Konstutställning – igen.

Opievallmo? Lucie Lagerbielkes finaste målning på Millesgården.

Min dotter F frågade mig om jag ville följa med till Millesgården för att se Hilma av Klint och ja sade JA på stående fot. Inte för Hilma af Klint egentligen för jag har aldrig diggat hennes grejer. New age, spiritism och mysticism är liksom inte min bag. Men Millesgården är det, och Svenskt Tenn. Det ihop med att få vara med dottern och hennes nya ”entourage” dvs sambo och sen som extra krydda hans mor och syster, det tackar man ju inte nej till. Jag mindes sist jag var där och hur mycket jag drömt om alabasterlamporna i snäckform. De hade passat så bra i förra huset! Och sen Annes hus och trädgården. Jag höll på att göra om samma som mamma och jag gjorde på Nationalmuseum i veckan, börja i museishoppen! Men nu gjorde vi som man SKA. Tre kvinnor var representerade, Hilma af Klint, Lucie Lagerbielke och Tyra Kleen. Alla del av en grupp kvinnor med likartade intressen. Det var mycket vackert det mesta och somligt väldigt wacko. Tematan är fåglar, blommor, nakna människor, gudssymboler, brinnande hjärtan, krucifik och sen av vad jag kan tolka rökopium…..ett självmord har de också lyckats klämma in.

Jag köpte ett vykort med denna bild. Jag ser en vagina som släpper ut pärlor….vad ser du?

En psykograf. Jag tror ni fattar, lite som anden i glaset liksom.
Den här gillade jag men när man verkligen tittar så ser jag iallafall en kvinna som kanske är på väg att förena sig med världsalltet…
KOlla vad läckert va! Hon hade broderat på tunt linnetyg som redan hade blommor på sig! Smart. Och återigen jag älskar svart. Fina färger som är lena ihop.
Fantastiskt mosaikgolv.
Jag kunde inte låta bli detta armband. Det ska jag bära ihop med min rosa sammetskavaj. Det kommer från ett kvinnokooperativ så jag gjorde också en god gärning.
Till och med skeletten röker här.
Röker pipa.
Mikroskrift…om jag inte missminnersig är det ett psykiatriskt särdrag bara det. Notera antichrist och 666.
Dottern fick egenplockad bukett av mig och en fådd blomma….
Kamelia. Så vacker och doftade fint.
SÅ ska men kruka se ut tycker jag. Och blomma.

Tyra Kleens bilder är nog de jag gillar mest, sådan känsla för form. Vad gäller Hilma är hennes mest abstrakta konst den som ger mest själslig vederkvickelse för de religiöst färgade och övertynga målningarna med människor och kors gör mig bara tung. Jag ser frökapslar, magiska tecken, död, liv, livmödrar och sen olika krumelurer som får mig att först tänka att hon är galen (inspirerad av Rudolf Steiner bland annat som jag skrivit om tidigare) eller möjligen pårökt. Påfallande många bilder har pipor och rökmoln/bollar/dis avbildade. Jag har sett en del målningar av patienter inneliggande på tvångsvård och temat och formspråket är ytterst lika. På sjukhus oftast nedtecknat med mascara, läppstift och annat då vi undanhåller vassa föremål som pennor till exempel.

Vacker lampa i alabaster.
Den här hette inget. Det behövs liksom inte heller.

Det som kanske gjorde starkast intryck på mig var nog ändå Lucie Lagerbielkes tankar och broderier. Hon hade så högvälboen hon nu var en tydligt socialistisk ådra. Hon förespråkade enkla, bekväma kläder för kvinnor och man kunde få vackra mönster att sy efter av henne. Var man flink uppmanade hon en att brodera fritt över kläderna. Hon ansåg att mode var mycket viktigt och alla skulle vara snygga och framförallt ha en god HÅLLNING. Båd jag och dottern sträckte på oss där vi stod och läste. Jag fotade och såg sedan att även dottern gjorde detsamma, jag gillar när vi gillar samma!

Markaber blomma. Ni ser dödskallen i den va?

Så det är sista chansen nu, skynda dit och bli förskräckt, förtjusad eller road och oroad över dessa tre konstnärskap!

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.

Skriv din sökning ovan och tryck enter för att söka. Tryck escape för att avbryta.

Tillbaka till toppen