att man faktiskt KAN skita i att arbeta om alla andra vägar är stängda till att få återhämtning. Nu när vi kanske ska arbeta till vi är över 70 kanske det inte är en dålig idé? Utbilda dig innan barnen, sen var hemma de ”värsta” åren och arbeta tills du dör och så slipper du ängslas över din usla pension….eller? Alla kan inte avstå förvärvsarbete, men vissa kan. Hade jag en förmögenhet, en partner/man/fru som tjänade pengar som gräs och jag inte behövde arbeta för mitt uppehälle ja då skulle jag gladeligen avstå. Jag har försökt räkna på vad det kostar att arbeta men till min besvikelse är det inte lönsamt att vara hemma. Och maken tycker inte vi kan göra roliga saker om vi inte arbetar heltid båda två…jag tänker att om jag arbetar heltid orkar jag inte göra roliga saker…och barnen växer upp med en mamma som vill skrika åt kärringar på ICA…..och så vidare. An ongoing conversation med mig själv. Nåja. Det var ett ordrikt inlägg som kanske upprör vissa. Jag jobbar stenhårt på mitt varumärke som ni märker, gräver en allt djupare grav. Men det är ärligt, det måste ju vara härligt?!?

Fridens!

Hälsan framförallt

Tylla insisterade på att jag skulle köpa en drakfrukt. Jag har gjort det förut men tror aldrig jag smakade. Sanslöst smaklös frukt visade det sig. Men snygg, otroligt snygg!

Ja, ni som följer mig har kanske sett att vi varit hårt drabbade av sjukdom sedan förra veckan. Och mitt i den krisen beställde jag en bok, Hälsorevolutionen av Maria Borelius. Hon har ju alltid ”funnits där” kan man säga men jag har inte riktigt koll på var, jag läste lite olika tidningar som yngre. Det var DV, några VR, Femina och slutligen SvD och DN. Någonstans där måste jag ha läst henne. Men så såg jag den där boken som både avskräcker och lockar. Men det faktum att hon är biolog och vetenskapsjournalist borgade ändå för att det inte var total humbug. Antiinflammatorisk mat….

Jag beställde 10kg apelsiner igen direkt från odlaren, tyvärr står inte färskpressad apelsinjuice med som något nyttigt. OM jag ska lägga om livstil får jag nog anpassa detta lite. Socker kan jag gärna vara utan med inte färsk frukt, speciellt inte apelsiner. Några proteinpulver kommer heller inte över tröskeln, eller spirulina. Jag tänker att de blå zonerna inte kan vara fel. Men, jag är öppen för förslag, inte envist fastbiten i alla mina gamla tankesätt.

 

PÅ akuten brukar man skämta lite om ”lågtempare” alla är nämligen det. Jag ved faktiskt, sällan att jag har över 36,6 grader med hemmatermometern….så när jag kommer strax över 37 mår jag ganska dåligt. här nästan 39!! fatta hur sjuk jag är då!

I förra veckan lyssnade min mamma på på en föreläsning på en psykiatrikerkongress, det handlade OCKSÅ om inflammation och då blev det så där att två stålar samlades i en brännpunkt och när våra olika sjukor (jag tror det var maginfluensa och kräksjuka ihop pga lång inkubationstid och två vågor) slog till tänkte jag att nu måste jag göra något. Idag började jag läsa, det var mycket lulllull som jag hoppade över, jag orkar inte läsa om andras ätstörningar och ångest, har lite för mycket av sådant på jobbet för att ägna fritiden åt det, det var också lite fluffigt (nu har jag INTE läst mer än början kan jag erkänna, det kanske tar sig) Jane Fonda (som för övrigt är stor favorit här pga Frankie & Grace som ni måste se om ni missat. Jag skrattar högt här på kvällarna när maken somnat)om hennes familjesituation också som jag som sexbarnsmamma inte riktigt förstår mig på (hon jobbade mycket, hade barn och behövde då anlita svart hemhjälp…ni vet när hon avgick som minister) jag tänker ju, och nu är INTE tanken att jobbshamea henne alls, att om man har så mycket barn och livet snurrar på orimligt mycket…då kanske man ska jobba mindre?  Eller kan maken jobba mindre….? Eller anställa vit arbetskraft? Eller, jag vet inte. Man kan inte lösa andras problem helt klart.

Hur som helst, jag läste vidare och ett avsnitt handlar om Ayurveda. Jag har nog varit där hon var på min resa med KI, ett sjukhus i Tiravuranthapuram där jag förskräcktes över alla rötter som kokades ihop i källaren ihop med vicksilver och tappades på Pet-flaskor. Hennes beskrivning av oljemassage kände jag igen och så långt var jag redo att strunta i min ed att inte flyga utanför Europa och bara kasta mig i händerna på detta SPA och bli masserad, inoljad och avstressad i en varm solhälsning. MEN, sen dissade hon detta pga dess ovetenskaplighet. Skönt för plånboken och miljösamvetet.

Min frukost-lunch-middag. Jag var inte så hungrig imorse och sen tog jag ett glas juice och det kändes helt lagom fram till tre då jag plötsligt var vrålhungrig och tänkte att mer antiinflammatoriskt än så här kan det väl inte bli? Egna ägg till på köpet!

Åh, så lyxigt, jag skippade chips och godis, det blev frukt till barnen.

Men ingen ville äta drakfrukten….

Istället kom hon in på det vetenskapliga igen, och jag bestämde mig för att göra en förändring här och nu. Eller snarare en tillbakagång, till den omsorgsfullt genomtänkta och väl lagade maten. Minus grädden. DÅ ringde maken. Akut magsjuk på jobbet, måste hem. Aha, Immodium nästa. Jag packade mig iväg till förskolan för att hämta Tylla, vi tog vägen förbi hälsokosten, den nya här ute. Jag köpte betagluten, blåbärspulver, torkade blåbär och laktobaciller på burk! 880kr inalles, jesus alltså, den här nya kosten kommer ruinera oss. Laktobaciller kommer framöver komma i form av syrade grönsaker tror jag…

Snygga förpackningar ändå va? Och jag såg faktiskt ett DIY-pyssel som innefattade en sardinburk så även det hänger ihop på ett magiskt sätt..Honungen..jag vet inte. Men ska jag fimpa vitt socker måste väl honung funka? Det är ju antibakteriett….

Men, nu är jag klar för idag med att vara antiinflammatorisk. maken vägrade nyttigflingorna men tackade ja till blåbär….Jag köpte faktiskt omega-3 i form av makrill och kokade sedan ägg och gjode sallad på spenat, ruccola, gurka och tomat. Nästa steg blir vinaigrette, det ska vi ha varje dag till salladen, INNAN maten. Nu jäklar alltså ska jag sluta åldras, ha ont och skina ur porerna. BASTA! Jo, örter ska vi ha också så jag frösådde faktiskt en del saker också…och ja, jag är piggare idag trots att jag vaknade med feber efter gårdagen då jag nästan önskade att jag skulle dö, då eländig var jag, än var jag varit på länge. Jag tror att det har att göra med att jobbstressen släppt. Och stress skapar inflammation om jag förstått fru Borelius rätt, och det vill jag inte ha i mitt liv, no, nej, njet, nein, non!

Tack till Chanel, Greta, Louise, Eldkycklingen, Goldie och Rutger (han håller hönorna i schack på ett ytterst tuppigt sätt) för att ni levererar så vackra och goda ägg! Här får de sig en promenad i solen innan den går ned. De är hårt hållna så om jag inte öppnar där kommer de inte ut ens i hönsgården.

 

Apropå synksoffa

Rosaskimrande solnedgång, jag undrar om det blir någon ordning på den här trädgården i 45 graders lutning med bullerinslag.

 

Hej alla! Det är dags för helg igen! Jag hade ”ledigt” idag. Det betyder typ: Jobbar dubbelt så mycket som i vanliga fall fast med helt andra saker och ger energi…typ.Jo det därmed synksoffa kände jag att jag behövde förklara. Jag hörde att realitysåporna med kändisar tyckte att man kunde visa upp gräl om man bara kunde ha ett inklipp med den som betett sig illa där den får sitta i synksoffan och förklara sitt agerande…..så jag känner att kanske en av våra tre vardagsrumssoffor kanske skulle bli en sådan?!? För emellanåt känner jag att jag behöver ursäkta mitt beteende. Fast det bästa vore väl om man slapp tappa huvudet och vråla så mycket att man behöver tala ut inför alla i en sådan?

Jag hade en lång lista. kastration av katt, läsa juridik, lämna kostym för kemtvätt, vattna, städa hönshus, prova klänning och kappa och avslutningsvis: Möte i härlighetens tecken. Jag försökte verkligen hinna med ”träffade vän för fika”  och en sväng till återvinningen men det hanns aldrig med. Jag blev lite inkastad i ett helt oväntat sammanhang också men det kommer behöva lite mer jobb innan jag presenterar det här. En impulsgrej kan man säga som är väldigt lockande. Jag har fått två sådana härliga förslag i veckan. Men som sagt, detta ska sugas lite mer på!

Kan ni se vilken ogräsdjungel?!? Nästan manshög. Och lite överbliven pil som kanske kan bli ett staket eller ram till en odlingsbädd?!?

Jag har blivit en trädgårdsprogramsjunkie! Jag ser sedan i somras BBCs serie Garden Rescue. Det är två olika lag som tävlar om att få göra om en familjs trädgård. Budgeten varierar och sen får de välja ett av förslagen som också genomförs. Killarna är mina favoriter. de gör modernt och snyggt. Kvinnan vevar runt med sitt långa blonda hår så jag blir helt nervös, men jag måste erkänna, hon är väldigt bra på water features….Ordet bespoken används flitigt och jag lärde mig vad en kokedama var idag. Imorgon gör jag min egen! Det ska jag visa här eller på andra bloggen om det blir snyggt. Jag reserverar ju de ”fina” inläggen för den. Här är det mitt inre och yttre kaos som ska ut!

Provning idag! Jag har minskat i vikt sedan jag gifte mig. Och snart är det bröllop igen. Jag hade såklart tyg i gömmorna och Verica ska göra en kappa till min bröllopsklänning. Hon är så fantastiskt duktig. Tydligen tycker Martina Bonnier också det! Tänk hon syr enligt ens önskemål, mäter noga och så sitter det helt perfekt bara. Nu så ska hon sy en stor rosett som den ska knytas med. Smashing tror jag det blir!

Turkos klänning hade jag när vi gifte oss, uppsytt och inte självsyn den gången. Men nu ska den på igen och behövdes sy in en hel del. Verica syr en kappa för att jag inte ska frysa nästa lördag och jag får styra helt själv. Hon är fantastisk. Jag ska ta dit alla mina tyger och låta henne sy upp kläder i min egen stil såsmåningom. Och en kavaj. Åk dit om ni behöver hjälp. Odengatan finns hon på, långt ned, ungefär vid Birger Jarlsgatan.

Våra egna tomater mognar klart i växthuset.

Såååå känslosamt att kastrera en katt. Jag tycker inte om ingrepp i naturen egentligen men har blivit övertygad av argumenten att om vi vill att han ska må bra och leva här med oss så är den enda vägen….Jag höll hand huvud, slöt hans ögon då och då och bar honom när bedövningen satte in. Veterinären hörde ett blåsljud på hans hjärta. Kanske ett foramen ovals som inte slutits? Nu mår han toppen iallafall. Och jag hann med att ta en bild på Simba. Väldigt svårt annars då han sällan är stilla…

Lämnade makens kostym hos den ryske skräddaren som driver kemtvätt. Då fick jag se och höra lite ryska nyheter. Som han sedan kommenterade och förklarade…..

På Brioche i Alvik med en gammal vän….vi har saker på gång. Alltid saker på gång!

Jag bara älskar koppar! (Alltså bordet/metallen).

Den är så fin! Tappkranen. men även kopparlisten, hon och bänkskivan!

Del av en lampa…..jag kommer skriva mer om detta på andra bloggen!

 

Jag swishade förbi ett ställe som sålde kök/inredning. Jag såg den här lampan…..den påminde om en lampa jag sett hos en vän i Amsterdam för 18,5 år sedan och önskat mig sedan dess. Den var holländsk…alltså…snart måste jag göra slag i saken. Och som ett tecken dog kökslampan idag när jag kom hem….

 

Ha en skön helg och glöm ej: ANDAS (och sen girigheten är roten till allt ont) All makt åt Tengil liksom….

 

Sist på bollen

Den här lilla alltså, så rolig! Full hajbadsmundering på och i den söta lilla bikinin jag köpte på rean för 30 kronor.

Jag har ett stökproblem som ni vet. Och det verkar vara vanligt. Kampen är ojämn och jag har försökt olika sätt att nå organisatorisk framgång men misslyckas hela tiden. Jag har fått lite tips och insikter under dessa år och jag tänkte länge att frihet under ansvar, morötter vid mållinjen och glada tillrop var svaret och lösningen. Men nej. Ingen verkar tycka att det finns något positivt med en lugn och harmonisk mamma/fru, ordning på sina saker och rena hörn. Och jag har märkt att det är ÄNNU mer frustrerande att bara släppa taget för jag mår verkligen inte bra av att ha totalt kaos i hemmet, i bilarna och ingen tidsplanering. MEN, nu är det skoluppstart, hösten kommer, jag ska gå två kurser under hösten, bytte just arbetsplats igen, maken har fått ett chefsvik. och det är val inom en månad så jag tänker…..jag SKITER I ALLT!

Så, nu var det sagt. Jag plockar INTE ett smack, jag planerar INGEN mat. Jag tar bara ansvar för min egen person, MINA (och barnens kläder) och ska försöka inte missa viktiga saker i skolan och för barnen (för de kan inte organisera sig själva. Hur makens sängbord ser ut och hur länge de skitiga strumporna från igår ligger där vid hans säng tänker jag inte hålla reda på. Detta är ett SISTA försök att bli fri från den sädångest jag har sen måste jag sätta mig ned igen med maken och förklara fördelarna med ordning och reda, jämnt fördelar hem- och familjeansvar och det mina vänner ska ske under ordnade former. Och jag har för avsikt att nedteckna det han lovar på ett papper lika viktigt som Magna carta. Jag kan mycket väl tänka mig att det ska undertecknas i blod. Why not? Det är lite mitt hjärteblod som sipprar här….

Jag tänker att jag ska drämma till med vetenskap inhämtad från arbetsmiljöverkets hemsida, psykologins värld och annat jag snappat upp senaste åren. Den korta sammanfattningen är:

Man har högre trivsel och prestation i en estetiskt tilltalande miljö.

Om man har ordning på sina saker sparar man i genomsnitt 4-6h per vecka när man slipper leta efter bortkomna saker.

Jämnare arbetsbelastning ger färre sjukdagar hos småbarnsmammor (och det gör att maken blir ”gladare”)….tänk själva vad det kan ge för resultat.

Barnen kommer automatiskt lära sig hur man sköter ett hushålls och många stressmoment i letandet efter älskade saker tas bort..

Jag skulle vilja lägga till att rena hem är bättre än smutsiga men tyvärr verkar det inte vara så…lort gör en faktiskt lite mer motståndskraftig mot infektioner och allergier utvecklas inte lika lätt….men det skiter jag i för detta uppvägs inte av stressen i att gå omkring i oreda. För MIG alltså…..andra verkar ha noll problem med skräp och kladdiga väggar, NOLL!

Växthusdemontering i värmebölja med tre vilda barn.

Vi försökte så gott det gick att dokumentera hur allt satt ihop m.h.a kameran…

Men en sak, eller två faktiskt ska vi försöka fixa rätt snart och det är dels växthuset och dels min garderob. Växthuset köpte vi på en annons från Blocket. Det är 4,75 kvadratmeter och säkert 40 år gammalt. Ett Juliana med många saknade rutor men kostade i gengäld bara 550kr. När vi stod där och slet höll både jag eller kanske mest JAG på att ge upp. Barnen blev helt vilda och sprang omkring på tomten och de angränsande. Det hade ju varit OK om vi känt till terrängen men de kom plötsligt bärande på okända katter, hundar rusade skällande mot dem och var och varannan minut kom F med andan i halsen och sa att något av syskonen kommit bort…mycket stressande. Vi hade ju ingen aning om hur man demonterar ett växthus heller så bara det tog ju en ansenlig tid att försöka lista ut.

Till slut bestämde jag mig för att bara skruva lös allt jag såg som var över mitt huvud (jag tänkte att nicken nog låste hela alltet) och se då började det hända något. En tanke om att mixtra med glas ovan huvudet kanske inte var det säkraste man kunde göra en svettig eftermiddag i stressat läge for genom skallen men va fan gör man….? Vi gav emellertid ej upp utan fortsatte metodiskt att plocka ned eländet och mer än en gång tänkte jag att VI borde fått de 550 kronorna för att göra detta fyratimmarsjobb åt de unga par som uppenbarligen inte förstod det fantastiska med att att ha ett växthus ihopmonterat på en perfekt plats på villatomten. Ägaren verkade mycket förvånad när jag påpekade att salvian som stöd där var mycket fin och borde flyttas för att få lite bättre livsvillkor…Maken tror att vi beredde plats för en pool med våra gemensamma ansträngningar. En pool med mycket kottar och löv i i så fall….

16-åringen (snart 17) befinner sig på Way out west och hörs ej av…igår blev jag lite orolig. HEEEELT i onödan tydligen. Gläder mig åt ordet därav men tänker att att jag hade valt en annan formulering…men avstod från att kommentera detta. Som ett led i att inte såga saker utan fokusera på ljuspunkterna! Men OM du läser detta A så skulle jag ha skrivit: Kära mamma, du behöver ej oroa dig. Är på festival, därav sent svar….eller; Är på festival kära mamma, oroa dig inte. Har så roligt med mina vänner därav sent svar…eller; Mamma, oroa dig ej jag är så upptagen av att lyssna på bra musik på lagom ljudnivå. Vi skrattar och danser (drog- och spritfritt såklart) därav sparsamma svar via sms….Fattar ni!?! Jag vill ha henne HÄR, för mig själv, inte drällandes runt bland en massa ungdomar hur som helst. VAD SOM HELST KAN HÄNDA! AAAAAIIIIIIIIIIIII!!!!!!

Nåväl. Jag underskattade arbetet betydligt, jag trodde det skulle gå på under halva tiden och nu måste vi snabbt få upp det för att ens minnas hur det såg ut när det stod uppe.

Sen min garderob. Maken ”ropade in” tre garderober med spegelglas gratis från FB och dessa ersatte han glatt sin asdyra Elfa-modul med. De delarna låg sedan spridda lite runt omkring i huset men efter skarpa ord från mig bor de nu åtminstone på ETT plan av huset och ligger inte under vår gyrofocus iallafall…..

Vad som hände var då att MIN del av garderoben, den billiga IKEAdelen blev lite för bred och flyttades ut….med sitt fulla djup och nu står FRAMFÖR alltihopa och svajar då det är ca 2,4m högt! Mattan blev hopklämd och jag vågar nu nästan inte dra ut en trådback av rädsla för att jag ska få allt över mig…..och SÅ kan vi inte ha det mer än två månader….eller tre? Jag blir galen varje gång jag ska ta ett par trosor faktiskt. Hur kan han tycka att detta är OK? Jag släpper det nu för jag tror inte jag kommer någon vart i min analys av hans tankesätt kring detta och det kanske faktiskt är MITT fel att det blev så här…..eller….jag sa ju ja till spegelgarderoberna…och var motståndare till att köpa mer Elfadelar (för de är så satans dyra) och tyckte vi kunde platsbygga med det spillmaterial vi redan hade. Miljösmart som jag är. Slutresultatet vågar jag inte ens fota, ni skulle ändå tro att jag photoshoppat in en trådbackspelare centralt i sovrummet bara för att hänga ut karln. Ingen gör så nämligen, det är jag helt säker på.

Eller, är det bara JAG som har det så här? Eller VI? Jag fattar inte hur jag kan irritera mig så mycket på saker som maken inte ens märker av…det är jag som äger problemet således. Jag vet egentligen inte ens vad som irriterar honom helt ärligt….jo, att inte få sova på morgonen eller ostört…..något jag inte heller gillar men accepterar som något oundvikligt och därmed väljer att avstå från att irritera mig på för annars blir det så jobbigt att typ leva, arbeta och ha barn.

Slut nu. Jag ska ta hand om tre små barn. Maken arbetar hela helgen….jag hatar det. Jag hatar att han nu ska arbeta sju dagar i sträck, att jag ska ombesörja markservice och trots att jag inte borde tvätta, städa och gno kommer göra det för jag bli galen av att snubbla runt här och INTE göra det. men jag tar min och barnens röra. Hans grejer ska få vila på golvet, i tvättkorgen, under sängen osv. Jag ska vara sist på bollen där. Hands off liksom så får vi se hur det blir när han upptäcker att det inte finns en enda ren kalsong här hemma…..

Fick denna men kunde inte svara direkt då barnen tar min telefon. Jag är en ivrig förespråkare av ”fast lina” för så fort jag kommer hem är min enda kontakt med yttervärlden via datorn. Barnen ser på film, spelar spel eller annat med min telefon och trycker snabbt bort inkommande samtal eller i värsta fall svarar utan att ge sig till känna och så hör alla som ringer vad som sägs här hemma…vi är lätta att spionera på….

Ultimate upgrader

DIY kopparputs, gamla fina bilar, nya utan någon som helst känsla, saker jag vill kunna, annat jag vill glömma och sen en släng av hur fan ska man nå sina mål utan att marknadsföras?

Självrannsakan. Jag ser Billions på HBO. Jag såg den tidigare på Svtplay men nu…vidgat spannet för vad jag tittar på.

Inbillar mig att jag är karaktärsfast men känner att jag sympatiserar med skurkar…det är tveklöst fel. Så jag skäms.

När jag ser Billions mår jag samtidigt illa som jag gillar spänningen. Girighet, i vilken form den än kommer, är äcklig. Jag känner ibland att jag är girig på saker, upplevelser och det vill jag inte erkänna inför mig själv. Inget är gratis. Pengar. Det är svaret på allt tyvärr. Även när det kommer till avgörande saker. Det är kanske inte så tydligt i vårt land där vi betalar skatt och ”delar” ansvar…men bara en sådan sak som liv har ett pris.

När jag ser på Firefox förslag på sidor att besöka blir jag bestört. Porsche….? Vill jag verkligen ha en sådan? Kommer jag någonsin…..och kan jag tänka mig att göra för att få den?

Jag tröstar mig med att överst av sökningarna jag gjort finns hur man gör egen kopparputs. Jag följde inte receptet ”I swinged it”. Västerbottensåpa, citronsaft, varmt vatten och lite diskmedel. Fast själva tricket var att låta maken gnugga, jag hade det inte i mig för tillfället.

Trött. Outsägligt trött. Min enda önskan just nu, barn som inte bråkar och är harmoniska. Skit i Porschen, jag skiter i alternativet inom räckhåll…..en Skoda, hur många pris den än fått. Jag vill andas frisk luft och nattens regn (hur blöta mina utemöbler än är) ger lite hopp. För jag visste om det, längst inne kände jag att inatt skulle det regna. Och jävlar vad det regnade.

En sak till. Jag blev kidnappad av köpjävulen igår. Köpte en vacker, lärorik och inspirerande bok igår och höll på att köpa en sidenscarf med en karta på. En sådan som militärer under andra världskriget hade med sig, tryckt på fallskärmssiden för att inte prassla i fält. Jag bad dem fålla den medan jag besökte min sjuke farbror (som arbetat inom Flygvapnet) men när jag kom tillbaka hade de missförstått, de kunde fålla den åt mig att hämta senare men något impulsköp av den blev det ej, jag kom av mig.

Väl hemma igen mindes jag att mitt under allt stök hos farbrodern hade han berättat att han hade en sådan sidenkarta, över Schweiz (jag funderade lite över vem som tillverkar en karta över ett neutralt land under andra världskriget och vad den skulle vara bra för). Han ringde för att tacka för besöket och jag frågade om han sagt att han hade en sidenkarta över Stockholms skärgård;

-Nej, Schweiz, sa han.

-Den önskar jag mig i fördelsedagspresent eller julklapp sa jag.

Senare på kvällen postade jag en bild av den vackra boken på Insta, dottern såg och gillade. Hon fyller snart år. Jag tänkte också på min farbror som är väldigt sjuk just nu. Jag skulle skicka ett sms och önska god natt för att han inte skulle känna sig ensam. Men jag kom av mig. Nattningen av alla barnen tog ut sin rätt och jag låg istället och stirrade på datorn…Billions….så spännande, och motbjudande.

Allt löser sig till det bästa, bara man är generös. Men jag kan inte sluta vara girig. Jag tror tyvärr att girighet driver oss alla. Men jag vill inte ha pengar på banken (kommer aldrig hända skulle väl alla jag känner säga, jag är en spenderade…tygscarfs, indigofärg, myrra och bladguld, jag har mycket i mina gömmor. Mitt dödsbo kommer bli en mardröm för alla utom sakletare)….jag vill ha…..en livstil som är hållbar. Och en Porsche men mycket senare, en begagnad (även om naturen lider mer av den).

Idag är en ny dag, jag har mina erfarenheter, jag ska vässa mig. Jag har en kompass.

Kärlek till alla!

Vila när man är död

När vi gör något gör vi det ordentligt! Jag ordnade om muren igår, den blev högre och mer stabil (mindre rak påpekade maken!). Pilstaket började flätas, jord grävdes upp och saker planterades. Vi påbörjade också ihop med grannarna ett litet pilstaket eller häck bara för att…

Jag tycker ändå att jag har färre järn i elden nu än någonsin men jag kan ändå urskilja åtta parallella spår just nu…det är boken, böcker (framtida), ST (som visar sig vara galet komplicerat och svåröverblickbart för tillfället. Jag köpte i fredags en femårsdagbok för att kunna hålla ordning på allt på uppmaning av min handledare), trädgården, hönseriet (som kommer utökas och förbättras), politiken, Föreläsningar mm, trädgården (röda tråden i livet), familjen (oooo vad långt med på listan), och sen en sak till som är svår att beskriva. Det mesta hänger ändå ihop för allt jag gör grundar sig i min syn på eller situation i livet så det kan ju låta mer spretigt än det är för en utomstående.

Hur anlägger man en köksträdgård utan att ha tid att tänka eller ens plats för den (ligger en massa virke för kommande förråd där jag hade tänkt plantera så det fick bli en båt i mitten…)

Men trots detta tycker jag livet flyttar på mindre ansträngt än tidigare och jag tror det beror på PENGAR! Jag har nu inte så fruktansvärt lite av det och att ha lite mer ekonomiskt svängrum gör ju onekligen livet mycket enklare. Det där stressen över att kanske inte ha råd att tanka bilen helt full om det skulle behövas finns inte i samma utsträckning som tidigare. Nu menar jag för all del inte att vi lever i sus och dus, alla miljonerna i lån finns ju kvar men vi har ett litet överskott i kassan och jag ska vara mycket rädd om det.

Lilla blå kom hem till oss igår. Svägrska gick i höstackar, hon fick ett befruktat ägg av mig men sen ville hennes make hellre ha vuxna höns som producerar ägg direkt…så jag fick tillbaka mitt lilla ruvade knytte vilket passar utmärkt då vi ska utöka flocken och vi nu har en ruvande höna! Jag hoppas på en dam, hon kommer ju vara en korsning av aracuan och cream legbar så blå-turkosa ägg är ingen omöjlighet!!!

Jag ser framår i tiden, ungefär tre år, då kanske vi har det ÄNNU lättare och då vill jag resa till en sandstrand, så skönt!

Kanske vi redan i sommar gör en avstickare från Frankrike och tittar lite på antingen Medelhavet eller Atlanten (helst det förra).

I dagens sköte ligger dansuppvisning, parkour, trädgårdsarbete och sen lite skrivande av politik insändare samt ett möte. En HELT vanlig söndag. Eller den skilde sig från tidigare söndagar så tillvida att jag faktiskt sov efter klockan sju och hade kanske fortsatt med det om inte min lillebror ringt….av ännu oklar anledning. Han är morgonpigg….

Oj, vad solen sken på oss igår, jag blev brun kändes det som. Här jag Stefan och Elaine när vi sprider vårt budskap i centrum. Jag pratade med en mycket trevlig man som väntar på en ny njure sedan tre år….tänk på att anmäla er till donationsregistret. Om det allra värsta händer kan man ändå göra en sista god gärning och skänka sina organ man inte behöver längre till någon som då slipper sitta fem timmar varannan dag på ett sjukhus för att rena sitt blod! Jag skänker honom en tanke nu.

Det är oroligt i Zimbabwe

Maken gjorde äggmoln till mig imorse!!! Gaaaaahhhhhh så goda. Mest galet att han gick UPP och liksom gjorde mat åt mig….jag älskar att han är hemma och pluggar på dagarna!

Dagens inlägg är som ofta ett uppsamlingsheat av dagens händelser. Rubriken var det första jag hörde på radion när jag satte mig i den vid sju.

Oro i Afrika…..ooooooo……jag orkar inte ta in mer. Jag slutade nästan orka det september 2013 för då gasades befolkningen i Syrien och världsledarna bara såg på. Grönt ljus liksom. Jag hatar den konflikten innerligt. Säkert finns massor mer andra ohyggligheter jag borde bry mig lika mkt om, etniska rensningen i Burma t.ex. men jag orkar inte. Jag vill krympa världen till att bara omfatta Norden, kanske EU men sen får det ta mig fan vara nog.

Jag har alltid gillat nyheter men denna strida ström av vidrigheter på ett eller annat sätt vill jag inte veta om. Jag har nog nu. Jag slog av radion. Jag har försökt börja med det för att få mikroåterhämtning i vardagen. Innan jag stängde av hörde jag att Mugabes fru är ungefär 40 år yngre än han själv….jo jag tackar.

Idag skulle vi ha en heldag av Etik och moral…jag hade bävat inför detta länge. Jag tänker att det är liksom onödigt att försöka ingjuta moralisk kompass i snart färdiga läkare om de råkar sakna det. Det brukar bli svammel och sen de gamla vanliga exemplen med småvuxna och Jehovas vittnen…och man ju redan de svaren i sömnen. Men sen som genom ett trollslag blev det stress och ”här och nu”-kunskap. Då blev det genast roligare.

Fast första halvan med här och nu handlade mest om föreläsaren själv och jag kan troligen det mesta om hans familjehistoria och hur stora företag han arbetat för och hur förträfflig han tycker att han är….inte så mycket om hur man är HÄR och NU egentligen. Det var mkt film också, covers på kända poplåtar samt ett bildspel på supernovor och galaxer tror jag medan han klottrade på papperssjok.

Eftermiddagen var väldigt likt min bok. Allvarligt alltså, inte mycket där som överraskade…kanske inget egentligen men det var bra framställt och min sabeltandade tiger var istället en mammut. Inte konstigt eftersom jag baserat min bok på den kunskap som finns i ämnet, jag har ju inte hittat på skit själv liksom. Fast en sak tog jag till mig och det var att pausa mellan saker. För det gör jag aldrig. Jag vill göra allt klart och SEN vila. Helt fel alltså….sen kan det också vara så att jag har rätt strategi men för mycket saker att göra….Jag fick också bekräftat att jag kanske inte är helt galen utan att det faktiskt är den ackumulerade sömnbristen under 20 år som gjort mig burout prone….för jag har inga perfektionistiska och galet kontrollfreakstendenser. Tycker jag själv då. Det är sömnbristen helt enkelt som gjort mig sårbar. Solklart!

Min och makens konversationer är ibland så skruvade att de inte går att visa, denna bara rolig.

 

Sen lite om min man….sedan i lördags har han spontant börjat laga mat?!? Först experimenterade han med äggstanning med smör….gudomligt gott! Därpå råraka med äggstanning ovanpå och toppat med karamelliserad BACON! Helt galet gott och jag gjorde ett avsteg från principen att inte äta fläsk (gillar inte hanteringen men vi köper Änglamark osv). Igår gjorde han egen gnocchi (som han gjort med potatis och fyllt med ricotta) med gröna ärtor…idag egentillverkad tagliatelle…..

Jag sa till kollegorna att jag tror han funderar på att lämna mig. Varför annars plötsligt börja laga mat efter tio år av noll matlagning utan att jag krävt det?

-Han älskar dig sa några.

-NEJ, sa jag han övar på mig så att han sedan kan imponera på en 25-åring…eller så vill ha att jag blir asfet så ingen annan vill ha mig.

Hur som helst, han är en veritabel Gordon Ramsey (bara hans recept) och jag låter honom hållas. Jag har noll matinspiration.

Vi har ju haft en mindre förskolekris…jag mailade lite och fick ett samtal idag som väl kan sammanfattas med: Jag hör vad du säger, vi tar med oss det, vi är på bollen och vi tar fullt ansvar….men den som gjort fel var en pedagog, inte chefen. Fast cheferna tar det ansvaret….!?! Jaha. En dag ska ni få se mitt lite tragikomiska brev, det var roligt faktiskt mitt i allt det galna.

Sen har 4000 jurister fått en egen hashtag….jag föreslog en för läkare: #rörinteminläkarröv vi får se om det bli viralt.

Jag har ju fått en ny bil. Killen som visade alla finesserna kopplade ihop min telefon med bilen och nu kan jag ringa utan att hålla i telefonen…jag tyckte det var onödigt men har visat sig vara ganska behändigt när man ej har automat längre. Sen visade han att jag förutom rumpvärme hade rattvärme. DET tyckte jag var OÄNDLIGT onödigt och påpekade detta lite fnissigt. MEN nu när det börjat bli kallt…..har jag börjat undra varför de då inte också sätter in SPAKVÄRME. För rattvärme blir ju lite meningslöst om man ändå måste bli iskall av växelspaken…bara en fundering på förbättringspotential alltså. Antingen ta bort rattvärmen så man får ha handskar eller sätt in spakvärme så man inte med jämna mellanrum ångrar att man inte har handskar. För man kan inte ha rattvärme och handskar, det blir för varmt. FATTA nödvändigheten av detta när det är oroligt i Harare…..

Looki looki, asgott det här med!

Och så snabbt tillbaka till en av dagens föreläsningar…den om att vara här och nu. Han drog livshjulet. Han frågade oss vad som får oss att vilja gå upp på morgonen och gå till jobbet. Vissa sa saker som att det var belönande att få beröm, tacksamhet, kunna bota osv. Jag sa LÖN. För helt ärligt, jag ÄLSKAR att kunna hjälpa någon att ”se ljuset” eller putta lite på vägen i rätt riktning, försöka se en väg ur mörkret men helst av allt vill jag vara hemma hela dagen och laga mat, skriva, prata med hönsen, ha tid för barnen, organisera i mina lådor och sy kläder av alla tyger jag har.

Anledningen till att många akademiker mår fruktansvärt dåligt är att de identifierar sig så starkt med sin yrkesroll. Men jag definieras inte av att jag utbildat mig till läkare. Jag arbetar för att få en lön som sagt och jag trivs oftast med det men som det varit senaste tiden när förskolan varit kaos, skridskor och läxor glömts ja, då önskar jag att jag var hemmafru. Eller iallafall deltidshemmafru. Jag skulle kunna tänka mig att börja jobbet nio och gå hem vid ett, lunch behöver jag inte, gillar inte att äta mitt på dagen. Då skulle jag hinna med barnen, huset, hönsen och slapp jobba ihjäl mig. Fast om maken fortsätter att utveckla sina matlagnings skills så kanske han kan vara hemma…jag har ju snart dubbla hans lön…..vi får se.

Äggmoln….parmesanmaräng liksom.

En tänkvärd sak till från föreläsare nummer två: Vilka vill du bjuda på ditt 100-årskalas…..jag tänkte mamma, pappa, Lennart, barnen, maken, vännerna… enligt föreläsaren var det inga som hade en tanke på att bjuda CHEFEN.

Men jag verkar få en tip topchef. det ska bli roligt!

Och så har jag snubblat dit igen…jag gick in på Åhléns….såg julgransprydnader och kunde INTE hålla mig. Jag försökte sälja in det som att macaronen var till maken på Fars dag men att den blev så ensam…och då behövde jag köpa en glasstrut och en tårta också….paraplyerna är till barnen. det är choklad i. De kommer inte hänga kvar till tjugondedag Knut.

 

Häpp!

 

Förskola – livsval – girighet och sexuella trakasserier

Vi läkare lever i lyx och flärd…notera innertaket som hänger ned. Chrysler har lite att jobba med där för den fyra år äldre bilen, ni vet den som ”brann upp” på Nockebybron, dess tak satt kvar to the bitter end. Här sitter jag bak och låter min äldsta köra. Jag tycker att det är viktigt att hon får öva så fort hon får en chans, annars tappar man känslan för bilkörning….

Vilken inledning va?

Precis när jag skulle stänga ned för natten kom Edgar in. Han gör nästan alltid det kring 23. Jag kan ärligt talat inte minnas en gång sedan mars som det inte hänt och varför jag vet att det var mars är för då var vi i London två nätter. Innan dess…..ingen aning.

Idag är jag extra trött och förbannad. Trött för att jag väcktes 04.20 av att Tylla kom in och skulle börja bråka om plats i sängen mellan mig och maken. Detta gjorde att jag bytte säng. Jag låg sedan i barnsängen fram till sex då jag vanligtvis stiger upp. Tio i sju åker jag hemifrån och sen ser jag familjen igen kring halv sex. Idag blev det lite tidigare pga kaos.

På fm kom ett mail postat 05.20 från förskolan. Där kommer info om den ansträngda situationen med personalen…barn kommer behöva flyttas, personal med men NOT TO WORRY överinskolningar sköts om av personalen. SÅ SKÖNT! och för övrigt ska de som berörs (föräldrarna, inte barnen) få veta i tid.

Vid 16 hämtar min make minstingen. Då har hon blivit överflyttad aldrig så smidigt till en annan avdelning och helt ärligt vet jag inte namnen på alla där, har ingen aning om vilka barn som delar min 3-årings dag och jag har inga ansikten att sätta på alla namn i personalen. Allt jag vet är att det gick fort.

Jag hade INTE tänkt skriva om detta för jag hade tänkt maila till en högre chef på fsk. Platschefen har redan fått ett vänligt mail, ja vänligt men lite frågande. Sen såg jag ett inlägg på FB där en av pedagogerna som valt att lämna detta sjunkande skepp delade en artikel om att barn inte har det så bra på förskolan som vi tror och DÅ vaknade jag till på allvar.

Jag kämpar med att förvärvsarbeta men vilja vara hemmafru. Jag intalar mig att barn MÅR BRA av förskolan. I förra veckan när jag kom till dagis satt en i personalen med en liten blek pojke i famnen som somnat, då var väl klockan halv fem kanske? Han fick sova lite men när vi var klara med alla kläder och redo för att gå såg jag att han försiktigt försökte ruska liv i honom….han kunde inte sova för mycket för då skulle föräldrarna ha svårt att lägga honom på kvällen…..Jag sa åt pedagogen att ringa föräldrarna och säga: Tyvärr är er son så trött att jag inte kan väcka honom. Jag har försökt hålla honom vaken men det går inte.

Jag har alltid låtit mina barn sova på förskolan. Visst, ibland har jag bett om att kanske två timmars vila inte är helt nödvändigt men när ett barn somnar i mörkret ute i november vid halv fem i mörkret, då är det kanske dags att stänga ned hjärnan ett tag.

Nu är detta ingen moralism. Jag förstå, alla måste arbeta låååånga dagar, jag med. Jag har gjort valet att försöka snabba på mina 21 månader som jag inte alls gillat på heltid och istället tvingat maken att arbeta deltid. Jag hade kunnat göra annorlunda men vi har inte råd. Val man gör. Men snart, om tre veckor bara har jag all tid i en månad och därefter mycket kortare resväg mot nu och då vill jag vara med mina barn, i vaket tillstånd.

Jag funderar på vad för typ av förskola man driver när personalen gör strömhopp ifrån en, man utan förvarning placerar om barn och personal och inte tror att detta kommer få eftersvall….Om jag drev en förskola skulle prio ett vara en personalgrupp som trivdes. En härlig utemiljö för barnen, vila som anpassades efter vad barnen orkar och därtill barngrupper så små ATT de orkar. Lön är också viktigt och om en uppskattad kollega vill röra på sig kan ju första frågan vara: Hur kan vi få dig att vilja arbeta kvar här där du trivts så bra fram till nu? Men cash is KING och jag måste säga att även om jag sista åren låtit mina barn går både i IES, Pysslingen, Kids 2 Home och nu Norlandia så ogillar jag detta fruktansvärt giriga beteende som jag ser. Jag kräks av det och känner mig som en usel mor som säger. mamma måste jobba, vi ses snart, ha en bra dag idag när jag vet att jag kommer se dem 11 timmar senare när de är aströtta, bråkar om maten och sen somnar vi alla i en hög efter bara två timmars samvaro. Nä fy fan!

Sex timmars arbetsdag tänker jag, eller att radikalt sänka levnadsomkostnaderna. RADIKALT är ordet i vilket fall som helst.

Det var det om det.

Så mellan 21 då maken väckte mig i Tyllas säng medan hon somnat i protest naken på betonggolvet (för det är inte alltid kvalitetstid när vi är tillsammans) och 23 när Edgar kom in satt jag och googlade lite på sexanklagade profiler i media. Det var både komiker, programledare i TVs olika fack och SR. Det slog mig då att det kanske kommer bli en helt TYST VÅR (fattar ni kopplingen, googla om inte för den är bra)! Nu har även sångerskorna tagit notbladen från munnen och sjungit ut. Jag tänker mig att de män/kvinnor som bara dragits med i jargongen utan att vara egentliga sexistiska svin nu darrar i garderoberna, twitterflödet är tomt. För vem vet vad för opassande famntag, pussygrab eller förlupen vissling kan leda till nu när hela havet stormar. Alice B K är chockad! Hur kan hon vara det? Har inte hon varit på TV???? HUR kan kulturministern vara chockad????? Finger i luften någon? Jag kan iallafall säga att jag genom rutan känt av grabbigheten och måhända är jag extra observant och ilsk (all true) men man verkar ju ha måst vara en veritabel robot om man inte snappat upp detta. Noll fngertoppskänsla eller så en del i spelet….?

Snart får väl alla sin dom hoppas jag men som sagt….vilka kommer saknas på estraderna framöver. Jag undrar om inte detta kan ge mer pengar åt vadslagningsbolagen än att tippa på vem som tar hem det där tramsiga Mellot. NU ska jag sova men Agi, det var inte detta jag ämnade skriva om. Det tangerar det men imorgon eller som sagt, onsdag skulle jag sätta mina pengar på förutsatt att jag får sova mer än fyra timmar sammanhängande inatt…..

På fars dag hemma hos föräldrarna. Jag i Kwoshares linneblus som jag älskar. Fanny även hon i deras kläder. Velour i skogsgrönt. I mitten lille Frank i sin parkourtröja från YMCA…jag menar KFUM!!! Vi brukar sjunga Village peoples YMCA varje gång innan träningen för att komma i stämning.

Zzzzzz