Dag ett

Jag vaknade osedvanligt pigg, smärtlös och tidigt idag. Så tidigt att jag bestämde mig, håll i er, för att ta en morgonpromenad halv sex…..joråsåatte….

Jag gick i rask takt rakt ut i spenaten (dvs på gångvägen mot spenaten) och tänkte igenom allt jag kan om hälsa, motion och avslappning. Det var inte lätt. För å ena sidan vill jag ju motionera. Å andra sidan ska jag slappna av och sen ska jag försöka att inte spänna vänster axel…så tempot blev lite varierat. När jag kom på att jag gick för fort kämpade jag ned tempot och när jag grubblade för mycket på långsamheten började jag spänna mig…jag hade ställt klockan på 06.40…..men det borde ha varit 05.40 men som tur var vände jag innan jag trodde den skulle ringa och det visade sig bli helt perfekt tajming. För om jag hade gått för fort och sedan för längsamt hade det kanske blivit fel? Detta stressade mig så pass att jag vände!

Jag kom hem, tog hand om barnen på ett LUGNT sätt och bestämde att från och med imorgon ska vi ha en frukostklubb! Jag tar en promenad kommer hem, väcker barn och vi äter allihopa nyttig och lugn frukost ihop. Jag har fått maken att lova….vi får se…

På jobbet såg jag en läkare tala om ME….och jag läste på Kanadakriterierna. Och aj aj aj vad jag ska lära mig mycket om detta när jag ska ”randa” mig på Stora Sköndal! För detta verkar handla om utmattning som gått på TOK för långt. Så outvilbara att deras kroppar angriper dem. Autoimmunitet alltså! Så läskigt! Jag är så glad att jag inte blev så sjuk! Och jag tänker på några jag mött som verkligen kan vara drabbade av detta. Och så får man höra: Varför KAN läkare inget om detta? Och läkaren på TV förklarade. Det är nytt, mycket ovanligt och vi forskar! Jag är liiiite trött på att läkarkåren som grupp får så mycket skit för att vi inte KAN något. Jag läser nu en bok där jag på var tredje sida får höra att läkare inte kaaaaan något, att det inte fooooorskas och sen att läkemedelsindustrin vill sälja lääääkemedel istället för…ja vad ska de sälja för att folk ska börja träna? Gymkort?

Nej. De allra flesta läkare jag vet känner till motionens bra egenskaper. Vi predikar måttlighet med mat, alkohol, träning faktiskt och lever ganska så ofta som vi lär. Vi är en hälsosam yrkeskår med såklart några undantag. Så det stämmer nog inte att vi inte KAAAAN något om vad som är hälsofrämjande. Lite ansvar vilar ju ändå på den enskilde. Faktiskt. Man kan ju sluta röka, dricka och äta chips dagligen, jag tror ingen här skulle tro att det var en hälsokur…eller? Nå, boen jag läser har några år på nacken men jag tänker att inte så mycket nytt under solen tillkommit senaste fem åren? Däremot kan jag hålla med om att husläkaren kanske skulle ha mer tid för varje besök och varför inte stänga ned nätdoktorerna och satsa samma summa som de kostar oss på husläkarna? Människor gillar också Quick fixes, att börja träna istället för att ta sin Metformin diggar inte alla…

När det kommer till varför vi inte KAAAAAN något om ME tänker jag att det är lite som när folk dog av diabetes tidigare. Det fanns inget insulin. Pest…..no antibiotics. Vi måste först se ett problem, det måste vara stort nog att intressera forskare och SEN kan vi lära oss något. Vi lever inte i en perfekt värld där allt går att veta. Vi provar oss fram i en dynamisk och ständigt föränderlig värld. Jag tror att vi kommer lösa även detta men tror också att vi måste göra fler saker samtidigt. Bromsa, lagstifta och försöka fatta att vi inte kan tåla vare sig ständigt ökande tryck och inflöde av information samtidigt som tillväxten ska öka (vi måste konsumera). Vi behöver hitta ”hem”. I min värld handlar det om det enkla urkopplade livet med massor med fet fisk….typ!

Olé!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *