Skriva för de redan frälsta

Megahjärta


Jag har så mycket tankar om livet på jorden. Jag tycker att världen är rätt förfärlig just nu. Detta kanske är min medelålderskris. Jag var väldigt optimistisk som ung. Tänkte att alla vill gott, alla vill lära sig nytt, göra rätt och bidra till att klotet blir bättre för alla. Jag VET, väldigt naivt och korkat. En filantrop. En människoälskare. Helt i det blå.  


Så här blev Tillys cheesecake…med blommor från trädgården, i slutet av december.

När jag lade Edgar ikväll lyssnar jag efter knallskott. Rövarområdet nästgårds står för en del skådespel här. Skjutningar, brinnande bildäck och busliv bland annat. Det har gått så långt att alla inte vågar sig in där. Hyresvärden gav upp och sålde, för mycket problem. Nu har jag hört av nya värden att de jobbar tätt ihop med polisen…

Jag hörde på radion att det exploderar i Rosengård. Några kriminella har hotats av vräkning. Då hotade de tillbaka med illdåd. Nu skrider de till verket. Bara det gör att jag tappar hoppet numera. Ordningen är satt ur spel. Jag har transformerats till en misantrop. Mina erfarenheter av livet har gjort mig till den jag är. Visst kan man låta bli att lyssna på nyheter, stänga av när det blir för mycket och inte bry sig om vad som händer 100 meter bort, men jag är inte funtad så. Jag försöker förstå, hänga med och förr hade jag en önskan om att faktiskt göra något.
Jag har dagar när jag fortfarande tror att allt kommer bli bra, när jag är fast övertygad om att bara vi får till utbildning i ickereligiös form så kommer mänskligheten inom kanske hundra år att leva mer fredligt. För fattigdom, avgrundsdjupa skillnader mellan fattiga och rika och okunskap är roten till allt ont. Med utbildning följer demokrati, jämställdhet och fred. Det är vårt land ett lysande exempel på. Men det tar tid. Det kan inte tvingas fram.

Jag är en sån som brukade säga till när ungar kastade skräp på marken. Det gör jag inte längre. Jag blir fortfarande förbannad men jag vet att samma ungdomar lika väl kan vara beväpnade här och låter därför bli. Jag vet inte om det gör mig till en del av problemet…kanske. Men jag har för mycket att förlora, jag har ju barn. 

Jag låter dyster, det är jag. Jag kan inte fatta vissa saker som sker omkring mig. Och jag kan inte stänga av. Det är inte så att jag släpar med mig jobbgrejer hem eller låter mitt humör påverkas av omvärlden men jag tycker att optimismen naggats i kanten. Jag ser bara bevis för att vi är helt körda som art. Jag häpnar också över att så många inte verkar bry sig ett smack om vad som pågår. Och då menar jag inte bara krig, våld och elände utan ALLT. Folk verkar skita i precis allt utom sig själva. Man är helt fokuserad på nagellacket, håret, bilen, klockan, midjemåttet och sminket… Det tycker jag är helt fantastiskt. 

Jag försöker verkligen leva som jag lär och är ärlig mot mig själv. Om jag tycker att ett land är odemokratiskt eller på annat sätt inte ”levererar” då tänker jag inte semestra där. Om jag vet att ett visst företag behandlar sina arbetare dåligt, då handlar jag inte av dem. Om jag tycker att ekologiskt är bra så KÖPER jag det (om det finns) eller åtminstone väljer att handla från ett land som jag vet har koll på läget.
Det är vi som konsumenter som påverkar världen för hör och häpna cash is king. Så det är VI småfolket som kan förändra världen. Utan pengar stannar den. Och så fruktansvärt jobbigt är det inte att göra rätt. Man behöver bara läsa tidningen, lyssna på radion och läsa på. Vad gäller nyheter menar jag inte de roliga små notiserna om hur någon vunnit en miljard på triss och köpt ett rosa slott utan de tunga grejerna, som kräver att man tänker. Och jag vet att detta inte handlar om dig som läser nu för light weight är det ju inte att hänga med i min blogg, inte för att jag är blytung eller så men jag visar ju hyfsat lite bilder på mina outfits och selfies…(här blir jag avbruten av min man som gärna vill visa ett klipp om en bulldog utklädd till spindel…Aftonbladet).  Ni hajar, jag känner mig lite ensam här ibland med världen på mina axlar. Det värsta av allt tycker jag är att så många människor vet så mycket och har så mycket bra att lära oss alla men folk vill inte lyssna. Som detta med hälsokost vilket jag ständigt återkommer till….varför förbjuds inte det bara? För MAT funkar ju faktiskt, bara som ett litet exempel på att vi blir lurade och någon tjänar pengar på oss, och vi verkar gilla att gå på massa nonsens…


Vi hade kalas idag och jag gjorde mig till…


På måndag ska jag tillbaka till gruvan…(som jag gillar) och ta tag i riktig mänsklig misär. Jag hoppas kunna göra någon liten skillnad, glada fejset på (nej då, jag är dödsallvarlig och gråter en tår då och då när det blir för jävla vidrigt). 

Å vad deppigt det blev, och snurrigt  Det är för mycket skit i omlopp nu. Imorgon blir det roligare här, det närmar sig jul, den bästa av alla högtider, tätt följt av Lucia, juldagen, annandagen, nyår och trettondan. Ja jag är en julälskare. 

Sleep tight and do not let the bedbugs bite!


Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.

Skriv din sökning ovan och tryck enter för att söka. Tryck escape för att avbryta.

Tillbaka till toppen