Nu motionerar jag hjärnan och då minns jag hur det började. En unge hade haft feber dagen innan och skulle hållas i karantän. Ett barn är ju stadigt hemma och lille E skulle på fyraårskontroll. Efter BVC skulle han till dagis och där skulle det blir julpyssel klockan halv tre. Ett ganska digert jobb för en migränmamma som aldrig sover mer än 2 timmar i stöten och dessutom har förkylningsvibbar. Maken fick VABa. Då löste sig lite av skiten.
 |
| Mycket glad pirat, pekar helt galet mestadels. |
Jag tog lille snackpåsen Edgar till BVC där han lyckades att göra allt rätt till slut men inte riktigt som det var tänkt. En påstridig kvinna som talade väldigt högt i telefon i 20 minuter innan det äntligen blev vår tur (försenat 10 min) trängde sig fram och hindrade vår undersökning att börja. Hon kunde inte redogöra för sitt ärende och till slut sa jag till sköterskan att vi väl kunde ta oss först som hade ett ärende och dessutom en bokad tid. Så blev det. Men jag mätte och vägde den lille pojken för annars hade vi aldrig kommit igång. Han Ville inte rita något annat än ett rött hjärta och sen skämdes han för det var fult. Sköterskan var fenomenalt bra på att bara vara positiv. När han pekade på ett H fast hon visade ett O sa hon: Ja, den finns också här. Men kan du visa detta (T)? Ja, sa Edgar och pekade på ett V. Så höll vi på tills jag satte mig på knä och på väldigt enkel svenska förklarade en gång till, på ett sätt som brukar funka. Det hjälpte inte. Men jag försökte iallafall.
Pip i lur = ta bort en ring. Det höll vi också på med ett tag men hon fattade av hans glada uppsyn att han hörde och nickade då det pep. Han har inget fel på hörseln den lille gynnaren. Till slut var vi klara och jag konstaterade att killen inte vill göra fel, han tittar lite oroligt på mig och syrran och ler. Söta ungen. Tur att han bara behövde räkna till tre…fyra heter nämligen fisk. Men han är nu kvalitetssäkrad och han gillade att gå balansgång. Och leka att han är en apa. Eller en fågel, gärna en Anny Bösch som dödar grisar. Livet är ibland mycket förvirrande.
 |
||||
| Dagens uttfit till Tylls. Två uppsättningar är ett måste för den aktiva ungen. Notera att fodret i den svarta tröjan med MOTORCYKLAR nota bene, matchar drägellappen. Även blöjan går ton i ton med kalasbyxorna från Happy Socks. Jag känner mig nästan som en riktig mammabloggare nu. Vilket flow!!!!;) |
Efter att BVC var avklarat beslöt vi oss för att göra ärenden, handla och gå till banken. Barnen packades in och sen bar det iväg. Vi kom tillbaka hem vid 13-tiden. Då började jag laga mat. Väldigt mycket mat. Jag experimenterade lite och det blev till slut en marockans gryta. Eller en Medelhavsgryta om ni läst föregående blogginlägg…
Vips var klockan halv tre och jag kastade mig till dagis, eller föris som det ska kallas nu om man är hipp. Jag är ohipp och vet att man ska kalla det förskolan men det bryr jag mig inte om. Det är världens bästa dagis för övrigt om ni undrar, och de blir inte stötta. Edgar pysslade inte alls, jag fick sno ihop två kottar och en flirtkula med limpickan på träunderreden och han strösslade med rött glitter. Under hela denna tid lär han alla andra att rapa…
Julen kommer med snigelfart. Det känns väldigt tydligt när varje dag inleds med att Edgar säger: Jag väntar och väntar när kommer mina julklappar? Jag har försökt vara pedagogisk. Jag har ritat en orm med alla dagarna. På den finns små bilder som bryter tristessen, Lucia, Edgars födelsedag och sen en stor grön gran, en tomte och massa paket. Ingen av de små barnen fattar någonting av detta. Jag har försökt få dem intresserade av att kryssa en dag i taget men NEJ. Det går dem helt förbi.
Problemet för lille Edgar ligger nog delvis i att han fyller år 22/12 vilket gör att han har väldigt länge mellan paketdagarna och när de väl kommer är det ketchupeffekt. Tylla kommer sannolikt bli ännu jobbigare då hon lyckade s föda sig ut på självaste julafton. Vi har ännu ej fattat beslut om hur detta ska firas framöver och vet ännu ej hur mycket ångest julpapper på födelsedagspaket ska komma att ge. Bäst att tänka ut något smart till nästa år, eller året därpå. Ännu ett tag kan vi nog lura det stackars barnet. 26 dagar är en oändlighet för ett barn på fyra år som vet att han ska få paket. Tyvärr var jag en ärlig mamma och började tala om julen en aning för tidigt. Bara för att jag älskar julen och inte kunde låta bli. Nästa år blir det andra bullar. Då kommer jag inte säga ett dyft förrän dagen innan, kanske. Där fick man för ärlighet!
 |
| Han räknar till 19 av sig själv, här försöker jag visa hur systemet är uppbyggt. Han fattar, tjugoåtta, tjugonio, tjugotion. Nej, nej, trettio älskling. Aha, säger han och fortsätter. Trettioåtta, trettionio, trettiotio. Och så vidare till hundra. Tur man inte är lärare. |
 |
| Avspänd stil vid tvagning. |
Edgar somnade inte i bilen som jag hoppats, han fick läggas i min säng. Där sover han lugnast. Helst av allt vill han ha allt täckte på huvudet. Han får ha det. Tills han somnar. Knäppgök och motvalls, precis som sin mamma.
 |
| Jag missförstod. |
 |
| Jag gav det en chans. Det var ingen hit. Ska man göra god choklad krävs grädde, kakao och florsocker. Marschmallows behövs EJ. |
