Jag trodde jag var frisk. Så jag klädde en gran. För att låta maken göra det ensam med barnen är……vad ska jag säga…….lite skrämmande? Dels för att jag har sett vad han redan gjort, hängt upp en hemmagjord venttrumma med John mc Cabe i…och sen krönt det hela med Nakasami Plaza eller vad det heter och dels för att jag är orolig ägare till handmålade glaskulor från min mormor. De är supertunna och omöjliga att ersätta. Jag vet inte om hon köpt dem eller kanske hon också ärvt, i vilket fall. De får INTE hängas av barn. Eller för LÅGT eller för TÄTT!
Jag dirigerade uppackningen och vem som fick hänga vad och bad maken överse att allt inte hängdes på samma eller för långt ut på grenarna och sen var jag nästan död. Skulle ta tag i tvätten men nej. Jag orkade inte. Började flåsa och var tvungen att avbryta. Jag smsade lite med en vän som haft en horribel kväll på en akutmottagning i Stockholm (horribel pga för mycket sjuka och en stackars doktor. Dålig utrustning och vad ska man säga……dekis. Vi betalar världens högsta skatt men…vad fan gör vi med pengarna. För det är ju orimligt att det inte skulle räcka.
Jag gick sen upp för att inspektera lite…och kanske hänga upp sista girlangen…då ser jag. Att granen är snyggast om man står precis där jag satt ungefär. Det var ingen vidare spridning. saker hängde på varandra. Så jag hängde om lite.
Jag gick ned till undervåningen för att styra upp kalaspaketen till E imorgon, han har redan sett allt han ska få, maken fann honom i mitt arbetrum där han lugnt och ordentligt sorterade igenom allt han önskat sig (trodde han). Mamma kommer säga att han är P R E C I S som jag. Jag har inget minne av det. Kanske att jag någon gång kikat försiktigt, använt rakblad osv, NÅN gång! Det är väl inte något man måste behöva dra upp varenda jävla jul??? När det händer brukar jag berätta historien om varför jag inte äter saffransbröd så gärna…..ska jag mamma?;)
Näväl. Killen kommer nog INTE bli besviken, oj vad med versaler här. För i år har jag verkligen styrt upp detta. Beställt enligt listan, inte försökt vara rolig, sparsam, klimatsmart eller något. Allt för att inte sabba julen i år (jag har ju haft återvinningsjul här, inte uppskattat av barn som mina, eller jo de stora tål, eller inte alla men TVÅ).
Nu är nästan allt klart ändå. baby steps. Jag föll ihop i sängen, svårt att andas kände jag. Bad maken ta trycket….han hittade inte stetoskopet…..då sa jag att vi kunde ta det palpatoriskt. Jag gav instruktion. Han tjafsade. Såklart. Det är en sak min exmake och nuvarande make har gemensamt, de tjafsar med mig om läkargrejer! Vem gör så? brukar ni tjafsa med bilmekaniker om bilmekaniska saker? Man kan tjafsa om priset men inte kanske analysen. Man kan inte tjafsa med utbildat folk om man inte är utbildad i samma lite tänker jag. Jag har aldrig tjafsat om ekonomigrejer med exmaken (och brukar inte hänga ut honom här, han är en superförträfflig kille ju men just detta alltså) utom när vi skulle rösta för eller emot euro. Jag sa NEJ han sa att jag var dum i huvudet. Nu, många många år senare har han erkänt att jag hade rätt….Han bröt tummen en gång när vi hade bebisar hemma. Jag sa åt honom att genast lägga sig för han var blek av smärta….jag sa att jag aldrig skulle kunna ta emot honom osv. Men, han kommer också från en läkarsläkt. Det är skadligt. Man kan själv liksom. Nuvarande maken däremot….ibland vill ha ha min hjälp så gärna men han ska tjafsa om hur man tar ett jävla blodtryck. Han pumpade till slut och jag tog pulsen, 95 systoliskt, kanske vi hade svaret där. Jag var helt matt. Har inte ätit ordentligt och kanske inte druckit tillräckligt (obviously) för att hålla det uppe. Så han fick genast gå och hämta massa vatten. Nu ligger jag och tycker synd om mig, hoppas jag orkar med födelsedagsfirande imorgon och att julen kanske kommer gå i friskhetens tecken. Och grannen har samma. Feber som kommer och går, halsen, tvi vale. Är det en kvinnoinfluensa i år? Har män också fått?
