Jag har sovit igen mig. Alltså tagit in sömn som förlorats. Inte allt för det skulle innabära att jag sov en och en halv månad säkert, men gångna veckans. Upplagrad sömnbrist finns inte heller ju men mentalt känns det ibland så. Nåväl. Jag vaknade TIO, det har nog inte hänt sedan jag var tonåring och bakis. Ja mamma, det kan ha hänt, en gång, kanske, inte helt säkert men jag hoppas det (!?). Maken var väck. Barnen kvar. Puh! Jag satte på mig trädgårdsklänningen för jag ska göra min timme trädgårdstjänst idag och vädret log mot mig. Jag satte också på kaffet och såg fram emot croissanten som jag var övertygad om att maken åkt för att bringa hem till mig. Han kom, jag såg och han förlorade. Det spelade INGEN roll att han tyckte att jag fortfarande var snygg i håret. Han kom med grillkorvar och bröd. Jag frågade om frukostmat….? Han såg frågande på mig. Jag undrade föraiktigtå om han tänkt en tanke på frukost till snygga frun. Nej han hade tänkt på sig, på nya gasolgrillen. Så det var vad han åkt för att handla och då missat ett gyllene tillfälle att överraska mig med att dels gå upp före mig och sen uppvakata med frukostlyx. Men OK, jag tar mig en stor bit tiramisu som jag gjorde då han hade önskat det men ännu ej smakat.
Jag satte på radion som sällskap när han smet ut till sin nya fru, Weber Genesis 2 heter hon. Och jag hoppas verkligen hon levererar. Varje dag i sommar ska den få glöda tänker jag.
På radion om den nya religionen FÖRÄLDRASKAP. Vissa lever verkligen för att vara bra föräldrar. Väldigt intressant. Det var bara det att vi blir som våra egna föräldrar i väldigt stor utsträckning, vi har nämligen gener. Hälften av hur vi blir är genetiskt förutbestämt, alltså vilket temperament vi har och resten präglas av vår miljö, alltså hur föräldrarna är…… De enda som kommer undan en aspekt av detta är de som inte växer upp med sina biologiska föräldrar. Det kommer an på omgivningen att bedöma hur allt blev. Så en del temperament och en del föräldrarnas sammanlagda temperament kan man säga. Ganska låst läge men kanske trösterikt på ett sätt.
Reportern besökte den psykologiska institutionen (i Uppsala tror jag det var), barnavdelningen. De började studera barn och föräldrar från 10 mån. Ganska sent kan jag tycka, men så var det. Om man nu ska studera detta alls som verkar vara så förutbestämt. Kanske bättre att bara studera föräldrarna, betydligt mindre skrikit kan jag tänka. Det som var viktigt var tydligen lyhördhet. Alltså att föräldern är uppmärksam på barnet, tillsyn mao. Sen kom det an på hur föräldern var som person. Varm, sträng, ostrukturerad. Bästa kombinationen var varm och lyhörd. VAAAAAA????? Herregud, vilken ÖVERRASKNING! Så Lyhörd och militäriskt STRÄNG var INTE BRA!?!? Hela min föreställningsvärld faller samman! Tänk om jag hade fått vara med och studera detta på massor med människor över flera år. Gud vad förvånande och fantastiskt att komma på detta! Vilket genombrott!
Jag är inte den mest strukturerade i världen eller varmaste, kanske inte heller helt lyhörd för allas behov även om det inte är något fel på hörseln. Jag är sträng när det gäller: Tatueringar, piercing, vara ute sent, alkohol och droger finns liksom inte ens i mitt register att vara sträng mot, det är en ickefråga. Där finns NOLL lyhördhet. Jag skulle inte tro att mina barn ens har den tanken i sina medvetanden faktiskt. de vet att detta är en extraladdad atombomb. För lite kläder och tandborstning är också viktigt och inte uppe för diskussion……oj, jag är kanske auktoritär? Jag märker det när jag radar upp saker jag tycker är viktigt. En sak till. Trafiken. Jag är livrädd för barn i trafik. Och Off-pist! Shit alltså. Jag är en föräldratyrann! Så märkligt att börja skriva om detta och tro att man ska framstå som Moder Teresa och bli mer som Adi Amin….inte riktigt kanske men ändå, det känns så nu. Jag får ta en sipp kaffe nu och begrunda. Vänta lite.
Ah, nu har jag kontemplerat. Jag är inte en galen afrikansk diktator som mamma. Vad skönt. Jag drar den slutsatsen då mina barn är trevliga och brukar vara uppskattade av andra, har vänner och en är sambo. De drar till sig andra. Det är ett bra tecken. de är heller ej dömda för brott, har mig veterligen aldrig testat droger och de tre äldsta har jobb och brukar vanligen få alla de söker. De tre små har inte arbetat än, det vore ju olagligt. Jag har nog egentligen aldrig fått dem att utföra en enda syssla åt mig. De är fortfarande i destruktionsfasen. River runt, slabbar ner, äter isglass i min säng, ett kilo sten i jack- och byxfickor och spolar ej i toan efter sig, den nivån. Men i höst ska äldste sonen få eget busskort och ta sig ur kommunen själv! Det går tyvärr framåt, de rör sig bort ifrån mig. Och det är verkligen så att föräldraskapet är väldigt viktigt för mig, jag tror det kommer bli svårt att leva med bara maken och grillen. Jag måste få barnbarn tidigt! Jag märkte igår hur bra jag mår när barnen är samlade, vi saknade lilla A bara på Broms, hon jobbade. Men jag fick rå om store A istället och jag trivs så ihop med min familj!
Nu mot trädgårdslandet! Jag ska också strukturera upp veckan, det är mycket nu. Skicka ut lite av mina designerprylar som beställts och sen….invänta varmkorven.
Fridens!