I fredags ringde min vän, kunde jag komma med på en yogadag med kort varsel. Ja, det kunde jag. Igår fick vi en heldag ihop. Yoga i två pass, en promenad i tystnad och sen käkade vi middag ihop här hemma med 2/3 av min familj. Jättehärligt alltihopa och nu blev jag ombedd att lämna omdöme.
Jag har väldigt svårt för att vara kritisk på ett konstruktivt sätt. Jag brukar gilla det mesta och igår var jag verkligen helt nöjd. Jag var kanske mest nöjd med mig själv (inte helt oväntat!) då jag utan någon hjälp (det var helt ärligt inte svårt alls) stod på huvudet för första gången i mitt liv. Jag undanbad mig att göra det men sen plötsligt när instruktören passerat mig och börjat med nästa släppte pressen (ja för lite press är det när allas blickar vänds mot en och man ska stå på sitt huvud första gången i livet). Jag gjorde som hon sagt och plötsligt var jag i huvudstående. Ett partytrick tänkte jag genast!
Efter den ayurvediska lunchen (ni fattar jag fick ”rätt” mat enligt det antiinflammatoriska schema jag själv påbörjat sedan drygt en vecka) gick vi ut för en promenad i tystnad. Mm….pressen där alltså. Jag som har så oerhört svårt att vara tyst på beställning fick verkligen skärpa mig i början. Vi gick snabbt i det fina vädret, mot vattnet och naturen. Med flit började jag med att gå sist, så jag slapp känna mig tittad på men sen ballade det ur. Jag gick istället långt fram i gruppen om sju tysta kvinnor.
Jag tänkte för fullt, på allt jag såg, att jag borde slappna av och så på vad folk omkring tänkte när vi kom som en tyst grupp….ja, det var ganska knasigt, på ett bra sätt. Eller, jag förstår poängen. Strax innan promenaden var slut kom vi till Stenbrottet. Där var jag mycket som tonåring på somrarna. Man kunde hoppa och klättra där. Min nuvarande och tidigare make hade svagt förtroende för mig när jag berättade om att jag hoppat från 18,…..och jag hade nästan själv börjat tvivla. Men igår var jag där igen och nu har de t.o.m skrivit ut höjderna på de olika etapperna….så där fick de!
Jag och min kompis kämpade på med att vara tysta, hon lyckades. Jag var tvungen att viska en gång, och peka, nicka och gestikulera. 3,2km är en låååååång väg att gå utan ett ord. Värst var det när vi passerade fyra jättekåkar som låg tätt och verkade vara en samlingpunkt för folk med husbil och en förkärlek till att smycka sin trädgård med allt som inte fanns plats för inomhus…..och då inkluderade det palmer i konstmaterial. Jag ska bara säga en sak om det, fejkblommor åldras inte med värdighet i vårt klimat och det blir inte en prydnad. Jag säger inget mer. Tänk vad man kan bli orolig i själen av junk. Naturen ska vara junkfri.
Jag var så otroligt trött efter yogan igår att jag fick kämpa för att hålla mig vaken och maken kom och väckte mig i Tyllas säng. Jag hade inte kunnat hålla emot. Säkert somnade jag kring nio.
Har jag nämnt att dom fallit i min sak? Ja det har jag väl. Men jag ville bara berätta. Det vägräcke jag ondgjort mig över som Ladza AB uppfört på vår tomtgräns, det ska de ta sig en titt på igen. Och Länstyrelsen som skulle ha utrett detta fick alltså bakläxa, killen som gjorde detta hade fattat fel! Ja, det stämmer. Han har inte gjort sitt jobb. Och om jag inte missminner mig har detta varit på tapeten över 1,5 år hos dem. Och på den tiden har de alltså inte kunnat läsa det A4 som vi skickat!!!! Nåväl, han var inkompetent så nu antar jag att Miljönämnden här på ön ska kolla om det verkligen inte behövs ett bygglov för en så knasig sak som bygget här. Jag funderar lite på hur gruppen som ska utreda detta ser ut…en är från det parti jag gick ur. De är ganska irriterade på mig så där får jag nog räkna med att de inte lägger två strån i kors, sen är det en som är kompis med de som byggde….och ja, vi får se helt enkelt. Men nu vet de att de gjorde fel första gången och då kanske vi får en ny bedömning. Spännande ändå att de som sitter på makten kan göra fel utan konsekvens. Och dra ut på saker i tre år som det nu blir från det att jag klagade till kommunen….
Idag ny dag med balett för T och sen iväg med mig, en annan balettflicka och hennes härliga mamma som jag dansar ihop med på torsdagar. Vi ska till Fjärilshuset, så det blir en svettdag i växthus för mig!
Au revoir!