Jag undrar ibland varför jag bloggar. Jag tror att det är för att reda ut saker och ting. Jag resonerar med mig själv och sen lite pirr kring om någon ska reagera. Visst det har blivit lite marknadsföring av mig och det jag gör men kärnan är ju mina tankar kring livet och meningen med detsamma och sätt att få det drägligt. Igår skulle maken iväg tre dagar för camping. De slapp regn tydligen men mörkret kom fort och de ligger nog iskalla nu under det lilla vindskyddet ochhåller sig så nära varandra de vågar…de har känt varandra större delen av sina vuxna liv och trots att maken just nu har en liten fin mustasch….är jag inte orolig;). De äter torrfoder och jag får lite uppdateringar från det enkla livet. Jag kan då bara konstatera att det enklaste livet sker här och nu i och med att vår för dyra spis från Smeg som PRECIS fyllt TRE år lagt av sedan några dagar och att mackor i ugn, flingor och mjölk samt mejeriprodukter har en väldig åtgång. Min söta mamma tog lilla T med sig hem så jag slapp lägga tre barn som vanligvis känpar om vår tvenne uppmärksamhet gick att lägga hur enkelt som helst på var sida i vår dubbelsäng. Jag somnade först och de såg klart tre av Madagascarfilmerna. Allt började med att jag dansade lite udda (som han i Love actually i hallen och så satte det igång. I like to move it, move it…
Jag sa t o m, nu somnar jag, ni får borsta tänderna och gå på toa! De pausade och gjorde just det. Kom sedan tillbaka och jag sov som enstock tills llilla A valde att varsko mig och hennes far att hon nu låg utslagen full på en gata i Denver…hon är retsam på det sättet. Men vad ska jag göra? All panik i skrift får avsnoppande svar och triggar sannolikt så jag valde att vakna och kolla runt lite på sociala media…dumt, jag vet men jag var plötsligt inte så trött längre, kände mig mer utvilad än på länge halv fem på natten. Helig tid nästan. Mörker, sovande barn och bara mina egna tankar.
Jag följer nu inga bloggar själv längre. Jag hinner inte och märker att jag då skriver mest om dem, kommenterar vad andra skriver, det är ju trist. Men jag har sugits in lite i Blondinbellas fall. Dels för att jag hela tiden tyckte det var så galet alltihopa. Och nu….för att jag vill se hur det landar. Jag gillar ju verkligen inte livsstilen, jag tycker hon är min absoluta motpart men förstår suget hon har, jag har sett det så ofta hos dem med liknande uppväxtförhållanden, denna önskan om något fantastiskt och glamouröst. Men det gör mig trött.
Jag har också drömmar om framtiden. De är oftast av den karaktären att jag vill göra något bra för de som har det sämst, hjälpa utsatta, styra mina insatser så att vi kan få anständig beroendevård, få utmattade kvinnor att må bättre, både för DERAS skull men kanske ffa för deras BARN skull, att leva med en mamma som lever via konstgjord andning och inte är ”med i matchen”….sådant tynger ig. Vi måste smarta till oss, använda alla kunskaper vi har om psykisk hälsa, vad som ger oss ett bra och meningsfyllt liv och i min bild av den ingår inte totalmatchade ”outfits”, perfekta naglar, Dyra handväskor och nyfönade hår. Där ingår samtal med barn, partner, måttfullhet för att inte säga resurssnåleri, återbruk, hälsosam mat och glädje över att vara frisk eller iallafall fri från smärta och olycka.
Alla politiker retar mig, utom möjligen Nyamko Sabuni. Jag hoppas, och har gjort det sedan innan hon steg av politiken, att HON ska förändra Sverige! Om någon kan det är det en svart kvinna med hjärna, erfarenhet och dödsförakt, för det verkar hon ha. Hon säger vad hon tycker verkar det som, hur obekväm hon än är. Hon verkar inte ett dugg lättkränkt och jag har alltid beundrat henne. Hoppas hon inte mals ned av all jävla politikerskit. Jag hoppas hon kan få brinna som en klar och tydlig låga i vårt geggiga parlament när hon kommer in i det. Och efter gårdagens rabalder hoppas jag att alla gjorde rätt, att den kinesiske ambassadören blev persona non grata och att vi delar ut mer priser till tomma stolar och att fler som Sara Danius tar sig fram och är högröstade.
Jo, jag har faktiskt börjat följa en blogg, Karin Adelskölds, för vi är lite bekanta, hon är kul och vi ligger på samma förlag och skriver om utmattning. Följ henne om ni vill ha lite ärlighet i sociala medier, hon känns ovanligt osponsrad trots att hon är knuten till ett stort magasin!
Jag tänker ibland att jag också skulle vilja ha mer läsare/följare och på så sätt få lite mer spridning av vad jag vill men jag kan inte vara bunden. Jag är för spretig, kan inte köpa hela koncept. Därför skrev jag en tid för Stunder av lycka som var lite ”bitsk” dvs, vi skrev det vi faktiskt tyckte. Mycket uppfriskande och jag kan sakna det. Att skriva reportage. Det är kul att skriva om produkter. När jag hade butik fick jag resa runt och välja saker till min butik, gå på mäsor och jag var väldigt nöjd med mitt urval. Fortfarande kan jag inte förstå varför Aikyou, (för kvinnor med små bröst, helt ekologiskt), Hing och några av de tyska designmärken jag tog in samt baltiska märken och ffa Danska i form av mina lampor och knoppbrädor blivit stora här. Så fina. Jag ska se om jag kan hitta produktbilder att visa er!
Nu har jag ögonen på Marielouisehellgren som gör saker av spillmaterial och jag bara älskar det!
Jag tror faktiskt jag ska ta mig till Formex nästa år, det var länge sedan men man behöver några år mellan gångerna för det är så mycket samma varje år. Jag gillar att inspireras, men bara lagom för jag ska ju inte köpa, men ändå, om man kan lyfta fram något så är ju det roligt! Jag gör ju lite det med mina Instagraminlägg kring saker jag INTE köper….så andra kan fynda. Känns bra. Nu blev jag lite trött igen. ska försöka få lite mer sömn. Imorgon blir det Exploria med mamma och tre små, sen sova hos dem för det är balett på söndag och enklare att vara i närheten då och slippa släpa med två killar som inte vill….jag tror det kan bli den lugnaste helgen på länge och jag känner mig i balans, trots att jag varit 112-sjuk i veckan och läst in en ljudbok på två veckor…kan bero på att jag arbetar deltid….det är mycket trevligt. Men jag inser att om jag varit en person som INTE var doktor hade jag kanske varit sjukskriven? Man vet aldrig….
Sov nu! Julen kommer snarare än ni anar och då ska allt vara klart!!!!! Holy shit!
