Jag funderar på

Jo detta har jag funderat på rätt länge. Män i märkliga situationer eller poser. Snopp är nytt på bild i denna form och feta män. Men anus är fortfarande tabu. När ska vi få se det i tunnelbanan. Jag tänker att det nästan är ännu mer intressant. Mänskliga ändtarmsöppningar, är vi redo för det?

Ser nu hur elegant konstnären undviker rumpöppningar. Men snopp som faller ned är ok. Har man ingen tänker man kanske inte på att den dinglar så. Jag tänker ganska mycket på män. Alltså inte på män som i karltokig. Jag tänker på män som människor. Som är rädda för saker, vill vara snygga och kämpar med att vara virila, muskulösa, starka och inte för macho eller vara lagom macho, ha tätt och fint skägg, inte bli skalliga för tidigt eller ens alls. Ha en rak och lagom lång/tjock snopp och inte för mycket hår på ryggen…ni vet, manliga grejer som jag inte vet ett dugg om. Var pratas det om detta? I bastun? Eller funderar de och ängslas i ensamhet? Men är det ens OK att betänka mäns svårigheter med identitet och ideal…vet inte. Kanske man ska göra en intervjubok om män och deras skröplighet och nojjor. ”Impotens och för taniga biceps” kan den heta. En kvinnas funderingar om manlighetens baksidor.

Ja, vad funderar jag på en dag som denna? Jo, när jag gick i kulverten från psykakuten till Capio S:t Göran tänkte jag på hur vi människor är sammanlänkade. Och jag först fram till att barn är tydligaste länken. Två blandas och blir en. Så barn är det bästa vi har. Sen kom jag på att vi alla är barn….och då är människor det bästa som finns….och varje gång jag möter en ny patient som kanske mår väldigt dåligt, slår oss i personalen, biter av sina egna fingrar eller bara är lagom sjuk…..då är det någons barn. Ni fattar, man kan finna förståelse och lite empati överallt även när saker gått väldigt snett och ens första impuls är att sticka all världens väg. Den funderingen upptog kanske tre minuter. Sen funderade jag lite över något maken sade igår gällande det rådande tonårsmodet att bära stentvättade jeans som dragits upp så linningen hotar att hamna i armålorna….att sådana jeans kunde man få på Galne Gunnar för tvåhundra pix när det begav sig. Och jag gapskrattade då för jag vet verkligen inte VAD jag ska säga när barnen ber mig om min åsikt kring deras klädval. Vissa saker var menade att dö ut, 80-talsmodet är en av de sakerna. Det var knappt snyggt första gången och nu är det som när dottern idag tvingade mig att lyssna på Ra ra Rasputin med Boney M, det är inte roligt längre.

Vi hade sista balettlektionen idag och vår gulliga fröken bjöd på Jus de pomme, från apoteket? Frågade jag…alla skrattade. Kanske apotek för en läkare är snarlikt Systembolaget?

Jag funderade också lite på varför folk sminkar sig på bussar. Två stycken imorse. En borstade och borstade sitt högra ögonbryn. Jag vill verkligen inte sminka mig offentligt. Kanske för att smink för mig är lite hemligt. Jag vill ju INTE att sminket ska synas egentligen, jag vill att det ska vara så diskret så att folk ska tro att jag är så ”vacker” naturligt, eller? Vill man se sminkad ut? Kanske på fest att det är OK för mig att ta i lite, med glitter och jox…

Många kvinnor nu (kanske mestadels yngre) vill se SMINKADE ut, och snygga rakt framifrån. Att de i profil inte har helt tydliga konturer på läpparna är sekundärt. Ögonfransar som mer liknar päls med tjocka kluttar av lim är inte heller ett problem. Så länge man håller åskådaren just precis framför nästippen och gärna i samma höjd, iallafall inte ovanför så kluttarna syns. Det är också fräsigt med att ha ljusare pulver mitt i fejjan….jag fattar inte riktigt poängen med detta mer än att man blir just ljus mitt på. Kanske detta är ett fototekniskt knep för att just vara snygg på bild? Ni får gärna upplysa mig här. Jag för min del är knasigt nog mest nöjd med mitt utseende när jag gör en grimars….att se normal ut är inte min grej och att slappna av framför en kamera göre sig icke här. Om jag inte blev blossande röd av alkohol och lite lätt flamsig skulle jag lätt kunna dricka champagne varje gång jag ska fotas (en gång varannat är behövs det dvs när jag släpper en bok och det har hänt två gånger…) för då krävs porträtt ni vet. Mycket stressande och snart dags.

Ja, sen var det kanske inte så mycket mer jag klurade på, eller det var det kanske men jag minns inte längre.

Sista lektionen för den här terminen

Jag i senaste blusen. Ganska så mallig och SJÄLVGOD där va! Jag hänger tavlor snyggt också tycker jag, skitsnyggt faktiskt! Hejja mig!

Ljuset igår alltså, lilla solungen!

Ärmen kämpar jag lite med. Jag gillade inte lösningen med bred resår så jag ska utveckla den lite med rynk och sen dragsko eller ha ett insytt löst resårband…Ny jäkligt vass sax har jag också köpt! Det var på tiden faktiskt!

Fatta längden!

Jag idag. Me and the brain liksom. Landstingsklänning på….love the style.

Det rynkar sig så fint. Champagnefärgat siden var det här!

  Sov gott!  

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.