Tyllas val

Här sitter jag och gottar mig. Jag älskar min gamla förskola och här är jag och min vuxna på besök där. Vi bjöd på muffins (såklart sockerfria, glutenfria, veganska och helt utan choklad) samt ekologisk självpressad apelsin- och äppeljuice som intre drog någon el alls när det tillverkades eller behövde kylförvaras. Det nya svarta är att vintertid ha ALLA matvaror utomhus för att spara planeten!

Hej alla beundrare! Ännu en vecka har gått här i mörkret. Jag börjar faktiskt ledsna. Jag har hört talas om snö i drivor som ska finnas här i landet men det verkar som om mina vuxna har ljugit även om det. Så det är en av sakerna jag ska berätta om, alla lögner. Här ljugs friskt om allt möjligt, mat man ska få, presenter som väntar, chips, lördagsgodis och turordning i bilen. Allt möjligt kort sagt. Mina vuxna är inte att lita på. De ljuger om tid också förresten, hela tiden. Kul ordlek där va? Jag är verkligen väldigt rolig och fyndig, och ARG.

Jag ska ge er några konkreta exempel från veckan som gått. Vi kan börja med tiden. Jag brukar ofta vilja ha vissa saker, som kall uppfriskande O´boy. Då säger jag :

-Kan jag få kall, uppfriskande O´boy?

-Du kan ju göra själv, är ett vanligt svar på den frågan. Eller,

-Nej, det får du inte dumma unge! (Alltså, de säger inte det men jag vet vad de menar. De är sååååå elaka mot mig och vet inget om vad barn har rätt till eller behöver. Att barnkonventionen nu är lag har inte uppmärksammats nämnvärt här). Det kan också komma svar som att jag redan druckit O´boy och att det ju får vara nån ”måtta” på hur mycket socker man får i sig. Och där ljuger de till exempel. Socker i O´BOY, så otroligt korkat. Jag ser inget socker i O´boyen, vad får de allt ifrån? Och tänk er att behöva leva med och svälja alla dessa lögner under en hel livstid. Vad gör det med en människa liksom?

Sen kommer detta med att ständigt skjuta upp saker. Lördagsgodis till exempel. Det får man ju i princip aldrig! Det kan ju gå oändlig tid mellan gångerna och har man otur bestämmer de sig för naturgodis. Det hände igår på fredagen till exempel. Jo, jag gillar ju visst sånt gott men det går väl inte att ersätta vanligt färgglatt godis och choklad med det? Det är ju mer som tillskott tycker jag och bör inte räknas in i samma kategori.

Sen tid, jag är ju sex år fyllda nu och går i förskoleklass, grön grupp, det är den för de smartare barnen. Jag är egentligen för smart för dem och borde ha en egen färg, med glitter, för jag fattar mer än precis alla och kan ju redan läsa. Och därför fattar jag inte varför jag måste gå i förskoleklass längre, vad är poängen med det? Jag är redo för skolan nu, jag vill lära mig räkna mulkiplitakjon. Jag behöver det för jag måste ge mig av ut i stora världen. Och tydligen måste man kunna räkna sånt då, och procent. Jag har sett på tv att det är viktigt med ränta och pengar så det så. Men alla vuxna säger att man måste går ett år i varje klass. Helt knäppt ju. Man behöver ju bara gå så länge så man lärt sig allt och sen är det dags för nästa. Och jag känner folk i andra klasser, äldre typer som jag absolut skulle kunna matcha. Vi leker på skolgården och tro mig, de kan mindre än jag och är betydligt svagare.

Turordning. Jag anser att det är min rätt att åka fram i bilen. Jag är både smartare, snyggare och sötare än alla andra här hemma. Jag kör förmodligen bättre också så egentligen borde jag väl köra alla. 18 år säger de att man ska vara men ärligt, känner ni mina systrar? Skulle de vara bättre än jag är på detta? Det är ju fullkomligt tramsigt! Jag tänker att min körstil är som en kombination av mina föräldrars. Pappan gillar teknik, är intresserad av lack och bra temperatur. Mamman gillar hastighet, ogillar andra trafikanter och jagar dem vid behov och hon är väldigt avslappnad vad gäller komfort och lack. Men hon parkerar bra och säkert, eller hon gör det i sin bil. Pappans bil har lite för mycket ”lull-lull” som hon säger och piper en massa. Detta gör att mamman blir arg och stressad och plötsligt kan hon inte köra bil! Vilken tur att hon inte blev pilot tänker jag. Det hade inte blivit bra för någon.

Men tillbaka till turordningen. Alltså, jag bör sitta fram alltid (om jag inte får köra) och man kan tänka att det vore självklart men tydligen är det var tredje gång som gäller och ett undantag. Om en annan vuxen är med sitter den fram. Detta gör ju att det är omöjligt att ha den där framförhållningen som de ständigt pratar om. Jag och bröderna kan ju aldrig veta när en vuxen människa ska åka i bilen. Alltså hamnar vi i en slags terrorsituation där vi sannolikt kommer utveckla en PTSD av att inte kunna förutse detta och behöva skrika och gråta varenda gång vi åker bil. Det är anmälningsbart och inte förenligt med barnkonventionen som säger att barnens bästa ska tas hänsyn till i varje situation.

Vidare så har mamman fått för sig att vi ska gå till skolan. Jag tror jag nämnt det förr men hon har helt tappat det nu. TRE gånger denna vecka har jag fått släpa mig till skolan genom skogen i MÖRKRET! Hallå! Det står en BIL parkerad på uppfarten, vad är de till för?

Så även om det ju var min tur och ingen annan vuxen fanns i sikte så får jag GÅÅÅÅÅÅÅÅ. Men jag ger henne så mycket obehag jag kan. Jag vrålar ut min ilska och frustration hela vägen oftast. I praktiken bara några hundra meter in i skogen för sen brukar det finnas kul grejer att fokusera på och jag bli oerhört trött av att skrika så mycket och spjärna emot. Men ni fattar, barnkonventionen även här. Det bästa för mig är först att bli körd i bil. Alternativ två är att bli buren, helst på axlarna. Vagn har jag också försökt få dem att köpa in men där är jag tydligen både för lång och ålderstigen. Idioter! Det finns väl vuxna som har vagn? El-vagn, varför har jag inte rätt till det? Det handlar ju om mina RÄTTIGHETER här och jag har rätt till att slippa gå. Faktiskt!

Jag sover på ett golv. Ett hårt, kallt och dammigt golv. Jag skulle aldrig annars klaga på damm (jag vet inte riktigt vad det är men mamman klagar mycket på sådant och jag har förstått att det är något livsfarligt). Kan ni fatta, det är som att vara greven av Montechristo här. Ge mig bara en sked så ska jag gräva mig ut ur detta helveteshål. Jag vägrar att sova i min egen säng. Den är hård, för smal öööööö, vit…….för kort……enslig…..och …sa jag hård? Så jag brukar på nätterna klättra upp i den stora sängen. När jag är där försöker jag få så mycket värme och plats som möjligt. Och vatten. Och toaletthjälp…alltså jag går på toa för jag blir konstigt nog kissnödig på nätterna. Och då måste ju någon följa med och torka, tända och släcka och så där..Mamman och pappan blev ganska trötta (i dubbel bemärkelse) av detta och till slut sa de att jag fick sova med dem. Men det var LJUG! De bjöd också in min bror som har samma problem. Ibland blev det verkligen trångt i den sängen, det kan jag hålla med om men att de skulle klaga SÅ mycket tycker jag är obefogat. Nåväl, jag blev ju jättenöjd över att få sova där men sen visar det sig att jag ska ligga på GOLVET. Nedanför själva sängen. Och sen ska han brorsan också göra det. Han fick sin madrass NÄRMARE sängen och jag tvingades ut på kanten. ”För att jag inte ska trampa på dig” sa mamman. Men jag VET nog, hon vill inte ha mig där! APA!

Idag ska jag på kalas, mamman ska skjutsa. Jag hoppas jag får riktigt godis där så jag inte dör eller något. Mamman har köpt en present också. Ett tag tänkte hon köpa GAMLA böcker till min stackars vän men där drar jag en gräns ändå, det ska vara NYTT, N Y T T Fatta! Vi har rätt till NYA presenter, fasiken det kan ju finnas virus på gamla grejer, hon är galen människan! Nu ska jag sluta, det är frukost på gång, vi får se om det finns Nutella eller något som går att äta, det är magert här annars….barnkonventionen, PYTT!

Här rödbetslyx från Falbygden. Jag älskar deras ostar och höll nästan på att ta ett paket av dessa igår bara för att pröva men kolla in kilopriset! Dyrare än oxfilé va? Helt jävla galet tycker jag och snudd på ocker. De var väl en intressant tanke egentligen!?! Ockerpriser på varor, tänk er vad billigt allt skulle vara om man inte fick ta ut överpriser på till exempel handväskor, en väska kan ju kosta i princip hur mycket som helst men egentligen skulle väl ingen väska behöva kosta mer än tusen kronor skulle jag tro.

ÅH, vilken vecka alltså. Tylla har verkligen börjat ta sig ton här och av någon anledning anser hon sig förfördelad när det gäller i princip allt. Det är fel på trosorna jag tar fram, maten jag serverar, hon får inte hjälp tillräckligt snabbt och hon måste gå i skolan. Ibland får hon ju också gå TILL skolan något jag funderar allvarligt på att överge. Jag är rädd att någon av grannarna ringer soc och säger att barnen far illa…hon skriker och gråter en hel del på vägen till skolan och just nu känns det som att miljö och motion måste stå tillbaka på grund av att jag vill behålla mina barn och mentala hälsa. Hur kan barn vara så himla envisa och vägra lyssna? Jag säger till henne att hon slösar mer energi på att bråka och till på köpet få r huvudvärk av allt detta men det är som att hon går på plutonium ungen. Hon kan hålla på i säkert 10 minuter på detta sätt och sen ”ping” så slår det om i skogen och hon blir gullig och snäll. Hon tar min hand och sen är allt jättebra! Jag kommer aldrig förstå mig på barn.

Nu har vi tappat greppet lite över matintaget här…Tylla har lärt sig att plocka fram allt till O´boyen. Hon slaskar ordentligt och jag torkar och torkar. Snart har jag nog nött bort laminatet på bordet är jag rädd. Bra iofs att hon lär sig saker men det blir så krångligt ändå. För jag försöker gömma burken med pulver högre och högre upp och snart dör hon kanske i en fallolycka. För hon ger sig liksom inte i jakten på det där chokladsockret.

Socker överlag är en svår grej när det gäller barn. De tror ju att socker är strösocker och jag vet inte HUR många gånger jag fått förklara detta. Ibland ger man liksom upp. Och så blir det förvirrande när det kommer till frukt…och fruktsocker. Så jag försöker istället begränsa tillgången genom att gömma och inte köpa så mycket onyttigt. Lördagsgodis tänker vi, och vid fest och kalas. Synd bara att barn inte kan veckodagar, fattar att L Ö R D A G S godis är något man får på LÖRDGAR..osv. Jag tänker också att jag inte alltid köper smågodis utan lite nyttigare grejer, som naturgodis. Mina barn tycker inte att det är jämförbart och tyvärr kan jag kanske hålla med lite där. Så ibland blir det två veckor mellan godiset kan man säga och då uppstår förvirring och förtvivlan. Det är lite som att försöka komma ihåg vem som åkte fram i bilen sist. Väldigt mycket kontrovers om sådant här. I snart 20 år har det tjafsats om det med alla barn, tröttsamt.

All denna ”rotation” kring bilsituationen gör mig helt nervös när jag kör. När jag kör min lilla bil gör det inte så mycket men i makens splitternya dyra elektronikmonster är det värre. Det piper och blinkar, en videoskärm går igång och jag blir så stressad! Just dessa pip är ju helt olidliga. Jag blir så rädd att köra på något för maken är något av en lacknazist. Man får inte ens luta sig mot bilen! Det finns dammkorn på den som då kan repa…..tänk om han hade samma inställning till inomhusdamm….

Videoskärmen är också obegriplig. Röda, gröna och gula linjer som svänger…..i mammas var det gult, rött och BLÅTT!?! Hur i helvette ska man veta vad de enskilda linjerna betyder och varför rör de på sig?

Nej, jag vill ha en basicbil. Utan pip, kameror och jävla säkerhetsgrejer som bestämmer över mig. Jo, det är sant. Om man försöker byta fil men inte blinkar (pga inte en jävel på vägen) så kämpar bilfan EMOT! OCH, den tvärnitar när DEN tycker jag är för nära! Sist det hände höll jag på att få en hjärtattack för jag trodde att det faktiskt tog stopp, dvs att jag körde emot något. Jag sprang ut och tänkte att maken skulle typ döda mig men jag var två centimeter ifrån, MINST! Jävla skitbil alltså. Och det ihop med missnöjda barn och andra galna trafikanter som hetsar mig …vad ska jag säga….jag blir orolig.

Jo, barnkonventionen ska ju nu vara lag och riktmärke. Hur tänkte de där? Vad är bäst för barn i varje läge? När ska man börja fråga barnen vad de vill….jag undrar om någon domare i världen skulle kunna orka med Tyllas kravlista helt ärligt…..

Men sömnen är bättre. Vi har ju barnen inne i vårt sovrum nu och sedan dess kan vi faktiskt få lite dygnsvila. De tjafsar fortfarande och varvar upp vid läggning men när de väl har somnat ligger de oftast kvar. Helst vill de ju lilla PÅ mig men jag har bestämt att madrasser på golvet är det som gäller. Där fick vi sätta ned foten liksom för vår överlevnad. Tylla är rädd för gardinen och att behöva se in under sängen….hon yrade något om barns rättigheter och dammråttor som anföll och bet henne när hon sov. Jag vet inte var hon får allt ifrån helt ärligt, men lite underhållande ändå.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.

Skriv din sökning ovan och tryck enter för att söka. Tryck escape för att avbryta.

Tillbaka till toppen