Klara, färdiga, GÅ!



Hej då Älskling, mamma går nu. Hej då Tylla, nu går jag…Hallå!?! Hej då, jag FÖRSVINNER NU.. OK!?!

Dag fyra i inskolningen.

Tylla tittar inte ens åt mig när jag säger hej då. Jag fick stanna lite extra och tjata om detta för om hon inte förstår att jag ”försvinner” så missas ju hela poängen. Det skär lite i hjärtat att lämna henne men samtidigt är det bra att hon har så fullt upp med att upptäcka saker att jag är oviktig.

Det är en mycket mycket bra förskola. Jag har haft barn där sedan vintern 2011, det är ganska länge tycker jag. Jag har aldrig upplevt några problem, allt har fungerat perfekt för oss. Så Anna och ni andra, om ni läser detta, ni är helt fantastiska!
Men nu kommer lite kritik, inte mot förskolan utan mot OSS!

På väg till föris med småttingarna och vår hund, jag menar katt Sussie. Ni ser henne i övre högra hörnet. Hon följer oss på promenader hela tiden. Så söt!



För en längre tid, sedan 17 år nästan då äldsta dottern började sin skolkarriär, har jag funderat på hur vi värderar våra barns hälsa och miljö. Det handlar om allt ifrån de 90 decibel som då och då mäts upp inomhus på förskolorna (det är gränsvärde för fabriksbuller och inomhus måste det vara under 30 för att man ska kunna få bo) till maten och den fysiska miljön. Larm från WHO för några veckor sedan talar om att en miljard unga riskerar att bli hörselskadade som vuxna på grund av buller och användandet av hörlurar bland annat. Det rapporteras sedan länge med jämna mellanrum att det städas så dåligt på skoltoaletterna att barnen håller sig från att gå hela dagen.

Precis innan jag började skriva hörde jag på Meny i P1. De talade om skolmat. En kock i Göteborgstrakten hade tydligen utmärkt sig genom att laga så god mat att barnen och föräldrarna inte klagade. Det var tydligen unikt.



Mycket enkel och god mat. Ekologisk potatis, änglamarks prinskorv, ägg från en gård i närheten, entrecôte från svenska och ekologiskt uppfödda djur, rödbetor i samma anda. Alla åt. Jag älskar Ropa vieja! Svårare än så behöver det inte vara.


På Tyllas avdelning går 18 barn under tre år. Det finns fyra pedagoger, de har tillgång till två rum, ett kök, ett kombinerat skölj/toa/lekrum samt påklädningsrum och hall. De delar upp sig i mindre grupper för att det ska fungera. Det har verkat fungera mycket bra och de dagar jag varit med. Det har inte alls känts som att antalet barn är ett problem. 
Jag funderade ändå lite på vad som skulle hända om det till exempel skulle börja brinna…eller om den där snubben som verkar ha svårt med att stänga grinden kommer och några barn försvinner….eller att det smäller till och blir minus tjugo grader kallt under två veckor nästa vinter och de inte kan gå ut.
Klarar personalen av att hantera situationen då? För någonstans är 18 barn på 3-4 vuxna ganska många att hålla reda på. Jag har fullt upp med tre små här.

Nu har regeringen sagt att en maxgräns ska införas för att reglera antalet barn per grupp. Tidigare gränsen på 15 tog bort för att den ändå inte hölls!?! Man kan alltså ta bort regler bara för att de inte följs…det öppnar ju upp för alla möjliga spexiga saker tänker jag. Fy skäms på er beslutsfattare! De tillägger att förslaget på nu maxgräns ska baseras på forskning, man baxnar! VAD ANNARS tänker jag! 

Barnen är vår framtid, barn är sårbarare än vuxna, deras hjärnor ska växa och då är det viktigt med bra miljö. Negativ stress påverkar små hjärnor på så sätt att de slutar bilda nya synapser. Det är fakta, inget nytt. Ibland i enkäter frågas man om hur väl vår förskola överensstämmer med bästa tänkbara förskola. Jag ger alltid maxpoäng på frågorna utom på denna för här finns faktiskt utrymme för förbättring  En ultimata förskolan finns sannolikt inte men OM den fanns skulle den vara utformad så här!
Tre pedagoger, nio barn. Rymliga och ljusa lokaler med fin utsikt. Ordenligt med utrymme för kläder och skor. Små skrymslen där barn kan dr sig undan om de vill, en mysig vrå för kuddar och böcker. En frodig och intressant utegård, kanske lite djur. En kokerska som lagade mat på ekologiska råvaror (här ligger vår förskola i framkant!), gärna med mycket fisk och grönt. Jag hade önskat detta även för pedagogernas skull faktiskt. För de är de viktigaste personerna i livet ,vid sidan av familjen både för mig och mina barn. Ska de orka måste vi värna deras arbetssituation.

Återigen, jag har inga klagomål på vår förskola, tvärt om, jag rekommenderar den till alla dom frågar, även till dem som inte gör det. Men något måste hända här. Vi lägger omåttliga mängder pengar på shopping, både till barnen och oss själva, vi reser, har dyra bilar och sen röstar folk på det parti som säger att det ska vara MAXTAXA på ”dagis”. Hur dumma i huvudet är vi egentligen? 
För det är ju så att förskolorna är en arbetsplats, vissa i privat regi med vinstkrav och det kostar pengar att driva. Kommunerna är INTE bättre än privata alternativ. Jag tycker tvärt om att privat i många avseenden är BÄTTRE! Vi har valt friskolor till alla våra barn och det har bara varit positivt! Självklart måste de göra en vinst, annars finns ju ingen anledning att driva några av de bästa skolorna och förskolorna i landet. 
Visst, jag tycker inte att skattepengar ska flöda ur landet till Caymanöarna men det är inte det stora problemet. Detta kan man också enkelt reglera med att de ska skatta i Sverige. Är de inte intresserade av att driva företagen vidare om så sker, ja då blir det så. 
Helst skulle jag vilja att behoven styrde och inte ekonomin. En skola med mycket problem måste utvärderas avseende utförande men alltid i kombination med deras behov och elevunderlag. En välfungerande skola med nöjda barn och goda resultat måste vara målet, inte hur mycket det kostar oss. 
Vi måste uppgradera våra barns värde! Allt annat är sekundärt tycker jag. Barn har ingen röst i samhället heller, vi måste stå upp för dem och inse att hur de har det nu påverkar dem resten av livet. 




Jag följer inte många bloggare, bara två. Igår visade ena upp sitt überstädade hem, tack som fan! Och den andra hade börjat med en stegräkningsutmaning…Den kände jag att jag kunde knäcka iallafall. Jo, sådan är jag, jag vill knäcka, springa tills jag får blodsmak i munnen och överdänga. Tävlingsmomentet är centralt i allt jag gör, jag vill vara bäst på de områden som jag bedömer att jag hanterar. Snyggat är jag inte, tävlar inte i det, helt meningslöst när man har Friday i sin bekantskapskrets. Så jag tänker ge E en match, Ebbas Blogg jag ska städa så gott det går men kommer nog inte slå Superquinnan…gör jag det kan ni räkna med att jag lägger upp oräkneliga bilder på detta. Här visar räknaren på 4444 steg. Det saknas minst 1000 pga mishaps kan man säga för att inte bli tjatig. Men det är barn inblandade, allltid.


Jag är orolig för att S och MP lägger nivån på 15 eller 16 barn/grupp för det är egentligen inte det det handlar om. Skolan ska vara en lugn och säker plats för barnen och personalen, man måste satsa på detta, kosta vad det kosta vill! Om 30 år vet vi vad vi gjort med våra barn. Vi experimenterar nu…De kommer få döma oss.



Ett svar på “Klara, färdiga, GÅ!

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.

Skriv din sökning ovan och tryck enter för att söka. Tryck escape för att avbryta.

Tillbaka till toppen