Jag checkade in på topplistan på Adlibris över böcker i stresshantering och låg då trea! Inte illa. Och så fick jag veta idag att ljuboken är KLAR och ska ut till lyssnare 9/1-20 och det var ju väldigt roligt att höra, sen kikade jag lite på utlåningen i Östra Sverige och då blev jag ännu gladare, den ligger inte och värmer bibliotekshyllor överallt ändå, såklart!
Sen var det föreläsning idag på förmiddagen och där var det inga konstigheter, jag tycker att det är svårt att skilja depression från utmattning dock måste jag säga och jag var väl inte helt ense om att man ska uppmuntra till pulshöjande aktiviteter för de deprimerade för jag tänker att det skulle påminna om ångest…men, alla är ju som bekant olika och det som funkar för den ene kanske inte gör det för den andre. Men jag tänker ändå att depression och ångest är bästisar och går hand i hand och kommer nog fortsätta att rekommendera start low go slow. Och jag känner mig stärkt i att fortsätta ”tvinga” ut patienterna på avdelningen på promenader dagligen och att de inte ska ligga i sängarna med täcket över hucudet hela dagen, dygnsrytm är viktigt och att aktivera dem friska. Det finns det bevis för att det hjälper. Det handlar som sagt om att ”sälja in” budskapet och det är jag ganska bra på. En annan personlig fjäder i hatten var väl att föreläsaren sa att man t.ex kan föreslå ett museibesök till den deprimerade och det vet jag att jag gjorde på mitt allra första vik. som läkare inom psykiatrin helt utan någon som helst förkunskap om hur man aktiverar och beteendeförändrar någon. Min egen teori var att personen i fråga gick på tomgång och att input i en glad och inspirerande form var av största vikt. patienten gjorde som jag sa….så jag känner att det mesta är logiskt och det så kallade sunda förnuftet men att det fördunklas av en masa krångliga ord som jag hakar upp mig på. Det konstigaste idag kan jag inte ens komma ihåg, borde skrivit ned direkt men det handlar om olika psykologiska begrepp som inte betyder något för mig och som jag läser om men det fäster ej. Jag är väl för gammal och min inlärningsförmåga noll. Så jag kämpar vidare fast jag helst bara vill släppa taget och inse att jag är ofömögen att lära nytt, att jag hatar fackspråk och är envis som synden.
Så var det med det. Men jag träffade min ”chef” som är mammaledig och vi hade trevligt på lunchen, hon peppar och jag får vräka ur mig, hon förstår mig. Väldigt skönt. Men nu jäklar i min låda ska jag sätta mig och försöka F Ö R S T Å vad jag läser och göra klart min beteendeanalys, fallformulering, ADC och en SORK. Ja ni hör ju. Det påminner mig om dermatologikursen där det inte ska heta hudavskrap utan excoriasion……allt för att krångla till det….eller?