Det motsatta förhållandet är ett citat jag annars gillar, Not my circus, Not my monkeys. Idag var det inte så. Maken jobbar hela helgen. Jag är ensam från tidig morgon till i bästa fall halv fem.Det är sju timmar till halv fem… Då kan du ju vila tänker någon. Du som tänker det är välkommen över ikväll. Vila är inte stapelvara här.
Vid 09.25 för att vara exakt satt jag håglös i trappan med klösmärken i pannan och inser att det bara är att hänga med. Jag kan inte bli arg, det hjälper inte. Det ger mig bara migrän. Det enda jag kan göra är att i efterhand skriva om det. Så att andra kan känna sig härliga. Själv tänker jag vara en härlig pensionär. Om jag lever så länge.
Jag kommer inte kunna styra så mycket över den här dagen. Jag kommer inte kunna laga vettig lunch. Det får bli chokladtomte. Tylla häver sig ur mitt grepp och kravlar mot den öppna spisen, för fyrtioelfte gången idag. Hon älskar allt jag hatar att hon älskar. Så är det. Om jag ger henne något är det inte värt att ha, köket som vi köpt kan vi lika gott slänga tycker hon. Det funkar ju inte, de där rödlysande plattorna lurar inte henne! Medan jag sitter här och känner hur jag följer med strömmen lyssnar jag på Mauro Scoccos julskiva. Den gör mig om möjligt ännu mer dysforisk. Han sjunger vemodigt om kärlek och så…sen sjunger han om att checka in på Grand Hotel lite spontant och beställa snaps och sill. Först blir jag asförbannad. Vem fan checkar in där lite hur som helst? Sen lugnar jag mig en aning..Jag funderar lite på hur härligt det vore att göra så, att ha råd att göra något sådant. Framförallt att ha den tidsmässiga möjligheten att stänga in sig ensam med maken och bara vara. Sill och snaps skiter jag i, gillar inte sådant. Jag vet, väldigt osvenskt. Men glöm inte, jag heter VOLTAIREEEEEE med franskt uttal. Sillen och snapsen kan dra åt fanders vad mig anbelangar! Men jag älskar Mauro, det är OK att han är asrik och kan glida omkring och ta in på första bästa fyr- eller femstjärniga hotell och fyllna till. Var så god! Jag kommer fortsätta att köpa hans skivor. Jag är en sån som fortfarande KÖPER CD-skivor. Det hänger ihop med att jag är född innan franska revolutionen.
(När jag skriver detta måste jag gå ifrån ett tag och vråla på E som beslutat kasta alla järnvägsbitar omkring i vardagsrummet, så, jo jag skriker till och blir arg ibland. Om det blir för dumt och farligt)
När klockan var 11.05 (det är väldigt viktigt med punktlighet här) vred jag om startnyckeln i monsterbilen och siktade på Saltsjöbaden. Min älskade A spelade match där. Det missar jag inte om jag kan undvika det. Så tre små jobbiga barn spänns fast. Då händer det jag önskat, de blir lugna….vem har en tvångströja över??? Anette???
Vi åker till Nacka och svänger av vid Mc Donalds. Där testar man ett nytt kösystem. Jag misstänker att det ska kosta mindre för dem men är ej helt övertygad.
Där skötte de sig fint. Tylla fick smak för kaffe. Frappéformen som uttalas eeeeeee inte è, OK!?! Jag har länge undrat när en ´blev en `.Vi tar det vid ett annat tillfälle.
Vi packade in oss igen och kom fram nästan i tid. E är rörlig (visst understatement) han fick stränga förhållningsregler. Det höll cirka fem minuter, sen fick S kasta sig över ett stängsel (jag var på väg men bar på T och är en halv meter kortare än S) och fånga in honom. F drog samtidigt åt andra hållet och då skickades T över till Ss fru som även skickade sin son J för att ihop med mig springa och hämta F. Likt värsta farsen med smällande dörrar på Oscarsteatern!
I pausen värmde vi oss, handlade fem kexchoklad och en dricka. Del två av matchen inleds med att E trasslar in sig i nätet i ett mål bakom oss. Jag lämnar återigen ifrån mig T, spanar efter F och lyfter loss den lille grabben med förmaningen att han 1) inte ska förstöra nätet och 2) inte ska sno in sig så han trillar och skadar sig. Efter detta lyckades han fastna ytterligare två gånger, ramla båda dessa gånger och Tylla for fram och tillbaka mellan olika famnar. Jag gav till slut upp. Sa till dem att sist till bilen vinner. Smart tänkte jag. Barnen hörde bara vinner av någon anledning och började springa. Det slutade med att jag och fick bära E i knävecken till bilen medan jag sköt vagnen med höften och lockade på F med den sparade femte kexchokladen.
I bilen somnar alla utom E direkt. Helt utmattade. Jag kommer ut på Stockholmsvägen och känner hjärtat banka. 77 i puls, ganska hyfsat för en som aldrig tränar och är i värsta stresstillståndet. Det är så jag håller vikten. Chokladtomte till lunch och sen fullt ös hela dagen, sitta, det gör man på toa. Om man får chans att gå dit.
Jag har då varit ensam med barnen i 7,5 timmar och vill inget hellre än att checka in på Grand Hotel. Ensam!
E håller låda hela långa vägen hem. Vi tittar på granen i Gamla Stan. Jag spanar längtansfullt mot Grand där solen speglar sig i fönstren mot vattnet. Jag har aldrig varit där ens. Jag sket i avslutningsmiddagen för min läkarkurs. Jag var gravid och eländig. Orkade inte vara vaken efter åtta. Jag är inte bitter. I mitt liv läggs ingen tid på saker som inte är nödvändiga, ÄN. Jag kör en liten omväg för att E ska somna men nix. Full gas, ända in i målsnöret.
Maken jobbar på, sliter för brödfödan. Jag fick pensionspoäng idag. Undrar vad jag ska göra med alla pengar…?
 |
| Ni ser rätt. Det är en hel kopp med glögg. Det är min belöning. och en köpebulle. Fulbulle med andra ord. Men lugn, det är lättglögg från Coop, Blossas, den är godast tycker jag. Nu är det bara en helvtimme tills maken kommer. Då tänker jag säga att jag önskar mig en natt på hotell. Fast det blir nog i Enköping då, Grand är för dyrt! |