Varva ned


Lite julstämning har hittat hit. På lördag ska det vara färigpyntat.

Idag skulle jag sova när Tylla somnade. Det hade jag verkligen tänkt. Men sen kommer den lilla stunden och det är ju då jag har min egen tid. Listor ska skrivas. Lucia kommer snart. Mycket ska ordnas även om vissa moment lagts ut på entreprenad. Jag ser just nu huset som det stora problemet. Hur ska jag kunna få det i ett representabelt och juligt skick. Det är så jävla stort! Jag får förbjuda folk att gå upp på övervåningen. För även om jag har några dagar på mig är det väldigt mycket jobb här, varje dag, bara för att kunna gå på golvet. 

Jag hör att man är trångbodd om det bor tre eller fler i ett rum. Jag hör att vissa familjer i innerstan trivs bra med att bo trångt och vara nära sina barn. 
Så bodde man förr. Igår hörde jag en kvinna från, var det Pello(?), som berättade att de som regel sov tre i en säng, hade de gäster blev de fler. De sov gott om natten. De var typ 15 stycken i familjen i fyra rum och kök. Ett rum använde man till fint. Ingen gick in i det rummet trots att det inte var låst…detta skulle vara en omöjlighet här. Det gick bra det med.

Älskade listor..


Vi ska snart bo 150 kvadratmeter mindre. Vi är lite oroliga men jag ser ändå fördelarna med att bo mer kompakt. Detta är för stort, även för oss. Det jag kommer sakna är de vackra detaljerna och källaren. Inte ytan.

Jag funderar ofta på downsizeing numer. Jag har så fruktansvärt mycket hushållsarbete och vet att ingen annan kommer göra det när jag väl börjar jobba snart. Jag kommer inte vara hemma för att se röran iallafall, man måste tänka positivt. 
Men det är en lite jobbig känsla att å ena sidan vilja komma vidare med min utbildning å andra sidan vilja sälja allt, odla min mat och ha höns. För jag bryr mig inte om status. Jag skiter i vilken bil jag kör. Bara den startar, inte dödar vattenlevande organismer eller är livsfarlig att köra. Jag kan leva mycket torftigt. Jag gillar det. Prylar och lyx gör mig obekväm även om jag älskar både inredning och kläder, och för all del smycken. Men just nu känner jag att hjulen måste snurra långsammare. Jag vill lära Tylla saker, inte bolla henne mellan barnvakter för att kunna jobba…Fast jag måste. Jag älskar ju mitt jobb. Kanske det blir min räddning? Att komma ur detta ekorrhjul ett tag..vi får se, det är inte jag som råder över detta. Det är andra.

Hur som helst tänker jag på vårt överflöd. Jag gillar verkligen inte det. Nu inför jul försöker jag vara sträng och bara önska saker till barnen som de verkligen behöver eller kan ha roligt med. Det är svårt. Folk vill handla. Och barn vill ha paket. Frank gillar trollkarlar, han har sett Harry Potter. Hans snälla pappa, allmänt känd som maken, har varit ute och brutit en gren från vår trollhassel. Han har tagit bort barken och låtit den torka. Jag sandpapprade den och spraymålat (inte miljöfarlig färg) i svart. Nu ska den få en lila glitterfärg på skaftet. Jag älskar sådant! Enda kruxet är väl att den inte är magisk….vi får jobba lite på det. Nu ska jag vila, annars får jag nog skäll av maken (som sover nu) för han har inget överseende med att jag vill göra något annat än sova, äta, leva och dö.


Simsalabim, house get clean!


Till Tylla försöker jag ändå undvika att köpa något. Förra året slog jag in saker som vi redan fått; men som killarna glömt bort. (Hur mycket grejer kan man ha?). Jag köper så lite jag bara kan till mig själv, jag behöver verkligen inget. Jo lite trosor behöver jag. Jag har inga kvar. Alla olika storlekar jag haft senaste åren alltså, det sliter på trikå (och mammans hud).

Skriv din sökning ovan och tryck enter för att söka. Tryck escape för att avbryta.

Tillbaka till toppen