Händerna upp i luften – Voltaires vardag

I bilen framför igår på Norrmälarstrand. Hög musik, körde som en galning. Stor bling i vänster öra som sken fint i backspegeln. Jag fattar ungdomlig glädje, oförstånd, vill testa Porschens muskler men man kan också köra ihjäl ett barn, eller en vuxen för all del. Man gasar också ihjäl naturen när man håller på och leker med en miljonkronorsbil som drar fruktansvärda mängder bensin….Men jag fattar, leva livet. Det är kul.

Pannan mot baren, nu spränger vi taket. Hamnar i himlen, där änglarna gråter. Stan är vaken, allt är förlåtet älskling!
Händerna upp i luften. Vi ska bli fulla, livet är meningslöst.
Vem bryr sig?
Natten är vacker, du är som natten. Och jag är en vinnare igen.

En favoritlåt faktiskt. Den får inleda dagens meninslöshetsbloggning. Och ja, även jag har skakats av Terese Alvéns öde. Allt började med att jag gillade en blus som Ebba von Sydow hade postat på Instagram. Jag skrev att hennes blus var så snygg. Sen igår när jag skulle kolla var den kom ifrån (har noll patienter på jobbet och oceaner av tid) var bilden borta….? Jag kollade på hennes blogg istället och blev iskall. Någon var sjuk. Jättesjuk. Jag fick ont i magen. Plötsligt fattar jag vad jag har gjort! Jag har kommenterat en BLUS på ett inlägg som handlade om den andra tjejen på bilden som nog är DÖD nu!! Och antagligen hade Ebba tagit bort bilden pga knasiga , opassande kommentarer som min! Shit! Vilken ångest. Så jag läste mer om #springförterese. En 37-årig hälso- och träningsprofil som för en månad sedan fick galet ont i magen, åkte in och sen tar det hela en fruktansvärd vändning. En ovariecysta förvandlas till en cancer, ett foster i v.20 ca måste opereras bort och sedan total kaos och hon väljer att sövas sista tiden för att slippa ångesten av att dö innan allt tagit fart, kommer inte se barnen växa upp och lämnar maken! Orden tryter när man ska beskriva detta horribla men jag tror att ni alla ryser och fattar att detta är så makalöst fruktansvärt att man inte ens VILL beskriva det.

Jag skänkte pengar till cancerfonden. Jag lät också bli att lägga ytterligare ett bud på den där fina diamantringen med den odlade pärlan……för om jag ska gödsla med pengar. Då kan jag göra något vettigt av dem.

Vi har sålt det ärvda familjehuset. Stor sorg kopplat till detta. Men jag skulle inte fixa att ta hand om ytterligare ett hus. Nu får någon som verkligen vill det ta över. De undrade över värmekontrollen och i min farbrors mappar och pärmar hittade jag på allvar ALLT om hur man fjärrstyr värmen från Kungsholmen (eller var man nu bor). Han har sådan ordning på sina papper att man får svindel. Jag kollade på ALLA hans betyg och ordning och uppförande finns bara stora A, från första klass och sen hela vägen, livet igenom. Alla rekommendationsbrev mm beskriver honom som en noggrann, ärlig, ordentlig och omtänksam man. Jag fortsätter vårda hans fina saker jag ärvt och kanske detta också tynger mig lite. Omgiven av alla saker som jag bara fått för att någon annan har dött. Att ärva…..är faktiskt tråkigt. Men bra för ekonomin, urtråkig koppling faktiskt det med….om jag kunde lämna tillbaka allt, kanske lägga till lite…. får man ändå inte tillbaka de döda. Så fruktansvärt trist med döden. Jag hatar döden, innerligt.

Jag gav mig in till stan, och härligt energiska PT:n Anna som gör balettskutt för sig själv helt plötsligt medans jag tränar. Jag tog på allvar i mer än jag gjort sedan jag var elitsimmare. Jag höll på att kräkas faktiskt och även om jag själv förmanar folk, varnar för att vi i reservdelsåldern inte ska ta i så man går sönder så kändes det viktigt igår att pressa gränserna.

Jag hade redan mejlat min chef om att till hösten, då blir det halvtid för den här kvinnan. Inte jobba ihjäl mig. INTE JOBBA ihjäl mig.

Det är mycket död och elände här just nu. Jag har blivit mer känslig för detta efter att jag blev utmattad. Livet känns skörare och jag vet inte riktigt hur jag ska stötta mig själv i detta. Jag var tidigare lite ”blank” inför dödsångesten, valde att inte tänka på det men nu är jag mer filterlös. Jag tror att del i mitt problem är att jag inte bara tänker på den som blivit sjuk/döende utan lever mig in i detta och plötsligt är det min nära förestående död jag ser Jag tänker på barnen, alla andra i familjen och då ffa maken. Ska han träffa en ny kvinna, kommer barnen få det bra med henne? Kommer de träffa någon som älskar dem och så är hela dödsångestkarusellen igång. Inte en enda gång tänker jag på en diamantring med en odlad pärla…

Jag läser en bok om Ikigai….sen googlade jag världens äldsta människor….jag vet inte om just den här bilden lockar mig till att äta vegetaraiskt hela livet men hon såg fräschare ut vid 116…..Japan är ett land med gamla männniskor, de är friska längre där. Longevity.

Planen är att bli över hundra. Och att alla andra också ska leva länge. Att dö i förtid är det värsta jag kan tänka mig. Inte för att jag vill dö vid hundra heller faktiskt, jag tänker att 120 är OK. Kanske man ska flytta till Okinawa ändå? Jag ska iallafall försöka ta bättre hand om mig och familjen. Träna, äta rätt och faktiskt SOVA. Det är brist på sömn här. Minst ett men oftast två barn kommer in varje nat och det är jag som vaknar varje gång. Det blir upphackat och jag vaknar med känslan av att ha sovit i en torktumlare. I förrgår somnade jag på tvären över sängen. Jag lade mig så lite slött men sen orkade jag inte ändra position….utslagen helt enkelt.

Nu ska jag ta tag i den här dagen. Lite krasslig men det ska gå. Studentfest ikväll…..jag håller tummarna för att det ska orkas med.

Och…nu gled detta över till att handla om mig, det var inte tanken. Har ni en hundring över….tänk på Cancerfonden och #springförterese om inte annat så för att det känns bra i magen att skänka lite till något som är så otroligt viktigt att forska på. Cancer är en samling fruktansvärda sjukdomar helt enkelt med en vansinnig massa olika bakomliggande orsaker. Ovariecancer är en lurig sjukdom som ofta upptäcks för sent pga dess läge.

Jag fick rabarber i lördags av en av gästerna. Jag gjorde en underbar paj faktiskt. Maken var nöjd, grannarna med tror jag. Jag tog två portioner trots mitt heliga löfte att låta onyttigheter vara närmaste tiden. Lite njutning efter det kräkframkallande träningspasset kan väl vara ok…

Men jag åt rester på lunchen ändå. Persiskt marinerad kyckling med lime och saffran, chorizo, egenodlad sallad och färskpotatis. Mycket gott även några dagar senare. Sparar pengar också att aldrig slänga mat. Gustavsbergsporslin a la Landstinget också, en riktig humörhöjare!

Spring för Terese, insamlingen!