Impulsshopping mm

Jag ser en väg och lite vatten. Vad mer kan man begära! Nu är den VÅÅÅÅÅR!


Idag hade vi ett enda mål. Att skriva kontrakt på vår tomt. Och betala. Jag skulle åka en sväng förbi min butik också. Den ska ju säljas så jag måste se över vad som ska lämnas och vad som ska packas. Mina tjejer skulle stanna lite längre hos sin pappa så de kommer inte som brukligt varje fredag i ojämna veckor. Julen rör till det lite.

Jag gjorde en plan vid morgonkaffet. Först dagis, sen butiken, därefter tomten och sedan handla mat. På köpalistan stod: Välling, O,boy och Bregott överst. Det fanns ingen virtuell lista, jag tyckte att jag skulle klara av att minnas detta. 

OK, vi kommer fixa detta galant innan tre då killarna ska hämtas. Jo, en sväng förbi examens garage också och hämta upp julklappar till fröknarna. Och såklart chefen! Hon är viktig, särskilt som jag krånglar, big time…

Vi kommer iväg, termos med vatten och sista vällingen är med, blöjor också ifall det vill sig illa. 

I butiken är det julfint. Det gick bra, fyra kassar med prylar tog jag med och blockljus till fröknarna, för två saker ska de få. 
Vidare mot mäklarkontoret. Vi är för tidiga. Jag är så jäkla snabb alltså! Vi bestämmer oss för att snoka runt i grannskapet där vi ska bo, hitta småvägar och kolla hur man tar sig till Franks skola bäst. Vi hinner tanka bilen också. Toppen. Jag älskar när saker flyter på.

Just nu består vårt kommande husbygge av en himla massa sten, mossa, två duschar, en diskho och en ytterdörr från 60-talet…


Vi ringer min mamma också för att fråga om hon kan ta hand om E istället för T på måndag och det går bra. Killarna bråkar så fasligt att det blir lugnare med två som inte träter hela dagen. Jag sitter på jobbet då men resten av familjen ska samsas…Inte en lek. Mamma tycker det ska bli kul att ha hand om honom. Det är hans födelsedag till på köpet OCH deras bröllopsdag! 45 år! Helt otroligt!



Maken leker tittut med Tylla medans lagfarten mm betalas.

När det var 40 år så bjöd jag dem på middag på Prinsen. Det var betalt i förväg och de fick champagne när de kom. Mycket smidigt sätt att bjuda någon på. Bara ge restaurangen sitt kortnummer! Jag älskar sånt! De gick ofta på Prinsen när de var yngre och de betraktar det som ”sitt” ställe. I år får de ta hand om ett av de åtta barnbarnen….det är lite fint det med tycker jag. 

45 år. Det är längre tid än jag funnits till. Det härliga med dem är att de fortfarande längtar efter varandra. Så vill jag också ha det hela livet. Än så länge går det bra. Jag har hört att sju år som gifta, det är utmaningen. Klarar man det kan man fortsätta för alltid. Vi har varit ihop i drygt sju år men bara gifta i tre år och fyra månader…


Han firades idag an firades idag men på måndag smäller det!

Vi tänkte uppvakta dem med något. Champagne är ju alltid min första tanke, i alla lägen. Men…kanske något annat, 45 år, det kräver lite eftertanke. Kanske matchande träningsoveraller? Då skulle pappa dö av skratt, mamma skulle få rusa till toan är jag rädd. Precis som jag om det blir för kul. Jag har inte bestämt mig än för hur vi ska uppmärksamma att de stått ut med varandra i snart 55 år. Jag är öppen för förslag!

55 år, en svindlande tidsrymd. De är så samspelta. De är nästan symbiotiska förresten. Ett exempel på det är väl när mamma en gång skulle resa utomlands. Hon är noga och förbereder sig väl. Passet kollas och läggs fram, väskan packas osv. (Inte som pappa som nästan aldrig är klar med något alls och ibland reser utan livsviktiga saker, som pass…) Mamma får trots dessa förberedelser problem på flygplatsen. Det är nämligen pappas pass. 
Hon har alltså tagit ett pass, tittat på bilden av min pappa (han är inte jättelik min mamma, han har för set första inget hår) och tänkt, bra detta är mitt pass.
När jag hörde talas om detta var min rekommendation att de skulle skilja sig för nu hade det gått för långt. Jag skrattade nästan så jag kissade på mig också, på ett elakt sätt.
Mamma kommer såklart dementera detta för hon har som jag stresshjärna och minns inget som inte ligger långt bak i tiden eller rör hennes jobb. Min namnsdag brukar vara ett bra tillfälle för mig att påminna henne om att hon inte minns något väsentligt. Har jag berättat att hon de första 15 åren i mitt liv inte kunde mina fyra sista siffror? Detta är anledningen till att det var mycket svårt för mig att lära mig dem. Allt är mammors fel, ALLT!!!!

Fast pappa har en gång försökt resa till Spanien på min brors pass. Det hade kanske gått vägen om det inte var så att min bror vid det tillfället var ett spädbarn.



Frank och Sussie är som gjorda för varandra. De har en särskild relation verkligen. Hon tröstar när han är ledsen och hon somnar på hans arm.


Nej nu ska jag inte tramsa med mina föräldrar, de är härligt galna, precis som jag hoppas att mina barn en gång ska tänka att jag är. Fast jag är ju bara härlig, inte ett dugg galen.

Kontraktet skrevs och vi åkte vidare mot stormarknaden. Nu jäklar skulle det handlas viktiga och nödvändiga grejer. Precis utanför Coop ligger en tapet-färg-golv-kakel-och-lite-annatjoxbutik. Vi (jag) beslöt att gå in. Vips hade vi köpt två duschblandare, lagt en reservation på tre kranar och ett dubbelhandfat. Vi betalade bara duscharna dock. I sista stund kom vi på att det kanske skulle vara bra att kolla med arkitekten hur stort badrummet skulle bli. 

Vi handlade på Coop och när vi kom ut hade vi 40 minuter att spela med innan dagishämtningen. Vi hämtade presenterna i exmakens garage och sen for vi hem för att packa ur. Då inser jag att Välling, O´boy och Bregott saknas. Listor, jag borde veta bättre. Jag behöver listor!

Jag hämtade barnen för sista gången detta år och det var roligt att få ge bort lite extra julpresenter. De är så härliga på dagis. De verkar verkligen älska sitt jobb! Några hade gått för dagen så de får sitt på måndag. Därför ska jag inte avslöja vad det var. Men det var hårda grejer!

Nu sitter jag i mörkret. Tylls somnade tidigt men vaknade gallskrikande. Maken hade stängt dörren så vi hörde först inte. Vi satt i godan ro och de två killarna skötte sig superbra. Vi delade på champagnen vi fått i present på Lucia. Så avslappnad får man tydligen inte vara. Av gammal vana gick jag för att kolla om hon lät, och det gjorde hon. Hon hulkade och var helt röd i ansiktet den stackars lilla flickan. Mitt hjärta värkte. Här har jag suttit i minst femton minuter och varit HEEEELT avslappnad medan hon stått i sängen i mörkret och skrikit. Stackars lilla unge. Men nu har hon fått sista vällingen och somnat om, lite hulkande fortfarande. Maken leker med grabbarna i köket. Vi har lovat att spela memory med Frank när lillkillen somnat. Vi måste göra så, dela upp oss. Annars har vi tvåfrontskrig. Det går sällan bra.

Nån champagne får inte päronen , den är slut snart. Jag tänker…..fotoalmanacka med bilder på mig!?!

Vad tror ni? En given succé!



Här är champagnen mina föräldrar INTE fick, och sen spelade vi memory med Frank. Han är lika dålig förlorare som jag, men fuskar lika mycket som min bror. Mina föräldrars gener all the way!;)

Ett svar på “Impulsshopping mm

  1. Det är inte alltid så lätt med pass. En gång gick J igenom en amerikansk passkontroll med E:s pass. E blev stoppad och det hela uppdagades. Tulltjänstemannen som släppt igenom J fick sina fiskar varma! TSA är ju annars kända för att vara hyfsat noggranna, om man säger så!

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.

Skriv din sökning ovan och tryck enter för att söka. Tryck escape för att avbryta.

Tillbaka till toppen