Supertrött och irritabel


Blått doftar bäst och den där färgen tilltalar mig allt mer. Snögubbe i pingelfom frånForm från Skå.


Idag har jag skickat gruppsms till äldsta tjejerna och fd.maken. Till maken var det endast för kännedom. Meddelandet innehöll vad som jag anser är en lägstanivå för att få månadspeng. Ingen respons annat än från deras far ungefärligen: Hear, Hear!



Jag ägnade en halvtimme av min mycket dyrbara tid efter middag och läggning av tre små åt att städa av vårt miniskula kök. (det ordet går ej att googla jag hittade nog på det nu är jag rädd, en svensk variant av miniscule, pyttelilla alltså!) Det blev inte kliniskt rent, det är omöjligt och icke eftersträvansvärt längre för då blir jag ett monster. Det blir OK. 
Jag rensade lite i det som blivit ”brödhörnet”. Se bild. Detta är ett återkommande fenomen här hemma, man tar en skiva bröd, lämnar påsen öppen och går. Jag rullar ihop påsen och flyttar den västerut. Nästa person ta bröd, lämnar kvar jag rullar och så vidare. Nu räknade jag till sju olika brödförpackningar, en var egentligen utan förpackning och mer av en stor skorpa. 

En lång radda bröd i olika stadier av förfall

I badrummet fanns idag tre vuxentandkräm och två för barn och trehundra tandborstar. Nej det var ljug. Det var tio men det kändes mentalt som trehundra. Tyngden i mitt hjärta alltså. Två av tandkrämerna var nästan slut, en barn och en vuxen. Då bestämmer sig någon (som jag borde lärt upp bättre! Mitt fel, alltid mammans fel. Det säger Freud). för att ta en ny, utan att kasta den förra eller kolla om det redan finns halvfulla framme. Jag kastade liken och lade undan de tuber som verkade mest fulla. 
Imorgon ska vi se vad som händer. Jag får ibland en sådan innerlig lust att filma alla här hemma. Enda oron är att det är JAG som ställer till allt för att jag är så stressig i hjärnan…Det vore olyckligt.

Smutskläder i drivor. Nej inte drivor, mer som strössel. Lite här, lite där, lite smutstvätt bland de rena kläderna,  lite rent bland det smutsiga.

Brödproblematiken tänkte jag åtgärda genom att inte köpa mer bröd förrän allt är slut eller förpassat till komposten. Jag mår illa av slöseri med mat och tänker på en sak jag hörde en korkad journalist (förlåt men jag blir galen på dumma frågor) säga till Maria Corrazza Bildt. Hon undrade om de slängde mycket mat i hennes hushåll. -Inget slängs, sa Maria. Allt äts upp av respekt för dem som inte har någon mat. Reportern verkade inte förstå, men ni är ju uppväxt i ett slott…
Jag fattar inte att det ska vara svårt att ta in att rika människor inte kan vara sparsamma. Såklart slänger man inte mat som går att äta. Det gör jag aldrig. Jag sniffar på saker. Tvingar min man som är skeptiker att dricka utgången mjölk. Jag fryser in mjölk när vi åker bort ett längre tag så att jag kan ha i kaffet. (Ni hör att mjölk är centralt här hemma och att jag är en riktig Spara). Den vägrar han konsekvent att dricka för datummärkningen gör honom misstänksam.

   

Jag tyckte dessa två passade ihop på något sätt. Mitt hus i sol och ett gammalt broderi från en antikaffär jag besökte idag. Där köpte jag ljuvliga BLÅ servetter, jag börjar bli slirig i min estetik.


Tandkrämsgrejen är på sätt och vis åtgärdad och inte så ansträngande att ordna upp om det tillstöter nya problem. Bara öppna kommoden och ösa ned i lådan.

Klädströssel däremot är ett gissel. Jag var mycket tydlig med maken idag. Flera gånger. Sista gången med basröst. Han erkände och åtgärdade. 
Ni som följer mitt husbygge i andra kanalen vet att jag eftersträvar en ny ordning i nya huset. Garderober är bortrationaliserat. Men hur ska jag göra med strösslet. Jag tror del i problemet är att det är svårt att hitta till tvättkorgen. Kanske dess placering kan optimeras? Eller multipliceras?
En korg i soffan, en på köksbordet, en bakom elementet, en i trappan och två i hallen. Eller något high tech…som i en robotdammsugare? En kraftfull magnet insydd som dras mot tvättmaskinen…inte? Jag får ta en tankevända till där. för basrösten är jag trött på.

Igår gjorde jag gotter. Dessa består av mörk choklad med hackade tranbär. Jag använde en av killarnas chokladkalendrar som form.



Jag ska sova nu. En artikel jag såg idag handlade om att det inte är den som ska jobba som behöver sova. Det är helt sant. Det är också helt sant att inga män känner till detta. 

Skriv din sökning ovan och tryck enter för att söka. Tryck escape för att avbryta.

Tillbaka till toppen