Sist på bollen

Den här lilla alltså, så rolig! Full hajbadsmundering på och i den söta lilla bikinin jag köpte på rean för 30 kronor.

Jag har ett stökproblem som ni vet. Och det verkar vara vanligt. Kampen är ojämn och jag har försökt olika sätt att nå organisatorisk framgång men misslyckas hela tiden. Jag har fått lite tips och insikter under dessa år och jag tänkte länge att frihet under ansvar, morötter vid mållinjen och glada tillrop var svaret och lösningen. Men nej. Ingen verkar tycka att det finns något positivt med en lugn och harmonisk mamma/fru, ordning på sina saker och rena hörn. Och jag har märkt att det är ÄNNU mer frustrerande att bara släppa taget för jag mår verkligen inte bra av att ha totalt kaos i hemmet, i bilarna och ingen tidsplanering. MEN, nu är det skoluppstart, hösten kommer, jag ska gå två kurser under hösten, bytte just arbetsplats igen, maken har fått ett chefsvik. och det är val inom en månad så jag tänker…..jag SKITER I ALLT!

Så, nu var det sagt. Jag plockar INTE ett smack, jag planerar INGEN mat. Jag tar bara ansvar för min egen person, MINA (och barnens kläder) och ska försöka inte missa viktiga saker i skolan och för barnen (för de kan inte organisera sig själva. Hur makens sängbord ser ut och hur länge de skitiga strumporna från igår ligger där vid hans säng tänker jag inte hålla reda på. Detta är ett SISTA försök att bli fri från den sädångest jag har sen måste jag sätta mig ned igen med maken och förklara fördelarna med ordning och reda, jämnt fördelar hem- och familjeansvar och det mina vänner ska ske under ordnade former. Och jag har för avsikt att nedteckna det han lovar på ett papper lika viktigt som Magna carta. Jag kan mycket väl tänka mig att det ska undertecknas i blod. Why not? Det är lite mitt hjärteblod som sipprar här….

Jag tänker att jag ska drämma till med vetenskap inhämtad från arbetsmiljöverkets hemsida, psykologins värld och annat jag snappat upp senaste åren. Den korta sammanfattningen är:

Man har högre trivsel och prestation i en estetiskt tilltalande miljö.

Om man har ordning på sina saker sparar man i genomsnitt 4-6h per vecka när man slipper leta efter bortkomna saker.

Jämnare arbetsbelastning ger färre sjukdagar hos småbarnsmammor (och det gör att maken blir ”gladare”)….tänk själva vad det kan ge för resultat.

Barnen kommer automatiskt lära sig hur man sköter ett hushålls och många stressmoment i letandet efter älskade saker tas bort..

Jag skulle vilja lägga till att rena hem är bättre än smutsiga men tyvärr verkar det inte vara så…lort gör en faktiskt lite mer motståndskraftig mot infektioner och allergier utvecklas inte lika lätt….men det skiter jag i för detta uppvägs inte av stressen i att gå omkring i oreda. För MIG alltså…..andra verkar ha noll problem med skräp och kladdiga väggar, NOLL!

Växthusdemontering i värmebölja med tre vilda barn.

Vi försökte så gott det gick att dokumentera hur allt satt ihop m.h.a kameran…

Men en sak, eller två faktiskt ska vi försöka fixa rätt snart och det är dels växthuset och dels min garderob. Växthuset köpte vi på en annons från Blocket. Det är 4,75 kvadratmeter och säkert 40 år gammalt. Ett Juliana med många saknade rutor men kostade i gengäld bara 550kr. När vi stod där och slet höll både jag eller kanske mest JAG på att ge upp. Barnen blev helt vilda och sprang omkring på tomten och de angränsande. Det hade ju varit OK om vi känt till terrängen men de kom plötsligt bärande på okända katter, hundar rusade skällande mot dem och var och varannan minut kom F med andan i halsen och sa att något av syskonen kommit bort…mycket stressande. Vi hade ju ingen aning om hur man demonterar ett växthus heller så bara det tog ju en ansenlig tid att försöka lista ut.

Till slut bestämde jag mig för att bara skruva lös allt jag såg som var över mitt huvud (jag tänkte att nicken nog låste hela alltet) och se då började det hända något. En tanke om att mixtra med glas ovan huvudet kanske inte var det säkraste man kunde göra en svettig eftermiddag i stressat läge for genom skallen men va fan gör man….? Vi gav emellertid ej upp utan fortsatte metodiskt att plocka ned eländet och mer än en gång tänkte jag att VI borde fått de 550 kronorna för att göra detta fyratimmarsjobb åt de unga par som uppenbarligen inte förstod det fantastiska med att att ha ett växthus ihopmonterat på en perfekt plats på villatomten. Ägaren verkade mycket förvånad när jag påpekade att salvian som stöd där var mycket fin och borde flyttas för att få lite bättre livsvillkor…Maken tror att vi beredde plats för en pool med våra gemensamma ansträngningar. En pool med mycket kottar och löv i i så fall….

16-åringen (snart 17) befinner sig på Way out west och hörs ej av…igår blev jag lite orolig. HEEEELT i onödan tydligen. Gläder mig åt ordet därav men tänker att att jag hade valt en annan formulering…men avstod från att kommentera detta. Som ett led i att inte såga saker utan fokusera på ljuspunkterna! Men OM du läser detta A så skulle jag ha skrivit: Kära mamma, du behöver ej oroa dig. Är på festival, därav sent svar….eller; Är på festival kära mamma, oroa dig inte. Har så roligt med mina vänner därav sent svar…eller; Mamma, oroa dig ej jag är så upptagen av att lyssna på bra musik på lagom ljudnivå. Vi skrattar och danser (drog- och spritfritt såklart) därav sparsamma svar via sms….Fattar ni!?! Jag vill ha henne HÄR, för mig själv, inte drällandes runt bland en massa ungdomar hur som helst. VAD SOM HELST KAN HÄNDA! AAAAAIIIIIIIIIIIII!!!!!!

Nåväl. Jag underskattade arbetet betydligt, jag trodde det skulle gå på under halva tiden och nu måste vi snabbt få upp det för att ens minnas hur det såg ut när det stod uppe.

Sen min garderob. Maken ”ropade in” tre garderober med spegelglas gratis från FB och dessa ersatte han glatt sin asdyra Elfa-modul med. De delarna låg sedan spridda lite runt omkring i huset men efter skarpa ord från mig bor de nu åtminstone på ETT plan av huset och ligger inte under vår gyrofocus iallafall…..

Vad som hände var då att MIN del av garderoben, den billiga IKEAdelen blev lite för bred och flyttades ut….med sitt fulla djup och nu står FRAMFÖR alltihopa och svajar då det är ca 2,4m högt! Mattan blev hopklämd och jag vågar nu nästan inte dra ut en trådback av rädsla för att jag ska få allt över mig…..och SÅ kan vi inte ha det mer än två månader….eller tre? Jag blir galen varje gång jag ska ta ett par trosor faktiskt. Hur kan han tycka att detta är OK? Jag släpper det nu för jag tror inte jag kommer någon vart i min analys av hans tankesätt kring detta och det kanske faktiskt är MITT fel att det blev så här…..eller….jag sa ju ja till spegelgarderoberna…och var motståndare till att köpa mer Elfadelar (för de är så satans dyra) och tyckte vi kunde platsbygga med det spillmaterial vi redan hade. Miljösmart som jag är. Slutresultatet vågar jag inte ens fota, ni skulle ändå tro att jag photoshoppat in en trådbackspelare centralt i sovrummet bara för att hänga ut karln. Ingen gör så nämligen, det är jag helt säker på.

Eller, är det bara JAG som har det så här? Eller VI? Jag fattar inte hur jag kan irritera mig så mycket på saker som maken inte ens märker av…det är jag som äger problemet således. Jag vet egentligen inte ens vad som irriterar honom helt ärligt….jo, att inte få sova på morgonen eller ostört…..något jag inte heller gillar men accepterar som något oundvikligt och därmed väljer att avstå från att irritera mig på för annars blir det så jobbigt att typ leva, arbeta och ha barn.

Slut nu. Jag ska ta hand om tre små barn. Maken arbetar hela helgen….jag hatar det. Jag hatar att han nu ska arbeta sju dagar i sträck, att jag ska ombesörja markservice och trots att jag inte borde tvätta, städa och gno kommer göra det för jag bli galen av att snubbla runt här och INTE göra det. men jag tar min och barnens röra. Hans grejer ska få vila på golvet, i tvättkorgen, under sängen osv. Jag ska vara sist på bollen där. Hands off liksom så får vi se hur det blir när han upptäcker att det inte finns en enda ren kalsong här hemma…..

Fick denna men kunde inte svara direkt då barnen tar min telefon. Jag är en ivrig förespråkare av ”fast lina” för så fort jag kommer hem är min enda kontakt med yttervärlden via datorn. Barnen ser på film, spelar spel eller annat med min telefon och trycker snabbt bort inkommande samtal eller i värsta fall svarar utan att ge sig till känna och så hör alla som ringer vad som sägs här hemma…vi är lätta att spionera på….

Ultimate upgrader

DIY kopparputs, gamla fina bilar, nya utan någon som helst känsla, saker jag vill kunna, annat jag vill glömma och sen en släng av hur fan ska man nå sina mål utan att marknadsföras?

Självrannsakan. Jag ser Billions på HBO. Jag såg den tidigare på Svtplay men nu…vidgat spannet för vad jag tittar på.

Inbillar mig att jag är karaktärsfast men känner att jag sympatiserar med skurkar…det är tveklöst fel. Så jag skäms.

När jag ser Billions mår jag samtidigt illa som jag gillar spänningen. Girighet, i vilken form den än kommer, är äcklig. Jag känner ibland att jag är girig på saker, upplevelser och det vill jag inte erkänna inför mig själv. Inget är gratis. Pengar. Det är svaret på allt tyvärr. Även när det kommer till avgörande saker. Det är kanske inte så tydligt i vårt land där vi betalar skatt och ”delar” ansvar…men bara en sådan sak som liv har ett pris.

När jag ser på Firefox förslag på sidor att besöka blir jag bestört. Porsche….? Vill jag verkligen ha en sådan? Kommer jag någonsin…..och kan jag tänka mig att göra för att få den?

Jag tröstar mig med att överst av sökningarna jag gjort finns hur man gör egen kopparputs. Jag följde inte receptet ”I swinged it”. Västerbottensåpa, citronsaft, varmt vatten och lite diskmedel. Fast själva tricket var att låta maken gnugga, jag hade det inte i mig för tillfället.

Trött. Outsägligt trött. Min enda önskan just nu, barn som inte bråkar och är harmoniska. Skit i Porschen, jag skiter i alternativet inom räckhåll…..en Skoda, hur många pris den än fått. Jag vill andas frisk luft och nattens regn (hur blöta mina utemöbler än är) ger lite hopp. För jag visste om det, längst inne kände jag att inatt skulle det regna. Och jävlar vad det regnade.

En sak till. Jag blev kidnappad av köpjävulen igår. Köpte en vacker, lärorik och inspirerande bok igår och höll på att köpa en sidenscarf med en karta på. En sådan som militärer under andra världskriget hade med sig, tryckt på fallskärmssiden för att inte prassla i fält. Jag bad dem fålla den medan jag besökte min sjuke farbror (som arbetat inom Flygvapnet) men när jag kom tillbaka hade de missförstått, de kunde fålla den åt mig att hämta senare men något impulsköp av den blev det ej, jag kom av mig.

Väl hemma igen mindes jag att mitt under allt stök hos farbrodern hade han berättat att han hade en sådan sidenkarta, över Schweiz (jag funderade lite över vem som tillverkar en karta över ett neutralt land under andra världskriget och vad den skulle vara bra för). Han ringde för att tacka för besöket och jag frågade om han sagt att han hade en sidenkarta över Stockholms skärgård;

-Nej, Schweiz, sa han.

-Den önskar jag mig i fördelsedagspresent eller julklapp sa jag.

Senare på kvällen postade jag en bild av den vackra boken på Insta, dottern såg och gillade. Hon fyller snart år. Jag tänkte också på min farbror som är väldigt sjuk just nu. Jag skulle skicka ett sms och önska god natt för att han inte skulle känna sig ensam. Men jag kom av mig. Nattningen av alla barnen tog ut sin rätt och jag låg istället och stirrade på datorn…Billions….så spännande, och motbjudande.

Allt löser sig till det bästa, bara man är generös. Men jag kan inte sluta vara girig. Jag tror tyvärr att girighet driver oss alla. Men jag vill inte ha pengar på banken (kommer aldrig hända skulle väl alla jag känner säga, jag är en spenderade…tygscarfs, indigofärg, myrra och bladguld, jag har mycket i mina gömmor. Mitt dödsbo kommer bli en mardröm för alla utom sakletare)….jag vill ha…..en livstil som är hållbar. Och en Porsche men mycket senare, en begagnad (även om naturen lider mer av den).

Idag är en ny dag, jag har mina erfarenheter, jag ska vässa mig. Jag har en kompass.

Kärlek till alla!

Vila när man är död

När vi gör något gör vi det ordentligt! Jag ordnade om muren igår, den blev högre och mer stabil (mindre rak påpekade maken!). Pilstaket började flätas, jord grävdes upp och saker planterades. Vi påbörjade också ihop med grannarna ett litet pilstaket eller häck bara för att…

Jag tycker ändå att jag har färre järn i elden nu än någonsin men jag kan ändå urskilja åtta parallella spår just nu…det är boken, böcker (framtida), ST (som visar sig vara galet komplicerat och svåröverblickbart för tillfället. Jag köpte i fredags en femårsdagbok för att kunna hålla ordning på allt på uppmaning av min handledare), trädgården, hönseriet (som kommer utökas och förbättras), politiken, Föreläsningar mm, trädgården (röda tråden i livet), familjen (oooo vad långt med på listan), och sen en sak till som är svår att beskriva. Det mesta hänger ändå ihop för allt jag gör grundar sig i min syn på eller situation i livet så det kan ju låta mer spretigt än det är för en utomstående.

Hur anlägger man en köksträdgård utan att ha tid att tänka eller ens plats för den (ligger en massa virke för kommande förråd där jag hade tänkt plantera så det fick bli en båt i mitten…)

Men trots detta tycker jag livet flyttar på mindre ansträngt än tidigare och jag tror det beror på PENGAR! Jag har nu inte så fruktansvärt lite av det och att ha lite mer ekonomiskt svängrum gör ju onekligen livet mycket enklare. Det där stressen över att kanske inte ha råd att tanka bilen helt full om det skulle behövas finns inte i samma utsträckning som tidigare. Nu menar jag för all del inte att vi lever i sus och dus, alla miljonerna i lån finns ju kvar men vi har ett litet överskott i kassan och jag ska vara mycket rädd om det.

Lilla blå kom hem till oss igår. Svägrska gick i höstackar, hon fick ett befruktat ägg av mig men sen ville hennes make hellre ha vuxna höns som producerar ägg direkt…så jag fick tillbaka mitt lilla ruvade knytte vilket passar utmärkt då vi ska utöka flocken och vi nu har en ruvande höna! Jag hoppas på en dam, hon kommer ju vara en korsning av aracuan och cream legbar så blå-turkosa ägg är ingen omöjlighet!!!

Jag ser framår i tiden, ungefär tre år, då kanske vi har det ÄNNU lättare och då vill jag resa till en sandstrand, så skönt!

Kanske vi redan i sommar gör en avstickare från Frankrike och tittar lite på antingen Medelhavet eller Atlanten (helst det förra).

I dagens sköte ligger dansuppvisning, parkour, trädgårdsarbete och sen lite skrivande av politik insändare samt ett möte. En HELT vanlig söndag. Eller den skilde sig från tidigare söndagar så tillvida att jag faktiskt sov efter klockan sju och hade kanske fortsatt med det om inte min lillebror ringt….av ännu oklar anledning. Han är morgonpigg….

Oj, vad solen sken på oss igår, jag blev brun kändes det som. Här jag Stefan och Elaine när vi sprider vårt budskap i centrum. Jag pratade med en mycket trevlig man som väntar på en ny njure sedan tre år….tänk på att anmäla er till donationsregistret. Om det allra värsta händer kan man ändå göra en sista god gärning och skänka sina organ man inte behöver längre till någon som då slipper sitta fem timmar varannan dag på ett sjukhus för att rena sitt blod! Jag skänker honom en tanke nu.

Det är oroligt i Zimbabwe

Maken gjorde äggmoln till mig imorse!!! Gaaaaahhhhhh så goda. Mest galet att han gick UPP och liksom gjorde mat åt mig….jag älskar att han är hemma och pluggar på dagarna!

Dagens inlägg är som ofta ett uppsamlingsheat av dagens händelser. Rubriken var det första jag hörde på radion när jag satte mig i den vid sju.

Oro i Afrika…..ooooooo……jag orkar inte ta in mer. Jag slutade nästan orka det september 2013 för då gasades befolkningen i Syrien och världsledarna bara såg på. Grönt ljus liksom. Jag hatar den konflikten innerligt. Säkert finns massor mer andra ohyggligheter jag borde bry mig lika mkt om, etniska rensningen i Burma t.ex. men jag orkar inte. Jag vill krympa världen till att bara omfatta Norden, kanske EU men sen får det ta mig fan vara nog.

Jag har alltid gillat nyheter men denna strida ström av vidrigheter på ett eller annat sätt vill jag inte veta om. Jag har nog nu. Jag slog av radion. Jag har försökt börja med det för att få mikroåterhämtning i vardagen. Innan jag stängde av hörde jag att Mugabes fru är ungefär 40 år yngre än han själv….jo jag tackar.

Idag skulle vi ha en heldag av Etik och moral…jag hade bävat inför detta länge. Jag tänker att det är liksom onödigt att försöka ingjuta moralisk kompass i snart färdiga läkare om de råkar sakna det. Det brukar bli svammel och sen de gamla vanliga exemplen med småvuxna och Jehovas vittnen…och man ju redan de svaren i sömnen. Men sen som genom ett trollslag blev det stress och ”här och nu”-kunskap. Då blev det genast roligare.

Fast första halvan med här och nu handlade mest om föreläsaren själv och jag kan troligen det mesta om hans familjehistoria och hur stora företag han arbetat för och hur förträfflig han tycker att han är….inte så mycket om hur man är HÄR och NU egentligen. Det var mkt film också, covers på kända poplåtar samt ett bildspel på supernovor och galaxer tror jag medan han klottrade på papperssjok.

Eftermiddagen var väldigt likt min bok. Allvarligt alltså, inte mycket där som överraskade…kanske inget egentligen men det var bra framställt och min sabeltandade tiger var istället en mammut. Inte konstigt eftersom jag baserat min bok på den kunskap som finns i ämnet, jag har ju inte hittat på skit själv liksom. Fast en sak tog jag till mig och det var att pausa mellan saker. För det gör jag aldrig. Jag vill göra allt klart och SEN vila. Helt fel alltså….sen kan det också vara så att jag har rätt strategi men för mycket saker att göra….Jag fick också bekräftat att jag kanske inte är helt galen utan att det faktiskt är den ackumulerade sömnbristen under 20 år som gjort mig burout prone….för jag har inga perfektionistiska och galet kontrollfreakstendenser. Tycker jag själv då. Det är sömnbristen helt enkelt som gjort mig sårbar. Solklart!

Min och makens konversationer är ibland så skruvade att de inte går att visa, denna bara rolig.

 

Sen lite om min man….sedan i lördags har han spontant börjat laga mat?!? Först experimenterade han med äggstanning med smör….gudomligt gott! Därpå råraka med äggstanning ovanpå och toppat med karamelliserad BACON! Helt galet gott och jag gjorde ett avsteg från principen att inte äta fläsk (gillar inte hanteringen men vi köper Änglamark osv). Igår gjorde han egen gnocchi (som han gjort med potatis och fyllt med ricotta) med gröna ärtor…idag egentillverkad tagliatelle…..

Jag sa till kollegorna att jag tror han funderar på att lämna mig. Varför annars plötsligt börja laga mat efter tio år av noll matlagning utan att jag krävt det?

-Han älskar dig sa några.

-NEJ, sa jag han övar på mig så att han sedan kan imponera på en 25-åring…eller så vill ha att jag blir asfet så ingen annan vill ha mig.

Hur som helst, han är en veritabel Gordon Ramsey (bara hans recept) och jag låter honom hållas. Jag har noll matinspiration.

Vi har ju haft en mindre förskolekris…jag mailade lite och fick ett samtal idag som väl kan sammanfattas med: Jag hör vad du säger, vi tar med oss det, vi är på bollen och vi tar fullt ansvar….men den som gjort fel var en pedagog, inte chefen. Fast cheferna tar det ansvaret….!?! Jaha. En dag ska ni få se mitt lite tragikomiska brev, det var roligt faktiskt mitt i allt det galna.

Sen har 4000 jurister fått en egen hashtag….jag föreslog en för läkare: #rörinteminläkarröv vi får se om det bli viralt.

Jag har ju fått en ny bil. Killen som visade alla finesserna kopplade ihop min telefon med bilen och nu kan jag ringa utan att hålla i telefonen…jag tyckte det var onödigt men har visat sig vara ganska behändigt när man ej har automat längre. Sen visade han att jag förutom rumpvärme hade rattvärme. DET tyckte jag var OÄNDLIGT onödigt och påpekade detta lite fnissigt. MEN nu när det börjat bli kallt…..har jag börjat undra varför de då inte också sätter in SPAKVÄRME. För rattvärme blir ju lite meningslöst om man ändå måste bli iskall av växelspaken…bara en fundering på förbättringspotential alltså. Antingen ta bort rattvärmen så man får ha handskar eller sätt in spakvärme så man inte med jämna mellanrum ångrar att man inte har handskar. För man kan inte ha rattvärme och handskar, det blir för varmt. FATTA nödvändigheten av detta när det är oroligt i Harare…..

Looki looki, asgott det här med!

Och så snabbt tillbaka till en av dagens föreläsningar…den om att vara här och nu. Han drog livshjulet. Han frågade oss vad som får oss att vilja gå upp på morgonen och gå till jobbet. Vissa sa saker som att det var belönande att få beröm, tacksamhet, kunna bota osv. Jag sa LÖN. För helt ärligt, jag ÄLSKAR att kunna hjälpa någon att ”se ljuset” eller putta lite på vägen i rätt riktning, försöka se en väg ur mörkret men helst av allt vill jag vara hemma hela dagen och laga mat, skriva, prata med hönsen, ha tid för barnen, organisera i mina lådor och sy kläder av alla tyger jag har.

Anledningen till att många akademiker mår fruktansvärt dåligt är att de identifierar sig så starkt med sin yrkesroll. Men jag definieras inte av att jag utbildat mig till läkare. Jag arbetar för att få en lön som sagt och jag trivs oftast med det men som det varit senaste tiden när förskolan varit kaos, skridskor och läxor glömts ja, då önskar jag att jag var hemmafru. Eller iallafall deltidshemmafru. Jag skulle kunna tänka mig att börja jobbet nio och gå hem vid ett, lunch behöver jag inte, gillar inte att äta mitt på dagen. Då skulle jag hinna med barnen, huset, hönsen och slapp jobba ihjäl mig. Fast om maken fortsätter att utveckla sina matlagnings skills så kanske han kan vara hemma…jag har ju snart dubbla hans lön…..vi får se.

Äggmoln….parmesanmaräng liksom.

En tänkvärd sak till från föreläsare nummer två: Vilka vill du bjuda på ditt 100-årskalas…..jag tänkte mamma, pappa, Lennart, barnen, maken, vännerna… enligt föreläsaren var det inga som hade en tanke på att bjuda CHEFEN.

Men jag verkar få en tip topchef. det ska bli roligt!

Och så har jag snubblat dit igen…jag gick in på Åhléns….såg julgransprydnader och kunde INTE hålla mig. Jag försökte sälja in det som att macaronen var till maken på Fars dag men att den blev så ensam…och då behövde jag köpa en glasstrut och en tårta också….paraplyerna är till barnen. det är choklad i. De kommer inte hänga kvar till tjugondedag Knut.

 

Häpp!

 

Förskola – livsval – girighet och sexuella trakasserier

Vi läkare lever i lyx och flärd…notera innertaket som hänger ned. Chrysler har lite att jobba med där för den fyra år äldre bilen, ni vet den som ”brann upp” på Nockebybron, dess tak satt kvar to the bitter end. Här sitter jag bak och låter min äldsta köra. Jag tycker att det är viktigt att hon får öva så fort hon får en chans, annars tappar man känslan för bilkörning….

Vilken inledning va?

Precis när jag skulle stänga ned för natten kom Edgar in. Han gör nästan alltid det kring 23. Jag kan ärligt talat inte minnas en gång sedan mars som det inte hänt och varför jag vet att det var mars är för då var vi i London två nätter. Innan dess…..ingen aning.

Idag är jag extra trött och förbannad. Trött för att jag väcktes 04.20 av att Tylla kom in och skulle börja bråka om plats i sängen mellan mig och maken. Detta gjorde att jag bytte säng. Jag låg sedan i barnsängen fram till sex då jag vanligtvis stiger upp. Tio i sju åker jag hemifrån och sen ser jag familjen igen kring halv sex. Idag blev det lite tidigare pga kaos.

På fm kom ett mail postat 05.20 från förskolan. Där kommer info om den ansträngda situationen med personalen…barn kommer behöva flyttas, personal med men NOT TO WORRY överinskolningar sköts om av personalen. SÅ SKÖNT! och för övrigt ska de som berörs (föräldrarna, inte barnen) få veta i tid.

Vid 16 hämtar min make minstingen. Då har hon blivit överflyttad aldrig så smidigt till en annan avdelning och helt ärligt vet jag inte namnen på alla där, har ingen aning om vilka barn som delar min 3-årings dag och jag har inga ansikten att sätta på alla namn i personalen. Allt jag vet är att det gick fort.

Jag hade INTE tänkt skriva om detta för jag hade tänkt maila till en högre chef på fsk. Platschefen har redan fått ett vänligt mail, ja vänligt men lite frågande. Sen såg jag ett inlägg på FB där en av pedagogerna som valt att lämna detta sjunkande skepp delade en artikel om att barn inte har det så bra på förskolan som vi tror och DÅ vaknade jag till på allvar.

Jag kämpar med att förvärvsarbeta men vilja vara hemmafru. Jag intalar mig att barn MÅR BRA av förskolan. I förra veckan när jag kom till dagis satt en i personalen med en liten blek pojke i famnen som somnat, då var väl klockan halv fem kanske? Han fick sova lite men när vi var klara med alla kläder och redo för att gå såg jag att han försiktigt försökte ruska liv i honom….han kunde inte sova för mycket för då skulle föräldrarna ha svårt att lägga honom på kvällen…..Jag sa åt pedagogen att ringa föräldrarna och säga: Tyvärr är er son så trött att jag inte kan väcka honom. Jag har försökt hålla honom vaken men det går inte.

Jag har alltid låtit mina barn sova på förskolan. Visst, ibland har jag bett om att kanske två timmars vila inte är helt nödvändigt men när ett barn somnar i mörkret ute i november vid halv fem i mörkret, då är det kanske dags att stänga ned hjärnan ett tag.

Nu är detta ingen moralism. Jag förstå, alla måste arbeta låååånga dagar, jag med. Jag har gjort valet att försöka snabba på mina 21 månader som jag inte alls gillat på heltid och istället tvingat maken att arbeta deltid. Jag hade kunnat göra annorlunda men vi har inte råd. Val man gör. Men snart, om tre veckor bara har jag all tid i en månad och därefter mycket kortare resväg mot nu och då vill jag vara med mina barn, i vaket tillstånd.

Jag funderar på vad för typ av förskola man driver när personalen gör strömhopp ifrån en, man utan förvarning placerar om barn och personal och inte tror att detta kommer få eftersvall….Om jag drev en förskola skulle prio ett vara en personalgrupp som trivdes. En härlig utemiljö för barnen, vila som anpassades efter vad barnen orkar och därtill barngrupper så små ATT de orkar. Lön är också viktigt och om en uppskattad kollega vill röra på sig kan ju första frågan vara: Hur kan vi få dig att vilja arbeta kvar här där du trivts så bra fram till nu? Men cash is KING och jag måste säga att även om jag sista åren låtit mina barn går både i IES, Pysslingen, Kids 2 Home och nu Norlandia så ogillar jag detta fruktansvärt giriga beteende som jag ser. Jag kräks av det och känner mig som en usel mor som säger. mamma måste jobba, vi ses snart, ha en bra dag idag när jag vet att jag kommer se dem 11 timmar senare när de är aströtta, bråkar om maten och sen somnar vi alla i en hög efter bara två timmars samvaro. Nä fy fan!

Sex timmars arbetsdag tänker jag, eller att radikalt sänka levnadsomkostnaderna. RADIKALT är ordet i vilket fall som helst.

Det var det om det.

Så mellan 21 då maken väckte mig i Tyllas säng medan hon somnat i protest naken på betonggolvet (för det är inte alltid kvalitetstid när vi är tillsammans) och 23 när Edgar kom in satt jag och googlade lite på sexanklagade profiler i media. Det var både komiker, programledare i TVs olika fack och SR. Det slog mig då att det kanske kommer bli en helt TYST VÅR (fattar ni kopplingen, googla om inte för den är bra)! Nu har även sångerskorna tagit notbladen från munnen och sjungit ut. Jag tänker mig att de män/kvinnor som bara dragits med i jargongen utan att vara egentliga sexistiska svin nu darrar i garderoberna, twitterflödet är tomt. För vem vet vad för opassande famntag, pussygrab eller förlupen vissling kan leda till nu när hela havet stormar. Alice B K är chockad! Hur kan hon vara det? Har inte hon varit på TV???? HUR kan kulturministern vara chockad????? Finger i luften någon? Jag kan iallafall säga att jag genom rutan känt av grabbigheten och måhända är jag extra observant och ilsk (all true) men man verkar ju ha måst vara en veritabel robot om man inte snappat upp detta. Noll fngertoppskänsla eller så en del i spelet….?

Snart får väl alla sin dom hoppas jag men som sagt….vilka kommer saknas på estraderna framöver. Jag undrar om inte detta kan ge mer pengar åt vadslagningsbolagen än att tippa på vem som tar hem det där tramsiga Mellot. NU ska jag sova men Agi, det var inte detta jag ämnade skriva om. Det tangerar det men imorgon eller som sagt, onsdag skulle jag sätta mina pengar på förutsatt att jag får sova mer än fyra timmar sammanhängande inatt…..

På fars dag hemma hos föräldrarna. Jag i Kwoshares linneblus som jag älskar. Fanny även hon i deras kläder. Velour i skogsgrönt. I mitten lille Frank i sin parkourtröja från YMCA…jag menar KFUM!!! Vi brukar sjunga Village peoples YMCA varje gång innan träningen för att komma i stämning.

Zzzzzz

 

Diet

Morgonen inleddes med att maken som vanligt väckte mig med sitt påklädningsarbete. (Ja jag är lite sur för själv försöker jag smyga ut med mina kläder för att inte störa någon men sådan hänsyn visas inte jag). Jag väste schhhhh och pekade på dörren, då lommade han ut. (Om DU läser detta maken så KAN det då vara idé att säga, jag menar VISKA: f ö r l å t ääääälskling och pussa mig lätt på pannan. OK???)

Jag hade för ont för att gå upp direkt och killarna sköter sig ganska länge själva på morgonen bara de får titta på något och jag levererar något ät- eller drickbart på momenten. Jag gick alltså tillbaka till sängen och fortsatte läsa på om våra statsråd. Deras CV:n intresserar mig. Jag är överlag intresserad av människor och vad de har för kunskaper/talanger. Senaste veckans ”haveri” tycker jag är ett bevis på dålig förståelse för sitt uppdrag och när man betänker att de tre i mina ögon mest insyltade ministrarna i princip saknar utbildning blir jag inte förvånad. Det kan vara en bra sak att ha ägnat sig åt högre studier om man ska styra ett land och vara förberedd på det oväntade….jag tycker faktiskt det och om det gör mig till en elitist i någras ögon, so be it. Jag har en ganska tydlig uppfattning om att ju mer man vet desto mer ödmjuk blir man inför att andra kan saker och man inser framförallt hur mycket man INTE VET!

Tvärsäkra människor är jag ganska rädd för….om de inte kan bevisa sin sak på något sätt som jag bedömer trovärdigt. Men jag ska inte trötta er med detta. Jag anar att minst en, kanske två ministrar får gå. Om de inte på något sätt lyckas göra en ordentlig skenmanöver/pudel eller starta krig med Norge så allt detta kommer i skymundan.

Jag tröttnade och sökte mig till BBC. Där hittade jag nedanstående länk. Ganska ”juicy” med bilder på slaktade djur. Och jag fick en sådan längtan tillbaka i tiden. Jag VET, det var inte bättre förr, vi dog som flugor i infektionssjukdomar och blev uppätna av rovdjur men så befriande fritt från status. De styrs av HUNGER, tänk det! De svälter inte men dagen går ut på att samla föda…och barnen plockar bär. Jag tänker mig att de sitter tätt intill varandra på kvällen i brasans sken och sjunger eller bara somnar ihop. No fuss!

Jägare och samlare

Sunshine in a bottle

Svärfar och svärmor bjöd på underbar cheesecake på söndagen. Massor med bär och sen kardemumma i kakan. urgott, som vanligt och sen fick vi grillad tonfisk!

Vi ställde som bekant in själva majstångsdansandet i år. Men vi tog igen det lite pö om pö under helgen. Kycklingarna kom ju på midsommar så vi har haft fullt upp med dem här. Dels för att de kräver ständig påtitt/matning/uppvätskning dels för att barnen mycket gärna vill kela med dem (och vi har en mästerkatt).

Så vackert vid havet men isande kallt var vattnet. Jag längtar med versaler till Medelhavet men det får vänta ytterligare ett år minst.

En vacker grönskimrande skalbagge landade i buketten på bordet.

Idag började makens semester, han har gjort det som krävs och lite till, hållit liv i barn och djur, handlat djurfoder och sen kom jag hem efter en ganska hektisk arbetsdag. Väldigt många patienter var ute i sista stund för att typgodkännas inför div semesterresor. Själv reser jag ingenstans i år. Men jag gör limoncello och blundar. Det som att förflytta sig tillCapri (där jag aldrig varit). Jag har övat på det där, att insupa varma hav och vackra stränder för att sedan kunna frammana bilderna inuti trots 12 grader och störtskurar.

Efter utflykten blev lilla T väldigt trött. Vi hann med att visa upp kycklingarna på övre Östermalm också minsann (ni tror väl inte att vi lämnar dem ensamma hemma när vi reser bort över dagen?). Tyvärr såg jag önskvärda saker kring hennes bostad och jag inser att jag borde blivit ICA-handlare och inte läkare för att stilla mina begär….

Riddarbageriets maränger i skylten….alltså, jag älskar maränger och nu MÅSTE jag veta hur man gör dem i färg!

På lunchen klarnade det upp och jag VET att jag inte ska handla något men lilla T har inga strumpor kvar och behöver lite tunnare kläder som inte är från slutet av 90-talet så jag gick till mitt stamställe….Åhléns. Jag kom ut lite fattigare eller faktiskt med 100kr minus trots lön men det beror på att det är jag som betalar alla räkningar. Sen får jag be om pengar. Inte superkul men så är det. Det som är bra med detta är att jag har stenkoll på våra kostnader. Och har väldigt lite pengar att röra mig med. Maken är mycket mer vardagssparsam. Frånsett det förbannade snusandet.

Vanligtvis dricker vi aldrig läsk här hemma (aldrig och aldrig, när det är fest så gör vi det). Vi fick med oss hem från barnens farfar och då såg jag detta. 6 portioner? Va? Jag ska inte dissa detta, jag vet inte vad jag har för åsikt här. Men jag har också noterat att cigarettförpackningar (stod i postkön på ICA idag) har läskiga bilder à la Indien på sig…för de som inte kan läsa? Jag trodde sådant hade motsatt effekt. Jag har för mig att jag hört det iallafall… Men kan ni tänka er portionsanvisningar på….Bregott? 100 anstrykningar, eller på bag in box? Tål att tänka på. Jag tycker spontant att 1,5 LITER coca-cola borde räcka till mer än sex personer….

Gerillakonst i Danderyd. Jag gillar det. När vi bodde i Hässelby var det katter, där vi bor nu älgar….fint.

FB påminner en en kort stund på morgonen om gamla ”poster”. Jag såg denna som jag tycker är orimligt kul….

Rea på Åhléns är det bästa jag vet. Tre par strumpor till Lillan. Hon tog på alla på en gång…..otippat.

Jag försökte hämta ut ett paket på vägen hem men fann dessa som jag letat efter. Grillbilar. Men de var mindre än jag trott och barnen var måttligt intresserade. Så mitt tips till Ahlgrens inför nästa säsong: UP SIZE!

Jag blötte pinnar och sen….

Grillade vi lite.

If life gives you LEMONS, make LIMONCELLO! Or orange juice and make everyone wonder wtf happened!

Jag har utlovat Limoncellorecept, ni har fått det förr men för nytillkomna läsare:

lika många citroner och dess saft som antal deciliter vodka och socker. Skala yttersta skalet av citronen. Häll allt på burk och låt dra. Skaka runt några gånger/dag och smaka av. Jag tror att mina stod två dygn.

Den här gången blev det på 5dl vodka, 5 dl socker, 5 citroner med skalet. Jag ska försöka få två av döttrarna i Spanien att ta med skolmogna citroner hem till mamma snart för det gör skillnad.

 

Kycklingarna är så underbara! Jag får sådan lust att föda upp fler, de är det sötaste som finns. Äter konstant gör de tyvärr så de kommer väl bli stora vilken sekund som helst men just nu njuter vi och maken som är djurens vän nummer ett lugnar dem på natten. Jag kallar honom i smyg för mannen som talar med kycklingar….schhhhhhh!

 

Gutår! En portion.

 

Edgar förklarar sin skräck för mig.

Ocensurerad helgrapport

Igår satt jag och dinglade med benen lite, idag har vi hela trallen lagd och vi saknar ca 4/5 av staketet. Men vi kämpar oss oförtrutet framåt. Och när DET är klart ska maken ta sig an nästa ännu större och dyrare projekt, FÖRRÅDET! Men efter det är det bara småsaker kvar….eller, en lite bättre utegård för hönsen, en mindre trall till framsidan och så håller jag på och smider planer för en köksträdgård och ett ORANGERI!!!!! Det tar aldrig slut med andra ord. Men när jag har mitt citronträd i marken, helst i anslutning till mitt sovrum, då ska jag sluta hitta på nya saker för maken att bygga (kanske).

 

Den här lovade jag ju ett recept på….det kommer nu! Skiva squash tunt, mer än du tror du behöver. Stek tills den blir mosig i olivolja, salta lite för att driva ut vätskan och då kan du ”uppa” värmen lite. Samtidigt kan du koka någon pasta som suger åt sig sås bra. När squashen är smetig fördelar du ner en buffelmozzarella i den och rör om. Salta och peppra såklart efter smak. Häll av pastan och in i den förvärmda ugnen (ca 200) skjutsar du en smörad form med pastan som rörts ihop med gäcket  och en halv deciliter grädde. Riven ost över i ca 15 min eller tills det ser gyllena ut. Supergott och enkelt. Maken bad om mer idag….Bara en sån sak!

 

Ungefär då där och sen pasta, grädde, olivolja, salt och peppar!

 

Flädern som planterades i november förra året tar sig fint och även de sex blodflädrarna. Jag ska få rosa saft i år! Blåbärstryn är smockfull med kart så jag ser fram emot en härlig skördetid i år!

 

Jag gjorde en krans till min dotters avslutning men hon tyckte den var asful. Så den tog jag själv och sen hängdes den på vår svartmålade ytterdörr! Blusen är från Kwoshare, de har en Pop-up store på NK passagen till juli, åk dit och köp underbara tidslöa kläder vetja, de är dessutom väldigt väldigt trevliga!

 

Jag målade väldigt mycket läkt idag. Fingrarna tog stryk och ett par Filippa K-jeans blir aldrig var de var men vad gör man inte för att ha ett fint hus, VAD?

Min lilla söta Tylla är enklast att natta än. Hon lade sig tillrätta i den uppbäddade soffan och slumrade in. Hon är en så härlig unge den. Springer fram och tillbaka mellan tre av våra grannhus här och hon är alltid välkommen. Jag ser till att ha glass i kylen och dricka till vuxna grannar för att återgälda lite….Jag tänker att det är bästa sättet att fostra ett barn, låta dem springa lite lösa och sen när det blir för mycket blir man hemskickad….Inga sura miner hos henne eller grannarna än iallafall.

När middagen var över åkte jag för att ladda mitt SL-kort. Bilen jag lånat med en kylare som tog slut i väntan på att min egen skulle servas/nya bilen skulle komma har gjort att jag måste brottas med andra människor på buss minst tre timmar om dagen närmaste tiden. Jag ser INTE fram emot det. Jag tog mig till den lokala miljonären, jag menar ICA-handlaren och köpte också på mig lite mjölk, ägg, yoghurt och morgondagens middagsmat. Inte många grejer, max 10. När jag stod där i den mycket korta kön kom en man bakom mig och tryckte upp sin godipåse i ansiktet på mig. Jag fattade först inte vad han menade, trodde han den var min eller? Jag frågade vad han menade och då gjorde han samma sak igen. Åh, tänkte jag, han vill gå före….OK. Mot bättre vetande lät jag alltså en ohyfsad äldre man gå före i kön trots att jag laddat hela bandet och VET att det sällan är antalet varor som avgör hur fort ett köp går utan hur snabb och smidig man är som köpare. Han fick sitt godis vägt, 16kr. Han fumlade runt i sina fickor, fick fram snorpapper och annat men endast 13 kr. Han var uppenbart inte så vältalig och det behövdes två kassörskor för att lösa problemet och slutligen efter mycket om och men fick han godis för tre kronor gratis. Jag stönade när det var min tur, jag tänkte på alla barn som skulle duschas och läggas och maken som säkert undrade varför det tog sådan tid…..och sade: Gud vad jag ångrar att jag lät honom går före. Jag tog mig sedan till kassan för att ladda SL-kortet. Där hade jag hunnit bli än mer irriterad över den idioten som fördröjde mig så och var så fräck och snål. Jag sa till killen där att jag tycker det är för jävligt att folk är så fräcka. Han berättade då att denne man har satt detta i system. Han kommer alltid med för lite pengar och tvingar sedan igenom att ändå slippa betala de sista kronorna. DÅ blev jag arg på allvar. kanske det var värken i min kropp, tröttheten efter att halv fem inatt ha fått jaga ut en galen skata ur vårt hus då någon slappats glömt att stänga ytterdörren alt att någon gått i sömnen och öppnat den…Men jag blev så arg. Först på mig själv som släppt förbi honom fast jag kände på mig att det skulle straffa sig. sen blev jag arg för att jag i ett svagt ögonblick tänkt betala de tre kronorna bara för att han skulle ge sig iväg och slutligen blev jag arg för att folk som håller på så här ju förmodligen gör att det jag handlar blir dyrare. På vägen hem i bilen blev jag ÄNNU mer arg för jag borde ju ha sagt åt honom när det var tydligt att han ej kunde betala att: Du, ställ dig nu bakom mig tills du rett upp detta eller gå ut och leta pantburkar tills du kan betala för dig. Och du BEHÖVER inte mer godis för navelbråcket på den mycket omfångsrika buken ser farligt nära ut att spricka och du kan omöjligt ha mer att göra än jag klockan halv åtta en söndagskväll! Ajö liksom. Nej, jag vet, inte så snällt alls men han var inte så snäll han heller och jag lovar att jag aldrig mer i hela livet släpper förbi någon när jag själv är stressad bara för att de är ohyfsade nog att föreslå detta utan en rimlig förklaring. hade han haft ett skrikande barn på armen och en liter mjölk i handen hade jag INTE blivit skitförbannad och elak men allt var nog skatans fel. Jo, maken gav mig iallafall cred för att jag tar hand om alla djur av olika slag som tar sig in i huset och måste ut, dygnets alla timmar. Det var ju trevligt. Och till Ica, kan ni inte bara porta den där snubben och nästa gång han ska köp godis med för lite pengar säg NEJ och ta godiset tillbaka, så kan man faktiskt också göra för era övriga kunders skull.

 

OJ! Världens längsta bildtext!!! Tjohooooooo! Nu är jag lugn igen.

Mammamos

En supervacker vallmo!

Jag blev hemma med sjukt barn idag. Han hostade och var röd i halsen. Maken brukar vanligen vara den som får vabba och hålla på, vi har den dealen tills jag är klar med minutbildning. Sen kommer visserligen NÄSTA utbildning för mig men den spänner över fem år så lite vabb hit och dit är inte lika kinkigt. Under det kommande halvåret har vi fått strikta förhållningsregler ”för de som arbetar över sommarmånaderna godkänns endast 25 dagars FRÅNVARO”. Därför är det lite viktigt att inte bli sjuk, ta för mycket semester eller vabba. Men som sagt, idag var det tvunget att det skulle bli jag. Och helt ärligt var det ganska bra för att med korta intervall byta arbetskamrater, arbetsplats, rutiner, specialitet och sist men inte minst JOURNALSYSTEM. Det tär lite på krafterna. Jag sov som en död inatt.

E var hostig under dagen men absolut inte hängig så det har varit full fart här hemma. Jag har plockat, tvättat, städat, tagit ut sopor, hängt tvätt och förberett middag. Tanken är att jag ska iväg och titta på min näst näst äldsta dotter när hon svirar iväg på sin skolbal. En ”photoop” så att säga. Det var egentligen bara det, laga mat och arbeta som stod på mitt schema idag. och det (minus jobbet då) var jag inställd på. Vid tre påminde mig E om att jag lovat honom Pokemonkort. Han skulle få köpa för sina egna pengar så jag bestämde mig för att låta honom göra det. Vi packade in oss i bilen och i svängen vid dagis ser jag….HELA DAGISET, ALLA FÖRÄLDRAR och jag inser att MAKEN missat att det är sommarfest. Det var hans grej men säkert pga att jag vabbade så stängde hans hjärna ned. Jag rusade in precis när sista applåden tystnade. Jag fann min lilla sommarklädda unge sitta ensam på gräset och speja efter någon…..MIG! Mitt hjärta nästan stannade. Älskade unge, att bli bortglömd av inte en utan av TVÅ föräldrar! Jag hade ju ingen picknick med (med det hade verkligen inte alla andra heller) så jag bara tackade fröknarna och tig med henne på vår tur till leksaksaffären. E tog sina kort, Tylla valde….en klubba för två kronor. Den gav jag henne med varm hand. Tylla sjunger Idas sommarvisa

Vi handlade lite smått och gott ffa smågodis. dels för att jag skulle tröstäta lite och att de skulle få något som plåster på alla möjliga själsliga sår jag kan ha åsamkat dem med min glömska och förvirring. Jag ringde till fritids och sa till äldste sonen att han kunde cykla hem när han ville, jag var hemma.

Prusseluskan framförd av Tylla

När vi kom hem värkte min rygg så (jag vet, ska inte prata om det) att jag lade mig ner i sängen. Tylla sjöng sommarvisorna jag missat för mig och jag spelade in. Sen började hon och E bråka om ett GLAS VATTEN. Och jag kände hur jag liksom inte orkade mer. Jag orkade inte reda ut bråket, jag kunde bokstavligt talat inte GÅ för att hämta mer vatten till Tylla, jag tog upp datorn för att skriva ned allt elände istället i hopp om någon slags bot och förlåtelse. Då öppnas dörren och Inez gör entré, älskade älskade INEZ pralines! Hon kom som sänd av gud för plötsligt skiner tylla upp, hon sprang mot dörren och skrek:

-Goda nyheter! Vi har godis till dig! (Så underbart med barn ändå!)

Puss och kramkalas utbröt genast där. Men till mig kom E gråtandes och gömde sig under täcket.

-Vad är det älskling? Frågade jag.

-Jag vågar inte säga du kommer bli så arg….(När han säger så blir jag riktigt orolig för då kan det på allvar brinna i bilen eller något).

-Men jag lovar jag blir inte arg, vad har du gjort, är glaset sönder, har du slagit någon, VAD?

-Jag vågar inte säga (stigande oro hos mamman).

-Har du tagit mina smycken? säger Inez då. (Jag ser frågande på henne och får fram att Alva nämnt för Inez att E rotat bland hennes smycken för flera veckor sedan, något jag inte känt till).

-Men gud,! utbrister jag. Vad som helst kan ha hänt! Har du kastat dem? Spolat ned dem…? Vad?

-Jag våååågar inte säga! (E som kurar vid min sida under täcker och störttjurar)

Vi frågade lite mer ledande frågor och lovade dyrt och heligt att inte bli arga medan vi klappade honom. Men han vågade INTE säga. Då slog det mig…han hade gett bort dem. Till en tjej han är kär i.

-Har du gett bort dem till någon på skolan?

-Hulk, snyft, snyft, flämt…JA! Till Nicole, hon är nio. Jag fick en puss…

Jag har två söner som väldigt gärna ger bort smycken till flickor de är kära i. Jag har försökt att säga att min vigselring, mina armband och allt i mitt smyckesskrin INTE är rätt saker att ge bort. de får gärna köpa saker i affären och ge men INTE ta mina ädla stenar och metaller. detta har då gjort att d sökt sig till andras gömmor.

Men nu är saken utredd, det var inte guld denna gång och jag har lovat att ersätta Inez för örhängena. Så ungefär var det idag, mest action mellan tre och fyra kan man säga. Jag är nu HELT urlakad och måste samla kraft för att orka klä mig anständigt nog för att kunna visas bland folk och fota min 16-åring i Barkarby och sedan åka raka vägen hem igen….men vad gör man inte för sina barn….man gör det man minns. Och nästa år ska jag ta SEMESTER från första skolavslutningen fram till midsommar och vid skolstart, lucia, jul och året därpå påsk för jag hinner liksom inte med alla drop in frukostar, mysmiddagar, avslutningar och luciatåg annars….

Men mitt självförtroende som mor är nu på lägsta möjliga nivå, och det gör INTE saken bättre när folk påpekar att jag inte har någon koll på dagar och datum. Det borde alla jag känner veta nu!!!

 

 

Tack gode gud för min 18-åring idag!

Bruna ägg

Här vaknar jag och läser om en annan mammas vedermödor, föga anar jag att min morgon kommer bli lite som skärselden….

Ni kanske undrar över titeln? Jo, den är vald för att mesta möjliga mängd människor ska läsa detta. Jag googlade mest sökta ord i Sverige och då var listan bara klar för 2016…där var Pokemon Go överst men det är för dumt tycker jag och rätt högt upp fanns frågan om varför ägg är bruna eller vita och med tanke på att jag har höns tyckte jag att det inte avvek för mkt. Så ni som undrar över detta ska få veta, NU! Bruna ägg är det för att inte synas så bra i naturen. Vita ägg är vita för att någon snille kom på att det var fint och så avlade man fram vita ägg. Mina höns värper chokladbruna, nougaterna och pastelligt gröna. För att de inte ska synas i naturen och bli uppätna av rovdjur. Naturen är smart, människan INTE. Och för er som inte ätit ägg utomlands så mycket (eller iallafall inte sett ägg utan skal) kan jag meddela att vi är ganska ensamma (tror jag, har bara en ref. här som är min svägerska från England) i världen om vita ägg. Hon hade aldrig sett det tidigare…bara bruna tydlingen kring Nottingham iallafall (eidensgrad här lååååg).

Nu till mitt egentliga inlägg. Det började så smått inatt kan man säga när, jag pga allt som hänt under helgen ej kunde somna och full av stress satt uppe sent för att färdigställa en korrekt och underhållande redogörelse över Trulles helg ihop med oss, bröt samman lite då vår skrivare är kass. Jag skrev av mig den värsta stressen och somnade kring halv tre i skenet av Indiana Jones på datorn.

Morgonen började så här: Jag läste skumögt Hejhejvardags blogginlägg och tänkte, fan livet med barn är ingen lek alltså och påmindes om mitt eget inlägg Fobiträning i familjesituation. Då visste jag inte att jag bara en timme senare skulle sitta och gråta på dagis (orkar inte vara PK och skriva förskolan, jag O R K A R inte. Men jag orkade skriva det….?).

Trulleväskan packad men som sagt, själva Trulle låg ju med Tylla….nu skulle jag bara hämta Trulle. V A R  Ä R  H A N?????

Jag sprang fram och tillbaka mellan hennes och vårt sovrum (under denna tid försöker jag klä på och utfodra tre små liv) var kan ungen ha tappat trollet? Ingenstans tydligen. Universum har uppslukat det skitiga lilla gossedjuret.

-Mamma, får vi cykla? (Frank som fick ett nytt cykellås igår)

-Ja, visst, bara jag hittar trollet.

-Var är Trulle gumman? Kan du visa mamma????

-Ha ”boy”! (Tylla som skiter i trollet och vill ha en nappflaska)

-Du ska få det men det är viktigt att vi hittar Trulle…..(säger jag under det att jag noterar att rosa flaskan läcker och häller över i blå och hoppas att hon inget märker).

-Jag vill ha MIN flaska. (Säger hon såklart men jag väljer att ignorera detta och bara se superstressad ut)

Tylla tog flaskan.

-Älskling, jag orkar inte mer, jag blir galen. Vet du var Trulle är? (Säger jag och nästan gråter till maken)

-Men, vaffan, du kan väl inte gråta för ett borttappat troll?!? (Maken helt oförstående inför att ALLT står på spel här, A L L T)

-Jo, jag blir galen, jag orkar inte mer. Kan det vara EDGAR som tagit Trulle???? (Såklart, han tar ju allt som är löst. Men han är oskyldig hävdar han.

-Mamma!!!! Jag vill cykla nu! Säger Frank och går ut och börjar hoppa på spången han far byggt i väntan på trallvirke….det lät jättemycket ock väckte sannolikt alla grannar.

Då börjar det SNÖA!

-Nej, det blir ingen cykling, det är asfalt, trollet är försvunnet och jag blir galen (säger jag som håller båda händerna mot huvudet och tror att jag håller på att bli galen).

Mina barn ogillar kläder.

-Här är Trulle! Deklarerar maken stolt och berättar att han letat i docksängen.

Tydligen har Tylla innan hon kommit in till mig inatt vid halv två bäddat ned trollet och kanske konturen där, mycket prydligt. Och sedan glömt allt av detta.

Nu står vi alltså alla redo i hallen. Tre med cykelhjälm och jag anser att jag klarat detta bra (dvs ej blivit galen och eller gråtit så att huvudvärken eskalerat).

-Nu går vi! Säger jag och öppnar dörren. Alla följer med, Jag spänner fast T och E i bilen och då säger Frank:

-Va? Ska jag inte få cykla? (I snöblåsten).

-Men älskling jag sa ju det, det snöar och nu är det för sent pga letande efter troll…..kom nu snälla.

-NÄÄÄÄÄÄÄJ! (och går med bestämda steg mot huset och smäller igen dörren.

Jag går efter, försöker att inte bli galen dvs andas och tänker positivt…som att….det är trevligt att ha barn…det är trevligt att ha barn…det finns de som inte får några barn…..jag ska vara tacksam, tacksam, TACKSAM och alla har tio tår och tio fingrar, jag SKA INTE GRÅTA för då får jag värre huvudvärk…..typ.

I huset står en skitsur 7-åring med ett splitternyt lås i handen. – J A G  V I L L  C Y K L A !

-OK, men säg inte ETT ord om detta till de andra, kom nu. (jag mkt sammanbiten)

-Är ni inne igen? Ropar maken från toan….där han bajsar i lugn och ro (antar jag).

-Hej då! (jag som med emfas betonar att jag GÅR nu).

Innan jag han lyfta in cykeln i bagageluckan och spänna fast F hann maken iväg med bilen och han såg såååå glad och pigg ut. Han sa vid kaffet att han var sååå trött, och näääär ska detta sluta? Jag sa:

-Inatt delar vi upp oss, jag orkar inte mer.

-Men vi gjorde ju det inatt!?! Säger maken på allvar.

-Alltså, att DU går och lägger dig ensam i en av barnens sängar medan jag sover med barnen är INTE att dela upp sig, det är tvärt om och VÄRRE, OK??????

-Öh…..ja…ok. Men…ja det blir bra.

Saker man upptäcker när man går på trolljakt.. detta är makens sängbord men jag tror inte han ordnat med geléråttan faktiskt.

 

Vi åkte till skolan, ingen knotade, eller jo Tylla ville sparkcykla….det sa hon trettio gånger på fem minuter. Jag lyfte ut cykeln och pussade de båda pojkarna (båda iförda hjälm) och så fick de faktiskt gå själva. Ingen invände.

Mot dagis.

-Jag vill cykla!

-Jag vill också cykla, jag vill vara med dig mamma, jag vill att du är med mig på dagis. Jag vill cykla, mamma, kan jag få cykla?

I farstun till dagis upptäcker jag att det otäcka lilla trollet saknar sina byxor!?!!!!

Vaffan!?

-Du stannar HÄR! Sa jag skarpt till Tylla som blev så förbluffad att hon blev tyst och så sprang jag tillbaka i snöblåsten till bilen för att leta efter byxorna. På vägen såg jag en damväska stå öppen och ensam på gården….stackars den mamman hann jag tänka, men kanske det är en lekväska som SKA stå där….eller????

Min sorgliga bil, byxlös men rik på annat innehåll.

Inga byxor återfanns i bilen. Då ringde på allvar mobilen. Det var dotter nr 2 (som snart är myndig och ska få RÖSTA I RIKSDAGS-(och alla andra val) valet) och undrar när jag ska komma hem…hon har sina grejer i bilen…..

Jag sprang tillbaka till förskolan, gick till fel avdelning och slutligen avlämnade jag barnet, Trulleväskan med fula A4 med suddiga bilder och satt med en tår i varje ögonvinkel och redogjorde för allt detta.

Jag är en usel mamma, jag kan inte hålla koll på ett par trollbyxor. Jag har inte koll på något men jag VET varför!

För en endaste människa kan inte förutse allt oväntat som en hel drös med barn kan ta sig för, man behöver kontakter på SÄPO för att klara det. Man behöver spårningsutrustning, kameraövervakning och sannolikt en kurs i mentalavslappning samt en vattentank att sova i.

18-åringen hämtade sin väska i bilen, gjorde sig redo att gå och ropade: -Hej då!

-Kan man få en puss?

-Nä hinner inte, ses ikväll! Och BAM dörren smälldes igen så alla glasen i hela köket skramlade. Jo, jag fick ett sms igår att hon nog är vegetarian nu…bara så jag vet….

Jag kan nu ha skrivit mitt mest desperata inlägg någonsin, jag har varit ledig i nästan tre veckor och jag längtar till imorgon när jag ska få börja arbeta klockan 8.

Ajö!

Så här kommer det se ut ett tag framöver här hemma.