Näthatare

Staffliet på förskolan. Jag hade gärna hängt den på väggen.

Jag är tekniskt handikappad. Egentligen var min plan att se sista avsnittet av The line of duty men jag fick inte till det. Maken är sjuk och sover. (han fick gå upp vid fyra i morse då alla hemmavarande små underbara älsklingbarn hade sovit klart). Synd om honom faktiskt men jag skulle vara doktor idag och ensam på kvällen. Därför bestämde jag att han skulle upp (även tidigt på morgonen kan jag peka med hela armen). Han kunde sova då barnen placerats ut på sina olika stationer för han började jobbet vid 12 idag. Något gick snett, han blev sjuk på jobbet, kallsvettig och likblek med ont i magen och kom hem istället. Han somnade när han nattade ett av barnen. 
Jag tänkte då smygtitta på några avsnitt av en serie vi följer. Jag försökte ett tag men jag kan verkligen inte hantera streaming. (Tanken var att sedan låtsas att jag inte sett dem för det är ju osolidariskt att titta ensam.Ibland kan man bara inte hejda sig).
Ladda ned kan jag inte heller. Det är ju dessutom olagligt så sådant gör jag VERKLIGEN inte! På allvar, jag gör väldigt lite olagliga saker. Med betoning på väldigt. Inget egentligen, som jag vet om iallafall. 

Nåväl. Jag försökte då se Homeland på SVTplay men se det gick ju inte heller av någon outgrundlig anledning…Därför skriver jag en truddelutt. Man kan ju inte sova för det är ju tråkigt. Och lämna er i fred…Nä, aldrig.

Näthatare alltså. Jag inledde med att skriva att jag är teknikdum. Det stämmer, det har jag skrivit om förr. Jag är däremot en teknikbeundrare. Jag har den allra största tilltro till teknik och datanördar. Därför tycker jag att det är så konstigt med näthatare. För om jag fattat saken rätt borde det gå att hitta dem via deras IP-adresser, eller? Jag kanske är helt ute och cyklar här.
Jag skulle själv aldrig våga skriva något otäckt om någon; ens som anonym eller under pseudonym för jag är helt övertygad om att man skulle kunna hitta mig och min lilla ondskefulla hjärna. Men folk verkar inte vara ett dugg rädda för detta. Knasigt. 
Om allt ÄR ordnat så att man kan spåra folk via datorn fattar jag inte varför alla som blir hotade och tilltufsade inte anmäler. Då skulle sannolikt mängden hatiska kommentarer sina. För hur många kan det finnas där ute??? Dessutom är det ju inte lagligt att hotas så jag förstår verkligen inte varför inte allt anmäls. Jag skulle absolut göra detta om jag på allvar kände att gränsen var överskriden. Alla dagar i veckan, året om. Kanske de mattats ut av alla hot och de vant sig. det vore ju riktigt fruktansvärt.

Jag har en gång fått en kommentar som var lite tråkig. Jag läste den om och om igen för att kunna besvara den på ett korrekt sätt. Jag beslutade mig för att låta det vara. Av den snurriga tonen, en del sakfel och uppenbara missförstånd lät jag bli. Det kändes som om personen led av en -ism. Man kan aldrig vinna detta sa maken. Så jag släppte det. Jag dubbelkollade det jag skrivit och kände att jag hade ryggen fri. Sedan släppte jag det. Men jag häpnade över med vilken kraft någon angriper en annan person. Om en skitsak dessutom. Klar ismperson.

Näthatet breder ut sig verkar det som av medierna att döma.
Jag undrar vilken personlighetstyp man har när man skriver vidriga saker om någon man inte känner bara för att man tycker olika. Hur kan man känna sig så hotad av en text att man måste ta till att hota skribenten tillbaka? Vissa saker jag läst är ju helt fantastiskt aggressiva. Man undrar ju hur dessa personer tar sig fram i världen eller sitter de bara framför datorn och retar upp sig, hatar och dricker öl? Sitter de i grupp. Letar de aktivt efter saker att hata? Är detta välanpassade människor? Hur uttryckte sig dessa personer förr i världen, för de måste ju alltid ha funnits? Många oklarheter. 

Jag tror religion (det skrev jag ju just om…), kvinnokamp, dieter och alla företeelser som kan sättas ihop med -ism är bra ämnen att undvika om man inte vill få näthatare efter sig. Allt ofarligt går bra. Bakning, inredning, krukväxter och kanske stickning (även om vissa stickmönster är riktigt svårsmälta).

Man får väga sina ord på guldvåg. Det är tråkigt. 
Om man verkligen ogillar vad jag skriver (jag får påminna om att jag inte har hundra tusen läsare i veckan, även om man skulle kunna tro det) då är mitt förslag att man undviker att läsa mina skriverier. (Det är ju ändå bara som min öppna dagbok, jag försöker inte omkullkasta världen här). Enkelt. Och effektivt. Då slipper foliehattar och andra reta upp sig och få högt blodtryck, det kan vara farligt. Så kan vi ju inte ha det. Jag är ju för satan doktor!

Men vill man lämna trevliga kommentarer, som många gör ofta då får ni gärna göra det. 

Nu ska jag göra ett nytt försök med Homeland. Jag har en teori om att det är en  medveten fördröjning från public service (som jag ger 519kr i månaden för att se åtta program i månaden men lyssnar på snuskiga mängder P1 för) som kan orsaka att jag inte kunde se…jag måste bara kolla det!

Ha en skön natt, utan barnskrik, nässprayande män och kräkningar allihopa! Ich will schlafe mit die katz…(Kan man skriva så? Vad betyder det? Kan ju ingen tyska men jag gillar tonen. Jag ska sova med katten tänkte jag skriva…kan någon vägleda mig här?) Tyska är ju utlovat. Jag kämpar på trots obefintlig utbildning i ämnet. 


Egen flaska, det är grejer det! Varannan vatten står det på. Jättebra, det tipset gav jag faktiskt idag. Det var innan jag såg chefens smoothie. Kanske vi skulle dela ut sådana ihop med Antabusen?




Skriv din sökning ovan och tryck enter för att söka. Tryck escape för att avbryta.

Tillbaka till toppen