Nej, jag mår inte toppen direkt. Som vanligt är det jag som faller sist. Först ut var maken, han tappade rösten och var som en zombie i tre dagar till igår kväll när han kvicknade till. Jag har fått besök två gånger inatt, först Tylla och sen Edgar. När han kom så flyttade vi till hans lilla sänd för det var för svårt att sova fyra i vår stora. Jag vaknade sen av huvudvärk i kombination med att jag kände mig kroppsligt sjuk. Tur att jag höll igen igår faktiskt, jag kände då att det var något på gång.
Jag funderar på att boka en tid för att kolla upp om jag kanske faktiskt behöver något för den här huvudvärken som återkommer…..kanske Inderal? Vi får se, men kanske julen minus den stress den innebär ändå kan ge lite mer perspektiv på allt?
Jag började se Expeditionen igår och jag måste säga att jag skarattat mycket gott några gånger och det var trevligt att titta ihop med maken. Vi tittade på varandra och sa att fan, det där skulle man göra. Klättra i Himalaya….men sen kom vi på att vi har barn och frågade oss om Kebenekaise kanske är ett bättre val…Vi får kolla upp det.
Jag fick tips om Expeditionen av en bekant och var lite tveksam först. Jag har så svårt för Persbrants stil även om jag lyssnade på nån intervju med honom nyligen och tänkte att det kanske inte var så farligt. Men han är ju väldigt rolig och insiktsfull även om hans självklara blick in i kameran är lite……provocerande. Han är så medveten om varje rörelse, blick och ord han säger, Dramatiskt skolad som han är märker man att valen av ord, tempot och allt är väldigt slipat. Jag har ju inte sett klart än, men jag har sett alla avsnitt som finns till dags dato och det verkar vara ett verkligt lotteri vilka som ska klara det eller ej. Kallur tror jag starkt på. Hon har en helt annan beslutsamhet än de övriga. Hon ät en tävlingsmänniska. Persbrant vill upp för att han kan inte visa sig svag tror jag. De övriga verkar mer ödmjuka inför sin kropp och sina begränsningar…men vem vet. Kanske det blir Nils som når toppen?
Jag har ju svårt att inte plocka upp en kastad handske själv men på vissa plan, där jag känner att det inte finns någon prestige inblandad, där har jag inga problem med att lägga ned….som när jag öppnade butik istället för att slå huvudet blodigt bara för att fortsätta på läkarbanan. Jag hade hellre haft en fin butik och försörjt mig så än att för evigt vara underläkare bara för att jag inte fick AT. Nu är jag lite inne på samma grej, jag tycker ST är motigt, för många lösa trådar, ingen direkt överblick, inget svar på om jag får göra min internmedicinska placering där jag vill….och jag har ett stort kontrollbehov. Vill veta vad jag gör våren 2021 liksom…..Men min handledare lugnar mig. Men då oroar jag mig över det vetenskapliga arbetet istället, han säger, -Det kan vänta. Det är långtt lvar. Men så funkar inte jag riktigt. Jag vill ha en färdig plan. Det är lite som att bygga hus, man vill veta de olika stegen och hur jobbigt det än är finns delmål, etapper att klara av och sen får man ta nästa strid.
Nu ligger jag bara och väntar på att värktableten ska kicka in, gör den inte det får det bli en sumatriptan, eller en halv faktiskt för det brukar hjälpa. Men kanske jag har feber nu…? Det känns lite så faktiskt. Jag stannar i sängen, ser på Svtplay, läser lite och gulliga maken kom utan att jag bett om det med te! Puss liksom.
Jo, apropå den senaste politiska röran….ta bort AF och privatisera….DET kanske är nästa grej för den som vill bli skamlöst rik, som han som låter asylsökande på i kasern medans hans eget livs mer liknar en suadisk prins….ni vet guldkranar, golv med inbygda blå LED-lampor i marmor och som av misstag beställer senaste Aston Martinen fast magen är så stor att den hindrar honom från att faktiskt komma in i och köra den, OM AF läggs ned och det ska privatiseras, då tror jag att det är där man ska gå in. Förmedla jobb till folk som inte kan läsa och skriva, aldrig satt sin fot på arbetsmarknaden och som kan ta jobb i skumraskbranscher där kanske lönebidrag kan betalas ut, de får provanställningar och som sen inte får stanna och man i en jämn ström kan ordna anställningar på så vid….?!? Om Bert Karlsson börjar med det, då ska man kanske också hänga på, inte vänta. Om man är i tid är man för sen liksom där.
Kanske jag bloggar lite mer när jag mår bättre, om något roligt, man det är svårt att se det just nu.
En positiv grej är att bloggläsarskaran växt betydligt sista tiden…man undrar varför. Jag har inte ändrat mig särskilt, kanske skrivit ngt mer än tidigare, jag tror det är en tredubbling av antalet läsare och till er säger jag, VÄLKOMNA! Så roligt!