Om man får vara totalt egocentrerad kan jag erkänna att den här krisen faktiskt haft en positiv inverkan på mig och min närmaste familj. Inga större ändringar i livsföringen. Mamma kan inte hjälpa till med läxläsning och omsorg för Frank två gånger i veckan men vi klarar det. Han ska idag gå till sin träning själv och åka hem igen efter 17. Han utvecklas. De mindre går hem själva och idag var bästa morgonen i kvinnominne. Jag är på väg till jobbet varifrån jag hör att det är HELT sjukt nu. Så vi får se om jag ändrar mig under dagen.
folk snickrar på sina hus, småpratar med grannar på behörigt avstånd, delar med sig, byter saker… all träningsverksamhet vi är inblandade i fortgår. Jag har personligen inte tränat så mycket på många år.
men det var min upplevelse.
sen finns galenskap världen runt. Och i efterdyningarna hoppas jag på bättre sjukvård för alla inkl de som arbetar i den, beredskapslager och mer webbaserade möten och utbildningar!
